Namnbyte,Schaffer och lur

Jag läste att Christoffer Frank som mördade den 15 åriga Rosemarie Hillring på det mest vidriga sätt nu bytt namn och kallar sig Silverklinga istället för Frank, ja vad ska man säga om en vuxen person som äger modet att våga ge sig på en liten femtonårig tjej men är för feg för att stå för det och behålla sitt namn? Nu råkar jag veta att JB inte heller längre kallar sig för sitt rätta namn , han vill inte att hans efternamn ska nämnas och kallar sig för ett annat förnamn, dock inte alldeles olikt det riktiga namnet. Men han har inte bytt namn i folkbokföringen utan det är något han kör med bland folk bara. Förmodligen gör man väl så för att inte kopplas ihop med de dåd man begått och kunna ”starta om”, och jag vet inte vad jag tycker om det. Jag kan fullt förstå det ur förövarnas sida, men som anhörig blir jag jävligt störd och ser mest det ynkliga i det. Alltså jag menar, är man tuff nog att ta en annan människas liv så ska man väl våga stå för det också och inte gömma sig bakom något tramsigt namnbyte. Hade jag själv begått ett uppmärksammat brott hade jag förmodligen bytt namn också så det beror väl på hur man ser på det helt enkelt. Fast å andra sidan är det mest tramsigt om man bor i en stad där folk ändå vet vem man är. Ja ja, det var bara en parantes.

I övrigt så känner jag mig mest trött och slut mentalt, av vad vet jag inte riktigt men så är det. Det känns som jag skulle vilja sova ett år och vakna upp full i energi och initiativkraft. Sambon berättade att han sett en loppis-skylt borta vid Ica och sånt får ju fart på mig i alla fall, jag fullkomligt älskar loppisar.Sen ska jag träna Tequila ett par gånger idag, målet är att hon till slut ska kunna gå fot och koncentrera sig helt på mig utan att bry sig om störande moment som rullskideåkare och andra hundar, det ska vi väl kunna uppnå förr eller senare tycker jag. Det är konstigt,samtidigt som jag är slut så vill jag att det ska hända något roligt även om det inte känns som jag orkar med något annat än att sitta som en fågelholk. Lite roligt hade jag på campingen dock, vår granne Conny är ett stort fan av Janne Schaffer som skulle uppträda där i närheten. Då jag sa att jag inte skulle med och titta på det så undrade han varför och jag bestämde mig för att luras lite.

-Nej du vet jag var ju tillsammans med Janne några år så det är lite känsligt…

-Va?? Var du!

-Ja visst, i 5-6 år var vi tillsammans….

-Oj,det visste jag inte! Vart är han uppväxt?

*Klura klura då jag inte känner till något om mannen ifråga*

– Han är ju uppväxt i dalarna….

– Är han? Jag trodde han kom från Norrbotten nånstans?

– Nja…han flyttade ju till Arjeplog sedan….

– Aha…ja herregud, inte visste jag att ni varit tillsammans….

Där blev jag tvungen att erkänna att jag lurades lite, eller ganska mycket. Har man tråkigt när man håller på så? Som sonen skulle ha sagt om han varit med: ”Moget morsan, verkligen! 40+ och sitta och luras att man varit ihop med en kändis, moget,verkligen...”

 

 

 

 

This entry was posted in Brott & Straff and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

<----Välj en bildfil (JPG)