Ragnar kommer få ett värre straff

Ragnar Nilsson dömdes som väntat för trippelmord på sina två syskon och deras far till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det innebär att han inte får något tidsbestämt straff, han kan bli kvar inom vården i hela sitt liv eller han kan komma ut om 5 år. Det är en uppenbart sjuk människa och någonstans så tycker jag på ett sätt synd om honom, det låter vansinnigt men jag gör det, tänkt den dagen han tar in det han gjort, alltså tar in det känslomässigt, det kommer vara ett straff värre än någon domstol kan döma en till, och en vacker dag kommer han ta in det, det är bara en fråga om tid. Än mer tragiskt är det förstås för de anhöriga till offren, som inte bara mist barn och barnbarn i ett vansinnesdåd utan också måste leva med att det var ett annat barn/barnbarn som gjorde det. Kan en mamma/pappa hamna i en värre mardröm?

Ragnar kommer i alla fall inom en inte allt för lång framtid att få gå ut med personal, han kommer att få ha eget rum med möjlighet att titta på filmer, göra det ”hemtrevligt”, ha tillgång till telefon, kunna aktivera sig på dagarna osv. Det är en väsentlig skillnad att vara inskriven inom rättspsykiatrin mot för att sitta i fängelse. Han har enligt advokaten sagt att han ångrar det han gjort, och det är väl möjligt, men har han ens riktigt tagit in vad han gjort? En sak som jag funnit ganska osmaklig i allt detta vad gäller medias rapportering är att man skuldbelagt hans styvfar (det ena offret), kanske inte direkt men underförstått genom att gång på gång påtala att Ragnar alltid kände sig utanför, mordet var en hämnd för att han kände sig avvisad och annorlunda behandlad jämfört med sina syskon. Han kände sig kränkt. Det man liksom missat lite är att det är en sjuk människas upplevelse av verkligheten, och det brukar inte alltid stämma överens med den sanna verkligheten, det kan mycket väl vara så att Ragnar uppfattar vissa saker på ett sätt som ingen annan uppfattar det. Något som bekräftar att han behandlats illa har i alla fall inte framkommit, tvärtom.

Men när media gång på  gång skriver att han kände sig mobbad, utanför, ensam, ratad  så tycker i alla fall jag att man ger offret en stämpel som en ”elak styvfar” som  drivit honom till detta om man inte i samma mening påtalar att det är en sjuk människa som upplevt att det var så och att ingenting (så vitt jag vet) tyder på att det verkligen varit så. Jag tror att han nu sitter på Rättspsyk i Sundsvall och min erfarenhet av den kliniken är väl inte alltför god, men det lär bero på vilken läkare han får, vilken avdelning han hamnar på och så vidare för även om jag hyser en viss avsmak för kliniken så vet jag att det finns både kompetenta läkare och annan personal där också förutom dom stolpskott jag haft med att göra. Vad som blir framöver går förstås inte att sia om, det beror helt på om hans störning är av det slaget att den går att medicinera/vårda eller om det är en störning som är bestående. Dock är jag glad att han fick vård, det borde han fått för längesedan, som så många andra som begår vansinnesdåd.

DN, SvD, Aftonbladet, Expressen, Allehanda

Det här inlägget postades i Brott & Straff och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

<----Välj en bildfil (JPG)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.