Avslag för de båda läkarna

Läste att de båda läkarna i Da Costa-fallet fått avslag på resningsansökan hos högsta förvaltningsdomstolen vilket känns lite som spiken i kistan för dom. Deras tanke att få tillbaka sina läkarlegitimationer var inte att praktisera yrket mer då de är väl medvetna om att över 20 års frånvaro i yrket lett till att de inte längre är uppdaterade på vare sig nya arbetsmetoder eller mediciner,utan det handlade helt enkelt om upprättelse. Möjlighet att ansöka om prövningstillstånd hos Högsta Domstolen vad gäller skadeståndsdelen finns förstås,men det är väl inte sannolikt att det går annorlunda där heller.

Här är alltså två välutbildade män (med det inte sagt att välutbildade inte skulle kunna begå brott) som friats från mordanklagelserna, själva styckningen var man övertygade om att de begått,men då det var preskiberat kunde de inte heller dömas för det,men man skrev in det hela i domskälen,domskäl kan inte överklagas och därför kvarstod det som ett faktum.På grund av dessa domskäl så återkallade alltså socialstyrelsen deras läkarlegitimationer. Redan där utsattes de för ett rättsövergrepp då de inte hade möjlighet att överklaga den allvarliga anklagelsen.

Hela detta fall är byggt på vittnen som med tiden ändrat sina utsagor från att inte veta ett skvatt till att bli tydligare och tydligare i sina berättelser och utpekanden. Vittnen som hävdat att andra kan styrka det dom påstår,men senare har det visat sig att ingen alls kunnat styrka det. Vittnen som pratat om personer som ska ha varit med när dom sett olika saker,men dessa personer har aldrig återfunnits.Vittnen som kunnat peka ut de båda läkarna,men inte förrän de visats i medierna. Åklagare som kollar när läkarna kan ha haft möjlighet att begå mordet/styckningen och utgår från det istället för att utgå från när hon senast sågs i livet.Det är så otroligt sjukt att den typen av vittnesmål ens är möjliga att använda. Att man dessutom missat mycket som varit extremt relevant för utredningen är bara än mer skrämmande.

Det är inte läkarnas fingeravtryck på de sopsäckar Catrine hittades i,det är inte deras hårstrån som finns på handduken man hittade bredvid sopsäckarna,däremot hörde ett hårstrå till Catrine.Kan man då tänka att de som stoppat henne i sopsäckarna också då är ägare till de andra hårstråna? Kan man tänka att allmänläkarens exfru som var huvudvittne under rättegången 1988 hade ett eget intresse i att se honom fälld? Hon hade under lång tid försökt få honom fälld för incest mot sin dotter (vårdnadstvist) ,men trots åtminstone 4 rejäla utredningar och undersökningar av flickan fann man ingenting som tydde på att hon skulle utsatts för det, men skulle han fällas för styckmord så skulle ju också vårdnadstvisten vara över?

Jag skulle nog kunna gå så långt att jag påstår att det som drabbade de båda läkarna var en masspsykos hos medierna som smittade av sig till så väl läsare som rättsväsende. Och som med alla psykoser så fungerar det ju så att vissa kommer ur dom medan andra fastnar i dom,vissa förstår att de gjorde fel under sin psykos medan andra som fortfarande är kvar i den fortfarande inte har förstått det. De inom rättsväsendet som fortfarande idag hävdar att detta skötts efter de lagar och regler vi har och utifrån det som formar ett rättssäkert samhälle, bör omgående avsättas från sina poster. Stollerierna kring Tomas Quick är tokigt nog,men detta slår fan i mig alla rekord.

Jag kan heller inte släppa tanken på allmänläkarens dotter som i alla år blivit itutad denna sanning av sin mamma,av media,av rättsväsendet och stolliga vittnen. Jag undrar om hon på senare år nu när hon är vuxen, funderat med hjälp av enbart sina egna tankar, på om hennes pappa faktiskt är oskyldig? Har hon någonsin tänkt att ”Tänk om min pappa faktiskt är oskyldig, om min mamma använt sig av mig för att hon hatat honom”? Patrik Nyberg skriver så här på Crimenews

När jag skrivit till allmänläkarens före detta fru och dotter har jag inte fått något svar. När jag kontaktat domaren Carl-Anton Spak som genom sin tingsrättsdom möjliggjorde en avskiljning mellan en pappa och en dotter har han inte velat besvara frågan om han fortfarande tror på mammans berättelse. Istället valde han att begära skyddat telefonnummer. Det var tydligt att Spak inte ville bli påmind om sin roll i vad som blir en kanske livslång separation.

Jag tycker det säger en hel del. Undra om dottern läser det som skrivits om fallet på senare år,om hon uppmärksammat att det är allt färre som tror att de båda läkarna hade något med detta att göra? Om hon ser att alla stollars vittnesmål faktiskt går att smula sönder rätt bra? Jag kan inte lasta dottern för detta då hon förmodligen blivit helt hjärntvättad av sin mor, jag kan bara hoppas att hon en dag beslutar sig för att stå på egna ben och ta reda på sanningen själv, att hon genom allt nytt som framkommit kan dra samma slutsats som de allra flesta i dagsläget gör, nämligen att de båda läkarna med största sannolikhet inte har ett skit med detta att göra.

Jag hoppas att hon har modet att ta reda på sanningen själv,men för att göra det krävs en enorm styrka, för tänk om hon kommer fram till att ingenting tydde på att hon någonsin blivit utsatt av sin pappa,ingenting tyder på att han är den perversa styckmördare han framställts som, då inser hon ju också att den person hon känt tillit till i hela sitt liv (sin mamma),den person som tagit hand om henne,fött henne och klätt henne, är samma person som förstört alla möjligheter för henne att ha en far, samma person har förstört två människors liv totalt,och allt för att få sin egna vilja igenom.

Nej detta är bara tragiskt och förjävligt, och räcker inte allt som kommit fram för att de ska få en offentlig upprättelse (och en stor jävla ursäkt) så vet jag inte vad som krävs. Jag hoppas verkligen att alla skyldiga i detta får smaka en liten dos av sin egna medicin.  Obducenten lever med skyddad identitet,allmänläkaren Tomas Allgén har dock framträtt med både namn och bild därav min publicering. Nedan finns den debatt där Allgén medverkade.

Del 1, Del 2, Del 3

Tidigare inlägg jag skrivit om detta: Nya uppgifter, Personligt ansvar, Mer Catrine Da Costa, Catrine Da Costa,

Det här inlägget postades i Brott & Straff och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.