Gårdagens Uppdrag granskning (länk till programmet) var riktigt upprörande, hade man kunnat kliva in i tv´n och ruska om en och annan hade jag gjort det, tex ordförande i socialutskottet, Ann Hjertén, som tyckte att den biologiska mamman “inte fått en ärlig chans”. Där har hon missat något väsentligt, det är inte mamman som ska ha en ärlig chans, det är barnen.Socialsekreteraren som inte tyckte det var nödvändigt att göra några hembesök för att se hur barnen hade det i sitt familjehem var ju ett annat stolpskott som bevisat på alla sätt att hon inte är kompetent för det yrke hon har och därför borde avgå direkt.
Hur i helvete kan man behandla barn på det här sättet? Jag får ju känslan att detta inte egentligen handlar om vad man anser är barnens bästa utan om prestige, fostermamman har “tagit sig ton” och man vill sätta henne på plats och visa vem som bestämmer, sen att det sker på barnens bekostnad är ingenting man tycks oroa sig nämnvärt för. Vad barnen vill råder ingen tvekan om. Fostermamman skriver på sin blogg att dom fått träffa barnen och att barnen numera kallade sig för andra namn, och jag är inte säker på om jag förstår det rätt, men menar hon att man t.om bytt namn på barnen? Man har tagit dom från det enda hem dom haft, placerat dom i en jourfamilj i flera månader, låtit dom hatta mellan jourhem och en mamma som flyttat inte mindre än 6 ggr på ett år, för att sedan inse att mamman inte är lämplig i alla fall och då placera dom i ännu ett nytt hem. Och som grädde på moset också bytt namn (?) på dom så att dom inte alls ska känna att dom vet vilka dom är och var dom hör hemma?
Även där kom socialsekreteraren med ett osedvanligt dumt resonemang när UG´s reporter frågade om hon tyckte det var lämpligt att barnen fått sova i 6 olika hem och socialsekreteraren menade att dom hade sovit i samma sängar, det var ju bara i olika hus (typ), den människan kan inte ens ha ett slutbetyg från grundskolan.Som jag skrev i en kommentar till Bennie Åkerfeldt som har åsikten att allt detta handlar om rasism för att den biologiska mamman är rom: ” Man kan älska sina barn och man kan vilja ge dom allt dom behöver, men barnen klarar sig inte på en önskan, det måste fungera i praktiken också”. Det har visat sig här att mamman inte kan ge barnen det de behöver, hur gärna hon än kan tänkas vilja, men trots att kommunen någonstans måste inse att dom gjort fel så låter dom inte barnen komma tillbaka till den familj som dom växt upp hos.
I programmet kunde man höra barnen gråta förtvivlat och säga att dom ville hem (till fosterfamiljen), man kunde se hur dom klamrade sig fast hos fosterföräldrarna nästan halvt panikslagna. Fatta vad dessa barn ska känna sig förvirrade? Som fosterpappan sa ” Dom måste ju undra om ingen vill ha dom”. Hur ska dessa ungar våga lita på en vuxen igen? Nästa gång de ska följa med någon för en stund, kommer de då att vara livrädda att de ska bli bortförda igen? Jag hoppas verkligen att fosterfamiljens kamp ger resultat och att barnen får komma hem snart till sin mamma ,pappa och bror, jag säger mamma,pappa och bror för att biologi är ingenting som avgör om man är en mamma eller pappa, det är den som gör det en förälder ska göra som avgör det.Nu har tack och lov ett antal personer fått lämna sina poster, och man jobbar för att återfå förtroendet för kommunen, men ska man få det så måste man nog först erkänna att man gjort fel och sedan låta barnen komma hem, och i gårdagens program så tycktes ingen anse att dom gjort några fel.
Patrik Nybergs artikel Kriminell släkt skrämmer socialtjänsten
Bennie Åkerfeldts artikel Smutskastning av romsk familj
Fostermammans blogg
Länk till mitt tidigare inlägg i ämnet
Loading ...
Först ett liten sakfel. Hon hette inte Eva Hjertsén utan Ann Hjertén. I vilket fall så är det ju så att man inte kan återförena barn med någon de inte har anknytning till. DVS mamman. Det är en omöjlighet. Barnen kan få det bra hos någon annan som i det nya familjehemmet men annknytningen de hade med oss får de inte med någon annan. Det är därför de far illa av det de utsatts för, dt är därför de kommer att farqa illa även om man sätter in allt stöd där de är och det är därför de skall “hem” till oss igen
Då det gällde namnen så är det ju sa att vi fick byta namn på dempå grund av hotbilden. Så nu har de fått “tillbaka ” sina riktiga namn men för dem blir det som att byta. De har desutom blivit av med de enda saker de hade kvar som stod för trygghet. mamman hade kastat pojkens nalle då hennes man blivit arg. Även tösen hade blivit av med sin snutefilt. Har man så lite förståelse för vad som är viktigt för barnen är det tveksamt om man har förståelse för deras behov.
Eva: Ja jag såg sen att hon hette det. Jo det finns ju en viss skillnad mellan att “ha det bra” och känna att man är i sitt hem med sin familj.
Aha då fattar jag, så de har haft andra namn sedan de var pyttesmå,men nu får de tillbaka sina rätta namn, då kan man ju undra är det för barnens skulle eller för mammans skull…..
Ja jag är bara mållös över allt detta
Pingback: Blodsband | CattasBubbla
Eva,
Hur ser du på möjligheten för barnen att lära sig romani? Ett argument från nötterna som bara ser mammans behov är ju just det här att de förlorar sin kultur och jag skulle vara intresserad av din syn på det.
Jag har en kompis som är gift med en rom och hon är en av mina bästa vänner. De driver dessutom en skola för romer. Sedan ser jag inte språket som ett av de största problemen det kan de läsa när de blir lite äldre om de vill. Det börjar komma som hemspråk. Det största problemet för romer är att de har svårt att gå färdigt skola skaffa utbildning och det skulle de deffinetivt göra hos oss. Kulturen kan de också tilgodogöra sig hos oss eftersom vi har det i bekantskapskretsen.
@Eva fostermamman: Vad grundar du åsikten att romer har svårt att gå färdigt i skolan? Om du inte har väldigt starka belägg för ett sådant uttalande så ligger det dig väldigt mycket i fatet.
@Hmm,
http://alternativ-debatt.blogspot.com/2010/07/nationell-strategi-for-romernas.html
Visserligen ger man en liten brasklapp.
“Mellan trehundra och femhundra barn är sällan eller aldrig i skolan, sa Britta Ström vid integrationsavdelningen Malmö stad till SVT:s Agenda okt. 2008. De uppgifterna har dock inte kunnat bekräftas i den nya underlagsrapporten. “
Jag såg ett tv program om romer där de själva sa det. Sedan befäste de det med statestik.
Eva & Trolla: Då så.
Jag skulle ändå passa mig för att säga ngt liknade då det är lätt att ngn ta illa upp och använder det emot er.
Håller med Hmm. Anledningen till att många inte går i skolan kan bero på olika faktorer, t ex många omflyttningar mellan kommuner som försvårar. Och svårt för romer att komma in i klasser då jag är ganska säker på att de riskerar mobbing.
Alltså är det väl lättare om man är på en skola och kommer in tidigare. Men jag tror det är viktigt att de ska få tillgång till språkundervisning, även utan eget val. Kanske inte alltid lätt att motivera barn till extra studier. Däremot så tror jag ingen ångrar det i efterhand.
Du frågade, jag svarde. Sedan kan jag inte ta bort något. jag anser inte att probelm blir mindre bara för att man inte pratar om dem. Men man måste hålla isär sak och person. jag tycker inte illa om romer och det har inget med skolsituationen att göra. För mig är det samma sak som att ex säga att väldigt många alkoholister är hemlösa. Det blir itne mindre sant för att man inte säger det men först då man börjatr tala om det som man kan göra något åt det. En av mina vänner är gift med en rom och de har startat en skola för romer just för att problemet är så stort. Det gör inte mig till rasist.
Det har varit en del här på slutet om just att en stor del Romer inte går/går färdigt skolan. Förmodligen beror det på att det inte alltid varit självklart att de ska gå i skolan, det var väl först på 60-talet de fick börja gå. Då kan man ju tänka sig att de föräldrar som själva inte fått gå skolan inte ser vikten av att barnen gör det, och sedan blir det en ond cirkel. Jag tror det var i Malmö (hittar det inte nu) där det visade sig att det var en enormt stor del av alla romer på en viss skola som knappt hade någon närvaro alls och mycket få som gick ut med godkända betyg.
Någon rektor uttalade sig att det var svårt att få många romska föräldrar att förstå vikten av en skolgång och då kan ju det bekräfta det jag skriver ovan.
Sen tror jag också att romer som ofta är en utsatt grupp förstås också blir utsatta i skolmiljön vilket kan leda till att man inte vill gå dit. Men jag håller med Eva här, det ÄR ett problem för många romer och det försvinner inte för att vi vill vara politiskt korrekta och inte tala om det för att inte riskera att framställas som rasister. Men jag förstår också Hmm´s tanke, att i ett känsligt läge finns det gott om folk som kan vända på ett resonemang och få det att framstå som just rasistiskt eller att man snackar ner romer som människor.
Du missförstod mig, jag tror inte att du är rasistisk, och jag är glad att du har bekanta i kulturen som kan hjälpa till och det handlade just det som Catta skriver om det känsliga läget i dagsläget som folk kan hålla emot dig.