Gång på gång blir vi informerade om att det är ungdomar med sämre social status som begår de flesta brott, de som bor i förorterna,de som har arbetslösa föräldrar, de som inte fixar skolan,de vars föräldrar är lågutbildade och har dålig ekonomi,de som lever med ensamstående mammor. Att då ändra lagen så att föräldrar ska kunna bli skyldiga att betala då ens barn ställer till det så de blir skadeståndsskyldiga känns som en dålig ekvation. Jag hittar inte den relativt nya lagtexten, men det är i allafall så att en förälder ska kunna tvingas betala upp till 8000 kr för att deras barn begått brott.
Jag måste ju säga att i så fall var den gamla lagen bättre,kanske med hjälp av några smärre justeringar hade den blivit ännu bättre. Låt säga att jag som ensamstående mamma ser att det barkar iväg för min tonårige son som kanske har en diagnos med impulsstörningar. Han börjar självmedicinera med droger, han är 16 år och betydligt starkare än mig rent fysiskt. Han sticker ut fast han inte får, jag varken kan (rent fysiskt) stoppa honom för att han är starkare, jag får inte låsa in honom, jag får inte ta i för hårt för då åker jag på en misshandel. Jag ringer soc och talar om att han håller på med droger och att jag har svårt att stoppa honom, de noterar och har samtal. Jag ringer polisen och talar om att han missbrukar, de kan inte göra något förrän de ertappar honom. Jag har gjort precis allt jag kan för att stoppa honom och hjälpa honom. Vad mer kan jag göra som förälder?
Åter igen, att ett barn börjar missbruka eller begå brott behöver nödvändigtvis inte ha med dåligt föräldrarskap att göra! Det kan handla om självmedicinering, det är ju inte så att det är enkelt att få hjälp om ens unge hamnar snett, varken inom BUP ,skola,polis,soc eller annat, man står ganska ensam. Det kan handla om neurologiska funktionshinder som ger bristande impulskontroll och dåligt konsekvenstänkande. Det kan handla om grupptryck och en massa saker utanför föräldrarnas makt.
Men låt säga då att min 16 årige son mot min vilja sticker ut till sina polare som jag förbjudit honom att umgås med, de gör ett inbrott, VAD exakt kan jag som förälder göra då om jag bett om hjälp men inte fått någon (något som är mycket vanligt) ? Vad blir bättre av att jag som förälder hamnar hos fogden för en skuld på 8000 kr ? Möjligen kan det bli så att sonen tycker synd om mig som får en skuld,men sannolikheten att han skiter i det är nog större. Det måste väl vara bättre då att ta de föräldrar som uppenbart skiter i sina barn, de som inte bett om hjälp,de som lämnar sina ungar hemma när de åker bort en helg,de som inte går på möten på skola, soc och vad det nu må vara? Enligt Beatrice Ask var det svårt att bevisa i rätten att en förälder varit ansvarslös, men så är det väl med alla brott,kan man inte bevisa att en person gjort fel så ska de inte heller straffas, så varför ska föräldrar straffas om man inte kan bevisa att de inte tagit sitt vårdnadsansvar på allvar?
Jag är absolut för att de föräldrar som inte tar sitt ansvar också får stå sitt kast,men denna lag slår mot alla de ofta ensamstående föräldrar med urusel ekonomi,som redan lever på marginalen,som kanske kämpar som djur för att få ungarna att vara på rätt bana, som kanske har 2 jobb för att klara försörjningen, som inte har den fysiska förmågan att stoppa sina barn,som inte har den juridiska rätten att låsa in dom heller vilket kanske är enda möjligheten att stoppa dom (nu säger jag inte att man ska låsa in ungarna, men vad menar dom att man ska göra då?) Vet man att ens barn är illa ute och ber om hjälp,då ska man fasiken inte straffas för det, vet man att dom är illa ute,man låter dom vara ensamma på helger,låter dom ränna ute hur som helst, skiter att försöka få hjälp, ja då har man inte tagit sitt ansvar som förälder. Jag blir bara irriterad, det finns barn som hamnar snett och det är ett helvete för många föräldrar, att Beatrice Ask och hennes sympatisörer inte lever i verkligheten är uppenbart, de skulle träffa ett antal av dessa föräldrar som kämpar som djur för sina barn, utan att få hjälp av vare sig polis,soc, bup eller andra trots att de bett om det i åratal, men det är ju helt i linje med moderaternas övriga politik att sparka på de som redan ligger,att göra det sämre för de som redan har det svårt. Jag skulle vilja se hur dessa typer skulle bete sig om de fick en sommar med varsin tonåring med missbruksproblem,diagnoser och annat, det skulle vara mycket intressant att se hur de skulle stoppa ungen från att gå ut,från att knarka,från att begå brott…
Loading ...
Min åsikt om detta delas i två:
Jo, jag tycker föräldrar ska ta ansvar för sina barn. Om det så innebär kostnader för vad de ställer till med. Jag har två barn med funktionshinder som aldrig gjort en fluga förnär, så jag vet också att man kan vara skötsam och ha ADHD etc. Det värsta jag själv gjorde i tonåren mot någon annan var att sparka på en av postens postlådor och så stal jag en cykel på fyllan. Jag lämnade tillbaka cykeln skamsen som fanken. Postlådan hände det inte ngt med. *klen*
Sen hur föräldraansvaret skall fördelas när det gäller kostnader har jag inte tagit ställning till. Men något måste göras med allt busliv. Jag har helt enkelt tröttnat på att man skyller på än det ena och än det andra för att man eldar upp bilar, rånar, misshandlar.
Inte fasen tycker väl gemene man att det är okej att mörda pga att man har AS eller ADHD?
Äh…i stort sett är det väl så jag tycker: man kan ha funktionshinder och leva ett liv utan värstinginställning.
Cordelia:Ja visst finns det ungar med diagnoser som ändå kan sköta sig,men det är nog lättare om man har taskig impulskontroll och dessutom hamnar i “fel” umgänge att man spårar ur, man har kanske inte samma motståndskraft och ofta har ju dessa barn dålig självkänsla,känner inte att de passar in i standardmallen och blir mer lättpåverkade. Jag har ju också en son med ADD/ODD och fan så jag har fått jagat honom under tonåren för att hålla honom undan trubbel! Själv har jag förmodligen också ADHD och jag var helt hopplös i tonåren, jag stal bilar,gjorde inbrott, slogs och gudarna vet allt.
Nej en diagnos är aldrig en ursäkt för ett brott,däremot kan det vara en förklaring till varför man behöver extra stöd, något som inte är alldeles lätt i alla kommuner idag. Jag vet inte heller vad man måste göra,men jag tror inte att det hjälper att bötfälla föräldrarna om de redan gör allt de kan,däremot de som inte bryr sig/engagerar sig tillräckligt, borde få böta. Jag tänker ju att tex en tonåring som stjäl en bil och kör påverkad borde få typ samhällstjänst på ett rehabcenter där de får möta offer för idiotkörningar, en som är ute och slår skiten ur folk borde få samhällstjänst på akuten för att se vad skador gör med människor osv. Lite verklighetsförankring helt enkelt. Sen är det väl så att alldeles för många barn tvingas bo kvar hos olämpliga föräldrar också.
Min erfarenhet (har jobbat en del ideellt med trassliga ungar) är att många med just olika diagnoser har känt att de inte passar in bland de andra, de har noll självkänsla, de vill hitta nånstans där de accepteras och passar in. De har ofta fått en massa skit i skola och bland de “vanliga” ungarna för att de är okoncentrerade,bråkiga osv. De vill vara bra på något, om det så är att fixa droger,göra inbrott,Stjäla,spelar ingen roll, bara de får en identitet som någon. Sen är det ju skillnad på diagnoser. Om man tar ADHD/ODD så har man ju ofta taskig impulskontroll, dåligt konsekvenstänkande, svårt att se sina egna brister, ofta dålig självkänsla, svårt för auktoriteter, det är ju det som är “handikappet” . Sen finns det förstås ungar med diagnoser som sköter sig, och ungar utan som begår brott.
Jag har varit extremt övervakande på sonen just för att han haft lätt att hamna i dåligt umgänge, dragits till dom här andra ungdomarna på drift osv, och jag kan nog säga att jag gjort allt en förälder kan göra,men ändå har det hänt några incidenter,dock inga allvarligare,men det har hänt trots min ibland överdrivna kontroll. Om han gjort något värre, hur skulle jag kunnat förhindra det?
I stort håller jag med dig, Catta! Absolut. Inget är svart eller vitt i den här frågan och många gånger försöker samhället göra det lätt för sig genom att peka på föräldraansvaret -helt klart!
Men vad ska vi göra istället då? Jag ställer inte frågan direkt till dig utan egentligen som en generell fråga. Många av dessa ungdomar du skriver om har nog fått en hel del insatser innan det gått så långt som att elda upp egendom eller råna. Sen är det inte säkert att insatserna är de rätta, men jag har ju rört mig i dessa kretsar i ungdomen, även om jag själv befann mig i periferin och inte ställde till med något nämnvärt. Jag har sett hur många fått chanser på chanser och aldrig tagit den.
Idag handlar det inte bara om man har bristande impulskontroll, inte det som händer i våra kvarter. Har själv fått höra hur det är planerade gärningar, för att som ungdomarna säger “det är så enkelt att råna någon” och de har ingen lust att jobba när man kan stoppa en pickadoll i trynet på någon istället.
Egentligen tycker jag att samhället är helt fel ute i många avseenden när det gäller hur vi bemöter varandra. Alla ska vara socialt kompetenta, hinna så mycket som möjligt på så kort tid det bara går, jobba i kvadrat dygnet runt etc…Undrar om inte det eskalerande våldet (även om statistiken inte visar att det är så är det iaf min upplevelse) faktiskt är en direkt reaktion på att vuxna inte finns där. Varken fysiskt eller mentalt.
Jag har haft förmånen att kunna vara hemma med barnen för att jag haft vårdbidrag. Och jag ser att det gjort stor nytta för dem i form av att de är trygga och harmoniska. Önskar samhället kunde se att många av våra ungdomar mår apdåligt över att de inte har nånstans/någon att vända sig till…
Min erfarenhet av vilka barn/ungdomar det är som uppför sig illa är annorlunda. Jag bor i ett område med endast sk. medelklass/övremedelklass. En del av dessa barn uppför sig sig oerhört illa. Mobbing är mer regel än undantag på skolan, tråkig attityd, skolk, skadegörelse osv. Föräldrareaktion? Inte har min dotter/son gjort något fel! Det är lärarnas/skolans/klasskamraternas fel och mitt barn är missförstått. Jag blir så trött och frusterarad. Köpa ny bil, åka till Thailand och bygga hus det kan man göra men ägna lite tid åt sina barn så att de inte uppför sig som rumsrena apor är tydligen för mycket begärt.
Den finns väl ett brottsoffer där ute som fått sin bil sönderlagen eller tänder utslagna med stora kostnader som följd. Den grundläggande fågan blir ju då om brottsoffret ska ta hela den ekonomiska smällen själv (om inte barnet kan betala) eller om brottsoffrets börda bör minskas av att brottslingens föräldrar bidrar till att täcka skadan (om det finns några pengar). Lagen innehåller ju trots allt både beloppsbegränsningar och möjlighet att sätta ner förälderns ansvar.
Intressant om föräldraansvar och ev. gränser för detta…
Jag tycker att föräldraansvaret kan innebära att man larmar socialtjänsten om att man inte fixar situationen med en tonåring som går bärsärk. Alltså att man säger jag har gjort allt, behöver samhällets hjälp. Något sådant.
Men jag har själv inte varit i liknande situation så jag vet inte. Tycker dock att det är som Cordelia säger att man får passa sig så man ursäktar kriminellt beteende med funktionsnedsättningar. Om en unge beter sig kriminellt är det något som gått snett, anser då jag, även om barn emd ADHD ligger i riskzonen förresten. Det kan vara så att man inte är medveten om att man brister i sin föräldraförmåga, eller så som förälder. Mycket beror ju på vad man har med sig i bagaget, och vad man lärt sig är normalt.
Tyvärr är det tabu att tillstå fel som förälder, då det verkar råda ett sådant duktighetssyndrom i samhället, dvs de flesta föräldrar drar sig, av naturliga skäl kan tyckas, för att säga: jag klarar inte mitt barn. Självklart vill ingen att det ska vara så, så man kanske kämpar på fast det inte går.
Självklart kan det också ligga en rädsla för att faktiskt få sitt barn omhändertaget om man visar upp sina eventuella föräldrabrister tänker jag.
Såg ett tv-program om psykisk sjukdom för ett tag sedan, där en kvinna som insjuknat i psykos önskade att man inom socialtjänsten inte var så snabb med att diskutera eller tänka omhändertagande om hemmmiljön inte var lämplig eller om en förälder krisade, utan istället kunde bevilja stöd i familjen vid kris, dvs att någon kom hem och tog över föräldraansvaret då föräldern brast i hemmet. Kanske vore något, vet ej.
Men det är förmodligen för kostsamt rent ekonomiskt. Dock är det ju det att omhänderta barn och placera dem också, då det dessutom kan vara ett trauma om barnet och föräldern faktiskt har en bra relation vid sidan av eventuella brister, som kan ge ännu fler kostnader på sikt. Även om det absolut ibland är nödvändigt också och föräldrar är direkt olämpliga. Men har ett barn ryckts upp ur sin mmiljö som dessutom varit traumatiserande, så kan skadan vara så stor att det behövs så mycket hjälpinsatser och resurser i det nya hemmet, eller på den nya institutionen vilket sällan finns.
Det jag försöker säga är att jag önskar att föräldrar kunde släppa kravet på att vara perfekta, på det perfekta föräldraidealet och samhället också, så tror jag att det skulle vara lättare att faktiskt komma till rätta med problem i familjer mm. Betyder ju inte därför att man inte har ett ansvar som förälder. Det är just det man har. Därför är det bättre med öppenhet kring dessa frågor. Ursäkta lite utsvävande funderingar/ off topic.
Din blogg bjuder på en väl balanserad buffé av roligt och allvar, Catta :
en sak är klar tycker ja, och det är att samhället måste sätta gränser emot rottsligt beteende i unga år.
Cordelia: Som du säger så har man ju satsat enorma resurser på vissa unga utan resultat,men blir det inget resultat så beror ju det på något, endera så är dom “obotliga” vilket jag tror mycket få är, eller så får man inse att den hjälp som ges inte fungerar utan man måste börja tänka i andra banor vad gäller behandling av unga. Jag tror på snabba insatser redan vid första antydan om att de är på fel spår,inte att vänta och se och hoppas på mognad.
Ja visst är det så att många brott inte alls handlar om bristande impulskontroll, utan att de vet att det är lätt att komma över pengar genom att råna/göra inbrott, eller att man planerar att gå ner på stan och slå första bästa på käften för att man har lust,det har blivit rått och det känns som att många unga inte anser att ett liv är värt något. Men var kommer den synen ifrån? Föräldrar? Andra ungdomar/vuxna? Filmer? Många av dessa ungdomar har ju föräldrar som bryr sig och som kan skilja rätt från fel, andra har missbrukande föräldrar,andra har föräldrar som tycker karriären är viktigare än ungarna.
Jag tror också att en hel del beror på att vuxna inte finns där, vuxna i skola,föräldrar,kompisars föräldrar,grannar, det såg ju annorlunda ut förr när grannkärringen kunde läxa upp ungen om den gjorde ofog, gör nån det nu mot en annans barn blir dom ju anmälda. Det rä för mycket “Sköt dig själv och skit i andra”
När jag jagade sonen som värst nere på stan så fanns alltid samma gäng ungdomar nere på stan,det var ett gäng på 15-20 st mellan 15-18 år som hängde där jämt och dom brukade alltid komma och prata med mig (vilket sonen hatade!), att ett gäng tonåringar kommer fram direkt till en “kärring” som håller på att jaga ungen sin jämt säger ju en del, de var verkligen i behov av att få prata med nån vuxen.
Bubblan: Jo men så är det ju också, bortskämda ungar vars föräldrar hellre köper dom än umgås med dom hamnar ju också ofta snett. Det där med att “Min unge gör inget fel” känner jag igen alltför väl!! Jag har ju ringt ett antal föräldrar när jag fått veta att sonen och en kompis gjort något ofog, då för att de ska veta om det och kunna ta itu med det,men ett antal ggr har jag fått en rejäl uppläxning som skvallrar på deras barn,som anklagar dom för saker osv. Herregud jag var skitglad om nån ringde mig och berättade för vet man inte om något så kan man ju inte göra något åt det.
Erik: Jag tycker som sagt absolut att föräldrar ska få ta ansvar om det visar sig att ungen gång på gång gjort dumheter men föräldrarna inte engagerat sig,men de föräldrar som ansträngt sig och sökt hjälp utan att få någon,som lever på marginalen,vad blir offret,föräldern eller ungdomen hjälpt av att den får stå för 8000 kr och kanske hamnar hos fogden och får det än jobbigare ? Sätt i så fall hellre ett straff på ungdomen, att den får jobba av skulden på ett eller annat vis eller nåt. Vet du var lagtexten finns, jag hittar den inte
Babydoll: Ja bara för att man är förälder så innebär det kanske inte att man är kompetent att möta alla hinder man kan möta, men som du säger,har man bett om hjälp så vad menar dom att man ska göra mer?
Nej man ska aldrig ursäkta något med ett funktionshinder, dom är ju inte ovetande om rätt och fel för att dom har tex ADHD, däremot så kan det ofta skapa större svårigheter i föräldrarollen. Min son tex har aldrig lärt sig av konsekvenser, han kunde göra om samma sak en timme efter fast han fått en kännbar konsekvens, det funkade inte för han helt enkelt. Det jag vill säga är att det är så enkelt att tro att allt handlar om att föräldrar inte tagit sitt ansvar, men det kan vara betydligt krångligare än så. Men man ska inte ursäkta ett beteende med det,men man kan förklara ett beteende med det. När min son nyss fått diagnosen (11 år gammal) så försökte han ofte med “Ja men du vet jag har ju ADD”, och jag svarade alltid att ” Jag skiter i om du har ADD, OLW eller PUL, man får inte bete sig så i alla fall”.
Ja av någon anledning tycker många det är skämmigt att be om hjälp,jag kan ju bara se att man är ju den absolut bästa föräldern om man säker hjälp när man inte klarar det själv, då sätter man ju ungen före sig själv.
Ja det kostar mellan 2500-3500 att ha en ungdom på behandling tex, så visst skulle det rent ekonomiskt vara en vinning att hellre satsa nån krona på tidiga insatser.
Utsvävande funderingar är trevligt tycker jag!
Är det verkligen föräldraansvar? Är det inte vårdnadshavaransvar? En förälder som skitit i sitt barn och stuckit slipper ansvar….
Viktoria: Jo det är sant,det stod väl nåt om att den som hade vårdnaden om barnet fick stå för det hela, så det är ju precis som du säger. Fan den som skiter i sitt barn borde få betala dubbelt då istället!
Det var en hel del tunga remissinstanser som ifrågasatte syftet och resultatet av lagförslaget vilket lagrådet höll med om:
“Lagrådet kan konstatera att remissinstanserna har olika åsikter i
fråga om effekterna av ett skärpt skadeståndsansvar. Flera remissinstanser, däribland Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslern,
Åklagarmyndigheten och Sveriges advokatsamfund, ifrågasätter om
åtgärden verkligen kan bidra till en minskning av ungdomsbrottsligheten.
Lagrådet ska enligt 8 kap. 18 § tredje stycket regeringsformen
granska bl.a. om ett lagförslag är så utformat att lagen kan antas
tillgodose angivna syften. Lagrådet ifrågasätter, i likhet med flera av
remissinstanserna, om det remitterade lagförslaget kommer att bidra
till att på sikt motverka ungdomsbrottsligheten men motsätter sig inte
att förslaget genomförs.”
Viktoria: men pratar man inte lite emot sig själv här? Lagrådet ska granska om en ny lag kan antas fylla ett syfte, i detta fall tycker dom det är tveksamt men motsätter sig inte att det genomförs ändå? Borde dom inte då kräva att få se nån form av belägg för att detta skulle vara en bra idé eller vad som helst?
Lagrådet kan ju inte stoppa en lag så det hade nog inte spelat någon roll. För mig är det här en populistisk lag. Syftet ska vara att minska ungdomsbrotten men det riktiga syftet är nog det ni diskuterar. Sedan brukar de flesta skadeståndsansvar kräva oaktsamhet, vilket det här inte gör. Jag kan tycka att den skulle ha haft det, precis som du är inne på.
Strikt ansvar finns dock för hundar….
Viktoria:Aha, jag vet inte riktigt hur det där går till, är det typ bara riksdagen som ska godkänna eller?
Ja visst är det märkligt att i brottslighet i övrigt så krävs bevis, att man varit oaktsam, att man haft ett likgiltighetsuppsåt osv, men här är det helt okej att straffa utan bevis för försummelse, ansvarslöshet eller annat. Jag vet inte vad syftet är, en kriminell unge lär skita fullkomligt i om föräldrarna får betala, föräldrarna har inte rätt att låsa in ungen heller, inte ens hålla fast den nån längre stund, om man vill stoppa sitt barn från att gå ut och leva fan,vad gör man då om dom inte lyssnar? Nej jag tycker det är sjukt, jag är helt klart för att det ska finnas ett större ansvar hos vissa föräldrar,men det här blir bara fel.
Majoritet i riksdagen räcker.
Syftet framgår av prop: (i första hand minska ungdomsbrottsligheten)
http://www.riksdagen.se/Webbnav/index.aspx?nid=37&dok_id=GX03142
Viktoria: Jag blir bara förbannad när jag läser, och den som skiter i sina ungar,eller den som bara har dom ibland har alltså inget ansvar alls för hur ungarna utvecklas eller vad som händer. En unge som skiter i vad h*ns föräldrar säger och tycker lär knappast bry sig mer för att föräldrarna får betala en massa, möjligen att det leder till att desperata föräldrar misshandlar ungarna i ren frustration, nej som sagt, alla som tycker detta förslag är bra skulle få prova att ha en av dom här ungarna en sommar och visa hur man gör för att “uppfostra dom” , jag kan lova att dom skulle inte orka en vecka!
” nej som sagt, alla som tycker detta förslag är bra skulle få prova att ha en av dom här ungarna en sommar och visa hur man gör för att “uppfostra dom” , jag kan lova att dom skulle inte orka en vecka!”
Fast frågan är hur de blev så där. Kanske boten sänder ut ett budskap så att föräldrarna tänker till redan när barnen är små på hur de ska uppfostras/vara tillsammans med.
Hmm: Ja det är en bra fråga och svaret är nog att det finns en massa olika anledningar till det. Det finns föräldrar som offrar varje ledig sekund på sina barn,föräldrar som är högst välfungerande,men vars barn ändå kan spåra ur. Det är mer begripligt när barn från trasiga och dysfunktionella familjer gör det, men det sker faktiskt i alla samhällsklasser. Likaså finns det barn i dysfunktionella familjer som klarar sig fint, hur kan dom göra det fast dom aldrig blivit uppfostrade,aldrig haft hjälp, fått se en massa skit?
Varför slog min son en gubbe på käften (välförtjänt iofs) när jag sedan han var liten talat om att man ALDRIG får slå någon såvida man inte måste försvara sig? Jag har ALLTID talat om för honom att två fel inte blir ett rätt, ändå har han gjort en massa fuffens, inga större grejer men han har inte alltid levt efter hur jag fostrat honom, varför?
Beror det på hans ADD? På sällskapet han var med då (grupptryck) ? Taskig självkänsla? Jag som förälder kan ju inte göra mer än att ge rätt värderingar, se till att han inte ränner vind för våg, be om hjälp om det behövs. Det är alldeles för enkelt att tro att allt handlar om uppfostran från föräldrarna, och jag kan garantera att jag tex inte kunnat göra något annorlunda eller bättre, oavsett om jag fått böter eller inte.
Hur stoppar man tex en 15-16 åring från att gå ut kl 12 en natt ? Du får inte hålla i han för hårt för då är det misshandel, du får inte låsa in han för då är det olaga frihetsberövande. Ja visst du kan ringa polis eller soc,men det är inte olagligt att vara ute efter 12 så dom gör ingenting. Så hur gör man då?
Om man som förälder alltid försökt ge sitt barn bra värderingar,man har funnits där, man har jagat dom, man har haft koll på umgänge,pratat och förklarat, hur gör man för att vara en tillräckligt ansvarsfull förälder då om ungen likt förbannat umgås i fel kretsar,slåss,skolkar,sticker ut på kvällen?
Ja vi har ju prata om det här tidigare och jag håller med dig där. Grejen är att de fall du tar upp tror jag är undantagen. De flesta ungar som det går snett för har haft mist en förälder som skitit i dem lite till och från.
Hmm: Det här skulle man kunna prata hur mycket som helst om, det finns alla varianter, men väldigt många föräldrar som jag pratat med har kämpat hårt för att få ungarna på rätt köl och är förtvivlade,sen finns det förstås dom som inte bryr sig också.
“De flesta ungar som det går snett för har haft mist en förälder som skitit i dem lite till och från”
det är ju den som har vårdnaden som får betala, så låt säga att det är som du säger, att de flesta det går snett för har en förälder som skitit i dom till och från, blir det då inte fel att den som förmodligen är en stor del av orsaken helt slipper ansvar för att den inte har vårdnaden (av egen vilja)
Nu behöver det ju inte vara så att du inte har vårdnad för att du själv inte vill Det kan även vara så att mamman lurade till sig ett barn. Ska pappan då hållas ansvarig? Det kan också se ut så att det trots delad vårdnad är en som har huvudansvaret. Då ser det oftast ut så i realiteten att den andre vårdhavaren inte har ngt att säga till om vare sig den vill eller inte när det gäller uppfostran. Då kan man ju inte heller hållas ansvarig om ngt går fel.
Men i de flesta fall så har man delad vårdnad antingen under samma tak eller 50/50-boende. De flesta barenen är ju mer eller mindre planerade. Då fungerar ju lagen.
Hmm: Ja men du skrev:
““De flesta ungar som det går snett för har haft mist en förälder som skitit i dem lite till och från””
Då handlar det ju om en förälder som skiter i dom till och från, en förälder som får träffa dom men som inte har lust. Är det rätt att den som tar hand om sitt barn då får ta hela smällen medan den som inte tar något ansvar för uppfostran klarar sig för att den inte brytt sig?
Och oavsett hur den biten ser ut, vad tror du blir bättre av att låt säga en ensamstående mamma/pappa med taskig ekonomi som anstränger sig för att göra allt rätt, får böter och kanske hamnar hos fogden? Tror du att barnet bryr sig?
Hur skulle du göra med en 15-årig grabb som vill gå ut på kvällen oavsett vad du säger ? Du skjutsar han till skolan varje dag,men han sticker därifrån,vad gör du då? Vad gör du om du får veta att han umgås med fel folk? Hur gör du om han inte lyssnar vad du än säger? Alltså rent konkret .
Catta: Precis som du säger, gå till socialen och be om hjälp. vi har kommit överens tidigare att om man bett om hjälp så ska man inte hållas ansvarig.
Ja visst menar jag att flera föräldrar skiter i sina barn men jag menar samtidigt att de flesta också har vårdnaden om dem.
Sedan är jag hård och lite krass (och generaliserar grovt) men jag anser att man ska ha ett ordnat liv innan man skaffar barn. Inte leva på marginalerna. Jag är rätt säker på att man inte måste hosta upp 8000 på en gång om man inte har besparingar utan kan sätta upp en avbetalingsplan. Varför ska jag som samhällsmedborgare betala för att ngn annans barn belastar samhället lika mycket som de egna förrädarna gör? Jag anser att de som har fött dem och satt dem till livet får ta ett större ansvar också.
Hmm: Ja fast så ser ju inte lagen ut, vårdnadshavaren ska betala oavsett hur mycket hjälp dom sökt tydligen och det är ju det jag tycker är fel. Kan det visas att man inte gjort det man kan då tycker jag gott man kan betala också, men detta slår ju mot alla.
Jag kan hålla med dig där, det borde vara lag på att ta “körkort” på barn, det handlar om levande varelser som är ett åtagande i minst 18 år, men vem som helst kan skaffa barn. Det krävs fan mer att köpa cigaretter än att skaffa barn.
Även om man får göra en avbetalning så är 8000 massor för en ensamstående som har ett vanligt jobb, många lever redan på marginalen då och varje hundring är viktig.
Jag är helt med på att föräldrar ska ta ansvar för de barn de sätter till världen,men allt är inte svart eller vitt när det gäller barn (lika lite som när det gäller annat). Men jag tror att de som själva inte suttit i den sitsen eller har bekanta som gör det också har svårt att förstå hur det kan vara. Många tror att det bara är att be om hjälp,men det är långt ifrån verkligheten, det finns föräldrar som skriker efter hjälp i åratal men inget händer. Man är straffmyndig när man är 15 år, varför ska då föräldrarna betala för brotten?
Catta: Åh jag vet precis hur lite hjälp man får och att det inget görs.
Nej jag tycker inte heller att förrädarna ska betala när baren är 15. Det är åren innan som de ska göra det. Sedna så tycker jag inte heller att det ska straffreduceras för att man är ung om det inte är förstagångsförseelser
Hmm: Nej det ger onekligen dubbla budskap att säga att man är gammal nog att ta ansvar för sitt brott men samtidigt är man inte gammal nog att ta fullt ansvar (straffreducering pga ålder). Är du 20 år och 9 månader så reduceras det för att du inte fyllt 21, hur logiskt är det?