Att döma utan grund

Jennifer 15 år blir utsatt för en mycket grov våldtäkt av flera killar i Juni 2008. Man hittar DNA på hennes kläder men man hittar inte gärningsmännen. Våren 2009 läggs utredningen ner. Jennifer var förtvivlad, mådde mycket dåligt och sa till sin mamma att ”Det är ingen som tror på mig”.
Hon mådde allt sämre, hon gjorde ett självmordsförsök men räddades, hon undvek skolan,kunde inte sova och rasade i vikt. Hon kände att ingen trodde henne men hon visste ju mycket väl vad hon varit med om. I Oktober 201o kastade hon sig framför ett tåg. Hon orkade inte längre.

Det är precis detta jag menar när jag säger att det är farligt att lite hipp som happ peka ut våldtäktsoffer som förmodade lögnare. Det är farligt att sprida ”sanningen” att en väldigt stor del som anmäler våldtäkt ljuger. Det skapar ett samhälle där vi ska förutsätta att de ljuger snarare än att hålla käft tills vi vet att de ljuger.

Ett samhälle där våldtäktsoffer (vuxna eller barn) ska misstänkliggöras för de kan ju ha alla möjliga anledningar att ljuga. De som vill föra ut budskapet att en stor del ljuger menar att det handlar om hämnd på en kille, tjejen har varit otrogen men vågar inte säga nåt så hon anmäler istället älskaren, hon vill ha skadestånd.Ja visst,det händer också, men det är inget vi ska förutsätta och det är inget vi ska applicera på alla som gör en anmälan.

Jennifer kände att ingen trodde henne, man hittade dessutom inte gärningsmännen, man la ner utredningen. Hon orkade inte leva, så den här våldtäkten dödade, för utan våldtäkten hade hon med största sannolikhet levt. Hade hon känt att folk trodde henne hade hon förmodligen också levt. Nu fick man en DNA-träff av en slump när man topsade en kille misstänkt för misshandel. Man hade hittat en av våldtäktsmännen, Jennifer hade inte ljugit och hittat på. Våldtäktsmannen fick 5 månaders sluten ungdomsvård. Jennifer betalade med sitt liv.

Vad vill jag ha sagt med detta då? Jo att här ser vi ett tydligt bevis för hur det kan sluta när ett offer känner att ingen tror på henne. Det är inte vår sak att sitta och spekulera i vem som ljuger om ett övergrepp och inte , det är något polisen ska utreda. Det är ingen som ska sitta och tycka att det ena eller andra verkar suspekt och misstänkliggöra en människa som kanske utsatts för brott. ÄR det suspekt så lär det visa sig utan att alla självutnämnda poliser,åklagare och domare på nätet och IRL sitter och diskuterar om vad som är troligt och inte. Det skadar, och det kan för vissa leda till en personlig katastrof.

 

Expressen, Aftonbladet

Det här inlägget postades i Brott & Straff och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.