Jag måste ge en eloge till dåvarande chefsöverläkare Göran Källberg på Säters sjukhus. När han fick nys om att Thomas Quick misstänktes för flera mord så satte han stopp för hans friförmåner. Detta låter ju självklart för de allra flesta att man gör det, men det är absolut inte självklart, och jag återkommer till det senare. Det än mer skrämmande är att Christer van der Kwast, tomte-åklagaren i Quickfallet försökte påverka chefsöverläkaren att låta Quick fortsätta sina permissioner. Han ansåg att Quick måste få lite belöning för att han var så duktig och babblade om sina “bortträngda minnen” om allehanda mord. Christer van der Kwast hade inte en tanke på att om Quick var skyldig till dessa mord, vilket van der Kwast var övertygad om, så skulle man alltså låta en seriemördare vara ute bland folk med risk för nya mord. Bara det gör att van der Kwast borde ses som högst olämplig att ens vara åklagare med möjlighet att påverka männskors öde.
Göran Källberg ansåg att belöningarna istället skulle kunna leda till falska erkännanden från Quick, och det är ju alldeles rimligt. “Prata om en massa mord så får du mer friförmåner” , det säger ju sig självt att en frihetsberövad människa pratar hejdlöst då, för vem vill inte vara ute. I fallet JB så är det ju tvärtom. Där berättar jag för avdelningsansvarig att jag fått information om att JB sagt att han vill leja någon som ska ta kål på tre personer, däribland mig. Man vet att detta var precis vad JB försökte med när det gällde att han ville ta kål på min bror. Trots detta så får jag bara ett skratt i örat, och ” Ja men han har inga pengar, så han kan inte leja någon” . Nej men han har tanken att ännu en gång döda, och bör därför inte vara ute. För övrigt så har han pengar. Nu ville ju åklagaren att han skulle vara inlåst tills saken är utredd, men på Sundsvalls rättspsykiatriska klinik anser man inte det vara nödvändigt, för man kan ju inte leja en torped om man inte har pengar. Dom glömde bort att JB dödat förut, med sina egna händer.
Nej det är så mycket vansinne som försiggår, och tack gode gud att det emellanåt dyker upp fullt normalt tänkande människor som stoppar och granskar det. Hannes Råstam ska ha en stor eloge också för att han rotar i detta, för det handlar inte bara om Quick i slutänden, utan även om hur säker den rättspsykiatriska vården är, hur lätt det är att påverka människor, och hur rättssäkerheten ser ut egentligen. I sex års tid har jag bara önskat att någon ska se hur det egentligen fungerar inom rättspsykiatrin, jag har ingen makt, jag är anhörig till ett offer och därmed finns alltid tanken att hämnd ligger i mitt intresse, därför är det aldrig viktigt vad jag säger……..
Läs även andra bloggares åsikter om JB, Morddömd, Rättspsyk, Göran Källberg, Hannes Råstam, Thomas Quick, Åklagare, Christer van der Kwast, Friförmåner
Loading ...
http://www.fria.nu/artikel/5819
Catta,
En numera något bortglömd bok är Kristina Hjerténs "Bortom allt rimligt tvivel" från 2005 där hon för fram samma invändningar som Råstam några år senare skulle lyfta fram i sina dokumentärer om Quick. I boken citeras Jan Olsson, som varit chef för tekniska roteln i Stockholm. "Om några år när han tröttnat på isoleringen på Säter kommer han att kalla till presskonferens och berätta att Birgitta Ståhle lurade honom att tro på föräldrarnas övergrepp, som i sin tur satte igång hela mordkarusellen med alla erkända påstådda mord".
Jag har nyligen intervjuat Gubb Jan Stigsom som bekant har en helt annan uppfattning om Quick-fallen än den nu gällande
Troligvis publiceras intervjun med Stigson imorgon där han bland annat ger sin syn på Ståhle.
Patrik: Intressant att JO "förutspådde" vad som skulle hända, kanske hade han tidigare erfarenhet av personer som gjort likadant? Som varit proppade med piller och fått terapi och kommit ihåg de mest fasansfulla saker som de sedan anklagat folk för och som polisen fått utreda? Egentligen skulle terapeuterna som tutar i sjuka människor sån skit få stå till svars på något sätt. De gör sig ju skyldiga till någon form av anstiftansbritt tänker jag när de får människor till att anklaga (förtala, falskt utpeka, falskanmäla, falskt erkänna) sig själva eller andra.
Ja det är konstigt att inte terapeuternas ansvar diskuterats mer. Min uppfattning är att den värsta tiden är över. Jag har svårt att tänka mig att det skulle finnas något utrymme idag för Birgitta Ståhle att föreläsa om hur man tar fram bortträngda minnen eller för Eva Lundgren att berätta om påstådda ritualmord runt om vårt land. Men detta gick bra att föreläsa om på 1990-talet. Det var många sköra personer som fick sina liv krossade av terapeutiskt humbug. I början av 1990-talet plockade exempelvis en psykoanalytiker fram minnen ur en förståndshandikappad kvinna om hur hon bevitnatt mordet på den lilla flickan Helén Nilsson i Hörby. Man kan nog utgå från att den kvinnliga patienten mått dåligt av att utsättas för den här typen av ritualmordsterapi. Jag tycker det är synd att så mycket fokus kommit att riktas mot Thomas Quick. Han har blivit till en slags symbol för rättsrötan. Men oavsett om varenda dom rivs upp i Quick-ärendena så har han ändå en våldsam förhistoria. I diskussionen om den tidigare humbugs-terapin glömmer man bort att de flesta offer för dessa vanföreställningar var personer som av en eller annan anledning mådde mycket dåligt. Quick har ju som bekant en kriminell förhistoria men om man tittar på Bo Larssons dotter som påverkades att ta fram minnen om ritualmord av terapeuten så tycker jag det är mer provocerande att det inte blir några konsekvenser för den terapeuten. Att på det sättet påverka en ung flickas liv och därmed skada henne utan att det blir konsekvenser; det är märkligt med en sådan flathet hos tillsynsmyndigheterna.
Patrik: Ja för mig är det obegripligt att det inte är straffbart att påverka redan trasiga människor på detta sätt. Det är ju dessa personer som sedan får stå i rampljuset och bli kända för att de ljugit, men hade alla dessa lögner kommit om de inte varit i kontakt med dessa terapeuter? Men man får väl vara glad att det ändå uppmärksammats, att det numera nästan inte är någon som sätter tilltro till att folk efter 30-40 år plötsligt minns styckade spädbarn och bestialiska sexualriter efter några satal med en terapeut.
Det som är intressant är väl occkså att de allra flesta som ändå hävdar detta är åtinstone av de fall jag känner till, personer som tidigare uppvisat psykisk ohälsa på ett eller annat vis. Känner du till någon person som varit helt psykiskt frisk och som säger sig ha fått dessa minnen efter samtal med terapeut ?
Det gör ju det hela än mer bedrövligt att man misshandlar människor som redan har det svårt på detta sätt
Det finns personer som berättat fantasihistorier utan att det funnits noteringar om att personen skulle vara psykiskt sjuk. Dvs att vanföreställningar skulle ha kommit till uttryck tidigare. I USA polisanmäldes under 1980-talet massvis med personer som anklagades för att vara satanister som ritualmördade små barn. Många av anmälarna var vanliga samhällsmedborgare men de lät sig ryckas av i den tidsanda som då rådde i stora delar av USA.
http://www.youtube.com/watch?v=uMSf4CAEVLU
Idag har nog de flesta glömt bort hur det såg ut i samhällsdebatten i USA och England men det var en uppiskad stämning där media samverkade med obskyra grupper som trodde att satanister var ett stort samhällshot.
I klippet jag klistrade in kan man se hur det såg ut. Geraldo Riveras program var mycket populära i USA under denna tid och de akademiska arbeten som varnade för SRA-hysterin förslog inte långt mot TV-mediets genomslag.
Patrik: Med psykisk ohälsa menar jag inte nödvändigtvis psykisk sjukdom i form av vanföreställningar utan att de har en skörhet i sig som kanske ångest, depression, jobbigt öht så de mår dåligt. En sån människa är betydligt lättare att påverka.
En människa som mått dåligt länge vill ha ett svar på varför. Vet de inte varför kan de ju inte bli "friska". Så får de då ett svar på varför av dessa terapeuter och de hoppas då att de ska kunna bli friska genom att "bearbeta" det de "utsatts" för.
Catta skriver "Ja för mig är det obegripligt att det inte är straffbart att påverka redan trasiga människor på detta sätt."
Problemet är att ingen av er verkar vara speciellt insatta i ämnet. I de flesta fall (det finns några bisarra undantag) där personer får upp minnen om att bevittna "ritualmord" under terapi har minnena inte kommit för att terapeuten hetsat fram dem utan snarare för att han eller hon "tillåtit" dem att komma fram. En person med sådana minnen behöver ofta en empatisk person som inte stoppar en minnesprocess.
Ska en terapeut i det läget straffas för att han eller hon lyssnar och låter minnen komma upp?
Vad ni dessutom inte inser är att bortträngda minnen (även av vad ni lite karikatyrartat kallar "ritualmord") i många fall kommit upp utan terapi. Det händer att någon har sådana minnen innan terapin börjar - sedan får terapeuten ändå ta ansvaret för sådant som fanns redan innan.
Det är dessutom så att de som får upp bortträngda minnen av dessa och andra fruktansvärda saker i princip alltid mått oerhört dåligt innan., men ofta får en sorts lättnad efter att ha äntligen ha kunnat minnas, och blir mer balanserade, får mindre psykiska problem etc. Här är Södertäljefallet ett väldokumenterat exempel, men det finns ju fler - och internationellt MÅNGA fler.
Om man i förväg utgår från att minnen aldrig kan trängas bort och sedan återkallas vore er ståndpunkt mer rimlig. Men så vitt minns jag vet lät det inte som Catta ansåg det i debatten med Ingrid Carlqvist för ungefär ett år sedan. Och när jag senaste pratade med Patrik Nyberg (då han ringde mig om ett inlägg han skrivit på min gästbok om Folåsafallet) passade jag på och pressa honom om just Quicks minnen. Då sa han att han inte kunde utesluta att Quick faktiskt fick upp riktiga minnen av de mord han begick.
Minns du inte det, Patrik?
Tredje meningen från slutet ska vara: "Men så vitt minns lät det inte som Catta ansåg det i debatten med Ingrid Carlqvist för ungefär ett år sedan."
Erik,
Fånigt språkbruk du använder. "Pressa".
Jag ringde upp dig och var inte på något sätt otrevlig trots att du är en av dem som gett spridning åt Anns texter där hon namnger två ungdomar och hävdar att de haft en sexuell relation. Jag och de drabbade syskonen har aldrig förstått varför du både på Newsmill och i din blogg såg till att sprida förtalet om de två syskonen.
Angående samtalet så lyfte jag fram att Quick har en intressant förhistoria som gör att man kan förstå att han ansågs som möjlig gärningsman i flera uppklarade rättsfall.
Jag sa också till dig att jag ansåg att media mörkade Quicks bakgrund och framställde honom som mer oskyldig än han är.
Men som svar på din sk press. Nej helt går väl inget att utesluta men i den mån Quick skulle berätta om äkta minnen när han berättat om tidigare brott så tror jag snarare att det är minnen som förövaren haft hela tiden men valt att inte berätta. Svartenbrandt har ju exempelvis avslöjat tidigare brottslighet när han genomgick terapi men det har inget med att minnen plockats fram utan att han själv ville berätta. Och rent allmänt tror jag det snarare förhåller sig så att om en förövare erkänner beror det på att terapeuten nått fram till denne snarare än att minnen plockats fram.
Jag är lite nyfiken på det jag inledningsvis tog upp. Ångrar du spridandet/länkningen av förtalet mot syskonen eller tycker du det är helt ok att hänga ut minderåriga och hävda att de har en incestuös relation?
Ouppklarade skulle det stått.
Patrik Nyberg!
Du skriver "Ångrar du spridandet/länkningen av förtalet mot syskonen eller tycker du det är helt ok att hänga ut minderåriga och hävda att de har en incestuös relation?"
1. Jag har ingen åsikt om Folåsafallet. Jag har det inte nu, jag hade det inte då.
2. Jag länkade vid det tillfället till säkert kanske 40 bloggar, bland annat Catta (som hade samma åsikt som dig om Folåsafallet), och Ann (som hade motsatt åsikt).
Jag följde inte Anns blogg regelbundet, men så kom en kommentar på min blogg som bland annat tog upp det påstående du tar upp här . Jag letade på Anns blogg men hittade det inte först (hon skrev då kanske tio poster per dag, så det var inte så lätt att leta.) När jag efter kanske en halv vecka hittade det, strök jag Ann från min blogglista. I kanske ett halvår. När jag på nytt länkade till henne fanns inte denna post kvar.
Mer allmänt. Om en terapeut har en patient som börjar berätta att denne bevittnat ett mord i barndomen vad ska terapeuten göra. Säga åt patienten att minnet säkert är falskt? Be denna att börja prata om annat i stället?
PS. Jag sa "pressa" för att min medvetna avsikt VAR att pressa dig, då jag tyckte att din position om Quick var ... lite udda, med tanke på att du i alla andra fall hårt angrep fall som byggde på borttrända minnen. Det gjorde du inte i Quick-fallet, och jag ville som sagt "pressa" dig till ett ställningstagande om hans ev. minnen.
Erik: Vad menar du med tillåtit, att de inte på något vis alls öht påverkat patienten att tänka på ex övergrepp eller ritualmord som grund till deras mående? En människa som gått i åratal och mått dåligt och aldrig förrän den kommer till en terapeut har några såna minnen bör ju ha fått tanken från någonstans. Om de flesta aldrig fått den tanken innan så är det väl befogat att tro att någon tagit upp ämnet på ett eller annat sätt. Kanske genom att fråga "Har du utsatts för övergrepp någon gång för många med svår ångest har ju utsatts för just det men förträngt det" eller liknande. En sådan fråga kan lätt dra igång en tankeprocess. Och vill man då hitta en orsak till sitt dåliga mående för att på så sätt kunna bli frisk så är det förmodligen lättare att påverkas.
Nej en terapeut som enbart lyssnar ska inte straffas, men terapeuter som de som handhade ex TQ ska straffas för där handlade det om påverkan som drabbat oerhört många människor svårt och lett till att flertalet mördare går fria idag. Ang ritualmord så är jag inte alls insatt mer än att jag läst om ett par fall där det påstås skett, där har nog Patrik läst mer än jag om fall både inom och utom Sverige så den diskussionen kan jag inte ta. Men jag tänker rent allmänt att om en person har de tankarna innan den kommer till terapeuten så har väl inte terapeuten annat val än att lyssna på vad den säger. Den kan ju inte säga att personen ljuger eller talar sanning för terapeuten bedriver ju inte utredningar.
Ang Södertäljefallet, fanns det egentligen något som bevisade att flickan talade sanning där om att barn mördats och grävts ned, om inte, vad får dig att tro att det är sant ändå?
Jag tror absolut att man kan stoppa undan minnen av olika anledningar, jag tror jag berättade om när jag drabbades av en hotelbrand i Spanien och plötsligt mindes en brand jag varit med om som barn som jag helt glömt. Det var EN händelse vid ETT tillfälle när jag var kanske 3 år gammal. Jag tror däremot inte att ett barn i åratal kan utsättas för brutala våldtäkter, bevittnande av groteska barnamord osv utan att ha ett enda minne av det. Hände ett övergrepp vid ett eller ett par tillfällen och inte var groteskt och brutalt till sin karaktär (jo alla övergrepp är brutala men ni fattar) så kan jag tänka mig att man kan glömma det däremot. Sedan om det handlar om medveten förträgning eller glömska vet jag inte. Alla fall ser olika ut. Man kan inte säga att det inte finns ett eneda fall av förträgning, att det är stört omöjligt, men just det här att efter 30-40 år komma på att man blev våldtagen och misshandlad brutalt i flera år av någon det har jag svårt att tro på.
Kan du tänka dig att det KAN handla om trasiga människor som kanske är lätt påverkade också och att dte kan finnas terapeuter som vill göra lite karriär på ett stort avslöjande?
Angående Newsmill - du skrev om fallet, jag länkade till Anns blogg för att människor skulle få chansen att se båda versionerna. Då hade Ann ännu inte sagt ett ord om en incestuös relation med fadern
PS. Det kan ju vara av intresse att du nu talar om "fötalet mot syskonen". De berättade om övergrepp från mammans sida och de som stod på motsatt sida påstod att de var hjärntvättade av pappan. Du säger att dte är förtal. Men i en myriad av andra fall säger du att kvinnor som berättat om övergrepp är hjärntvättade av den ena eller andra, att minnena är falska etc. etc. Är DET då inte förtal? Eller? Om man anser att Ann förtalade syskonen, förtalar du då själv inte Södertäljeflickan och Birgitta Allmo när du okritiskt hyllar Max Scharnbergs dubiösa och i flera fall bevisligen lögnaktiga skildring av fallet ?
Du gick även in på Newsmill och länkade till Anns blogg. Som du säkert förstår tyckte pojken inte att det var så kul att hånas på hennes blogg och fler kunde ta del av nätmobbens hån du länkade till detta både på din blogg och på Newsmill. Pojken har uttryckt en undrar varför personer som påstår sig vara engagerade mot övergrepp agerar på detta sätt mot honom och hans syster.
Min uppfattning varför du och Anna-Karin Granberg agerat såhär är att det för er handlar om ideologi snarare än sanningen. Eftersom NKMR gav sitt stöd till syskonen när de sattes på behandlingshem så intar ni med automatik den motsatta ståndpunkten och som i ditt fall länkar till Ann. Något du inte anser dig behöva be om ursäkt för till syskonen.
Vad gäller det andra du skriver så pratar vi förbi varandra.
Ståhle skulle idag inte föreläsa om hur man i terapin tar fram bortträngda minnen. Den tiden är förbi. Däremot i ditt exempel så är det en patient som berättar att den bevitnat ett mord. Men varför skulle jag eller någon annan var motståndare till att det kom fram? Däremot om minnet plockades fram med hjäld av de modeteorier som importerades från USA på 1980-talet skulle jag betvivla äktheten.
PS. Min kommentar 1.55 en kommentar till Patrik, inte till Catta.
Det som jag anser är förtal är att som Ann publicera namn och bild på syskonen och hävda att de har en sexuell relation med varandra. Uppgiften kommer ursprungligen från mamman.
Patrik
du skriver "Eftersom NKMR gav sitt stöd till syskonen när de sattes på behandlingshem så intar ni med automatik den motsatta ståndpunkten och som i ditt fall länkar till Ann."
Jag var hela tiden väldigt klar med att jag inte tog ställning. När du och Ann diskuterade saken på min gästbok stödde jag ingen av er, även om jag påpekade att du brukade ha en annan inställning när det var kvinnor som berättade. Jag länkade medvetet till både Catta och Ann för att folk skulle kunna få se båda versioner. Etc.
Patrik
"Det som jag anser är förtal är att som Ann publicera namn och bild på syskonen och hävda att de har en sexuell relation med varandra."
När jag fick reda på detta slutade jag att länka till Ann. Och det vet du om, om du kollade mina sidor så ofta som du ger intrycket av att göra....
Jag menar att du gjorde ett val när du länkade till Ann. Du kunde se hur utfallen mot pojken såg ut men du gjorde ändå valet att ge spridning åt det. Du menar att du inte bär något ansvar för att du ger spridning åt hatiska texter om minderåriga för att du länkar till så många bloggar. Jag tycker du har fel och att även du har ansvar för dina handlingar.
Catta skrev
"Kan du tänka dig att det KAN handla om trasiga människor som kanske är lätt påverkade också och att dte kan finnas terapeuter som vill göra lite karriär på ett stort avslöjande?"
Ja, jag KAN faktiskt tänka mig det, och i USA finns det en del sådana" terapeuter". Men i den överväldigande majoriteten av återkallade minnen av övergrepp handlar det inte om det. Inte heller de som kommer upp i terapi.
Men när du säger att man inte kan tränga bort upprepade våldtäkter? De finns exempelvis människor som endast minns sin barndom vagt. Med en allmän känsla av att den var mycket obehaglig. Och sedan börjar de, med eller utan terapi, att minnas detaljerna, inklusive upprepade våldtäkter? Tycker du att det verkar så omöjligt?
Det finns inget automatiskt överlevnadsvärde i att ett barn minns att de som stod dem närmast och som de förutsätts kunna lita på sviker dem så totalt. Där finns ofta ett överlevnadsvärde i ett tränga bort det. Och det gör många också.
Patrik Nyberg
För att parafrasera dig själv
"Jag menar att du gjorde ett val när du hyllade Max Scharnberg. Du kunde se hur utfallen mot flickan och fostermamman såg ut men du gjorde ändå valet att ge spridning åt, och försvara det. Du menar kanske att du inte bär något ansvar för att du ger spridning åt hatiska texter om Södertäljeflickan och andra utsatta för att du skriver så bra om en del mordfall. . Jag tycker du har fel och att även du har ansvar för dina handlingar."
Erik,
I tidskriften Spegeln 1994 skrev du att "Även om de som vågar göra något (som Umeå kvinnojour) angrips och förlöjligas är det fantastiskt att samhällets mest brutala undervegetation för första gången börjar skärskådas. Det kanske håller på att bli vår ändå - och det kanske ändå finns ett hopp för oss som var tvungna att genomleva hela barndomen i ett koncentrationsläger i martyr".
Hur ser du på detta idag? Ännu 1994 omfattade några få forskare idéerna om SRA. Jag antar att du anser att utvecklingen gått tillbaka. Du nämner också angreppen mot Umeå kvinnojour. Spegeln skrev ju en del om ritualmordsanklagelsen i Umeå men jag antar att du inte tror på detta längre?
http://www.crimenews.se/svensk-kriminalhistoria/178891-kriminalhistoria-ritualmordsanklagelsen-i-ume.html
Jag lämnar för ett tag, i alla fall.
Det finns mycket mer att säga, men just nu måste jag göra en hel del annat. Jag hänvisar till mina två bloggar "Sexuella övergrepp och bortträngda minnen" på http://abuseandrepression.blogspot.se/ och "Rituella och organiserade övergrepp" på
http://ritualabusedebate.blogspot.se/ för mina åsikter som dessa frågor.
Vilken text om Södertälje-fallet är det du vänder dig mot?
Patrik
Av olika skäl tycker jag att det är fult av dig att här lägga ut denna mycket personligt hållna text jag skrev i en tidning för överlevare 1994. Mycket fult.
Men när du ändå gör det kunde du väl ändå läsa innantill innan du "citerar". Vad är ett "koncentrationsläger i martyr" för något? Titta lite närmare ska du få se att det inte står riktigt så....
Riktigt så dålig språkbehandling har jag inte. och om jag hade haft det hade Spegeln en mycket kompetent redaktion som aldrig skulle ha släppt igenom en sådan groda...
Erik,
Ursäkta.
Miniatyr ska det naturligtvis vara.
Catta får gärna ta bort min kommentar.
Jag vet förvisso att personer som skrivit i Spegeln inte längre vill förknippas med "överlevarrörelsen" längre. Men jag trodde att de texter du skrivit fortfarande gällde så att säga då jag inte kan påminna mig om att ha sett dig skriva någon gång att du har ändrat dig i någon fråga.
Varför kan jag inte lägga in här?
Det verkar inte gå att lägga in länkar längre här. Jag syftade på Patrik Nybergs artikel "Offren för ritualmordsfantasierna måste få upprättels, Newsmill 2009-08-09 19" där han skrev om Scharnbergs bok om Södertäljefallet. Jag länkade till den och till min egen artikel om Scharnbergs bok "Max Scharnberg på djupt vatten" från min blogg den 11 nov. 2009. Jag har skickat dem två gånger men de har inte kommit in. Men när jag skickar utan länkar verkar det gå. så jag testar detta nu.
Vad gäller artikeln "Offren för ritualmordsfantasierna måste få upprättelse" så anser jag fortfarande att detta är en viktig fråga. De drabbade patienterna borde få både skadestånd och stöd för att bearbeta dessa ovetenskapliga experiment. Varför det inte skett tror jag bland annat beror på ren klasshänsyn. Terapeuterna återfinns i det övre skiktet och just att felen begicks av människor med inflytande minskar intresset av att ställa någon till svars.
Klistar in en passage från artikeln.
Men frågan som pockar på ett svar måste ställas: Hur gick det för de barn och ungdomar som lärdes att tro att de deltagit i och bevittnat ritualmord? Varför diskuterades aldrig terapeuternas ansvar? Dessa barn och ungdomar blev en språngbräda i karriären för vissa. En språngbräda de nu försöker sopa under mattan genom att inte diskutera hur de och många andra rycktes med i tidsandan.
Patrik
Du inser nog själv vad det handlar om. vad gäller att lägga ut citat från Spegelnartiklen. Det handlar inte om att ändra åsikter utan om att när man skriver en ovanligt personligt hållen artikel i en liten tidning för överlevare 1994, förväntar man sig inte att någon 18 år senare ska lägga ut den på nätet så att den kan läsas i princip av hela världen. Det borde nog även du fatta. Och jag misstänker starkt att det var precis det du fattade...
Patrik
När du skriver "lärdes att tro" att de bland annat "bevittnat ritualmord" utesluter du a priori att de bevittnat just detta, och alltså inte behövde "lära sig" att "tro". . Därför är det helt poänglöst att diskutera med dig, alldeles bortsett från dina snaskiga djupdykningar i personligt hållna texter i stencilerade överlevartidnigar från 1994.
Erik,
Jag vet inte om jag uppfattar artikeln som speciellt personligt hållen förutom de inklistrade raderna då.
Jag kan förvisso förstå att det är känsligt om du omprövat din uppfattning till din barndom men det vet väl du att Spegeln nådde en ganska så stor publik? Ni erhöll t ex ekonomiskt stöd av Socialstyrelsen.
Studera gärna Patrik Nybergs texter som exempel på psykologisk krigsföring. Notera vad han försöker få mig att säga, och inte säga. Lägg märke till hur han väljer sina citat och sina frågor får att få det att handla inte om principer - utan om ... min barndom.
"Fult" är bara förnamnet...
Erik,
För att beskriva ditt beteende mot de tidigare nämnda syskonen så behövs det nog starkare ord än "fult" för att bäst beskriva din inkonsekvens.
Slutligen Patrik . Om syskonen hade vart flickor och den de anklagade varit pappan, skulle du inte haft en tanke på att min länkning (!) var ful eller nåt. Du skulle inte brytt dig ett skvatt.
Tack för denna "debatt" - den visar väldigt klart var du står och vilka metoder du kan tänka dig använda dig av.
Härmed avslutar jag för sista gången i denna tråd. Möjligen återkommer jag med en artikel någon annanstans om den märkliga roll Patrik Nyberg spelat i debatten om sexuella övergrepp... Möjligen...
Jag ska framföra till flickan och pojken att du inte ångrar ditt agerande. Det säger en del om ditt "engagemang".
Man kan förstå att personer som vill ha uppmärksamhet kring att eventuella övergrepp begåtts inte vänder sig till dig
då du bara agerar för "rätt" sorts offer.
Kan inte slita mig.
Du Patrik har genom dina skriverier kränkt otaliga barn framförallt flickor men även en hel del pojkar genom tvärsäkra uttalanden om bland annat att deras minne är falska. Men i just detta fall tuggar du fradga för att jag under en tid länkade till en blogg som inte trodde på två barns berättelser.
Har du hört talas om stenen och glashuset? Eller om granden och bjälken?
Catta får gärna radera detta, men jag anser att du enbart är föraktlig.
Ångrar du ditt skrivna genom åren i Spegeln? Alla dessa personer som du tvärsäkert dömt ut som skyldiga? Jag menar att du kränkt många och även dina närmaste.
Förtydligande: Du länkade till en blogg som hånade två ungdomar. Det var ett val som du tyckte var helt ok.
Erik: Okej, jag ville bara veta om du per automatik tänkte att det måste vara sant och atten terapeut aldrig skulle påverka någon, men nu har jag fått svar att det inte är så.
Men så tänker jag att i de flesta fall så går det ju inte att bevisa att det som framkommit i dessa förträngda-minnen-terapier verkligen hänt.
Vi vet att det förstås är svårt att bevisa, definitivt så många år efteråt som det ofta handlar om, men i vissa fall så har det funnits syskon och andra anhöriga som bestämt förnekat att det förekommit men ändå fortsätter folk omkring "offret" att hävda att det är en absolut sanning , det tycker jag är bedrövligt.
Vad är det som får dig tex att tro på en människas berättelse (vid förträngda minnen) om det inte finns några som helst bevis och tycker du i sådana fall att det är rätt att kalla den utekade personen för förövare trots att det inte finns bevis (nu menar jag inte nödvändigtvis juridiska bevis men åtminstone att det finns något att gå på annat än ord)?
Nej jag säger inte att man inte kan tränga bort, jag sger att jag har svårt att tro det. JAg har inte direkt forskat i ämnet men av det lilla jag läst så hävdar man att hjärnan inte fungerar så pga att man registrerar och minns farliga/hemska saker just för att man ska kunna skydda sig från att råka illa ut, och det låter logiskt. Jag har dåligt minne av min barn -och ungdomstid. Men jag minns ganska många otrevliga saker som ex när en gubbe skulle skjuta oss i en lekpark, när en ambulans hämtade en granne osv. Men det är få julaftnar jag minns eller födelsedagar trots att jag kan se på kort att vi hade fest osv.
Ja jag tycker att det låter osannolikt att man ska kunna helt förtränga år av grova våldtäkter, barnamord och liknande. Jag kan tänka mig att man kan glömma eller trycka undan ett övergrepp som inte är så grovt men inte att man förtränger att pappa eller morfar kom in varje kväll och begick våldtäkter .
Jag tror inte det handlar om att se ett värde i det, jag tror det kan handla om flera saker. Psykisk störning/sjukdom/ohälsa, uppmärksamhetsbehov, en önskan att bli fri från ev ångest/depression som man plågats av länge. Jag vet tex en tjej i Sundsvall som nu är inne på sin 7-8 våldtäktsanmälan av olika killar. Denna gång fick hon insatsstyrkan att ingripa då hon sa sig ha blivit våldtagen och pistolhotad av mannen. Det fanns ingen sanning i hennes påstående denna gång heller, precis som dom tidigare 6-7 ggr hon anmält. Det finns olika anledningar till att folk gör saker, man förstår inte alltid varför och ofta kostar det personerna en del själva också.
Erik: Ibland fastnar länkar i spammen, vet inte varför, men jag lägger in dom här
http://www.newsmill.se/node/9588 (offren för ritualmordsfantasierna måste få upprättelse)
http://ritualabusedebate.blogspot.se/2011/07/max-scharnberg-pa-djupt-vatten.html
(Max ute på djupt vatten)
I övrigt får man väl misstänka att ni två står ganska långt ifrån varandra i åsikterna...minst sagt. Men det är alltid intressant att se saker från två håll
Det är inte en vettig invändning att Mark Pendergrasts bok "Victim of Memory" utkom 1995, dvs. för 17 år sedan. Minnesåtervinningsterapi är fortfarande vanlig i Sverige (och i många andra länder) och används fortfarande som domstolsbevisning. I alla händelser: Pendergrast tillskrev mer än 50 professionella psykologiska organisationer (däribland "American Psychological Association", "American Psychiatric Association", "American Association for Marriage and Family Therapy"). Han frågade om de kände till något exempel där minnen av sexuella övergrepp som framkommit under terapi, har kunnat bekräftas. Han fick inte ett enda exempel.
- - En av förkämparna för den faktiska sanningen av de terapeutiska minnen är professor Judith Herman vid Harvard Universitetet. Det enda hon gjorde var att hänvisa honom till Roger Pitman vid VA Hospital i Manchester NH. I sin tur hänvisade Pitman honom till sin medarbetare Danya Vardi. Hon sade att fullständigt bortträngda minnen är extremt sällsynta. Men hon hänvisade till en patient, en 43-årig kvinna som först hade sökt hjälp hos "Vuxna barn till Alkoholister" för att förstå varför hennes liv var så turbulent. Därefter sökte hon hjälp hos "Anonyma Överätare". Hennes tredje försök var minnesterapi. Då hade hon kommit ihåg att hon hade missbrukats sexuellt av åtta olika personer, däribland hennes mamma, äldre syster, en morbror, två grannar, och en präst.
- - Vari bestod bevisen? Hennes yngre systrar var två och tre år vid tiden för övergreppen. Och när hon berättade för systrarna om sina minnen, så kunde de komma ihåg "en del" av det.
- - Säger inte detta tillräckligt?
Men Max,
Du kan väl ändå hålla med om att samhällsklimatet ändrats?
Idag premieras vetenskapliga teorier på ett helt annat sätt än under 1990-talet.
Jag tycker dii exempel är klargörande men jag tror att vi i större omfattning behövt föra
diskussionen nationellt.
Många personer är negativa till forumet Flashback. Jag kan förstå detta men samtidigt är
det så att hade Anna-Karin Granberg publicerat "Där ingenting kan ses" idag istället för 1992
så hade hon snabbt avslöjats och hennes anhöriga hade fått upprättelse.
*några rader raderade på begäran* //Catta
Diskussionen om den galna tiden på 1990-talet har många gånger kretsat kring hur teorier inom
den övre medelklassen i USA fick fäste. Men genom denna fokusering så glömdes de personer bort som
gjorde karriär i vårt eget land när de inkorporerade flumterapin från USA.
Catta: Jag kan inte skriva så bra just nu men du h hade inte riktigt rätt för dig vad det fö gäller minne.
Hmm,
Hur menar du?
Hmm: Menar du att jag glömt vad jag skrev tidigare eller ändrat åsikt ang det?
Catta: Jag menar inte att du ändrat åsikt utan jag pratar om hjärnans förmåga att förtränga hemska minnen och om vad som är vanligt. Men jag får återkomma på tis eller ons när jag har min dator igen.
Bäste Patrik. Det finns med säkerhet oräkneliga saker som du vet bättre än jag. Och det är t.ex. många år sedan jag prenumererade på "Spegeln". Det är verkligen glädjande om t.o.m. den tidskriften har slutat upp med att propagera för minnesterapi och för uppfattningen att indoktrinerade minnen bör vara tillräckliga för långa fängelsedomar.
- - Det är likaledes ett betydande framsteg att Psykoanalytiska Föreningen har förlorat rätten att utexaminera "legitimerade psykologer". Ett stort framsteg är det också att Eva Lundgren har tvingats lämna Uppsala Universitet, och numera endast är "F.D." professor.
- - Det kan ges flera exempel. Mitt allmänna intryck är likväl att det idag är svårare att uppnå en friande dom i mål rörande sexuella övergrepp mot barn, eller våldtäkt av vuxna kvinnor, än det var för tio år sedan. Det tycks mer eller mindre gå på räls rakt in i fängelset.
- - Somliga idéer går i vågor. När det har blivit mycken kritik mot "bortträngning", så åberopar klinikerna istället "dissociation". Och när det sedan har blivit mycken kritik mot dissociation, så återkommer bortträngning.
- - I den ena domen "bevisas" det att målsäganden verkligen har upplevt övergreppen, på den grund att hennes berättelse vid alla tidpunkter stämmer överens. (Detta är en floskel som domare älskar. Vanligen skall man vara extremt inkompetent för att förbise de talrika flagrant motsägelserna.)
- - I den andra domen "bevisen" sanningen därav att berättelsen FRAMKOMMIT GRADVIS. Och, påstår domarna, det är just typiskt för sanna berättelser att de framkommer gradvis. Domarnas storhetsvansinne och föreställningar om att vara ämnesexperter är direkt motbjudande.
- - I en kommentar som jag faktiskt skrivit färdig innan denna redovisar jag ett relativt nyligt rättsfall, som inte tyder på att domstolarna har tagit intryck av de vetenskapliga och andra fakta som har framkommit i andra sammanhang.
- - Jag medger att de nuvarande förhållanden i Danmark inte är relevanta, eftersom du bedömer Sverige. Men övergreppshysterin har i Danmark aldrig varit så extrem som den är just nu. En serie psykologiska och psykiatriska högdjur har presterat en utredning om återkommande minnen. Utredningen är grovt lögnaktig, och är otvetydigt avsedd att underlätta minnesterapi samt fällande domar på grundval av indoktrinerade minnen. Med hjälp av falsk statistik "bevisar" dessa "experter" att minnen efter lång tids amnesi ytterst sällan framkommer under terapi. Följaktligen: TERAPEUTISKA MINNEN KAN ANVÄNDAS SOM JURIDISKA BEVIS PÅ PRECIS SAMMA SÄTT SOM ANDRA MINNEN.
- - Den enda åtgärd som gruppen föreslår, är dess egen uppmaning åt terapeuter att vara försiktig och inte påverka patienten.
- - Detta sista förtjänar de svåraste invektiv som språket innehar. I minst 115 år har psykoterapi nämligen essentiellt bestått i att påverka patienten till att tro på olika tolkningar. Och under samma 115-årsperiod har psykoterapeuterna lögnaktigt påstått att de är extraordinärt grundiga med att inte påverka patienterna.
- - Men detta mönster är dessutom farligare i Danmark än det skulle varit i Sverige, därför att danska advokater är vana vid att få en liten standardsumma för ett fall, om den åtalade inte kan betala en egen advokat. Mycket av det som sakkunniga kan säga under ed i Svenska rättegångar, är förbjuden bevisning i Danmark. Vidare har danska advokater ingen teknik i att använda sig av sakkunniga. Och man kan ingenstans i Danmark publicera en vetenskaplig analys av expertgruppens lögner.
- - Men för att återvända till Sverige: somliga jurister anser att utnämnandet av (hittillsvarande) justitiekanslern Göran Lambertz till domare i Högsta Domstolen, var ett sätt att sparka honom uppåt, så att en extrem-feministisk JK kunde stoppa rättssäkerhetsprojektet. Vilket hon också gjorde.
- - Alltså: Patrik, du har rätt i att utvecklingen innehåller många positiva moment – men tyvärr också moment som alls icke är positiva.
Vi har i årtionden fått höra om fullständigt bortträngda minnen, som plötsligt återkommer, med eller utan terapi. Häst-målet har beskrivits i Therese Juels bok, men jag var själv försvarets sakkunniga och känner därför till originalhandlingarna. Juel kallar den 60-åriga hästuppfödaren för Lars, och det föregivna offret för Marie. Hon är född 1986. Målet började med att Marie stal 4000 kr från Lars. När han polisanmälde henne och inte ville ha mer privat kontakt med henne, anmälde hon honom för sexuella övergrepp. De skulle ha pågått från maj 2000 till augusti 2002.
- - Dr. E. skriver i sitt intyg: ”Orsaken till att Marie sökte hjälp [augusti 2003] var att hon mådde psykiskt dåligt efter att hon börjat få minnesbilder från sexuella övergrepp. Sommaren –03 började hon må dåligt, sov inte, kunde inte äta. det var då mardrömmar började dyka upp om övergreppen.”
- - Observera noga att Dr. E. uttryckligen säger att Marie under ungefär ett år efter att övergreppen hade UPPHÖRT saknade minne av dem. Hon hade "bortträngt" dem. Det är vidare anmärkningsvärt att hon inte hade mardrömmar och andra symptom medan övergreppen skall ha pågått, utan först fick dem när hon ÅTERERINRADE dessa händelser.
- - Försvaret ingav en omfattande vetenskaplig rapport av mig, som visade att "bortträngning" är ett vetenskapligt falsarium, som överhuvudtaget inte existerar. Min rapport åberopade mer än 25 världsbekanta forskare som studerat detta begrepp, och redovisade även förfalskningarna hos anhängarna av begreppet.
- - Men då gjorde åklagaren, Marie och målsägandebiträdet en kovändning. De hävdade att minnena alls icke hade återkommit efter en period av amnesi, utan att Marie hela tiden hade kommit ihåg övergreppen.
- - Ifall den version som presenterades i rätten är sann, så har Dr. E. och hennes kolleger dokumenterat en höggradig inkompetens genom att falskeligen inbilla sig att Marie inte hade några minnen under en lång period, samt att falskeligen inbilla sig att bortträngningen hävdes en lång tid efter att övergreppen upphört. Varje hederlig domare skulle inse att Dr. E. och hennes medarbetare var inkompetenta, och att deras bidrag saknade bevisvärde.
- - Det kunde vidare påvisas att Dr. E. hade ljugit medvetet om de diagnoser som anges i den internationella manualen DSM-IV.
- - Men om detta finner man inte ett ord i domen.
- - Domaren i Visby har även räddat Dr. E:s medarbetare S., som falskeligen utger sig för vittnespsykolog. Och han har diskvalificerat mig med hjälp av lämpliga osanningar. Marie har ett lyte, och hon har själv berättat att hon har mobbats för det i skolan. S. har emellertid hävdat att denna mobbning inte kan ha givit upphov till en falsk övergreppsbeskyllning. – Jag har inte uttryck någon åsikt i sakfrågan. Men jag har sanningsenligt sagt att det kan S. inte veta något som helst om. Jag har också sagt att S. har utgått från den felaktiga förutsättningen att mobbning antingen måste förklara beskyllningen till 100% eller till 0%. Antingen allt, eller också intet.
- - Dessa vetenskapligt korrekta invändningar kallas i domen för att MS har hängivit sig åt "spekulationer". Visby-domaren är klok nog att hålla tyst om innehållet i dessa "spekulationer".
- - Ifall övergreppen var så plågsamma, så är det besynnerligt att Marie ständigt återkom till Lars' häst-gård. Anta att han var en sexuell sadist som piskade henne varje gång, och anta att hon inte hörde till den minoritet som har en motsvarande läggning. Skulle hon återkomma mer än 100 gånger och ta emot ständigt nya piskningar?
- - Marie har satt ett kryss i sin almanacka på de dagar där Lars skulle ha legat med henne. Hur hänger detta ihop med bortträngningen? Trängde hon bort varje övergrepp med det samma? Men hur kunde hon då veta nästa gång att hon skulle sätta ett kryss?
- - Kryss är det lättaste att tillfoga i en almanacka i efterhand. De har allasammans skrivits med samma penna. Dessutom stämmer kryssen illa med den dagbokstext som hon uppenbarligen skrev dag för dag.
- - Lars hade också fört dagbok. Det var en affärsdagbok och kan därför inte vara en efterhandskonstruktion. Med hjälp av affärsdagboken kunde Lars visa att han alls icke befunnit sig på hästgården på somliga av de dagar när han skulle ha legat med Marie. Men Visby-domaren ignorerade denna bevisning.
- - I och för sig finns det inga fullständiga belägg för att Maries dagbok har skrivits dag för dag. Starka skäl talar dock för att det var en äkta dagbok, och främst det faktum att hennes anteckningar på de olika dagarna talar så starkt emot att hon upplevt någonting sexuellt eller pinsamt med Lars.
- - Lars gjorde gällande att Marie alls icke varit i de rum som hon berättat om, och att det varken fanns sådana möbler som hon beskrivit, eller att de faktiska möblerna stod på de platser hon påstått. Visby-domaren bemötte detta med en åsnespark: det finns inga belägg för att möblerna stod på samma sätt vid tiden för övergreppen. Alla trick är tillåtna när det gäller att rädda målsägandeberättelsen och få till stånd en fällande dom.
- - Troligen kunde det ha visats om möblerna hade flyttats om. Vilka personer hade besökt Lars under åren? Fanns det foton? För övrigt: vad finns det för HEDERLIG grund att tillskriva större sanningsvärde och bevisvärde åt Maries påståenden om möbleringen?
Ang. Quick-målet. Jag betraktar det som självklart att Birgitta Ståhle skulle få sin psykologlegitimation indragen på livstid. (Och psykologen i Bo Larsson-målet borde aldrig ha fått någon legitimation, efter det som blev bekant om honom genom Hannes Råstams TV-program.) Jag kan göra upp en lista på många legitimerade psykologer som försökt eller lyckats göra karriär genom att få oskyldiga människor i fängelse. - Att legitimationen dras in bör inte utesluta mer direkta former för straff. Van der Kwast förtjänar allra minst ett års fängelse för sin humbug, samt ett betydande skadestånd. Men jag menar också att domarna bör straffas, ty om de inte är direkt imbecilla, så kan de omöjligt ha trott att Quick var skyldig.
Max,
Intressant det du skriver om Danmark och den stora skillnad som råder mellan Sverige och Danmark. En fördel med Sverige är ju den öppenhet som trots allt råder och som gör att det är enklare att granska och påvisa eventuella fel som befåtts av rättsväsendet till skillnad från många andra länder.
Jag håller med dig att det gjorts (och görs) försök fortfarande att rädda begreppet bortträngning genom att ge det nya mindre belastande namn. Men sammantaget tycker jag att det märks att många av de belastade teorierna är rejält på tillbakagång. Och jag tror detta är till stor gagn både för att ringa in förövare och och för att utesluta misstankar. Genom att kunskapen ökar och den skadliga flumterapin rensas ut ges möjligheter att bli effektivare på många områden.
Erik Rodenborg menar att jag hånat Södertälje-flickan och fostermamman i artikeln "Offren för ritualmordsfantasierna måste få upprättelse". Men jag kan inte se vad som är så kontroversiellt i denna artikel. Tvärtom önskar jag att de personer som genomlidit skadliga behandlingar som fått patienterna att tro på SRA-myten borde fått samhälleligt stöd. Jag tycker det är en skam att dessa charlaten ur den övre medelklassen aldrig ställdes till svars. Offren var i en beroendeställning till terapeuten och vad gäller exempelvis den förståndshandikappade kvinnan i Skåne som inbillades att tro att hon bevittnat mordet på Helén Nilsson i Hörby så får det ju anses som extremt olyckligt att landstinget i Malmöhus län betalade för dylika insatser.
http://www.crimenews.se/component/content/article/1-senaste-nyheterna/184112-ritualmordsterapi-i-landstingets-regi.html
Här står lite om Skåneärendet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Satanic_ritual_abuse
Här står lite om SRA-hysterin.
MAx: Här hller jag med dig helt. De som så uppenbart agerat helt åt helskotta fel i sin tjänsteutövning borde rimligen få "betala" för det. Hur kan man någonsin ha förtroende för ex Birgitta Ståhle ? Hur kan man se henne som lämpad att öht ha terapi med sjuka människor, hon kan ju uppenbarligen ställa till vad tok som helst
År 2002 tillsatte Dansk Psykiatrisk Selskab, Dansk Psykolog Forening, samt Børne- og Ungdomspsykiatrisk Selskab en gemensam kommitté bestående av prestigefyllda experter (Andreassen, Lajer, Lau, Poulsen, Moesgaard, Ramsing). De skulle undersöka vilken kunskap som fanns om återfunna minnen, och göra rekommendationer om hur dessa kunde användas som rättslig bevisning. Utredningen blev färdig år 2004 och kan läsas på internet.
- - Det kan inte nog understrykas att utredningen alls icke är vad den ger sig ut för. Den uppfyller inte ens lågt ställda krav på vetenskapliga tillvägagångssätt. Istället har experterna åstadkommit en avsiktlig lögnaktig utredning, och de har producerat ett regelverk som skall garantera att praktiskt taget alla som blir åtalade eller bara misstänkta, skall åka i fängelse, oberoende av hur uppenbar deras oskuld må vara.
- - Det var under 1970-talet som många psykoterapeuter började förklara alla patienternas problem som resultat av sexuella eller rituella övergrepp. De indoktrinerade också falska minnen av dylika upplevelser. Somliga tog inte betalt för behandlingen per timme. Istället krävde de en viss procent av det skadestånd som patienten skulle få i domstolen, när föräldrarna stämdes.
- - 1993 kom den första stora motreaktionen, och man fann på kort tid 12'000 fall av falskt-minne-syndromet (FMS). En pappa som beskyllts av sin dotter hyrde en privatdetektiv som med en dold bandspelare gick till samma terapeut. Redan under den första konsultationen sade han att detektiven hade utsatts för sexuella övergrepp.
- - Idag är det väl bekant att FMS och minnesterapi (recovered memory therapy, RMT) väl bekanta företeelser i talrika länder. Och en domare måste vara direkt ohederlig för att förbjuda försvaret att framföra dylik bevisning – ett förbud som Bengt G. Nilsson beslöt om när Södertälje-målet behandlades av Svea Hovrätt. Två månader tidigare hade det nämligen förekommit flera TV-program och TV-debatter samt en enorm uppföljning i tidningarna. Varken för eller sedan har svenska folket vara så förtrogna med FMS och RMT som vid tiden för denna rättegång. Det är en närliggande hypotes att Bengt G. Nilsson insåg att just FMS var det som Elvira led av. Men kort tid dessförinnan hade Umeå-fadern fått lagens strängaste straff för samma sorts brott, och i efterhand hade han inte bara friats, utan hovrätten hade tvingats medge att det aldrig hade varit någon som helst indikation på att han skulle ha varit skyldig. Om TVÅ exakt likadana mål följer just på varandra, kommer befolkningens förtroende för domstolarna att nå en bottennivå. Därför måste Södertälje-fadern till varje pris fällas en gång till.
- - Jag tillskriver inte domare Nilsson en sådan intelligensnivå att han hade upptäckt den omfattande och vattentäta bevisningen som visar att det var Elviras fostermoder, Birgitta Allmo, som hade hittat på övergreppsberättelserna och indoktrinerat dem.
- - I USA har många, som tidigare fällts, friats och fått enorma skadestånd.
- - Och nu kommer min första huvudsats. I lång tid var de föregivet vetenskapliga undersökningarna främst inriktade på att "bevisa" att de erinringar som framkommit under terapi efter en lång tids total minnesförlust, var sanna. NUMERA ÄR MÅNGA FÖREGIVET VETENSKAPLIGA UNDERSÖKNINGAR ISTÄLLET INRIKTADE PÅ ATT "BEVISA" ATT ÅTERKOMNA MINNEN MYCKET SÄLLAN HAR DYKT UPP I SAMBAND MED TERAPI.
- - Den danska undersökningen utgör ett typiskt exempel.
- - I synnerhet åberopas en artikel av Wilsnack. Hon fann att ut av alla som hade utsatts för övergrepp hade 72% kommit ihåg dem hela tiden. 28% hade glömt dem under en period, men bland dessa hade 26% kommit att minnas dem utan hjälp av annan person. Endast 2% hade återfått minnena efter kontakt med en terapeut o.dyl.
- - Om terapeutiska minnen är så sällsynta, så har uppenbart False Memory Syndrome Foundation, Mark Pendergrast och Max Scharnberg grundligt fel i sina siffror.
- - Dock innebär 2% att utav 100 som åtalas för sexuella övergrepp är 2 oskyldiga enligt allt att döma. Man förvånas över att expertkommittén inte tycker att domarna behöver bekymra sig om dessa, och framför inte ens behöver känna till att denna procent existerar.
- - Men kommittén har gjort två fel som är mycket allvarligare. För det första: Willsnack-teamet är väl medvetet om att det finns många grader av sexuella övergrepp. De formulerar själva 7 kategorier från de mildaste till de svåraste. Men även utan deras kategorier vet vi alla att en berusad morbror kan ha smekt sin systerdotters bröst utan på kläderna under 15 sekunder, medan en nykter far kan ha tvingat sin 12-åriga dotter till att låta honom utföra analsex. - Man skulle vilja veta hur de olika minnesprocenten fördelats på de olika övergreppsgrader. Kunde det möjligen vara så att de som glömt bort under en viss period, och som senare återerinrade utan hjälp, mestadels eller uteslutande kom ihåg de mildaste varianterna, medan de som återerinrade under terapi kom ihåg de grövsta?
- - Det finns inte ett ord i Wilsnack-teamets artikel som ger minsta information om huruvida det var så det var.
- - I och för sig kan de ibland vara svårt att verifiera att någonting har varit glömt. Men jag skall åberopa mig själv som vittne. När jag satt i Heta Stolen i TV år 1993 menade en av debattörerna att jag själv hade utsatts för sexuella övergrepp. Jag berättade vitt och brett om detta som ett exempel på dumma tolkningar. Det fanns alltså ett bestämt datum när jag inte hade något minne.
- - Så många sexuella rättsfall som jag därefter befattat mig med är det inte förvånande att jag småningom kom ihåg en händelse när jag var 12 år. På en överfull spårvagn petade någon på min penis utanpå kläderna, och jag klarade inte av att se vem som var gärningsmannen.
- - När det däremot gäller indoktrinerande psykoterapeuter har jag genom 20 års läsning och praktiskt arbete i domstolarna inte träffat på ett enda fall där terapeuten har nöjt sig med kortvarig bröstsmekning. Han eller hon kan mycket väl ha börjat med milda varianter, men har undantagslöst alltid slutat med de allra grövsta. Elvira från Södertälje-fallet har berättat om genitala, orala och anala samlag. Hennes far och hans kompisar har haft underåriga flickor i burar, gjort dem gravida, och skurit ut fostran medan flickorna ännu var levande. Till mördarna hörde även hovrättsrådet Peter Rosén och hans dotter. (Det är inte jag som först har avslöjat deras identitet.)
- - Talrika fall av denna art är dokumenterade i många länder. Jag håller det för helt uteslutet att den danska kommittén inte var väl medveten om att indoktrinerande terapeuter ALDRIG sluter med bröstsmekning utan på kläderna.
- - Wilsnack-teamets andra kardinalfel har att göra med representativitet. Beteendevetare lär sig grundligt att detta är en omständighet som man måste ta hänsyn. Ifall SIFO frågar ett antal människor vilket politiskt parti de skulle rösta på om det vore val idag, så måste de tillfrågade vara noggrant utvalda. Det måste finnas förstagångsväljare och pensionärer, rika och fattiga, folk från alla delar av Sverige, från land och stad etc. I detta avseende har Wilsnack och hennes team varit tillräckligt grundliga. Bl.a. kommer svaren från 48 delstater.
- - Stora problem uppkommer emellertid när man samtidigt studerar ett beteende med låg frekvens, och här kan representativiteten snarast bli en black om foten.
- - Vi vet att det är mycket få människor som önskar byta kön. 711 personer från ett land av USA:s storlek (år 1996) skulle innebära mindre än 30 för Sveriges del. Men även om vi bestämde oss för ett representativt urval på 711 i Sverige, så är det sannolikt att urvalet inte skulle innefatta en enda som vill byta kön. Här skulle vi få mycket mer tillförlitlig information genom att välja patienter vid psykiatriska kliniker.
- - Jag vet inte hur man skulle kunna räkna ut eller uppskatta hur många psykoterapeuter i Sverige eller USA som indoktrinerar falska minnen av sexuella övergrepp. Det har förekommit i ungefär en tredje av de fall i vilka jag har varit sakkunnig. Men mina fall är naturligtvis inte representativa. Däremot har vi ingen nytta av att få veta att endast två procent av återkomna minnen har samband med terapi.
- - Utöver detta: det finns sannolikheter som gäller för samhället i stort. Samtidigt gäller helt annorlunda sannolikheter för de fall som hamnar hos specifika institutioner, såsom en hjärtklinik, ett mentalsjukhus, eller en domstol. Detta är ett sakförhållande som domare mestadels är okunniga om.
- - Man kan inte heller lita på terapeuternas försäkringar. När Christina Eriksson var vice ordförande i psykologföreningen gjorde hon gällande i TV att det faller på sin blotta orimlighet att en terapeut skulle indoktrinera falska minnen. Terapeuten vet nämligen att detta leder till stor olycka. – Emellertid har jag varit sakkunnig i två rättsfall där även Christina Eriksson medverkade, och hon rekommenderade psykoterapi för förskolebarn i syfte att få dem att "minnas" sexuella övergrepp.
- - Som jag sade i min förra kommentar sluter den danska kommittén med två rekommendationer. Domstolar kan tryggt använda terapeutiska minnen på precis samma sätt som andra minnen. Och det räcker med en allmän rekommendation åt terapeuterna att inte påverka patienterna. Detta trots att terapi sedan 1895 essentiellt har bestått i att påverka patienterna, medan terapeuterna åtminstone sedan 1896 samstämmigt har förnekat sin påverkan.
Tack Max för att du påminner mig att jag ska skriva här. Gör det imorgon
Max: Södertäljefallet är ett fall som är ständigt återkommande här och där i diskussioner. Jag minns att jag läste lite om det för något år sedan men jag har aldrig satt mig riktigt in i det men känner att det är på tiden att jag gör det. Av det jag läst så har dte funnits olika versioner, olika bemötanden av vad som påstås vara motsägelser och lögner. Alltså behöver jag läsa allt som går att läsa av det och försöka bilda mig en uppfattning. Jag minns i alla fall att jag var lite kluven till vissa delar av berättelsen medan jag trodde på andra.
Rent allmänt känner jag att jag tror man kan glömma (inte riktigt förtränga) "lindrigare" övergrepp, som ex det du tar upp att morbror Kalle tafsade en på brösten när man var 10 år, jag har däremot svårt att tro att man glömmer/förtränger åratal av upprepade grova övergrepp. Jag kan tänka mig att det dock kan finnas några särfall där det hänt, att man psykiskt kollapsat totalt och helt enkelt tappat allt, men jag tror inte det är vanligt förekommande utan snarare mycket ovanligt i såna fall.
Bästa Catta. Materialet i Södertälje-målet är gigantiskt, 245'000 ord. Det finns 40 polisförhör med "Elvira" som jag kallar henne, varav 28 är upptagna på video och har skrivits ut ord för ord av polisen. Det finns sex separat numrerade förundersökningar. Man skall ha en extrem intelligens och ett extremt minne för att kunna hålla detta i huvudet. Det har inte jag. Jag har därför scannat in allt materialet i min dator. På grund av mitt arbete med just detta mål köpte jag en specifik scanner för 23'000 kr, som tar 100 sidor i taget och helt sköter sig själv för denna mängd.
- - Jag har kunnat söka "kardinaldokumentet" på enstaka ord eller på händelser. Analysen har publicerats i acta universitatis upsaliensis. Men den drogs nästan omedelbart tillbaks, och i en artikel på International Network of Freud Critics (INFC) har jag förklarat de bakomliggande intrigerna. Motiveringarna har självklart att göra med min kritik av Eva Lundgren. Lennart Wikander har givit spridning åt helt andra versioner, men dem kan ingen ta på allvar. (1) Han betonar att jag aldrig undervisat vid Uppsala Universitet. - Det är så sant som det är sagt, men i 25 år har jag bedrivit forskning vid samma universitet och institution, med dess goda vilja och explicita beredvillighet att administrera de anslag som jag fick från Vetenskapsrådet. (2) Wikander säger också offentligt att, ifall institutionen inte i förväg ger sitt tillstånd till publicering i dess serie, så kan serie-redaktörerna inte ställa sig bakom kvaliteten på bokens innehåll. – Detta är en grov lögn. Institutionen har nämligen ALDRIG bedömt kvaliteten på mina manuskript. Den bedömningen har den undantagslöst överlämnat åt Vetenskapsrådet.
- - Det är korrekt att jag har gjort ett fel i ifyllandet av en blankett. Men, med förlov sagt, fel har det funnits i mer än hälften av mina ansökningar under 25 år. Dylika fel har tidigare alltid rättats till utan några konstigheter. Till detta kommer att somliga fel är ofrånkomliga, därför att vissa anslagsprocedurer har ändrats, medan blanketterna inte har uppdaterats så att de motsvarar de nuvarande procedurerna.
- - Wikander har även hävdat att samtliga ex av en forskningsrapport först skall samlas på institutionen, varefter de därifrån fördelas annanstans. Detta är nonsens. En av mina tidigare böcker trycktes på Cypern, och det var jag själv som ordnade all kontakt med tryckeriet. Hela upplagan samlades hos mig, varefter den del som Uppsala skulle ha skickades vidare. Det är sålunda ingenting märkvärdigt i att den del av upplagan som jag skulle ha, skickades direkt från tryckeriet till mig.
- - Wikander försökte lura mig att skicka alla mina egna ex. till hans institution. Men detta trick gick jag inte på. Istället lyckades jag rädda 40% av upplagan. Det låg ingen planering bakom detta, det berodde på rena tillfälligheter.
- - Men när Wikander t.o.m. skickade kronofogden på mig, ansåg jag det bäst att dölja delar av upplagan på flera ställen i Sverige samt i 6 andra länder på tre kontinenter. Du kommer därför att få ett ex. utan dedikation. Mejla din postadress till mig. (Eftersom det är semestertider kan jag inte lova att den postas omedelbart.
- - Min bok om Södertälje-målet utkom och drogs tillbaka år 2009. Titeln är "Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords." Den finns för läsning på internet samt för gratis nedladdning på http://www.yakida.se/max/start.html
och
http://www.yakida.se/max/maxbok.pdf
- - På Digitalt Vetenskapligt Arkiv (DiVA) finns det dessutom ett referat av boken på både svenska och engelska, skrivet gemensamt av Bo Edvardsson och mig.
Södertäljefallet: The largest recovered memory case handled by a Swedish court.
Örebro University. School of Law, Psychology and Social Work, 2010.
- - Samma referat har publicerats på ovan nämnda INFC.
- - (Jag har för övrigt sett hänvisning till detta sammandrag på Taiwan.)
Jag har beslutat att citera ABSTRACT för min bok, i svensk översättning:
Denna bok har två syften: att beskriva tekniker för analys av rättslig bevisning, vilka är pålitliga och oberoende av de speciella särdrag som undersökaren kan ha; samt att tillämpa dessa tekniker på Södertälje-målet, ty det har hittills inte blivit föremål för någon logisk eller kritik analys. Allt förundersökningsmaterial, däribland 40 polisförhör av målsäganden ("Elvira") skannades in till ett enda dokument omfattande 245'000 ord. De följande 4 fundamentala resultaten erhölls:
- - (1) Fostermodern vet bokstavligt varenda händelse som Elvira "har upplevt" flera månader innan Elvira själv vet det och kan bekräfta dem. Detta monster bevisar att fostermodern är den person som har fabricerat och indoktrinerat övergreppen.
- - (2) Antalet övergrepp ligger kanske omkring 250. Elvira har dock lämnat konkreta beskrivningar av endast 12. Detta är betydelsefullt därför att Elvira gör gällande att hennes 2-år-yngre syster var ögonvittne till 11 av dessa 12 konkreta övergrepp. Vid 7 övergrepp fanns det ytterligare ögonvittnen. Samtliga påstådda ögonvittnen förnekar att de har sett eller upplevt något som helst oanständigt beteende.
- - (3) När de 5 domstolsledamöter i hovrätten redogjorde för sina bedömningar i skuldfråga, på sidorna 42 och 44 i domen, so hade de grovt falska minnen av så väl moderns vittnesmål i samma domstol, som av sina egen beskrivning av samma vittnesmål på sidan 22 i den samma dom. Till följd av detta lyckades de med att fälla fadern för ett stort antal övergrepp som Elvira aldrig hade beskyllt honom för.
- - (4) Under de 3 månader som föregick det första polisförhöret arrangerades fyra möten. Fadern var aldrig inbjuden till dessa. Men vid samtliga möten förnekade Elvira med bestämdhet att hon hade några som helst minnen av sexuella övergrepp. Hon förnekade det likaledes under det första polisförhöret. Däremot var hon i detta förhör absolut säker på att inte övergrepp hade förekommit under de senaste 5½ åren. (Hennes psykoterapeut bekräftade att Elvira inte berättade några konkreta händelser förrän efter det första polisförhöret.) Detta är anmärkningsvärt därför fadern uteslutande fälldes för övergrepp under denna period.
- - I de 4 första polisförhören finns det inte minsta spår av de övergrepp för vilka fadern fälldes några få veckor senare.
- - 27 domare fann fadern skyldig. Ingen av dem upptäckte något enda av de 4 kardinalfakta.
- - Många andra viktiga resultat erhölls. Ett fåtal andra rättsfall granskas också. Ytterligare ämnen som behandlas är domarnas ansvar för falska beslut i skuldfrågan, och hur dylika fel kan undvikas.
Max: Oj det var omfattande med material!! Jag förstod att det var mycket men inte så mycket. Man kan inte förvänta sig att kunna spara det i skallen, men jag får försöka sätta mig in i det i "det stora hela" i alla fall. Ska också läsa Allmos bok tänkte jag, det är lätt att påverkas åt något håll om man inte läser alla sidor och bildar sig en egen uppfattning. Jag har hitintills läst lite från både de som tror och inte tror. Tack för att du erbjuder dig att skicka boken, det var snällt! Jag ska maila dig min adress. Jag tycker att det är intressant, också för att det finns två så motsatta sidor.
Max Scharnberg /suckar/
Eftersom du ändå är här och jag har lovat mig själv att inte släppa frågan förrän du har svarat vill jag på nytt fråga dig hur du ställer dig till de påpekanden om några av de grova sakfelen i din bok jag har lagt fram på http://kiremaj70.blogspot.se/2009/11/max-scharnberg-pa-djupt-vatten.html .
Speciellt angelägen är jag att får reda på hur du motiverar vad du skriver på sidan 39: ""The Mollbecks are members of a religious sect which strongly believes in the palpable existence of the devil in this world. ". Jag har sedan 2009 i olika forum bett dig svara på just den frågan, men du har aldrig gjort det.
Det närmaste "sekt" jag själv kan komma på att någon medlem i familjen Allmo skulle vara med i är i så fall en lokal kyrkokör. Väl att märka, en helt alldaglig, som tillhör Svenska Kyrkan.... inte Livets Ord eller Knutbyförsamlingen...
Men om du nu sitter på andra uppgifter, varför lägger du inte fram dem?
Hela Scharnbergs bok är fylld med partier, som i den mån jag kunnat kontrollera dem, vimlar av sakfel. Hur det är med den större delen, som jag inte kan kontrollera, kan jag bara gissa....
PS. "Mollbeck" är alltså en pseodonym för "Allmo" i Scharnbergs bok.
Bara en bagatellartad kommentar. Det är inte jag som har gjort sådana lexikaliska fel som "monster" istället för "mönster", eller "so" för "så". Det är min dator som tror att jag skriver på engelska och automatiskt korrigerar mina "fel". Jag rättar dem dussintals gånger, men datorn är lika envis som jag och i slutändan får den igenom ett fåtal av sina egna stavningar.
Södertälje-fallet: Böcker och andra skrifter.
Max Scharnberg (2009): Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords.
- - Finns på ett fåtal bibliotek, samt på internet för gratis nedladdning. Södertälje-flickan kallas "Elvira". – Detta är en vetenskaplig bok som har baserats på samtliga dokument, ljudband och videos i målet. Dess största förtjänst är att den lyckas bevisa vem som fabricerat och indoktrinerat så väl de sexuella som de rituella övergreppsberättelserna.
Birgitta Allmo (2008): Vem vågar tro på ett barn? Södertäljeflickan och verkligheten.
- - Allmo är fostermodern, som har valt pseudonymen "Saga". Allmo tar för givet att samtliga berättelser är sanna, inklusive beskyllningarna mot hovrättsrådet Rosén och hans dotter för massmord.
Eva Lundgren (1994): La de små barn komme till meg.
- - Flickan kallas "Mathilde". Även Lundgren accepterar att mordberättelserna är sanna.
Jan Guillou (2002): Häxornas försvarare.
- - En excellent bok, men den handlar nästan uteslutande om de historiska häxförföljelserna. Endast i ett kort sista kapitel nämner han några nutida mål. Om Södertälje-fallet ger han inga nya uppgifter.
Kristina Hjertén von Gedda (2005): Bortom rimligt tvivel.
- - En bok som inte handlar om skuldfrågan, utan enbart om hur de dömda i några rättsfall själva upplever deras situation. Södertälje-pappan säger att han inte tror att Elvira är hans egen dotter, ty han kan inte föreställa sig att en biologisk dotter kan göra så mycket ont mot sin far.
Nuri Kino (2003): I vuxnas grepp. Dagens Nyheter, 031004.
- - Endast en artikel. Men DN har skrutit med den enorma research som gått förut för artikeln. Den "enorma" researchen har emellertid inte innefattat en undersökning av huruvida det som Elvira har berättat för Kino stämmer överens med det som hon berättade för polisen.
----------------------
Under de senaste åren har det publicerats flera excellenta böcker om THOMAS QUICK. När ett så absurt fall har ägt rum, så vore det rimligt om myndigheterna anlitade någon att skriva en forskningsrapport (bok) på grundval av samtliga handlingar och videos, inte minst psykologjournalerna. – Jag skulle erbjuda mina tjänster om inte jag vore för gammal och har fullt upp med att fullborda de projekt som jag redan har påbörjat.
- - Även Umeå-målet borde undersökas av någon som står utanför det juridiska området, ty för en jurist innebär det slutet på karriären ifall han eller hon tillämpar samma logik på juridisk bevisning som på andra företeelser.
Max,
Det är konstigt att Umeå-målet blivit såpass bortglömt. Det publicerades ett antal artiklar om fallet kort efter att rättsövergreppet avslöjats men mycket mer än så blev det inte. Det finns ju dessvärre personer som agerat både i Umeå-målet som i Södertälje-fallet.
Det finns ett väsentligt skäl till att Umeå-målet blev bortglömt. Hovrätten beslöt att nästan alla handlingarna skulle hemligstämplas. I Södertälje-målet är endast en del av materialet hemligt. Dessutom finns det många handlingar på villovägar. Det kunde skrivas, om inte en roman, så allra minst en novell om de många sätt på vilka jag har fått tag i olika handlingar. - Jag själv har väl gjort mycket för att hålla liv i Södertälje-målet. Jag har aldrig förnekat att jag var en personlig väl med fadern. I min bok har jag ägnat ett helt kapitel åt frågan huruvida min personliga vänskap gör mina resultat otillförlitliga. Den som tycker om att befatta sig med dylikt kan ju använda den tidtabell som jag skall publicera om några minuter, och peka ut vilka uppgifter som upphör att vara trovärdiga på grundval av min vänskap.
TIDTABELL
När all utsagor sammanställs till en tidtabell, kommer mycken information i ljuset som man annars svårligen skulle lägga märke till.
En annan sak: modern är döv och fadern är bisexuell.
1991-10- (exakt datum är inte bekant) - / - Mollbeck berättar för socialtjänsten att Elvira sannolikt har utsatts för sexuella övergrepp.
1992-02-03 / Anorexiterapeuten arrangerar ett gruppmöte där även morföräldrarna deltar, men fadern inbjuds inte. Elvira säger uttryckligen att hon inte har något som helst minne av sexuella övergrepp.
1992-02-?? (någon gång i februari, okänt datum) - / - Mollbeck anlitar en incestterapeut för Elvira. Mollbeck berättar för terapeuten att Elvira troligen har missbrukats sexuellt av sin far. Elviras biologiska moder förmås att betala för behandlingen.
1992-02-29 - / - Elvira träffar en socialarbetare och säger klart att hon inte har något minne av några sexuella övergrepp.
1992-03-07 - / - Elvira träffar incestterapeuten för första gång. Hon säger tydligt att hon inte har något minne av sexuella övergrepp.
1993-03-19 - / - Elvira träffar en allmänläkare p.g.a. kraftig smärta efter att hon fallit ned för trapporna. Hon berättar också att hon går hos en incestterapeut, samt säger klart att hon inte har några som helst minnen av några sexuella övergrepp.
Mollbeck var med vid detta besök, men det är inte bekant vad hon sade.
[MS-kommentar:] Detta är ett återkommande mönster, som kan kallas "MOLLBECK-INGRIPANDE-MÖNSTRET. När fostermodern ingriper kommer betydelsefulla personer att påbörja någon viktig aktivitet.
1993-03-20 - / - Allmänläkaren hade hittills haft en vag misstanke om att Ingrid hade missbrukats, dock för vag för att göra något. Men på grundval av mötet den föregående dagen anmäler hon nu till socialtjänsten att båda systrarna troligen har missbrukats.
1992-04-22 - / - Mollbeck träffar två socialarbetare. Hon berättar vad Elvira påstås ha sagt till henne. Sedan 10-årsåldern har hon skaffat unga pojkar för faderns pedofila missbruk.
[MS-kommentar:] Ännu ett exempel på MOLLBECK-INGRIPANDE-MÖNSTRET.
1992-04-23 (eller högst 3 dagar senare) - / - Socialtjänstens misstanke om att Elvira har missbrukats tar en mer konkret form.
1992-04-27 - / - Elvira talar med en socialarbetare efter ett sammanbrott i skolan. Det kan inte ses om Mollbeck var närvarande och i så fall vem som sagt vad. Följande 4 omständigheter framkom:
(a) Elviras pappa hade haft samlag med henne "under alla dessa år".
(b) Elvira har EN BILD av samlag med fadern medan Ingrid sitter på sängkanten.
(c) Elvira är övertygad om att hennes biologiska mor känner till faderns missbruks.
(d) Elvira tror att fadern också missbrukar andra barn.
1992-04-28 (första polisförhör av Elvira)
(a) Hon har intet minne av övergrepp under någon som helst tid. Men hon är absolut säker på att intet övergrepp har förekommit under de senaste 5½ åren (dvs. sedan familjen flyttade från en lägenhet till en villa).
(b) Förhörsledaren frågar om sängkantsövergreppet. Elviras reaktion är att be och tigga om något stöd, så att hon kan få mod att berätta sanningen. Men förhörsledaren jagar henne bort från detta ämne och kräver fler övergreppsberättelser.
(c) Förhörsledaren tar upp temat med de unga pojkar som Elvira skall ha skaffat för faderns pedofili. Det tar en tid innan Elvira överhuvudtaget begriper vad polisen talar om. Men det enda hon vet om faderns manliga partners är att en medelålders man vid ett tillfälle drack kaffe med familjen.
1992-04-29 (första polisförhör av Mollbeck)
(a) Mollbeck säger att det mesta som Elvira har berättat om sexuella övergrepp har framkommit under de senaste tre veckorna.
- - [MS: Detta skulle innebära ungefär sedan 1992-04-07. Men vi har just sett att Elvira ännu 1992-04-28 saknade minnen. Det är alltså uppenbart att Mollbeck här ljuger om vad fosterdottern har berättat.]
(b) Mollbeck upprepar att Elvira har skaffat unga pojkar för faderns missbruk. Fadern hade sagt till henne att klä sig utmanande för att lyckas bättre med detta.
(c) Mollbeck hävdar att Elvira hade berättat för henne att fadern haft samlag med henne medan Ingrid satt på sängkanten.
(d) Mollbeck insinuerar, men säger inte explicit, att Elvira har missbrukats homosexuellt av sin moder.
1992-05-04 (andra polisförhör av Elvira)
(a) Förhörsledaren frågar igen om sängkantsövergreppet. Elvira säger att Ingrid satt med benen korsade. Men Elvira kommer inte ihåg mer än de korsade benen. I synnerhet kommer hon inte ihåg att händelsen skulle innefatta någonting sexuellt.
(b) Förhörsledaren frågar igen om de unga pojkar som Elvira skulle ha skaffat till sin far. Men om faderns manliga partners vet hon bara att en medelålders man vid ett tillfälle drack kaffe med familjen.
1992-05-04? (exakt datum är okänt, men händelsen inträffade mycket snart efter 1992-04-27) - / Elvira går till socialtjänsten och säger att hon inte har blivit missbrukad. Hon hade blivit pressad att göra falska beskyllningar.
1992-05-05 (första polisförhör av Ingrid) - / - Ingrid förnekar att hon någonsin har utsatts för, eller har bevittnat, något som helst oanständigt beteende,
1992-05-05 (Mollbeck berättar per telefon till polisen) – / - Kvällen innan hade hon berättat att fadern i april 1991 varit deprimerad och hade lagt sig bredvid henne i hennes sang. Han började med att smeka henne anständigt, men smekningen övergick gradvis till en fullständig våldtäkt. Detta var det sista övergreppet. [Därefter ordagrant enligt polisens anteckningar.] "MOLLBECK HAR INTE TIDIGARE SETT ELVIRA SÅ UPPRÖRD, TÅRARNA FLÖDADE HAKAN DARRADE OCH HON GICK INTE PÅ NÅGOT SÄTT ATT LUGNA. MOLLBECK FICK UPPFATTNINGEN ATT PAPPAN VID DETTA TILLFÄLLE VAR MER HOTANDE OCH SKRÄMMANDE ÄN VID TIDIGARE TILLFÄLLEN."
Under en tidigare internet-debatt har Mollbeck/Allmo sagt att hon inte av sina anteckningsböcker eller annat har kunnat se att hon gjorde någonting särskilt just den dagen. – Detta är inte vidare troligt, ifall Elvira verkligen hade betett sig så som fostermoderns berättat för polisen.
1992-05-07 (det tidigast möjliga datum, men sannolikt senare i maj) - / - Enligt incestterapeuten började Elvira denna dag få en bild av att fadern låg ovan på henne. Hon hade frågat sig om det var möjligt att detta kunde ha hänt.
[I polisförhöret 1992-06-26 sade samma terapeut att Elvira varken hade minnen eller bilder förrän efter det första polisförhöret.]
1992-05-08 - / - Elvira berättar för incestterapeuten, inte som ett minne utan som en bild, att fadern vid ett tillfälle var deprimerad och lade sig i hennes säng intill henne. Han började smeka henne. Men Elvira har inget minne av vad som hände därefter.
1992-06-04 (tredje polisförhör av Elvira) - / -
(a) Förhörsledaren återvänder till sängkantsövergreppet. Elvira säger nu att både hon och Ingrid satt på sängkanten. Fyra ordagranna repliker:
"P-286: […] hur kommer det sig att Ingrid sitter på sängkanten?
E-287: av samma anledning som att jag sitter på sängkanten att vi liksom bara är verktyg vi sitter där för att han vill att vi ska sitta där
P-288: varför vill han att ni ska sitta där
E-289: därför att han ska kunna få utlopp för sitt hat jag vet inte varför han vill jag vet inte varför han gör så han bara gör så jag vet inte alls varför han gör så jag vet inte varför han är så jag vet inte varför han inte är som alla andra pappor men han bara är."
Syftet var alltså att fadern skulle ge uttryck för allt sitt hat. Elvira nämner ingen som helst sexuell aspekt.
(b) Återigen frågar förhörsledaren om de pojkar som Elvira skulle ha skaffat åt fadern. Elvira förnekar allt detta.
(c) Förhörsledaren frågar om tröstövergreppet. Elvira säger att det är svårt att ge ett svar därför att DET SOM HON BERÄTTADE FÖR MOLLBECK VAR INTE SANT. Hon frågar om polisen kan ta emot information som inte är korrekt.
(d) Elvira säger att hon skall ge polisen den samma INKORREKTA sak som hon berättade för Mollbeck. Hon säger också att det är EN BILD. Fadern hade lagt sig i hennes säng och smekte hennes. Gradvis blev smekningen mer brutal. Han mer eller mindre ströp henne. Elvira nämner intet sexuellt.
(e) Elvira berättar att hon vid ett tillfälle så på medan Ingrid målade faderns analöppning med nagellack.
(f) Här fortsätter hon med att berätta om ett samtal med Ingrid om denna händelse. Ingrid skulle då ha sagt att Elvira minns fel. Det var Elvira som målade faderns anus och Ingrid som såg på.
(g) Därför är Elvira numera osäker på vem som målade och vem som såg på.
(h) Däremot kommer Elvira ihåg att detta minne framkom kort tid efter att hon under en konsultation med incestterapeuten hade målat Kendockan mellan benen med nagellack.
(i) Elvira berättar att i "De dövas Klubb" finns det "massor" av gubbar, "ungefär som myror i en myrstack" som "våldtar mig".
[MS: när man indoktrinerar någon till sådant som ligger utanför offrets erfarenhetsvärld, så är det vanligt att offret missförstår en del. - - Vid en senare tidpunkt blir berättelsen mer logisk, nämligen så att det på SEXKLUBBAR finns män som hon uthyrs till. - - Det bör noteras att förhörsledaren inte frågar VAD som var fel i det som Elvira berättade för Mollbeck och upprepade för polisen, och vad som har RÄTT istället. Hon frågor inte heller om VEM som avgjorde att det var fel, och PÅ VILKA GRUNDER? Och framför allt: HUR KUNDE MOLLBECK VETA VAD SOM VAR FEL?]
1992-06-09 (fjärde polisförhöret) - / - Elvira berättar att hon hade varit olydig. För att straffa henne stack fadern sina fingrar i Ingrids slida. Vid detta tillfälle intet sexuellt med Elvira.
1992-06-11 (konsultation hos incestterapeuten)
(a) Detta är det första dokumenterade datum när Elvira beskyller modern för homosexuella övergrepp. Mollbeck är närvarande under hela konsultationen.
- - [MS: hennes syfte kan knappast ha varit annat än att säkerställa att Elvira berättade den "riktiga" historien. Ännu ett exempel på MOLLBECK-INGRIPANDE-MÖNSTRET. – Lägg noga märke till att det endast finns två dagar mellan denna terapeutiska konsultation och det föregående polisförhöret, där Elvira trasslade till informationen.
(b) Elvira berättar att hon haft samlag med en hund. Hon är inte säker på om det hände på en sexklubb.
(c) Genom en envägsspegel såg hon på en sexklubb att Ingrid blev våldtagen.
(d) Vid ett tillfälle hade en sexklubb stängt för natten och all personal hade gått hem. Men de hade glömt bort de båda 10-11 åriga systrarna, som hade låsts inne. De ropade, och någon av de förbipasserande kom och knackade på dörren. De fick tag på någon som hade en nyckel, och flickorna kom ut.
- - [MS: föräldrarna bodde i Södertälje. Lämnade de så små barn alldeles ensamma på en sexklubb? När en eller både åkte tillbaka till Södertälje, upptäckte de då inte att döttrarna inte var med i bilen? Blev de förbipasserande inte misstänksamma när de såg 10-11 åriga barn på en sexklubb? Varför gjorde de ingen polisanmälan?
(e) Efter denna händelse stängdes denna sexklubb. Hädanefter fick Elvira åka hem till kunderna och ha samlag.
- - [MS: Elvira har berättat att hon hyrdes ut som prostituerad på ett flertal sexklubbar. Varför behövde hon då åka hem till kunderna enbart p.g.a. att en enda sexklubb stängdes? – Vidare: fick Ingrid också åka hem till kunderna?]
1992-06-24 (polisförhör av Mollbeck) - / - (ordagrant enligt polisens referat) "Elvira har även berättat om en minnesbild, då hon och Ingrid sitter på sängkanten, och fadern kommer in. Elvira har varit olydig och [han] för in sina fingrar i Ingrids underliv, Elvira tvingas att titta på."
1991-06-26 (polisförhör av incestterapeuten) - / - Hon berättar att Elvira varken hade några minnen eller några bilder förrän efter det första polisförhöret.
1992-08-24 (sjunde polisförhöret av Elvira) - / - Det är det första datum när Elvira berättar för polisen om övergrepp utförda av modern.
[MS: Detta på trots av att två polisförhör har förekommit mellan detta och det datum när Elvira berättade om moderns missbruk inför sin incestterapeut.]
1992-09-23 (andra polisförhör av Ingrid) - / - Ingrid förnekar att hon har utsatts för eller sett något som helst oanständigt beteende.
1992-09-23 - / - Elviras första konsultation med den amerikanska psykoterapeuten Steve Harvey, som hävdar att rituella barnmord är frekventa i USA. Detta trots att FBI inte har kunnat finna något dylikt fall. Det är incestterapeuten som har arrangerat att Elvira skulle få fem konsultationer med Harvey, och de äger rum på hennes kontor.
1992-10-02 (nionde polisförhör av Elvira)
(a) Elvira säger uttryckligen att det som hon nu skall berätta är en mycket nylig framkommen bild, inte ens ett minne.
(b) Under en cykelsemester med modern och båda döttrarna missbrukade modern Elvira sexuellt.
(c) Elvira börjar med att även hävda att Ingrid måste ha sett övergreppen. Men förhörsledaren stoppar henne och säger att Ingrid troligen ingenting har sett. Elvira återkallar omedelbart uppgiften att Ingrid var ögonvittne.
- - [MS: Den mest närliggande hypotesen är att förhörsledaren är angelägen om att åtalet mot föräldrarna skall hålla i rätten. Om Elvira kommer med för många påståenden som uppenbarligen är felaktigt, finns det en risk att föräldrarna frias.
93-01-18 (tjugoandra polisförhör)
(a) På Lucia-morgonen kom båda systrarna med kaffe på sängen till föräldrarna. Ingrid var Lucia med levande ljus på huvudet, och båda flickorna sjöng Lucia-sången.
(b) Istället för att bli glada och tacksamma drog föräldrarna båda döttrarna i sängen, så att allt porslin och pepparkakor hamnade på golvet. I dubbelsängen bredvid varandra våldtog de var sin dotter. Fadern hade normalt samlag med Ingrid, och modern gned sin kropp på Elviras könsorgan.
- - [MS: här behöves ett större antal kommentarer.
MS-1: Såsom nyss angivits är detta det 22:a polisförhöret. I intet av de 21 föregående förhören finns det minsta antydan om en dylik händelse.
MS-2: Det är också ett av de övergrepp där Ingrid skulle ha varit ögonvittne.
MS-3: - - Det finns faktiskt ingen tidsangivelse, ingen antydan om vilket år detta hände. This is also an assault for which Ingrid was allegedly an eyewitness.
MS-4: När hon berättar om detta, har hon deltagit i tre rättegångar; en mot vardera föräldern i tingsrätten och en mot fadern i hovrätten. Dessutom skulle hovrättsförhandlingarna mot modern skulle snart efter följa. Men tre uppsättningar av domare hade alltså alls icke hört talas om Lucia-övergreppet. Det samma skulle snart efter gälla den fjärde uppsättningen.
MS-5: Elvira har aldrig angivit under vilket år detta inträffade. Det kan dock omöjligt ha ägt rum senare än 1990. Det kan inte uteslutas att det hade varit bevisbart att det inte kunde ha ägt rum, ifall Elvira hade preciserat tidpunkten. Å andra sidan bör Ingrids vittnesmål vara tillräckligt för att klargöra att Lucia-övergreppen aldrig har hänt.
MS-6: Det finns ett flertal uttalanden av Elvira som starkt pekar på att hon själv intet visste om något Lucia-övergrepp. 1992-04-27 sade hon att hon är ÖVERTYGAD om att modern är medveten om faderns missbruk, samt att hon enbart TROR att fadern även missbrukar andra barn - Ingrid var 10 år på Lucia-dagen 1990 (det senaste möjliga året), och var väl då ett annat barn.
MS-7: 1992-04-28 sade hon uttryckligen att intet övergrepp har förekommit under de senaste 5½ åren. Och vid en serie gruppmöten samt hennes upprepade uppgift att hon inte har något minne av något övergrepp.
MS-8: Nu kommer en punkt som är lätt att förbise. Elviras redogörelser för samliga övergrepp som innefattar samlag är häpnadsväckande detaljfattiga. MED ETT ENDA UNDANTAG: LUCIA-ÖVERGREPPET.
Elvira började med att lämna töntiga och fragmentariska berättelser om sexuella övergrepp. Efter mer än ett halvår övergår hon till berättelser om rituella barnmord. Dessa mordberättelser är anmärkningsvärt utförliga och detaljrika. DET ÄR FÖRST SEDAN HON LÄMNAT MÅNGA UTFÖRLIGA OCH DETALJRIKA REDOGÖRELSER FÖR RITUELLA ÖVERGREPP, SOM HON KLARAR AV ATT BERÄTTA OM ETT UTFÖRLIGT OCH DETALJRIKT SEXUELLT ÖVERGREPP.
MS-9: Efter att fadern fått resning fälldes han igen enhälligt av de fem (jurist- eller lek-) domare i hovrätten år 1994. Inte en enda av dessa upptäckte (eller försökte ens att ta reda på) att Elvira var oförmögen att ge en beskrivning av ett sexuellt övergrepp, som inte var iögonfallande töntigt, förrän hon hade lämnat ett flertal detaljerade berättelser om ett flertal ICKE-SEXUELLA utan rituella övergrepp.
Max Scharnberg
Med tanke på hur mycket som inte stämmer i de delar av din bok som går att kontrollera, hur i allsina dar ska man kunna lita på att beskrivningen stämmer här?
Catta: Jag har återigen nu med större text läst det du skrev och jag hade nog missförstått lite av det du skrev. Men du skrev bl a det ha " JAg har inte direkt forskat i ämnet men av det lilla jag läst så hävdar man att hjärnan inte fungerar så pga att man registrerar och minns farliga/hemska saker just för att man ska kunna skydda sig från att råka illa ut, och det låter logiskt.". Detta stämmer men det kan även gå åt andra hållet. En mild glömska för att du ska göra om det vet alla som fött barn. Du kommer ihåg att det gjorde förbenat ont men inte riktigt hur ont det gjorde och flera säger att det skulle kunna göra allt direkt en gång till. Ett annat exempel på hur du skyddar dig är vid en olycka. Du behöver inte få ett slag i huvudet för att inte minnas något av det som ledde till olyckan och den direkta händelsen. Allt detta för att du ska kunna gå vidare utan att för alltid leva i skräck och rädsla att det ska hända igen. Faktum är att de som reagerar såhär är bättre rustade att ha ett fullgott liv än dem som minns allt i detalj och har mardrömmar i flera år efteråt.
Längre utdragna händelser som man "glömmer" är svår sjukdom. Du kan minnas att du låg på sjukhus och ha ett "logiskt" minne av hur dåligt du mådde men inga känslomässiga minnen. Hjärnan glömmer med flit hur dåligt du mådde för att kunna gå vidare och leva idag.
Ovan exempel har ju gett för att de flesta kan relatera till dem.
Så hur detta med hjärnas förmåga att totalt blockera bort chockartade händelser och om det händer vid upprepade tillfällen behövs mer forskning på. Jag ställer mig dock skeptisk till dem som säger att något har hänt men att de inte själva minns utan att det kommit fram i så kallad hypnos. Tillsvidare så kallar jag det för mobojambo.
Att det alltid skulle ha ett överlevnadsvärde av att minnas traumatiska händelser stämmer ju inte. Ju mindre man är och ju mer försvarslös man är desto mindre överlevnadsvärde har det.
Om övergreppen sker i familjen eller av någon annan barnet har ett starkt beroendeförhållande till och börjar i mycket tidig ålder - kanske de första levnadsåren - kan det vara rent av farligt för barnet att minnas. Dels gör det barnets emotionella tillvaro outhärdlig. De personer som har makt över det, men som barnet också i princip måste lita på för att få sina basala fysiska och emotionella behov tillgodosedda gör vid andra tidpunkter saker som gör ont, känns obehagligt, etc.
På vilket sätt skulle det ha ett överlevnadsvärde för ett barn att vid tidig ålder integrera detta?
Förutom de emotionella farorna kan det nog även finnas fysiska faror med att små barn minns. Barn som inte har lärt sig att kontrollera vad de säger riskerar i såna fall att bara av sig själv börja prata. Det kan i vissa fall leda till ett rent fysiskt hot mot barnet. Att inte minnas torde här ha ett överlevnadsvärde.
Men om man bortser från spontan bortträngning nämnde Hmm hypnos. Ja, hypnos används ju ibland som minnesterapi för vuxna men lite äldre barn som utsatts för övergrepp har inte så sällan berättat hur förövarna använt hypnos eller hynosliknande metoder för att få barnet att glömma. Det är väl dokumenterat att vuxna kan glömma som ett resultat av hypnotiska suggestioner. Varför skulle det inte också kunna gälla barn?
För lite mer argument om dessa saker se exempelvis vad jag skrivit om bortträngning här http://abuseandrepression.blogspot.se/2011/12/trauma-forraderi-och-borttrangning.html
och mer konkret om bortträngning och hypnos här http://abuseandrepression.blogspot.se/2011/12/borttrangning-och-hypnos.html .
Att traumatiska minnen kan försvinna och sedan återkallas är ju sedan länge entydigt bevisat. Ett antal dokumenterade fall finns samlade här http://blogs.brown.edu/recoveredmemory/ .
@Erik: Jag har skrivit precis samma sak som du i min kommentar till Catta förutom det med hypnos. Det du skriver om känner jag inte till.
Vad jag skrev om var de tillfällen som man hävdar att det kommer fram övergreppsminnen under hypnos men som man sedan inre ens själv kommer ihåg efter att man har vaknat upp från sin hypnos utan är bara något man mumlar om när man är hypnotiserad. Detta tror jag lika lite på som jag tror på minnen om att man har levt ett tidigare liv som någon annan, vanligen känd, person.
För att jag ska kunna godta ett hypnosminne så måste du åtminstone känna det som att det är ditt eget minne efteråt om jag alls ska beakta det. Tillsvidare, tills forskning säger annat och det dokumenteras fall som kan appliceras, så är det min ståndpunkt.
Hmm
Min kommentar var inte på något sätt en polemik mot dig. Det var riktat till Catta och jag borde ha skrivit hennes namn framför det.
När du skriver "För att jag ska kunna godta ett hypnosminne så måste du åtminstone känna det som att det är ditt eget minne efteråt om jag alls ska beakta det" håller jag helt med dig.
För övrigt har jag själv aldrig någonsin gått i någon form av hypnosterapi.
Erik:
Det är korrekt att det talas mycket mindre om Umeå-målet. Till en viss grad beror det på att de flesta av handlingarna är hemliga. Skälet till hemlighållandet är att hovrättsdomarna vill dölja sin egen inkompetens. Tyvärr måste man medge att domarnas förmåga till logiskt och rationellt tänkande inte överstiger förmågan hos första bästa lekman. Det finns ingen anledning att ange namnet på upphovsmannen till den mening som jag nu skall citera, ty de flera domare skulle automatiskt instämma: "DOMAREN HAR ERFARENHET AV ANDRA VITTNEN OCH ERFARENHET AV SIN EGEN VITTNESKAPACITET." Vidare har han "STÖDET AV DEN ACKUMULERADE ERFARENHETEN INOM EN YRKESKÅR." Allt detta är rent nonsens. Det behövdes det psykologiska laboratoriet för att påvisa att vi människor använder helt olika tillvägagångssätt när vi igenkänner våra egna familjemedlemmar, och när vi tar in särdrag hos, säg, en bankrånare som vi endast ser en gång, låt vara under en icke ringa tid.
- - I ett amerikanskt rättsfall lät försvarsadvokaten den åtalade ta diskret plats bland åhörarna. Samtidigt lät han en främmande person som inte ens var lik den åtalade ta plats bredvid sig. Under rättegången försäkrade då ett flertal vittnen att de kände igen just den person som satt bredvid försvarsadvokaten. - - Detta är bara ett enda exempel. Ögonvittnesidentifiering är extremt otillförlitlig.
- - Det finns också gott om domare som tror att ett vittnes tvärsäkerhet utgör belägg för att utsagan är sann. Ytterligare ett exempel på inkompetens.
- - I verkligen borde Birgitta Allmo allra minst få tre års fängelse för ANSTIFTAN AV MENED.
I Umeå-fallet kräktes "Elfriede" (som jag kallar henne) på golvet i rättssalen. Hovrättspresident Karl-Ivar Skarstedt fann det inte ens nödvändigt att skriva i domen att man kan se med ett halvt öga att det finns två och endast två alternativ. Endera är Elfriede en skicklig skådespelarska, som medvetet ljuger och medvetet kräks. Eller också talar hon sanning och överväldigas av sina minnen av faktiska övergrepp.
- - Och efter att ha implicerat denna inkompetenta utgångspunkt fortsätter han med en parodi på Aristoteles' syllogismer: Elfriede är ingen skicklig skådespelarska. Följaktligen har hon verkligen missbrukats av fadern. Och så fick fadern 10 års fängelse (precis liksom Södertälje-fadern).
- - Varifrån har Skarstedt erhållit den "kunskap" som han här "tillämpar"?
(a) Har han haft ett större antal tidigare rättegångar om sexuella övergrepp, där målsäganden har kräkts under sitt vittnesmål, och där det fanns oberoende belägg för att övergreppen har ägt rum?
(b) Eller har han en så stor SJÄLVKÄNNEDOM att han vet följande: ifall han själv hade utsatts för sexuella övergrepp som barn, och han skulle vittna om dem, så skulle han kräkas under sitt vittnesmål?
(c) Eller stödjer han sig på DOMARKÅRENS ACKUMULERADE ERFARENHET?
- - I verkligheten innehåller rättshistorien inte ett enda fall där ett övergreppsoffer kräkts i domstolen under sitt vittnesmål. (Det samma gäller för övrigt för läkarvetenskapens historia.)
- - DÄREMOT är talrika fall bekanta där offren för indoktrinering av falska övergrepp har visat VÅLDSAMMA VEGETATIVA REAKTIONER. Men indoktrinering är ett begrepp som domare känner en panisk rädsla inför – troligen därför att de är medvetna om att de inte kan skilja mellan vittnesmål som har eller inte har indoktrinerats.
- - Det vore löjeväckande ifall Skarstedt skulle försvara sitt skuldbeslut med att kräkningen i sig utgör bevis. Det vore jämförbart med att köpa ett extra ex. av en tidning för att få reda på om det som står i det första ex. är sant.
- - Jag skulle vilja ha ett annat ord än "feminism" för den patologiska art som Hanna Olsson och kvinnojouren i Umeå tillhör. "Parafeminism" vore ett tänkbart ord. Parafeminismen är stark i Umeå, och den propagerar fortfarande för att Umeå-fadern var skyldig.
- - Men det finns andra skillnader mellan Södertälje- och Umeå-fäderna. Södertälje-fadern är lätt att umgås med för andra vuxna. Men han har växt upp som en albansk immigrant i Turkiet. Han har inte en skandinavisk syn på barn och djur. Det är enbart moderns förtjänst att han slutat upp att slå barnen sedan de var små. Elvira har inget minne av att han någonsin slagit henne, men Ingrid kommer fortfarande ihåg att hon fick ett slag på överarmen med en toffel när hon var 4 år. Han förtjänar ingen medalj som god fader.
- - Men Umeå-fadern har offrat sitt liv för Elfriede. Hon har lyten, som troligen beror på moderns försök att bli av med fostret. Man skall vara extremt nödig för att finna henne attraktiv. Hon var oskuld när Karl Ivar Skarstedt gav fadern 10 års fängelse, och jag tror att han är ett sådant sv— att han inte ens idag känner att hans dom var oförsvarlig. Om ingen tagit sig åt dotterns dagliga behandling, hade hon blivit ett sängliggande föremål som måste använda bäcken. Dessutom skulle hennes rygg krökas så att hjärtat småningom inte fick utrymme, och hon skulle dö vid ungefär 25 års ålder.
- - Fadern har gått ut offentligt med sitt namn, Bernt Ståhlbröst. Han älskade sin dotter, och han visade sin kärlek i handling.
- - T.o.m. EFTER ATT UMEÅ-FADERN FRIATS HAR DE SAMMA PSYKOLOGER OCH PSYKIATRIKER OCH PARAFEMINISTER SOM FÖRSTÖRDE HENNE, DEN FAKTISKA KONTROLLEN ÖVER HENNE. Det är en källa till ständig smärta för honom att de fortsätter att ödelägga henne, och att han intet kan göra för att hjälpa henne.
- - Ja, om jag hade varit 10 år yngre hade jag åtminstone försökt få tillstånd att få ut de hemliga handlingarna för forskning.
- - Okej, min ålder kan vi inte göra någonting åt. Men det är skamligt att juristerna inte anlitar någon av de personer som har dokumenterat sin förmåga att analysera rättslig bevisning, för att ge dem kunskap om detta område.
Jag vill bara att de som läser här ska komma ihåg att jag har ställt en mycket konkret fråga till Max Scharnberg ovan - July 12, 2012 12:24 pm.
Han har inte svarat. Det gjorde han inte heller då jag i olika forum tog upp det upprepade gånger 2009.
Jag tycker att ni bör fundera lite på vad det säger om karaktären på Scharnbergs "fosrsking".
Ursäkta felstavningen.
Max,
Jag ger dig rätt i att sekretess i olika mål påverkar granskning. Men det finns andra aspekter som påverkar anser jag. Vad gäller Umeå-fallet så tror jag att medias intresse avtog snabbt när det framkom att detta var ett justitiemord som nu fått sin lösning. Kriminaljournalister på den tiden hade ingen koll på vad SRA-hysterin innebar som pågått några år i USA. De personer som medverkat till justitiemordet var inte heller de intresserade av att hålla liv i fallet. De visste att de förstört flickans liv men de var nöjda så länge inte ärendet granskades. Brist på moral givetvis men det viktiga för dessa karriärister var deras eget rykte. Att den unga Umeå-flickan fick sitt liv förstört var av underordnad betydelse.
http://www.crimenews.se/svensk-kriminalhistoria/178891-kriminalhistoria-ritualmordsanklagelsen-i-ume.html
Här har jag skrivit om ritualmordsanklagelsen i Umeå.
Flyttad kommentar från Patrik Nyberg:
Catta,
För att återknyta till ämnet så finns det olika uppfattningar om hur stor betydelse bortträngda minnen har i Quick-ärendena.
Gubb Jan Stigson menade nyligen i en intervju att fokuseringen på detta är felaktig för att förstå processen.
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/24344/Att-f%C3%B6rtiga-Quicks-bakgrund-ger-journalistpris
Medan Monica Dahlström Lannes skrev såhär i tidskriften Spegeln nr 2/96.
“Hur förklarar Hesslow och Södersten Tomas Quicks bortträngda minnen, som kommit fram i terapi? Quick som numera är dömd för flera mord. Hur har han kunnat precisera skeenden, pekat ut platser och återkallat minnen av detaljer?”
Artikeln rubrik är: “Bevis för bortträngda minnen saknas inte!”
Vem fabricerade Elviras berättelser? Och vem indoktrinerade dem i hennes? Som jag har sagt många gånger vore det naturligt för mig att i första hand misstänka incestterapeuten och skolpsykologen. Men min analys visade att de var oskyldiga, och att "den grå eminensen" var fostermodern.
- - Men man kan inte föreställa sig att en incestterapeut bedriver behandling under flera år utan att hon företar sig åtminstone någonting aktivt. Allra minst måste incestterapeuten ha bidragit genom att KONSOLIDERA Allmos berättelser.
- - Nu får vi inte glömma bort att DEN BIOLOGISKA MODERN FÖRMÅDDES BETALA FÖR BEHANDLINGEN. Elvira skulle efter några månader "komma ihåg" att även modern hade missbrukat henne sexuellt.
- - Om modern inte direkt var efterbliven, och om hon de facto hade missbrukat Elvira, så MÅSTE hon ha insett risken att Elvira skulle berätta om dessa övergrepp inför terapeuten. Moderns villighet att betala (trots hennes egen dåliga ekonomi) talar därför starkt emot att Elvira hade missbrukats av henne.
- - Detta hör till den människokännedom som alla förfogar över – även domare, om de inte gjort det till en automatisk vana att rådbråka sitt naturliga tänkande för att finna svepskäl för fällande domar.
- - Eller vill experterna på juridisk bevisvärdering hävda att domarna har den erfarenhet om sig själv att: ifall de hade missbrukat sina döttrar i många år, så skulle de inte känna den minsta betänklighet mot att låta döttrarna gå i psykoterapi? De skulle inte uppleva någon risk för att döttrarna berättade om övergreppen för sina terapeuter, så att de hamnade i fängelse. Och är denna frånvaro av betänklighet en del av domarkårens "ackumulerade erfarenhet"?
- - Men vi måste samtidigt konstatera att Allmo har spelat dubbelspel. Hon har lurat Elviras biologiska moder till att betala för en terapi som så småningom skulle leda till en 5-årig fängelsedom för modern.
Max: Ja nog skulle jag vara väldigt tveksam till att låta mitt barn gå i terapi (Dessutom betala för det) om jag visste med mig att jag begått grova övergrepp. Det naturliga är som du säger att då bli rädd att barnet ska berätta om det förr eller senare, så det låter faktiskt märkligt.
Max Scharnberg
Jag noterar med intresse att du fortfarande inte har svarat på mina konkreta frågor om sakfelen i din bok. Vare sig här, på UNT, på Newsmill, eller på VoF:s forum. Eller för den delen när "Hans" tog upp samma fråga på Ingrid Carlqvists blogg i början av 2010.
Eller när ett stort antal männsikor ställde samma frågor på Monica Antonssons blogg långt senare.
Du har haft nästan tre år på dig. Men du har inte ens en, säger en, gång försökt formulera något som ens låtsas vara ett svar. En gång - på VoF:s forum - har du noterat att jag frågade. Du vägrade att svara och ställde istället en underlig motfråga,
Det är intressant. Och avslöjande.
Catta,
En lite bortglömd bok som tar upp Södertälje-fallet är Kristina Hjerténs von Geddas bok från 2005. Hon intervjuar bland annat pappan. an. Intervjuen gjordes 2003. Pappan dog 2004. Hjertén skriver bland annat om hur psykologen resonerade angående de påstådda övergreppen. "Domstolen stödde sig på psykologen Stig Broquist, som menade att en flicka som verkligen utsatts för sexuella övergrepp kan fabulera om en massa andra saker som aldrig hänt, såsom morden i Stockholm. Dessa fiktiva mord blir istället bevis för att verkliga övergrepp har ägt rum, ett slags inverterat bevis."
Synsättet att ritualmordshistorierna är påhitt får alltså stöd både av de som tror att anklagelserna om incest är riktiga och de som inte tror det. Om pappan skulle ha levt idag tror jag den framgångsrikaste vägen att försöka få resning skulle varit en genomlysning av Kari Ormstads rättsmedicinska utlåtande. Att lyfta upp eventuella felslut.
Ett liknande resonemang som psykologen Broquist gav uttryck för i Södertälje-fallet förekom även i fallet med ritualmordsanklagelsen i Umeå. Till exempel skrev Gabriella Vallner i Spegeln om Umeå-flickan att "Borde inte hennes sviktande mentala förmåga snarare tas som intäkt för att fadern är rätteligen dömd än att han skulle vara oskyldig till brotten?"
De felaktiga ritualmordsanklagelserna från Södertälje-flickan och Umeå-flickan kom av vissa att ses som bevis för att sexuella övergrepp förekommit.
Detta var en märklig inställning som numera förkastats men som stälde till skada i en del fall. Genom att göra Quick som ensam symbol för rättsrötan så glöms dessvärre en del andra personer bort som förtjänat upprättelse och hjälp.
Patrik: Jo det kan ju bli fel om man ser ett tillstånd som ett slags bevis. Det kan ju vara åt båda håll.
A är psykiskt sjuk/mår psykiskt dåligt och det kan vara en anledning att hen hittar på detta. Eller A har blivit utsatt för övergrepp, det tyder hennes psykiska mående på. Därför går det ju aldrig att använda ett tillstånd som något slags ensamt bevis för att det är varken åt ena eller andra hållet. Nu pratar jag rent generellt alltså.
Det är ett mycket vanligt förfarande att domarna baserar beslutet i skuldfrågan med sin "magkänsla", och även sitt "samhällsansvar". Domarna vet att de mest högljudda folk vill ha fällande domar i alla övergreppsmål. Domarna vet också att det skulle inverka menligt på deras karriär om de inte gav de högröstade vad de ville ha.
- - Nästa steg för domarna är att hitta några svepskäl att hänga upp den fällande domen på. Ibland skriver de att målsäganden hela tiden har lämnat samma berättelse hela tiden, samt att det är ett utmärkande särdrag hos sanna berättelser att de är de samma hela tiden.
- - Ibland skriver de tvärtom att målsäganden berättelse alls icke har varit den samma hela tiden, utan den har gradvis växt sig större. Och just detta bevisar att den är den är sann. Det är nämligen ett utmärkande särdrag hos sanna berättelser att de växer fram gradvis.
- - Som Kajsa Warg sade: "Man tager vad man haver".
- - Vad den åtalade än säger, så han det användas som bevis för hans skuld. Det är speciellt skrämmande att domare tryggt kan förlita sig på att de inte blir komprometterade i sina kollegers ögon av den sortens taskspelkonster.
- - En mycket vanlig standardfras är att målsägandens berättelser "bär det självupplevdas prägel". Men Elviras berättar att hovrättsrådet Peter Rosén har ätit upp foster som han har skurit ut ur gravida och ännu levande underåriga flickor. Jag misstänker inte ens Erik Rodenborg får att anse att dessa berättelser bär det självupplevdas prägel, vad Birgitta Allmo än må anse.
- - Men för den sortens berättelser har man hittat på ett motsatt knep. När en flicka missbrukas sexuellt, så förmörkas flickans förstånd, så att hon börjar berätta om andra övergrepp som är så absurda att inte ens domare kan tro på dem.
- - Jag har under 20 år läst talrika böcker och artiklar av dem som eftersträvar att maximera fängelsedomarna i sexuella mål. vare sig den åtalade är skyldig eller inte.
- - En grupp uppräknar en serie "övergrepssymptom" som bevisar. Det skulle dröja mer än 10 år innan forskarna upptäckte att det överhuvudtaget inte existerar några övergreppssymptom.
- - En grupp betonar den starka beviskraften av allehanda ovanliga utseenden på mödomshinnan. Återigen skulle det dröja många år innan forskarna upptäckte att det överhuvudtaget inte existerar någon normal mödomshinna.
- - Det finns inte så många som påstår att slidöppningens storlek utgör bevis. En av dem är Hendrika Cantwell, som hävdar att ett slidöppningsmått överstigande 4 mm hos en 13-årig flicka bevisar övergrepp. Idag finns det förmodligen inte många som förnekar att detta är rent kvacksalveri.
- - Våldtäkt av vuxna kvinnor ligger egentligen utanför ämnet för denna kommentar. I det mål som närmast skall redovisas ådagalägger domarna emellertid just samma inkompetenta bevisvärdering. En man har beskyllts för våldtäkt. Försvarsadvokaten lugnar honom. Högsta Domstolen har fastslagit att en beskyllning i sig inte räcker som bevisning. Det finns inga vittnen, följaktligen måste domstolen fria honom. Men se, så gick det inte. En gynekolog hade nämligen upptäckt små sprickor i kvinnas könsorgan. Och, fortsatte gynekologen, detta bevisar att slidan inte var FÖRBEREDD, och följaktligen var det våldtäkt.
- - Försvaret kunde visa att kvinna tog en medicin som just har biverkningen att försvåra slidan fuktighet. Men detta bekymrade inte domstolarna.
- - Mycket nyligen har en dansk undersökning visat att ca en tredjedel av alla kvinnor får sprickor vid varje samlag. Det spelar ingen roll om det är våldtäkt eller ett helt frivilligt samlag. Det spelar inte heller någon roll om det är mjuk eller vild sex, eller vilka ställningar som använts, och inte ens om man har använt sexleksaker.
- - Det förefaller som om det är en general inställning hos domare att det saknar betydelse om den dömde är oskyldig
- - Åter till Elviras skolpsykolog. Stig Broquist har i tidigare mål bevisat att han är en pålitlig åklagarlakej, som hittar på vad helst som åklagaren är i behov av. Här hörde han till dem som fabricerat på att det just är utmärkande för flickor som verkligen har missbrukats, att de hittar på berättelser om övergrepp som uppenbarligen är falska. På så sätt bevisar falskheten av berättelserna inte alls att flickan inte är pålitlig. Istället bevisar de att hon verkligen har missbrukats. Hokus pokus filiokus.
- - Angående denna lögn har jag under 20 år ännu inte hittat ett enda exempel i den medicinska litteraturen. Jag har inte heller hittat något exempel i någon normal rättslig skrift. Här behövs någon förklaring om vad jag menar med en "normal" rättslig skrift.
- - DET ÄR EN UTBREDD VANA HOS PSYKIATRIKER OCH HÅLLA SIG MED TVÅ UPPSÄTTNINGAR AV DOKTRINER. DEN ENA ÄR DEN SOM DE FRAMFÖR I DOMSTOLARNA NÄR DE VITTNAR UNDER ED. DEN ANDRA ÄR DEN SOM DE FRAMFÖR I PUBLIKATIONER, ELLER, OM DE INTE SKRIVER I SERIÖSA SAMMANHANG, DEN SOM DE LÄSER I FACKLIGA BÖCKER OCH SKRIFTER.
- - En skicklig försvarsadvokat skulle ha frågat om Broquist har träffat på många missbrukade flickor i sin yrkesverksamhet, och om någon enda av dessa har berättat om rituella barnmord.
- - Här föreligger likväl en annan svårighet. En ohederlig domare kunde förbjuda försvaret att ställa dylika frågor. Bengt G. Nilsson har i Södertälje-målet dokumenterat sin brist på hederlighet, och har förbjudit samtliga sakkunniga att överhuvudtaget berätta om möjligheten av indoktrinering. Domare Nilsson var väl medveten om att Elvira utgjorde ett otvetydigt fall av falskt-minne-syndromet.
- - Slutligen vill jag notera att Broquist, precis liksom de åklagarlakejer som Egil Ruuth har "utbildat", hade formulerat en handfull "hypoteser", den ena mer verklighetsfrämmande än den andra. Men självklart hade han inte inkluderat det alternativet att Elviras berättelser är indoktrinerade. I mål om sexuella övergrepp är självklart en hypotes att de verkligen har hänt. Men det ABSOLUT FÖRSTA ALTERNATIV som man framför allt måste beakta, är alltid att berättelserna har indoktrinerats. Den som inte ens har med detta alternativ bland sina hypoteser bevisar enbart därigenom att han är ohederlig.
- - Likaledes är en domare ohederlig om han inte inser att ohederligheten hos en psykolog som inte har beaktat indoktrineringsalternativet.
Det är riktigt som jag skrev, att en skicklig försvarsadvokat skulle frågat Broquist om han tidigare träffat på missbrukade flickor, och om någon av dem har fabulerat om mer än vad som har faktiskt har hänt.
- - Men han borde också ha frågat Broquist om han någonstans i den medicinska eller psykologiska litteraturen har träffat på något fall där en missbrukad flicka har börjat fabulera om andra övergrepp som inte ens är fysiskt möjliga.
Men sedan får vi inte glömma att Bengt G. Nilsson har handlagt tidigare mål rörande sexuella övergrepp. Och, som en av experterna på bevisvärdering har skrivit i tryck, så har domare Nilsson “stödet av den ackumulerade erfarenheten inom en yrkeskår.” Kan inte Herr Nilsson vara snäll och ange allra minst 10 stycken av de domare som har den ackumulerande erfarenheten som Nilsson stödjer sig på?
- - Jag har lust att posta ett brev till varje domare i landet och fråga dem om de har träffat på bara ett enda fall med jämförbara fabuleringar, och som någon svensk domstol har handlagt FÖRE ÅR 1990 !!!
Max,
Jag gillar din referens till Kajsa Warg.
Jag tror att de galna åren i början av 1990-talet kommer uppmärksammas mer och mer. I takt med att teorierna från denna tid ses som allt mer belastande kommer även behovet att genomlysa de tragedier som de ställde till med att öka.
I detta ämne har vi varit inne på den skadliga terapi som bedrevs. En person från denna tid som fallit i glömska är psykiatrikern Tilman Furniss. Det förekom försök att påvisa att Furniss inte var någon lämplig auktoritet att luta sig emot men dessa kloka röster tystades av de grupper som ville tro på de senaste modeteorierna från USA.
Furniss skriver i "The Multiprofessional handbook of child sexual abuse" om hur han blir upphetsad av att höra en kvinnlig patien berätta om hur hon utsatts för incest av sin pappa. Furniss klarade sig dock undan kritik enär han var användbar för de personer som saluförde bortträngda minnen som en trovärdig förklaring till många patienters kriser. Men man kan undra varför Furniss och andra sk professionella kunnat undgå granskning trots deras extrema agerande.
Jag har försökt att göra en sammanställning av litteratur om absurda rättsfall. Det är sorgligt, men det går inte att komma ifrån den slutsatsen att domarkåren inte klarar av att bedöma bevisningen. Somliga skulle tycka att det är oroande om domarna avsiktligt gör felaktiga beslut i skuldfrågan. Men kanske är det i själva verket ännu mer oroande om domarna har varit i god tro.
Säkert finns det både viktiga rättsfall och viktiga böcker som hör hit, men som jag har förbisett.
ÖVERSIKT:
(1) - Thomas Quick
(2) - Catrine da Costa-styckningsmålet
(3) - Olle Möller-målen
(4) - Enbom-målet
(5) - Södertälje-målet
(6) - Keith Cederholm-målet
(7) - Hvitfeldtska menedsmålet
(8) - Den åttonde stenkastaren
(9) - Böcker som behandlar flera rättsfall
(10) - Rättsfall som förtjänar att analyseras av utomstående, men där detta ännu inte har gjorts.
(1) - THOMAS QUICK-MÅLEN
*** Bergwall, Sten-Ove (1995). Min bror Thomas Quick: en berättelse om det ofattbara. Stockholm: Rabén Prisma.
*** Larsson, Dan; Andersson, Urban (1998). Mytomanen Thomas Quick: en dokumentation. Luleå: [D. Larsson].
*** Mattsson, Janne (2002). Gåtan Thomas Quick. Stockholm: Leopard.
*** Svensson, Pelle (2009). Quick: den stora rättsskandalen. Stockholm: Blue Publishing.
*** Quick, Thomas (1998). Kvarblivelse. Stockholm: Kaos press.
*** Bergwall, Sten-Ove; Quick, Thomas (2009). Thomas Quick är död. Stockholm: Blue Publishing.
*** Råstam, Hannes (2012): Fallet Thomas Quick. Att skapa en seriemördare. Stockholm: Ordfront.
(2) - CATRINE DA COSTA-STYCKNINGSMÅLET:
*** Agell, Anders (2004): Anatomin av en häxprocess: om styckmordsfallet och Regeringsrättens beslut den 1 juli 2004. Stockholm: Jure 2004.
*** Borgnäs, Lars (2003): Sanningen är en sällsynt gäst: sökandet efter Catrine da Costas mördare. Stockholm: Norstedt.
*** Holgerson, Astrid & Hellbom, Birgit (1998): Facts or Fiction as Evidence in Court. Stockholm: Almqvist & Wiksell.
*** Lindeberg, Per (1999): Döden är en man - historien om Obducenten och Allmänläkaren. Stockholm: Fischer & Co 1999.
*** Lindeberg, Per (2008): Döden är en man - Styckmordet, myterna, efterspelet. Stockholm: Fischer & Co 2008.
*** Scharnberg, Max (1996): Textual Analysis: A Scientific Approach for Assessing Cases of Sexual Abuse. I-II. Uppsala: Uppsala Studies in Education no. 64-65. [Kapitel 69-86 analyserar styckningsmålet. Boken finns för gratis nedladdning på http://www.yakida.se ]
(3) - OLLE MÖLLER-MÅLEN
*** Henry Sidoli (2010): Olle Möller och Orättvisan. Stockholm: Heavy Horses.
(4) - ENBOM-MÅLET
*** Arne Trankell (1974): Chef för Grupp Nord. Stockholm: Norstedts.
(5) - SÖDERTÄLJE-MÅLET:
*** Scharnberg, Max (2009): Textual Analysis of a Recovered Memory Trial Assisted by Computer Search for Keywords. [Boken drogs snabbt tillbaka av Uppsala Universitet, men är tillgänglig på en del bibliotek, och även på Internet för gratis nedladdning från http://www.yakida.se ]
(6) - KEITH CEDERHOLM-MÅLEN
*** Carlqvist, Ingrid (2010): Keith and Jag.
*** Guillou, Jan (1983): Justitiemord: Fallet Keith Cederholm.
(7) - HVITFELDTSKA MENEDSMÅLET
*** Centervall, Stig (2002): O 2954.
(8) - DEN ÅTTONDE STENKASTAREN
*** Wijk, Erik (2002): Göteborgskravallerna och processerna. Stockholm: Manifest.
(9) - BÖCKER SOM ANALYSERAR FLERA RÄTTSFALL
*** Guillou, Jan (2002): Häxornas försvarare. Stockholm: Piratförlaget.
*** Hellblom-Sjögren, Lena (1997): Hemligheter och minnen. Stockholm: Norstedts Juridiska.
*** Hellblom-Sjögren, Lena (2012): Barnets rätt till familjeliv. Lund: Studentförlaget.
*** Juel, Therese (2010): Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige. Stockholm: ICA bokförlag.
*** Scharnberg, Max (1996): Textual Analysis: A Scientific Approach for Assessing Cases of Sexual Abuse. I-II. Uppsala: Uppsala Studies in Education no. 64-65.
(10) - RÄTTSFALL SOM FÖRTJÄNAR ATT ANALYSERAS AV UTOMSTÅENDE, MEN DÄR DET ÄNNU INTE HAR GJORTS.
- - Antalet är mycket stort. Men ett av de främsta är UMEÅ-MÅLET, som i mångt är en kopia av SÖDERTÄLJE-MÅLET.
- - Flera mål som har behandlats översiktligt i en eller flera böcker skulle förtjäna en djupare granskning, inte minst STÖLDVAKTSMÅLET, som behandlats av Therese Juel. En kvinna var stöldvakt vid ett pågående inbrott, och när väktaren kom till platsen efter sex minuter ropade hon varningar till en eller flera kompisar. Bland hennes försök att försena vakten tog hon i sista hand till påståendet att hon hade blivit våldtagen. Vid en fotokonfrontation pekade hon ut en helt annan person än den som åtalades och fälldes. Sedan dog hon av en överdos av ett flertal mediciner samt alkohol.
Jag gjorde naturligtvis fel i att inte nämna Bo Larsson-fallet. Men om vi går till den nivå, så kan vi vara säkra på att det finns mer än 100 fall av oskyldiga i fängelserna. Det går på räls rakt in i fängelset, när en flicka beskyller sin pappa eller någon annan släkting för sexuella övergrepp. Dessutom är det ett starkt mode just nu för psykoterapeuter att indoktrinera falska minnen, och det är ett mode som psykologförbundet uppmuntrar.
"Det går på räls rakt in i fängelset, när en flicka beskyller sin pappa eller någon annan släkting för sexuella övergrepp"
Kvalificerat skitsnack!
Mera "skitsnack" från Max.
Att analysera vad som hände i Umeå-målet skulle mycket väl kunna bli ett ämne för en doktorsavhandling. Det finns ett flertal ämnesinstitutioner där ämnet skulle passa. I första hand tänker man på juridik, men den som skriver en dylik avhandling måste räkna med konsekvenserna, nämligen att en juridisk karriär kommer att bli totalt stängt för honom.
Psykologi är ett annat möjligt ämne, men man blir absolut inte populär genom ett dylikt ämnesval.
Som helhet har de pedagogiska institutionerna varit toleranta mot ämnen som inte har någon allt för klar hemvist. Att en institution har bränt min egen senaste forskningsrapport måste betraktas som ett undantag, och har givetvis att göra med kontroversen kring f.d. professor Eva Lundgren.
Sedan skall jag bara nämna: psykiatri, samtidshistoria, och filosofi.
Här håller jag nog med Hmm. Att man går rätt in i fängelse vid en anklagelse är inte alls så säkert. Däremot så tycks det vara relativt vanligt att man genom socialtjänstens försorg kan hållas från sitt barn i en evighet (eller för alltid) vid en anklagelse genom åratal av "utredningar" . Detta även i fall där det visat sig ganska tydligt att det finns stor risk att det handlar om hämnd från den andra parten.
Umeåmålet känner jag knappt till, jag har hört några små detaljer men alldeles för lite för att kunna ha någon uppfattning. Det handlade om hur man fick en utveckligsstörd flicka att berätta en massa historier som visade sig vara osanna va?
http://www.nyhetsverket.se/nyhet/3761/Svensk-dj%C3%A4vulsterapi-inspirerade-engelsm%C3%A4n
Catta,
Det fall du tänker på är Skåne-fallet.
Patrik: aha, tack!
97. I mer än 20 år har psykiatriker, psykologer, åklagare och domare hållit fast vid en bestämd vidskepelse: Barn är vana vid att det som kommer ur en penis är kiss. När det då kommer ut säd under ett övergrepp, som kommer de också att tro att detta är kiss. Men i verkligheten existerar det inte ett enda exempel, varken i rättshistorien eller i medicinhistorien, på att något enda barn verkligen har haft den uppfattning. Vidskepelsen är istället typisk för psykologer med usel människokännedom, som uppfattar barn som små vuxna.
- - Under polisförhöret med fyra-åriga C sade hon att hon fick kiss i munnen. Varifrån kom det? Från toaletten. Hur kunde det komma från toaletten upp i hennes mun? Jo det kunde det. Men småningom kommer hon ihåg lite mera av sin läxa: "Jag kissade i pappas mun." – Och ännu senare lite mera: "Pappa kissade i min mun därför att han trodde det var toaletten." Sannerligen inte en samling utsagor som tyder på att pappa praktiserade fellatio på C.
- -
Beträffande EN sak är jag tvungen att be läsaren om att tror mig på mitt ord, ty jag återlämnade videon till hovrätten utan att ta en kopia. Men det kunde knappast vara mera iögonfallande att C har oerhört tråkigt inför alla dessa konstiga frågor om ting som ligger helt utanför hennes erfarenhetsvärld. Hon rullar runt på soffan i enorm hastighet och i alla möjliga vinklar. Det finns ingen HEDERLIG människa som skulle tillskriva henne någonting annat än en mycket hög grad av tråkighet.
- - På de flesta frågor svarar hon "Jag kommer inte ihåg". Det svarar hon även på somliga frågor som hon med säkerhet kunde ha besvarat. – Hovrätten skulle senare anse att modern hade indoktrinerat henne till att säga "Jag kommer inte ihåg". Men C hade omhändertagits sedan två månader, och under den perioden hade modern fått tillfälle att träffa dottern en enda gång under övervakning. Till detta kommer att det är tämligen lätt att indoktrinera en fyraåring till att säga "Pappa kissade i min mun", medan det är oerhört svårt att indoktrinera ett så litet barn att säga "Jag kommer inte ihåg" till de allra flesta frågor.
- - Det mest sannolika är att en psykolog eller psykiatriker har haft någon konversation av följande art.
P: Har pappa kissat i din mun?
C: Nä.
P: Kommer du inte ihåg?
C: Nä.
Genom denna art av "terapi" kan C småningom ha lärt sig att hon bäst kan klara sig undan med hjälp av standardfrasen "jag kommer inte ihåg".
- - C brukade bada tillsammans med sin pappa varje kväll. Vad hon tidigare berättat var endast lustfulla upplevelser, t.ex. att det är roligt att glida som en groda på pappas mage.
- - I detta rättsfall var Birgitta Widebäck både ordförande och referent. Hon skrev till Hans Larsson (som falskeligen utger sig för att vara vittnespsykolog) och gav honom i uppdrag att bedöma om C hade missbrukats. – Detta bör ni alla lägga märka till, därför att f.d. domaren i Högsta domstolen Inger Nyström brukar understryka att det enbart tillkommer domarna att avgöra skuldfrågan.
- - Larsson svarade att C kroppsspråk visar att hon har missbrukats. Här vill jag inte bara påpeka att det inte existerar några undersökningar om kroppsspråket hos missbrukade förskolebarn; ett påstående som domare Widebäck plagierade nästan ordagrant i domen. – Jag har inte kommenterat Larsson offentligt, men jag har i TV kallat Birgitta Widebäck en medveten lögnare. Jag skall inte upprepa denna beskyllning här.
- - Men Larsson fäste sig också vid att C bl.a. sagt att pappas snopp var SNED. Larsson går vidare till att säga att "sned" är en spatial bestämning, och förekomsten av spatiala bestämningar i en berättelse visar att berättelsen är sann.
- - Nu vet vi alla att en man måste vara akrobat med åratals övning för att undvika att hans penis är sned någon gång under bad i badkar. Men ett annat motargument har mycket större beviskraft.
- - Jag gick igenom av samtliga H. C. Andersens äventyr. Nästan intill 100% innehöll ett icke ringa antal spatiala bestämningar redan på första sidan. De få som inte gjorde det innehöll istället ett stort antal tidsbestämningar. – Bevisar dessa spatiala relationer att närapå 100% av dessa äventyr är självupplevda av personerna i äventyren, bl.a. av Den ståndaktige ten-soldaten, Tommelise och den fula ankungen?
- - Men på denna bevisning fälldes fadern.
- - Är det "skitsnack" att det gick på räls in i fängelset för C pappa?
- - Vore det mest skrämmande om domare Widebäck var fullt medveten om att hon fällde en oskyldig? Eller vore det ännu mer skrämmande ifall Widebäck vore i god tro?
Tycker du ska låta bli att skriva ut riktiga namn, det här är bara att utnyttja Cattas blogg för egna syften.
Max: Viktoria har rätt, undvik att skriva namn såvida det inte är nödvändigt för att ex påvisa att en specifik offentlig person fått skarp kritik för ett agerande eller liknande. det spelar ju ingen roll om personen heter X eller Y egentligen. Ex så kan jag tycka det är befogat att nämna van der Kwast, Birgitta Ståhle eller någon annan i den härvan då det är bevisat att det begåtts rättsövergrepp. Men i inlägget ovan så är det mer åsikter du har även om de i sak kan vara helt korrekta.
Jag uppfattar kritiken så att Victoria och Catta har trott att "Corinna" är fyra-åriga flickans verkliga namn. Men det är en pseudonym. Dessutom har jag avstått från att anföra andra fakta som är betydelsefulla, men som innehåller ledtrådar till föräldrarnas identitet. - Men om det är henne ni tänker på, så är hennes anonymitet lika säkert garanterad, om det står "Corinna" eller "C".
- - Vi har däremot radikalt olika uppfattning, ifall ni anser att en hovrättsdomare och en psykologisk sakkunnig skall ha rätt till anonymitet. Jag anser att en psykolog som fabricerar den arten av bevisning, bör kunna stå ut med att någon talar om att det är just honom och ingen annan som har tillverkat den bevisningen som gav fadern fängelsestraff. Jag anser också att en domare som är beredd att fälla en åtalad på grundval av denna humbug-bevisning, måste kunna stå ut med att någon talar om att det är just hon som har avkunnat denna dom.
- - Och är det bara mina privata "åsikter" att faderns sexuella övergrepp inte bevisas av att Corinna (pseudonym) sagt att hans snopp var "sned"? Inte ens H. C. Andersen klarade av att skriva ett enda äventyr i vilket det inte kryllar med spatiala relationer, fastän han klarade av att skriva ett fåtal där det finns så många tidsrelationer på första sidan att de spatiala relationerna inte fick plats förrän på andra sidan. Om man använder den sortens logik, är det då överhuvudtaget möjligt att hitta något enda polisförhör av en fyra-årig dotter, som INTE bevisar att fadern är skyldig? Är det inte ett rättsövergrepp att fälla människor på den sortens beviser?
- - Det fanns en tid när jag var den enda (jag upprepar: DEN ENDA) som i tryck hade hävdat att de båda läkarna i styckningsmålet aldrig hade träffat Catrine da Costa, samt att all bevisning för motsatsen var humbug. Borde jag ha avstått från att namnge domare och psykiatriker, ändå till dess det fanns andra (och helst myndighetspersoner) som flera år senare framfört samma kritik som jag?
- - Men okej, det är Cattas blogg, och när jag skriver på den så accepterar jag hennes regler. Jag ber bara om förtydligad information. Är det Birgitta Widebäck och Hans Larsson som skall skyddas? Eller var det någon som trodde att fyra-åringen verkligen heter Corinna?
Tänk att det finns dem som tror att bara för att de hade ett rätt så har de alltid rätt sedan. Själv tycker jag att det är en brist som fattas idag om man lever på gamla meriter.
I övrigt Max så tycker jag att du spamar den här tråden. Surt att din egen blogg inte är lika stor som Cattas?
Max: Ja jag trodde iaf att Corinna var det rätta namnet, därav mitt "suddande" .
Men i övrigt håller jag med dig att myndighetspersoner som gjort uppenbara fel bör kunna stå för det med namn. Att bli namngiven på nätet är ett aber, man kan bli namngiven och "anklagad" för saker som man är skyldig till, är man då en offentlig myndighetsperson så ska man också kunna granskas, är det en privatperson så får man vara försiktigare. Det svåra är att du har läst mängder med dokumentation, sett förhör, varit i rättssalar osv, men "vi andra" kan ju inte säga bu eller bä eftersom vi inte har en aning om det du säger stämmer, om det finns saker du undanhåller för att ge det en viss vinkling osv. Nu har jag inte någon anledning att tro att du skulle sitta och hitta på något, tvärtom, men det är svårt just med sånt här där man själv inte har möjligheten att kolla det som skrivs då mycket är sekretessbelagt kanske osv.
Det SKULLE kunna vara så att du bara avskyr rådman XX eller psykolog NN och tar varje chans att namnge dom i negativa ordalag, det vet man ju inte. Hoppas du förstår vad jag menar, jag anklagar dig inte för att göra det utan försöker förklara varför det är vanskligt att nämna riktiga namn i bloggar.
Hmm: Jag tror faktiskt inte Max har någon blogg. Han har skrivit böcker och avhandlingar som jag förstår det, men tror inte han skriver i nån blogg eller annan plats på nätet så.
Jag trodde inte att du hade skrivit ut barnets rätta namn. Jag vände mig om att du så tydligt ville föra ut dina åsikter om namngivna personer, något som vi inte kan kolla, se Cattas resonemang. Dessutom förstår jag inte poängen, du namnger en av de som varit med vid avgörandet men rätten består ju som bekant av fler personer. Om man nu är ute efter att granska rätten och inte domen varför bara nämna en person? Genom att du gör så får i alla fall jag intrycket av att du mest är ute efter att smutskasta den personen vilket förstärks av att du använder titel och hela namnet varje gång personen ska nämnas. Något du inte gjort tidigare i den här tråden även om du har namedroppat en hel del så nu ser tråden mer ut som en jakt på domare och andra som du inte gillar.
I bubblan brukar det spåra ut och vi hamnar rätt ofta utanför ämnet men det här börjar mer likna din blogg i Cattas blogg.
Viktoria,
Man kan självfallet diskutera huruvida det är nödvändigt att namnge personer och om det tillför något.
Däremot förstår jag inte din invändning mot att bara domaren namnges och att Max i så fall även borde namnge nämndemännen.
I den mån någon överhuvudtaget ska namnges är det väl domaren som bör lyftas fram?
Nämndemännen som oftast går på rättens ordförandes linje är väl ganska ointressanta i sammanhanget?
Catta: Kanske på tiden då att skaffa sig ett eget forum där han får stå på egna ben? Det är ju liksom inga frågor han ställer eller dialog han vill föra utan verkar mest vilja prångla ut sina åsikter. Tycker dessutom att en hel del är rätt osmakligt och dåligt underbyggt. Kan ifos vara svårt på någon annans blogg att föra fram underbyggda teser. Desto större anledning då att skriva på egen sida.
@Patrik Nyberg: Om du inte förstår vad Viktoria försöker säga eller hur det ser ut här i den här tråden i Max inlägg så tror jag faktiskt att det beror så att du inte vill förstå.
edit* ett så skulle vara på = bero på
Hmm,
Jo jag förstår vad Viktoria menar men jag tycker ändå att exemplet med nämndemännen haltar. Om man exempelvis (som jag och många andra) vänder sig mot tingsrättens domskäl 1988 i styckmordsmålet så anser inte jag att nämndemännen är så intressanta. Det som är viktigt att lyfta fram är ju snarare hur de domare tänkte som slog fast att allmänläkarens dotter bevittnat styckningen av da Costa när hon var 17 månader gammal. Domarna ansåg att allmänläkarens före detta fru var trovärdig och hennes vittnesmål var det som bedömdes som viktigast av domarna. Att då istället pytsa ut vad nämndemännen heter tillför inte så mycket.
Men jag förstår mycket väl att Viktorias poäng är att ifrågasätta själva namnförfarandet som helhet. Jag ville dock peka på att det är mer befogat att namnge personer med makt (domare) än personer med mindre makt och inflytande (nämndemän). "Dessutom förstår jag inte poängen, du namnger en av de som varit med vid avgörandet men rätten består ju som bekant av fler personer." Citat Viktoria.
Fast i det rättsfall MS skriver om är väl inte från tingsrätten utan hovrätten och då är sammansättningen annorlunda. Dock håller jag med om att nämndemännen ofta går på ordförandes linje.
Jag tror att du förstår vad jag vänder mig mot när det gäller MS inlägg. Jag tycker att man ska granska tjänstemän och ibland behöver man då även namnge dem. Men på det sätt MS notoriskt gör det här i tråden tror jag inte han är ute efter en granskning av tjänstemän eller för övrigt en debatt om det.
Viktoria,
Jag förstod vad du menade. Jag ville bara klargöra min syn på när det kan vara brukligt att namnge folk, dvs kopplingen till makt.
Catta
"Jag tror faktiskt inte Max har någon blogg."
Max Scharnberg har en blogg.
http://blogg.aftonbladet.se/maxscharnberg/
Den är faktiskt omnämnd på denna blogg i samband med debatten om Ingrid Carlqvist juni 2011.
För min del konstaterar jag att Scharnberg trots att han här skrivit allt möjligt om ditten och datten ännu inte har lyckats samla sig till att svara på mina konkreta frågor om sakfelen i hans bok om Södertäljefallet.
Det förvånar mig inte, det gjorde han inte heller på Newsmill, på VoF:s forum, på Monica Antonssons blogg, på Ingrid Carlqvists blogg (där frågorna ställdes av "Hans"). etc.
Det tycker jag är lite intressant.
Erik Rodenborg: Aftonbladet som portal är stängd och det går inte att posta nya inlägg där. Men Max skulle ju lätt kunnat flytta till de alternativ-portaler som erbjöds när Ab lade ner. Men det är väl lättare att posta här och inför en större publik
Tre riksdagsmän har i Svenska Dagbladet föreslagit att Sverige skall inrätta en speciell resningsdomstol. Bakom föreslaget ligger i första hand Thomas Quick-målet, men också andra mycket uppmärksammade fall av felaktiga fällande domar. Förslaget har två separata aspekter. Dels hur en resningsdomstol skall vara inrättad. Och dels om den skall utgöra ett ALTERNATIV till en kommission med uppdrag om att granska Quick-målet. Det finns ju ingenting som hindrar att vi gör bådadera.
- - Somliga har det intryck att Högsta domstolen ibland betraktar resningsansökningar som ett störande moment i dess normala verksamhet. I så fall är det bra att flytta bort dem. Men en separat resningsdomstol kan också göra ont värre. Den enda resningsdomstol som jag känner väl till är den danska, och det är absolut inte lättare att få resning i Danmark än i Sverige. När den tillsattes böjde justitieministern sig för HD:s krav att resningsdomstolen enbart får säga ja eller nej till resning, men får inte ge någon motivering. Dessutom får varje resningsdomare betalt för en (1) timmes arbete per fall (!). Det är självklart omöjligt att sätta sig in i ett fall på den korta tid. Och det är minst sagt skrämmande att resningsdomarna själva säger att tiden räcker utmärkt till.
- - De danska resningsdomarna träffas sällan. Mestadels avgör var och en målet i ensamhet.
- - Dessa omständigheter talar inte mot inrättandet av en resningsdomstol. De illustrerar bara nödvändigheten av att man går omsorgsfullt tillväga, så att man inte gör ont värre.
- - Det förhåller sig radikalt annorlunda om resningsdomstolen skall utgöra ett ALTERNATIV till en "Quick-kommission". Ett litet team på ett halvt dussin personer hade hand om Quick-utredningen: åklagare, poliser, rättsläkare, psykiatriker, psykologer, t.o.m. försvarsadvokaten. Det kan inte nog understrykas att hela teamet, inklusive försvarsadvokaten, sysslade med bevisfabrikation. Flera av dem begick mened i domstolarna. Vi hade aldrig fått reda på dessa brott av myndigheterna och deras allierade, om inte Hannes Råstam hade avslöjat vad som faktiskt hände.
- - Detta är tyvärr ett återkommande fel att Högsta domstolen inte bekymrar sig om resningsansökningar, om det inte finns en journalist som slagit larm. I min bok från 1996 har jag dokumenterat ett fall där Högsta domstolen avslog en resningsansökan utan att ens ha läst den. Minnet kan spela oss många spratt. Men i "utpressningsmålet", som jag kallar det, lyckades en revisionssekreterare och fem justitieråd förbise 100% av resningsgrundarna, samtidigt som de tillskrev resningsansökan en imbecill resningsgrund som ingenstans finns i ansökan. Det är uteslutet att sex personer kan råka ut för exakt samma minnesförskjutning.
- - På 1980-talet analyserade Jan Guillou Cederholm-målet, och 2010 aktualiserades det igen av Ingrid Carlqvist. Det är ett annat dubiöst fall. Bröderna Keith och Rick fälldes för en mordbrand, där ett "ögonvittne" sett dem använda Molotov-cocktails. Låt oss bortse från att det strider mot sunt förnuft att bröderna tagit med sig detta "ögonvittne", om hon inte varit medbrottsling. Viktigare är det att den tekniska undersökningen inte fann några tecken på avsiktlig eldpåsättning. Samtidigt kunde den klargöra att det var fysiskt omöjligt att sätta eld på stenhuset från utsidan med hjälp av Molotov-cocktails.
- - Bevisen är de samma för båda bröderna. Om Keith beviljades resning efter Jan Guillous TV-program, medan Rick nekades resning efter att Keith hade friats, så kan Högsta domstolen inte ha baserat sina beslut på sakskäl.
- - Vad jag vet finns det ingen som betvivlar att Quick var skyldig till de brott som ursprungligen ledde till att han hamnade på Säter. Däremot var han på väg att skrivas ut från Säter just innan den stora Quick-karusell började. Hans psykolog och psykiatriker ansåg sig i förväg veta att han hade missbrukats sexuellt av sina föräldrar. Småningom kom han ihåg att han haft en lillebror som hette Simon, men som hans pappa hade slaktat. Och när han var fyra år hade hans mamma försökt dränka honom i en isvak. Han räddades i sista sekund av fadern. Enligt Säter-terapeuterna utgjorde den sortens upplevelser orsaken till Quicks kriminella beteende vid vuxen ålder.
- - Framför allt lyckades terapeuterna få honom att "komma ihåg" att han hade begått ett stort antal mord. De hade visserligen oturen att två av hans norska "offer" fortfarande är livet. Den ena bor i Skärholmen och den andra i Canada. Men det är mer informativt att han endast "kom ihåg" morden när han hade fått i sig stora mängder av beroendeframkallande medicin. När han var ute i skogarna för att visa vart morden utfördes, var han så medicinförgiftad, att han inte hade en aning om vart han befann sig.
- - På kliniken ledde behandlingen till enorma ångestattacker, och han skrek ofta på natten. Somliga nätter sov han alls icke. Han försökte också hänga sig. Men vad som här främst bör noteras är att hans psykoterapeut (Birgitta Ståhle) skrev i journalen att just dessa reaktioner – just dess!! – utgjorde ett terapeutiskt framsteg.
- - Man kan hitta besynnerliga människor inom alla yrken. Men Ståhle utgör inte ett undantag. Nils Haak var tre gånger ordförande för Svenska Psykoanalytiska Föreningen. Han kunde inte ha haft den positionen om han förfäktade teorier som starkt skilde sig från hans kollegers. År 1957 skrev ordförande Haak i offentligt tryck att nervsammanbrott och självmordsförsök är helt normala resultat av den psykoanalytiska terapin.
- - För att sammanfatta: jag ställer mig bakom kravet på en speciell resningsdomstol, men varnar för att den kan få en struktur som gör ont värre. Däremot kan jag på intet sätt godta ett förslag om en resningsdomstol ISTÄLLET FÖR en Quick-kommission. Vi behöver bådadera. Varje hederlig människa inser att en resningsdomstol inte kommer att rensa bort den arten av bevisfabrikation som Quick-målet är byggt på– och som också är framträdande i flera andra mål.
Det är smärtsamt att se Göran Lambertz alternera mellan rollerna som Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Vad han än har gjort eller kommer att göra senare, förtjänar han den största uppskattningen för att ha startat rättssäkerhetsprojektet.
- - Men vi får inte glömma att han även har gjort minst två mycket dubiösa insatser. Hans insats i styckningsmålet Catrine da Costa har att göra med juridiska spetsfinnigheter som överstigar mina kunskaper. Men han har själv sagt att det finns omständigheter som han lagenligt hade sin frihet att åberopa eller låta bli att åberopa. Läkarnas möjlighet att få rättelse och skadestånd för förstörda liv hade blivit oerhört mycket större, om Lambertz INTE hade åberopat dem. Det är givetvis ett fel i lagen att allvarliga konsekvenser kan bero på en enda persons subjektiva tyckande. Det är önskvärt att mer kunniga skribenter kan kasta mer ljus över dessa orimligheter.
- - Däremot är Lambertz faktiskt den sista som jag skulle misstänka för att koka soppa på Quick-målet. Jag tycker också att det är ett fult spratt att åberopa domarna (domsluten), som om dessa skulle bevisa någonting i den ena eller den andra riktningen – dock med ett undantag. De bevisar att domarna (domstolsledamöterna) vilseleddes av de lurendrejerier som begicks av Kwast och hans allierade, och som tydligt är dokumenterade i förundersökningarna, och vidare i "slasken", men framför allt i de förhör och andra dokument som Kwast-teamet ansåg det klokt att dölja helt och hållet.
- - I det fall som jag har kallat "beskärningsmålet" står det i domen att det är välbekant att personer som begår sexuella övergrepp upplever en extra "thrill" genom en hög upptäcktsrisk. Jag har publicerat mina intervjuer av ordföranden och referenten i detta hovrättsmål. De slingrade sig väldeligen på frågan om de hade träffat på något tidigare mål vari denna "thrill" förekommer. När jag frågade om jag kommer att finna detta fenomen i tidigare domar som samma ordförande har undertecknat svarade hon att hon också har avkunnat domar i andra städer än Göteborg, samt att allt inte står i domarna.
- - Det är fullkomligt omöjligt att Lambertz inte vet att "allt inte står i domarna". Jag instämmer gärna i hans rekommendation att läsa domarna, men ingalunda i hans underförstådda rekommendation att man skall tro att den slutliga sanningen kan finnas i dessa domar.
- - Såsom en huvudregel är det rimligt att försvarsadvokaten bör inta den ställning som den åtalade önskar. Nu måste det tyvärr medges att Claes Borgström aktivt har bidragit till bevisfabrikation och bevisförfalskning. Det finns inga belägg för att Sture Bergwall verkligen önskade fällande domar, och han blev uppenbarligen mycket glad när det äntligen kom en enda människor och inte trodde att han var en djävul i människoskepnad.
- - Jag vill starkt betona att domstolsledamöter inte kan ursäktas med att åklagaren och hans allierade lämnade falsk information, somliga av dem under ed. Det tillhör domstolsledamöters NORMALA uppgift att genomskåda falsk information. Och i Quick-målen var genomskådandet absolut inte något svårt problem.
MADELEINE LEIJONHUFVUD SÄGER ATT FÖRSVARSADVOKATER BÖR HJÄLPA ÅKLAGAREN MED ATT FÅ DEN ÅTALADE DÖMD.
- - Det är otroligt att en professor i juridik vågar säga dylikt offentligt. Och under Quick-hysterins värsta år kunde hon lovorda Claes Borgström för att han deltog i åklagarteamets bevisfabricering. År 1997 hånade hon i tre tidningar tre namngivna advokater för att de arbetade på att få sina klienter friade. Hon försökte inbilla allmänheten att de åtalade helst vill i fängelse.
- - Jag skall inte ta ställning till om det ligger direkt ondska bakom Leijonhufvuds syn. Men det är ett sjukt samhälle där en juridikprofessor kan framföra dylikt utan att få massivt mothugg.
Här är vad hon sade i Borås Tidning den 28 augusti 1997.
__________________________________________________
ADVOKATER KRITISERAS -
JURIDIKPROFESSOR: -
DE HAR GJORT INCESTMÅL TILL AFFÄRSIDÉ
■ Stockholm
Flera advokater, bland andra Pelle Svensson, jobbar aktivt för att få incestdömda frikända. Nu kritiseras deras arbetsmetoder av Madeleine Leijonhufvud, professor i juridik.
- - De har gjort det till sin affärsidé, säger hon.
- - Sedan sju år sitter Madeleine Leijonhufvud i advokatsamfundets disciplinnämnd. Nu riktar hon skarp kritik mot advokater som specialiserat sig på att få män som dömts för sexuella övergrepp på barn frikända.
- - Hon namnger tre advokater, Pelle Svensson, Kerstin Koorti och Peter Haglund.
- - DET HÄR ÄR EN ETISK FRÅGA SOM MÅSTE DISKUTERAS I ADVOKATKÅREN. BLAND ANNAT HAR JAG FÅTT UPPGIFTER OM ATT ADVOKATER VÄNT SIG TILL KLIENTER SOM INTE SJÄLVA HAFT FÖR AVSIKT ATT ÖVERKLAGA, SÄGER MADELEINE LEIJONHUFVUD.
- - Som exempel nämner hon ett mål där tingsrätten dömde en man for incest på sin frus systerdotter. I polisförhören erkände mannen att flickan hållit i hans könsorgan.
- - I hovrätten friades mannen.
- - Försvarsadvokaten lyckades få domstolen övertygad om att det inte var mannens fel utan flickans, säger Madeleine Leijonhufvud. Människor, som förstår hur barn fungerar, förstår också att det inte kan stämma.
- - Enligt Leijonhufvud går kampen för frikännande i bland till överdrift.
- - TÄNKER ADVOKATEN VERKLIGEN PÅ SIN KLIENTS BÄSTA? DET ÄR OERHÖRT OLYCKLIGT OM DEN DÖMDE MANNEN BLIR FRIKÄND OCH SEDAN FÅR LEVA MED EN SVÅR SANNING RESTEN AV LIVET.
- - En stor norsk undersökning visar att många av de som dömts för brott slutar ifrågasätta sin skuld. I stället vill de sona brottet.
- - Att sitta av hela strafftiden är avgörande i den här processen, säger Madeleine Leijonhufvud. Försvararens roll är inte alltid så enkel, men man måste vara lyhörd för sina klienter.
- - Hon gör en jämförelse med de uppmärksammade mord-åtalen mot Thomas Quick.
- - Hans advokat har hela tiden följt utredningsarbetet och accepterat polisens och Quicks egen ståndpunkt, att han är skyldig.
- - Madeleine Leijonhuvfud efterlyser nu en etisk diskussion inom advokatsamfundet.
- - VI RISKERAR ATT UNDERGRÄVA FÖRTROENDET FÖR ADVOKATER OCH DET ÄR OTROLIGT FARLIGT. Vi måste diskutera de bär frågorna och jag tror också att det kommer att göras nu.
- - En förändring av juristutbildningen menar hon är nödvändig.
- - Advokater jobbar med svåra problem och konflikter mellan människor, ändå innehåller juristutbildningen ingen beteendevetskap. Det är definitivt något som måste ändras.
- - Peter Haglund, advokat i Falköping, har jobbat med mål som gäller incest och sexövergrepp mot barn sedan mitten av 80 talet. Han tillbakavisar Leijonhufvuds påståenden.
- - Jag har aldrig tagit kontakt med klienter för överklaganden, de kommer till mig och de är så många att jag inte hinner med.
- - FLT har förgäves försökt nå Pelle Svensson och Kerstin Koorti för en kommentar.
Max: Det är ett synnerligen märkligt sätt att resonera av Leijonhuvfud kan jag tycka. Att det finns advokater som specialiserar sig på olika typer av brott är väl vanligt, vissa på ekobrott, andra på familjerätt och ännu andra på sexualbrott. Jag har svårt att tro att det sitter ett gäng och aktivt letar upp skyldiga människor som förgripit sig på barn och försöker få dom fria. Får de ett uppdrag däremot så är det ju så att oavsett vad man kan tycka om denna typen av brott så har alla rätt till försvarare
Jag har nyligen citerat en artikel som stod att läsa i Borås Tidning år 1997. I artikeln redovisade Madeleine Leijonhufvud sin syn på försvarsadvokaters uppgift. Hon betonade att en försvarsadvokat framför allt bör ha som målsättning att se till att den åtalade blir fälld.
- - Men det finns mycket mer att säga om Leijonhufvuds insats. Jag har redan sagt att hon nästan samtidigt publicerade tre artiklar om samma ämne. I min dator har jag nu funnit en av de övriga: - Madeleine Leijonhufvud (1998): "Advokaterna, övergreppen och rättvisan," publicerad i tidskriften "Advokaten", årgång 63, nr. 5, sid. 12.
- - Det är väl bekant att jag har samarbetat mycket med Peter Haglund. Det finns så många klienter som har bett honom om att ta sig an deras sak, att han har tvingats säga nej till många. Han behöver sannerligen inte söka efter klienter. För övrigt har han alls icke specialiserat sig på någon bestämd typ av brott.
- - Däremot är det ett återkommande mönster att en man åtalas för sexuella övergrepp. Han inser att bevisningen är så töntig att ingen som är vid förnuftets fulla bruk skulle fälla honom på den grundval. Han föreställer sig att domstolens ledamöter har ett minimum av intelligens och hederlighet. Han tänker också att den ena advokaten kan vara lika bra som den andra.
- - Det är först efter att han har fällts i tingsrätten som han förstår att det är allvar. Då kräver han ofta att byta advokat, och många i hans ställning vill ha just Peter Haglund, därför att de vet att han gör ett gott arbete.
- - Även om hederlighet inte är Leijonhufvuds starka sida kan jag till nöd föreställa mig att hon talar sanning om (ett ringa antal) personer som fällts av tingsrätten och som i början inte har tänkt överklaga. Den överväldigande del av advokatkåren gör nämligen ett jämmerligt arbete i mål om sexuella övergrepp, och många klienter kan (helt riktigt) föreställa sig att det knappast gör någon skillnad om med mera av samma art. De vet ju inte vad ansvarsfulla advokater och sakkunniga kan göra.
- - Efter att Peter Haglund och jag hade övertagit "utpressningsmålet" och den åtalade såg hur radikalt olikt vi arbetade, sade han: "Först nu har jag förstått hur mycket min förra advokat har lurat mig." – Denna advokat hade för övrigt hand om Bo Larssons fall, och Hannes Råstam påvisade hans otroliga misskötsel.
MEN NU KOMMER FLERA MYCKET VIKTIGA OMSTÄNDIGHETER. Det var inte en tillfällighet att Leijonhufvud öppnade munnen just vid den tidpunkten. I "rektorsfallet" hade denna föredömliga rektor fått fyra års fängelse för övergrepp på sin sondotter. Under polisförhören var tonårsflickan psykotisk och intagen på Danderyds sjukhus. Förhören hölls på sjukhuset, och kuratorn Cecilia Kastrup (ej pseudonym) var närvarande. Videon spelades upp i domstolen. Men INTE ENS DOMARNA UPPTÄCKTA ATT DET VAR KURATORN OCH INTE FLICKAN SOM SVARADE PÅ DE VIKTIGA FRÅGORNA. Flickans egna beskyllningar var relativt harmlösa.
- - Inte heller försvarsadvokaten upptäckte detta.
NÄR LEIJONHUVUD SKREV SINA ANGREPP, VISSTE HON ATT REKTORN HADE FÅTT RESNING, OCH ATT HANS MÅL MYCKET SNART SKULLE BEHANDLAS AV SVEA HOVRÄTT. LEIJONHUFVUD VISSTE OCKSÅ ATT BÅDE FÄNGELSEPSYKIATRIKERN OCH REKTORNS PSYKOTERAPEUT ANSÅG ATT HAN VAR OSKYLDIG. Han fick m.a.o. ingen "förövarterapi" i fängelse. LEIJONHUFVUD VISSTE OCKSÅ ATT FÄNGELSEPSYKIATRIKERN SKULLE VITTNA I DEN NYA RÄTTEGÅNG. LEIJONHUFVUDS ARTIKLAR UTGJORDE ETT FÖRSÖK ATT UTÖVA PÅTRYCKNING PÅ DOMARNA.
Hon skämdes inte att skriva sådana ockulta saker som att de personer som hade friats genom Haglunds insats senare skulle komma att förebrå honom för att de undgick fängelset.
- - Hon skrev dessutom att en domare ALDRIG får fria en man som är åtalad för sexuella övergrepp mot barn. Ty domaren kan aldrig vara HELT SÄKER PÅ att den åtalade är oskyldig.
Men om det skall vara mening i Leijonhufvuds skriverier, så måste hon ju anta att domarna är lättlurade, eftersom de i en ringa del av någon sällan gång friar den åtalade.
Jag vill berätta mer om rektorsfallet, men föredrar att göra detta i en separat kommentar.
Endast några få aspekter av "Rektorsfallet" skall behandlas här. Och jag skall använda samma pseudonym som Bo Edvardsson använde i sin skrift 1997. Styvfarfar och styvfarmor kallas David och Berit, medan den 16-åriga dottern till sonens sambo skall kallas Anna. David var 65 år när det citerade brevet skrevs, och likaledes när han arresterades.
- - Inför den nya rättegången hade målsägandebiträdet och åklagaren skaffat en docent i psykiatri, Carl Göran Svedin (ej synonym). Han hade tagit ett kort samtal med Anna, och hade därefter skrivit ett par sidor om att hon led av posttraumatiskt stress syndrom, samt att posttraumatiskt stress syndrom är en vanlig skada av sexuella övergrepp. Och detta upprepade han under ed i hovrätten.
- - I sin skrivelse hade han utelämnat referenslistan, uppenbarligen för att det skulle bli svårt för försvaret att kolla om han hade citerat rätt. Det blev min uppgift att identifiera hans referenser.
- - Det visade sig att författarteamet till hans huvudreferens hade inräknat barnen vid McMartin-förskolan i Kalifornien; ett exempel där det är belagt att barnen hade indoktrinerats, dels av sina föräldrar, och dels av Kee McFarlane. Hon fungerade som chefspsykolog och chefspsykoterapeut. Men i verkligheten hade hon alls ingen psykologutbildning. Inga barn visade några skador förrän de hade varit i terapi hos henne eller hennes underlydande. Men då berättade de att en lärare hade tagit med ett lejon till förskolan, och detta lejon hade haft analsex med en av pojkarna. De berättade också om nakna nunnor som drack blod ur huvudskallarna av babyer som de hade slaktat.
- - Man förstår så väl att Svedin ogärna skulle få reda på vad som står i de skrifter som han åberopade.
- - Därutöver åberopade han det brev som farfadern hade skrivit till Anna när hon i en knarkpsykos hade intagits på Danderyds sjukhus. Jag skall citera hela brevet:
---------------------------------------
Kära Anna!
Jag fick igår kväll veta att du är på sjukhus och inte mår så bra. Jag har ändå den förhoppningen att du snart riktar blicken uppåt och når därhän att du tänker att livet dock har många möjligheter. Du skall veta att du har så mycket inom dig som du skall ge åt dem du möter i livet. "Ja, visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka..." Lär känna Karin Boye! Du är centrum i Din värld, jag i min. För nio år sedan möttes vi, du 7, jag lite' äldre. Sen dess har du varit i min värld och kanske jag, då och då, i din. Därför skall du veta, Anna, att jag ofta tänker på dig och jag hoppas att du skall gå en ljus framtid till mötes.
Jag tycker om dig!
Anna, en sak till.
Berit och jag ställer alltid upp på dig!
Kram
David
Berit hälsar !
---------------------------------------
De som inte har baktankar inser att detta är ett helt normalt brev. Det är också lätt att förstå att en rektor, som är omvittnad för sin förmåga att ta sin an sina elevers problem, använder somliga av de naturliga strategierna: dels att påpeka att de plågsamma tillstånden nästan alltid är övergående; och det som vi ser här: att övergången till något nytt och bättre ofta kan vara plågsam. Jag skulle hålla en slant på att han under sitt liv har citerat Karin Boye inför oräkneliga elever.
Men vad fick docent Svedin ur brevet? – Jo, han påstod att det var ett INCEST-BREV som avslöjade styvfarfaderns SEXUELLA BÖJELSE för styvbarnbarnet.
Behöver vi någon kommentar till den sortens gallimatias?
"Kommentaren" March 5, 2013 at 9:47 pm
Sådana där kommentarer får jag mer och mer av. Förut stoppades nästan allt av bloggens spamfilter, men nu verkar det som om många lärt sig hur man kan ta sig förbi detta.
/Catta, när du tar bort spamet kan du kanske ta bort min kommentar också, annars blir den ju obegriplig.../
Erik: Jag får förvånansvärt få gånger såna kommentarer faktiskt (tack och lov!), men de är irriterande!