Läser nu att Malcom McLaren har avlidit och det känns som att ett stycke historia är slut. McLaren var som bekant manager åt det ökända punkbandet Sex Pistols, jag vet inte om man kan säga att han skapade bandet för alla var färgstarka personligheter, men han gav dem onekligen en hel del goda tips som funkade. Det var ett band där det skreks och svinades, man hade 4-accords låtar, och var således inga musikaliska underverk, deras grej var att vara sviniga och kontroversiella, och jag tror McLaren hjälpte dom att försöka styra upp det till ett slags grej där detta blev deras signum.
Jag som vid den tiden jag upptäckte dom (ett tag efter gruppen lagts ned) själv var en obstinat skitunge med rosa/blå-färgat hår och alltid tvärtemot,älskade Sex Pistols. Jag älskade deras uppkäftighet, deras anarkistiska sida och hela grejen kring dom. Och grejen omkring dom var helt och fullt McLarens “förtjänst” anser jag. Gruppmedlemmarna hade sina talanger, men frågan är om dom blivit “upptäckt” utan McLaren? Alla hade sina personligheter, men McLaren visade hur man skulle utnyttja galenskapen på bästa sätt för att få uppmärksamheten, tex genom att anordna en spelning på en båt på Themsen, något McLaren också blev gripen av polis för.
Jag träffade McLaren i slutet på 80-talet, en trevlig man som var fullt i klass med mig att prata mycket. Det var en stor grej för mig med tanke på min tidigare fascination av Sex Pistols. Han hade hjälpt till att skapa mina tidigare idoler, han hade varit nära dom,den hand jag tog hade tagit i så väl Sid Viscous som Johnny Rottens hand. Vilken grej! Så må han vila i frid den gamle räven, och har det varit lungt “där uppe” så är jag övertygad om att McLarens närvaro lär röra om i grytan. Vad kan passa bättre som avslutning än Sid Viscous och “My Way”.
[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=WIXg9KUiy00&feature=related]
Expressen, Aftonbladet, SvD, DN
Loading ...
Åh vilken nostalgi. Som gammal punkare så har jag diggat Sex pistols i min ungdom. Jag var (och är) också en stor fan av Ebba Grön/Thåström. Ibland så funderar jag på var ungar idag kan göra detta uppror som jag gjorde....jag ville se mig bsom värsta rebellen och mina föräldrar hatade det. När jag hade en pojkvän med typ 2 dm tuppkam så var upproret mot mina föräldrar fullbordat;) Idag är jag en gammal medelålders tant men nånstans inom mig kommer punksjälen alltid att finnas.
För övrigt så tycker jag att My way med Sex Pistols är ett mästerverk:)
Sossan: Jag gillar/gillade också Ebba Grön
Ja vi är nog ganska lika då, när jag kom hem med rosafärgat hår och en lika rosa basker, leopardbyxor och mormorskängor så tittade bara morsan på mig och sa: Ja färgen är ju snygg....men på ett hår? Men hon var härdad. Dock skaffade jag mig en kille som var en blandning av Vince Neil och Johnny Rotten 
Morsan förfasades första anblicken, men sedan dess har hon bara älskat honom 
Var/är också ett Ebba Grön-fan. Annars var The Clash mina husgudar. Lyssnar fortfarande på Clash fast numera mest i bilen för att inte chikanera mina tonåringar. Sex Pistols tolkning av My Way är guld - även om man kan få för sig att det när något som är klippt ur The Muppet Show.
http://www.youtube.com/watch?v=idhZFp-yR_c&feature=PlayList&p=81DC09A97541CC64&playnext_from=PL&index=0&playnext=1
Jag postar en till länk om den mytomspunne Sid Vicious (John Simon Ritchie) som dog blott 21 år gammal. I intervjuer med gruppen framstår Sid som den mest "sanna" punkaren.
Systerdyster : Haha ja jag försökte få sonen att lyssna på SP, men ack vad jag bedrog mig, han undrade vad det var för fel på dom
Patrik: Tack för den!
Har du träffat honom? Det är ju STORT!
TinTin: Ja visst är det, det kändes så i alla fall
För att inte tala om att jag träffade en av bröderna Gibb 
Får skryta med att jag också träffat honom (i samband med Peace&Love 2007) och kan inte annat än vara imponerad över att han i drygt 20 minuter disskuterade allt möjligt oviktigt med mitt då 15-åriga jag samtidigt som han verkade genuint intresserad hela tiden.
Även om han aldrig kommer att få veta det så betydde mötet oerhört mycket för mig då jag var en liten, men ändå inte helt okritisk, Malcolm-beundrare då, av någon outgrundlig anledning. Ren och skär nyfikenhet över mannen som verkade kämpa så hårt för att både bli älskad och hatad på en och samma gång kan ha bidragit en del.
Hur som helst så kändes det sorgset att läsa om hans bortgång, och tomt – jag hade hoppats på att få träffa honom igen, den här gången med ett annat och kanske mer moget perspektiv. Framför allt hade jag velat tacka honom för att han tog sig tid att samtala med en pratsam 15-årig tjej den festivalkvällen.
God Save the Embezzler!
Siouxsie : Precis samma upplevelse av honom har jag! Pratglad,intresserad och vänlig
Ja, det var tider det
här är ännu en vars nitbälte ligger och samlar damm...
kattfröken : Haha, ja vad är det för samling här i bubblan egentligen
Fatta om vi skulle ha en bubbelfest, vilket röj det skulle vara !