Det sprids sanningar på nätet i det jag kallar könskriget, som ingen vill (eller kan?) belägga med fakta. Detta trots att vissa säger sig ha jobbat med dessa frågor i 20 år, att man besitter en mycket stor kunskap i ämnet osv. Jag vill veta vad som är sanning, vad som är egna teorier som blivit till en sanning etc. Så jag tog och mailade Annika Rejmer,forskare och rättssociolog vid Lunds universitet för att se om hon kunde hjälpa mig att svara på frågorna. Mina frågor i fet stil, hennes svar i kursiv stil:
Är det så att pappor diskrimineras i vårdnadstvister pga av att de är män?
Johanna Schiratzki har gjort en studie av grunderna för hovrätternas domar i vårdnadstvister och har kommit fram till att det inte finns någon diskriminering av pappor men hon tar sin utgångspunkt i lagstiftningen.Studien är publicerad i boken Mamma och pappa inför rätta. Den har sammanfattats på denna länkhttp://www.juridicum.su.se/jurweb/aktuellt/visa.asp?newsid=601Kruxet är att kriterierna i lagstiftningen varken är neutrala (de vilar på en ideologisk grund) eller uttömmande. Alla familjer är olika och arbetsdelningen mellan föräldrar och deras barns behov är också unika.Schiratzkisstudie visar sammanfattningsvis att domarna gör sitt jobb.
Jag som rättssociolog skulle vilja föra debatten ett steg längre och ifrågasätta lagens konstruktion och innehåll. Enligt min mening slår den fel både mot mammor och pappor i olika situationer och frågor.
Ligger det något i att psykiskt sjuka,alkoholiserade och misshandlande mammor nästan alltid vinner mot en frisk,omtänksam och skötsam pappa ?
Enligt min erfarenhet så spelar kön, klass och etnicitet in i bedömningen av vårdnadsfrågan. Definitionen av psykiskt sjuk och alkoholist kan inte göras av enskilda som är i konflikt med varandra utan måste göras av medicinsk expertis. Så dessa argument väger lätt.
Däremot är misshandlande mammor ett tyngre argument. Svenska män anmäler ogärna (i princip aldrig) att de blir slagna av en kvinnlig partner och de få modiga som gör det får litet (obefintligt) stöd eftersom det är anpassat till kvinnor. Mörkertalen är således höga. I en studie av våldsutsatta kvinnor fick vi fram resultat som visade att båda parterna slåss i relationer med hög våldsnivå - kvinnorna känner ofta skuld eftersom de inte kan reda ut vad som är våld, nödvärn eller försvar genom aktiva handlingar. Sammanfattningsvis… det krävs två för att dansa tango… men det finns få kvinnor som har en generell våldsproblematik. Däremot finns det en grupp män som har en sådan problematik.
Denna bild får stöd av en annan studie som vi har genomfört. Den visade att barn sällan eller aldrig anmäler sina föräldrar för misshandel. Vi gick igenom 450 förundersökningar om övergrepp mot barn som visade att pappor oftast var misstänkta gärningsmän, men mammor och pappor var den näst största gruppen och mammorna ensamma var misstänkta i närmare 20 % av fallen. Vi tror dock att mörkertalen är högre för mammor än för pappor. Bilden av den goda modern lever nog kvar som en rest från hemmafruepoken (eller rättare sagt från tiden då kvinnor blev överflödiga som arbetskraft, i övergången från jordbrukssamhället till industrisamhället… innan välfärdsstaten expanderade). Men alla mammor är inte goda … och det är inte alla pappor heller. Det svåra är att skilja ut de icke goda från de goda.
Kvinnor kommer undan straff genom att skylla på att de har mens (det argumentet har jag redan slagit hål på. Däremot får de ofta lindrigare straff för samma brott än vad män får. )?
I straffmätningen av misshandel tar man hänsyn till tidigare kriminalitet, tidigare våldsamhet, om tillhyggen har använts, om offret har försatts i vanmakt osv. Kvinnor är oftast inte lika våldsamma som män – detta kan vara en förklaring till de lägre straffen och som dessutom följer straffskalorna…
Det är oftast mammor som förgriper sig sexuellt på sina barn, och detta påstående följt av denna förklaring: “Det förhåller sig nämligen så att i vissa länder så tröstar modern sitt barn när det är ledsen med att massera dess könsorgan. Detta ska till och med fungera bättre än som vi gör stoppa en napp i munnen på barnet.Trots denna ofta förekommande behandling så växer tydligen dessa barn upp i samhället utan att ha blivit förstörda för resten av sina liv.“?
Detta argument har jag aldrig tidigare stött på. Jag har undervisat i barns rättigheter under fem års tid för personer som kommer från utvecklingsländer. De slår sina barn men att de skulle kränkas sexuellt det har jag aldrig hört talas om. Är det sant? I vilka länder skulle detta ske? Det låter mera som ett argument från en pedofil.
Det är oftast mammor som både misshandlar och dödar sina barn ?
Argumentet misshandel av barn stämmer säkerligen i många länder eftersom barnmisshandel är tillåtet och ses som en bra uppfostringsmetod (i dessa länder deltar inte männen i den dagliga omsorgen av barn. Däremot kan männen slå sina fruar så att de vet sin plats - vilket kan vara lagligt eller olagligt men inte leda till fällande dom eller straff). Det handlar om länder där våld är en del av det kulturella arvet och traditionen.
Loading ...
De sansade sociologer hörs för lite i samhällsdebatten! Det är mycket roligare att refererar till häxar som Lundgren!
att män diskrimenras i vårdnadstvister är ju ganska känt! och det är verkligen synd! för många pappor är underbara mot sina barn! det är en gammal tradition som sitter kvar tycker jag, att kvinnor ska ha barnen hos sig..
män vill väl inte erkänna att de blir slagna av sina fruar! vad pinsamt! och lite kränkande skulle jag tro! men fler borde anmäla så vågar ju flera män haka på de också! för kvinnor som slåss borde uppmärksammas mkt mer!
TinTin: Ja jag tycker Rejmer är sansad på ett bra sätt, hon framför vad som är bra/dåligt oavsett kön. Lundgren är det förhoppningsvis inte många som tar på allvar..
RR mamma: Ja de diskrimineras bl.a på så sätt att de inte automatiskt blir vårdnadshavare efter att faderskapspappren är påskrivna, det borde vara en självklarhet kan man tycka. Däremot har jag inte sett några belägg för att män missgynnas i en VT (bortsett från vad jag skrev ovan) för att de är män, alltså att de inte får4 ensam vårdnad för att de är män, det har jag hitibtills inte sett några belägg för. Min personliga erfarenhet som ändå får ses som väldigt liten eftersom jag känner till ett mycket litet fåtal av alla pappor som finns, säger dock att pappor idag mycket väl kan få ensam vårdnad, alltså att det har blivit en stor förändring jämfört med för ett antal år sedan då det nästan uteslutande var mammor som skulle ha barnen.
Vad gäller män som blir slagna så stämmer det nog bra, det är ju lite omanligt att bli slagen av en kvinna och fjolligt att anmäla det. Jag håller dock inte med om att kvinnor som slåss inte uppmärksammas för jag läser i tidningarna varje dag nästan om våldsamma kvinnor, men medierna kan ju inte heller uppmärksamma sånt som aldrig kommer till deras kännedom, om männen inte anmäler så blir det ju svårt
Se där, då är man tydligen pedofil också. Har både badat i badkaret och suttit i bastun med barnen i famnen. Svårt att inte råka vidröra barnen med snoppen då, även om man försöker undvika det. Specielt som små ofta klänger omkring. Har blivit trampad på paketet ett antal gånger. Både i badkaret och i andra (påklädda) sammanhang. Nu börjar jag förstå varför det är så enkelt för mammor att anklaga pappor för att vara pedofiler.
en far: Jag vet faktiskt inte om man ser en skillnad på om någon medvetet gnider sitt kön mot ett barn eller om någon råkar vidröra när man tex badar, jag hoppas det! För jag ser det som normalt att en pappa ska kunna bada med sitt barn. Ja det är lika enkelt för en pappa att anklaga, precis som för en mamma så är det bara att anmäla, sen hur vanligt det är med falska anklagelser kan nog ingen säga eftersom även om det inte finns bevis så behöver det inte vara synonymt med att inget hänt,bara att ingen ska fällas för det. Eller har du några siffror på hur många av sveriges mammor som falskt anklagat?
en far: Har du svårt att skilja på vad som är sexuellt och vanligt kropp mot kropp? Har det hänt dig något när du är barn så du inte kan skilja på naturligt och otillbörligt?
Tror inte att så många har problem att känna vad som känns naturligt och vad som går över gränsen. Men har man själv blivit "kladdad" på så kanske gränserna blivit utsuddade.
Om en läser vad Annika Rejmer skriver i svaret så verkar en far ha rätt. "Att vidröra ett barn med sitt könsorgan är i lagens mening en våldtäkt" Står inget om att det måste vara otillbörligt eller sexuellt. Räcker med att bara vidröra.
Silente:Nu citerade hon inte lagen i helhet och det var en del av en diskussion så jag tror man får läsa lagen själv innan man drar den slutsatsen ,annars skulle det enligt lag vara förbjudet att bada med sina barn som är så små att man måste hålla dom i knät och förbjudet att öht ha ett barn i knät, och det är det ju inte. men vad hade "en far" rätt i? att det var enkelt för en mamma att anklaga? Då är det ju precis lika enkelt för en pappa, eller?
Hon skriver att vidröra ett barns könsorgan är våldtäkt och då menar hon förstås i sexuell mening.
Verkar vara många som har problem med gränserna och svårt att förstå vad som menas här. Tragiskt att så många varit utsatta. De som tror att hon menar att alla som rör vid sina barns könsorgan begår våldtäkt är ju en märklig slutsats måste jag säga.
Skulle ju bli svårt att torka och tvätta barn i rumpan om spekulationerna ovan stämde.
@Catta, det är ju just problemet att se skillnad som gör det så lätt att bli anklagad trots att inget som helst sexuellt har skett!
@Fanny, läs vad hon skriver en gång till. Hon skriver inget om barnets könsorgan, utan om den vuxnes könsorgan. Inte heller skriver hon något om att det måste ske på ett otilbörligt sätt. Kanske behöver hon förtydliga sej?
Ja visst är det lätt att anlaga någon, men i så fall är det väl lika lätt att anklaga en mamma? Det är precis detta jag menar med att vinkla saker, det är inte svårare att anklaga en mamma än en pappa,men många menar att det är vanligt att mammor anklagar pappor på falska grunder, men vad har man för grund till att det är så? Kan du svara på det?
Ovan var riktat till "En far", och jag vill passa på att åter igen förtydliga att Anniokas mening var en del i en konversation, inte hela lagtexten, därför kan man inte dra slutsatser ifrån den utan man måste läsa hela lagtexten. Jag tror inte att en mamma eller pappa som torkar sitt barn eller sitter med dom i knät i badet räknas och döms som pedofiler såvida dom inte gör det på ett sexuellt sätt (gnuggar, gnider, eller annat som inte hör till)
Catta. Som journalistiskt verk betraktat håller din artikel inte måttet. Du ställer frågor till en enda forskare och hon svarar uppenbarligen på saker hon inte känner till. Det framgår ju tydligt av hennes svar. AR är heller inte objektiv när det gäller partnervåld eftersom hon varit involverad i Projekt Karin i Malmö och utvärderat detta.
Man måste gå till internationell forskning om man vill ta reda på hur det egentligen ligger till. I Sverige finns i princip bara beställd forskning, sådan som ska bekräfta det politikerna har bestämt sig för. Exvis Slagen Dam av Eva Lundgren.
Mejla till John Archer som förestår Aggression Research Group vid University of Central Lancashire som redan år 2000 gjorde en metaanalys över närmare hundra internationella offerundersökning. Dessa visar utan tvekan att våld är lika vanligt förekommande i alla slags relationer, men att kvinnor blir värre skadade eftersom vi för det mesta är svagare än män. Undersökningarna visar också att kvinnor som själva slåss, löper mycket större risk att bli allvarligt skadade.
http://www.uclan.ac.uk/scitech/research/rae2008/psychology/staff_profiles/jarcher.php
Johanna S gjorde det lätt för sig i sin undersökning. Hon påstår helt sonika att kvinnor är bättre vårdnadshavare och därför bör ha vårdnaden i 90 procent av alla tvister. Män är alltså inte diskriminerade, de är bara sämre och därför förlorar de ... Det kallar åtminstone inte jag seriös forskning.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4408701.ab
Att kvinnor får rabatt på sina straff kom det nyligen en avhandling om. Forskaren heter Angela Ahola och hon finns vid Stockholms universitet.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/kvinnor-far-lagre-straff-an-man-1.1108664
Snart kommer också boken Gärningsmannen är en kvinna, ut i nyutgåva som pocket. I den kan du läsa om hur de mest bestialiska mörderskor och andra, får hjälp av domstolen att lägga skulden på offret i stället för på sig själva.
http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article137841/Karin-Olsson-laser-om-kvinnliga-brott.html
Hittar inte siffrorna från BRÅ nu, men vill minnas att mammor oftare är förövare när det gäller små barn och pappor vanligare när det gäller äldre barn. Mord är nog 50-50. Men när det gäller grov egenmäktighet med barn (kidnappning) är mammor vanligare som förövare, ett brott som ökar.
Angående falska anmälningar i samband med vårdnadstvister finns det förstås ingen svensk forskning, eftersom man inte vill veta sanningen. Men både jag och Daddy skrev om den studie som åklagarmyndigheten i Holland gjorde, som visade att 90 procent var falska.
@Catta, en mans könsorgan hänger utanpå kroppen och kommer därmed enklare i (ofrivillig) kontakt med barnet när man badar eller bastar tillsammans med sina barn. Risken att en mans könsorgan kommer i kontakt med barnet är därför betydligt större än för kvinnor. De flesta små barn vet knappast ens att kvinnor har ett könsorgan, men att pappa har en snopp vet nog de flesta.
Roligast med det här är hur lätt det tydligen är att peka ut någon pedofil! Hur kan AR avgöra att en person är pedofil bara baserat på ett argument? Hur trovärdig är man då? Låter som om AR inte är riktigt objektiv, om man säger så!
Ingrid: Att det inte håller som journalistiskt verk är faktiskt detsamma, jag är inte journalist och har inte utgett mig för att vara en heller. Jag har ställt samma frågor (eller liknande) i din blogg utan att få några svar annat än att jag för cirkelresonemang eller att jag är okunnig. Både du och TJ säger att ni har en massa års erfarenhet av detta. ändå kunde jag inte få svar på mina frågor, och eftersom jag gärna vill ha det så måste jag ju då vända mig till någon som åtminstone svarar.
Vilka saker är det hon inte känner till menar du?
Jag tycker AR var väldigt objektiv vad gällde partnervåld eftersom hon skrev att det förmodligen finns ett stort mörkertal vad gäller kvinnor som misshandlar sina män eftersom män sällan vill anmäla och eftersom män sällan får den hjälp kvinnor får, kan man vara mer objektiv än så, hon har ju verkligen inte framhärdat att endast kvinnor är offer?
Jag tror man kan vara objektiv även om man engagerat sig i ett annat problem, annars kan man ju inte heller se att du är objektiv vad gäller VT eftersom du engagerar dig i papparättsrörelserna, så då ska man inte lyssna på det du har att säga vad gäller vad som är sant och inte gällande VT?
Jag ser ju ett problem vad gäller internationell forskning eftersom vi har olika kulturer, olika lagar, olika typer av rättsväsende och det är därför inte alltid något som kan överföras till Sverige och svenskarna. Och som jag förstår det så är det problemen i de svenska förhållandena som man vill se en ändring av? Annars blir ju allt väldigt fel. I mellanöstern får du slå dina barn, alltså är det massor av mammor som misshandlar sina barn. I vissa delar av Afrika är det okej att våldta, alltså är det massor av män som våldtar. I många länder är barnen alltid pappans efter en viss ålder, alltså får massor av pappor enskild vårdnad. Man måste väl utgå ifrån det land man lever i, och finns det inte statistik så kan man ju inte bara plocka från andra kulturer och länder utan får väl jobba för att studier och forskning ska jobbas fram då.
Ang John Archer så har jag redan läst om hans analys, och den säger ingenting som jag egentligen ifrågasatt, det som jag kanske gör är att se skillnad på att slå och att misshandla, jag smäller till dig med flatnäven på armen (slå) du svarar med en knytnäve så näsan knäcks (misshandel), med det inte sagt att det är mer rätt att slå. En misshandel kan vara psykisk också, men vad gäller att skada sin partner fysiskt så ligger männen betydligt högre än kvinnor (även detta enligt JA). Det är väl helt enkelt så att man kan vinkla detta precis som man vill beroende på vad man vill ha ut för budskap. Man kan också hänvisa till den forskning, analys, studie som passar ens egna syften, ska vi tex bortse från den forskning som finns i Sverige ang detta?
Nej Johanna påstår inte att kvinnor är bättre vårdnadshavare, jag tycker hon gör ganska tydligt att anledningen till att kvinnor ofta får vårdnaden beror på att det är de som oftast tagit hand mest om barnen, varit hemma med dom när de var små, vabbat osv, hon säger ingenstans att män är sämre, bara att domarna dömer ofta utifrån vem som tagit mest hand om barnen. Jag tycker inte du är seriös när du påstår att hon säger att kvinnor är bättre och därför bör ha vårdnaden, har hon någonstans sagt det så skulle jag gärna vilja att du ger mig en länk till det påståendet.
Blir det inte lite märkligt att du skriver att min artikel inte håller måttet eftersom jag ställer frågor till en enda forskare, samtidigt som du hänvisar till en enda forskare som säger att kvinnor får rabatt på sina straff?Nåväl, det handlar om simulerade rättsfall, jag skulle ju hellre vilja att man granskade riktiga rättsfall, det kan mycket väl vara så att män döms hårdare, det tror jag till viss del att dom gör, men jag tror samtidigt inte att det alltid är så, inom rättsväsendet så delas straffrabatter ut till bägge kön av flera olika orsaker,massmedial uppmärksamhet, långvarig stress, risk att mista jobbet, flera ihopbakade brott osv.
Gärningsmannen är en kvinna ska jag absolut läsa, jag har läst om brott sedan jag började intressera mig för det vid 13 års åldern. Jag har arbetat med missbrukare, psykiskt sjuka och kriminella i många år och har haft många långa diskussioner med både pedofiler,mördare och andra, mestadels män men en och annan kvinna också. Att kvinnor kan vara lika tokiga som män har jag aldrig tvivlat på, för jag vet att det är så. Att domarna inte alltid är rättvisa vet jag också, så jag är väl medveten om allt detta.
Jo det är så att mammor oftare dödar de mindre barnen och fäderna de äldre. Ang kidnappning så har jag inte läst statistiken men enligt MBX så var det övervägande delen kvinnor, dock inte med någon extrem skillnad.
Angående studien i Holland så undrar ju jag hur man kan komma fram till att anmälningar är falska annat än om den som anklagar erkänt att h*n ljugit? Kan barn ljuga? Kan män och kvinnor ljuga? Kan polisen göra kassa utredningar? Kan barn vilja skydda sina föräldrar? Givetvis finns det mammor som anklagar pappor på falska grunder, precis som det finns pappor som anklagar mammor på falska grunder, men jag tror inte att det är så vanligt som det ges sken av och jag har inte sett några som helst fakta på att det är så. Den Holländska studien säger ju faktiskt inte att 95% är falska bara att 95% inte räcker för ett åtal , och där håller jag med AR, hur lätt är det att bevisa något som skett bakom 4 väggar? Hur får man fram bevis om inga ögonvittnen finns, inga filmer eller foton utan det enda man har att gå på är barnets historia? Kan man verkligen utifrån det avgöra om en anmälan är falsk menar du?
Kvinnor kan misshandla , mörda, vara pedofiler, ljuga osv, inte tu tal om saken, men sker det verkligen i den omfattningen du och andra ger sken av, och var finns beläggen för det? Vilka länder kan Svenska förhållanden vara jämförbara med i fråga om kultur.rättsväsende, och lagar?
Personligen så tycker jag att det finns vissa frågor att strida för, bl.a att pappor givetvis ska ha gemensam vårdnad så fort faderskapspappren är påskrivna, alla misshandlade ska ha rätt till samma hjälp och skydd, vad gäller Vt så är det lite svårare eftersom det finns så många aspekter att ta hänsyn till, men i de fall där man inte kan påvisa att en förälder är olämplig så ska det vara GV och kan inte föräldrarna vara vuxna nog att bete sig och sätta sitt barn främst så skulle de fan få betala vite.
MEN jag tror tyvärr att det jag kallar könskrig som pågår nu på nätet bara skapar större problem, större klyftor och förstör för de som vill kämpa för barnen och jämlikhet oavsett kön. Det intressanta är inte vem som kidnappar, mördar, våldtar, det intressanta är VARFÖR det händer (brister inom psykiatrin, polisen,socialtjänsten,bristande skydd etc)och vad man kan göra för att minska eländet för alla inblandade. Det intressanta är inte antalet föder som inte får ensam vårdnad, utan VARFÖR de inte får det och om det finns något man kan göra där.
Hasse: Hej och välkommen åter, jo jag har funderat på vart du tog vägen
Ja visst är det så, det är mycket som förändrats på gott och ont genom åren!
En far: Jodu! Jag kan tala om att småpojkar brukar vara ytters intresserade av vad kvinnor har mellan benen också. Dessutom har kvinnor ofta större bröst än män, och bröst räknas som något sexuellt i vissa avseenden också, om jag som kvinna skulle be en liten pojke ta på mina bröst så skulle det definitivt vara ett sexuellt övergrepp. Men visst tror jag att det är vanligare att män anklagas, sen om dom anklagas falskt eller inte kan jag inte uttala mig om och därmed kan jag heller inte säga att det är vanligt förekommande.Jag kan berätta en anekdot om min son som då var ca 3 år och var på dagis.
Det fanns en fröken med näst intill obefintliga bröst och sonen var van modellerna större. Så han sa till henne att " Varför har du så små bröst du som är vuxen" fröken tog åt sig och sonen såg att hon blev ledsen och skulle släta över det han nyss sagt och sa då" Men du har säkert en stor puppa!" Detta fick jag förstås höra när jag skulle hämta honom och dom var brydd varifrån han fått det. När vi kom hem så frågade jag varför han sagt så och han förklarade att fröken hade lika små bröst som J (hans jämnåriga kompis) FAST hon var vuxen, men eftersom han såg att hon blev ledsen så skulle han vara snäll och säga att hon säkert hade en stor puppa. Då frågade jag vad en stor puppa var och han svarade" Ja men en sån med hår på, som vuxna har". SÅ nog finns funderingar och viss kunskap om båda könen hos dom små liven.
A-nonym: AR har väl inte pekat ut någon pedofil? Hon skrev att det mer låter som ett argument från en pedofil. Hon sa alltså inte att han VAR en pedofil, dte är en väsentlig skillnad. Om du skriver att du tycker det ska vara lagligt med barnporr så anser jag nog att du argumenterar som en pedofil, men jag vet inte om du är det, eller hur? Det låter som DU inte är riktigt objektiv då du läser lite som det passar dig....
Ja, som med det mesta annat så finns det många förståsigpåare som har synpunkter om detta och som tolkar olika forskningsrapporter och studier olika. Vad som är sanning? Fan vet. En komplicerad fråga är det iaf, detta könskrig. Fakta (statistik) berättar inte alltid hela sanningen som redan Mark Twain visste på sin tid.
"Det finns tre sorters lögn. Lögn,förbannad lögn och statistik"
Han hade förresten flera andra riktigt roliga citat
http://www.livet.se/ord/källa/Mark_Twain
Denna sidan är ännu bättre (på engelska)
http://www.quotationspage.com/quotes/Mark_Twain/1
Hasse: Ja visst är det så, man kan vända det mesta till att bli det man vill, det är bara frågan om fantasi och hur källkritiska läsare man har. Nej statistik är inte alltid hur det ser ut i verkligheten, ang kvinnor som misshandlar sina män så är det förmodligen missvisande eftersom många män inte anmäler. Ang hur många sexuella övergrepp på barn som begås så är det också förmodligen missvisande eftersom det är svårt att föra i bevisning att ett övergrepp skett. Ang hur många falska anmälningar som görs måste det var näst intill omöjligt att reda ut. Det är väl också det jag reagerar på, att det skrivs så många sanningar, sanningar som är baserade på en studie av 90 fall samtidigt som det finns 90000 fall att studera.Eller sanningar som baseras på de historier man hört av 350 män/kvinnor samtidigt som det finns miljoner män och kvinnor. Det är inte sanningar, det är att man upplever att det verkar finnas en tendens till att....
Catta!
Kalla det könskriget om du vill, jag ser det enbart som en naturlig reaktion på årtionden av feministisk hatpropaganda mot män. Det är dags att män börjar säga ifrån. Ska inte män ha rätt att göra det? Om du blir arg över det och känner dig utpekad kanske du borde vända dig mot ursprungskällan istället? Eller gå i mäns skor ett par dagar! Det finns faktiskt en del feministiska kvinnor som har gjort det och helt omvärderat sin syn på feminismen och de förklaringsmodeller som feminismen håller sig med. Läs till exempel boken ”Förklädd till man” av den lesbiska feministen Norah Vincent.
Det är intressant att du vänt dig till Annika Rejmer för lite (standardmässiga) svar på dina frågor. Hon hänvisar till Johanna Schiratzkis könsrollskonservativa studie om vårdnadstvister, vilket inte direkt bidrar till något. Det säger ju Annika Rejmer nästan själv också då hon påpekar att kriterierna i lagstiftningen inte är neutrala, utan vilar på en ideologisk grund. Hela Johanna Schiratzkis studie bygger ju på att det som är bäst för barnen är det som mammor traditionellt har gjort. Att enbart tiden som föräldrarna spenderat med barnen räknas. Man tar inte alls hänsyn till att ett barn behöver mer än mänsklig närvaro. Det behöver tak över huvudet, värme i elementen, mat på bordet, sjukvård, skola, m.m. Den som är hemma med barnen bidrar inte med att dra in en inkomst till familjen i samma utsträckning som den som jobbar. Att jobba och försörja familjen anses alltså inte vara i barnens bästa i Johanna Schiratzkis studie. Enligt henne vore det bättre för barnen om pappan (för det är oftast pappan som jobbar under småbarnsåren) sa upp sig och var hemma istället. Då skulle han vara hemma lika mycket som mamman. Men då hade familjen inte haft någon inkomst och efter ett tag inte längre ha vare sig tak över huvudet, värmen eller mat på bordet. Inte heller hade familjen bidragit till samhället med skatt för att tillse att det fanns sjukvård och skola till barnen när de växer upp. Ingrid Carlqvist har därmed rätt, Johanna Schiraztski gjorde det lätt för sig genom att från början definiera att det som är bäst för barnen är det som mamman vanligtvis gör! Inte konstigt att hon fick det svar hon fick! En typisk feministisk studie! Samtidigt visar studien faktiskt att pappor diskrimineras i vårdnadstvister, inte för att de är män, utan för att de inte agerar som kvinnor! Och som du ser så vill även Annika Rejmer föra debatten ett steg längre!
Angående våld i förhållanden så svarar hon förhållandevis bra. Det står dåligt till med svenska studier om kvinnor som slår män och mörkertalet är stort. I förhållande där det förekommer höga våldsnivåer är det ofta båda som slår. Bilden av den goda modern lever kvar. Alla mammor är inte goda och alla pappor är inte goda. Som Ingrid Carlqvist säger så verkar våld förkommer i ungefär lika stor andel åt båda hållen, men män är de facto oftare större och starkare så i de fall det går riktigt långt kan en man oftare göra mer skada på en kvinna än tvärtom, även om även det omvända förekommer. Så bara för att det förekommer fler kvinnor som blir grovt misshandlade och mördade av sina män än tvärtom så innebär inte det att våldsanvändningen skiljer i vanlighet.
Att förklaringen till att kvinnor inte får lika långa straff som män skulle vara att kvinnor inte skulle vara lika våldsamma som män kan inte stämma. Mätningarna gäller nämligen för likartade brott! Att man får lägre straff för en ”vanlig” misshandel än för en grov misshandel är ingen nyhet, det framgår av lagboken! Det frågan gäller är att kvinnor får lägre straff för en ”vanlig” misshandel än vad män får för en ”vanlig” misshandel. Annika Rejmer verkar inte har förstått din fråga.
Frågan om det finns länder där modern tröstar sitt barn när det är ledsen med att massera dess könsorgan bryr jag mig inte om att svara. Jag har aldrig hört talas om något sådant och tycker det låter märkligt, men har som sagt ingen som helst insikt. Däremot tycker även jag att det är lite intressant att Annika Rejmer så enkelt kan döma ut det som ett argument från en pedofil. Om vi nu ska tala om fakta och belägg, vad har hon för belägg för det påståendet?
Vad gäller om det är vanligast att mammor slår barn så tycker jag Ingrid Carlqvist har svarat på den frågan. Så vitt jag kan komma ihåg så är det vanligast att mammor dödar yngre barn och vanligare att pappor dödar äldre barn. Däremot är det ju intressant att mammor har speciallagar som gör att de inte ses som mördare och allt förklaras bort som förlossningspsykoser, psykisk sjukdom och en psykosocial misär. Hur ofta hör man samma bortförklaringar om män? Speciellt från feministiskt håll? Då är orsaken att de är män eller att det beror på den manliga könsrollen eller för att män är överordnade och vill ha makt.
Angående falska anklagelser, här utgår Annika Rejmer för att kvinnorna talar sanning och att de verkligen har sett något. Låter inte som om hon är speciellt objektiv på den punkten. Någon svensk forskning finns som sagt inte, trots att det har efterfrågas från många fäders sida. Inte heller hur Socialtjänsten agerar gentemot föräldrar i vårdnadstvister beroende på vilket kön de har. Den holländska studien avvisar du ju för att den är från Holland. Så vi står väl långt ifrån varandra här. Jag har mina källor som berättat vad de varit med om, men eftersom du ju inte accepterar anonyma mäns berättelser vad de varit med om och heller inte vill att män ska gå ut offentligt och berätta om vad de varit med om och hur de upplevt det (för då hänger de ju ut sina barn och sitt ex) så verkar detta vara ett olösligt problem.
Könskriget fortsätter, för jag tror inte män kommer låta sig tystas av feminister längre!
Catta!
Apropå våld i relationer, vad tycker du om de råd Eva Rusz ger den man som blir slagen av sin fru i dagens Aftonbladet? Tror du råden hade varit desamma om rollerna var omvända?
http://www.aftonbladet.se/wendela/relationer/article7557631.ab
MBX: Ja i brist på annat ord så får det heta så, men har du ett annat förslag så tas det tacksamt emot. Så åratal av hatpropaganda av extremfeminister ska gå ut över den stora majoriteten kvinnor som faktiskt är ganska normala då? Och ska man se det så då kan man ju fundera på under hur många århundranden kvinnor varit hunsade och inte haft några rättigheter att tala om?
Nej jag känner mig inte det minsta utpekad eftersom jag inte hör till varken feministerna eller de extrema, arg blir jag inte heller, bara smått irriterad ibland. "Gå i mäns skor ett par dagar" men herregud vad tror du? Tror du verkligen att alla män lever i ett helvete där de är ständiga offer och alla kvinnor glider fram som på en räkmacka och har världens alla fördelar? Är det så svårt att se bägge sidor? Är det så svårt att se individer istället för kön?
Jag vet inte varför du tjatar om feminismen jämt, jag skiter om det är en feminist eller en papparättsaktivist eller en kommunist, en man eller en kvinna, en idiot är en idiot oavsett förpackning.
Ja precis, hon säger att de som har haft mest hand om barnen också oftast får vårdnaden, varför är det i detta jämställda samhälle fortfarande mammorna som har mest hand om barnen? Och säg nu inte att det är för att mammorna bestämmer det för då framställer du varenda pappa som en idiot som inte kan hävda sin vilja att vara hemma med sina barn. Jag tror (Observera tror) att det handlar mycket om pengar, att männen ofta tjänar bättre än kvinnorna så det är mindre skadligt för ekonomin att låta mamman vara hemma.Alltså väljer man gemensamt att pengarna är viktigare än barnens behov av bägge föräldrarna.
Varför skulle papporna behöva säga upp sig för att vara hemma med barnen, mammorna gör ju inte det? Varför tar pappor ut så få föräldradagar? Varför vabbar papporna mycket mindre? Varför skulle familjen inte ha någon inkomst, de flesta ,mammor har ju faktiskt också ett arbete? Bidrar inte dom med skatt när dom jobbar? Nej det är inte JS som säger att det är bäst med si eller så, hon visar på hur domstolarna dömt och varför de dömt på ett visst sätt och det kan man väl inte lasta henne för? Hon säger inte att det är bäst för barnen, hon säger att det är anledningen till att mammorna AV DOMSTOL får vårdnaden och det är skillnad. Nej pappor får inte vårdnaden i de fallen pga av att de valt att inte vara hemma med barnen. I de fall där mamman är arbetslös kan jag förstå det, men har kvinnan ett arbete så kan jag inte förstå varför man inte tar ut sin föräldraledighet om man känner att man vill vara mer med sina barn. Ja jag ser att AR vill ta debatten ett steg längre, menar du att jag skulle motsatt mig det på något sätt?
Enligt IC så har hon inte alls någon koll på hur det förhåller sig med i våld i relationer. Ja män använder betydligt oftare grövre våld. Statistiken om våld i relationer verkar svikta lite beroende på vem man ska lyssna på, det enda man med säkerhet vet är att mäns våld mot kvinnor i fler fall är grövre och betydligt oftare leder till döden.
En misshandel har ett spektrum på olika skador. För grov misshandel döms du mellan 1 och 6 år, där emellan finns alltså spektrat där det avgörs vilket straff du får beroende på hur du misshandlat personen, vem du misshandlat osv. Så det går inte säga att någon får ett lindrigare straff för samma brott (grov misshandel) eftersom det helt beror på vilka skador du åsamkat personen, så det kan nog stämma. Slår du av mitt näsben så är det lindrigare än om du misshandlar en 90-åring genom att hoppa på dennes huvud flera ggr.
Nej ang att massera barns kön så har jag heller aldrig varken hört eller läst om det. Och jag anser inte att hon dömer ut det som ett argument från en pedofil, utan att hon säger att det låter som ett, det är skillnad. Hon har alltså inte påstått att det är så, hon säger att hon tycker det låter som det alltså behöver hon inte ha något belägg för en fundering, dessutom blir det fjolligt av dig att kräva belägg eftersom du själv inte ger belägg för vissa av dina påståenden som till skillnad för henne framförs som sanningar.Och jag håller med henne fullkomligt där. Vad tycker du att det låter som, en sann historia från någon som tycker det är hemskt att det går till så?
Jo mammor som dödar sina barn ses som mördare, dock handlar det i många fall om psykiska störningar, precis som för män som dödar sina barn.Men jag undrar vad du besitter för psykiatrisk expertis som kan flamsa bort att det kan handla om förlossningspsykoser? Har du träffat någon med en allvarlig förlossningspsykos? Jag har det. Den kvinnan hade längtat i flera år efter barn, hon och maken var överlyckliga när hon blev gravid men efter förlossningen ville hon inte röra sitt barn. Hon svalde rakblad, försökte sätta eld på sig själv och fick grava brännskador bland mycket annat. Hennes make fick ta hand om barnet men efter två år så lät han fosterhemsplacera henne eftersom han ville leva med sin fru. Det händer, jag lovar. Jag tycker att nästan varje gång man läser att en man dödat sina barn så har det handlat om att han varit deprimerad, och kalla det inte för bortförklaringar, för friska människor dödar inte sina barn. Jag tycker det är fruktansvärt nedlåtande av dig att förminska de problem människor som är psykiskt sjuka har genom att kalla det bortförklaringar. Så även där måste jag fråga, vad har du för erfarenheter av psykiskt sjuka/störda? Jag har massor och vet ganska väl hur det kan visa sig. Och jag fattar inte att du halkar upp dig på vad feministerna kallar det, det viktiga är väl att alla som begår brott får vård eller straff?
Nej AR utgår inte från att kvinnorna talar sanning, hon säger bara precis det jag brukar säga, hur vet man att det är en lögn? Är det en lögn för att inga bevis finns? Om du förgriper dig på ett barn hemma hos dig, ingen ser, det finns inga foton eller filmer, det enda som finns är barnets ord, ett barn som kanske inte ens kan uttrycka sig riktigt, hur ska man då kunna bevisa att ett övergrepp skett? Eller är allt som inte går att bevisa en lögn? Kan du förklara för mig hur man ska kunna bevisa något som sker mellan två personer där inga vittnen finns? Hur ska man kunna forska huruvida det är en lögn, det enda sättet att veta det är ju om man kan bevisa att personerna inte var i närheten av varandra vid den tidpunkten eller att den som anklagar medger att den ljuger, eller hur? Ingen ska dömas utan bevis, men det är en annan sak, det innebär inte att en person behöver ljuga om att det hänt bara för att det inte räcker till åtal, och det är precis det AR skriver.
Nej jag avvisar inte den Holländska studien, jag påtalar att man kommit till slutsatsen att i 95% av fallen (93 st) så skulle det inte räcka för att åtala någon, men att det inte är samma som att man kommit fram till att 95% av fallen är falska anmälningar, det är ju en ren lögn att påstå det och det är just dessa förvanskningar av fakta jag stör mig på. Om jag slår dig på käften, inga vittnen finns och åklagaren anser att det inte finns tillräckligt för ett åtal, har jag aldrig slagit dig då? Just detta vill jag gärna att du svarar på, står det i den Holländska studien att 95% är falska anmälningar?
Jag har ingen anledning att misstro människors berättelser, men jag anser inte att de kan ligga till grund för att döma ut alla mammor (eller kvinnor i allmänhet) som ljugande, hycklande, manipulerande as. Jag kan berätta massor av historier jag med (sanna) om män som betett sig som svin mot både sina partners och sina barn, men varför ska jag göra det? Dom är inte normen för män i allmänhet, dom är enskilda individer som råkar vara män och som av olika anledningar beter sig som svin, precis som de kvinnor du förmodligen hört om. Sen har jag aldrig sagt att jag inte vill att män offentligt ska gå ut och berätta vad de varit med om,däremot har jag sagt att jag inte tycker det är okej att hänga ut barn på ett sätt som kan skada dom i framtiden och jag tycker inte det är okej att hänga ut sina barns mamma eller pappa som en dålig människa även om de nu är det. Där anser jag att man får sätta sin önskan om att få upprättelse efter barnens rätt till integritet och att slippa läsa skit om sina föräldrar. Du tyckte jag var oförskämd när jag misstog mig och trodde det var du som skrivit det TJ skrivit, men då är du minst lika oförskämd som hittar på att jag inte tycker att män ska få berätta vad de varit med om för det har jag då rakt aldrig sagt!
Nej och jag tror inte "vanligt folk" kommer låta varken feminister eller det omvända fortsätta sprida förvanskade sanningar och förvridna fakta heller eftersom det drabbar alla vanliga människor som inte är extrema åt något håll.
Ang Eva Rusz: Ja jag tror råden varit desamma tyvärr, nu hittar jag inget (orkar inte leta) annat än detta från en annan blogg som upprörs av ER´s svar till en kvinna som blivit mamma och blir misshandlad. Eva svarar att (kortfattat) mannens sexuella behov kanske har fått stå tillbaka efter att barnet föddes och att han kanske kanaliserar sin ilska mot mamman och därför är elak mot henne, och tycker därför att mamman ska fundera på hur HANS behov ser ut, och vad kvinnan kan göra för att HAN ska känna sig mer älskbar. Således kan vi nog konstatera att ER inte är extremfeminist utan bara jävligt dum...Länk till bloggen http://blogg.aftonbladet.se/5033;jsessionid=BE831DC42ECCF95719B00634FD5BB90C.wlb_app3?kid=1434
Skönt att det finns en vettig människa som Catta att hålla alla sorters uppjagade extremismexploatörer stången!
Alexis: Amen
Catta!
Feminismen är idag en integrerad del av hur samhället betraktar och behandlar medborgarna. Den ingår som ett ideologisk synsätt i lagstiftning samt i regler som styr hur myndigheterna agerar. Den ingår som en integrerad del för hur utredningar på universitet och myndigheter görs och tolkas. Det är därför som "mäns våld mot kvinnor" är ett samhällsproblem, men inte det omvända. Trots att både män och kvinnor blir slagna av sina partners. Men det är bara det ena könet som får stöd av samhället.
Samma sak gäller (precis som Johanna Schiratzki studie visar) värderingen i vad som premieras i vårdnadstvister. Det som mamman traditionellt sett har gjort ses som barnens bästa, men det som mannen traditionellt sett gjort betraktas som helt oviktigt. Även om pappan har tagit ut mindre föräldraledighet och VAB:at mindre så inverkar det ganska lite på hur mycket tid som föräldrarna spenderat barnen, lika så om han jobbat mer än mamman. Tiden man är på jobbet är ganska liten av årets alla timmar. Och som du säger, även mammor jobbar ju. Säg att mamman har tagit hand om barnet 60% av tiden och pappan 40% av tiden när föräldrarna levt ihop. Samtidigt har kanske pappan dragit in 60% av pengarna till hushållet och mamman 40%.
Varför ska då mamman får 95% av umgänget efter en skilsmässa (samt den fulla rätten att besluta över barnet - den enskilda vårdnaden) och pappan bara få umgänge i 5% av tiden? Och varför ska då pappan fortsätta att betala 60% av kostnaderna för barnet och mamman 40%?
MBX: Men om vi tar män då som blir slagna, hur menar du att någon ska kunna hjälpa dom om dom inte berättar att de blir slagna? Visar dom inte att dom finns så syns inte heller något behov av mansjourer eller vad det nu är du tycker skulle vara bra, anmäler dom inte så kan inga kvinnor fällas, så vad är det du tycker man ska göra? Jag vet att här i Sundsvall som är en relativt liten stad har mansjouren funnits i många år men någon större aktivitet från hjälpsökande män är det inte (av okänd anledning). Precis som för kvinnorna så finns polisen, det finns mansjourer, socialtjänst. Och det som tycks sätta stopp är männen själva för att de tycker att det är förnedrande att bli slagen av en kvinna, ska vi tvinga dit dom eller vad tycker du ska göras? På vilket sätt förvägras män hjälp om dom söker den?
Jag vet inte hur du tänker här, tiden man tillbringar på jobbet är en ganska lång tid i ett barns liv eftersom de ofta lägger sig redan vid 19-tiden, sen utesluter ju inte det att tex papporna engagerar sig mest på helger eller semestrar. Vem som dragit in mest pengar ser jag som orelevant om det inte handlar om överlevnad, men ofta så handlar det kanske mer om att kunna handla allt man vill ha.
Varifrån tar du siffran att pappan bara får 5%, det låter ju som att av alla föräldrar som inte lever ihop så har mammor barnen 95% av tiden, och det är ju inte alls sant? De allra flesta får ju faktiskt gemensam vårdnad och de allra flesta är ju vuxna och ansvarsfulla nog att sätta sina barns intressen före sina egna och löser umgänge oavsett vad man tycker om varandra (tack och lov). Det är ju egentligen en liten del som inte klarar det och ibland finns det godtagbara förklaringar till det och i andra fall handlar det om ren egoism.
Vad menar du med att papporna betalar 60% av barnens kostnader och i vilka sammanhang?Alltså när de har GV,EV eller inte får/vill träffa barnen alls ? Jag skrev ju så långt tidigare (som alltid!), men jag ställde ett antal frågor, och svarar vi inte på varandras frågor så är det inte en dialog.
Varför skulle papporna behöva säga upp sig för att vara hemma med barnen, mammorna gör ju inte det?
Varför tar pappor ut så få föräldradagar tror du?
Varför vabbar papporna mycket mindre tror du?
Varför skulle familjen inte ha någon inkomst, de flesta ,mammor har ju faktiskt också ett arbete?
(Ang om kvinnor som masserar sina barns kön) Vad tycker du att det låter som, en sann historia från någon som tycker det är hemskt att det går till så?
vad har du för erfarenheter av psykiskt sjuka/störda?
Har du träffat någon med en allvarlig förlossningspsykos?
(Ang falska anmälningar) Är det en lögn för att inga bevis finns?
Kan du förklara för mig hur man ska kunna bevisa något som sker mellan två personer där inga vittnen finns?
Hur ska man kunna forska huruvida det är en lögn såvida det inte går att bevisa att barnet och den vuxne inte varit i närheten av varandra vid tidpunkten eller att den anklagande erkänner att den ljugit ?
Står det i den Holländska studien att 95% är falska anmälningar (den här frågan ser jag som extra viktig)?
Lite fakta:
Av de drygt 100 000 personer som 2007 registrerades som misstänkta för något brott var 20 procent kvinnor.(mörkertalet vid misshandel av sin partner KAN dock vara stort)
Antalet brottsmisstänkta kvinnor har ökat med 138 procent sedan 1975. Antalet misstänkta män ökad med 17 procent under samma tid. (Kvinnor har alltså blivit mer kriminella)
Andelen kvinnor som misstänks för hot- och våldsbrott ökade från nio till 13 procent under perioden 1995—2007. (Och mer våldsamma)
Vid våld mot småbarn utgör kvinnor en tredjedel av de misstänkta.(Då fick vi svar på det, det var alltså inte fler kvinnor än män som utövade våld mot barn)
Källor: Brå och kriminalvården
Mer fakta från SCB:
Föräldrar har idag i hög utsträckning gemensam vårdnad om sina barn. 92 procent av alla barn mellan 1 och 17 år delar föräldrarna på vårdnaden (Det är alltså "bara" 8% av alla föräldrar som inte kan enas).
7 procent av barnen har mamman ensam vårdnad och bara 1 procent av barnen har sin pappa som ensam vårdnadshavare.
( En övervägande del mammor har ensam i de fall de inte har gemensam, frågan är : Varför har de det? Är några av dessa pappor där mammorna fått ensam vårdnad sjuka? Har missbruk? Misshandlat sina barn? Ointresserade? Det är ju rimligt att tro att åtminstone några faller under de kategorierna, eller?
Av de 7% kan man tänka sig att det finns mammor som är sjuka? Har missbruk? umgängessaboterar etc? Ja rimligen kan man tänka sig det. Borde det i några av dessa 8% gått ett ge gemensam vårdnad? Ja dte kan man också rimligen tänka sig. I hur många av dessa 8% finns en godtagbar anledning till att kriga om barnen, kan man tänka att vissa av dessa 8% handlar om föräldrar som hatar varandra pga svartsjuka, avundsjuka eller annat och använder barnen som slagträ? Ja förmodligen. Siffror ger alltså ingen rättvis bild, det är orsaker som kan ge den rättvisa bilden eftersom ingen tycker väl att det är rätt att en barnmisshandlande mamma/pappa ska ha vårdnaden? Att en knarkande mamma/pappa ska ha vårdnaden? Att den som använder sitt barn för att hämnas på den andra parten ska ha vårdnaden? )
Kommentaren om smekninga av könsorgan på barn för att lugna i stället för att ge napp är en kommentar jag reagerade på, och även jag tänkte att det där lät väldigt snarlikt det försvar erkända pedofiler kan köra med: Att det är omgivningen som skadar snarare än själva handlingen.
Därmed inte sagt att den som fällde kommentaren är pedofil, bara att andemeningen hade likheter med argument från erkända pedofiler.
Sen håller jag fullkomligt med, det är bättre att få några svar än inga ellerhelt felaktiga svar.
På flera ställen har jag sett BRÅs rapport användas för att visa att andelen kvinnor som utsätter små barn för misshandel skulle vara större än män. Man rabblar siffror som tex att det är 4% kvinnor som misshandlar barn i åldrarna 0-6 år mot det är 1% män som misshandlar barn i åldrarna 0-6 år...
Helt felaktigt!
Det är helt enkelt så att man inte förstått hur man ska läsa statistik, och man måste ha slarvat ordentligt när man läste texten...
Vad är sanningen då?
Jo, av alla misshandelbrott där kvinnor är förövare utgör misshandeln av barn i åldrarna 0-6 år 4%.
Av alla misshandelbrott där män är förövare utgör misshandel av barn i åldrarna 0-6 år 1%.
Antalet misshandelbrott av barn i åldrarna 0-6 år där en kvinna är förövare är 79st.
Antalet misshandelbrott av barn i åldrarna 0-6 år där en man är förövare är 197st.
Ganska stor skillnad....
Siffrorna är hämtade från BRÅs rapport, sid 382 : http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=Brottsutvecklingen_webb.pdf&url=/dynamaster/file_archive/081121/8f40c6556f4fb0fbcb0a2d4af6994353/Brottsutvecklingen%255fwebb.pdf
Vad gäller den Holländska rapporten är endast delar av den översatt, det som finns att tillgå ger inte möjligheten att förstå hur man tagit fram siffrorna och vilka kriterier man använt för de som i översättningen fått beteckningen falska anmälningar.
Hehe, på min skärm ser länken till BRÅs rapport lite märklig ut, men den funkar.
KiaW Det var så jag menade också och förmodligen även AR menade, det är inte att peka ut kommentatorn som pedofil utan att den kör med samma typ av argumentation som pedofiler brukar göra. Ja om de som säger sig sitta på kunskapen inte vill svara (varför kan man undra?) så måste man ju försöka få svar någon annanstans ifrån. Ja det kan vara en konst att tolka statistik också och det är väl det jag menar med den Holländska studien ang anmälda övergrepp. Man har där kollat 93 fall, i 95% anser expertgruppen att det inte finns tillräckliga bevis för att det ska kunna leda till åtal, detta får man till att det är 95% falskanmälningar och skriver ut det som en sanning. Jag tycker det är fult att sprida det som en sanning, det är att blåljuga folk rakt upp i ansiktet! Frågan är om man medvetet tolkar det så eller om man inte förstår hur det ska tolkas?
KiaW & flera andra: Men det är väl inte väsentligt vem som slår utan att barnen blir slagan. Bara för att en sida använder sig av statistik gör det inte mer rätt att den andre försöker vända på den för att visa sig bättre.
Anfall säg vara bästa försvar. Kanske är det så men man vinner inte över ngn på sin sida.
Hmm: Där håller jag med dig. Det viktiga är att göra allt man kan för att barn ska ha tillgång till bägge föräldrar (i den mån det inte är alldeles olämpligt), att barn slipper misshandlas, att vuxna får den hjälp och det skydd dom ska ha. Dock är jag inte riktigt med dig vad gäller statistiken, personligen så ser jag hellre till individen, en sjuk-elak-manipulerande kvinna/man är inte normen för män/kvinnor, men jag gillar inte när man förvanskar sanningar och av den anledningen vill jag framföra att det tex inte är 95% falska anmälningar för låter man det bli en sanning så drabbar det de som är utsatta genom att de har svårare att bli trodda om folk får tro att 95% ljuger.
@Catta, jag har aldrig hört talas om något fall där en mamma blivit tvångsåtskild från sina barn för att hon anklagats för att ha låtit sitt barn komma i kontakt med hennes bröst. Har du? Tror du soc skulle agera lika i ett sådant fall som om det rörde sej om en pappas snopp?
Catta:Vi håller nog egentligen med varandra ang statstik. Vad jag försöker att få fram är att det aldrig kan vara till ngn nytta från varken ena eller andra hållet att visa på statistik För det är ju aldrig till 100% kvinnor som slår män eller till 100% män som är det bästa föräldrarna. Det finns ju alltid den som inte faller innanför ramarna över det normala och ska därför bedömas oberoende och inte utifrån normen. Detta är jag säker på att Medborgare X också tycker. Alla ska bedömas från fall till fall och inte utifrån ngn sannolikstabell. Alltså blir statistik ointressant.
(Sedan så är det ju illa om man försöker att tolka/förvanska statistiken som man vill bara för att få fram en poäng, vare sig det är femminister eller män i försvar som gör det.)
Hmm:
Nej, det handlar inte om att visa sig bättre...
Det tas upp här i kommentarerna att kvinnor står för den större andelen av misshandel av små barn, jag har stött på detta tidigare och då bett om källan då jag vill se vad påståendet grundar sig i då det är en del av ett argument som ska visa något i en annan fråga...
När jag bett om källa eller belägg för påståenden så blir det så märkligt att man uppfattar det som att jag påstår att det skulle förhålla sig tvärt om...Allt jag bett om är belägg.
Nå, när man då presenterar källan och det visar sig att man missuppfattat uppgiften så faller ju också det argumentet som argument.
Detta innebär att de som vill visa att kvinnor är si eller kvinnor är så och använder sig av statistik i sina argument inte längre har belägg för just det, det betder däremot INTE att jag använder samma statistik för att visa att män är si och män är så, utan helt enkelt bara visar belägg på varför jag inte köper deras argument.
Jag kom just på att du kanske reagerade på kommentaren "ganska stor skillnad" i tron att jag menade skillnaden mellan antalet kvinnor och män.
Vad jag menade var helt enkelt att det var stor skillnad mellan att kvinnor slår oftare små barn än män mot vad statistiken faktiskt säger, det är trots allt samma statistik...
en far: Nej jag har bara hört talas om en kvinna som visade sina bröst för ungdomar och åkte på övergrepp för det. Nej jag tror inte att soc skulle agera för att en pappa råkat nudda sitt barn med sin snopp under tex en badstund. Säger barnet däremot att h*n brukar få ta på pappas snopp eller att pappa ber att h*n ska ta på snoppen så agerar man och det med rätta. Har du något fall som visar att en pappa åkt dit för att hans snopp råkat nudda barnet så skulle det vara intressant att ta del av dock. Sen har jag en fråga, låt säga att ett par har sin dotter varannan vecka, så kommer dottern hem till mamma och säger att "Jag brukar ta på pappas snopp" eller " jag brukar leka doktor med pappa och då lagar jag hans snopp". Vad bör en mamma göra då? Vad bör socialtjänsten göra? Hur ska umgänget mellan far och barn se ut under tiden?
Hmm: Jo jag håller med dig där, det är individen och dess handlingar som är intressant för det är inte en kvinnlig eller manlig gen som skapar varken pedofiler,våldtäktare (hittar inget annat ord) eller misshandlare och det är väl den poängen jag vill ha fram, att spy ur sitt förakt för den ena eller andra könet leder ingenstans.
En far: En brottslig handling måste ha uppsåt. Att råka nudda varandra är inte en brottslig handling så länge det inte finns uppsåt.
Dock räcker det att medvetet vidröra (medvetet från den vuxne) ett barn med sitt könsorgan för att det ska vara att betrakta som våldtäkt.
KiaW: Jag reagerade inte på dig enskilt.
Alla: Rättar mig själv så till vida att statistik är ett av de få hjälpmedlen som vi har när det gäller att tex stifta lagar, och behövs i de fallen. Jag vill bara vara hyperförsiktig med hur den används.
Catta:
En sak om att mammor är de som tar ut föräldraledighet och vabbar oftare än män, så är det nog så att vi i stort håller oss kvar i det traditionella, men det sker en förändring sakta men säkert.
Jag har tagit upp detta på ett annat ställe, att jag är förvånad över att just feminismen blir beskyllda för småbarnspappornas svårigheter vid vårdsnadstvister då det ligger dem i fatet om de inte tagit ut föräldraledighet och att barnet då har knutit an till mamman mer och det är därför hon oftare får vårdnaden...
Feminismen har genom tiderna arbetat för att det direkta omhändertagandet av barn inte ska ligga på kvinnor enbart, utan fördelas lika med män. Tanken är att mammor då ska få lika goda chanser som män att göra karriär.
Detta har gett framgång, pappor har lättare socialt att ta ut föräldraledighet i dag, pappor är mer delaktiga i barnens vardag, de vill vara mer delaktiga osv...
men vi är nog inte där riktigt ännu, det traditionella finns kvar i stor utsträckning och fortfarande är det så att man många gånger är ekonomiskt låst.
Att då påstå att det är feminismens fel att män förfördelas blir ju märkligt, feminismen arbetar (eller har åtminstånde arbetat) ju för att pappor ska bli viktigare i barns liv, lika viktiga som mammor.
KiaW : Ja det är väl en av feminismns frågor att kvinnorna skulle ha samma möjlighet som män att kunna arbeta , få sig en pension osv, så just den biten förstår jag inte heller.
Det som stör mig i den frågan är väl att många menar att papporna inte får vara hemma för mammorna. Hur vet man att det är så? Är det normen att alla pappor är undfallande för vad mammorna vill och inte vågar hävda sin egen önskan att få vara med sitt barn?
Jag tycker att man många gånger framsställer män som menlösa våp som varken vågar säga bu eller bä utan kryper omkring som slagna hundar,precis som de extrema åt andra hållet framställer kvinnor som offer och menlösa våp. Det är väl så att var och en måste ta eget ansvar i den mån det går, det går inte alltid att skylla på andra. Som tex de som levt ihop i flera år, varför har man då inte från början begärt gemensam vårdnad när nu lagen ser ut som den gör? Varför har man inte delat på föräldraledigheten?
@Catta "Jag tycker att man många gånger framsställer män som menlösa våp som varken vågar säga bu eller bä utan kryper omkring som slagna hundar"
Lite ligger det dock i detta, även om det säkert inte är så i de flesta fall. Och kanske inte när det gäller så viktiga saker som vårdnaden om barnen. Men nog känner jag väldigt många män som (i mina ögon) är menlösa våp. Uttrycket "måste höra med regeringen först" hörs väldigt ofta, även när det gäller bagateller. Många män viker sig ofta för kvinnans vilja, "för husfridens skull". Nog upplever jag det som att de flesta män är betydligt mer konflikträdda än vad kvinnor är.
"MEN jag tror tyvärr att det jag kallar könskrig som pågår nu på nätet bara skapar större problem, större klyftor och förstör för de som vill kämpa för barnen och jämlikhet oavsett kön"
Har du frågat landets feminister varför de startade kriget? Den som börjar bör också vara den som slutar kan en ju tycka.
Hasse: Uttrycket "måste kolla med regeringen först" har jag alltid uppfatta som ett kärvänligt sätt att säga att vi är två som behöver bestämma i det här fallet. T o m ett sätt att skylla ifrån sig på frugan ifall han inte vill göra ngt.
I övrig så håller jag med om att män inte söker konflikter i ett förhållande utan tvärt om undviker dem. (Grovt generaliserande)
@Catta, om ett litet barn kom hem till mamman efter umgänge med pappan och säger att det "satt på pappas snopp" så bör hon väl fört försöka förstå vad barnet menar. Sedan tala med pappan. Om hon fortfarande tror att något sexuelt har hänt så ska hon naturligtvis anmäla det till polisen och till soc.
Hasse: Jag HATAR uttrycket "kolla med regringen"... varför ska man skämta bort sitt gemensamma liv? Ofta handlar det ju om att man ska gå ut och ta en öl (och lämna åt den andra att handla/laga mat/natta), eller åka på skidresa en helg eller så.
Jag upplever det mer som att mannen som säger så inte vill erkänna för polarna att han också har en roll att spela i hemmet. Att det krävs en uppoffring av någon annan för att han ska kunna få en kväll eller helg med kompisarna.
Så upplever jag det iallafall bland mina vänner...
@Kia, hur kan en utomstående avgöra om det förekommit ett brottsligt uppsåt eller ej?
En far:
Vad menar du?
Varför ska en utomstående avgöra något sådant? Går du omkring och avgör saker om folk du ser?
Hasse: Det är klart det finns manliga våp likaväl som kvinnliga, vad jag menar är att det inte är normen för alla män, utan att det förmodligen väldigt ofta används som en ursäkt till varför man inte tagit pappaledigt,vabbat eller vad det nu må vara också. Just det med "regeringen" tror jag också mycket är en sån där "grabb-grej", det låter lite "kul" att säga så, skulle kärringen vara så elak skulle han aldrig våga kalla henne regeringen. Jag skulle bli riktigt pissed om min sambo kallade mig för det
Ja jag kan tänka mig att en del män är om inte konflikträdda så undvikande för att slippa tjafs, men det är ju ett val man gör.
Maria: Kan du berätta vilka landets feminister är? Det är så löjligt att använda feminism som ett skällsord, för många kamper har sannerligen inte bara varit till nackdel varken för män, barn eller kvinnor. Det man kan och bör ta avstånd från är däremot extremfeminismen. Sen är det än löjligare att så många i dessa diskussioner pratar om "krig", är det nån lekstuga där man ska peka finger och säga "Du började! Det är ditt fel". Ja en snorunge tycker att den som började ska sluta först (han slog mig först-syndromet) , en vuxen människa inser att i ett krig finns bara förlorare och den kloke inser att hat föder hat, vettigt balanserat resonemang föder lösningar.
En far: Ja det bästa är förstås att fråga pappa vad barnet menar med att h*n lekt doktor med pappas snopp. Är pappan i det läget skyldig till något otillbörigt så lär han knappast erkänna det förvisso. Men låt säga att mamman känner sig osäker och anmäler pappan, hur tycker du barnets umgänge med pappan ska se ut under tiden? Och det finns bara barnets ord på vad som hänt så inget åtal kan väckas, är det synonymt med att mamman är en sån där skitmorsa som anklagar en oskyldig pappa för att hindra att han får träffa sitt barn, eller anser du att hon gjort rätt som lyssnat på barnet och tagit det säkra före det osäkra?
Så fort någon vågar ifrågasätta eller säga emot så är de feminister, vaför det? Varför vill så många få det att framstå som ett krig mellan feminister och ickefeminster och att detta är så strot och hotfullt för manligheten? Vad jag vet så är de flesta i detta land helt normala människor som struntar i vilket.
Kan det vara så att de är så att det bara vill ha någon att skylla på, ren feghet? För det måste ju vara därför som vissa inte svara på frågor. De rapar gärna ur sig samma sak som sina likasinnade men kan inte svara på varför.
Som detta med statistik. Ett ypperligt sätt att få fram de siffror man vill. Se bara på Minpappa gruppens uträkning. Börjar man läsa den så inser man att det är många fel där. Men det är väl den enda gång ingen från "den sidan" försvarat i sten något. Men kommentera att de gjort fel, skulle inte tro det...måste vara feministernas fel (ironi).
Och i SCB´s statistik skiljer det en heldel beroende på hur man kollar. Ibland räknar de på ett sätt och ibland på andra. Med statistik kan man få en gris att bli en ko.....
Här kan man enkelt räkna ut hur fördelningen när det gäller vårdnaden ser ut. Stor skillnad från det som den ena sidan rabblar som ett mantra snart.
http://www.scb.se/statistik/_publikationer/le0101_2002i04_br_le110sa0501.pdf
Sen till personen som på står detta med massage. Vansinningt att han får stå emotsagt. Som när han ansåg att pappor som är pedofiler också ska ha gemensam vårdnad om sina barn för de har också rätt att känna och ge kärlek. Och ingen säger nått, själv har jag gett upp. Det är lika lönlöst som att föra en diskussion med MX, envägskommunikation kallas det visst.
Har också läst detta när det gäller fördelningen om vilka som dödar barn. Men det den ena sidan inte så gärna vill nämna är att de pappor som dödar sina barn oftast dödar mamman också.
Funderare: Jag tycker ju att man i mångt och mycket gör precis som det man hatar att de sk feministerna gör, man överdriver, dömer ett helt kön istället för individer, fastnar på "sitt" köns problem och ser ingen helhet. Vissa problem i samhället måste man se på helheten för att kunna motverka.
Tex misshandel av kvinnor, i många fall finns det psykisk sjukdom, missbruk, våld från bägge parter osv, och det måste man också kunna se. Eller "falskanmälningar" det är inte så enkelt att det bara handlar om onda mammor som vill ta ifrån papporna sina barn, det kan handla om äkta oro pga något man sett eller hört barnet berätta om, och den mamma som inte då agerar vore en kass mamma. Ett mynt har ofta två sidor, därför blir det bara löjligt att sitta och älta i vilket kön som är hemskast och gör värst saker.
Sant så sant, men många fastnar på sitt problem för de har egen erfarenhet av det. Och har de varit med om det och kanske till och med träffat någon till ja då är det alltid så. Istället kan man kanske lyssna på andras erfarenheter, de är också sanna och en annan sida av allt.
Som han som ansåg att man kan inte bara gå efter egna erfarenheter.....men det verkar ju många andra göra. Och bygger inte statistiken på andras egna erfarenheter, den statistik många lutar sig mot?
Sen undrar jag åter, vem är det som bestämmer vad som är sant och vad som är falskt utan bevis? Vem kan peka ut vem som falskanmäler utan bevis? Tyvärr verkar det som att "båda"sidorna förlitar sig på de som står på samma sida, ovillkorligt.
Men h*n säger ju att det är sant, att h*n blivit falskt anklagad.
Funderare: Jag har ju sett en hel del vad gäller våld i relationer, olämpliga föräldrar osv, och jag skulle kunna skriva ner otaliga berättelser där män skadat både barn och kvinnor, men som jag sa tidigare, det är ointressant eftersom det inte är normen för män,det enda sätt en sån historia kan vara intressant på är att diskutera vad fick kvinnan/mannen för hjälp, varför hände det osv, men det är värdelöst med såna historier vad gäller att peka ut att ett kön är på ett visst sätt. Ännu har inte en enda person av de som påstår att det är mycket vanligt att kvinnor anmäler falskt svarat på hur de vet det, och avsaknad av svar säger ju också en del. Jag kan ju tycka att går man in i en diskussion så ska man också kunna svara på frågor som ställs till följd av det man påstår, dels hör det till vanligt hyfs och dels så blir det oseriöst och icke trovärdigt om man låter bli
Jag har ställt precis den frågan, hur vet ni det. Och det svar man då får är: "Men jag har träffat flera pappor som säger det" eller " jag fått brev från flera" eller "jag har pratat med flera" eller "men de blev frikända" eller "jag har läst hela undersökningen". Och så fortsätter det. De tar allt som dessa "flera" pappor säger som sanningen. Och därför undrar jag över vem det är som bestämmer vem som säger sanningen. Inte en tanke på att endel av dessa alla pappor kanske ljuger. Nä, alla mammor ljuger för det är så vanligt. Och hur det vet det, att alla mammor ljuger, vet det bara....
Hyfs, vettig ton och svar på frågor är inte för mycket begärt men ack så svårt att leva upp till för vissa. Men det säger väl mer om kommentatorn är vad det skrivna orden säger.
Catta!
Vad gäller män som blivit slagna av sina fruar. Fråga dem! Fråga hur de har upplevt att de blivit bemötta av samhället (polis, socialtjänsten, sjukvården, etc.) och sin omgivning. Det finns ju faktiskt ett par stycken på nätet som du kan fråga direkt! Några hänger då och då hos Ingrid Carlqvist. Mr Galahad har en egen blogg.
Vad gäller föräldraledighet och tid med barnen. Jag kan hålla med dig att det vore bra om män tog ut mer föräldraledighet. Vet du vad! Jag är faktiskt en förespråkare av individuell föräldraförsäkring! Jag anser även att det ska vara tillåtet för båda föräldrarna att ta ut sin föräldraledighet samtidigt (om de så önskar). Dessutom anser jag att män ska ha automatisk gemensam vårdnad så snart faderskapet är erkänt, oavsett om de är gifta med mamman eller ej. Det skulle vara en riktig jämställdhetsreform.
Men det är inte att man tagit ut föräldraledigheten och VAB:at som avgör om man är en lämplig förälder eller ej. Och vid en separation ska inte en lämplig förälder förlora vårdnaden om sina barn! Men som det ser ut idag (och som du själv verkar förorda) så är det just sådana ting som avgör vem som får vårdnaden, boendet och umgänget. Att den som spenderat mest tid med barnet ska få den.
Att ta ansvar för ett barn handlar om mer än bara att spendera tid tillsammans med barnet. Att ta ansvar för ett barn inkluderar även att sörja för att barnet har tak över huvudet, värme i elementen, mat på bordet, dagis, sjukvård, skola, etc. Båda föräldrarna kan inte vara hemma tillsammans med barnet (speciellt inte som föräldraförsäkringen ser ut idag, det är ju inte tillåtet att ta ut dagar samtidigt). En av föräldrarna måste alltså gå tillbaka till sitt jobb när barnet har fötts. Gissa vem? Redan från början utestängs alltså pappan från möjligheten att spendera tid tillsammans med barnet. Än värre blir det om inte mamman tillerkänner att pappan ska få gemensam vårdnad. Då får han inte en enda dag föräldraledighet! Alla dagar tillfaller då mamman! Han måste då stämma mamman (enskilt åtal), vilket ofta kan ta ett till två år att avgöra (och då är redan alla föräldradagar slut). Det enda alternativet han då har är att säga upp sig och sluta jobba för att kunna vara tillsammans lika mycket med barnet (för det är ju det som är det viktigaste enligt ditt och myndigheternas sätt att se på vem som är en lämplig förälder). Men vem ska då se till att det finns tak över huvudet, värme, vatten, mat, etc.? Tja, ska man tro dig så borde tydligen pappor kunna sluta jobba, för de jobbar ju tydligen bara för att ” kunna handla allt man vill ha”. Papporna jobbar alltså tydligen främst av någon rent egoistisk anledning, inte för att försörja familjen och se till att barnet ska ha det bra.
Även om man efter en separation har gemensam vårdnad så är veckovist boende inte lika vanligt som att barnen bor heltid hos mamman och har umgänge med pappan en helg var annan eller var tredje vecka. Mamman har då omkring 90 % av umgänget och pappan omkring 10 %. Men försörjningen av barnen ska fortfarande delas som om de var sammanboende. Därmed straffas pappan dubbelt, för att han inte har agerat som traditionella mammor och varit hemma mest, utan istället har jobbat och tagit ansvar för huvudförsörjningen av familjen. Han få betala lika mycket som tidigare, men får se barnen ännu mindre. Från att ha tagit hand om barnen 40 % och betalat 60 %, så får han efter separationen träffa barnen 10 % men fortsätta att betala 60 %.
Men det är ju tydligen så det ska vara. Att ta huvudansvar för familjens försörjning ligger ju inte i barnets bästa enligt dig, Johannas Schiratzki och fler här. Precis som feminister också brukar resonera. Mammors är god och pappor är dåliga.
Lycka till med könskriget!
Apropå den där holländska studien en del papparättsaktivister hänvisar till och som de påstår kommer fram till att 95% av anklagelserna om övergrepp vid vårdnadstvister är falska. Är fel.
Varför fortsätter man hänvisa till den? Studien handlade inte ens om övergrepp i vårdnadstvister utan om annat där bland annat vårdnadstvister ingick som en liten del.
Och det man kom fram till var inte alls att 95% är falskanmälningar i vårdnadstvister. Det man kom fram till var att i 95% av fallen behövdes mer underlag angående övergreppen. I 95% av fallen fanns för lite fakta för att kunna ta ställning till anmälan om övergrepp. Här har någon skrivit en sammanfattning om studien, lämnar öppet för fler att analysera och titta närmare på den så den inte fortsätts att spridas på det lögnaktiga sätt som görs i dag:http://suspicio.wordpress.com/2010/03/14/95-ljuger-i-n-t-e-om-sexuella-overgrepp-vid-vardnadstvister/
MBX:
Barn är inte sällskapsdjur, ibland när du skriver så får man känslan av att det är så du ser dem. Typ ägande och besittningsrätt, eller har jag betalat ska jag också få...
Jag förstår uppriktigt inte varför du pratar om el och tak över huvudet, vad har det med barnets relation till sina föräldrar i vardagen att göra?
Menar du att pappor alltid står för detta och att det försvinner om pappan försvinner, eller vad?
När vi pratar om det direkta omhändertagandet av barnet så handlar det inte om att den föräldern gjort mer eller förtjänar barnet mer, det handlar om hur det lilla barnet lärt sig knyta an till den som utför dessa sysslor. Är det mamma och pappa så knyter barnet an till mamma och pappa.
Det handlar om mer än kärlek, det handlar om överlevnad sett ur ett barns synvinkel.
Betyder en pappas insats skulle vara mindre värd om han valt att inte ta ut föräldraledighet? Nej, men det har inte barnet en möjlighet att inse, och vid en VT väljer man att ge den förälder som tagit hand om barnet (om det är litet vill säga) för att domen ska påverka barnet minst i sin vardag.
Observera att detta gäller både mammor och pappor, dock är det vanligare att pappor inte väljer föräldraledighet.
Så, enligt dej så ska man ge barnet till den som gjort sig förtjänt av det, och har man sett till att barnet har el och tak över huvudet så väger det tyngst eftersom det är huvudansvaret?
Att det i praktiken innebär en omvälvande omställning för barnet är oväsentligt, bara det har gått rättvist till mellan de vuxna.
Det är umgänget som är det viktiga för barnet och det kan vara 50/50 mellan föräldrarna oavsett vem som har eller vem som "vinner" den juridiska vårdnaden.
KiaW!
Nej, man ska inte ge barnet till någon! Om båda föräldrarna är lämpliga så ska båda föräldrarna också ha vårdnaden! Det är helheten som är det intressanta! Inte bara vem som har spenderat flest timmar med barnet under dess liv!
Om den ena föräldern har spenderat 60% av tiden med barnet och den andra 40%, så har båda föräldrarna med största sannolikhet hunnit knyta väldigt väl an till barnet! Under tiden har den som varit hemma mindre istället bidragit med en större del av försörjningen. Barn behöver även en försörjning, även om det verkar finnas de som inte tror det. Barn behöver ett tak över huvudet, värme och vatten, mat, m.m. Tror du att det kommer som manna från himlen? Jag vet inte vad du har för bakgrund, men för den stora andelen människor så behövs det en inkomst varje månad för att kunna säkerställa detta!
Men Johanna Schiratzki bortser helt från det. Hon bygger hela sin studie på bilden att den som är mest lik en hemmafrumamma är den som förtjänar vårdnaden efter en skilsmässa. Ett sätt att vara så lik en hemmafrumamma är att ta ut så mycket föräldraledighet som möjligt. Att en hemmafrumamma inte försörjer sitt barn blundar hon helt för. Det ingår inte i barnets bästa för henne. Med den typen av tänkande så får man också de slutsatser som hon drar. På samma sätt resonerar dessutom ofta feminister. På ett traditionellt könsrollsmässigt sätt! Könsroller passa tydligen ibland, Ja, feminister har inga större problem med den kvinnliga könsrollen. Den ser de som god och bra. Det är bara den manliga könsrollen som beskrivs som Sodom och Gomorra. Män är onda, kvinnor är goda! Det är feminismens epitet.
R. Seger!
Om du nu menar att det inte spelar någon roll vem som “vinner” den juridiska vårdnaden, så kan vi väl inför samma lagstiftning som man har i många muslimska länder? Att papporna har enskild vårdnad om barnen, punkt slut!
Umgänget kan ju vara 50/50 mellan föräldrarna oavsett...
Hmm!
Jag håller med dig om statistik. Det finns alltid olika källor för samma typ av statistik och de ger inte alltid samma resultat. Dessutom kan man tolka resultaten på olika sätt och använda de som man själv önskar.
Det intressanta är just att det aldrig till 100% är kvinnor som slår män eller till 100% män som är det bästa föräldrarna. Det är inte svart och vitt!
Men i den feministska beskrivningen av samhället (könsmaktsordningen) är det just så svart och vitt. Där är kvinnor alltid offer och män alltid förrövare. Där är kvinnor ständigt underordnade män. Män har makt och använder våld för att förtrycka kvinnor. Sådana är män. Det ingår i den manliga könsrollen.
Detta synsätt har de senaste 10-15 åren blivit en integrerad del av politiken, media och hela samhällssynen. Män bedöms ofta inte som individer, utan som tillhörande ett kollektiv. Ett kollektiv som associeras med allt ont i samhället. Män är djur!
Om man öppet ifrågasätter denna samhällssyn och visar på exempel att detta inte stämmer så blir man snabbt klassad som kvinnohatare, våldtäktsman och pedofil.
Jag håller faktiskt med Medborgare X i flertalet frågor ovan.
Oj det har skrivits en del sedan kl 9.03. ska läsa vidare. Min egen kommentar var ang MBX kl 9.03
Medborgare X; Precis så ser jag det också ang statistik. Problemet fortsätter dock när det blidas en "andra sida" som gör på samma sätt. Att den "första sidan" sedan kallar alla för kvinnohatare etc när man ifrågasätter dem är ju inte heller särskilt produktivt. Blir mer som pajkastning.
Vad jag TROR att Catta vill få fram är att det kastas lika mycket paj från bägge läger just nu.
Funderare: Det är det jag menar, jag tycker jag känner mängder av människor, låt säga att jag genom åren umgåtts med 500 människor och av dessa så har 420 varit våldsamma män (OBS detta är bara ett exempel). I Sverige må det finnas några miljoner män så dessa 420 säger ju inte något om helheten av män och därför är de i sammanhanget fåtal berättelser jag har inget som säger något om normen. Samma gäller förstås andra diskussioner där man tar upp fall man läst om eller känner till.Därmed inte sagt att det inte kan vara intressanta berättelser, men att använda det som argument för att det ser ut på ett visst sätt i samhället räcker inte,
MBX:
Jag håller med till viss del, men kan se behovet vid infekterade tvister.
Om båda har vårdnaden och man omöjligt kan komma överens kommer detta drabba barnet i större utsträckning, det blir ytterligare ett vapen genom att motsätta sig allt den andre vill.
Eftersom du absolut inte tycker att man ska göra på det sättet undrar jag hur du anser att man ska göra åt problemet som uppstår, tex när föräldrarna inte kan komma överens om vilket dagis barnet ska gå på, eller skola?
Jag anser dock att man lägger över vårdnade på ena föräldern lite väl snabbt idag, innan delad vårdnad har blivit ett problem.
Däremot har jag extremt svårt att förstå vad du menar att vårdnaden har med el och tak över huvudet att göra när det talas om det direkta omhändertagandet.
Jag undrar också om det för dej är viktigast med att kunna styra över barnet eller umgås med det?
MBX: Jag känner ingen man faktiskt som har gått till polisen för att deras fru/sambo slagit dom, däremot känner jag ett par som fått en flatnäve på armen eller i ryggen någon gång och som konstaterat att "kärringen inte är klok" och sen har det inte varit mer med det. Men det skulle vara intressant så jag ska se om jag hittar någon som jag kan se som trovärdig att fråga (alltså nån som inte ljugit om en massa saker innan för då vet man ju inte vad som är sant) för det är onekligen intressant och jag kan mycket väl tänka mig att män bemöts på ett annat sätt, men även kvinnor kan få höra att dom ska gå hem till gubben och bli sams igen eller frågor om vad dom hade gjort som retat upp han. Dock så är det väl så att kvinnor oftare blir svårare skadad och det inte är lika lätt då att bortse från att det faktiskt är misshandel och att man måste utreda det.
Jag håller helt med dig att det ska vara direkt gemensam vårdnad så fort faderskapspappren är påskrivna, allt annat är vansinne. Och att föräldrar ska ha rätt att ta ut ledigheten samtidigt är jag också med på. Ang att vara gift när ett barn föds finns ett annat problem. Om jag blir gravid med dig, du drar och 7 månader in i graviditeten gifter jag mig med Olle,då är det Olle som automatiskt blir barnets far och då måste han stämma barnet eller barnet honom för att häva det, blodprov ska tas för att fastställa att han inte är pappa. Det är också vansinne.
Nej det är inte nödvändigtvis den som varit mest med barnet som är lämpligast, det håller jag med om, men om man säger att ett par tvistar och det är omöjligt med gemensam vårdnad eftersom föräldrarna är så egoistiska att de inte kan sätta barnen främst, så måste man ju gå efter något när man väljer förälder. Vilka kriterier ska man utgå från då tycker du? Om man måste välja en förälder, hur väljer man då var barnet skulle ha det bäst,stabilast osv? Det är lätt att se fel men inte alltid lika lätt att hitta en bra lösning på ett svårt problem.
Ja att ta ansvar för ett barn inkluderar allt ett barn behöver, närhet, mat på bordet, bostad etc.Ja en av föräldrarna måste gå tillbaka till jobbet, och den första tiden blir det av naturliga skäl oftast mamman som är hemma eftersom de oftast ammar osv men det har ju föga med feminism eller att pappor blir orättvist behandlad att göra vad gäller den första tiden, det handlar mer om att det är mamman som har maten.Det går förstås att pumpa ur och låta pappan vara hemma men det är ganska besvärligt och utan att ha några fakta på det så tror jag att väldigt många män faktiskt anser att det är ganska okej. Ska man ta de fåtal (i det stora hela) fall där paret separerar innan barnet är fött eller alldeles efter, eller ska man ta merparten fall där föräldrar brukar hålla ihop åtminstone ett par år? Jag skulle tro att det finns ett antal fall också där pappan inte från början (när de fortfarande håller ihop) begär gemensam vårdnad för att dom inte ser nödvändigheten i det just då.
Sluta att lägga på mig en massa tyckande jag inte har. Jag har ingenstans sagt att jag tycker att den som varit med barnet mest ska ha vårdnaden, jag har ingenstans sagt att pappor bara jobbar för att de ska kunna handla allt de vill ha, däremot att BÄGGE föräldrar väljer ofta att låta den som tjänar mest jobba för att de ska ha en bättre standard, har bägge ett arbete så går ekonomin ihop även om den som tjänar mest är föräldraledig men ändå så sätter många bättre ekonomi framför tanken på att barnen kanske mår bra av att vara med bägge föräldrar.Fan vad du vänder på allting, om du slutar gå i försvarsställning för att försvara din sak så kanske du kan se vad jag skriver med öppna ögon.
Veckovist boende kan vara svårt pga av att man bor på olika platser och det blir problem med skola/dagis,kanske ena parten har skiftarbete som gör det svårt, man kanske tycker det blir jobbigt för barnet, det kan finnas fler anledningar än att man inte FÅR ha sitt barn varannan vecka. Det kan ju faktiskt vara så att vissa föräldrar inte VILL att barnet ska åka fram och tillbaka, har du funderat på den varianten? Om barnet är hos mamma/pappa 8 dagar i månaden så är det väl rimligt att den förälder som har barnet boende hos sig och har det 22 dagar/mån får en större delen av pengarna? Jag tror att om du försökte se det hela lite mer objektivt så skulle du upptäcka att många som har gemensam vårdnad säkert är nöjd med upplägget också, och förmodligen har kommit överens med den andra parten om hur dom ska fördela boendet och pengarna,för lång ifrån alla som separerat tvistar om barnen, de flesta ser till barnens bästa .
Vad då ta huvudansvar för barnets försörjning, vad är det för 1800-tals resonemang? Skulle inte en mamma kunna göra det då menar du? Jag har varit själv med min son sedan dag 1, ibland har jag haft 2 och 3 jobb men nog fan har jag tagit hand om oss och försörjt oss. Och åter igen sluta lägg över åsikter på mig och tjata om feminister för jag har föga lite med dom att göra , har du blivit så fanatisk i dessa frågor att du inte ens kan diskutera på ett schysst sätt längre ?
Jag för inget könskrig, däremot försöker jag nyansera andras könskrig, men tack ändå.
R Seger: Jo jag har påtalat detta men inte fått någon förklaring till hur man kan dra slutsatsen att det är 95% falskanmälningar.
Hmm: Du tror rätt. Jag anser att antifemninisterna (om jag ska kalla dom så) beter sig på samma sätt som de som de hatar allra mest, nämligen feministerna. Feministerna (utgår från de extrema) vräker skit över hur män beter sig, hur de dödar kvinnor, osv. Antifeministerna (de extrema) vräker skit över hemska mammor och kvinnor som ljuger. Och bägge läger bidrar till att förvanska fakta som blir till sanningar och det skadar alla i slutänden.
MBX eller Ingrid : Jag har fortfarande inte fått svar på frågan ang Holland-studien? Är det verkligen 95% falskanmälningar??
Jag har lagt märke till att det pågår i en mindre grupp tydliga och idoga försök just nu att relativisera och revidera mäns våld mot kvinnor och mäns ansvar. T ex tjatet om att män mer sällan får vårdnaden om barnen. Då glömmer man samtidigt bort att män oftare lägger hela ansvaret för uppfostran och barnomsorg i hemmen på kvinnan. Är det konstigt att det kön som oftast tar ansvar i hemmet för barnen och anknytit mest till barnen oftare får vårdnaden? Är det konstigt att det kön som oftast slår och begår övergrepp mer sällan får vårdnaden? Man kan inte blunda för statistiken då det gäller sånt här, innan man kan reagera hysteriskt över statistiken gällande vårdnaden.
VonOben: Det finns säkert en helhet men inte tittar på när man diskuterar (inklusive jag själv) så du har en poäng i det du skriver absolut. Det jag hatar mest med de här diskussionerna är just att man trivialiserar allvarliga saker från bägge håll, saker som faktiskt kan få efterverkningar som ingen frisk människa vill ha i ett samhälle. Det ljugs och överdrivs friskt från bägge håll och min tanke är då: Om man måste ljuga för att få fram ett budskap, vad beror det på då?
Vem kan glömma alla satanistgrupper som ritualmördade barn, vad var det för jävla påhitt, måste man komma med sånt för att visa hur onda män är, räcker det inte med att konstatera att majoriteten män är alldeles normala, dom slår inte sin partner och våldtar inte sina barn, men det finns ett antal som gör det och det är ett problem?
Eller lögnerna om att 95% ljuger om sexuella övergrepp, måste man komma med sånt för att visa hur onda kvinnor (i synnerhet mammor) är, räcker det inte med att konstatera att de flesta mammor kommer överens med barnens pappor och ljuger inte om övergrepp, men det finns dom som gör det och det är ett problem. Räcker det inte med dom fall av elände som finns, måste man hitta på fler för att det ska vara trovärdigt eller för att uppmärksamma det, eller vad handlar det om?
Seger - Att länka till Suspicio kanske inte är helt lyckat om man vill framstå som trovärdig och objektiv!
KiaW!
Du undrar om det viktiga för mig är vårdnaden eller umgänget. Svaret är båda, de går inte att separera. Jag anser att det inte går att vara en fullödig förälder och att ta fullt ansvar för sina barn om man inte har vårdnaden. Har man inte vårdnaden så har man inte rätt att ta del av information om barnet från myndigheter (sjukvården, skolan, socialen, polisen, etc.). Om något händer barnet, t.ex. på skolan, så blir endast vårdnadshavaren kontaktad. Om barnet blir sjukt har man inte rätt att ta del av journaler om man inte är vårdnadshavare. Utan vårdnad blir man utestängd från barnets vardag.
Att enbart ha umgänge kan lätt resultera i att man enbart blir en bifigur i barnets liv, speciellt om umgänget är begränsat till en helg varannan eller var tredje månad. Än mer markant blir det om man heller inte har någon vårdnad.
Är det verkligen acceptabelt för sig att enbart ha umgänge om dina barn?
Att du inte inser att även den förälder i en parrelation som tar huvudansvaret för familjens försörjning gör en insats för barnets bästa gör mig skrämd. Varför tror du att människor (och i detta fall speciellt föräldrar) jobbar? För att de är egoistiska och vill hålla sig borta från sina barn? Eller är det för att tillse att familjen har en inkomst för att kunna försörja sig själva och sina barn? Behöver inte barn tak över huvudet, värme och vatten, mat, sjukvård, skola, etc.?
Jag håller verkligen med dig att man lägger över vårdnaden på ena föräldern lite väl snabbt idag. Att människor (inklusive föräldrar) kan vara oense i vissa frågor är inget konstigt. Det förekommer på alla områden. De flesta kan med tiden finna gemensamma vägar fram De föräldrar som inte kan det borde i första hand få hjälp att lösa sina samarbetsproblem.
Skulle det mot förmodan inte gå att lösa föräldrarnas problem och båda föräldrarna anses vara lämpliga vårdnadshavare, så borde i första hand den som bästa anses kunna tillse att umgänget med den andre föräldern kommer att fungera få vårdnaden. Om båda föräldrarna anses ungefär likvärdiga så skulle man lika gärna kunna singla slant om vem som ska få vårdnaden! Det intressanta är barnens framtid, inte om den ena eller andra har varit hemma X eller Y antal dagar med barnet eller vem som byte flest blöjor när barnet var litet.
Att göra en vårdnadstvist till en tävlig i vem som är den duktigaste föräldern vinner inte barnet på. Det leder bara till smutskastning mellan föräldrarna och till att fokus på barnets framtid förloras. Är man en lämplig förälder och kan tillse att umgänget med den andre föräldern upprätthålls efter separationen så räcker det. Är båda det, men inte kan komma överens så kan man som sagt lika gärna avgöra vårdnadstvisten så snabbt som möjligt genom att singla slant!
Catta!
Jag är medveten om att det finns problem med att pappor som är gifta per automatik förutses vara far till fruns barn. Därför håller jag med Pelle Billing att DNA-test borde göras på alla barn som föds och matcha det mot den förmodade pappans.
Vad gäller hur man ska avgöra vilken förälder som ska tilldelas vårdnaden om föräldrarna inte kan samarbete så kan du läsa mina åsikter om det i mitt svar till KiaW. Problemet med vårdnadstvister är att de lätt eskalerar till att handla om vem som är den ”duktigaste” föräldern och vem som gjort vad när barnen var små. Det viktiga för barnen är inte hur det har varit och vem som har gjort vad, utan att tillse att de får det bra i framtiden. Att de tillgodoses en kontinuerlig och bra kontakt med båda föräldrarna.
Det ideala är naturligtvis att, som i de flesta fall, föräldrarna kan komma överens om detta på egen hand, att fortsätta respektera varandra och att samarbeta på ett bra sätt. Att både föräldrarna inser att de båda fortfarande är en viktig del i barnens liv, även om de själva har vuxit ifrån varandra. Men vårdnadstvister handlar ju ofta om just de som inte kan det. Då är det barnets framtid det ska fokuseras på!
Om båda jobbar så kan ju inte heller enbart den ena har tagit hand om barnet! Om en av föräldrarna har varit föräldraledig mest och tagit huvudansvaret för att ta hand om barnet (i tid räknat) och den andra har jobbat mest så är det denne som har tagit huvudansvaret för försörjningen. Problemet med Johanna Schiratzkis synsätt är att hon enbart anser att det ena är viktigt för barnet. Hon bygger hela sitt resonemang (och det verkar även du göra) på ett könsrollskonservativt synsätt. Att det som är bäst för barnen är det som mammor traditionellt gjort. Att det bara är av intresse vem som har tagit hand om barnet flest timmar. I en vårdnadstvist så ska man räkna ihop siffrorna för respektive förälder och den som har flest ska anses som lämplig och den andra som olämplig. Den som har minst timmar kan man sedan utestänga i framtiden, det enda den duger till är att fortsätta att betala för kalaset på samma sätt som innan de separerade. Någon fokus på framtiden finns inte och något säkerställande av att båda föräldrarna finns med i barnens framtid finns inte heller.
Vad tycker du egentligen är viktigt för ett barn till föräldrar som separerat? Vad är barnens bästa för dig?
Rainbow in the sun : Ang Suspicio (som jag inte vet vem/vad det är ) Så är frågan vem som är trovärdig och objektivt i dessa frågor. Annika Rejmer eller Johanna S som båda har gedigen utbildning och har arbetat och forskat i dessa frågor under en längre tid anses inte objektiva eller seriösa heller, har du någon som är objektiv och seriös du kan hänvisa till?
MBX: Ja du svarade att den som bäst anses kunna tillgodose att barnet får umgänge med den andra föräldern och det tycker jag också ska vara ett krav för att få vårdnad, och om det var likvärdigt så skulle man kunna "singla slant" lika gärna, där förstår jag faktiskt inte problemet, kan man inte anta bara av rent logiskt tänkande att om bägge föräldrar är lika lämpliga, men GV är omöjligt, ska man inte då titta på alla dom små saker som finns och som kan ge en bild om var barnet skulle slippa mest omställning osv?
Om det beslutas att pappa bor kvar i huset där barnet är fött och där barnet har dagis/skola och alla kompisar, då borde det vara lämpligast att barnet bor kvar med honom och vice versa. Har pappa träffat sitt barn 2 timmar per dag och halva helgen och mamman varit med sitt barn 22/7 så ska väl det vara en faktor där man kan tänka att barnet känner mer trygghet just då?
Jag kan berätta om min styvson som bodde hos oss varannan vecka. Jag var den som oftast skjutsade honom till dagis, hämtade honom (sambon jobbade skift och var dessutom mer intresserad att häcka vid datorn) lekte med honom, gav honom mat, var ute med honom, plåstrade om honom när han gjort sig illa osv. Under de åren gick han nästan aldrig till sin pappa när det var något utan han kom till mig. Var han ledsen gick han till mig även om hans pappa var hemma, hade han gjort illa sig gick han till mig för att jag skulle blåsa osv.Mindre barn bryr sig nog inte nämnvärt mycket om vem som är mamma/pappa på papperet, dom bryr sig om vem dom känner sig trygg med, vem som brukar ta hand om dom, lägga dom, följa till dagis, plåstra om osv. Än idag kommer han till mig trots att det är 8 år sedan hans far och jag separerade. Så jo jag tror det är viktigt vem som tagit hand om barnet mest för det blir en trygghet för barnen också. Sen inte sagt att den föräldern är bättre än den andre. När du säger "singla slant" (jag förstår att det inte är bokstavligt) så känns det som det är viktigare för dig att det inte blir "orättvist" mellan de vuxna än att man försöker se till barnets bästa.
Det handlar inte om vem som varit duktigast, det handlar om trygghet för barnet. Det är tryggt att få gå kvar på samma dagis/skola tex, det är tryggt att veta att mamma/pappa kan plåstra om,laga mat, vet hur nattproceduren ska gå till osv. Barn och vuxnas trygghetsfaktorer ser olika ut. Kan ta en till anekdot. Sonen frågade mig när han var liten vad han skulle göra om jag dog eftersom han inte hade någon pappa.Jag svarade att då kunde han bo med L&R (släktingar han brukade vara hos och avgudade), då svarade han att " Ja men dom vet ju inte var vi är i Nalle-boken (en bok jag läste på kvällarna) och vet inte hur man bäddar en koldolme!" För honom var det en trygghet, små detaljer som var rutiner och därmed en trygghet. Så jag tror som sagt att det kan vara betydelsefullt vem som varit mest med barnet om det måste avgöras på ett sånt sätt. Har du några barn? Jag frågar inte för att snoka men det kan vara intressant att veta vad du har för egen erfarenhet av barn.
Ja precis, det viktiga är att föräldrarna är vuxna nog att bortse från sina personliga tankar och tyckanden om varandra och sätter barnets bästa främst, jag blir förbannad på vuxna som egentligen inte anser att barnet far illa hos den andre men krigar för att dom hatar varandra, dom borde gud ha steriliserat. Det är en sak att ligga i tvist för att man anser att den ene föräldern är direkt skadlig för sitt barn, men oftast handlar det om helt andra saker och det kostar barnet en massa och samhället en massa.
Vad jag menar är om båda har ett arbete, men mamman är hemma under hela barnledigheten, pappan kanske tar ut några dagar. Och jag säger inte att det är fel om föräldrarna väljer att mamman ska vara hemma, för ofta är det något bägge kommer överens om förmodar jag och ofta för att pappan tjänar bättre och de därför får en bättre ekonomi, MEN det skapar ju ett problem vid en separation då. Föräldrarna ska förstås själva få välja hur de vill fördela sin tid, men det kan som sagt kosta den som inte varit föräldraledig i ett senare skede. Dock kan jag inte se att den som arbetar tar huvudansvaret för försörjningen, det låter som att utan pappan som jobbar så skulle familjen inte överleva, och så är det ju inte, man klarar sig ändå men man får leva betydligt ekonomiskare.
Problemet är väl att ni lastar över domstolarnas beslut på Johanna? Det är ju inte Johanna som dömt i dessa tvister, hon har redovisat vad hon kommit fram till efter att ha studerat ett antal hundra domar. Det är ju inte Johannas åsikter, utan domstolarnas. Det är alltså DOMSTOLARNA och inte Johanna som säger att den som varit hemma mest anses kunna ge barnen mer trygghet. Eller hur tänker du när du säger att det är Johannas åsikter att mammorna är bättre än papporna, var har hon sagt det?
Och sedan handlar det väl i just de fallen inte om att någon är olämplig, bara att barnet förmodligen känner sig tryggare med den som den tillbringat största delen av tiden med, jag tycker inte det är konstigt alls egentligen, och kan man absolut inte komma överens då måste det avgöras på något sätt och är det då fel att ta beslut efter vad man anser ger barnet mest trygghet och kontinuitet? Jag tror du ser för mycket till att det oftast är mamman som tagit hand om barnet och på något sätt tar det personligt som att pappor skulle ses som sämre, men det är inte ens det det handlar om.
MBX: Förresten, du ska ha cred för att du svarar och bemöter istället för att bara hoppa in och kasta lite skit och sedan springer iväg, det uppskattas!
MBX:
Du säger att jag inte förstår betydelsen över försörjningen, vilket är alldeles åt skogen. Hade du läst vad jag skriver hade du också insett det.
Det är du som påstår att pappor blir förfördelade pga att de tagit huvudansvaret, och iom att du säger det så framstår det som att du personligen anser att den som betalat ska få.
Vad jag frågade, men fick inget svar, var: Menar du att el och tak över huvudet försvinner om pappan inte får vårdnaden?
Menar du att den som tar hand om barnet, det direkta omhändertagandet, automatiskt är att anses som oförmögen att kunna tillhandahålla el och tak över huvudet?
Anser du med andra ord att om en VT blir så infekterad att behöver lägga vårdnaden på ena föräldern så ska man inte se till vad som påverkar barnet minst, utan vem som stått för fiolerna?
Vad gäller umgänge och vårdnaden så håller jag inte med. Sett till barnet är umgänget absolut det viktigaste, vårdnaden handlar mer om förälderns välbefinnande än barnets.
Jag vill återupprepa att barn är inte husdjur där man kan tala om ägande, befinner man sig i en infekterad VT bör umgänget vara prio 1.
KiaW: Har du läst den holländska studien? Om du har gjort det, hur har du då tolkat den?
@Catta, om mamman fortfarande känner sej orolig och anmäler så borde soc snarast placera alla parter på ett familjehem där de kan övervakas och utredas. Ingen av föräldrarna bör få umgås med barnet obevakad. Utredningen måste naturligtvis ha hög prioritet och kunna slutföras på ett par veckor.
Så fort det handlar om detta med vårdnaden så gör båda sidor gällande om vilka rättigheter de ska ha. Men barnens rättigheter då? Ska vi tvinga mindre barn bort från den förälder som är tryggheten för att tillgodose den andre förälderns rättighet? Vem har inte varit med när mammiga/pappiga-barn har lämnats på dagis och de blir helt hysteriska? Separationsångest. Men det skall vi strunta i, bara föräldrarnas rättigheter tillgodoses. Nä, av de 2 sidor som finns verkar få och inga bry sig om barnen även om de hävdar det. Mina rättigheter!
Hur var det nu någon skrev på sin blogg om rättigheter och skyldigheter....verkar inte gälla en viss grupp i samhället, föräldrar Vs barn.
Se på MX som hävdar att papporna har rätt för de jobbar och betalar för allt. Och, säger jag bara. Så så fort en mamma blir ensamstående eller att pappan flyttar så får de bo i ett tält i skogen och äta myror? Jamen pappor träffar barnen under några timmar på kvällen (kanske) och på helgen...ska det vara nått att slå sig för bröstet för? Dagispersonalen träffar barnen mer. Det handlar inte om kvantitet utan kvalitet.
En pappa kanske träffar sitt barn några timmar varje dag men det är bra tid för barnet, kvalitet. Och det finns mammor som är hemma med barnen hela dagarna men gör inte nått för barnen. Barnen får sköta sig själva. För det handlar inte bara om att ta hand om ett barn, sånt gör de på dagis, utan om kvaliten på den tid vi lägger på barnen.
Jag tror att allt skulle se lite annorlunda ut om man utgick från barnens rättighet. För även om alla sidor säger att jo, de bryr sig om barnen så handlar allt de skriver om den vuxnas rättighet och hur orättvist de blivit behandlade. De struntar i om små barn mår dåligt genom att de tvingas valsa runt i olika hem, de struntar i kvaliten så länge de är jämlikt och att just deras (inte barnens) rättigheter tas tillvara. Och det har gått så långt att man ljuger om statistik och undersökningar, bara för att få rätt.
En far: Jag ser ju både för och nackdelar med det:
Fördelar: Man kan ha koll på om barnet blir påverkat av mamman och hur de vuxna samspelar (dock lär inte den som förgriper sig på barn göra det under överinseende av andra).
Nackdelar: Att riva upp ett barn från sin hemmiljö, risk finns att barnet känner det som ett straff för att h*n berättat, OM barnet är utsatt så känns det jävligt att det ska behöva vara i sin förövares omedelbara närhet.
Ang utredningar så måste det få ta tid så man hinner göra allt som finns att göra för att gå grundligt tillväga, både för den anklagades och för barnets skull. Samtidigt så ska det precis som du säger ges absolut högsta prioritet och slutföras så skyndsamt som möjligt, det är en skandal att alla utredningar gällande barn (även vad gäller VT) tar en sån jäkla tid, för många lider under tiden.
Funderare: Jo det är väl lite det jag ser också. hela tiden handlar det om vad de vuxna har rätt till och vad de vill. Barn har ju också ofta perioder när de bara tyr sig till mamma eller pappa, under en sån period skulle det bli jobbigt att lämnas hos "fel" förälder, samtidigt så tror jag att de allra flesta föräldrar faktiskt sätter sina barns bästa först, men sedan finns rötäggen som bara gapar om att dom ska ha och anklagar den andre för allt möjligt. ja kvantitet är inte alltid kvalitet som du säger, du kan vara med barnen 24/7 men bara häcka vid datorn, eller du kan vara med barnen 4/7 och verkligen vara med dom. Det finns ju några sätt att se hur mycket någon bryr sig om barn egentligen, det visar sig ganska väl i bild och text framför allt.
Funderaren: Jag anser att ett barn alltid har rätt till bägge sina föräldrar. Det är föräldrarna det är fel på om de inte kan komma överens.
Sedan för den delen så är det ju bra konstigt att det var ok ena dagen att skaffa barn tillsammans, men inte andra då det gäller vårdnad. Vet folk inte vem det blir gravida ihop med?
Hmm: Där säger du något jag ofta funderat över, hur noga är man innan man väljer att skaffa barn? Hur länge tycker man att man bör känna den som för evigt ska bli sitt barns förälder? Om den föräldern har dugit att leva med i 7-8 år, hur kan det komma sig att den över en natt bli helt olämplig som mamma/pappa? Och ja det är föräldrarna det är fel på om de inte kan sätta barnets bästa först och komma överens, detta gäller förstås inte om någon är extremt olämplig(misshandlar,missbrukar etc) då dt kan vara nödvändigt att strida då för barnets bästa
Catta:
Jag har inte hittat en fullständig översättning av den holländsa rapporten, jag har hittat bitar men jag får inte grepp om vilka kriterier man använt tex. Sen är ju problemet också att en del av det som är översatt till svenska är i sin tur en översättning från engelska och i vissa fall då gjorda av journalister, och som sagt då bara vissa delar.
Däremot har jag hittat mängder av ställen där man använder sig av rapporten i sina argument, men som sagt så kan jag själv inte uttala mej om den då jag inte förstår den i orginal.
Hmm:
Jag håller med, det är barnet som har rätt till båda sina föräldrar, för barnet är umgänget det viktigaste.
Det är också därför det finns krav på den som har vårdnaden att tillgodose barnets behov av umgänge med personer som är viktiga i dess liv.
Sen ska man inte överdriva barns behov av två föräldrar. Det är många barn som växer upp med en frånvarande förälder utan att må det minsta dåligt av det. Det finns ingen biologisk självklarhet som säger att en familj måste bestå av en biologisk mamma och en biologisk pappa. Familjen kan lika gärna vara en biologisk mamma och en plastpappa - osv i alla möjliga kombinationer. Alla föräldrar är inte nödvändigtvis bra för barnen bara för att de är biologiska.
Däremot är det självklart traumatiskt för barnen om de skiljs åt från en förälder de hunnit få band till. Men om inte detta har skett, så ska man akta sig för att tala om "rätten" till två biologiska föräldrar. Det finns många familjekonstellationer som inte är biologiska och fungerar mångt mycket mer harmoniskt för barnen
Förtydligande: I vissa mer extrema grupperingars skanderande (vilka behöver inte nämnas) om t ex "rätten att vara pappa" så tycker jag man glömmer bort det där jag skrev nyss. För det är ju barnet som har rättigheter, och den vuxne som har skyldigheter. Det finns ingen "rätt" att vara förälder oavsett vilka omständigheter som omger en.
VonOben: Man bör nog tänka sig för både en och två gånger innan man hävdar att barn inte har rätt till sina biologiska föräldrar. I förlängningen innebär det att staten skulle kunna konfiskera alla barn som föds och lämna över de till 'lämpligare' föräldrar, eller som man har gjort i vissa totalitära stater, låta barnen växa upp i barnhem där de uppfostras till att tjäna staten.
Vill du verkligen att en mamma inte ska få behålla det barn hon just har fött?
Kia: Jag hade då aldrig nöjt mig med att bara ha umgänge med mina barn. Varför skulle man ge upp vårdnaden? Skulle verkligen du det?
"Man bör nog tänka sig för både en och två gånger innan man hävdar att barn inte har rätt till sina biologiska föräldrar."
Varför det? Det finns många fall där barn miss-sköts och mår dåligt och skulle få en bättre uppväxt och liv i en adoptivfamilj. Det hyses på vissa håll en nästan magisk tilltro till biologiska band - så till den grad att barn får sin barndom förstörd genom att växa upp med förståndshandikappade föräldrar som kräver övervakning för att få uppfostra sina barn. I sådana fall, t ex, hade ju kärleksfull adoptivfamilj varit bättre. Det finns inget magiskt i det biologiska. Det viktigaste är att barnen har det bra.
Karin:
Vem har pratat om att ge upp vårdnaden?
Det handlar om två föräldrar som inte kan komma överens om just vårdnaden och ber rätten avgöra.
Vårdnaden har inget med umgänget att göra, och för barnets del är det umgänget som är det viktigaste.
Tror medborgareX att det finns massor av barn i Sverige som bor på gatan med sin biologiska mamma och äter mat ur soptunnor? Det låter så. Har aldrig hört talas om det.
Självklart så är barns rätt att få ha det som de är vana vid efter en skilsmässa stor. Det är därför den som har varit mest med barnet och kan alla små turer (som i barns värld är stora och viktiga).
Men tydligen så finns det de, likt medborgareX som tycker att pappan ska få allt boende efter skilsmässan för att han vill det oavsett hur barnen påverkas av det. Jättetråkig läsning och jag hoppas att medborgareX inte jobbar med människor, i synnerhet inte barn. Att dela ut barnen till föräldrarna beroende på om det är en mammas tur eller en pappas tur när man bestämmer vem som ska ha EV låter otäckt.
Fanny: Men det är inte så jag uppfattar att Medborgare X menar. Vad han tycker är fel är att en part ska bli bestraffad för att den offrade sig och gick ut och jobbade. Att det ska hållas emot denne i en vårdnadstvist.
Kia: Du säger att det viktiga för barnet är ungänget. Då tycker jag att det låter på dig att det inte är så viktigt att ha vårdnaden eller ej. Det är därför jag undrar om du frivilligt skulle ge upp vården till den andra föräldern vid en tvist, eller skulle du gå till rätten och kämpa för att behålla den?
VonOben: Varför frågar du. Läste du inte allt jag skrev? Svaret på frågan finns där! Jag avslutade även med att fråga dig om du verkligen inte vill att en mamma ska få behålla det barn hon just har fött? Det svarade du aldrig på! Vill du att mammor ska få behålla de barn de fött eller inte?
KiaW: nej man får inte en riktig översikt när man översätter själv men jag har sett att det inte påstås att 95% är lögner i alla fall, däremot finns olika uppdelningar i form av avsaknad av bevis, grundande, inte tillräcklig info osv.
VonOben: ja fast föräldrar har ju en massa skyldigheter, givetvis ska de ha rättigheter också vad gäller att uppfostra och ta hand om sina barn så länge de inte är direkt skadliga/olämpliga, MEN föräldrars rätt till sina barn får aldrig gå ut över barnens väl och ve.
@Catta, visst finns det både för- och nackdelar, men det är väll svårt att undvika i en så extrem situation, eller har du någon bättre lösning?
Karin:
Självklart skulle jag vilja behålla vårdnaden, men beslutar rätten att ge den till den andre föräldern så är det så, det betyder inte att jag är en sämre förälder än den andre om den andre får vårdnaden pga att det blir minst påfrestning på barnet. Orsaken till att jag då inte längre har vårdnaden är min infekterade relation med motparten, inget annat.
Skulle man däremot vilja inskränka umgänget utan att kunna peka på att barnet skulle kunna må dåligt av ett umgänge med mej så hade jag kämpat med näbbar och klor.
"Vill du att mammor ska få behålla de barn de fött eller inte?"
Det beror förstås på om mamman kan vara en lämplig mamma eller inte. En kvinna som är förståndshandikappad och lyckats blivit befruktad, och får ett friskt normalbegåvat barn, bör ju inte få behålla barnet. En heroinist som inte kan sluta bruka heroin bör inte få behålla barnet. Osv.
Vonoben: Hur definierar du förstånds-handikappad?
Kia: På dig låter det som om det inte spelar så stor roll om du får behålla vårdnaden eller ej. Uppfattar jag dig verkligen rätt så? Dessutom låter det på dig att om du skulle vara den som förlorar vårdnaden i rätten så är det på grund av att du, men inte den andre, har varit orsak till den dåliga relationen med den andre. Är det verkligen så du ser på det?
VonOben: Jag talar om helt vanliga friska mammor! Hur ser du på dem? Ska de få behålla barnet de just har fött?
Varför ställer du en sådan konstig fråga till mig?
Hmm: Med förståndshandikappad menar jag de som uppfyller kriterierna på att vara förståndshandikappade. Utvecklingsstörda, du vet. Sådana som behöver gå i särskola under skoltiden och som i vuxen ålder jobbar på skyddad verkstad.
Karin:
Nej, det är precis så jag inte ser det.
Om jag förlorar vårdnaden pga att rätten finner att jag och den andra vårdnadshavaren inte kan komma överens och samarbeta om vårdnaden och den andre får vårdnaden för att det påfrestar barnet minst rent praktiskt, så kan jag omöjligt se det som att man tar ifrån mej vårdnaden för att bestraffa mej för att samarbetet inte fungerar.
Jo, visst är vårdnaden viktig, men inte så viktig att barnet ska lida men för det, att barnet får betala kostnaden för att jag ska få vara vårdnadshavare.
VonOben: Därför att jag blir upprörd över att få höra att jag som biologisk förälder inte skulle ha rätt till mina barn. Jag vill förstå vad du verkligen menar! Därför vill jag gärna veta om du anser att en helt vanlig, fullt frisk mamma ska få behålla de barn hon just fött eller ej. Ska hon det? Ja eller nej?
Kia: Tack för svar, men jag håller inte med dig. Utan vårdnaden skulle jag känna mig bakbunden som förälder. Då har jag inte längre möjlighet att ta fullt ansvar för mitt barn. Det vore hemskt att bli berövad vårdnaden tycker jag. Det vore ett enormt underkännande av mig som inte bara förälder, men som människa. Jag skulle känna mig helt maktlös och förtvivlad.
Karin:
Ja, ibland får man vara överens om att man är oense i en sakfråga.
Jag kan däremot förstå känslan du beskriver, men det logiska och känslomässiga är inte alltid överens.
Det ÄR svårt att hamna i en sådan infekterad konflikt att det enda som återstår är att låta rätten avgöra, men rätten varken kan eller bör låta en förälders känslor gå före barnets välmående.
Karin: Ja. Självklart har jag inte menat något annat? Jag tycker din fråga är bisarr. Hur kan du fått intrycket att jag menar något annat än det jag skrivit?
Däremot har jag skrivit att det faktum att man är biologisk förälder, inte i sig, gör att man är en lämplig förälder, och att det inte ska förhindra barn att omplaceras till hem där de får en bra uppväxt (i de fall den biologiska föräldern visat sig vara olämplig)
En far: Nej jag har inte den ultimata lösningen på det problemet , men spontant känner jag väl att det inte är riktigt okej att tvinga någon att vara i samma hus som ens förmodade förövare, alltså att man där tar det säkra före det osäkra, samtidigt får det inte hålla på att dras i långbänk utan det ska som du sa tidigare göras skyndsamma (men ändå noggranna) utredningar. Men som sagt, svårigheten i såna fall är ju att utreda om inga bevis finns annat än barnets ord. Vad gör man då? Man kan inte fälla pappan utan bevis (och det ska inte heller göras) men samtidigt så kanske barnet absolut inte vill vara med honom (om vi säger att han verkligen har förgripit sig) ,vad gör man då?
Det finns ju onekligen stora svårigheter i just dom här ärendena, det kan hända att barnet fantiserar, att mamman tutat i barnet saker, att barnet helt enkelt ljuger, men det kan också hända att det faktiskt är som barnet säger, och vad gör det med ett barn som berättar och inte blir trodd? De flesta pratar om hur hemskt det är att bli falskt anklagad och det är klart att det måste vara förjävligt att bli misstänkt för att vara ett äckel som tafsar på sitt eget barn om man är helt oskyldig. Men det måste ju vara minst lika hemskt att inte bli trodd om man verkligen blivit utsatt? Och just därför tycker jag det är fult att sprida information om att 95% av alla anmälningar är falska, främst för att det är en medveten lögn att säga det, sen för att det faktiskt skadar de som blir utsatta.
Vonoben: Nej jag vet inte vad du syftar på när du skriver utvecklingsstörda. ditt sätt att skriva på låter inte särskilt vidsynt. Du låter tvärtom som ngn som generaliserar istället för att se från fall till fall om man är lämplig. Jag tror nämligen att det finn de som med lite stöd, som är klassade som utvecklingsstörda, kan bli mycket bra föräldrar.
Kia: Har du egna barn? Jag får känslan av att du inte har det. Ditt sätt att resonera låter så känslokallt och så fjärran från någon som själv har barn.
VonOben: Det var ju skönt att höra att du anser att vanliga, friska mammor har rätt till sina egna barn. Vad tycker du om barnens biiologiska fäder? Har de samma rätt till sina barn?
Karin:
Jo, jag har barn.
Jag kan tycka att det är känslokallt att säga att ett barn ska behöva ta smällen bara för att man själv ska slippa.
Catta!
Jag håller verkligen med dig att det borde vara ett krav att den av föräldrarna som bäst anses kunna tillgodose att barnet får ett bra umgänge med den andra föräldern fick vårdnaden. Tyvärr är min känsla att det inte fokuseras speciellt mycket på just det idag.
Jag ser verkligen ingen anledning att ”titta på alla de små sakerna” om båda föräldrarna bedöms vara lämpliga som föräldrar och att båda anses kunna tillgodose att barnet får ett bra umgänge med den andre föräldern. Det är just när man börjar göra den typen av ”mätningar” av vilken av föräldrarna som är duktigast som man får den typen av vårdnadstvister som vi ser så ofta idag. Där föräldrarna gör allt för att smutskasta varandra för att få den andre att se så dålig ut som möjligt och sig själv som så bra som möjligt. Det är just det tänket som leder till de smutsiga vårdnadstvisterna! Då är det bättre att domare singlar slant om vårdnaden! Kanske kan det också få en del par att inse att det är ännu bättre om de börjar samarbeta istället? Annars löper de 50 % risk att förlora vårdnaden helt!
Angående huset, så är det precis tvärtom. Den som tilldöms vårdnaden får huset, även om det råkar vara den som förlorar vårdnadens släktgård! Sådant har hänt. Den som vinner vårdnaden och boendet få sitta kvar i boet. Det är tyvärr ofta ett (av flera) ekonomiskt incitament för att ytterligare smutsa ner vårdnadstvister.
Nej, det är inte Johanna Schiratzki som har dömt i domstolen, men det är hon som har värderat att de dömer rätt! Att män inte diskrimineras. Det har hon gjort utifrån en könsrollskonservativa syn på vad som är bäst för barnen.
Synen på trygghet och kontinuitet är väldigt underlig. Gäller den bara vid vårdnadstvister? För annars kan man ju inte föräldrarna gå tillbaka till jobbet efter att ha varit föräldralediga, inte heller kan man låta ett barn börja på dagis eller flytta isär! Då bryts ju tryggheten och kontinuiteten!
KiaW!
Nej, jag har verkligen inte sagt att den som har betalat ska få! Jag har enbart pekat på att det finns ett helt spektra av saker som är viktiga för ett barns bästa. Både att spendera tid med barnet, men också att försörja barnet! Men i samband med vårdnadstvister så blundar man för att barnet också behöver det senare. Man tittar enbart på vem som har varit hemma mest med barnet, men funderar inte på den andra aspekten. Man värderar barnens bästa på ett könsrollskonservativt sätt.
Man är inte en mindre lämplig förälder för att man har tagit huvudansvaret för att försörja familjen och jobbat mer. Om så vore fallet så vore idealföräldrarna två stycken långtidsarbetslösa personer. Tycker du att det är bättre för ett barn att båda föräldrarna är arbetslösa än att båda jobbar, varav den ena lite mer?
Nej, försörjningen försvinner inte om inte pappan får vårdnaden. Var har du fått det ifrån? Som jag skrev i mitt exempel så kom ju 40 % av inkomsten från mamman och 60 % från pappan. Det jag säger är att både umgänge och försörjning är viktigt för barnet. Helst i en så bra balans som möjligt.
Hmm!
Precis så! Skönt att se att det finns någon som verkligen läser det jag skriver istället för att tolka in en massa annat idet!
MBX: Nej jag vet inte hur mycket man fokuserar på det faktiskt. Du tror alltså inte att många små saker tillsammans kan ge en helhetsbild av vad som är bäst för ett barn? Det är bättre att singla slant när föräldrar inte kan bete sig vuxet än att försöka se till vad som är bäst för barnet alltså? Då känns det som att du faktiskt bryr dig mer om att det ska vara "rättvist" för de vuxna än att man ska se till vad som kan tänkas bli bäst för barnet. Däremot så kan jag ju tänka som du ibland, att egentligen skulle dom inte få ha barnet alls om dom inte är mer vuxen än att dom kan sätta barnets bästa före sitt eget ego.Men tyvärr skulle det nog drabba barnet ganska hårt.
Ja det är oftast den som har barnen som också får bo kvar i det gemensamma huset,däremot har jag ingen aning om det gäller även den andres släktgård, men så kanske det är. Men det kostar ju att bo i hus också, att vilja ha vårdnad för att få ha kvar huset förutsätter ju att man har ekonomi att stå för ett helt hus själv också.
Ja JS har värderat att domstolarna följt lagen som den ser ut, men hon har ju inte skapat lagarna heller. Att lasta henne för det blir ju lite som att skjuta budbäraren. Och om domstolarna dömer efter vem som haft den faktiska dagliga omvårdnaden av barnen och det nu råkar vara mammor som ofta haft det så är det ju faktiskt inte diskriminering. Diskriminering vore om man gav mamman vårdnaden för att hon var kvinna. Då hade det också handlat om en könsrollskonservativ syn. Men om du är seriös nu då, bägge är lika lämpliga men det är omöjligt med GV, vad ska man gå efter när man beslutar var barnet ska bo? Vad ska man utgå ifrån ?
Nej dagis och skola kan också vara en trygghet, många barn har ett helvete på somrarna för att skolan är deras största trygghet. Det är alltid viktigt med trygghet och kontinuitet,och flyttar deras föräldrar isär så är det väldigt många barn som upplever det som fruktansvärt jobbigt även om det inte finns någon osämja föräldrarna emellan, och det beror väl just på att man rubbat deras trygghet, därför är det också viktigt att föräldrarna sköter det snyggt och inte börjar kriga för barnen vill oftast ha tillgång till bägge sina föräldrar som dom är van även om föräldrarna inte vill ha varandra, jag förstår inte vad du menar med att det är underligt?
Nu har jag två frågor:
1. I en omöjlig tvist där bägge är lika lämpliga, vad anser du att domstolarna ska utgå ifrån när de avgör vem som ska få vårdnaden?
2. Ang den holländska studien, anser du att den säger att 95% är falskanmälningar?
MBX:
Du pratar fortfarande om att värdera det föräldrarna gjort till vem som är duktigast, du ser inte barnet!
Har den ene föräldern tagit hand om barnet huvudelen av barnets vakna tid så är det i den föräldern barnets vardagliga trygghet ligger. Du verkar inte alls förstå vilket trauma det blir för barnet att förlora denna trygghet.
Då hjälper det inte att den andre föräldern har prioriterat arbetet och ekonomin, jag är ledsen.
KiaW!
Menar du då att en långtidsarbetslös person eller en hemmafru är bättre för barnet än en som jobbar och låter barnet vara på dagis på dagarna?
Catta!
Så du menar alltså att en person som "bara" har tagit hand om 40% av tiden inte ger ett barn tillräcklig trygghet? Att barnet kommer att må oändligt dåligt om den fick vårdnaden?
MX: Naturligvis är en hemmafru betydligt bättre för barnen än en förälder som jobbar och inte finns till för dem om dagarna. Det ger en helt annan trygghet för barnen med en hemmavarande mamma och bygger mycket starkare band mellan barnen och henne.
MBX: Nej var har jag sagt det? Du blir så hetsig i dessa frågor så du läser halva meningen sedan bildar du dig en egen uppfattning om vad man menar. Nej det kan mycket väl vara så att den som tagit hand om barnet 40% är mycket bättre, det beror väl på om man varit i "samma hus" som barnet eller om man vart "med barnet". Och jag tror faktiskt man tittar lite på det också. Men det handlar väl mer om de fall där kanske pappan träffar sitt barn 2 timmar om dagen (sticker 6 på morgonen, kommer hem 5-6 på em, barnet lägger sig 7) och mamman varit den som tillbringat hela dagarna med barnet.
Som sagt så beror det förstås också på hur gammalt barnet är, ju mindre dom är desto större behov av den som funnits närmast, är barnen större så kan dom ju på ett annat sätt själva skapa kontakten med den förälder som är borta mer, och förstår att det är min pappa, han jobbar mycket osv. Har du egna barn?
Kia: Det är precis det här som jag har påpekat till mina vänner som valt att dela på föräldraledigheten eller ännu värre, satt sina barn i dagis. De förstår inte vilket trauma det innebär för barnen när barnen plötsligt inte har den föräldern som tagit hand om dem under huvudelen av deras vakna tid vid sin sida! Hela barnens trygghet blir satt ur spel när plötsligt mamma är borta på dagarna och pappan eller ännu värre dagispersonalen ska ersätta mamman. Det är inte klokt att de utsätter sina barn för detta!
MBX:
Nu är du där igen och värderar föräldrarna och glömmer barnet!
Anses båda föräldrarna lika goda så kan jag inte se varför barnet ska ryckas från sin trygghet bara för att den andre stått för el och tak...ser du verkligen inte hur ologiskt och orealistiskt det är?
Karin:
Om du nu har den åsikten förstår jag inte alls varför du motsätter dej när jag pratar om att barn vars föräldrar hamnar i en infekterad VT ska hamna hos den föräldern som har varit hemma med barnet.
Vill bara tillägga att jag inte har samma syn på saken som Karin, där ligger tryggheten dels i att barnet kommer tillbaka till sin förälder och dels växer i det och mognar.
Bara för att ställa till det lite för er.
Ponera att mamma och pappa har tagit ut EXAKT lika många vab-dagar och allt annat. Vem ska då få vårdnaden vid en tvist?
Hmm: Först så tänker jag att barnet ska ha lite att säga till om beroende på ålder, sen tycker jag att domaren ska skrämma skiten ur dom och säga att egentligen borde han ta ifrån bägge vårdnaden eftersom dom inte är vuxna och mogna nog att samarbeta (nja det är inte riktigt seriöst, men nästan), men sen vet jag inte, man får väl titta på hur de arbetar (skiftarbete tex gör ju att vissa problem kan uppstå) , vem som ska bo var, vem som har störst möjlighet att ge barnet den övriga tryggheten som tex att få stanna med samma kompisar,skola,dagis osv.
Kia: Vad pratar du om? Jag har verkligen inte motsatt mig att den som är hemma med barnen ska få vårdnaden vid en skilsmässa. Var har du fått det ifrån?
Att du vill utsätta barn för traumatiska upplevelser tycker jag är vedervärdigt. Att bryta deras trygghet bara för att sätta sitt egen egoism att göra karriär i första rummet tycker jag är förkastligt.
Hmm, det handlar om kvalite och inte kvantitet.
Vad MX anser om hemmafruar, de som är hemma och tar hand om barnen eller de som deltidsarbetar är det bara att läsa om på hans blogg. Finns inget värde hos dessa. De lever som parasiter på hans skattepengar och värst är kungahuset. Därför förtjänade Prinsessan Madelene att bli bedragen av Jonas, hon var en parasit. Så förvänta er inget svar, tyvärr.
Att man skulle ha rätten till sina barn bara för att man är den som arbetar och betalar de flesta räkningarna är väl lite fel. Många ensamstående föräldrar klarar detta utan bekymmer så det den arbetande föräldern bidrar med har lite med barnet att göra utan handlar nog mer om de vuxna.
Kan faktiskt inte se annat än att MBX menar att mannen ska få bli boendeförälder för att de jobbat och betalt räkningar. Något annat argument har han ju faktiskt inte. Barns känslor vet han inte vad det är. Kanske lider av känslokallhet? Förstår inte vad barn kan känna och deras behov av trygghet vid en skilsmässa och att det är direkt osunt att förändra deras vardag för att den som betalat räkningar till största delen vill vara boendeförälder visar ju på nåt knas i alla fall.
Om två föräldrar tillbringat exakt lika mycket tid varje dag med barnen i hela deras uppväxt så får rätten ett problem. Har dock svårt att tro att dessa föräldrar plötsligt skulle få svårt att samarbeta.
@Catta, det verkar som sagt vara svårt att hitta en lösning som inte har några nackdelar. Ditt förslag är ju inte vattentätt heller. Riktigt illa verkar det ju fungera i verkligheten. Läste precis detta:
www.bandhagenblues.se
Skrämmande hur illa myndigheterna agerar i praktiken.
@Funderaren, visst klarar sej en hel del ensamstående föräldrar med barn bra. Samtidigt är det också en av de grupper i samhället som är mest bidragsberoende och trots alla bidrag är gruppen ensamstående mammor med barn ofta omnämnda som en fattig grupp i samhället.
en far: Det är väl självklart att de som är bidragsberoende är fattiga. Eller tycker du att det är ett märkligt sammanträffande på nåt sätt?
Karin:
Nu har jag ingen aning om vad du pratar om...
Jag förde en diskussion med MBX som anser att att om man ska ge enskild vårdnad till ena föräldern så ska man inte gå efter hos vem barnet har sin trygghet utan man ska se till vad som är mest rättvist mellan föräldrarna.
Jag ansåg då att det är barnets trygghet som går först, inte rättvisa mellan de vuxna. För den som då förlorar vårdnaden bör ju umgänget vara prio ett och inte att få vårdnaden eftersom det innebär att barnet rycks upp från det som är tryggt....då hoppade du in och ansåg att jag hade fel.
Hur ska du ha det egentligen?
Dagis är nödvändigt om barnet ska få ha tak över huvudet och mat i magen, men jag är faktiskt personligen inte särskillt övertygadom att det är så lämpligt att ha små barn 9-10 timmar per dag på dagis, även om jag kan se att i dagens samhälle är man många gånger tvingad till det för att vara självförsörjande.
Däremot ser jag inte dagis helt i ondo, med måtta tror jag att det till poch med är utvecklande, fast det är väl en annan diskussion.
@Fanny, om vi nu är överens om att ensamstående föräldrar ofta är fattigare än andra och ofta är bidragsberoende så innebär ju det att de faktiskt inte klarar sej utan bekymmer som Funderaren säger att de gör. Det motsäger Funderarens påstående. Förstår du nu vad jag menar?
en far: Varför måste man ha bekymmer för att man har lite pengar? Bidrag täcker ju de väsentliga kostnaderna och sjukvården är inte dyr. Det har inte med pengar att göra utan med kynne.
Sen tror jag att du kraftigt överdriver om du menar att alla som inte lever på bidrag är helt bekymmerslösa.
Fanny; Jag tror att MBX menar att man inte ska straffas för att man varit den som arbetat.
En far: Nej det är nog svårt att hitta en lösning som är optimal, så det viktiga är väl då att hitta en som skyddar ev offer i första hand tänker jag. Att det kan fungera riktigt illa i verkligheten är allmänt känt, och det vore väl bättre att strida för det istället för att välja att kasta skit på det ena eller andra könet och låta barnen hamna mitt emellan ett vuxet könskrig där det viktigaste tycks vara att nån av de vuxna ("rätt" kön) vinner.Jo jag läste också den länken och det är förjävligt, och för att balansera upp det och visa att det kan vara lika jävligt åt andra hållet så ger jag dig den här länken http://www.aftonbladet.se/nyheter/article362367.ab?service=print
@ en far, jag skrev många, inte alla.
Funderare!
Så intressant! Nu säger du plötsligt att det handlar om kvalité och inte om kvantitet. Ändå har Catta m.fl helt fokuserat på att den som tagit ut mest föräldraledighet och VAB:dagar också var den lämpligaste vårdnadshavaren. Att allt handlar om vem som spenderat mest tid med barnet. Att det var det enda som var intressant!
Att prinsessan Madelene och resten av kungahuset är ett gäng parasiter är helt riktigt. De är alla fullt arbetsföra människor. Trots det lever de allihop på bidrag och försörjs av skattebetalarna. Varför ska inte alla arbetsför medborgare förväntas bidra med skattemedel till vård, skola och omsorg istället för att göra av skattepengar i form av bidrag och ersättningar? Har inte alla arbetsföra människor ett ansvar att försörja sig själva, sina barn samt bidra till samhället?
Samma sak med hemmafruar och andra som inte försörjer sig själva, utan istället förlitar sig på att andra ska försörja dem. Även många ensamstående föräldrar tar inte fullt ansvar att försörja sig själva och sina barn. Istället får skattebetalarna gå in och ta ansvar för att barnen får vård, skola och omsorg. Tycker du inte att det ingår i en förälders ansvar att se till att deras barn får tak över huvudet, mat på bordet, skolundervisning och vård?
Funderare!
På tal om svar, när ska du svara på detta?
http://cattasbubbla.se/2010/07/29/tecknat-och-barnporr/#comment-29129
MBX: Jga har inte fokuserat på att den som varit hemma mest osv var lämpligaste vårdnadshavaren, däremot om ingen är olämplig som förälder så måste man ju gå efter något när man ska döma, eller hur? Jag har frågat dig ett flertal ggr nu om vad DU tycker man bör gå efter om man ska tänka på vad som kan tänkas bli bäst för barnet, jag har sagt att det bästa då bör bli att den som varit med barnet mest (om skillnaden är betydande, alltså inte om det är 45-55) för sannolikt så är det där barnet har sin största trygghet, du har sagt att man ska singla slant! Är det en bra lösning tycker du? Ska man verkligen singla slant om barn som om det vore nån loppispryl?
Och på tal om svar, när ska du svara på detta (3:e gången jag frågar nu):
Har verkligen den holländska studien kommit fram till att 95% av alla anmälningar är falska?
Var har du för egen erfarenhet av att leva med barn (eller kanske jobba med dom)? Anledningen till den frågan är att det finns många som inte har egna barn eller arbetar med barn men som tycks veta precis allt om hur barn fungerar ändå.
Vilka kriterier ska man gå efter när bägge är lika lämpliga?
KiaW!
Vad pratar du om? Så du menar att barn som spendera 40% av sin tid med pappan och 60% med mamman inte har någon trygghet med pappan? Vad får dig att tro att ett barn bara kan ha trygghet tillsammans med den ena föräldern? De har ju trots allt levt tillsammans under samma tak till dess de vill separera?
I mina ögon rycks barnet upp ur sin trygghet oberoende av vem som får vårdnaden/boendet. En av föräldrarna försvinner plötsligt ur dess vardag.
Catta!
Jag har sagt det gång efter gång. Om båda föräldrarna bedöms vara lämpliga och båda föräldrarna förväntas kunna tillse umgänget med den andre föräldern så finns det överhuvudtaget ingen anledning att uppmuntra ytterligare smutskastning mellan föräldrarna. Oavsett vilken av föräldrarna som får vårdnaden så kan man förvänta sig att barnet kommer att få det lika bra. Då kan man lika gärna singla slant om vem som får vårdnaden. Varför ska samhället uppmuntra till ytterligare smutskastning och en längre process än nödvändigt?
MBX: Så du tycker alltså att domaren i en domstol ska singla slant om ett barn? Så för att barnets vuxna föräldrar inte kan enas så ska man behandla barnet som en sak och singla slant och säga " Det blev krona, ungen får bo hos NN!" bara för att det inte ska bli orättvist mellan de vuxna?
Tänker du verkligen på barnets bästa då eller är det mer viktigt för dig att det blir rättvist mellan de vuxna? Och angående att uppmuntra smutskastning, det är väl ändå föräldrarna som smutskastar,det är ett val DE gör och ingenting som någon annan ska lastas för. I övrigt så har du rätt i att ett barn ofta förlorar en del av sin trygghet vid en separation, men man kan minska skadan genom att vara BRA föräldrar och komma överens. Missade du mina andra frågor?
Catta!
Nej, det handlar inte främst om att "det inte ska bli orättvist mellan de vuxna". Det handlar om att om alla föräldrar visste att det var så det fungerade så skulle antagligen fler tänka sig för innan de lät en vårdnadstvist eskalera. Om de visste att om rätten kommer fram till att båda föräldrarna är lämpliga att ta hand om barnen så kommer det att sluta med slantsingling. Om båda insåg att det tvisten i slutändan riskerade att koka ner till att det hela skulle komma att avgöras av en slantsingling så skulle förhoppningsvis fler inse att det är ett bättre alternativ att påbörja samarbetssamtal och försöka få till ett samarbete istället! Det vore det bästa för barnen!
Ja du MX, jag har nog ställd flertalet frågor som du vägrar att svara på. Hur var det du skrev om att du väljer själv vad du vill svara på, så jag gör väl detsamma.
Vadå säger plötsligt, har aldrig påstått nått annat, kvalite går före kvantitet.
Om nu båda är lika bra föräldrar varför tycker du då att man skall singla slant om dem? Det är ju inte skolgympan vi snackar om här. Är det inte bättre då med gemensamvårdnad?
MBX: Ja visst vore det det bästa för barnen, men det är ju inte så det ser ut. Och nog tror jag att de allra flesta vet att en vårdnadstvist där man inte är sams handlar om att kasta så mycket skit på den andre som möjligt, nog tror jag att de flesta vet att det kan gå hur som helst, samtidigt så är nog många så säkra på sig själva och att de ska "vinna". Dessa vuxna ( i de fall det inte är befogat som vid missbruk, våld eller annat ) är bara så förbannat egoistiska så att deras barn mår dåligt det skiter dom i, dom rättfärdigar det med den ena idiotiska förklaringen efter den andra.
Jag har en del skräckhistorier vad gäller helt vanligt folk som förvandlats till idioter i sina VT, och där ungarna farit illa som fan, inte pga att ungarnas föräldrar varit dåliga eller misskött dom (innan VT!), utan för att dom blivit tvungna att stå emellan och höra skiten. Föräldrar som säger att " Ja men vi håller barnen utanför vårat bråk" och inte begriper att ungarna lyssnar från sitt rum på kvällarna när mamma/pappa snackar skit om den andre med sina vänner i telefonen tex.
Men åter till topic, nu när det ser ut som det gör och föräldrar ändå strider, och domstolarna måste ta ett beslut, vad tycker du de ska utgå ifrån om bägge är lika lämpliga. Man får inte singla slant så den idén spricker direkt, men vad ska dom gå efter då? Du har faktiskt inte svarat på det, du har bara svarat på hur det borde vara.
Funderare!
Naturligtvis är det bästa med gemensam vårdnad! Det vore verkligen bäst för barnen. Jag är den förste som önskar att föräldrarna kom till den insikten och slutade smutskasta varandra och istället började samarbeta istället!
Det är ytterst olyckligt när två föräldrar som båda två är lämpliga vårdnadshavare påbörjar en så smutsig vårdnadstvist att de inte längre vill/kan/önskar samarbeta och ta ett gemensamt ansvar om sina gemensamma barn. Som det är idag är hela systemet uppbyggt för att locka fram de sämsta sidorna av människor och uppmuntrar till mer och allt grövre smutskastning, vilket leder till att båda parter fjärmas från varandra och att enskild vårdnad ofta blir enda vägen ut. Ytterst olyckligt i mina ögon. Det vore betydligt bättre om lagar och regler byggde på incitament som minskade smutskastningen och ökade samarbetet, så att fler vårdnadstvister slutade i gemensam vårdnad.
MX: hur menar du att HELA systemet är uppbyggt för att LOCKA fram de sämsta sidorna av människor och UPPMUNTRA till mer och allt grövre smutskastning?
Catta!
Varför skulle jag svara på det? Det vore bara att ge legitimitet åt dagens system.
Funderare!
Just därför att det handlar om en tävling att utse den "mest lämplige" vårdnadshavaren. Enligt kriterier som dessutom är både subjektiva och bygger på en könsrollskonservativ syn.
Det har kanske diskuterats men jag vill ändå påpeka att gemensam vårdnad inte behöver innebära att barnen bor med millimeterrättvisa hos de båda föräldrarna. Den juridiska biten stipulerar sällan exakt hur boendet ska lösas rent praktiskt. I särskilt infekterade fall anges exakt vilka dagar och klockslag som överlämningen ska ske men i normalfallet har föräldrarna fria tyglar. Därför ser man barn som bor hos den ena föräldern varannan helg, kanske det blir en långhelg, man ser föräldrar med små barn som kör två dygn i taget eftersom en vecka är en lång tid i en liten människas liv. Självklart förekommer även varanna veckas boende och bland större barn kanske 2 veckor i taget. Det finns antagligen lika många lösningar som det finns familjer och det geografiska avstånden kan också vara ett hinder för att åka flera gånger i veckan. Efter en bitter separation avsåg min X-sambo att han inte skulle ta hänsyn till mitt ganska udda arbetsschema. Han ville ha barnen hos sig de helger som jag var ledig, de helger jag arbetade tyckte han att jag fick lösa bäst jag kunde. Jag kan än idag känna den panik som jag fick över oron att inte kunna försörja mig och barnen. Barnen var ganska små, jag hade gått ner i arbetstid och arbetade 85% med mycket helg- och kvällstjänstgöring, allt för att barnen skulle få drägligt långa dagar på dagis. Det löste sig förstås men han tyckte jag lagt schemat för att jäklas med honom medan jag såg det som jag gjort det för barnens skull. MX behöver inte vara orolig, barnen fick mat på bordet, varma element och kläder även efter skilsmässan. Däremot reagerar jag på att det anses att barnen ska ha samma levnadsnivå som före skilsmässan. De är ju betydligt dyrare med två boenden, många fasta kostnader ska betalas oavsett om det är två eller en inkomsttagare i familjen. Självklart blir det mer knapert för de flesta efter en separation. Något bidragsregn har inte fallit över mig. Vi delar på barnbidragen och andra bidrag är jag inte berättigad till. Jag tror att det var Arne Wiréns fåniga Metrokrönika som var upprinnelsen till myten om den tarvliga ensamstående mamman.
http://www.metro.se/se/article/2007/10/25/23/2110-45/index.xml
MBX: Jag tror faktiskt att varken det du eller jag säger här i kommentarsfältet är något som påverkar, jag tror snarare att du inser att det kanske inte finns något bättre förslag. Men då har jag de andra två jag ställde:
Vad har du själv för erfarenhet av barn i olika åldrar och deras behov?
Anser du att den Holländska studien visar att 95% ljuger ?
Tantaloran: Du har helt rätt, det finns alla varianter och i många fall kommer föräldrarna överens om hur de ska ha det. Det mesta går att lösa, jag har som sagt varit ensam sedan dag 1 , ibland har det varit ett ekonomiskt helvete, men jag har alltid haft mat på bordet och kläder till sonen och jag har aldrig levt på bidrag (ja förutom barnbidrag och bostadsbidrag då). Däremot fanns det perioder när jag fick jobba som ett djur för att vi skulle klara oss. Det löste jag helt enkelt med att sonen var med mig. Jag städade tex på en krog, där älskade han att vara med för han hittade alltid pengar
Och som du säger, man kan inte räkna med att barnen nödvändigtvis måste ha samma standard efter en separation, och det är normalt att man inte alltid kan få det man vill, det viktiga är att man får det man behöver.
@Fanny, är man beroende av bidrag för att få det att gå ihop kan man knappast hävda att man klarar sej själv. Då förlitar man sej ju på andra för att få sin och sina barns liv att gå ihop. Hur stor andel av alla ensamstående föräldrar tar emot någon form av bidrag (förutom barnbidrag som ju alla får)? Jämför sedan det med motsvarande siffra för föräldrar som lever tillsammans.
@Funderaren, visst skrev du många, men hur många är det? För att verkligen kunna hävda att man klarar att själv försörja och ta hand om sina barn så ska man också klara det utan att ta emot några bidrag som man inte fick när man levde ihop med den andre föräldern.
@Catta, tycker du att dagens modell skyddar alla offer på ett bra sätt?
En far: Har du förslag på en annan model som skyddar alla offer bättre?
en far: även de som lever på arbete är beroende av yttre omständigheter och klarar inte sig själv heller. Du kanske menar de som är ekonomiskt oberoende? Men inte heller de klarar sig själv. ALLA är beroende av andra. Du bara inbillar dig att det finns de som inte är beroende av andra. En schimär, ett luftslott i din inbillning helt enkelt.
MBX:
Jag personligen tycker att det snarare är du som försöker göra det till en tävling än att det är så.
Dina förslag går oftast ut på att barnet ska bo hos den bättre föräldern i stället för att låta barnet bo hos den förälder där det för barnet blir minst förändring.
En far: Så länge man inte vet vilken som är ett offer så kan man ju inte heller skydda dom fullt ut.Är barnet offret så ska det inte behöva vara uppe i sin förövare, är fadern offer för lögner så ska han inte behöva vara ifrån sitt barn. Eftersom man aldrig kan veta förrän en utredning är gjord så känner jag nog att man ändå hellre bör skydda barnet än den vuxne eftersom den vuxne ändå har förmåga att förstå vad som pågår, det är svårare att förstå för ett barn varför hon måste vara med sin far när hon berättat att han varit dum, är du med hur jag tänker? Men optimalt är det inte och det kan aldrig bli det heller, men då ser jag det som viktigare att skydda barnet ändå.
Kia: Vad svamlar du om? Jag sa till dig att jag inte skulle nöja mig med att bara ha umgänge med mina barn och frågade dig om du verkligen skulle ge upp vårdnaden. På dig låter det som om det är en icke-fråga att ha vårdnaden eller ej. Att du inte bryr dig om du har det eller inte. Tycker du verkligen inte att en mamma har rätt att behålla de barn hon just har fött?
Karin:
Ok, om vi antar att du och dina barns far hamnar i en så infekterad VT att rätten måste lägga över vårdnaden på en av er. Rätten väljer dej eftersom det innebär minst förändring för barnen/barnet. Anser du att det vore ett rätt förfaringssätt av rätten? Om du tycker det, anser du att ditt ex ska koncentrera sig på att få rimligt umgänge med barnen, eller anser du att ditt ex bör koncentrera sig på att återfå vårdnaden?
Om du inte anser att det är rätt förfaringssätt av rätten, utan att man hellre placerar barnen hos ditt ex pga att ditt ex anses vara den bättre föräldern så får jag absolut inte ihop hur du tänker....
Är det så att du är den förälder som varit mest med barnet/barnen i bemärkelsen funnits där i vardagen och utgör en stor del av den vardagliga tryggheten för barnet/barnen?
Är det så, kan du då tänka dej in i det motsatta förhållandet, att barnets/barnens andre förälder är den som varit mest med barnet/barnen och den som utgör en stor del av den vardagliga tryggheten?
Skulle du då kämpa för att få vårdnaden trots att det skulle innebära större förändring för barnet/barnen än att den/de får stanna kvar hos den andre föräldern.
Anser du då också att dina känslor i denna position skulle gå före, dvs att rätten skulle flytta barnen från den andre föräldern där vardagstryggheten hittills funnits bara för att du känner dej "vilsen" om du inte har den juridiska vårdnaden?
KiaW: Jag har på nära håll sett ett fall där barnet fick stanna hos den som bodde kvar på orten. Den andra flyttade bort 15 min. Hos den andra så fick barnet frukost hjälp med läxor och måsta absolut gå till skolan. Hos den som barnet stannade hos fick barnet fixa frukost själv = gjordes inte om det nu ens fanns mat hemma, näst intill ingen hjälp med läxor men fick däremot massor med hjälp att skolka. (Barnet var så pass gammalt att den fick säga själv var det ville bo).
Skolan utlade sig klart och tydligt att de få gånger som barnet ändå levde hos förälder två, så mådde barnet mycket bättre och klarade skolan galant. (Barnet är mycket intelligent vad jag kan förstå).
Idag är barnet vuxen utan skolbetyg och oförmögen att orka behålla ett jobb. Är dessutom straffat pga vissa andra missförhållanden pga den första föräldern visade hur man ska leva livet. + en hel del annat strul.
Menar du att det är bättre för barnet att vara där den är van (barnet valde som alla barn, minst motståndets väg) eller hade det varit bättre om den bättre föräldern hade tagit över trots att barnet måste flytta en liten bit, byta skola och kompisar? (Hade kanske inte varit så dumt med andra kompisar än de det hade).
Det kan inte vara så att vi alltid ska gå efter färdiga mallar. Man måste se från fall till fall. Med de erfarenheter som jag har (har fler än fallet ovan) så anser jag att det är i barnets intresse att den bättre föräldern ska ta hand om barnet. Det är bättre på lång sikt. Barn får lätt nya vänner (Det kan ju hända att de måste flytta pga av jobb. Ska man hindra familjer från det också pga barnen). Barn är extremt adaptiva och bara det har rutiner så mår de bra, även om de ruckas lite på ibland.
@Catta, ska man inte då också skydda barnet från den förälder som eventuelt försöker använda det för andra ondsinta syften?
En far: Jo men om man måste välja att skydda barnet från en vuxen som förgriper sig sexuellt på barnet eller en som ev tutar i barnet massa dumheter så känns det ändå som att de fysiska övergreppen kan ge mer bestående skador om det får fortgå¨under en lång period, med det inte sagt att det är bra för ett barn att vara hos någon som tutar i dom dumheter heller .
Hmm: Absolut låter det inte alls bra. Det jag pratar om nu var att man genom utredning kommit fram till att båda föräldrarna var bra, dbs att det inte föreligger något hos någon av dem som kan vara till men för barnet.
Orosanmälningar från skola kallar jag absolut för att det föreligger men för barnet.
KiaW: När skolan oroade sig var det redan för sent. Det var ju först efter det gått en tid efter vårdanstvisten som fakta kom fram. Man lyssnade mer på förälder 1 och barnet än på förälder 2, delvis pga att förälder 1 hade varit mer hemma. Man hänvisade till gängse norm när avgörandet föll.
@Catta, hur bra tycker du att det fungerar idag att skydda barnen mot det sista du nämner?
Kia: Men snälla nån, de förändringar som sker vid en separation har ju inte med vårdnaden att göra utan med boende och umgånge.
En far: Mot mammor som ljuger eller vad menar du? Om det är det du syftar på så kan jag inte svara på det eftersom jag aldrig sett någon statistik om hur många mammor som ljuger om övergrepp eller vad det fått för effekter på barnet. Men jag förstår ju att det inte är bra, men jag tror fiortfarande att det är sämre om barnet i månader tvingas bo med någon som kanske förgriper sig sexuellt på det. Men som sagt, med dte vill jag inte påstå att det skulle vara skadefritt att bo med en ljugande person som tutar i barnet en massa.Hur tror du?
@Catta, det tror inte jag heller. Därför anser jag att hela familjen ska bo övervakade under utredningen.
En far: Vad ska dom bo på för ställe då tänker du och hur gör man med skola/dagis/arbete om stället ligger ett antal mil ifrån bostaden?
Jag glömde, då tvingas ju i alla fall barnet kanske vara med en person som förgripit sig sexuellt på det, tycker du att det är bätte än att vara med någon som ljugit?
Du gillar verkligen att stoppa huvudet i getingbon
!
Viktoria: Jo det kan tyckas så
Nej men jag gillar inte när folk far med osanningar som skadar andra, jag kan muttra över det ett tag, lova mig själv att jag inte ska bry mig, men till slut går det inte längre 
Karin:
Vi pratar om infekterade VTs där rätten finner att de bägge vårdnadshavarna inte kan komma överens om vårdnaden utan att det går ut över barnet...så det som diskuteras är hur rätten ska dömma, vilka saker som ska avgöra.
Vilka saker tycker du ska avgöra vem som ska ha vårdnaden?
Hmm:
Eftersom det uppstått problem så borde en ny förhandling kunna komma till stånd?
KiaW: Innan soss blev inkopplat var barnet 16. Det var inte längre möjligt att göra ngt.
Hmm: Fy vad tragiskt!
Jag skulle vilja veta vad ni anser om följande: mamman anmäler sitt ex för incest i samband med skilsmässan. Enlig henne hade övergreppen skett under många år och att yngsta sonen (då 7-9år -minns inte riktigt) definitivt var drabbad. Kanske även den äldsta sonen som då var i 20-årsåldern.
Denna dam - vi kan kalla henne för Karin - ville ha ensam vårdnad för det yngsta barnet. Dock ville hon att sonen även i fortsättningen skulle bo hos sin pappa och ha umgänge med sin mamma. Detta eftersom hon själv höll på att omskola sig och dessutom hade en inlett ett förhållande med en ny man som bodde på en annan ort.
Ska man ta en sådan anmälan på allvar? Hur resonerar ni?
Detektiven: Det är ju svårt att säga med det tunna underlaget, men om mamman påstår att hon vet att incest förekommit under flera år utan att ha gjort något själv så skulle hon ju inte heller vara lämplig som vårdnadshavare, men att hon är tokig utesluter ju inte att det skulle kunna vara sant heller i och för sig, men som sagt, svårt att säga med den infon. Sonen som är 20 är ju myndig.
Själv blir jag VÄLDIGT misstänksam av två skäl:
1) kärringen har inte gjort ett jota under alla dessa år för att rädda sönerna. Först efter att hon hittade en älskare gjorde hon en anmälan.
2) Kärringen vill ha vårdnaden. Men hon anser trots incestanmälan att yngsta sonen även i fortsättningen skulle bo hos pappan. Samma pappa alltså som enligt anmälan har förgripit sig på barnen i åratals. Hur hänger detta ihop? Och vad spelar det för någon roll vem som har vårdnaden. Det är ju boendet och umgänget som jag skulle oroa mig för. Inte vårdnaden.
3) Kärringen vill inte betala underhåll. Med motivationen att hon inte är säker på att pengarna går till barnets bästa. Pappan KAN ju köpa något åt sig själv. Hemsk tanke i och för sig
Men samtidigt vill kärringen inte ha sonen boendes hos henne heller. Jag förstår inte riktigt hur hon tänker. VEM ska då försörja ungen? Jag och du kanske? Eftersom sonen ändå måste ha mat i magen och ett tak över huvudet.
Jag blir alldeles förundrad när jag hör sånt här. Och jag fattar inte varför exempelvis soc inte ställer samma frågor som jag nu har ställt för att bringa lite klarhet i saken.
I mina ögon är incestanmälan en hämnd. Kärringen ville förstöra pappans karriär. Han arbetar nämligen som barnpsykolog och en incestanmälan gör hans yrkesutövande väldigt besvärligt för honom.
Detektiven: Det är ju svårt att säga något utan att ha mer information, av den skrift du lämnat så vet man ju inte om kärringen är psykiskt störd tex och därför inte haft problem att bo kvar och se sina barn utnyttjas?
Jaha jag uppfattade det som att hon ville ha ensam vårdnad om yngsta sonen och tog därför för givet att han då skulle bo med henne? Sen har jag svårt för att "döma" av såna här berättelser, dels vet jag inte om dom är sanna, dels vet jag inte någon som helst bakgrund, dels vet jag inte om du har all info eller bara den som den ena parten lämnat ut osv.
Vet du att soc inte har utrett det hela? Har du läst all dokumentation eller har du lyssnat på en part?
Är det som du säger så låter det förstås helt galet, men samtidigt så hör jag till dom som brukar bli jävligt tveksam när såna här extrema grejer kommer upp såvida jag inte får se dokumentation att det verkligen är så.
Nej, jag har inte läst dokumentationen. Jag har dels lyssnat på den incestanmälda pappan och dels vad kärringen själv har berättat för en av mina närståenden.
– men inte vården alls. Trots att pappan är en incestpappa enligt henne själv. Det minst man kunde begära i hennes sits om hon nu inte vill bo med sonen är att pappan inte heller gjorde det. Men detta har hon inte krävt.
Själv anser jag att självklart borde dömas som medskyldig om hon har låtit sönerna lida i åratals utan att reagera. Tror inte att det är så, men ifall det VORE så. Dessutom borde man verkligen höja ögonbrynen om någon endast vill ha vårdnaden – eller bestämmanderätten som hon kallar det för
Själv blir jag fruktansvärt arg när någon missbrukar incestanmälan. Man borde verkligen banka i skallen på folk att detta är något mycket farligt ungefär som att svära under ed.
Detektiven:
Har jag fattat dej rätt att mamman hävdar att hon bör ha ensam vårdnad pga att fadern har förgripit sig på barnen, samtidigt hävdar hon att fadern ska ha boendet?
Då förstår jag inte alls....vårdnaden är väl inte det som möjliggör övergrepp, det måste väl ändå vara umgänget? Motsägelsefullt med andra ord.
KiaW: japp. Korrekt uppfattat.
Hon vill ha vårdnaden - ej vården, eftersom hon enligt henne själv inte har någon möjlighet att ha sonen boendes hos sig. Detta dels pga studier på en annan ort dels pga den nya kärleken som också finns på en annan ort.
Varför sonen inte skulle kunna flytta med henne till studieorten har jag aldrig förstått. Lika lite som jag förstår det varför sonen inte skulle kunna följa med de helger hon åker till sin käresta. Eller varför denna nya karl inte skulle kunna besöka henne istället. Nej, det går inte. Någon förklaring får man inte.
Även om jag anser att hellre en utredning för mycket än för lite, verkar det konstigt att man överhuvudtaget ids hålla på. För mig är lögnen uppenbar.
Vidare tycks hon tro att ifall hon hade vårdnaden (ej vården) då skulle hon vara den som bestämmer hur fadern använder pengarna i sitt hushåll. Trots att de är skilda. Annars vägrar hon betala. Men snart blir hon tvungen eftersom saken dras via FK.
Detektiven:
Min främsta fråga är vad som hindrar att fadern ska ha vårdnad....Vad jag menar är, om han är betrodd att vara boendeförälder kan jag inte se hinder för juridisk vårdnad, och om hindret för juridisk vårdnad är att han gjort sig skyldig till övergrepp bör det ju ligga samma hinder för att vara boendeförälder...
Är det så att att modern som nu anklagar honom har vetat om att övergrepp förekommit och att det efter utredning skulle visa sig också stämma så kan jag inte se att någon av dem ska vara boendeförälder.
Vilka anledningarna än kan vara till varför hon anser att hon inte har möjlighet att vara boendeförälder är egentligen helt ointressant, det intressanta är att hon godkänner faden som boendeförälder och har därmed talat om att inga hinder föreligger för den juridiska vårdnaden.
Detektiven: Ja är det som du säger då låter det ju onekligen konstigt och om det inte finns annat som talar emot det du säger så låter hon ju inte riktigt kry direkt
Catta: det kliar i fingrarna att ställa en diagnos på mamman. Vilken – det vet jag inte, men något konstigt är det med kärringen.
KiaW: Paret har gemensam vårdnad för tillfället. Och det var tänkt att de skulle ha VV-boende. Men den lösningen blev komplicerad pga att mamman ”inte hade någon möjlighet” att skjutsa sonen till fotbollsträningen.
Sen kom studierna på annan ort och därefter kröp det fram att hon egentligen inte ville vara bunden så mycket som ett lågstadiebarn innebär. Inte ens varannan vecka.
Som ni hör är jag relativt fördömande eftersom jag anser att hon borde ha tänkt på detta tidigare.
Jag tror att hon har hittat på incesthistorian därför att hon innerst inne har dåligt samvete. Men att anklaga pappan för incest och samtidigt vilja fortsätta som hittills dvs. att han tar hand om vardagsruljansen medan hon träffar pojken ”när hon har möjlighet till det” verkar inte trovärdigt i mina öron.
Jag förstår inte om soc. inte ser detta mellan raderna. Tydligen är det ändå så att varje anmälan måste utredas. Hur osannolik den än månne vara.
Troligtvis blir det så att pappan begär ensam vårdnad. Vilket på sätt och vis är synd. Kanske det bästa vore om hon tvingades till gemensam vårdnad och VV- skojar bara. Ingen kan ju tvingas till att vara förälder mot sin vilja.