För barnens bästa…

Det som jag inte trodde kunde hända hände i alla fall, förvaltningsrätten gav den biologiska mamman i Marks fallet rätt och barnen ”Fanny & Rasmus” får inte komma tillbaka till sitt familjehem där fosterföräldrarna Anders & Eva tagit hand om dem sedan de var spädbarn. I 4 år tog de hand om dom, de fick den undernärda för tidigt födda flickan att må bra igen efter att den biologiska mamman stuckit från sjukhuset med henne och underlåtit att ge henne tillräckligt med mat. De fick hennes understimulerade bror att börja gå och prata. De gav barnen den trygghet och säkerhet den biologiska mamman aldrig kunnat ge. Hos Eva och Anders växte barnen och utvecklades. Sen tog man dom därifrån.

Marks kommun har skadat dessa barn enormt, under det senaste året har de flyttats hit och dit. De bor nu i ännu ett familjehem. Är de fosterföräldrarna villiga att adoptera barnen, att ta hand om dom i 15-20 år till? Det var Anders och Eva. För mig är det helt sinnessjukt att den biologiska mamman ens längre har något att säga till om av flera anledningar. Hon har sex barn varav 5 är placerade i familjehem pga att hon inte är förmögen att ta hand om dom. Hon lever med en man som 2 ggr är dömd för sexualbrott samt är dömd för ett flertal andra brott. Mannen har besöksförbud på flera kvinnor och får bara träffa sitt eget barn under övervakning. Mamman är dömd för brott, hon har under flera år bott i ett otal lägenheter men blir oftast vräkt pga misskötsel. Det är denna mamma som är så viktig för barnen enligt förvaltningsrätten. Samma mamma vars barn man hittade undernärt och vars andra barn var kraftigt understimulerat och sent i utvecklingen pga detta. Samma ”föräldrar” som man var tvungen att ha beväpnad polis på plats för att de skulle träffa barnen. Känns det inte som att denna mamma förbrukat sin rätt att ha inflytande över barnen? Är det verkligen i barnens intresse att ha en tät och god kontakt med henne? Eller är det som så ofta annars att de vuxnas intressen går före barnens?

Stackars barn. Vad jag vet så är förvisso den nya familjen bra, och barnen har det bra, men i deras värld är Anders och Eva deras ”riktiga” föräldrar, det är där de är uppväxta och har haft det bra. Har den nya familjen samma känslor för barnen, är de intresserade att ha dom i 15 år till? Biomamman menar att hon saknar förtroende för Eva och Anders och barnens juridiska ombud menar att det skälet bör väga tungt. Varför, vad har biomamman gjort som ligger i barnens bästa intresse tidigare? Varit kriminell,lever med en kriminell man, flyttar runt som en tätting? Varför ska hennes åsikt ens betyda ett skit när det handlar om barnen? Hon har fött dom visst,men har hon gjort något gott för barnen i övrigt? Har hon brytt sig om deras liv och hälsa? Bara det faktum att jag varnats för att skriva om detta säger väl en del?

De som fått föra fram sina åsikter är alltså denna mamma, barnens ombud (som försvarat mammans släktingar i andra mål vilket gör henne jävig i mina ögon), de två konsulter vars rapport kritiserades av experterna, och Gryning vårds enhetschef som har ett ekonomiskt intresse i frågan och en vän till mamman. Varför hördes inte Vara kommun som haft fallet i flera år, Eva och Anders, deras dagis, anknytningsexperten osv? Barnens umgänge med biomamman funkar bättre nu menar man, så det är alltså viktigare än barnens trygghet,anknytning och annat? Vilken positiv inverkan på barnen kommer biomamman och hennes sexbrottsdömde sambo att ha? De menar också att en ytterligare flytt skulle skada barnen, det ser jag som bullshit, för de skulle då flytta hem till sin mamma och pappa. Mamma och pappa för ett barn är de som tagit hand om dom, som pysslat om dom, som plåstrat om dom, som nattat domn,som gett dom mat,som läst sagor. Mamma och pappa är inte den som tillverkat och fött dom nödvändigtvis. Jag mår bara illa….

För sakens skull: Jo jag tycker visst att barnen ska få träffa sin mamma, men jag tycker inte de ska behöva sova i en lägenhet med en vålds och sexbrottsdömd man som inte ens får träffa sitt eget barn på egen hand. Jag tycker inte heller att mammans önskningar ska gå före barnens bästa. Jag tror säkert att mamman älskar sina barn,men det finns en anledning till att de inte kan bo där. Jag bodde på familjehem tillsammans med en yngre pojke (7 år) vars mamma missbrukade. Varje gång han skulle till henne var han orolig, varje gång han kom därifrån så började han kissa på sig,ljuga,bråka,stjäla osv. HAN mådde inte bra av umgänget,men mamman ville ha honom vissa helger och då fick hon det. Barnens bästa i centrum…jo tjena.

Tidigare inlägg om fallet

Fostermammans blogg

Det här inlägget postades i Lite av varje och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

<----Välj en bildfil (JPG)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.