Ibland är man mer förvirrad än annars,skulle göra mig en kopp kaffe men la poden i koppen istället för maskinen, vissa dagar funkar det bara inte som det ska med hjärnverksamheten….
Hur som helst, bland det värsta jag vet är när folk ljuger,både IRL och på nätet.Okej man kan missta sig, det är en grej och det är förlåtligt, men när man medvetet gång på gång ljuger då är det inte ett misstag, då är det något annat. När man talar om gång på gång att detta stämmer inte,man lägger fram bevis för det men likt förbannat rapas samma lögner upp igen nästa gång. Rent generellt så är lögner är något av det absolut värsta jag vet. Varför ljuger man egentligen? Jag tror ju på att sanningen alltid kommer fram förr eller senare i alla fall.
Har jag aldrig ljugit då? Jo givetvis,flera gånger, en gång när jag var 6 år och min kompis Gunilla var 5 så ljög vi för hennes pappa att det var Gunillas storasyster Pärtan som tagit femman som satt fastnålad på väggen,det var en lögn,för det var vi som tagit den. Jag har ljugit om att jag var helt oskyldig till en sajt (dock ingen förtalssida likt SOD eller SOMA) fast jag var skyldig till den. Jag har ljugit när syrran köpt kläder som jag tyckt varit skitfula,men jag har sagt att dom var helt okej. Men jag har aldrig vad jag kan minnas ljugit för att ställa en annan människa i dålig dager, det brukar inte behövas, anser jag att en människa är lömsk,ful,falsk eller vad det nu må vara, då brukar sanningen räcka långt. Jag brukar heller inte ljuga om att folk gjort saker de inte gjort. Och inte heller att folk är något de inte är. Kan någon påvisa att jag sagt/skrivit något som inte är sant så brukar jag rätta till det.
Är det okej att ljuga ibland? Vad är okej att ljuga om? Varför tror ni man ljuger?
PS. Så någon annan slipper skriva det, ja jag tror jag är fullkomlig och skitbra och vet och kan allt, okej?
Loading ...
Det är väl helt ok att ljuga för att undvika att såra människor. Jag har svårt för de människor som har satt en ära i att vara brutalt uppriktiga i alla lägen.
Så kallade “vita” lögner för att inte såra någon är väl okej, men att ljuga för att såra och skada är det inte. Jag tror att vi alla gjort oss skyldiga till lögner men frågan är ju varför vi ljuger. Att ljuga för att slippa ta ansvar är dåligt, men ibland förståeligt, men som sagt att ljuga enbart för att skada är långt ifrån acceptabelt.
Det är samma sak med skvaller tycker jag. Att vi skvallrar om andra gör nog de flesta av oss skyldiga till mer eller mindre, men att skvallra för att göra bort någon annan eller ställa till det för dem är förkastligt. Jag vägrar t.ex att föra vidare rykten som jag får höra för i allmänhet är de kraftigt överdrivna och syftet är sällan gott. Något mer om ämnet kommer jag inte på just nu.
Jag tycker heller inte att du utmålar dig själv som fullkomlig, långt därifrån. Min bild av dig är att du alltid försöker vara ärlig med vad du själv anser och du har heller inte svårt att erkänna om du missuppfattat något.
Hasse: Ja det är ungefär som när man måste utnyttja yttrandefriheten så långt det bara är möjligt.
Kicki: Ja ingen människa är väl fullkomlig kan jag tro,men det är ju skillnad kan jag tycka med en vit lögn för att inte såra,och en medveten lögn för att såra. Eller en vit lögn för att inte skada, och en lögn enbart i syfte att skada.
Skönt att höra, man måste ju ta till sig kritik,ibland ser man inte sina egna brister,men jag försöker då inte framställa mig som bättre ‘än jag är.
Ditt “P.S” är obetalbart bra Catta!
Lögner är ibland nödvändigt har jag lärt mig. I mitt fall innebär det vita lögner, men inget annat. Jag är rättfram och säger vad jag ser och tycker. Ibland får jag frågor som vederbörande uppenbarligen inte vill ha mitt egentliga svar på och då har jag lärt mig att svara motsatsen till det. Typ: “ser min bak stor ut i det här?” DET har jag förstått att man inte ska svara ja på!
*hehe*
Ja jag säger som de flesta andra vita lögner använder jag. När det gäller smakråd så kan jag väl använda diplomati – kanske inte riktigt säga att något är snygg om jag inte gillar det.
Men att ljuga för att skada en person, att ljuga om någon, nej, det tror jag aldrig jag kan se någon omständighet då jag anser att det vore befogat. Om jag verkligen ogillar någon så har jag ofta någon anledning till detta – och då finns det ingen anledning att brodera ut det. Sånt slår ofta tillbaka på den som ljuger.
Jag har dock inga skrupler att ljuga om en säljare ringer “Nej, han är inte hemma” om sambon står bredvid.
Men ibland kan ljuga för att skydda någon vara elakt, på något sätt tror man inte att de kan hantera sanningen eller ger dem inte möjlighet att ta itu med en sak. Men det är en svår balansgång, för att alltid säga sanningen är nog inte bra. Dessutom finns det nog ingenting som gör mig så förbannad som när någon ljuger för mig, det är att förolämpa min intelligens. Och då menar jag uppenbara lögner eller förnekande av att personen gjort/sagt saker. Jag har nog lättare att förlåta någon som har ljugit för mig av omtanke.
Att inte säga vad man egentligen tycker om någons klädsel beror nog på hur väl man känner människan.
PS. Och jag tycker att jag är intelligent.
Cordelia: Ja man vill ju inte att folk ska behöva anstränga sig alltför mycket när dom nu är så vänlig att dom skriver om mig hela tiden,man får hjälpa till så gott man kan.
Haha, ja det är väl kanske en typisk fråga man kan dra en vit lögn på
Trollan:ja men då är vi inne på samma linje,med skillnaden att när försäljare ringer till mig och söker Catta så säger jag att hon är borta på jobb och inte kommer hem förrän om en vecka
Viktoria:Ja det är sant, ibland måste man vara sann även om det kan göra ont. Precis, jag blir fly förbannad,för som du säger så kan dom lika gärna kalla mig idiot. Du ÄR intelligent,det vet jag med säkerhet
Vita lögner och diplomati är helt acceptabelt tycker jag. T.ex som nån skrev “ser min bak stor ut i dessa kläder” om den nu gör det, kanske man kan uttrycka sig lite diplomatiskt “nej, men den såg mindre ut i de andra kläderna” eller nåt sånt. Sanning med modifikation, eller hur man nu säger.
Men däremot tycker jag inte om de som skryyyyter om hur uppriktiga de är, oftast är de människorna så brutala i mångt och mycket att dom sårar, och för att ursäkta sig så hör man oftast “jag är ärlig och säger vad jag tycker”. Där skulle det behövas lite “social kompetens”
Rosa: Ja precis,syrran som förvisso kan skylla på sin hjärnskada, har inte förmågan (alltså pga skadan) att tänka innan hon pratar och jag kan lova att alla får höra rena sanningen från henne. Hon måste bara tala om ifall hon tycker någon fick en ful frisyr när dom klippte sig osv, de som vet vem hon är har ju lärt sig,men stackars alla andra.
Nej som jag sa man måste inte säga allt för att man kan, precis som man inte måste utnyttja yttrandefriheten till sin gräns
Ni har alla sagt allt det som jag tycker. Framför allt Rosa ang fula kläder. Jag tycker nämligen inte att man gör ngn en tjänst att ljuga då, men precis som Rosa säger så ska man komma med ett alternativ som de veklingen ser fina ut i. gäller även frisyrer och allt annt som man faktiskt kan ändra på. Tycker man att ngn har en ful näsa så sak man blåljuga.
Jag tillhör kategorien pinsamt ärlig, men jag serverar oftast inte vad jag tycker om du inte frågar först. Står du mig nära så behöver du aldrig fundera på om jag är arg eller ledsen för ngt du gjort mot mig för det låter jag dig veta. Tycker det är skitjobbigt med människor som inte berättar att man gjort dem illa. Hur ska jag då kunna rätta till och säga förlåt om jag inget vet?
Men jag försöker att vara lika noga på andra hållet dvs berätta när du gör mig glad etc.
Orkan och vill inte ha folk i min närjet som inte talar sanning om det som är viktigt. Att tala sanning är för mig ett tecken på respekt och respekt är en grundförutsättning för att vara min vän
Hmm:DU säger det så bra, har inte kunnat säga det bättre själv (Fast jag kan och vet allt), sista stycket älskar jag och dte tänker jag helt enkelt sno och använda mig av vid tillfälle (säger jag brutalt ärligt
)!
Hmm: Med den inställningen får du vara min vän när du vill!
Catta: Helt utanför ämnet, jag har googlat och tittat på annonser och fattar inte, du som har husvagn, vad betyder egentligen barnkammarvagn?
Viktoria: Trodde vi redan var vänner. I alla fall fiikakompisar
Hmm: Jippie!
Viktoria:Haha, vi har ju nyss skaffat vagn så jag är helt novis, men kan det inte vara då det finns liksom våningssäng och en dörr man kan skjuta till tro?
Ok, egentligen ett sovrum utan att behöva bädda sittdelen. Varför skriver de inte det då? Förstår att jag nog inte ska fråga dig om det, men är det inte konstigt att kalla det för barnkammare?
Viktoria:Jag är inte säker men jag tror det, vi har ju en soffdel som är större där vi kan bädda ut en dubbelsäng,sen har vi en del längst bort med en våningssäng där man också kan bädda till upp liten soffgrupp om man vill och där det finns en dörr man kan skjuta igen. Jag kan tänka mig att det skulle kunna vara en barnkammardel iom att man kan stänga en dörr,eller så inte
Med restaurangmaskin med handtag & kvarn kan man inte göra fel – det kan man inte med superautomat heller – men det kaffet är inte lika bra
Kindest Regards Barista Leif