Jag är den förste att klaga på det “nya” sjukförsäkringssystemet som är så förbannat kantigt och omänskligt i många delar. Samtidigt är jag den förste att också se att det behövdes göras om då det var allt för enkelt tidigare att bara gå hemma. Jag läste Paulina Wennerlunds debattartikel i Aftonbladet häromdagen och jag vet hur det är att ha panikångest,depression och vara utbränd, det är något som oftast inte syns men är desto jävligare att leva med. Dock finns det alltid två sidor av ett mynt och jag tänkte jag skulle kolla vad mer som finns om Paulina. Det var lätt då hon har en blogg .
Paulina bor med sin sambo och 5 hästar och 7 katter. Hon har som alla andra bättre och sämre dagar. Hon sköter alla djuren, hon åker ibland på ÖB,Dollarstore,jysk,stan, går på resturang,bio osv,som alla andra. Förmodligen håller hon sig hemma de dagar hon känner sig sämre,som alla andra. Jag tänkte citera några stycken ur artikeln.
Bara det faktum att jag aldrig varit anställd är ju i sig ett bevis på min sjukdom.
Nej det är inget bevis på sjukdom, det finns dom som inte vill jobba,som bara jobbar om dom får det jobb dom vill ha,det finns dom som inte lyckats få en anställning av olika orsaker,så ett bevis på sjukdom är det inte.
Om jag blir sjukskriven av läkare och går till soc. får jag inget försörjningsstöd för jag bor sambo och hans lön ska tydligen räcka till precis allting.Jag har 3 500 i månaden och min ekonomi förgör mig, mosar mig psykiskt, krossar mig, jagar mig.
Vad kostar det att ha 5 hästar och sju katter? Har man bara 3500 i månaden så har man inte råd med det inte ens om man delar på utgifterna med sambo och ev mamma och syster, det är en prioriteringsfråga. Då har man knappt råd att leva. Har man råd att ha den mängden djur då ska man inte heller ha något försörjningsstöd från soc kan jag tycka. Oavsett om djuren kan ha en terapeutisk inverkan.
Min läkare på psyket sa till min handläggare på Försäkringskassan förra veckan: ”Om möjligheten funnits att kunna sjukskriva Paulina i 1½ – 2 år så hade vi haft en chans att hinna gå in med åtgärder, medicinutprovning, terapi och så vidare…
Paulina är snart 35 år,hon har lidit av dessa sjukdomar i hela sitt liv. Skulle inte alla dessa “lediga” år varit tillräckligt lång tid för att gå in med åtgärder,provat ut mediciner,gå i terapi osv? Har man inte under dessa år provat medicinering och terapi? Har hon gått sjukskriven/arbetstränat osv utan att det funnits någon medicinsk terapeutisk behandling under tiden i syfte att få henne att må bättre?
Så vad gör jag nu Ulf Kristersson? Hur ska jag klara mig? Jag kan inte betala hyran, inte köpa mat, inte betala elräkningar eller andra räkningar heller, inte köpa medicin. Jag är sjuk, jag har inte råd att åka till sjukhus, eller gå i terapi eller få behandling i någon form.
Nej men ni har råd att ha fem hästar och sju katter?
Missförstå mig inte nu, jag tror absolut att Paulina har stora problem med ångest,depression osv,däremot så VET jag att ingen människa med dessa problem mår bättre av att gå hemma dagarna i ända. Vi bortser från de som har så djup depression att de inte tar sig ur sängen,för det gör ju Paulina.Vi bortser också från de som har sån ångest att de aldrig kan vara bland andra människor,för det klarar hon ju emellanåt. Att gå hemma år ut och år in skapar en social fobi i sig.
Hon har varit arbetsför i ca 15 år,aldrig varit anställd, men jobbat hårt (var? Hemma?) . Hon har alltså aldrig ens varit timanställd då i minst sex månader,för om hon varit det skulle hon haft en sjukpenninggrundande inkomst. Det jag inte alls får ihop är att hon under alla dessa 15 år tydligen varit för sjuk för att arbeta,men ändå krävs 1-2 års sjukskrivning nu för att “hinna gå in med medicinutprovning,terapi osv”, vad har man gjort under dessa 15 år då?
Man ska absolut inte förringa denna typ av sjukdomar, det är ett helvete att drabbas av det,men samtidigt kan man inte förvänta sig att vara sjukskriven ett helt liv om man samtidigt klarar att göra en massa saker. Hon kanske skulle klara att arbeta som ridinstruktör som hon är utbildad till, då får hon vara med djuren och ett fåtal människor. Ur hennes blogg:
Frågan var om AF skulle kunna gå in med starta eget-bidrag, det vill säga samma usla ersättning jag har nu (3 500 i månaden) i ett halvår medan jag startade upp min verksamhet.Nej, det kunde de inte.Planen var för svag ekonomiskt det första året.Förra året hade det kunnat gå bra för då var det valår och de hade mycket resurser.De var indragna nu fick jag förklarat för mig.Borgartaktik.
Nu har jag ingen jävla aning vad jag ska göra. Jag var helt inställd på det här, att starta eget även om jag definitivt hade kunnat få må bättre.Jag fick inte studera heller, utan nu måste jag finna mig i sysselsättningar professional såsom grupper som går i skogen eller sitter tillsammans i ring med en terapeut.Eller plockar svamp.Jo det är det som står till buds och på måndag måste jag lämna besked om jag ska deltaga.Även om jag ville och kunde så tog jag mig inte dit för jag har ingen bil och inte råd med bensin.
Det är inställningen som stör mig. Man har inte råd med bensin för att delta i AF´s förslag,men man har råd att ha en massa hästar som är svindyra i drift? Man kan inte arbeta då man inte tål att se folk,men man kan gå en utbildning? Man kan inte arbeta någonstans alls men man kan starta eget? Ett annat citat:
Dessutom sa jag att jag kommer aldrig mer sätta mig i den sitsen att jag går som nå’t hjon på en ridskola och arbetsträna när jag har kompetens att driva stället.
Men var är problemet då? Anledningen att hon inte vill gå och arbetsträna är att hon är kompetent att driva stället, ja men jobba upp dig då!! Man får inte ett chefs/föreståndarjobb efter att ha varit arbetslös ett helt liv!! Då är alltså inte problemet att hon inte klarar av att vara där,utan att hon känner sig överkvalificerad. Man kan inte neka erbjudanden om arbetsträning,grupper/kurser osv för att det är tråkigt alt inte ger något och sedan förvänta sig att bli försörjd.Man måste bjuda till även om det känns meningslöst. Jag har varit där själv,inte pallat vara bland folk,inte orkat finnas till,inte orkat med kraven,haft fruktansvärd panikångest. Men ofta är man själv det största hindret,och ibland behöver man en spark i arslet för att komma igång. Jag vill åter poängtera att jag förstår hennes problematik,men jag har svårt att se att hon anstränger sig för att försöka förändra den verklighet hon lever i idag…
Loading ...
Jag håller med dig. Man har inte råd med så många hästar om man har den inkomsten !
Och inte heller känner jag någon med paniksyndrom som klarar av affärer, bio osv.
Blir sur av det här eftersom det späder på debatten om fuskare något oerhört.
Hon kan starta upp en ridskola i mycket liten skala o arbeta sig upp.
Det verkar ju som om hon klarar just det . Varför ska staten betala för det ?
Gillar egentligen inte att racka ner på någon som jag inte känner. En spontankommentar alltså,ska läsa hennes blogg o se vad jag kommer fram till.
Allin: Det är väl lite det jag tänker också,jag betvivlar dock inte att hon har det jobbigt med ångest osv,men som du säger så är tydligen inte ångesten värre än att hon ändå fixar att vara ute på stan osv, och då är det ändå hanterbart (om än inte roligt på något sätt). Man får ju social fobi om man isolerar sig också. ja precis, känner hon att hon fixar att sköta en ridskola så får hon starta upp en egen eller jobba upp sig som alla andra på någon annans ridskola. Och hon tycks ju vilja starta eget,fast med hjälp av bidrag då. Nej som sagt,jag tycker reglerna är galna emellanåt och har klagat massor på det själv,men det känns bakvänt när man ser att hon faktiskt inte har total social fobi,klarar att sköta en massa djur,vara bland folk osv.Så framgår det inte i artikeln.
Nu läst hennes blogg o det är nog så att hon mår rätt kass.
Svårt läge det där.
Undrar dock över om hon skulle klara en ridskola. Och undrar lite över hur hon alls klarar 4 hästar. Både ekonomiskt o fysiskt.
Bra inlägg.
Jag blev ärligt besviken när jag som hastigast kikade igenom hennes blogg och googlade henne. Varför kan inte Aftonbladet lyfta fram de som drabbas av sjukförsäkringsreglerna och har “rent mjöl i påsen” istället?
Kan man ge ut en bok och åka på prisutdelning för den, samt åka på folkfulla premieringar och visa hästar för bedömning, så har jag svårt att se att man saknar arbetsförmåga helt, faktiskt. Det låter som hon vill bli försörjd så hon har tid att göra sånt hon tycker är roligt istället för att göra tråkiga saker som att jobba, helt enkelt.
Hon gör en jämförelse i sin blogg med att vara rullstolsbunden, “Om jag satt i rullstol och vissa dagar klarade av att rulla uppför backen för att hämta posten men vissa dagar inte – då skulle ingen ifrågasätta det. ”
Men jag tycker den jämförelsen haltar. Hur mycket rullstol man rullar spelar ju ingen roll, rullstolsbunden är man ändå. Men om man vissa dagar reser sig upp ur rullstolen och går obehindrat – det är då man börjar fundera i vilken omfattning hon är “rullstolsbunden”.
Som du skriver så tror jag också att hon har problem, men inte i den omfattningen som hon vill påskina. Hon kan uppenbarligen “slita hårt på heltid i Stall Professional” som hon skriver i bloggen, samt skriva blogg och böcker och arbeta med hästar, både själv OCH i sällskap. När det passar.
Tråkigt, alltsammans.
Allin: Ja att hon mår kasst har jag aldrig betvivlat,men jag anser ju att sjukpenningen missbrukats i så många år och att det måste finnas gränser också. Varför tex behövs 1-2 år för att prova ut medicinering och gå i terapi, har man inte gjort det under dessa år,och om man har det men inte hittat något på 15 år,varför skulle man då hitta något om ett år? Varför har man inte råd med bensin så man tar sig till kurser anordnade av AF när man har råd med 5 hästar och sju katter?
Jag vet precis hur det är att ha panikångest och depression och vara så slut att man knappt orkar finnas till,och man är i behov av vila,men jag tror inte det blir bättre att vila i 15-20 år,tvärtom så säger all kunskap att man får bättre psykisk hälsa av att ha något att göra,att vara bland människor osv. Sen finns det vissa fall där människor är i så dåligt psykiskt skick att de verkligen inte fixar det,och de ska förstås inte sättas på bar backe. Jag har läst ganska långt bak i bloggen och sett att “I dag har jag varit på stan”, “Idag ska jag på Jysk” etc, och då förstår jag inte varför hon inte skulle kunna arbetspröva eller göra praktik, då är man ju medveten om begränsningarna och går det åt helvete så kan hon åka hem. Det finns också en möjlighet att få lönebidrag.
Viola: Tack, ja jag kan tänka att om man inte haft ett enda arbete på 15 år så är det förstås motigt att gå någonstans för en skitlön (arbetsträning,praktik), det är säkert kanon att få gå hemma och göra det man vill och få samma betalning. När jag gått hemma utan ersättning i 10 månader av samma orsak så kändes det jävligt motigt att börja arbetspröva på dagis. Min tanke var en massa skrikande ungar,tänk om jag skulle få värsta ångestattacken etc etc. Men det var det bästa jag har kunnat göra, jag fick något annat att tänka på, jag fick förvisso ångest emellanåt,men då gick jag undan en stund. Det tog emot att kliva upp, att möta föräldrar osv,men det var också dagis som fick mig att börja skratta igen. Jag behövde dom där månaderna av vila då jag var rejält utbränd,men sen behövde jag en spark i arslet också för att komma igång-
Jag läste inte så långt. Litar dock som vanligt på din läsförmåga
.
Och även om jag tror på att hon mår dåligt så känner även jag mig tveksam till relevansen i att vara sjukskriven så länge när man är så ung o så det här med alla djuren. Djur är bra, det är inte det. Men som du säger så rimmar det inte att klaga över att man inte har råd med bensinpengar o medeciner men man har råd med så många djur.
Vad handlade boken om ?
Allin: Jag tror det var en diktsamling, fast skriva är ju ett sätt för många att må bättre också. Nej jag tror inte heller att det gynnar tillfrisknande att gå hemma åratal, inte är det superkul att arbetsträna till en liten peng och kanske på ett ställe där man är överkvalificerad dessutom,men man får ju se det som att det är ett sätt att komma igång utan alltför stor press på sig också
Huvet på spiken!
Jag förstår att man kan vara sjuk så man inte kan jobba. Men väldigt många verkar bara vara sjuka när det kommer till att jobba och inte när det “vankas roliga saker”. Men vad vet jag….. har aldrig haft psykiska problem.
Mvh Malin
Malin: Den varianten finns det också gott om,problemet med psykisk sjukdom är ju ofta att den inte syns,men är ett helvete för de som är drabbade. Som sagt så tror jag säkert att Paulina lider av allt det hon uppger,dock inte i den omfattning att hon inte skulle vara ett dugg arbetsför
Jag blir galen när jag läser om sånt här. Jag betvivlar inte heller att hon mår dåligt. Men Jag mår illa av att se folk som gnäller om sånt här och sen har tre bloggar som hon verkar varaväldigt aktiv i och alla dessa djur.
Jag jobbar tio timmar om dagen femdagar i veckan och många ggr övertid på helgerna. Jag har en hyffsad lön men skulle ändå aldrig ha råd med alla dessa djur. Hur bor hon? Om man har så många djur så låter det som att hon bor ganska stort. Själv bor jag i en pytteliten etta och drömmer om att få bo större.
Hur har hon tid och ork med att sitta och uppdatera dessa bloggar? Jag är helt färdig efter en arbetsdag och orkar oftast inte angagera mig på nätet annat än helger. Så mycket som hon skrivit och allt hon länkar och hänvisar till måste ta en evig tid att leta upp och läsa igenom. Hur orkar hon det om hon inte orkar jobba?
Kommentaren om att hon inte vill arbetsträna på ett stall för hon skulle kunna sköta stället gör mig så matt att jag inte ens orkar kommentera det mer än så här.
Jag håller med Viola. VARFÖR lyfter Aftonbladet inte fram de som verkligen har de dåligt och har rent mjöl.
Jag följde en tråd på Flashback tidigare om en kvinna som Aftonbladet hade en snyftig artikelserie om. Den kvinnan var dum nog att ha en blogg samtidigt där hon skrev om hur hon dagligen åkte till lekparadis med barnen, storstädade hela huset, rensade vinden halva nätterna, städade ur poolen, skötte trädgården osv osv samtidigt som hon i Aftonbladet hävdade att hon hade så ont i kroppen att hon inte kunde kliva upp ur sängen. Hon fick även bostadsbidrag för en lägenhet hon påstod sig ha samtidigt som det klart och tydligt framgick i hennes blogg att hon bodde ihop med sitt “ex”
Det gör mig vansinnigt förbannad. Så många människor som uttnyttjat systemen som varit på tok för lama. Och nu när man gör något åt det så är det många människor med “riktiga” problem som drabbas pga av alla lata och arbetsskygga människor. Hur kan man anse sig ha rätt att inte behöva göra någonting och leva på andra hårt arbetande människor?
Hur dåligt hon nu än mår så är hon ju helt klart arbetsför på något sätt. Om hon nu klarar av attta hand om alla djur och mår bra av att vara med djur borde hon inte vara överlycklig om hon då får arbetsträna med hästar?? Om hon nu klarar av att sitta och skriva långa inlägg på nätet så kanske hon skulle kunna klara av ett jobb som innefattar att sitta framför en dator på dagarna?
En annan sak som direkt gör mig suspekt är när folk har bloggar där dom har väldigt mycket åsikter och är “offentliga” i tidningarna men det finns knappt några kommentarer på inläggen, och de kommentarer som finns är enbart posetiva till hennes inlägg, inga kritiska överhuvdtaget.
Jag blir alldeles matt till inställningen hon har och den empati jag skulle kunna känna om hon hade en annan attityd till tex arbetsträning försvinner helt å hållet…
Jenny: Jag hade inte sagt något om hon haft svår social fobi tex,för då kan det ju vara oerhört svårt att vara bland människor, men det är ju uppenbarligen inte ett problem hon har.Sen håller jag med om att hon liksom inte är i positionen att hon kan sitta och neka för att hon inte har lust,eller det kan hon ju göra,men då ska hon inte heller bli försörjd. Nu var det ju en debattartikel skriven av henne själv,men nog kunde AB kolla upp det lite bättre,för det är just såna som är en anledning att reglerna blivit hårdare tror jag, såna som kan göra vissa saker, de saker de får bestämma själv,såna som inte gör vad de kan själva för att förbättra situationen.
jag tycker hon är ett bevis för att gamla systemet behövde förändras. Ärligt talat, man måste vara frisk för att orka med fem hästar. och när hon åker runt och visar upp dem kan den sociala fobin inte vara så förlamande. Har själv kämpat med de där sjukdomarna och skulle aldrig ha klarat av att vara så aktiv som hon är. Hon har ju ett heltidsjobb hemma, så varför kan hon inte arbeta?
marianne: Syrran har en häst och jobbar heltid, och hon hinner knappt vara hemma,så nog är det att göra att ha häst. Det är lite så jag tänker också ,kan man vara bland människor i stora butiker,på stan osv,då är panikångesten inte av den förlamande sorten.Tar man sig upp ur sängen och kan sköta en massa djur,laga mat,shoppa osv,då är inte heller depressionen av den förlamande sorten, och då ser jag faktiskt inga större hinder för att också kunna arbeta, även om ett dåligt mående finns så kan man arbetsträna om man inte pallar ett “riktigt” jobb. Men 15 års hemmavaro sätter förstås sina spår också, så det är klart man får börja succesivt,men det är inte en oförmåga att arbeta
Här dök ditt blogginlägg upp (du kanske redan sett det?): http://resurs.ning.com/forum/topics/utfoersaekrade-paulina-min?id=3026123%3ATopic%3A177700&page=2#comments
Viola: Det hade jag inte sett,tack för den länken. Den där typen av diskussioner gynnar verkligen inte de sjuka på något sätt. Varför ska man blunda för sanningen för att föra fram hur illa verkligheten är?
Sjukförsäktingen ska finnas för de som inte har arbetsförmåga av olika skäl,Paulina har på flera sätt visat att hon har det.
Hon säger själv att anledningen att hon inte vill jobba på tex en ridskola inte har med hennes förmåga att göra,utan att det är under hennes värdighet, och det är inte skäl för att gå hemma och bli försörjd . Hon har i sin blogg också gjort klart att hon klarar att ha en egen firma,men bara så länge någon annan står för lönen den första tiden,alltså är det inte heller där som arbetsförmågan är ett problem,utan ekonomin. Hur någon kan blunda för det är för mig en gåta.Men vill dom sitta och tycka synd om alla som säger sig inte klara att göra ett dugg trots att motsatsen är bevisad så är det upp till dom,men den typen av resonemang gynnar inte de sjuka,det finns gott om fall där människor verkligen inte kunnat arbeta, så det är bättre man använder sig av dom om man ska diskutera just detta
Jag har inte en sådan inblick i denna kvinnas liv att jag kan eller vill tala åsikt om henne. Jag tycker hi totalt har missat poängen. (Sorry…. men det är minåsikt) Däremot kan jag på det bestämdaste säga att samvaro med hästar (även andra djur) har visat sig på många sätt vara livsavgörande. Hästar används tex i arbetat med tortyroffer, handikappade barn, barn med autism, vuxna med påverat balanssinne, individer med ångest och depressioner. Arbetade själv med detta för många år sedan.
Gamla systemet behövde absolut förändras ….MEN… Det system som fått bli dess ersättare är en ren skandal. Det bottnar dels i en idelogi där samhället endast ska bistå medborgaren om denne befinner sig ett svältande tillstånd, dels försvaga plattformen för lönebildning. Läs “det sovande folket”. Regeringen ignorerade remissyttranden och skrattade ut dem som varnade för självmord och att det i systemetskonstruktionen förelåg stora brister (bla att människor skulle bli stående utan ekonomisk stöd. Att dagens arbetsgivare efterfrågar friska “engångsprodukter” har väll inte undgått den observanta. Arbetsgivarens rehabiliteringsansvar har i praktiken försvunnit.
Att gång på gång missbruka statistik som Alliansen gör för att rättfärdiga dess styre är ytters FRUSTRERANDE då mångtalet svenskar speglar sig i sin egna empati-avskalade giriga egoism.
Ett typexempel på missbruk av statistik är att Alliansen gång på gång hävdar att det tidigare systemet förtidspensionerade 140 per dag. Det Alliansen försöker dölja är att ca 2/3 av dessa FAKTISKT ARBETADE 50-75 % (arbetstid utifrån förmåga, flertalet med förslitningsskador och skador kommen av arbetsplatsolyckor) och därmed endast uppbar en mindre del pensionpeng. Alliansen har hela tiden försökt att få det till att dessa 140 förtidspensionerades till 100%. Man försökte få det till att man genom det nya systemet ville hjälpa dessa “140-om-dagen-människorna” tillbaka i arbete (????det hade ju redan arbete och arbetade utifrån deras förmåga) och att man skulle “RÄDDA dessa stackars bortglömda människor från passivitet och utanförskap”. Att dessutom att hävda att detta är försvarbart för att komma åt det tvåsiffriga fuskprocenten (trots att det är en klar osanning, granskning talar om “promille-fusk”).
SER NI INTE hur de hundralappar vi fått i jobbskatteavdrag enbart är en dimridå för de efterföljande steg som tagits för att strategiskt starkt försvaga plattformen för lönebildning och arbetsvillkor.
Svenskens naivitet skrämmer mig. Den groteskt växande egosism-svulsten kanske helt har utraderat några av de viktikaste grundstenarna för vår gemensamma överlevnad…. vårt “förnuft”.
Cicci: Jo som jag sa,jag är den första att klaga på hur dagens sjukförsäkringssystem ser ut, jag har ju drabbats rätt hårt av det själv bl.a, men samtidigt är jag också helt på det klara att det behövdes en viss förändring,men inte till det som blivit idag. Det HAR varit alldeles för enkelt att sjukpensionera människor tidigare, idag är det dock alldeles för svårt när man blir svårt sjuk.
Vad gäller Paulina så tror jag säkert att hästarna/djuren kan vara en hjälp, jag hade inte sagt något om det handlat om EN häst,men det är fem hästar som ska skötas varje dag. Hon säger dessutom själv att anledningen att hon inte vill göra praktik/arbetsträna på ett ridstall är för att hon är kompetent att driva det och att det är under hennes värdighet att göra mindre än det. Hon har inte råd att ta sig till AFs kurser/grupper eller åka till sjukhus för att gå på terapi,men hon har råd att ha hästar och åka runt på olika uppvisningar.
Hon klarar inte av att vara bland en massa människor,men hon klarar av att gå i köpcentra,på stan,på hästuppvisningar,boksigneringar etc etc. Hade det enbart handlat om att hon klarade att vara hemma på gården bland djuren hade jag inte sagt något, men så är det ju inte.
Nej jag tycker att dagens system är bedrövligt,jag tycker att man sparkar på de som redan ligger och att det i Reinfeldts nya samhälle bara tycks få plats friska starka välutbildade människor, resten får klara sig bäst dom vill.Det behövdes en förändring då det tidigare var alldeles för slappt vad gäller bidragstagande,men förändringen blev åt helvete fel.
WORD.
Bästa inlägg jag har läst på länge.
Wicky: Tack för det. Men det retade upp ett antal också…