Tidigare idag hittade jag en blogg som verkligen gjorde mig nedstämd. En ung tjej med ett litet barn som haft ett riktigt tungt liv, och när allt börjar ordna upp sig får hon ett cancerbesked, 21 Februari får hon veta att hon har ett år kvar att leva. Den 26 Februari får hon veta att det blir mindre än så, att hon bara har en månad,en vecka eller några dagar kvar.Nu ska hon flyttas till Stockholms sjukhem (hospice) . Jag läste genom massor i hennes blogg bakåt i tiden och det känns så tragiskt om denna tjej inte ska få uppleva det “normala” livet, som hon har kämpat för att nå dit. Hon har haft mer än sin beskärda del av livets elände. Om det är någon jag önskar ett mirakel så är det denna tjej. Jag finner inte ord för hur jävligt livet kan vara för vissa människor…..
Loading ...
Ja, det finns saker som gör att ens egna problem inte känns lika stora .
Udo: Ja verkligen, jag tänkte det när jag läste att här sitter jag och gnäller på att jag är förkyld.
Catta: Jeg har opplevd mange triste skjebner og en liknende historie du skriver om, glemmer jeg aldri: En ung kvinne, med et barn på 8 mnd. hadde siden før fødselen hatt ryggproblemer med smerter. Ble utredet en del, med bl.a CT, men det ble ikke funnet noe på det sykehuset hun tilhørte. Det ble verre etter fødselen og når barenet var nesten 8 mnd, hun kom til et annet sykehus, hvor jeg jobbet. Der ble det oppdaget canser med metastaser. Det var så stor spredning at man ikke kunne si i hvilket organ hovedtumor lå, og hvor canseren startet. Hun fikk den triste beskjeden at hun hadde ca. 4 mnd. igjen å leve.
Det triste var jo at hun var aleneforsørger for sitt barn og nektet å akseptere at hun skulle dø. Hun fikk et kraftig sammenbrudd. Hun ble knust, men hun ville absolutt vite sannheten. Og døden kom raskere enn noen ventet! Hun ble svakere veldig raskt. Hun var utrøstelig, selv etter sterk medisinering mot fysiske og psykiske smerter. Og det som sitter fast hos meg, er at hun ikke ville gi opp, hun kjempet og skrek inn i det siste at hun ikke ville dø. Det ble også hennes siste ord, bare 14 dager etter hun fikk beskjeden om sin sykdom. En blir berørt av slike skjebner.
Nettopp det med å få tid til å forsone seg med at døden vil komme er viktig. Det fikk hun ikke tid til. Og enkelte canserceller er meget aggressive og sprer seg raskere om en er ung. Graviditeten kunne også ha forårsaket en uvanlig, rask spredning.
Hun hadde mye å se fram til. Og hennes korte kamp etset seg fast i mitt sinn.
Vi andre har mye å være glad for, selv om livet butter mot oss i blant. Av og til kan det være på sin plass å stanse opp, se på sine "store" problemer og si; "Det kunne vært verre!"
Adnilla: Ja det finns så tragiska människoöden och ofta funderar jag varför de goda, de unga, de som kämpar måste dö? Varför dör inte istället de onda,elaka,gamla ? Nej det är så jävla tragiskt att läsa och jag skulle aldrig klara av att arbeta med så sjuka människor, det skulle ta knäcken på mig efter en vecka.
Man måste försöka se det positiva i var dag har jag lärt mig. Oro föder oro - lycka föder lycka. Ibland är det ändå fruktansvärt svårt att inte oroa sig eller ångra något man gjort och så är de negativa tankarna där. Nä, bort med det som hänt och sluta oroa sig för det som inte hänt än - då är man i nuet och är levande.
Men, det är lätt att säga tulipanaros också och svårare att göra en....
Betraktaren: Jag tror att många (inkl jag) lägger energi och tid på en massa skit rent ut sagt, men den dagen man sitter där och vet att tiden faktiskt är utmätt så kan jag tänka att man ångrar att man inte använt livet bättre,att man lagt tid på oväsentliga saker, eller på saker som man ändå inte kan förändra. Man är så säker på att man kommer ha ett visst antal år framför sig .
Det är bra när man får perspektiv på ens eget i liv och inser hur bra man har det, MEN... Det gör inte mindre ont i min tå (som jag slagit) för att ngn annan har det värre. Alla ska ha rätt att ömka sin situation om det mår dåligt.
Hmm: Ja visst, min förkylning är lika pissig för mig ändå, men det ger ändå ett uppvaknande tycker jag och ett perspektiv
Catta: Ja men det är bra. Jag blir bara så beklämd när man hör ngn säga till en som är sjuk : Ja du har det så dåligt så jag skäms över att klaga på hur jag har det.
Men som sagt. Vissa vet inte hur bra de har det heller. Villl bara ha mer och bättre. De behöver perspektiv.
Hmm: Ja fast jag gör det, skäms att klaga på en sketen förkylning som är över på några dagar när jag läser om en ung människa som slåss för sitt liv. Min förkylning känns lika jävlig oavsett hur någon annan har det, men det är ingenting man behöver gnälla om egentligen
Catta: Fast den som har det "sämre" tycker inte att du inte ska gnälla, bara du har en giltig anledning.
Hmm: Nej jag tror inte de som har det värre ser att man är hemsk som gnäller, det är nog bara jag själv som tycker det. Fast jag ska säga att jag har blivit jävligt irriterad ibland när sonen var yngre tex. Jag har ju alltid varit ensam med honom och hade aldrig avlastning, då kunde jag bli fruktansvärt irriterad på de mammor som hade barnen varannan vecka och gnällde på hur jobbigt det var tex
Catta: Fast de hade det jobbigt på sitt vis. Aldrig kontinuerlighet etc. Men som sagt vissa fattar inte hur bra de har det.
Hmm: Ja visst annars skulle de inte klaga, men det är väl därför bra att få lite perspektiv ibland för att kunna uppskatta det man har
Jo man mår inte bättre för att andra mår sämre eller, jo vissa gör det. Däremot så får man ju ett visst perspektiv på det hela.
Jag hade hemskt gärna bytt mina problem mot en förkylning eller flera (trots att jag är man). Däremot så hade jag ju inte bytt det mot cancer!
Udo: Nej precis, allt är relativt, en förkylning är jävligare än en sticka i fingret men betydligt bättre än magsår osv.
Ja men stickan i fingret gör inte mindre ont för att den är relativ.
Pingback: Herregud vad är det med folk!!! « I Cattas lilla värld