I dag berättade sonen att en ung kille (23-24 år,jag kallar honom X) i stan hade dött. Första gången jag träffade X var för ca 10 år sedan, då var han en liten späd kille, söt som socker och lite blyg.Han kom upp till mig med sin kontaktperson som jag kände. X satt och skakade som ett asplöv och det var rätt tydligt att han inte mådde speciellt bra utan var orolig och nervös.
Han hade precis kommit i kontakt med droger,och därmed hittat ett sätt att medicinera bort sin oro. Han hängde nere på stan bland fel folk.Bl.a med sin pappa som är en känd missbrukare. Vi tog med honom på ett ungdomsläger där han kunde vara det barn han faktiskt var. Han badade,stojade, fiskade,precis som alla andra ungar. När vardagen återkom så fortsatte han med missbrukandet.
När han var 15 år så ordnade min bekant så han fick plats på ett behandlingshem. Det funkade jättebra och han fick komma bort ifrån stan. Men hemlängtan blev för stor och han ringde sin mamma och bad att hon skulle hämta honom vilket hon gjorde. X var tillbaka i stan, och en stor möjlighet för honom att få hjälp hade ryckts bort.
Ibland såg man X gå nere på stan med en dunk GHB. Man såg honom alltid påverkad av något. Den lilla pojken som var söt som socker hade förvandlats till en av stans alla missbrukare. Han var tärd och sliten trots sina unga år. Han hade slutat skaka,han hade slutat vara blyg, nu gick han fram till vem som helst och erbjöd sina droger.
X var uppvuxen i en dysfunktionell familj som var välkänd av polis och socialtjänst. Många var det genom åren som larmade att X for illa, och jag kan inte låta bli att fundera på hur det sett ut om socialtjänsten gjort sin plikt och tvångsomhändertagit honom istället för att släppa taget om honom när han var 15 år.
Från det jag träffade X för första gången,när han var söt som socker och fortfarande formbar,tills han nu dog i sin lägenhet så gick det tio år. Tio år från att vara ett barn som kunnat få ett liv, till att vara död . Grattis till Sundsvalls socialtjänst. Har ni tur så kanske det går fortare med nästa barn, för huvudsaken är väl att man sparar lite pengar åt kommunen? Och jag hoppas att X fått den ro han förmodligen sökt så länge han kunde minnas, den ro ingen vuxen kunde hjälpa honom att få.
Kommer någon att lära sig något? Kommer någon att bry sig? Nej jag är rädd att X inte kommer bli en lärdom.Stan är full av missbrukande småungar,ingen ser dom,ingen bryr sig.Små pojkar och flickor, söta som socker,men vad hjälper det när ingen ser en?
R.I.P
Loading ...
Läste du artikeln som jag skrev om idag? Jag känner mig rätt orolig att det här är framtiden för det barnet med. Man blir så ledsen och känner sig så maktlös. Vad kan man själv göra? Men på något sätt så är det svårt att göra något. Man har ju hopp om att de sociala myndigheterna ska göra något. De känner ju till allt. Men vad gör de? Hur känner de som var involverade i killen sig? Är det någon som känner ansvar alls för sådant här eller är det bara shit happens. För som sagt, en gång i tiden är de formbara. En gång i tiden kunde man göra något och sträcka ut en hand.
Trollan: Jo jag läste den och man blir bara bedrövad. Ibland kan jag tyckas snabb när jag ser vissa människro (idioter) skaffa barn,då brukar jag säga att "hoppas soc plockar ungen direkt den kommer ut!" och folk förfasas och menar att alla måste få en chans.Ungarna får ju inte en chans! Sen tar dte år av utredningar och överklagningar och innan de väl fått bort ungarna från dåliga hem så har de hunnit få vara med om en massa skit som formar en del av dom.Det är väl bara att ha en enkel regel att gå efter,sköter du inte ett barn, har du inte förmågan,så ska barnet räddas direkt!
Apropå sådana fall. Du skrev för ett bra tag sedan om en mamma som du träffat när du var yngre som hade varit på väg att kasta ut barnet ner för trappan eller något sådant. Hur gick det med den familjen sen?
Nu vet jag att min sambo hade två stökiga tjejer i klassen som skaffade barn i nian. En av dem skärpte upp sig direkt och är idag en jättbra mamma. Den andra har väl barnet blivit omhändertagen hos. Så att man kanske inte ska döma ut direkt på förlossningen. Men nog bör man ha bra koll på vad som händer.
Men nästa steg - vad händer med omhändertagna barn? Hur går det där? Ibland hör man ju om en massa övergrepp som sker i sådana fall med, så man måste kolla av även såna familjer lite mer. Så har man fått nitlott på föräldrafronten, då kan man fortsätta få problem. *Usch*
Trollan: Jag vet inte riktigt vilken du menar om det är hon som höll barnet utanför fönstret på 6;e våningen? Men den pojken blev ju omhändertagen, jag vet inte vad som hände sen för jag flyttade ju,men nog har jag tänkt på honom må du tro!
Nej de som ska omhändertas direkt menar jag är tex där mamman bor med en missbrukare eller våldsam person eller där mamman själv har missbruksproblem under graviditeten. Jag har sett så mycket under tiden jag jobbat med missbrukare och psykiskt sjuka,och det är så många fall där det är ren misär som ungarna föds rakt in i., men föräldrarna ska få chans på chans.
Ja kollen på omhändertagna barn kunde vara bättre,framför allt så borde man ta barnen på egna samtal för att höra hur det fungerar och LYSSNA på dom. Som det är nu är det ganska bra koll på hemmen där de små placeras, men man gör planerade besök,pratar med fosterföräldrarna,skola/dagis, men väldigt sällan med barnen.
Pingback: Kränkande att låta dom fastna i missbruk « I Cattas lilla värld
Pingback: Tankar om droger « Trollan's Tankar om stort och smått
Pingback: Tankar om Catta « Trollan's Tankar om stort och smått