Jag är rädd för åska

Många svenskar rädda för åskan går det att läsa i DN. Ja jag är definitivt livrädd för åskan. Jag sitter aldrig nära ett fönster eller ett kontaktuttag, varenda kabel i huset åker ur. Förra året var det ett jävla åskoväder här så det skallrade i fönstret, det gnistrade ur min boll-lampa som är gjord av ståltrådar, det var kolsvart på himlen. Jag och sonen var ensamma hemma, han drog täcket över huvudet och skulle sova och jag tvingade honom att vara vaken  (snygg morsa).

Min pappas fru berättade en gång om hur det kom ett eldklot ur ett eluttag och efter det så har jag varit skiträdd. De som haft ovädret den här gången har berättat att det har varit skrämmande så nu sitter jag och fasar för att det ska komma hit. Jag vill ha en urladdning så luften ska bli mindre tryckande, men inte ett vidrigt väder.Också blir man lite egoistisk, jag kan inte kalla det annat när jag tänker för mig själv att grannes hus ligger högre än vårt så blixten tar nog det först. Nu är det ju inte så att jag önskar att det ska slå ner någonstans, men när jag sitter här och är skiträdd så tänker jag så.

Anledningen att man blir så rädd tror jag är för att man vet att man inte kan kontrollera väder och andra naturhändelser. Man kan inte göra ett jota för att få det att sluta, och människor är ju funtade så att man vill ha lite kontroll över saker som sker, vissa mer och andra mindre, och jag hör definitivt till dom som vill ha kontroll på precis allt. Dessutom kan man ju inte sätta sig framför tv´n eller datorn för att försöka koppla bort det hemska, utan man måste genomlida det i det tysta.