Ikväll tror jag att Uppdrag Granskning kan bli riktigt intressant. Det handlar om två föräldrar, Tomas och Jennie, som får sina barn akut omhändertagna och anklagas för sexuella övergrepp. De får efter nästan 70 dagar tillbaka sina barn.
Allt börjar med att Jennie berättar för sin syster om en pinsam situation som uppstått när barnen busat i föräldrarnas säng och den äldre av deras två flickor (6 år) vid två tillfällen tagit på Tomas snopp och sagt att hon skulle mjölka. Tomas hade genast sagt till flickan att sluta. Av någon anledning så ringer systern socialtjänsten och gör en anmälan och barnen hämtas av socialtjänsten på dagis och förs till ett hemligt boende.Föräldrarna kallas till socialtjänsten som lägger fram anklagelserna. Tomas häktas senare för sexuella övergrepp på dottern och även Jennie anhålls för medhjälp till övergreppen. Jennie släpps dagen efter men Tomas fortsätter vara häktad i 32 dagar. Efter två dagars förhandling i Tingsrätten så friar dock en enig rätt både Tomas och Jennie. Man konstaterar att det handlat om två korta beröringar och att Tomas avlett dottern så fort det var möjligt.
Socialtjänsten var dock inte nöjd utan ansåg att flickan fått ta Tomas på snoppen, detta trots att det nu var klarlagt att han så fort han kunnat avlett henne. De skriver i sin utredning följande: ”Fadern utsatt dottern för ett sexuellt gränslöst beteende och där fadern bedöms utnyttja situationen för sina egna sexuella behov”.
I Förvaltningsrätten går barnens egna ombud mot socialtjänstens rekommendationer och en enig rätt ansåg att föräldrarna hade god omsorgsförmåga. Tvångsomhändertagandet hävdes och barnen fick efter 68 dagar i en helt okänd familj komma hem till sina föräldrar. Socialtjänsten var dock inte nöjd utan överklagade ännu en gång men även Hovrätten friade föräldrarna.
Att socialtjänsten reagerar när de får en anmälan av det här slaget är helt på sin plats och det ska de göra. En intressant detalj är när polisen förhör dottern och man ser flickan göra “mjölka-ko-rörelser” med två händer och poliskvinnan gör samma rörelse med en hand. Flickan ser det och gör då samma sak och genast får mjölkandet en helt annan innebörd. Poliskvinnan påverkar barnet omedvetet, något som förstås skulle kunna påverka en sån här sak. Nu upptäcker man dock att flickan påverkats denna gång.
Att anmälningar om övergrepp på barn tas på fullaste allvar är bra, likaså att man tar barnen från miljön om man anser att det finns starka skäl att tro att det förekommer. Men det ska inte räcka att en person påstår det såvida personen inte är ett ögonvittne. Att barn är nyfikna på det andra könet är inget nytt. Som förälder kan man inte göra så mycket annat än att ta bort barnet och tala om att man inte vill att barnet ska göra så. Samtidigt så har jag läst i olika utredningar att man från polis och socialtjänst ibland tycker de mest naturliga saker har en sexuell innebörd. Det kan handla om att ett barn sover i mamma och pappas säng naken eller att man duschar med en förälder. Herregud det är väl verkligen att sexualisera att hävda att det skulle vara onormalt på något vis.
Ett oskyldigt foto taget på sitt nakna barn kan senare vid en anklagelse komma att bli ett bevis på en skev sexualitet. Det har blivit fel någonstans i denna debatt. Som sagt, att socialtjänsten tog anmälan på allvar är helt på sin plats, likaså att polisen utredde. Men det fanns ingen sans i det hela. En person anmäler grundat på något hon hört. Enbart det ska inte kunna leda till att man rycker två barn från dagis och placerar dom hos okända människor. Sätter pappa i häkte i en månad och anhåller mamman för medhjälp. Det är ett jävla trauma för alla inblandade. En enda person ska inte kunna åsamka de skadorna genom ett samtal till socialtjänsten. Debatten måste börja sansas. Man ska absolut ta det på största allvar, men samtidigt måste man sluta att se något sexuellt i allt som sägs och sker. Ibland handlar det faktiskt bara om barns normala nyfikenhet…
Loading ...
Vilken fruktansvärd mardröm!!!
Min första tanke var : Vilken jävla syster, rent ut sagt!!!! Hon måste ju ha haft NÅN hum om vad för slags föräldrar dom egentligen var, och så springa till soc. med sån skit!!! Den relationen lär väl aldrig gå att lappa ihop igen!!
Hasse: Ja och det är ju ingen barnlek att kriga mot en myndighet, man har ju oftast inte så mycket att säga till om och som anklagad sitter man inte på den högsta trovärdigheten heller.
Bitten: jag vet inte men av det som man kan läsa mellan raderna så känns det ändå som att det blivit något slags missförstånd och att de inte anklagar henne, men jag kan ha fel där.
Jag tänker också direkt på systern och att det är hon som är nyckeln i frågan. Varför fick hon en sådan stark reaktion att hon ringde soc?
Hmm: Ja det känns ju onekligen märkligt och allrahelst som att systern ville att de skulle vara barnvakt åt hennes barn helgen efter anmälan.
Här är en till länk ang förhöret hos polisen.
http://svt.se/ug/20111101212615/videoforhoren_avslojar_hur_flickan_harmar_polisens_gester
Jag läste om förhöret hos polisen som finns under länken som “Catta” skrev.
Man blir fruktansvärt upprörd. POLISEN är de som borde anmälas för sexuellt ofredande av barn, ingen annan! Hoppas detta utreds och rutiner ändras!
Danne: Jag har sett denna variant förr faktiskt, att man ställer ledande frågor och kommer med påståenden. För ett barn som då sitter och pratar med en hel okänd människa (polis) så kan det bli katastrof. De kanske inte vågar rätta personen, de kanske inte vågar säga emot. Å andra sidan kan det också vara så att de inte vill/vågar säga sanningen till en okänd person heller även om de utsatts. Jag känner till bägge varianter, dels där barn inte velat berätta för att de inte känner personen och dels där det ställts ledande och styrande frågor. Lika illa bägge delar
Catta!
Varför kommer jag att tänka på ett annat fall i bloggvärlden när jag läser detta? Ett fall som inte har slutat lika “lyckligt” och än mindre har fått någon uppmärksamhet i Uppdrag Granskning…
MBX: Jo jag tänkte på det också. Satt faktiskt för en stund sedan och läste igenom en del dokument rörande det.
Ibland gör de ingenting åt svåra situationer för barn och ibland drar de igång hela apparaten för ingenting. Jistanes!!!
Viktoria: Visst är det så. Vissa gånger förstår man ju att det inte är alldeles enkelt, det är ju betydligt enklare att vara efterklok eller sitta bakom en skärm på nätet, men i andra fall så undrar man vad dom håller på med. Se den där flickan jag skrev om för ett tag sen som tvingats bo med sina bröder som förgripit sig på henne, då fanns det ändå bevis och de var dömda men ändå fick offret bo kvar. här rycker dom ungarna för att dom får ett telefonsamtal
Idag räcker det tyvärr med hörsägen i form av vaga antaganden, missförstånd eller rena gissningar/fantasier från en enskild tipsare/anmälare för att myndigheterna ska slå till hårt.
Någon tipsar/anmäler (utan grund) om att du t ex har barnpornografi/liknande och du kan räkna med att sitta frihetsberövad med restriktioner och bli utsatt för husrannsakan där dina tillhörigheter beslagtas på obestämd tid. Risken att förlora arbete och anseende samt (helt oskyldig) stämplas som pedofil om något kommer ut till allmänheten är stor.
Anmälarens makt är för stor och falsk/vårdslös tillvitelse är svårt att bevisa.
Myndigheterna är inte heller sena att haka på i sin hysteriska jakt på resultat, där ekonomiska mål är viktigare än mänsklig respekt.
Bli inte förvånad om polisen ringer på en någon tidig morgon och tar in dig helt ovetande om vad de tror att du gjort. För så fungerar dagens rättssamhälle.
Sven: Jag tycker det är lite som Viktoria säger, att ibland får barn leva i värsta misären utan att något händer för att man tar mer hänsyn till föräldrarnas rätt och andra gånger så agerar dom alltför kraftfullt på en enskild anmälan där det inte finns mer än den enskilda personens ord.
Givetvis måste de agera på olika sätt om det kommer en anmälan, men att rusa in på dagis och placera småbarn hos helt okända människor utan annat än en persons ord känns aningen hysteriskt
Korrekt var det inte, och så går det när man dummar till sig ordentligt – Uppdrag Smutskastning med Josefsson & Co rullar vidare – myndigheterna och en vrickad syster var det som gjorde historien till ett faktum. Lägg ned Uppdrag Granskning som är pinsamt! Bakom detta ligger sexövergrepp och inget mer, historien är vinklad så man tror på vad som sägs…
Anonym: Så du vet att det ligger sexövergrepp bakom detta alltså. Och hur vet du det?
Det krävs väl ingen raketforskare direkt att fatta att förhören är alltför ledande för att komma fram till något konkret. Kristallklart att flickan inte fattat alls hur privat del könsorgan är. Tycker det verkar som om hon kanske var lite i trots också, ta tag i den för att reaktionen blev typ “neej nej, inte göra så!”. Alltså snarare nån grej hon bara fick för sig än typ blivit tvingad, övertalad etc… Sorgligt att soc antingen gör nada, intet, eller helt enkelt over-do-it. Kan dom aldrig lära sig mitt emellan?
Anonym är förmodligen ett trist troll eller någon som mammans syster slagit griller i huvudet på.
Alltså mindre objektiva åklagare har jag nog aldrig sett uttala sig i tv. Helt makalöst korkat. Att dessutom som åklagare efter en sådan klar dom fortsätta att kalla det barnpornografi är vansinne.
Alla föräldrar får nog hädanefter rensa en hel del bland bilderna man har på sina barn, andra kan ju faktiskt se helt andra saker än föräldrarna.
Lotta2: Ungar är ju olika, vissa är väldigt intresserade av snoppar och snippor medan andra inte bryr sig alls. Jag läste nånstans om en pappa som skrev att det har blivit så att man knappt vågar hjälpa sina barn att tvätta dom i duschen av rädsla för att dom ska säga något på dagis som kan tolkas fel. Då måste man inse att det gått lite för långt. Visst ska man vara vaksam, men det är inte normalt att föräldrar ska vara livrädda att ta i sina barn eller att de ska vara livrädda att barnet ska berätta på dagis att dom sett pappas snopp eller vad det nu kan vara. Det måste finnas någon sans i allt.
Viktoria: Jag mitt nöt missade programmet som jag väntade hela dagen på så jag får kolla på play senare!! Ja du det är ju helt sjukt. Tänk om jag skulle få en anmälan på mig och dom ser fotot jag har på sonen som liten där han står och lockar håret (kall locktång) iförd strumpbyxor och tar sig på snörven. Då låg jag nog illa till…
Det hela är så urspårat så det inte är sant.
Om man börjar i den här änden, vad BORDE kriteriet vara för att man ska skilja barn och fäder? Detta bör sannolikt ske när situationen är bortom räddning, eftersom ett sådant här ingrpande är mycket traumatiskt för framför allt barnen.
Detta betyder att nyckelordet är övergrepp. I dagsläget tvivlar jag på att normala förälder vågar t.ex. hjälpa sina barn med underlivshygien ens på teoretisk nivå, och ge ett tonårigt barn en gonattpuss eller låta det krypa ner i mammas eller framförallt pappas säng för att ge det trygghet blir otänkbart.
Det ska inte vara så att all närhet eller eller beröring mellan föräldrar och barn automatiskt ska antas vara potentiella sexuella övergrepp. Där det förekommer verkliga övergrepp är det något väsenskiljt från, även missriktad, omtanke om barnen. Det är inte handlingen utan uppsåtet som skiljer, uppsåt är kriteriet för äkta kriminalitet. Och bevisbördan för detta ligger på myndigheten, omvänd bevisbörda hör inte hemma i en rättsstat.
UG 2 nov.
Vilken fasansfull upplevelse föräldrarna har fått gå igenom. Detta måste ju ha satt oerhörda ärr i deras själar för all framtid.
Mina personliga känslor under programmet pendlade mellan ilska -ledsnad -fasa -ilska- smått illamående -vanmakt.
Jag är idag en 72-årig ensamstående man som själv har uppfostrat tagit hand om mina två pojkar sedan de var 3 och 6 år gamla, de är idag 30 resp. 33 år.
Jag minns hur det var när de var små och jag blivit tilldömd att ta hand om dem.
Jag var livrädd för att sociala skulle komma hem till mig och inspektera vårt hem och finna något att anmärka på så att jag skulle mista rätten att ta hand om mina barn.
Det var inte allt för vanligt på 80-talet att papporna fick den huvudsakliga vårdnaden om barnen.
Därför var jag ytterst noga med att sköta om hemmet, passa tiderna på dagis, se till att de alltid var hela och rena i klädsen. Det var nog en del som tyckte att jag fått lite noja. Men efter att ha sett och hört hur socialen kan agera så var det nog inte så nojit ändå.
Hur händelserna kan utveckla sig för en familj kan nog bero på fler orsaker. Illvilliga grannar, falska angivelser, de anställdas kompetens på socialkontoret i just den orten man bor.
Lyckligtvis gick det bra för pojkarna och mig och jag fick till och med beröm av bekanta över mina fina pojkar och mitt välskötta hem.
I programmet i kväll så var de båda åklagarna grymt hemska-känslokalla häxor.
Speciellt den senast anställda som verkar ha en helt störd sexuell syn Vad har hon själv för perverst sinnelag som får henne att se pornografi i barnalek?”
Och den kvinnliga polisen som förhörde flickan bör omedlebart tas bort från liknande uppdrag i tjänsten, varför tog hon för givet att en sexårsflicka ska förstå innebörden av en sådan runkrörelse som hon visade flickan?
Samtliga poliser,åklagare,socialtjänstpersonal i detta ärende har i sin proffesionalism misslyckats totalt och jag önskar att det vore möjligt att åtala dem.
Jag mår fortfarande dåligt av programmet och kommer inte att glömma det. Detta var ett av det mest absolut bästa reportage som ”Uppdrag granskning” producerat. Heders åt dem.
Kj: Uppenbart är vissa människor överdrivet fixerade vid detta att se något sexuellt i handlingar som är (eller åtminstone var) normala, eller ser det som något snuskigt att ett barn och en vuxen duschat tillsammans tex. Då är ju frågan om hur deras egna sexuella läggning ser ut.
Själv har jag jävligt svårt att ens tänka på ordet i samband med ett barn, i min värld hör de två orden inte ihop. Det är inget jättekonstigt att barn kan vara nyfikna och grabba tag i pappans snopp eller stoppa in handen i tröjan på mamman i en viss ålder. Fel blir det först om de vuxna låter barnen göra så utan att markera att man inte gör så.
Nils Karlsson: Ja jag förmodar att man som ensamstående pappa kanske är mer orolig för just den typen av anklagelser. Mammor blir oftare anklagade för att vara psykiskt sjuka, missbrukare, lösaktiga etc.
Jag tror att man måste börja inse vikten av att enbart ha specialutbildade myndighetspersoner när det rör ärenden med barn. Det är fruktansvärt lätt att påverka barn (medvetet eller omedvetet) när man pratar med dom. Och som du säger önskar man att det vore lättare att åtala för tjänstefel när de uppenbart brustit i sin yrkesutövning
Nu var det inte så enkelt. Och det är faktiskt så att man som förälder inte har oinskränkt makt och och rätt till frihet från insyn. Ni verkar reagera över att själva granskningen, och att naklagelser kan ske och vara fel…
Läs Aftonbladet av idag, och inse att fallet är komplext, att uppdrag granskning utelämnat fakta, vinklat programmet.
Nils Karlsson, är du medveten om att Uppdrag granskning VILL få dig att känna sådana känslor, det är så de jobbar?
Lite källkritk och integritet hos vuxna är faktiskt på sin plats, tycker jag.
Det är för övrigt inte mest synd om föräldrarna om fel skett,
Ger mig den på att du Catta, skriver ett inlägg snart där Soc. INTE plockat ungarna. Är lite damn if u do, end damn if youi dont.
Babydoll: Som jag skrivit i kommentarerna så slår det åt båda håll. Ibland låter man barn leva i misär med missbrukande föräldrar eller med syskon som förgripit sig på varandra, och ibland agerar man som i detta fall.
Det jag reagerar över är hur man kan akut omhänderta barn och placera dom hos helt okända vuxna grundat på en enda persons utsaga att något ska ha hänt. Och nej det är inte de vuxna det är mest synd om utan om barnen. Tänk dig att vara 3 eller 6 år och okända människor hämtar dig på dagis/skola och säger att du får inte träffa mamma och pappa, istället ska du sova hos en helt okänd familj du aldrig sett? Är det för barnens bästa i ett läge när man bara hört en enda person berätta om något?
Hade det rimliga inte varit att höra med dagis och skola, andra anhöriga, höra föräldrarnas förklaring innan man gör ett akut omhändertagande?
Så Oisins text. Är det rimligt att tro att Jennie skulle berättat för andra vuxna att barnen får leka med pappans snopp? Är det rimligt att tro att hon skulle visat en film där barnen uppträder på ett sexuellt sätt för grannar och vänner? VAD har hon egentligen sagt? har hon sagt ” Gud vad pinsamt, XX har fått för sig att hon ska leka med pappas snopp” eller ” XX har börjat säga att hon vill leka med pappas snopp” eller vad är det egentligen hon sagt? Filmsnutten har vi ju inte sett, vi fick bara höra barnen som kiknade av skratt.
OM nu systern var så orolig varför bad hon familjen vara barnvakt åt hennes egna barn helgen efter anmälan, detta är ju inget hon förnekat?
Ja det är mycket möjligt att jag snart skriver ett inlägg där soc inte agerat. Verkligheten ser ju ut så att ibland ingriper man våldsamt utan att egentligen ha grund för det, ibland låter man barn leva med sexförbrytare eller missbrukare och ibland gör man helt rätt när man agerar. Vilka spår sätter en sån här händelse i barnen, kommer dom känna sig trygg att bli lämnad på dagis/skola? Kommer dom vara rädd att bli “bortförda” av okända människor igen? Hur påverkas tilliten till andra? Jag tycker det är jävligt allvarligt.
Om en granne blir irriterad på dig och ringer soc och gör en anmälan att hon sett dig göra något med ditt barn, tycker du då att de ska hämta ditt barn på dagis/skola utan något annat än grannens ord, är det rättssäkerhet och i barnets bästa intresse?
Babydoll: Här skrev jag ett inlägg för ett tag sedan där man gjorde helt tvärtemot, man agerade inte TROTS att familjemedlemmar dömts för övergrepp.
http://cattasbubbla.se/2011/10/24/att-leva-med-sin-forovare/
Tycker fortfarande att systerns syn på det hela borde komma fram tydligare.
Hmm: Det är väl så att i ett program eller en artikel får en viss mängd material plats och man tar då kontentan. Det systern vittnat om har ju uppenbarligen inte lett till att domstolarna ansett att övergrepp begåtts eller att det finns en risk att barnen far illa. Dock skulle det vara intressant att veta ändå hur hon tänkt, vad som egentligen sagts och hur hon tolkat det.
Nu tycker jag att de hade sparat ett par minuter på inte hela tiden upprepa vad familjen råkat ut för. Låtit bli att intervjua en av de flera grannarna till föremål för den som startade hela historien.
Jag ser det som ett mycket dåligt och ensidigt upplägg som lämnar fler frågor än svar.
Lite av vad syster säger..
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13879506.ab
Hmm: men låt säga att systern fått träda fram och förklarat vad hon grundade sin anmälan på:
“Jennie sa till oss att xx brukar få leka med pappas snopp och mjölka den”
Då har vi syrrans version. Uppenbarligen räckte inte hennes och de andras vittnesmål om vad Jennie ska ha sagt utan tre olika domstolar har enhälligt kommit till samma slutsats. Att inga bevis finns för att de begått övergrepp, att filmen inte kan anses vara barnporr samt att de inte brast i omsorgen av barnen. Och frågan är väl det då anses okej att låta syrran sitta i programmet och fortsätta anklaga föräldrarna när de är friade?
Jag kan tänka mig att föräldrarna kanske ansetts inte kunna sätta gränser på ett sätt som syrran och myndigheterna anser att man ska göra. Att de inte gjort någon stor sak av det och att det är upprörande för systern som ser det som allvarligare utifrån hur hon tolkat det Jennie berättat.
Men Catta nu trodde jag programmet handlade om hur detta kunde hända, inte att bevisa att de var oskyldiga!? Då blir det ju konstigt att inte ta med hur systern reagerade.
Läste du Artikeln i AB?
Dessutom så tjatar man flera gånger i programmet om att man ska kolla trovärdigheten i anmälaren. Ska inte UG själva göra det också då för att kunna se om soc handlade rätt?
Hmm: Ja fast hade de varit skyldiga så hade det ju inte varit konstigt att barnen omhändertogs och då hade det inte funnits fog för ett program. Programmet visade ju hur en enda anmälan kunde leda till att barnen omhändertogs akut och hur det visade sig sen att det inte fanns fog att omhänderta barnen på det sätt som gjordes.
Ja jag har läst artikeln och jag tycker att systern gjorde helt rätt om hon trodde att det förekom incest. Det är soc som agerade överilat och hade kunnat lösa det på bättre sätt. De ska inte ta beslut på vad en enda person säger för då är vi illa ute. Såvida det inte är ett ögonvittne då.
Catta: “Programmet visade ju hur en enda anmälan kunde leda till att barnen omhändertogs akut “
Ja men då <b<måste ju själv anmälan vara det centrala. Hur den såg ut och varför den togs på alvar.
Jag kan inte få in i mitt huvud att en syster efter ett förtroligt samtal utan att ha prata med familjen först bara springer och anmäler. Då måste det ju vara fel i huvudet på systern eller så är det något mer som inte kommer fram. Den centrala punkten i programmet var ju EN ANMÄLAN. Då måste ju anmälan stå i centrum i pogramtiden också. Innan vi fattar varför systern anmäler och varför soc lyssnar så är resten på gränsen till ointressant.
Jag ser programmet som ett rent upprättelseprogram för familjen. Det kanske det förtjänade att få, men det ska inte göra undre falsk flagg om att handla om ngt annat och med dålig journalistik där man utelämnar viktiga poänger.
Hovrättsdomen finns att läsa här
http://pdfcast.org/pdf/dom-hovr
Måste säga att jag håller med Hmm i det här fallet. Hade varit bra att få lite mer information om vad man gick på. Det faktum att det inte togs med blir lite misstänkt i sig.
intervju med pappan
http://svtplay.se/v/2589646/gomorron_sverige/pedofilanklagad?sb,k119636,1,f,-1
När det gäller UG som helhet så har jag börjat att skönja ett mönster. Det gäller Glada Huddik, här m fl. De väljer en tydlig linje, men utlämnar den två mynningarna i historien och slår bara in på en väg. Det har gått så långt att jag börjar att tro att Marita har rätt när hon påstår att hon och hennes son inte tillfrågats om att deltat i Bjästapogrammet. De var ju flera föräldrar som protesterade när det gäller Glada Huddik om att de skulle tillfrågats om medverkan i UG.
Det behöver inte betyda att UG ljuger och att de inte har kollat fakta, men jag ser det som att de väljer att bara visa upp det som gör att vi ska tycka som de gör. Kanske tycker det rätt, dvs sanningen, men det vill jag själv avgöra med all fakta på hand och inte nedstoppad i halsen som en propagandafilm.
Catta: Varför ska jag läsa domen och än mer se ännu mer av pappan? Det har jag redan fått göra. Jag vill höra från systern hur det kommer sig att hon anmälde och om det är sant att hon ville ha dem som barnvakt efter hon anmält. Som det är presenterat för mig nu så är det ngt om är allvarligt fel i huvudet på henne.
Catta: för att vara övertydlig. Det gäller inte för mig att tro på om familjen är oskyldig. Jag vill veta om soc har gjort rätt. Det var det programmet sades skulle handla om.
Hmm Oj missade lite kommentarer nu när jag kollade runt.
“Dessutom så tjatar man flera gånger i programmet om att man ska kolla trovärdigheten i anmälaren. Ska inte UG själva göra det också då för att kunna se om soc handlade rätt?”
Enligt domen jag länkat till så är det flera personer som vittnar om att systern inte alltid är så tillförlitlig, även hennes egen pappa gör det.
“Jag kan inte få in i mitt huvud att en syster efter ett förtroligt samtal utan att ha prata med familjen först bara springer och anmäler. Då måste det ju vara fel i huvudet på systern eller så är det något mer som inte kommer fram. Den centrala punkten i programmet var ju EN ANMÄLAN. Då måste ju anmälan stå i centrum i pogramtiden också. Innan vi fattar varför systern anmäler och varför soc lyssnar så är resten på gränsen till ointressant.”
Systern säger ju att hon pratat med Jennie men att Jennie inte velat lyssna. Det som framkommer i domen är ju att systrarna och deras makar är de som hört Jennie säga det, dock blir det inte klarlagt på vilket sätt hon sagt det vad jag ser.
Ja visst har man kunnat vara tydligare i programmet med att Jennie enligt sina 2 systrar och deras män ska ha sagt att flickan lekt med snoppen som en växelspak, men kontentan blev detsamma, en enda anmälan ledde till ett akut omhändertagande, detta utan att man hört med skola,dagis,föräldrar eller andra. Man kanske också borde utrett vem systern är. Har hon problem? Är hon känd för att ljuga? Hur mår hon? Det är ju också relevant och något soc borde tagit reda på innan de rusade fram som dom gjorde.
Trollan: En anmälan kom in. Det var systern som vittnade om vad hon hört Jennie säga. Det systern säger sig ha hört är att Jennie berättat att flickan lekte med sin pappas snopp som en växelspak. Detta ska Jennie ha upprepat 2-3 ggr vid olika samtal enligt systern. Det framkommer i domen och är alltså det enda man gått på, det finns ingen annan som anmält eller misstänkt att något otillbörligt förekommit eller att barnen mått dåligt. Systern har inte heller nämnt något annat.
Catta: “Man kanske också borde utrett vem systern är. Har hon problem? Är hon känd för att ljuga? Hur mår hon? Det är ju också relevant och något soc borde tagit reda på innan de rusade fram som dom gjorde.”
Ja men precis. Samma som de säger att soc borde göra borde UG göra.
Vad tycker du att slutsatsen av programmet blev?
Catta: “Enligt domen jag länkat till så är det flera personer som vittnar om att systern inte alltid är så tillförlitlig, även hennes egen pappa gör det.”
Ja men jag ska väl för sjutton inte behöva att själv gå in och läsa på om domen när UG själv säger att programmet skulle handla om HUR DET KUNDE BLI så här.
Ändra på ingressen och kalla programmet för upprättelse efter mardrömmen och inte ett ifrågasättande om hur det kunde bli så här. Rätt etikett på rätt vara helt enkelt.
Hmm: Ja media brukar välja att vinkla program från det ena hållet och det finns alltid två sidor av ett mynt, med det sagt att den sida man vinklar är en lögn, bara att det kan beskrivas tydligare.
Som jag minns det så var det Marita själv som kontaktade UG, att det sedan inte kunde vinklas som hon ville det var väl en annan sak då.
Men när funkar det så att man tillfrågas innan man granskas? Tillfrågar man HA innan man gör program om dom, eller tillfrågade man pedofilen på rättspsyk innan man gjorde ett program om honom? Vem skulle man ha tillfrågat här menar du, systern?
Det går ju att läsa domar och andra dokument om man vill gå riktigt på djupet och inte bara köpa allt som visas på tv. Jag tror det är svårt oavsett program att få in allt folk vill veta i ett avsnitt. Det kan också vara så att familjen bett att de inte ska fokusera för mycket på systern av hänsyn till henne. Det tycks ju som att man inte är så villiga att prata “skit” om henne trots allt utan tycker att sånt ska man sköta öga mot öga och inte via media.
Därför att i domen kan du läsa vad systern sagt och vad anklagelserna grundar sig på.
Huruvida hon ville ha dom som barnvakt efter hon anmält framkommer inte, det är nog bara T & J som sagt det (alltså borde jag inte tagit upp det), däremot framgår att hon brukar ha dom som barnvakt i alla fall innan, och då hon menar att hon grunnat på detta en längre tid så känns det väl lite märkligt ändå.
Uppenbarligen har inte soc gjort rätt då de inte hört med någon annan än systern innan de akut omhändertog barnen. De har inte pratat med dagis eller skola, tagit reda på om syskonen hade något otalt med varandra, pratat med andra anhöriga. De får en anmälan som de tycker är allvarlig och tar ett beslut som är grundat på vad en person uppfattat att en annan sagt. Men läs domen så framgår det vad systern har berättat.
Alltså t o m i förra programmet från UG om städning så var de så ivriga att framställa sin poäng att de gjorde ett pajdiagram som var direkt felaktigt + utlämnade viktig fakta för att man skulle kunna ta ställning på ett korrekt sätt.
Hmm: Jag tycker slutsatsen av programmet blev att vi fick se att det räcker att en person gör en anmälan och uppfattas trovärdig för att soc ska kunna akut omplacera två småbarn. Alltså att det inte är rättssäkert och att barn drabbas hårt av det.
Däremot förstår jag svårigheterna att få med allt man vill ha med i ett program.
Jag ser faktiskt inte problemet. Det framkom ju att systern anmält Jennie efter att Jennie sagt saker som fick systern att tro att övergrepp förekommit. Det framkom att soc inte dubbelkollade med varken skola, dagis eller andra. Frågan är då berättigad: Hur kunde det bli så här? Hur kunde soc agera så vansinnigt på en enda persons anmälan?
“Vem skulle man ha tillfrågat här menar du, systern?”
Självklart!
“Huruvida hon ville ha dom som barnvakt efter hon anmält framkommer inte”
De sägs så i UG med.
“Men läs domen så framgår det vad systern har berättat.”
Men du förstår fortfarande inte. Jag ifrågasätter inte domarnas riktighet eller familjens skuld. Jag ifrågasätter om soc har gjort rätt när säger man i UG att soc har fått rätt i sitt agerande och jag ifrågasätter UG uppenbara vilja att utesluta de e vill och då ofta vad som borde ha kommit fram.
I programmet om Glada Huddik så påstod UG att de prata med alla föräldrarna till de funktionshindrade. Detta avisades starkt i en artikel dagen efter från flera av föräldrarna. Detta gör att jag tror på Marita att hon kontaktade programmet ja, men sedan när de skulle göra så ombads hon inte att få uttala sig eller säga in sida av saken. Jag tror numera på att det är just så.
Försöker igen. Jag var inte intresserad av att se ett program som tydliggör varför domstolen firat familjen. Jag ville se ett program om hur det kunde bli så här. Det programmet väntar jag fortfarande på.
Edit: firat skulle vara friat
Ang Bjästa, så om jag minns hur diskussionerna gick då rätt så påstod UG att de kontaktat Marita för ett uttalande och att hon då avböjt att vara med.. Marita själv säger att ett sådant samtal aldrig ägt rum. Jag tror numer på Marita i den frågan.
I övrigt så har jag inte ändra mig i fallet ang Bjästa. Vad jag håller på att göra är att omvärdera min inställning till UG.
Hmm: Titta på nyheterna på kvällen, när berättar de HELA sanningen om saker? De visar upp kungen vinkandes men inte talar de om att han rört sig på skumma klubbar. Eller de berättar att ett stort företag håller på att konka men inte berättar de att VD:n fått en stor fin lägenhet på bästa ställe. i vilket program får vi en hel sanning egentligen där man inte utelämnar fakta?
Hmm: Vet vi om man gjorde det och om hon avböjde att medverka? Ska det gälla alla, om man gör ett program om mitt gnäll på rättspsyk, ska man tillfråga JB om han vill vara med också eftersom han säger att han är oskyldig ?
“Jag ifrågasätter om soc har gjort rätt när säger man i UG att soc har fått rätt i sitt agerande och jag ifrågasätter UG uppenbara vilja att utesluta de e vill och då ofta vad som borde ha kommit fram.”
Den här meningen förstår jag inte
Men vad skulle Marita säga menar du, programmet handlade ju verkligen inte om henne eller hennes agerande, de var ju snälla nog att inte peka ut henne och brorsan som skyldiga till att ha dragit igång hela vansinnet utan höll det mer allmänt. Programmet handlade om två flickor som enligt domstolar blivit våldtagna och som sedan blev mobbade, vad skulle M ha att säga till om där när hon inte ens pekades ut som skyldig?
“Försöker igen. Jag var inte intresserad av att se ett program som tydliggör varför domstolen firat familjen. Jag ville se ett program om hur det kunde bli så här. Det programmet väntar jag fortfarande på.”
Hur det kunde bli så här är väl ganska tydligt. Man trodde på en enda persons vittnesmål helt enkelt och just därför blev det fel och det tycker jag framgår i programmet. Hade man förhört sig lite mer innan man dampade loss hade det nog inte gått så här långt.
“Ang Bjästa, så om jag minns hur diskussionerna gick då rätt så påstod UG att de kontaktat Marita för ett uttalande och att hon då avböjt att vara med.. Marita själv säger att ett sådant samtal aldrig ägt rum. Jag tror numer på Marita i den frågan.
I övrigt så har jag inte ändra mig i fallet ang Bjästa. Vad jag håller på att göra är att omvärdera min inställning till UG.”
Jag vet inte varför du finner Marita som bevisligen ljugit ett antal ggr om olika saker mer trovärdig än nån annan, men där kan jag ju säga att vi tycker olika.
Fast Uppdrag Granskning utger sig ju för att granska saker och ting, och då tycker jag väl som tittare att jag ska kunna få flera sidor presenterad för mig. Nyheterna har väl inte samma
Och när man då ljuger om att vissa personer avböjt att prata med dem (Glada Hudik t ex) så skapar det lite frågetecken. Jag håller med Hmm att för att få en förståelse för VARFÖR soc gjorde som de gjorde så skulle jag vilja ha mer information, om man inte har det i programmet kanske man skulle kunna lägga upp vissa intervjuer på webben senare?
Nu är det faktiskt så att programmet “Uppdrag granskning” inte fanns på 80-talet så det var definitivt inte det programmet som orsakade min ängslan.
Orsaken för min oro var införskaffad information och vetskapen om hur självsvåldigt socialtjänstemän, speciellt då kvinnliga, kunde agera p.g.a. illvilligt skvaller och de verkar inte ha ändrat sitt beteende än. Inom den yrkeskåren verkar det vara en stor merit att vara så elaka satmaror som möjligt.
Catta: Har sagt flera gånger på olika ätt vad och hur jag menar.
Ang dig och rättspsyk beror det väl på vad som är rubriken och ingressen till programmet om JB ska få uttala sig.
Ang Marita så har hon visst ljugit och gjort en massa skit. Men hon har hela tiden hävdat detta angående UG. Jag trodde på UG pga som du säger att Marita ljugit förr, men när det nu kommer fram fall efter fall där det visat sig att UG också ljuger om de har tillfrågat eller inte så råkar det faktiskt vara så att Marita i just den frågan nu blir trovärdig. Vad jag vill säga att det ser riktigt illa ut för UG i mina ögon om jag t o m sätter mer tilltro till Marita än vad jag gör till dem.
“Den här meningen förstår jag inte
”
De sa i slutet på UG att soc friats från att ansetts ha begått ngt fel i utredningen som följde efter det här fallet.
Catta: Om vi vänder på det en aning. Tycker du att du fick svar på hur det blev som det blev i programmet från UG?
Catta igen: Sedan så har jag inte sagt att jag tycker att Marita skulle få uttala sig, jag sa att UG påstått att de frågat och hon avböjde.
Trollan: Enligt vad som kommit fram i chatten på UG så ville inte socialtjänsten ställa upp och svara på varför de agerade som de gjorde, så då har de väl presenterat det de kan. Låtit ordförande (var det väl) uttala sig, men han hänvisade till tjänstemännen som inte ville uttala sig, så då kan det ju vara svårt att visa mer. Förutsatt då att man tror på att tjänstemännen avböjt att uttala sig.
Ang Glada hudik så tycker jag det rä svårt att säga vem som är sanningsenlig, jag kan se att det kan finnas skäl för både UG och föräldrarna att skarva med sanningen där faktiskt.
Chatten: http://svt.se/ug/20111102220945/hur_madde_barnen_nar_de_fick_komma_hem
Hmm: Men är det rubriken du hakar upp dig på, att de har en rubrik som inte passar till innehållet ?
Ja och hon har hela tiden hävdat att hon inte smutskastat flickorna också, eller hur? Och att X är oskyldig? Och att hon inte deltagit i någon mobbing, och att hon inte stod som ansvarig för hemsidan? Vad är skillnaden?
Men hur vet du att det är UG som ljuger och inte de andra? Kan du se att det skulle kunna finnas nån anledning att tex föräldrarna ang GH skulle kunna ljuga?
Okej.
Nu ska tydligen socialstyrelsen granska själva omhändertagandet. Det soc friades från var tydligen det formella handhavandet.
“Catta: Om vi vänder på det en aning. Tycker du att du fick svar på hur det blev som det blev i programmet från UG?”
Ja det tycker jag. Som jag ser det blev det som det blev för att man agerade akut på en enskild anmälan, detta utan att på något vis kontrollera anmälan närmare. Hade man gjort det man borde, nämligen hört med skola,dagis, andra anhöriga, föräldrar osv så hade det inte behövt gå så långt. Så ja jag tycker jag fick svara på varför det blev som det blev.
“Catta igen: Sedan så har jag inte sagt att jag tycker att Marita skulle få uttala sig, jag sa att UG påstått att de frågat och hon avböjde.”
Sant, jag missförstod.
Catta: Så du tycker att det är troligt att flera personer som inte känner varandra ljuger om samma sak? När det dessutom i UG ska trycka fram sin åsikt så hårt att de visar ett diagram som är käpprätt fel bara för att det ser bättre ut så tycker inte du att det ska läggas till till indicierna om att UG hårdviklar så till den grad att det fabulerar lite. Sak på sak kommer fram.
Ja visst är det rubriken och ingressen som är fel. Hade jag vetat att det handlade om ett program om familjens upprättelse så hade jag aldrig tittat. Jag hade i det här fallet litat till domstolen framför allt som att pogramet säger samma sak som domstolen gör. Hade det varit tvärt om så hade jag kanske velat se det. Jag skrev ju precis det här rakt ut i en kommentar ovan. (Men även om det hade handlat om upprättelse så hade det väl ändå varit väsentligt att få höra från den anklagade i det här fallet systern)
“Ja det tycker jag……”
Så du tycker inte att pudelns kärna är varför soc lyssnade så mycket till systern?
Det andra är också intressant och viktigt, men det berättigar inte till att man utelämnar varför systern gjorde som hon gjorde om det så hade varit att hon gjorde det i illvilja så hade det varit ännu mer väsentligt till att få se hur soc rättfärdigar sitt agerande.
Hmm: Vet vi att dom inte känner varandra? Är det inte troligare att föräldrarna (om det är de du syftar på) känner varandra då deras barn spelar teater tillsammans och då de varit på möten och annat tillsammans?
Det där diagramprogrammet har jag inte sett så det kan jag inte uttala mig om alls. Ja fabulerar dom är det inte bra förstås och då ska det fram, det är bara det att jag hitintills inte sett att de fabulerat i de program jag sett. Att de visat mer av en sida, visst, men det är en annan sak.
Men du ser inget annat i det programmet än upprättelse? Du ser inte att det visar att det finns brister när socialnämndens ordförande inte granskar de akter som är relevanta innan han tar beslut om LVU tex? Att det finns brister när föräldrar frias från brott men ändå inte får tillbaka barnen som tagits just pga de anklagelser de just friats från? Eller att det är en brist att socialtjänsten agerar utifrån en enda persons utsaga ? Det handlade ju om betydligt mer än föräldrarnas upprättelse.
Ja men jag skrev ju att tjänstemännen inte velat uttala sig till UG så hur kan man då kräva att de ska kunna redovisa hur de tänkte? De lät ordförande (var det väl) uttala sig och han hänvisade till att det var tjänstemännen som inte ville uttala sig. Vad kan då UG göra för att visa folket hur soc tänkte?
Catta:När det gäller Glada Hudik så påstod ju UG att föräldrarna höll med dem, så varför skulle föräldrarna då gå ut och dementera nästa dag? Varför skulle inte UG ljuga?
Catta, om en anmälan görs om att ett barn far illa så har socialtjänsten skyldighet att ta denna på allvar och utreda. Det handlar inte om hur många eller vem som gör det eller om den enskilde socialsekreteraren tror på uppgifterna. De är enligt jag skyldiga att utreda och spelar ingen roll vad jag tycker om det. Detta är ett rätts skydd för barn. Att föräldrar sen mår dåligt får ångest. eller upplever det traumatiskt är det ingen som per definition förnekar. Det är doc o v ä sentligt.
Hmm: De sa väl inte att alla föräldrar höll med, de sa att de talat med föräldrar som inte ville träda fram av oro för att det skulle drabba barnen. Sen ska man ju komma ihåg kommunens inhyrda Pr-agent som uppmanade alla att gå ut i debattartiklar och liknande och säga olika saker för att mildra “stormen”. Att det fanns föräldrar som höll med UG är väl klart för någon spelade ju in det som sades på mötet med kommunen. Sen är det väl inte orimligt att tänka sig att det varit diskussioner efter programmet hur man ska kunna mildra allt. Inte orimligt att föräldrar fått höra att det är inte säkert man kan fortsätta med verksamheten om man inte känner att man har stöd av föräldrarna osv.
Nils Karlsson det hela handlar om dina fördomar om socialtjänsten som satmaror som inget hellre vill än att plocka ungar. Ta det lugnt. Det är förbannat svårt yrke.ingen gillar att behöva omhänderta ett barn. Tycker det hat du och u g sprider är farligt och kontraproduktivt
Babydoll: Ja det är jag helt med på. Man ska ta anmälningar på allvar helt klart. Frågan är om det är rimligt att akut flytta två småbarn till helt okända människor efter att en enda person gjort en anmälan om att hon hört saker? Vilken skada tar barnen av det om det inte stämmer? Varför inte kolla med tex dagis och skola först om barnen beter sig märkligt eller om de känner oro ? Föräldrarnas oro eller ångest ska inte förringas, men jag tänker mer på barnens oro och ångest. Är det verkligen i barnens bästa att agera så här våldsamt på en anmälan? okej om det kommit in flera orosanmälningar, om skola eller dagis anmält, men en enda person som faktiskt kan ha vilket personligt agg som helst mot föräldrarna?
Catta: Jag menar det det är olika programämnen med olika människor som säger att de inte blivit tillfrågade att uttala sig.
Jag menar att det missförhållande som UG visade upp från soc tog upp ca 5 min av programmtiden. Resten var hur familjen lidit och hur deras rättsprocessgång varit. Intressant i sig framförallt som det väcker sympatier. Men om ngt så tycker jag det här programmet hängt ut systern utan någon chans till att uttala sig och med bara sporadiska detaljer hur hon agerat kommit fram. Jag förstår att systern möts med förakt av sina medmänniskor. Min slutsats efter den lilla fakta jag har är att hon måste vara dum i huvudet.Och om ngt så tycker jag artikeln där hon uttalar sig visar på att hon inte vill attackera familjen ytterligare men vill förklara sig.
Själv så har jag bara frågan i huvudet efter programmet. Hur Tänkte systern när hon anmälde och varför lyssnade soc. Och varför ville inte familjen diskutera när systern försökte prata om vad hon tänkte på? Dessa är de två viktigaste frågorna i hela fallet och de nämns inte knappt.
Det Kommer fram i programmet att soc gjort fel men inte på vilka grunder. Nu är det ju inte så lätt att få fram det då soc inte ville medverka, så då tycker jag det blir ännu mer intressant att höra från systern. Ingen syster inget fall från soc. Lite kom det ju fram och det var att syster nummer tre höll med anmälaren.
Jag tycker också att UG borde berätta att systern anmälde efter inrådan från psykolog.
Hmm: Okej men där UG menar att de gett dom chansen att uttala sig?
Fast vet vi om systern VELAT vara med i programmet?
Jag vet inte om systern är dum i huvudet, stämmer det hon säger så gjorde hon ju helt rätt i att anmäla, även om det var sin egen syster. Nej det tycks ju även som föräldrarna inte är intresserad att kriga offentligt utan vill lösa det inom familjen.
En märklig sak är att den andra systern redan i början av året skrev om detta väldigt detaljerat, dock så verkar det som att alla detaljer inte kommit till rättens kännedom och det som slår mig är väl varför man inte berättar om alla snuskiga detaljer för rätten om man vittnar och tycker att en anmälan är bra?
Det är något som inte stämmer där. Helst hennes slutkläm:
“Man blir inte fråntagen sina egna barn om allting är bra hemma.
Man blir inte anhållen och häktad för sexuella övergrepp när allting står rätt till. Ingen rök utan eld. Eller?”
En annan märklig sak är att de skulle ha vetat om detta i ett år innan de anmälde, och vi vet att föräldrarna varit barnvakt åt systerns barn under denna tid. Hur orolig är man då om man lämnar dit sitt barn?
Jag ser inget fel i att anmäla sin syster om man tror att det förekommer övergrepp i familjen. Jag ser också att soc ska agera, dock inte så våldsamt som dom gjorde efter anmälan från en enda person. Huruvida familjen ville diskutera eller inte har vi ju bara systerns ord på så det får man väl ta för vad det är, precis som att hon skulle bett dem om barnvakt helgen efter.
När det gäller UG och Bjästa så tycker jag fortfarande det var ett bra program, men jag ger inte dem förtjänstan till det utan jag anser att FB och bla din blogg serverade dem programmet på ett silverfat.
Glömde länken till tredje systerns blogg. Detta är alltså skrivet i januari 2011, så hon hängde ut familjen totalt redan då och det är väl inte heller riktigt normalt, definitivt inte när man påstår sig vara en av få som verkligen tänker på barnen, är det i barnens bästa att skriva såna detaljer om dom på nätet?
http://minipip.blogg.se/2011/january/utkast-jan-17-2011.html
Ja fast UG började med Bjästagranskningen innan jag skrev, sen fick de säkert draghjälp av bubblan och FB
Catta: Nej vi vet inte om systern ville vara med, men att hon uttalar sig i tidningen dagen efter talar för att hon ville.
Men precis allt det som du skriver i kommentar # 72 är synnerligen intressant och borde varit en del av programmet om det skulle handla om det som det sade sig handla om. Kanske familjen inte ville offentligt diskutera sin släkt, men då kan man inte säga A heller.
Hmm: Ja men det kan ju lika gärna vara för att det fick en sån effekt som det fick.Det är nog svårt att förstå vilket genomslag ett program kan ha. Hon kanske kände att det blev större än hon trott och att hon fick mycket skit i kommentarer osv och därför ville uttala sig?
Men nog måste man kunna granska myndigheternas agerande även om man inte vill offentliggöra anmälaren för mycket ? Oavsett vem anmälaren är och vad den gör så är det ju myndigheterna som har makten att agera.
Allvarligt talat Catta du skriver att hon “hängde ut familjen redan då” – när jag läser den andra systerns blogg. Hon tycks väldigt anonym och skriver med fiktiva namn. Jag skulle också skriva något sådant. Berätta min historia, men bara de som vet vem jag är skulle veta vilka det handlar om.
Om jag läser mellan raderna på vad systern skriver så handlar det väldigt mycket om att man inte har gränsdragning för barnen. Vilket innebär att man kanske inte är orolig för att de ska begå sexuella övergrepp, men däremot inte sätta gränser för vad barnen gör och inte gör vilket skulle förklara varför man fortfarande har dem som barnvakt.
Men det känns än mer som det finns mer saker i den här historien än UG valde att ta upp. Samtidigt så känns det väl kanske som man skulle stämt av lite mer av vad omgivningen säger. Filmen man pratar om, vad var det för något? Är det mamman som hittat på historierna, eller har systrarna tillsammans ljugit för att sabotera? Efter den historia som systern presenterar (ifrån januari) så känns det för mig kanske mer som man från soc sida borde reagera.
Ska de bara nonchalera en sådan historia?
Trollan: Jo men dels har hon tidigare i bloggen en mängd bilder på vänner och vänners barn, hon skriver sitt eget och systerns namn. Sen vet väl de som känner henne och läser hennes blogg förmodligen vilken övriga familjen är också och Sandviken är inte stort. Att nån i Gbg läser det är väl skit detsamma, men i lilla Sandviken där familjen lever så är de förmodligen inte okända.
Ja det kan mycket väl vara så att de ser helt olika på var gränserna ska dras och att T & J inte ser det som en big deal, eller så kanske det är systrarna som ser saker som värre än de är. Det kan vara vilket som. Det står ju lite ord mot ord ang vad som egentligen hänt. Filmen man pratar om är enligt T & J, Ts syster, några grannar, UG och domstolarna inte barnpornografisk utan visar två barn som är nakna och ligger och kittlar varandra och tokskrattar.
Det jag reagerade på ang den var den äldre åklagaren. Hon fick frågan om hon verkligen ansåg att det skulle ses som porr om två vuxna nakna skulle kittla varandra och skratta och det gjorde hon.Det säger ju en del.
Det som får mig att fundera på bloggsysterns historia är att det inte framkommer i domen tex att flickan skulle hållit på att pussa den mindre på rumpan, om systrarna vet det varför togs det då inte upp?
Nej soc ska absolut inte nonchalera, men nog tycker jag att de ska ta det lite lugnare innan de gör som de gjorde. Kanske förhöra sig lite med åtminstone några andra, de har ju faktiskt ingen aning om vad som kan ligga bakom en anmälan.
Framförallt så kan jag väl hålla med om att Soc ska rätta sig efter hur man dömer i rättegången. Detta gäller väl i många fall, folk frikänns där men sedan gör soc en egen bedömning som går tvärs emot. Den delen tycker jag man bör se över.
Rent allmänt så bör man nog ha bättre kontrollmekanismer på de flesta av våra myndigheter. Det ska inte vara godtyckliga beslut som tas. Man kan ta snabba beslut vid behov. Ja. men sedan måste man kunna förklara detta, och detta ska kunna kontrolleras.
Trollan: Ja det jag tycker framkommer är att den som tar det slutgiltiga beslutet ang LVU inte ens bemödat sig att läsa igenom handlingarna och inte heller tycker sig vara ansvarig för att göra det.
Helt klart så borde det finnas bättre kontrollmekanismer. Som det är nu så får folk vänta i månader och år innan saker granskas och handlar det då om barn så är det bedrövligt.
Hej Catta!
Tack för att du släpper in mig men då ni talar om mig så måste jag få försvara mig.
För det första Catta vill jag veta exakt vad det är jag ljugit om?
När det gäller UG så gick man ut i pressen bla med att man inte fått tag på oss pga skyddad id men Nicke har mitt mobilnr och han stod även i kontakt med både Daddy och Patrik Näslund och kunde via dom kontaktat mig om man ville.
Att Ug vinklar sina reptage och inte låter tittarna ta del av alla fakta är inget nytt.
Bla i programmet om bjästa så ville man få tittarna att tro att det var jag som skrivit dom hemska kommentarerna på olika forum vilket är en ren lögn. Den lögnen blev en sanning som man kan se i otalet bloggar där man tydligt och klart säger att UG minsann visat alla hemska kommentarer som JAG skrivit. Bedrövligt.
Innan programmet gick så skickades material in som visade att det fanns än mer hemska grupper och kommentarer mot pojken än vad som fanns på nätet ang Linnea. Dessa blev man i mail från programansvarig lovad att få med i programmet men inte då. När man sedan har ifrågasatt så hävdar dom att nått sånt material eller mail har dom aldrig sett . Ändå har jag med fler mailet från programansvarig där han tackar för material och ska se till att detta kommer Nicke och ansvariga tillhanda. Hmm. Ja med det materialet hade programmet inte fått samma slagkraft så jag förstår att dom mörkar.
Efter att ha sett Debatt så är jag än mer övertygad om att pudelns kärna är anmälaren. T o m den på berörda soc i fallet säger att hon inte kan uttala sig om hon skulle gjort lika dant igen innan hon sett hur anmälan såg ut.
Så hur ska vi få redan på vad som gått fel utan att se närmre på systern?
I Debatt så fick faktiskt också ett vettigt svar på varför man inte kontaktade andra som kunde uttala sig i fallet som tex dagis etc. Och när man tänker efter så är det ju självklart att man inta “ska springa på stan” utan att ha kött på benen. Återigen så är vi tillbak till anmälaren.
Det som blir mest intersant i UG är då frågan som du och Trollan diskuterar och det är varför som inte baren fick komma hem direkt efter första domen. Men inte ens här visade UG på ngt. I just det här fallet av det jag sett så verkar de ju galet, men hur ofta har vi inte sett tidigare att man inte kunna fälla pga brist på teknisk bevisning men tecken hos barnen har funnits där ändå. I dessa fall så hade det ju varit galet att skicka tillbak barnen.
Så min personliga tro då. Jag tror att domstolen har dömt rätt. Att det var ngt hos soc som gick galet, men jag anser inte att UG ens har varit i närheten med att belysa vad. Debatt och de som fick komma till tals, bägge “sidor” var betydligt mer informativa.
@Marita: Vad du ansetts ljuga om behöver vi inte ta i den här tråden igen. Då blir det en evighetsdebatt som jag ber om ursäkt att jag öppnade upp till. Ditt försvar och anklagelserna står kvar under fliken stollarna på nätet skulle jag anta.
Här vart det fart…
Nej, babydoll karlsson, Nils Karlsson sprider inget farligt hat. Det är en ganska korrekt bild om hur illa det kan fungerar, även om majoriteten av kvinnorna på Soc är bra att ha att göra med. Jag har nog en så heltäckande bild man kan få av hur det fungerar, för jag har också som man blivit tilldömd vårdnaden om våra barn. Efter många duster i domstolar och socialnämnd med socialtjänsten. Samt att jag har nära vänner på insidan av samma socialtjänst.
Jag kan också tala om att när det verkligen behöver göras ingripanden så är soc inte att lita på heller. Det är alltså inte antalet ingripanden som är problemet, utan att de ofta blir missiktat, åt båda hållen. Låt mig uttrycka det som så att soc ofta är VÄLDIGT låst i en könsrollstänkande…
Efter att ha läst Aftonbladets uppföljande artiklar och domen så måste jag säga att det bara gör det ännu tydligare. Det hela verkar vara tydligt att familjen inte riktigt beter sig exakt som vissa moraltanter tycker att man ska uppfostra barn och bete sig i en familj (dvs. de är inte nymoralister), men att det framgår med all önskvärd tydlighet att personerna ifråga absolut inte är pedofiler. Att det i det läget går att använda lagstiftning som rör barnpornografi för att komma åt dem visar framför allt att lagstiftningen är ofrisk. Det ska inte gå att missbruka lagstiftningen för att komma åt personer som flyttat sig från mittfåran, den ska bara gå att använda mot kriminella. Oskyldig till motsatsen bevisas, heter det. Gäller i alla delar av ett rättssamhälle. Jag kan livligt föreställa mig att vad nudister drabbas av…
“Rent allmänt så bör man nog ha bättre kontrollmekanismer på de flesta av våra myndigheter. Det ska inte vara godtyckliga beslut som tas. Man kan ta snabba beslut vid behov. Ja. men sedan måste man kunna förklara detta, och detta ska kunna kontrolleras.”
+1
“Det jag reagerade på ang den var den äldre åklagaren. Hon fick frågan om hon verkligen ansåg att det skulle ses som porr om två vuxna nakna skulle kittla varandra och skratta och det gjorde hon.Det säger ju en del.”
+1 igen!
Angående LVU-ingripande: Det går till så att socialtjänsten gör en utredning och bestämmer sig för vad som ska göras (inte nödvändigtvis i den ordningen), sedan sammanställer man en rapport. Dessa samlas på hög så när socialnämnden sammanträder, kanske en gång i månaden, under någon timme, så ska fritidspolitikerna där (i de flesta kommuner jobbar de inte inom politiken) under detta sammanträde bet av hela agendan. Låt mig säga att det är sällsynt, om inte någon medborgare nyttjat sin rätt att föra talan i sitt eget ärende i socialnämnden, att någon säger emot föredragande från socialtjänsten. I de flesta fall vet fritidspolitikerna inte ens vilka regler som gäller för socialtjänstens agerande (intresset för information är ofta bristande från båda sidor, man ska inte komplicera diskussionen med fakta, eller nåt…), utan allt bygger på att socialtjänsten har socialnämndens förtroende. Systemet fungerar alltså inte som det är tänkt, och har inga reella förutsättningar att göra det. Socialnämnden som formellt ska kontrollera socialtjänsten sitter i händerna på dem.
Detta är en fruktansvärd mardröm som tyvärr är mångas verklighet i dagens samhälle. Mer eller mindre oskyldigt anklagade/misstänkta drabbas hårt av myndigheternas övergrepp.
Myndigheterna agerar inte längre för medborgarnas och samhällets bästa, utan för att kunna visa upp resultat för de styrande när de ska besluta om besparingar.
Detta är bara ett exempel på hur myndigheterna grovt missbrukar sin totala makt över medborgarna.
I dagens samhälle kan du när som helst bli utsatt för myndigheternas övermakt och förlora allt bara för att någon försöker visa sig duktig.
Fel och övergrepp som begås av myndigheterna får oftast fortgå ostraffade, i vissa fall offras någon enskild syndabock lågt ner i hierarkin som sen får stå till svars för allt. Då vänds istället drevet mot denne, trots att personens roll kanske varit relativt begränsad.
Ju större splittringen mellan stat och medborgare blir desto närmare revolution och uppror kommer vi.
Samhället/staten/myndigheterna ska inte arbeta mot medborgarna utan för dem, när motsatsen sker gäller det att vakna och inse hur det ligger till.
När skall det verkliga problemet adresseras?
http://www.daddys-sverige.com/3/post/2011/10/roks-syn-p-barnperspektivet-separera-barn-och-pappor.html
Ordförande Frestadius (s) är tidigare make till Marie Frestadius (s) tillika ordförande i Sandvikens kvinnojour.
Varför är det ingen som frågar sig var denna dårskap uppstått? Är det inte dags att granska den verkliga sanningen bakom myterna? Man skulle ju kunna börja med dom satanistiska pedofilnätverken som det fortfarande finns gott om människor som vägrar avfärda.
På seminariet som inlägget som länkas handlar om var ca 70 procent kvinnojourskvinnor och 30 procent socialsekreterare. Titta på programmet.
Våld, sexuella övergrepp, våld sexuella övergrepp, våld sexuella övergrepp osv osv.
På ett seminarium om vårdnadstvister??!
Kan vi hoppas på ett “könskriget 2″ snart?
Missa inte denna utmärkta debattartikel. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/snart-har-vi-alla-fatt-pedofilernas-blick_6608730.svd
Till “Babydoll”
Vadå fördomar? Jag utgår ju från fakta, det är ingenting jag hittar på. Dessa fakta visar sig fortfarande existera genom senaste programmet i UG.
Om det nu är ett svårt yrke så det desto större skäl att anställa kompetent personal som får kontinerlig utbildng och som inte har konstruerade uppfattningar beroende av könstillhörigheten hos den anklagade och soc.tjänstemannen.
Det måste vara samma regler och förfaringssätt som används av myndigheter oavsett var i landet man bor, ärendets gång ska inte vara beroende av vilka personer på soc. som handhar ärendet.
På vilket sätt menar du att min kritik mot soc. är farligt och vad menar du med kontraproduktivt? Det är ju endast upplevda fakta jag skriver om.
Marita: Självklart ska du får försvara dig.
Som jag skrev till dig så var detta inte tänkt att handla om dig, men vi tar det en gång utan att det blir en lång diskussion om detta igen:
Du har bl.a ljugit om att du aldrig svartmålade flickorna och att du inte hade något med hemsidan att göra.
Som jag (och väldigt många andra) uppfattade det så höll man så väl dig som A utanför till största del. Nu var det ju ett tag sen programmet men inte minns jag att man framställde vare sig dig eller A som drivande.
Att ni skickade in hatsidorna mot X vet jag, dock handlade programmet om offren så att det inte togs med i den svängen förstår jag, men då skulle de heller inte ha lovat det.
Hmm: Jag missade debatt men ska se om jag kan kolla på play. Men att kontakta skola/dagis utan kött på benen ska väl inte vara något problem, de har tystnadsplikt och får inte föra något vidare i alla fall. De skulle ju ändå höras senare så vad spelade det för roll.
Jo men då kommer man till det att är socialtjänstens personal kompetenta att avgöra vad barnen varit utsatta för om de inte har bevis,ska man låta godtyckliga åsikter från tjänstemännen ligga till grund för omhändertagande?
Nils: Ja fast å andra sidan så drabbas barn av myndigheternas ibland icke-befintliga ingripanden också. Alltså att de får leva kvar i missbrukarmiljöer eller annat olämpligt, så det slår åt båda håll. Och givetvis gör myndigheterna alldeles korrekta ingripanden också.
Daddy: Jag skulle tippa på att det finns en del människor som kanske har lite för mycket inneboende “fanatism” åt något håll för att kunna göra objektiva utredningar vilket då resulterar i att man drar utredningar åt det håll man tror på personligen istället för att gå efter de lagar och regler som finns uppsatta för hur en utredning ska bedrivas objektivt.
Jag tror vi svenskar haft lite för mycket tro på att i Sverige går allt alltid korrekt till hos olika myndigheter. Här följer vi lagar och reglar och gör någon fel så upptäcks det och då rättar man till det. Vi är naiva helt enkelt. Jag har träffat massor av socialsekreterare som är helt underbara och verkligen gör ett bra jobb, men det räcker att ett par inte gör det för att det ska bli problem för människor. Därför tycker jag att det är bra att det uppmärksammas, dock tror jag att man också måste inse att det finns en massa bra människor som verkligen agerar utifrån barnens bästa, det har en förmåga att slå över så det framstår som att inte en enda gör en sak rätt, och då är det inte bra heller.
Susanna. Jag kan delvis hålla med artikelförfattaren, men inte fullt ut. Många barn har råkat illa ut och man får anpassa lagar efter tidsandan. Dock har det de senaste 15-20 åren slagit över en aning.Det är inte rimligt att föräldrar inte ska våga hjälpa sina barn med tvätt eller vara livrädda att barnen ska tala om på dagis att de råkat se pappas snopp för att hysterin ska slå till. Dock finns det barn som råkar illa ut och de måste ha ett skydd också.
Av erfarenhet vet jag att det knappt ens går att diskutera detta utan att bli kallad pedofil, och det är inte heller rimligt, jag ser diskussionen som nödvändig.
Catta. dina åsikter är faktiskt just tyckanden i detta. inte vetenskapligt baserade men du framför dem som att “såhär ÄR det”. Hur kommer det sig? Jag vill helst se faktiska siffror innan jag tar ställning för eller emot en socialtjänst som begår mer övergrepp än vad befolkningen insett. Felaktiga myndighetsbeslut förekommer överallt, bara de att det får konsekvenser på ett annat vis då det handlar om barn/föräldrar.
Uppdrag ganskning har flera gånger varit ute och cyklat, t.ex i fråga om de utvecklinsstörda föräldrar som blev ifråntagna vårdnaden. Snyftdrevet som drog igå¨ng efteråt var helt utanför alla proportioner. Folk har ett behov av att låa sig svepas med i sådana drev och projicera sina egna outlevda trauman i livet på en mediahistoria, istället för att reparera sina egna liv. Programmet ledde inte till något annat än ett drev, och det visade sig vara grovt vinklat.
Jag tror att det finns mycket fördomar i debatten om “hemska soc-tanter som plockar barn”, och dessa föreställningar anser jag vara grovt missvisande. Nu får de fritt spelutrymme, och jag anser det vara ganska hemskt, för det gynnar inte sanning, utan snabba beslut som får oss att må bra.
Denna projicering förekommer i olika nyanser, bland annat i lekmannaföreställningar som du ger uttryck för här, som egentligen inte är baserade på fakta.
Jag tycker inte debatten visar på att folk har tillit till socialtjänsten alls.
Utan tvärtom att man gärna fritt hakar på drev, oavsett hur det blir för barnen, som i exemplet ovan, så fort någon andas socialtjänst. folk tycks tr att det är monster som jobbar inom denna, men hur kan det någonsin vara kul för någon att omhänderta ett barn?? det är ett svårt yrke.
räknar alltså inte ett uppdrag granskning reportage till objektiva “fakta” om hur många felaktiga ingripanden socialtjänsten gör.
Än en gång, lite sans, som du efterfrågar, kan vara på sin plats.
Kj, naturligtvis har du EN bild av socialtjänsten som part i ett vårdnadsmål. Men den är inte hela sanningen.
Och jag tycker, då vi nu äntligen adresserar “sans” i debatten, angående Cattas rubrikval, så kan väl detta också få inkludera de fördomar som finns hur socialtjänsten fungerar?
Jag tror säkert du har insyn, och det du skriver är definitivt värt att kritisera. Stressen påverkar, och också att det är mycket som står på spel.
Men köper helt enkelt inte heller den demoniserande bild som ges av socialtjänsten och höftanden om “hur mycket fel det görs”
För att konstatera detta måste vi ha forskning, oberoende forskning, inte någon mamma-eller papparättsaktivist som varit part i mål som driver SIN agenda, utan forskning där begreppen fastställs för t.ex bristande föräldraomsorg, mm, och som har legitimitet.
Dock kan jag som också har viss insyn genom vänner mm, också konstatera att socialtjänsten numera är forskningsbaserad, dvs att man faktiskt fattar beslut på evidens, och att det inte bara handlar om kärringar (jo, för föraktet mot soc-tanten känner vi alla till) som sitter på kafferep och inget hellre vill än att göra livet surt för föräldrar, i synnerhet män.
Möjligtvis kan jag sträcka mig till att det finns fördomar inom socialtjänsten mot vissa målgrupper, t.ex att indre bemedlade föräldrar bemöts och ses på med annorlunda ögon, och man kan ju inte heller helt uitesluta personliga värderingar hos socialsekreterare som påverkar bemötande mm. Det finns ju det i samhället i stort, och det är svårt att råda på det faktumet, däremot så förhindrar ju en rättsäker handläggning och prövning att godtyckliga beslut fattas.
Tror ej att dessa ges fritt spelutrymme , men att det sker på ett omedvetet plan. För de instrument som finns vid utredningar är ju upplagda så att godtycklighet inte skall kunna ske.
Det är förvisso en intressant diskussion, men är faktiskt för vuxen för att köpa nidbilder, emotionellt färgade tyckanden, och allmän ångest, vilket alltid förekommer vid denna typ av drev.
Catta, bara en fri tanke. Varför är det egentligen så hemskt för föräldrar att vara “rädda” för att en naken snopp skall bli ett ämne på dagis? Är det så hemskt, och är vi inte vuxna nog att kunna hantera sådana rädslor och inse att de är barnsliga, att har vi faktiskt inte gjort något, så är vi fria från skuld. Och är detta en ångest som alla föräldrar delar, så att den kan anses vara ett problem?
Jag vet inte om jag håller med om att den bilden är så genomgripande, eller gäller för familjer generellt, och tror de flesta föräldrar faktiskt visar sig nakna inför barn.
Att vara förälder innebär alltid en viss ångest för att göra fel, att bli missbedömd. Det är inte roligt, men samtidigt, hur skulle det vara möjligt att aldrig vara tveksam inför sin föräldraroll, då man faktiskt har ansvaret för en annan liten individs liv?
Ibland tycks det mig som om man adresserar ett föräldraskap totalt kliniskt fritt från alla skuldkänslor, all ångest, oro, men jag menar att dessa ingredienser faktiskt kommer med föräldraskapet.
Vi är ju människor, och man utvecklas med föräldrarollen.
vad gäller nakenhet och barn så är inte ämnet helt okomplicerat.
Nakenhet är också laddat i vår kultur, och att föräldrar kan känna osäkerhet inför sin egen nakenhet eller barnets etc, får väl ses som ganska naturligt, givet hur det ser ut?
Jag vet inte om jag önskar ett samhälle där vemsom, inte ens föräldrar, ska ha rätten att alltid visa sig nakna för familjemedlemmar, för att de har lust till det.
Man får ju inse att ett barn också faktiskt har gränser, och ju kanske inte vill ha någon annans familjemedlems nakenhet upptryck i fejan jämt. Det handlar om respekt för gränser hos individen, inte bara om moralpanik.
Nyanser är allt jag efterlyser i dessa kategoriska ställningstaganden.
Obs, vill också förtydliga att jag inte ser att mamma och eller papparättsaktivister inte ska FÅ driva sin agenda, de kan ju absolut ha blivit utsatta för övergrepp.
Men en part i målet kan inte få ligga till grund för hur det är generellt.
så menade jag.
Hej! Tomas och Jennie
En mycket stor eloge för ert eleganta och intelligenta uppträdande i TV
Önskar er all lycka inför all framtid
Daniel
Babydoll: Du får specificera dig i vad jag sagt att det är på ett visst sätt? Det jag VET är att man i vissa fall inte agerat trots alarmerande signaler,domar och annat, och det jag också vet är att man ibland agerat på en persons anmälan utan att man kunnat lägga fram några bevis för att anklagelser stämmer. och jag vet att man också gör alldeles korrekta ingripanden. Men i övrigt vet jag inte vad du syftar på?
Att media vinklar är inget nytt, inte heller att de ofta bara visar ena sidan av myntet, men nu diskuterar vi ju detta fall och det har visat sig att det inte finns några bevis för att barnen utsatts för övergrepp eller att man innehaft barnporr så egentligen är det väl ganska orelevant om UG eller nåt annat program vinklat ett annat avsnitt. Här finns det ju domar att läsa tex så man kan dubbelkolla själv. Det är också bevisat att man gjorde ett akut ingripande baserat på en enda privatpersons anmälan.
Att det finns en del personer som flyger i taket bara de hör ordet soc pga egna erfarenheter är en smäll man får ta, men man får väl ändå förutsätta att de flesta klarar av att förstå att det handlar om enskilda individer och att det finns andra som utför ett alldeles ypperligt arbete, och att folk begriper att det inte är alldeles enkelt alla gånger. Men det är ju ett problem som finns och jag förstår inte varför man inte skulle kunna diskutera det?
UG gjorde programmet om denna familj, inte om socialtjänsten i allmänhet. Tycker du att socialtjänsten gjorde rätt som omhändertog barnen akut baserat på en anmälan från en privatperson? Tycker du att soc gjorde rätt som nonchalerade att de båda friades och inte lät barnen komma hem trots att det var det som var grunden till LVU?
Babydoll:
“Catta, bara en fri tanke. Varför är det egentligen så hemskt för föräldrar att vara “rädda” för att en naken snopp skall bli ett ämne på dagis? Är det så hemskt, och är vi inte vuxna nog att kunna hantera sådana rädslor och inse att de är barnsliga, att har vi faktiskt inte gjort något, så är vi fria från skuld. Och är detta en ångest som alla föräldrar delar, så att den kan anses vara ett problem?”
Ja men uppenbarligen så är det ju inte alltid så att det är en obefogad rädsla ? Folk har blivit anmälda och fråntagna sina barn utifrån vad folk hört sägas. Och det har väl visat sig fler än en gång att man kan vara fri från skuld (enligt domstol) men ändå blivit fråntagen rätten att ha sitt barn pga att socialtjänsten ansett annat?
Huruvida alla föräldrar delar oron kan jag förstås inte svara på, jag säger bara att det är vansinnigt att folk ens ska behöva känna oro för saker som är helt normala.
Givetvis så ska man ha koll på sin föräldraroll,gränssättningar och annat, men nog måste något vara fel när vuxna människor är rädda för att göra normala saker, sen om det bara är hälften av vuxenvärlden som är det spelar ingen roll, det visar att något gått snett i debatten. Och givetvis måste det finnas sans i tex nakenheten också för som du säger så finns det barn som inte gillar det och då ska de heller inte påtvingas det.
“Nyanser är allt jag efterlyser i dessa kategoriska ställningstaganden.”
Men är det inte en nyans att visa att det finns brister hos myndigheterna då, brister som faktisk kan kosta barnen en hel del ?
Babydoll: Nej givetvis måste alla få driva sin agenda, dock så anser i alla fall jag att det blir fel när man pratar generellt om att soc, polisen eller vem det nu må vara är idioter eller aldrig gör rätt. Fast å andra sidan så förlorar man mest på det själv då man inte blir trovärdig, för jag tror att de allra flesta begriper att det finns alla sorter i alla samhällsskikt och inom alla yrken.
Pingback: Ostrukturerade tankar om Uppdrag granskning reportaget « Trollan's Tankar om stort och smått
Ok, Catta. Återkommer med svar på intressanta frågor.
Jag läste på Trollans blogg, och om det du blivit utsatt för, och inser ju att ja, man kan bli anmäld på pin kiv. Har nog varit lite naiv här så visst. Visst förekommer säkert sådant, kanske mer än vad folk tror, och det låter verkligen otäckt det du blev utsatt för. Det är nog sant att det finns individer som faktiskt vill skada en annan part och då anmäler till soc. Det utdelas inget straff för sådant, vilket gör att vemsomhelst kan göra en anmälan, vilket skapar osäkert läge för alla. Men- och detta tror jag, det ska ändå en del till ett omhändertagande. Det är inte mkt soc KAN göra, om inte föräldrarna vill gå med på åtgärder, om det inte råder fara för barnets liv, eller andras. Annars skall det prövas i rätten, och här kan det ju också ske missar. Borde inte, men kan ske.
Det jag reagerar på är alla generaliseringar. Jag vet inget om ifall det är vanligt att soc gör ingripanden utan saklig grund. Kan tänka mig att det sker, men debatten i stort i alla forum överallt är att moralpaniken regerar och att vemsomhelst kan bli anmäld, åtalad och få sitt barn omhändertaget. Har helt enkelt svårt att tro det om det inte finns bevis. Tror också att drev är destruktiva, om de inte åtföljs av sansad debatt där alla sidor kommer fram, då det bli förenklingar åt det andra hållet. Kan te.x tycka det är märkligt att man inte får reagera på det Trollan nämner utan att vara moralpanisk, vilket tongångarna är på vissa håll. Det är långt mer allvarligt, för det innebär att man inte ska lägga sig i alls om man missstänker att ngt oegentligt sker. Kan inte acceptera detta.
Tycker som Trollan, att man inte ska ha en alldeles för tillåtande syn på t.ex snopplekarna, då det är viktigt att reagera då något är fel också. Man kan ju inte offra barn ENKOM av det skäl att man inte har lust att bli tagen för moralkärring, men förstår att det inte är så du menar.
Det är bra att det är en diskussion, och man kan inte stämpla allt som övergrepp såklart, men väl gränsöverskridande beteende, som jag tror också har betydelse för barns jag-utveckling.
Kanske ännu mer då gränslösheten manifesterar sig i annat än nakenhet, utan i vanliga livet.
Det är svårt för barn att skapa sig ett jag, dvs utvecklas till mogna indivder med en integritet med en vårdnadshavare som saknar respekt för sådana gränser. Dock tror jag de flesta föräldrar har sådan respket för sitt barn, därför reagerar man då någon inte har det.
Och det är inte helt lätt att avgöra eftersom ingen sett videoklippet, var det oskyldigt. eller var det faktiskt olämpligt? därmed inte sagt att det ska leda till ett omhändertagande. Ingripande kanske, men omhändertagande känns som om man måste ha mycket på fötterna och bevis, inte bara indicier. Som sagt svårt för oss vanliga att få hela bilden klar för oss.
Babydoll: Ja jag har ju haft en del med socialtjänsten att göra i mitt arbete och det är inte så ovanligt som många tror att folk anmäler på pin kiv. Det kan handla om vårdnadstvister, ovänskap i största allmänhet och annat. Jag förmodar att i de allra flesta fall så kan man lösa det utan problem, men så finns det fall där soc är aningen nitiska och då kan folk råka illa ut. I mitt fall var det inga problem alls att visa att det var en tramsanmälan, men handlar det tex om övergrepp så är det ju svårare för alla att bevisa det, dels för soc som måste vara säker på att barnen inte far illa och dels för föräldrarna som på något sätt ska visa att de är oskyldiga (om de är det). Att bevisa att ungen får mat är inga problem.
Jag tror inte det är vanligt att de bara rusar in och plockar ungar åt höger och vänster men visst har det hänt, och av det jag sett så verkar det som att det i vissa kommuner är vanligare att en massa fel begås, precis som att det sitter i väggarna, att man har ett visst sätt att arbeta.
Det blir alltid så i debatter som handlar om såna här saker. Det finns alltid dom som generaliserar och överdriver. Drev är aldrig till nån nytta, men å andra sidan så är det den enskilda människans ansvar hur man agerar när man blir upprörd av något. Det är nog svårt att styra.
Jag är helt med på att man ska anmäla om man tror att något förekommer, även om det råkar vara en anhörig man misstänker. Men det är ju faktiskt ett drev åt andra hållet också, att pappan är ett äckel som låter sin dotter leka med hans morgonstånd tex, var finns det bekräftat att han tillåtit sånt? Det finns alla varianter, de som anser att barn som får för sig att ta på en snopp måste vara utsatta för något hemskt och de som anser att det är normalt att låta barn kolla läget. Själv så ser jag inget konstigt att en unge kan få en sån idé, men jag tycker inte heller att man ska låta barn “kolla läget”, det kan man ta muntligt med dom och förklara att det är privat.
VI kan inte avgöra om klippet var oskyldigt, andra har sett det och haft olika åsikter ang det. Den äldre åklagaren som tyckte det var pornografi även om två vuxna ligger nakna och kittlar varandra anser jag är aningen fixerad dock och där kan man ju verkligen undra vad hon har för syn på nakenhet och sexualitet. Ingen i någon av rättegångarna ansåg i alla fall att det var barnporr utan visade barn som lekte och jag tycker rätten brukar vara ganska hårda på sånt.
“Tycker du att socialtjänsten gjorde rätt som omhändertog barnen akut baserat på en anmälan från en privatperson?”
Jag tycker att detta inte riktigt är den springande punkten, det kan säkert förekomma fall där detta kan vara befogat MEN jag tror att det är ytterst ovanligt. Så jag tycker det är olyckligt om diskussionen ska fokusera på numerären för det blir som att vi ska diskutera hur många anmälningar vi tycker det ska krävas för ett omhändertagande. Det tror jag ingen vill. Så att upprepa förmuleringen eller rättare sagt “argumentet” “en enda anmälan” eller “bara en person som anmält” osv är i mina ögon ett ickeargument.
Det viktiga i mina ögon är väl vad sos ansåg var så pass allvarligt att det låg till grund för ett omedelbart ingripande och det är väl ffa DÄR jag känner att det falerat. Och det oavsett om det låg en eller tio anmälningar, utan det handlar väl lite om vad det finns för substans kontra felmarignial i det som påstås.
Nu har jag itne läst alla kommentarer eller sett programmet ännu men jag har läst lite i tidningarna och såg debatt.
Ulrika: Nej du har rätt på sätt och vis, det är ganska oviktigt om det är EN person, det som är viktigt är vad personen sett och vem personen är (om det kan finnas andra skäl till anmälan än oro). Men i det här fallet så var det en person som inte själv sett något utan som säger något hon hört en annan säga och man agerar blixtsnabbt med tvångsomhändertagande. Så i det här fallet tycker jag att det var lite väl nitiskt. Hade den enda personen varit någon på dagis som sagt att flickan betett sig konstigt och sagt saker, eller en läkare som sett något, då hade jag kunnat tänka att det räcker med en anmälan och ett snabbt omhändertagande möjligen.
Nej det finns flera varianter och det går förstås inte att säga vem som inte säger hela sanningen, och det är just det jag menar, kan man efter en utredning och 3 instanser inte komma fram till annat än att flickan tagit på pappans snopp vid två tillfällen och han tagit bort hennes händer, så lär ju anmälan inte ha kunnat varit så väl uppbyggd heller så det var befogat med akut LVU
Babydoll Karlsson, jag har det skriftligt från en ansvarig utredare i en vårdnadstvist inte ansåg att det är deras uppgift att utreda vad som egentligen hänt, utan bara att redovisa parternas “subjektiva sanning”. Evidensbaserad?
Mina erfarenheter av soc är betydligt mer mångfacetterade och omfattande än vad du verkar tro. Det finns mycket bra folk på Soc också, men just (familje- och ungdoms-)rättsavdelningarna på Soc verkar ha en dragningskraft på låt oss säga märkliga personer.
En viss diskriminering är ett understatement av groteska mått. Nuff said.
Det känns symptomatiskt att just barnens ombud i denna historia var med och drog i bromsen. Socialtjänsterna ville absolut inte att barnen skulle få den rättigheten, det var bl.a. Röda Korset som var med och tryckte på för den förändringen av lagstiftningen.
Men för att återvända till ämnet, vad Soc tycker om föräldrarnas uppfostran och “gränslöshet” ska inte få användas för ett omhändertagande. Verkliga problem är vad som ska gälla. Att se eller röra sina föräldrar på godtyckligt sätt kan aldrig vara ett sexuellt övergrepp så länge det inte är just något sexuellt inblandat. (Utöver övergrepp, vilket dock är mycket svårare att definiera). Olämplighet av vad skäl det vara månde får behandlas som just det, och utredas som det, och naturligtvis i första hand försöka avhjälpas i samarbete med föräldrarna. Även dåliga föräldrar representerar normalt trygghet för barnen.
Det måste bekämpas att man sätter likhetstecken mellan nakenhet och sex.
Det är inte acceptabelt att alla bilder och teckningar av personer under 18 år (verkliga eller fiktiva) kan anses brottsliga att inneha om något TOLKAR det som att de har sexuella anspelningar. Så att en sådan här påståenden skulle uppstå någonstans var faktiskt i högsta grad förväntat, eftersom förr eller senare kommer någon myndighetsperson med moralpanik att dyka upp i ansvarig ställning.
Nej det är ingen som säger att gränslöshet räcker för att omhänderta barn. Ej heller att detska göra det. Det skadar dock barnet ändå. Och vad jag förstår är det ju med utgångspunkt i barnets bästa som du argumenterar!
Nej det är ingen som säger att gränslöshet räcker för att omhänderta barn. Ej heller att detska göra det. Det kan dock skada barnet ändå. Och vad jag förstår är det ju med utgångspunkt i barnets bästa som du argumenterar. Eller? Vad gäller att barn finner trygghet i dysfunktionella föräldrar som tom misshandlar så säger det ju något om barns utsatthet och inte att barn ska få stanna hos. Föräldrar somskadar dem. Det är min personliga åsikt. Sen att det juridiskt måste till bevis på att barnett är utsatt för övergrepp är väl självklart. Mår illa av din som jag upplever det överslätande syn på föräldrar som behandlar barn illa. Och jag menar inte just fallet vi diskuterar nu. Tkr det är en självklarhet att barn har rätt att växa upp med föräldrar som behandlar det med respekt, men vet att det ej är lika självklart för alla.
Kj ja det är samma sak i domstolar. Man kan där inte vara partis utan måste förhålla sig objektiv. Det innebär att man inte kommer fram till sanningen då sanningen varierar från part till part. Att de metoder ifråga om utredningar är ett faktum. Det är ej samma sak som att de har som syfte att ta ställning för någons subjektiva sanning. Det skulle bli synnerligen godtycklig. De måste självklart förhålla sig neutrala. Det är väl i så fall har det skulle kunna brista.
Korr att de utredningsmetoder soc använder är baserade på evi d ens är ett faktum skulle det vara.
Men alltså….det kanske är spekulationer som är svårt att ta upp här men jag har tänkt en del på VARFÖR systrarna anmälde. Med det menar jag inte att något faktiskt inträffat utan jag undrar om det möjligtvis kan vara så att dom två psykologer som systern talat med inte ställt särskilt relevanta frågor ang det som sagts. Att det hela har “eldats på” och spårat ur….? Och om man nu verkligen tror att pappan har gjort något galet med sin egen dotter – hur kan man låta denna man sitta barnvakt åt ens egna barn? Bara det är ett tecken på att något inte står rätt till (med systern). Alla som tror att dom skulle låta en förövare sitta barnvakt åt sina barn räcker upp en hand! Någon? Nähä.
Och sen systerns uttalande till UG….att det känns skönt att man nu fastställt att det inte förekommit något övergrepp…. Som att ojmenhoppsan-det-gick-ju-fint-ändå… Finner inga ord för det!
Babydoll: Jag vet inte om det är mig du syftar på att jag har en överslätande syn på föräldrar som behandlar barn illa ? Mer fel än så kan du nog inte ha i så fall. Jag har personligen legat på soc ett antal ggr i olika fall där barn farit illa på olika sätt.
I min värld så ska barnens bästa alltid gå först. Jag har varit med om att man plockat 2 barn av en missbrukare men låtit det tredje bo kvar för att “mamma inte ska bli knäckt” tex, och det är lika vansinnigt det. Jag har varit med att man låtit en pappa ha sitt barn varannan vecka trots känt missbruk, trots otaliga självmordsförsök,trots att han satt och skar sig blodig framför barnet flera ggr, trots att han söp tills han däckade och barnet fick torka kiss. Inte ens hans läkare vågade göra en anmälan (psykiatrikern). Men jag anmälde flera ggr, ringde länsrättens jurister (som det var då) osv trots att han dödshotat folk som anmält innan, så jag är verkligen inte den som tittar på eller slätar över om jag vet att ett barn far illa.
Lotta2: Jag kan ju tycka att systern gjorde helt rätt som anmälde om hon var orolig att barnen for illa. Och som du säger så kan det mycket väl vara så att psykologen eller “experten” uppfattat det som att något förekom och uppmuntrade henne att anmäla typ “hellre en gång för mycket än en gång för lite”.
Ja de ska ju ha funderat på detta under ett helt år och hade deras misstankar varit starka så hade de förmodligen inte låtit paret vara barnvakt åt sina egna barn så visst känns det som det fanns en osäkerhet. Jag kan ju också tänka mig att det kan vara så att systern inte trodde det skulle gå så långt, utan att de kanske skulle kolla upp det och så skulle allt lösa sig.
Nej, jag menade faktiskt inte dig, Catta. Tycker du har en bra människosyn och syn på barn generellt och att du fota kan ta in hela bilden. mer än de flesta iaf.
Egentligen känner jag nu så här i efterhand att jag uttrycker mig lite väl kategoriskt i vanlig ordning, men jag är bestämt emot det som Kj påstod ( i samband med omhändertaganden) att även dåliga föräldrar representerar trygghet, och allt annat hon/han sade i samband med vår diskussion.
Den attityden tycker jag är förneklande och överslätande, och är ju ett ännu starkare bevis på varför man ibland måste ingripa, då barnen knyter an till föräldern oavsett hur denna beter sig, vilket kan få destruktiva följder längre fram i livet. Har man lärt sig knyta an till ett visst beteende i barndomen, så får ju detta konsekvenser längre fram.
Sen är det inte så att vi talar om föräldrar som är som de flesta, dvs ej perfekta, som gör fel etc. utan fall där barn verkligen far illa.
Jag tror inte det är någon som gillar att omhänderta barn.
Tvärtom vad jag hört, så vill man inte gärna inom soc. placera barn, eftersom institution inte är att föredra pga. den miljö då barnet hamnar i, och det finns för få familjehem, som ju är det bästa alternativet.
Alltså är det lätt att man ser genom fingrarna med föräldrar som inte har brister, inte kan t.ex ge barnet det psykosociala stöd och den trygghet som det måste få, t.ex i mobbningssituationer, och kanske psykiskt inte förmår ta hand om barnet på ett bra sätt, men klarar att se till att det har kläder på kroppen, mat för dagen, kommer till skolan mm mm.
Som sagt, känner inte igen bilden av att barn omhändertas för lätt.
Däremot kan ju fel ske, och kanske sker mer än vad vi tror, och också ska synas mer, men har svårt att tänka migatt det är i stor skala det sker.
Jag fick mig dock en tankeställare då du berättade vad du varit med om, Catta, och ser att skyldigheten att anmäla till soc. säkert kan missbrukas om man vill skada någon.
Det är enbart otäckt.
Hoppas att detta gått fram att jag verkligen inte försvarar eller ser genom fingrarna med sådant.
Man tycker spontant att det borde gå att straffa en sådan person, som uppenbarligen gjort sig skyldig till det, men det kanske är svårt att bevisa.
Japp, är fullständigt övertygad om att “barnets bästa” också kan användas av vuxna i konfilkter, vilket du fick erfara, Catta.
babydoll: Det låter bra, jag har ju en förmåga att uttrycka mig märkligt ibland och får inte riktigt fram mitt budskap så det hade inte varit konstigt om jag blivit fel uppfattad nu heller
Kanske Kj menar att barn har en förmåga att ändå älska sina föräldrar även om de blir dåligt behandlade ? Att föräldrar ändå är en slags trygghet även om man inte har det bra? Jag tror det kan vara så med tanke på att olika levernen normaliseras, dock tycker jag inte det är skäl att låta barn som far illa bo kvar.
Jag tror inte heller man tar barn som nån slags hobby eller för att det är kul, däremot tror jag att vissa (enskilda individer) är aningen nitiska beroende på deras egna personlighet, ideologier och annat.
Jag är nog inne på att man för sällan tar barn från olämpliga miljöer, men det baserar jag endast på mina egna erfarenheter när jag arbetat med missbrukare och psykiskt sjuka. Det är många barn som får leva kvar i misär trots otaliga anmälningar, och därför blir jag så förbannad när man agerar så här skarpt gällande en familj som inte finns i soc register och baserat på en enda privatpersons utsaga.
Jag har som sagt pratat med ett antal handläggare på soc genom åren också genom mina arbeten och som jag förstår det så är detta med tramsanmälningar faktiskt inte alldeles ovanligt. Tidigare kompisar som är sura på varandra, svartsjuka ex, avundsjuka människor, vårdnadstvister etc. Och det borde vara straffbart om det går att bevisa. Så visst går “barnens bästa” att användas i vuxnas konflikter. Därför är det än viktigare att alla som soc har förmågan att sortera och är medvetna om att även den risken finns att det kan ligga annat bakom en anmälan än oro, dock är det ju inte heller något de ska ta för givet att det är så för då blir det fel åt det hållet.
Hmm: Det är mer än följdfråga till “Går pedofilskräck till överdrift?” “Inte enligt pedofilerna själva….”
Jag tror ju att folk i gemen har en betydligt större förståelse idag för hur pedofiler ofta agerar än de hade för låt säga 10 år sedan. Sen har vi säkert en hel del att lära av de som är pedofiler själva, det är också därför jag låtit några komma till tals på bubblan (dock ej med snuskskriverier), för vem ska vi lära oss om inte de som vet hur man lyckas komma åt barnen.
ang mina frågor så är det just därför jag tycker det är intressant för jag tror nämligen att det finns ett ganska brett spann på var folks gränser går och vad folk tycker är naturligt medan andra kan tycka det är gränslöst.
Ang RFSU så håller jag med dig, jag tycker inte det är okej att barnen ska få känna och klämma i nåt led att utforska sin nyfikenhet. I min värld är det att gå över gränsen, man kan gott förklara för dom utan att dom ska vara där och ta, råkar det hända så ser jag det dock inte som en världshändelse. Men där ser man ju också då hur fel det kan bli. Låt säga att en förälder är väldigt osäker och läser det där och låter sitt barn kolla närmare på snoppen, någon anmäler det. Jag har svårt att tro att man skulle klara sig undan i rätten om man säger att man läst från psykologer på RFSU att det är okej. Därför borde de skriva in vad lagstiftningen säger i samband med den texten. Som du säger så ska man väl inte skuldbelägga, men jag kan inte se att man gör det heller genom att säga att man vill ha “den” för sig själv och förklarar istället.
Ja det är ord som blivit “modeord” och använts i alla möjliga och omöjliga sammanhang
@Catta: Tur att jag läser de flesta kommentarer i Bubblan då denna hamnade lite fel
Ang dina frågor så är det inget fel i att du ställer dem, tvärtom bara bra. Det råkar bara vara så att jag väjer att inte publicera vad jag tycker då jag inte orkar hamna i diskussion där jag eventuellt måste förvara mig + det blir oerhört svårt utan att ta till exempel som är självupplevda.
Du kanske ska flytta dessa bägge kommentarer till rätt inlägg?
http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/04/socialtj-nsten-borde-omh-nderta-fler-barn-som-far-illa
Här ett intressant inlägg. Jag är varken för eller emot, men hon efterlyser införandet av tjänstemannaansvar.
Det finns ju så många synsätt och vinklingar i ämnet och det är inte lätt.
Läs också gärna kommentar av “Dragan Maxinovic” som uttrycker hot mot socialtjänsten från familjer i Botkyrka.
Med allt detta underliggande hat mot “socialkärringar”, är det inte svårt att undra om sakfrågan egentligen handlar om ngt annat.
Rädsla är det enligt mig, men rädsla som uttrycks i hat är mycket primitiv och kan om den får löpa fritt som den nu gör på forum av olika slag, få konsekvenser för enskilda.
Intressant är också batikhäxan Berit som menar att man ofta inte omhändertar barn som lever i familjer från andra kulturer. Och jo, jag vet att batikhäxan är satir, men här tycks hon mena allvar.
Där är toleransen ofta större för att man är rädd för att få rasisstämpel
Så jag anser att frågan är rätt från båda håll, dvs ibland ingriper soc för lite, ibland kanske för lättvindigt.
Hatet mot soc. är iofs osmakligt, oavsett, och alla som spär på det bör tänka till och tagga ner lite.
Har även hört att i Södertälje kan tex socialsekreterare inte gå ned i centrum utan livvakter, då de har dödshot hängande över sig. De får ej heller gå ned i garaget själva då de ska hem.
Kanske ger lite perspektiv på hur utsatta de också är, som individer.
Och vi vill väl ha en fungerande socialtjänst som faktiskt har tid och är trygga att ta rätt beslut på objektiva grunder, inte stressade och pressade sådana som försöker tillfredsställa allas röster under hot och hets.
Hmm: Haha, ja jag har gjort så förr, jag öppnar två fönster för att se texten jag ska svara på och ibland blir det lite fel
Det är så krångligt att flytta så jag skriver här att kommentar 121 och 122 ska vara i inlägget “frågor om barn”.
Babydoll: Den där artikeln har jag läst tidigare.
Jag tror det finns en grupp människor som har ett extremt myndighetsförakt, vissa kan jag till fullo förstå (även om jag tar avstånd från hot) medan andra ser jag bara som snurrpannor som inte inser varför de inte klarar av att ta hand om sina barn. Och där florerar nog ofta så väl missbruk som psykisk ohälsa och då är soc-tanterna i fara.
Nej jag är den förste att säga att de inte har ett lätt jobb, det är stora och allvarliga beslut som ska tas, beslut som påverkar både barn och föräldrar. De ska inte gripa in i onödan och de ska inte vänta för länge att ingripa.
Som jag ser det så verkar det vara speciellt i vissa kommuner man har stora problem med att ta beslut (åt bägge håll). Som att problemen sitter i väggarna, man har arbetat efter en mall i flera år och det är svårt att få in ett annat tänk, (Sjöbo, Mark tex ).
Jag tror också att det ibland slår över till att bli nån slags prestige i vissa ärenden, trots att allt pekar på att de tagit ett felaktigt beslut så fortsätter de för att slippa stå till svars och medge att de gjort fel.
Ursäkta för det sena svaren. men jag har problem att hinna följa allt här:
Ja, Catta, det är precis så jag menar med barns trygghet. Föräldrarna representerar trygghet även om de är dåliga, och det är förödande om man demoniserar föräldrarna inför barnen. Finns det problem så ska det i första hand lösas mellan myndigheter och vuxna. Det är mycket bättre att få föräldrarna på rätt spår, om det är möjligt. (Barn verkar dessutom ofta klara sig förvånansvärt bra med dåliga föräldrar, troligen är vi människor byggda så.) Gentemot barnen ska man normalt aldrig säga något ont om, slå in en kil mot, föräldern, men detta är inte samma som att man ska vara överslätande mot föräldrarna om det finns (verkliga) problem. Det gäller att hålla två tankar i huvudet samtidigt här.
Babydoll, det där med subjektiv sanning köper jag inte. Man kan ha olika uppfattningar som saker (och under förutsättning att man inte ljuger om vad man tycker, förekommer) så är de olika uppfattningarna objektiva sanningar. Dvs. att uppfattningarna skiljer. Men det kan rimligen bara finnas en verklighet, dvs. sanning. Denna är inte partisk. Däremot kan den vara svår att hitta, men det är är inte detta jag har problem med. Det är att man inte vill försöka hitta sanningen, dvs. hur det ser ut i verkligheten. T.ex. antingen var barnen inlåsta när föräldern gick och handlade 2010-10-10 10:10 eller så var de inte det. Sedan kan man fortsätta med hur man går vidare när man vet om detta är sant eller ej. Att förhålla sig neutrala, dvs. inte vilja ta in fakta i målet är inte Ok i mina ögon.
Sedan, babydoll, om du tror jag har en överslätande attityd till problem så tar du miste. Däremot har jag lätt för att se saker ur olika vinklar. Klämma och känna är jag inte alls bekväm med, MEN det är inte ett övergrepp. Det är inte ens samma art. Detta är saker som ska regleras med socialt tryck (och ev reaktion) för att få balans. Och det är därför oförlåtligt att blanda in barnporranklagelser.
Nakna barn och föräldrar är inte samma sak som sex, långt därifrån. Att någon tycker det gör det inte till det. Det är mindre än 300 år sedan det ansågs stötande att bada i badkläder, t.ex. Problemet här verkar vara ett underförstått antagande att alla (män?) är (potentiella) pedofiler som inte tål nakenhet utan att begå övergrepp, ungefär. Kanske trott för mycket på ECPAT:s tolkning om att de stoppar 50000 försök till barnporrbrott om dagen?
Underliggande Hot mot AzozialAkrobaterna – klart folk blir förbannade när vissa människor kan göra karriär på att tracka och terra andra.
vad var det tjejen hette som tvingades bo i tält med sin kriminella farsa som även såg rätten att Tömma Påzen i henne i brist på andra damer. och Azoziala tyckte det var OK – Janne Josefsson var tuff i det programmet.
Ropen Skalla Vi Vill Tömma Påzen i Alla INK Våra Döttrar om vi inte har några andra.
Fan Ni hör väl hur jävla sjukt det låter – men blir inte detta halvt naturligt om flickebarn skall tvingas bo med knarkande kriminell ensamfarsa
Vad är det du inte köper? Jag förstår inte vad du försöker säga, men förstås att du har dina erfarenheter på något vis. Vi kan dra diskussionen om subjektiva sanningar in absurdum men det är ju inte min strävan utan att socialtjänstens utredningsmetoder är evidensbaserade. Jag har inte påstått att individuella tjänstemän inte kan han fördomar, eller att inte fel kan begås. I övrigt finner jag dig vara överslätande mot föräldrars maktövertagandet barn dag barns utsatthet, du vet inte någonting om vad barn känner hos föräldrar som behandlar det illa. Den uppleva trygghet du talar om är ju för att barn inte har något väl, de måste gå tillbaka till sina föräldrar och för att överleva gripa efter minsta Halmstrå godhet hos föräldrar. Det är detta synsätt jag är så rädd för i kölvattnet av hatet mot soc, att man ska lämna barnen i sticket genom att Se genom fingrarna på misshandel och andra övergrepp psykiska och fysiska mot barn. Jag menar att ditt synsätt representerar just denna farliga och ursäktande inställning.
Och nej kj. Ledsen att behöva säga det men det är inte tillåtet att behandla barn hursomhels för att de inte protesterar högt.med ditt synsätt legitimeras föräldrars bristande omsorg om barnet, och hur kan det någonsin vara tillåtet?.
Kj: Ja givetvis är det bästa om man kan lösa ev problem på hemmaplan, men det förutsätter ju förstås då att det är ett problem där barnen inte far illa medan man löser det. Och visst kan vissa barn klara sig “bra” även om dom så bor i värsta misären, men jag ser ingen anledning att de ska behöva må dåligt under flera år för att familjen är det bästa. Barn har en förmåga att in i det sista skydda sina föräldrar. Men samtidigt så är det ibland det absolut bästa för barn att få komma ifrån föräldrar också, det är en lättnad att slippa vara rädd eller orolig jämt. Att slippa ta ansvar för en påverkad/full/sjuk förälder.
Och det där med att man ska skulle anse alla män vara pedofiler får stå för dig.känner inte igen det.
Jag är helt med dig Catta, vad jag försöker få fram är att det är två olika saker man måste ta hänsyn till, både att skydda barnen och att barnen måste, om möjligt, ha kvar sin trygghetskänsla i att de har föräldrar som månar om dem. Även om denna trygghetskänsla egentligen inte är berättigad. Att demonisera föräldrarna leder normalt till att barnen börjar försvara föräldrarna, barn vill helst ha ofelbara föräldrar. Barn bryr sig om sina föräldrar, och om de upplever att det går dåligt för dem så påverkas barnen negativt också.
Babydoll, du är ganska dålig på att tolka mig. Bara för att du tror att jag är överslätande så betyder det inte att det stämmer. Att jag inte vet något om barn som behandlas illa av sina föräldrar, tja, läste du verkligen mitt andra inlägg i den här diskussionen? Men jag hoppades egentligen på att mina tankar skulle väcka andras tankar och stå på egna ben, och inte behöva kopplas till min person.
Subjektiv sanning är en självmotsägelse, det var vad jag försökte förklara.
Det gäller att hålla isär två tankar när det är problem med föräldrar. Hur barnet upplever det, och vilka åtgärder som är riktade mot eller till föräldrarna (vid verkliga problem; i just det här fallet har jag inte sett något som tyder på verkliga problem).
kj: Ja barn har en förmåga att försvara även de värsta föräldrarna så jag tror inte på att demonisera dom. Dessutom har barn en förmåga att bli oroliga för sina föräldrars välmående.Detta brukar vara särskilt tydligt hos barn till missbrukare, de är vana att se till så inget händer föräldrarna, att ta hand om dom. När de sedan placeras så brukar det ta ett bra tag innan de kan släppa den biten och sluta oroa sig för vem som ser efter mamma/pappa. Tragiskt.
Kj, du uppvisar stor okunskap i hur barn reagerar. Var har du hittat det du påstår om hur barn tänker vid otrygga förhållanden, och att det ska vara bra för barnet att stanna kvar hos en förälder för att det känner trygghet hos denna?
Visa gärna länk med källa.
Och fattar du inte att ditt sätt att åberopa att barnen känner trygghet även med föräldrar som behandlar det illa, och att förespråka att de skall stanna kvar hos föräldrarna därför innebär ett slags legitimerande mot att föräldrar KAN bete sig lite hursom, och komma undan med det, oavsett om barnen tar skada på kuppen???
Dessutom Catta, var kom “demoniserandet” med i bilden?
Vem har pratat om demonisera?
att se övergrepp för vad de är, oavsett om de är av sexuell natur, är inte att “demonisera”. Varrför ska man öht se genom fingrarna med deta för att det är barn som utsätts. Är föräldrabindningen ursäkt för vilket beteende som helst hos föräldrarna? Får rysningar då jag tänker på er slappa inställning.
Det känns om ni ursäktar just nu som att prata med två stycken lågstadieklassare i detta. Jag är ledsen om ni inte kan förstå att det faktum att ett barn tycker synd om en förälder som t.ex misshandlar, är ett uttryck för just den miserabla situationen som barnet befinner sig i, och inte något man ska tolka som ett försvar för att de “mår bäst” av att stanna hos föräldern!!!
Varför lämnar inte misshandlade kvinnor den man som misshandlar dem?
Jo, för att då de går, kan de helt enkelt bli dödade.
det kan bli värre alltså. Kan appliceras på andra situationer. varför lämnar inte en man en borderlinekvinna, utan går tillbaka? jo, därför att går han får det farliga konsekvenser, då kvinnans jämvikt bygger på att han är slagpåse för alltmöhjligt hon har inom sig. samma sak med barn och föräldrar, som faktiskt är ännu tydligare och det är märkligt att vissa inte (vill?) se detta. sjukligt är vad det är.
För inte omvärlden visar ett barn att det är fullständigt tryggt, så kommer den störda bindningen till föräldern, som du KJ romantiserar och talar om som något fint och något man ska ta hänsyn till. Det får konskevenser för hur barnet relaterar senare i livet, och kan även ha konskevenser för eventuella barn.
Babydoll: Kj pratade om att demonisera så det var det jag svarade på.
Och jag tror du missuppfattar. Vad åtminstone jag menar med att demonisera är att man aldrig inför barnen ska tala om vilka hemska föräldrar dom har, däremot kan man tala om att de inte är friska, att det är okej att tycka om dom ändå men att de inte får bo hos dom av olika orsaker osv. Demoniserar man dom så är risken bara större att barnen vill försvara dom och håller inne med saker. Det finns alltså ingenting som är ens i närheten av att ursäkta några föräldrars beteende med att säga att man inte ska demonisera föräldrar inför deras barn, det är du som misstolkar det .
Jag har väl aldrig någonsin påstått varken här eller någon annanstans att barn som far illa ska bo kvar i hemmet? Jag är väl tvärtemot den som alltid sagt att man inte har en oinskränkt rätt till sina barn bara för att man är förälder? Att barnens bästa alltid måste gå före föräldrarnas?
Sammanfattningsvis, det är alltså inte alls bra för ett barn att bevara sin trygghetskänsla med föräldrar, om förhållandena inte är trygga. Sen att det finns problem med alternativ till placeringar, det är en annan sak. Ibland är det tom så att det kanske inte finns alternativ. Men bra? Tjaee…
@Babydoll Karlsson: Det är väl inget fel att barn känner sig trygga hos sina föräldrar även om de har dåliga föräldrar. Huvudasken borde väl vara att föräldrarna inte har möjlighet att skada barnet längre. Jag tror även att känsla av att inte kunna lita på sina föräldrar är oerhört skadande. Om man inte kan känna sig trygga hos dem, vem ska man då lita på.
Så en känsla som kanske inte är sann är att föredra framför att känna sig sviken. Framförallt om barenen redan tagits till en säker miljö. Och kanske kanske så stämmer känsla ändå när det veklingen gäller och föräldrarna behöver ställa upp i en svår situation. Kanske föräldrarna har möjlighet att agera som sådana om de får chansen när de inte har vardagen att ta hänsyn till.
Hmm, läs mitt inlägg ovan, orkar inte förklara mer.
Det är ytterst destruktivt att tro att barn är trygga med argument om att de känner sig trygga med föräldrar som misshandlar dem.
Fattar du inte detta är det inte mitt problem ehat so ever.
Här något matnyttigt att sätta tänderna i:
http://www.newsmill.se/artikel/2011/11/06/anm-lningsr-dsla-st-rre-problem-n-felaktiga-anm-lningar
Instinkter som att t.ex känna fara är grundläggande för vår överlevnad. Att d¨å inte se ngt problem med att knyta an till föräldrar och känna trygghet med alkoholberusade personer, får naturligtvis konsekvenser framöver för både personens egna trygghet, och dess barn och anhöriga, tex i vilka denna väljer att plocka in i sitt liv.
Vi pratar om en högst reell tragik, och det naturliga är då att reagera på detta, inte att börja svamla om den destruktiva föräldrabindningen som “livsviktig”.
Att barnet inte kan göra annat är en sak. Ibland är det livsnödvändigt för ett barn att knyta an till även en hemsk och farlig förälder.
Det innebär inte att Catta, Hmm, eller Kj ska se det som helt ok och bra.
Begrips?
Blir fullständigt galet rasande på sådan här vuxendumhet.
Nu är jag trött på er.
Den intressanta frågan är: hade man resonerat på samma sätt om det handlat om säg, en vuxen kvinna som befann sig i en destruktiv relation? (med den enda skillnaden att där pratar vi om möjlighet att lämna, söka skydd om så behövs, i samhället).
Var går gränsen för hur mycket destruktivt beteende som ska vara acceptabelt i vuxenrelation?
Och kommer vi till barn, så varför är det mer ok att acceptera destruktivt beteende då?
De är helt utelämnade till vuxna, är dessutom i växande och personligheten grundläggs då, vilket betyder att föräldrarnas beteende sätter spår. Hur kan man då ha en sådan slapp inställning till saken??
Jag pratar inte om vanliga förä’ldrar som inte lever upp til perfekta narcissistiska ideal, utan om föräldrar som brister i omsorg gentemot barnet.
Babydoll: Man ska inte koppla ihop trygghet i föräldrarna och föräldrarnas förmåga. En mamma och pappa är alltid mamma och pappa (såvida inte barnen tas som väldigt små). Det blir en anknytning till dom hur vidriga de än må vara, och för vissa en trygghet. Sen finns det barn som känner sig otrygga med sina föräldrar också.
Vad jag menar är att oavsett vad vi andra tycker om föräldrar och deras ageranden så måste barnen få ha rätten att tycka som dom vill och känna vad dom vill för sina föräldrar utan att man ska ge dom skuldkänslor för det genom att tex säga ” Ja men du vet att din mamma inte är snäll” eller ” Ja men pappa som har varit så dum med dig”. Jag vet inte om det är bättre att mala in i hjärnan på ungarna att “Du måste förstå att din mamma/pappa är dålig för dig, dom är inga bra människor för dig” ? Känner ungarna sig trygga med sina föräldrar så får man förklara varför de inte kan bo där, men man kan aldrig ta ifrån dom rätten att känna som dom gör. Det kommer tids nog om det är så.
Ang Newsmillartikeln så tycker jag att han missförstår kontentan av programmet. Det är inte att man inte ska anmäla, det handlar om hur soc agerar efter en enskild anmälan utan att ha en aning om vem anmälaren egentligen är och om det kan finnas någon annan bakgrund till anmälan. Tänk om dom plockat sonen av mig för att dom gick på stollemänniskans anmälan utan att kolla fakta? Jag hade blivit vansinnig.
@Babydoll Karlsson: “Det innebär inte att Catta, Hmm, eller Kj ska se det som helt ok och bra.”
Och där blev jag trött på dig, för jag har aldrig sagt att det är ok. Om jag ska vara som du så skulle jag säga läs ovan för jag orkar inte förklara, men jag upprepar mig istället och förtydligar, att av två onda ting så kanske det inte är det värsta att barnet fortfarande känner något positivt om sina föräldrar. Tänk dig själv att leva med känslan att den som skulle vara allt för dig är den som inte ville något alls till dig. Är det att fördra menar du? Och sedan så för att vara ännu mer tydlig så menar jag inte att man till varje pris ska mana till sådana känslor, men man ska inte heller motverka dem om de finns.
Någon som läst bloggen som tillhör ena systern? Jag reagerade på att denna syster tyckte tex att ett filmklipp (tror det var samma som mamman blev åtalad för) var typ äckligt och att det flickorna höll på med påminde om typ samlagsrörelser. Flera andra har sett klippet och anser inte det. En händelse som nämns är hur mamman till döttrarna, under en bilfärd, berättar om togpåsnoppenincidenten. En man hon kallar Tor säger nåt i still med att flickorna har nog inte tagit skada av det inträffade. Systern surar i bilen och anser att det är förskräckligt alltsammans. Känns väääldigt skumt alltihop faktiskt. Som om allt med könsorgan är väldigt tabu och ska bara tolkas som porr och snusk. Hemskt tragiskt att någon anmäler på såna grunder……baserat på sin egen rädsla kring sexualitet.
Klart att alla anmälningar ska utredas, men det ska inte vara lika-med-skyldig.
@Lotta: Jag vill som du veta mer om systern. Ser henne som nyckel till svaret på varför det blev som det blev.
Lotta2: Jag tror att “Tor” var systrarna och Jennies pappa. Ang filmen så kan jag tänka mig så här: två barn ligger nakna, den ena ligger på den andra och kittlar henne, den kittlade rör sig där under och försöker komma undan, kittlaren försöker hålla kvar henne med sin kopp. Det kan säkert likna “samlagsliknande” rörelser om man har såna tankar i skallen. Jag är nog inne på samma som du där att systrarna kanske är betydligt benägna att se snusk och porr i saker som kanske inte riktigt är det. Det kändes ju som att de också tyckte det var konstigt när Jennie sagt något om att hon önskar att man varit mer öppna/frispråkiga (eller liknande) i deras familj när hon växte upp för det var man i Tomas familj. Det blev också något äckligt.
Babydoll, jag har två gånger påpekat att du tillskriver mig åsikter om att föräldrarna ska få begå övergrepp mot barn, åsikter jag inte har. Jag förstår inte varför, att du har problem med folk med sådana åsikter förstår jag, fine, men varför börja argumentera mot t.ex. mig om dem?
Om att man ska riva förtroendet för barn för sina föräldrar så delar jag inte din åsikt. Biologiska föräldrar är och förblir biologiska föräldrar, och kommer alltid att så att förbli, och representerar i allt utom ytterlighetsfall en trygghet. Det är upp till barnet, i takt med sin mognad och insikter, att ta ställning till hur han/hon vill ha relationen med sina föräldrar. Det är inte Ok för vuxna att pressa på barnen sina egna åsikter om föräldrarna, varken direkt eller indirekt, de får man faktiskt vara vuxen nog att hålla inne med.. Vissa saker ska helt enkelt inte belasta barn, världens problem får de ta när de börjar bli vuxna. Detta är, vilket jag redan påpekat, en helt annan sak än den faktiska hjälp man ska ge barnen.
Kj upplevd trygghet är inte samma sak som verklig trygghet. Du talar dessutom svepande om barn och föräldrar. Jag anser ju att är ett barn tryggt hos sina föräldrar är föräldrarna i störstamån dugliga. Vilka övriga fall du refererar till är oklart.tar dock avstånd ifrån den svepande generaliseringen att föräldrar alltid representerar trygghet för sina barn och de efterföljande slutsatser du drar av detta, att resten omvärlden därför ska utgå ifrån att det är bäst att barnet därför stannar hos sina päron. Soc jobbar alltid utom i uppenbara misshandelsfall med föräldrastärkande insatser, så vad du efterlyser är oklart. Jag tror du bär på dina föreställningar sprungna ur egna erfarenhetr av vad som var gott för dig som barn,
Just därför att barn knyter an t sina föräldrar och saknar förmåga att avgöra om föräldern är en bra vårdnadshav ar e måste det finnas vuxna skyddar det. Eller hur catta, hmm? Att ett barn knyter an till en förälder behöver inte innebära att det mår bra av den behandling det får av sin förälder. Upprepar samma fråga somtidigare.,..vilken grad av destruktivitet är ok i en vuxenrelation?. Och i en förälder barn-dito? frågan är retoriskt ställd. Naturligtvis ska man inte acceptera destruktivitet.
Catta, de vuxna behöver inte lägga ord i munnen på barnen varför skulle någon vilka göra det?det räcker gott och väl att låta barnet själv f formulera vad det känner inför det ett eventuellt övergrepp. Risken är annars att barnet mister sin enda trygga punkt, om man som förälder inte lyssnar.
Babydoll: Just därför att barn knyter an t sina föräldrar och saknar förmåga att avgöra om föräldern är en bra vårdnadshav ar e måste det finnas vuxna skyddar det. Eller hur catta, hmm? Att ett barn knyter an till en förälder behöver inte innebära att det mår bra av den behandling det får av sin förälder.
Ja och det är precis det jag sagt hela tiden. Att även om barnen känner att mamma/pappa är deras trygghet så innebär inte det att föräldrarna behöver vara bra för dom. Det är två skilda saker. Dock ska de inte skuldbeläggas för att de tycker föräldrarna är tryggheten.
Upprepar samma fråga som tidigare.,..vilken grad av destruktivitet är ok i en vuxenrelation?. Och i en förälder barn-dito?
Där barnen far illa av en vuxens beteende ska man sätta stopp.
Catta, de vuxna behöver inte lägga ord i munnen på barnen varför skulle någon vilka göra det?det räcker gott och väl att låta barnet själv f formulera vad det känner inför det ett eventuellt övergrepp. Risken är annars att barnet mister sin enda trygga punkt, om man som förälder inte lyssnar.
Nog händer det att vuxna talar om för barn att deras mamma/pappa inte är bra, bara en sån simpel sak som att säga att “Din mamma/pappa klarar inte att ta hand om dig för h*n dricker!” kan vara nog så kränkande för en unge. Då har man talat om att föräldern är dålig som inte klarar av det hur sant det än må vara. Säger man däremot att “Din mamma/pappa mår inte så bra just nu så därför får du bo här” så blir det lite annat. Nyanserna är nog så viktiga.
Ja precis, barnen ska själva få uttrycka vad de känner inför en förälder. Även om föräldern är en riktig skithög som skadat barnen fysiskt eller psykiskt så måste de ändå få tycka om föräldern om de vill. De måste få säga att de vill hem och att de vill bo med mamma/pappa utan att man skuldbelägger dom och tjatar om att föräldrarna inte är bra. Man kan lägga fram varför de inte kan bo där på andra sätt.
fast. Varför är det kränkande för en unge att få höra att pappa kan inte ta hand om dig då han dricker? Det är ju sant!
Jag har vuxit upp med alkoholism, så jag vet. Det påverkar en ända in i vuxenlivet att behöva växa upp med dessa omständigheter. Soc var inkopplade i mitt fall, och jag fick alltid bekräftat att det var pappa det var fel på inte mig eller mina känslor. Ibland direkt, ibland som en bekräftelse på vad jag gav uttryck för. Det har inte skadat mig, utan tvärtom hjälpt mig att se realistiskt på min pappas och min relation som vuxen, och också såsmåningom hitta rätt i övriga relationer. Det är livsviktigt att tala om sannningen för barn, och inte hyckla och smyga för att man är rädd att barnen inte fattar, att man väcker ngt i dem. Barnen VET. Det är vi vuxna som är rädda och för över vår rädsla på barnen.
Ett tips, Catta. Barn känner om något inte stämmer. De märker då vi vuxna hycklar, eller spelar fast de inte alltid kan sätta ord på det. Det märker då vi säger vad vi borde säga och ine vad vi innerst inne tycker.
Jag kan tillägga att jag aldrig känt skuld inför att jag älskat min pappa, fast jag samtidigt hörde både det ena och det andra ifrån andra beträffande föräldrar, från vuxna, m fl. öht då jag var liten.
Jag har aldrig tagit skada av att ngn sagt att pappa är en skithög, då han faktiskt är detta, och att han betett sig som en skithög emot MIG, för det kunde han göra det ska gudarna veta.
Att förtala den andra föräldern, i t.ex en vårdnadstvist är ngt annat, men jag pratar om att våga prata med barnen om hur de känner inför en bristande förä’lder. Det leder ofta inte alls till att barnet hatar föräldern, då barnet älskar sin förälder ändå, men blir en sanningssträvande individ, som inte går att förleda med hyckleri om hur det borde vara. Det räcker så. Blotta det faktum att barn älskar sina föräldrar oavsett vad de gör, borde få vemsomhelst att inse att man inte ska utnyttja deras lojalitet genom att svika dem ännu mer genom att tolka uttryck för Stockholmssyndromet som ett vackert bevis på barnets kärlek och att barnet därigenom ska få stanna kvar i den destruktiva bindningen.
Nej, Catta jag säger inte att du tycker det.
men vissa av debattörerna här ovan ger faktiskt uttryck för det, och dessutom en påfallande tondövhet inför vem som har det egentliga maktövertaget i relationen barn och vuxna, ifråga om v3ems parti man tar.
Sorry, missade din sista rad där du skriver att barn får uttrycka vad de vill om den andra föräldern. Sen att det finns de som förtalar är en annan sak, som jag inte ser kopplingen till i vår diskussion.
Babydoll: Ja men det kan väl vara kränkande och känsligt även om det är sant? Om jag går förbi dig och tex säger “Fan vad du luktar illa” så förmodar jag att du känner dig kränkt även om det skulle vara sant?
Det finns väl ingen (med få undantag) varken vuxen eller barn som tycker det är okej att andra pratar illa om någon man tycker om, hur sant det än må vara.
Det är ju det jag säger, man ska inte skuldbelägga ungarna, varken vad gäller vad dom tycker om sina föräldrar (bra eller dåligt) eller att det är deras fel att saker och ting är som dom är. Dock kan man säga det på olika sätt. Man kan säga “Din mamma väljer spriten före dig” eller “Din mamma dricker så mycket så hon kan inte ta hand om dig” eller “Din mamma är sjuk/har problem och det är därför du inte kan bo där just nu”. Allt har nyanser och handlar det om en unge som trots allt älskar sin mamma och vill bo med henne så tror jag nyanserna är viktiga för att inte ge skuld åt något håll. Det handlar alltså inte om att ljuga eller hyckla, utan om hur man framför sanningen. Och att man ger barnet företrädesrätt vad gäller sina känslor för föräldrarna, om det så är att dom hatar dom eller älskar dom.
Jo, kränkande för en förälder ja, men för barnet. Nej, håller inte med.
Babydoll: Det är nog olika för olika barn. Vissa är ju våldsamt känsliga medan andra är tuffare.
Babydoll Karlsson: “Just därför att barn knyter an t sina föräldrar och saknar förmåga att avgöra om föräldern är en bra vårdnadshav ar e måste det finnas vuxna skyddar det. Eller hur catta, hmm? “
Helt enig!
“Det handlar alltså inte om att ljuga eller hyckla, utan om hur man framför sanningen. Och att man ger barnet företrädesrätt vad gäller sina känslor för föräldrarna, om det så är att dom hatar dom eller älskar dom.”
Helt enig!
Catta: Applåder!
Kursiva citat. Glöm inte ” “-tecknen ändå dock
Hmm: Haha du kan väl inte begära att jag ska kunna göra båda delar, jag måste ju koncentrera mig stenhårt på koden
Men ursäkta vad är det för skitsnack. Sluta applådera Catta, Hmm, du är bara fjantig. Blev du orolig av diskussionen eller what. Vad blir du så lättad över att du måste till att applådera Catta? Vad har hon sagt som är så bra? Du är helt undermålig som debattpartner som blev så byxis då du fick svar på tal att du måste ha någon som för din talan emot mig då. Uppenarligen blev det jag sade så jobbigt för er, att ni måste bilda team och hurra, över absolut nada. Tragiskt.
men nu till sak: Catta påstår ju att man kränker ett barn om man talar om för det barnet något som barnet redan vet, nämligen att det har föräldrar som inte håller måttet, som beter sig illa, som kanske har slagit det, supit, etc. På vilket sätt skulle detta vara en kränkning av BARNETS person??????.
Catta´, det är inte ok att utgå ifrån att en kränkning som de facto är en kränkning av förä’lderns EGO (det är inte den perfekta föräldern den vill vara utåt sett), är en kränkning av barnet.
Det är du som avslöjar din oförmåga att se barn som EGNA individer, som har EGNA känslor, och inte är förlängningar av föräldrarna, som liksom blir kränkta å deras vägnar. Detta är inte att bli kränkt i sin person, utan att det handlar om medberoende hos barnet, att vilja skydda en förälder.
Frågan är då, vad tycker du? Göm dig inte bakom ett fiktivt barn, utan säg istället varför du anser det vara en kränkning mot ett barn att tala om något som ett barn redan vet och förstår, och sanningen i de fall det förekommer? Varför anser du, för det är du och ingen annan som anser ngt här, det du skriver är inte bevisat någonstans, och kan därfr inte tas som inäkt för att “en del barn blir kränkta” över det barnet vet och kanske tom redan formulerat själv.
Det är en kränkning emot förälderns ego, inget annat än det. Förvirra inte begreppen, vi pratar inte om ett skolslagsmål där någon skymfar ett barns familj. Utan vi pratar om sanningen om hur det förhåller sig i vissa familjer! Sen att barnen kanske tycker det är jobbigt att prata om det av olika skäl, däribland att vilja skydda familjen, det är verkligen inte samma som att barnet BLIR kränkt, vilket du faktiskt säger. Viktigt att hålla isär de två
Du resonerar som de som kommer från hederskulturer.
Där en skymf emot kvinnan att dra vanära över mannen. det kallas också medberoende att inte kunna skija ur sin egen person ur andras, och förväxla andras problem och bekymmer med sina egna, och således inte kunna skilja andras känslor åt riktigt heller. Förekommer ofta i alkoholistfamiljer.
Min poäng synliggörs här:
“Babydoll: Ja men det kan väl vara kränkande och känsligt även om det är sant? Om jag går förbi dig och tex säger “Fan vad du luktar illa” så förmodar jag att du känner dig kränkt även om det skulle vara sant?”
Jo, visst, av en illasinnad person som förolämpar MIG.
Men jag pratar inte alls (och jag undrar varför vi kommer in på detta) om illasinnade kommentarer i syfte att skada, och mot den det berör, utan att man ger barnet bekräftelse på sina upplevelser, med hänsyn till den inre skyddsmekanism som barnet har gentemot sin förälder.
Självklart.
För jag menar INTE att man skall tala om för barnet att det har hemska föräldrar då barnet fortfarande lever med föräldrarna, om nu detta är fallet. Min poäng är att vi vuxna inte ska anamma en sådan överslätande syn som jag tycker görs här i olika former, vi måste, för barnets skull, kunna klara av att se längre än till den barnsliga föräldrakärleken som är nödvändig då m,an är liten, men ej då man är en vuxen individ. Det går inte för sig att vi jammar med och bekräftar den här sneda idealiseringen, för då gör man också barnet en otjänst, och sviker det åt andra hållet. Barn är inte dummare än att de vet vad det varit med om. Sen ska man aldrig tvinga en unge till ett tyckande och man skall definitvt inte använda det emot den andra föräldern, Det är inte det jag pratar om alls.
om detta sista tror jag vi är överens…
Herregud vilka turer det blir. Jämföra detta med att förolämpa någon för ens kroppsdoft. Ja allt ska man höra tydligen.
ska jag säga något snällt till dig, så är det senaste inlägg fenomenalt.
Får be om ursäkt för att jag raljerar så, inte min mening. Tror det får räcka här för mig, då jag blir upprörd och hugger på fel saker. Men jag står tyvärr för min poäng. Tills någon övertygat mig om motsatsen.
@Babydoll Karlsson: Om jag var du så skulle jag sluta att uttala mig om saker som jag inte fattar. Inte för att jag känner direkt för att du förtjänar en förklaring och dy saknar dessutom uppenbarligen läsförståelse, men Catta har undre flera år varit avundsjuk på att jag kunna kursivera när jag tar citat. Nu lyckade Catta för först gången och det tyckte jag förtjänade applåder. Om du hängt i Bubblan tillräckligt långe så hade du vetat att det förutom att vara ett diskutionsforum också är en “fika-plats”.
I övrigt så kan du sticka och brinna med din snarstuckna attityd och med din ovilja att se saker från flera håll. Denna brist på förmåga hos dig är hela anledningen till att jag inte orkar bemöta dig noggrannare, tillsamman med jag jag redan insett att det är som att tala till en vägg.
Skaffa glasögon!
Babydoll: Nu tror jag det var att jag lyckades skriva in koden så det blev kursiv text hon applåderade åt då jag inte kunnat det tidigare. Vad har det tagit åt dig egentligen, du kastar dig ju över alla nu och är förbannad? Den här sidan har jag inte sett av dig förut ?
Nej jag påstår att barnet ska få välja själv om det vill hata eller älska sina föräldrar (eller bägge delar), att vuxna inte ska tala illa om deras föräldrar, däremot så ska de själva få göra det om dom känner så.
Och jo det kan mycket väl vara kränkande för ett barn som längtar efter sin förälder och en annan vuxen talar om att “Din mamma super hellre än är med dig” eller ” Jag tycker inte om din pappa för han gör si eller så”. Att DU säger att du inte blev kränkyt av det är en sak, det finns säkert fler med dig som upplevt det så, MEN det finns dom som är jävligt känsliga för kritik mot föräldrarna också oavsett hur sann kritiken är. Man kan som sagt säga saker på olika sätt och ändå få fram ett budskap. Så om jag talar om för dig att jag tycker ditt barn är en ouppfostrad skitunge, blir du inte kränkt då?
Det handlar inte om föräldern för de brukar inte vara närvarande när andra vuxna pratar om dom. Men snälla, även om det handlar om medberoende så skadar det väl barnet då??
Jag har redan försökt förklara flertalet gånger men du vill inte lyssna utan istället börjar du gapa och kasta ur dig anklagelser om saker jag inte ens sagt. Menar du att det är bevisat det du påstår att barn alltid tycker det är helt okej att andra vuxna kallar deras föräldrar för skitstövel och inte alls blir kränkta över det ?
Några synonymer till ordet kränka är såra och förödmjuka. Om ett barn bor i ett familjehem och familjehemsmamman säger att “Din mamma är inte en bra mamma”, tror du verkligen inte att det kan såra ett barn?
Din jämförelse med att jag resonerar som de som kommer från hederskulturer och alkoholistfamiljer vet jag inte riktigt vad jag ska säga om….
I sin replik på en annan blogg underlät Catta att ta med citationstecknen runt ordet “fråntagen”, alltså ett inte helt exakt återgivande av ett av henne åberopat dokument där citationstecknen finns med. Små detaljer kan också ha betydelse…
Alexis:
Visa mig vilken blogg jag skrivit det i? Menar du på FB ? Det är skillnad på blogg och forum, du vet små detaljer kan också ha betydelse. Och hade du haft aningen bättre läsförmåga så hade du sett att det handlade om huruvida ordet fråntagits funnits med i dokumentet eller inte så citationstecknen var orelevanta.
Men vill du hålla dig utanför diskussionsämnet så kan vi väl ta det här fruktansvärda som drabbat två unga flickor, men först citerar jag dig här:
“ Romer (till skillnad mot vissa bönder – har aldrig blandat in barn i sina mellanhavanden En fråga om moral. ”
Läs då om den romska mamman som sålde sin dotter till män som våldtog henne http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13906984.ab
Eller kanske om den romska pappan som gjorde samma sak med sin dotter, han sålde henne till en mentalsjuk romsk man för han behövde pengar http://www.aftonbladet.se/nyheter/article13910050.ab
Ligger din “moral” på denna nivå så förstår jag att man blir aningen förbryllad på dig ibland. Detta då sammantaget med att du tyckte det var på sin plats att två andra halvromska barn skulle tillbringa tid med en sexdömd man. Är det detta du vill att de hemska “bönderna” ska anamma lite mer av? Köpa, sälja och våldta barn?
Vad jag menade var att jag aldrig hört talas om att romer eller resande romer blandat in eller skadat barn i de gamla fejderna du och andra frossade i, du pratar om något annat här – inte den kontexten jag uttalade mig i.
Citationstecken runt ett ord är alls inte irrelevanta (sic!) de ger en viss egen betydelse. Googla gärna på det.
Att utelämna dessa tecken när man referar till ett dokument där de uttryckligen finns med är inte fair play.
“Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta” som gamle Tégner sa.
Kan tyvärr inte ta in dig i min skrivarkurs.
Alexis: Det du åsyftar är att romer har högre moral än “vissa bönder”. Du har också tidigare skrivit att romer inte vanvårdar sina barn. Väldigt kategoriskt som om det inte fanns alla sorter även i den gruppen.
Jo det är väldigt orelevant om diskussionen är utifrån om ordet Fråntagits fanns med i dokumentet eller inte. Jag visade att ordet fanns i dokumentet så då är tecknen totalt orelevanta. Så jag behöver inte googla, jag vet precis vad jag svarade på. För övrigt förstår jag faktiskt inte varför du tror att det skulle intressera någon här inne om jag glömt tecken på ett helt annat ställe i ett ärende som inte diskuteras här.
Det enda du är intresserad av är att hitta små skitsaker som du kan tramsa kring. Jag begriper inte att en människa som du, som uppenbarligen har kunskaperna att skriva inte klarar att skriva ett endaste inlägg utan att tramsa, vara nedlåtande eller bete dig illa mot folk. Skulle det inte vara roligt att någon gång delta i en diskussion på ett vettigt sätt? Komma med relevanta synpunkter och ha lite debatthyfs?
Synd att du inte kan ta in mig, jag skulle vilja gå en sån. Men jag ska nog klara mig ändå.
Ordet fråntagits är inte detsamma som ordet/uttrycket “fråntagits”.
Tjata inte, du kommer ändå inte in på kursen. Citat ur dokument skall vara korrekta.
Märks att det är fullmåne på alla surkart som surrar på den här tråden.
Hmm: På den här tråden är väl alla “lika goda kålsupare”, för att nu använda Cattas bevinglade ord…
@Alexis : När du använder ord som “är väl” så tordes de efterföljas av ett frågetecknen.
Själv är jag inte sur utan bara trött på närsynta ordvrängare. Om det dessutom dyker upp en som aldrig säger sin mening utan bara uttrycker sig med frågor, så blir mitt sinnelag allt annat än muntert, men sur blir jag sällan och aldrig på nätet.
Ps. Jag har aldrig utgett mig för att vara svensklärare och kommer aldrig att göra det heller då jag är för lat att korreturläs det jag skriver Ds.
“Tordes”?
Nej, påståendet “är väl” vågade/tordes inte tillgripa ett malplacerat frågetecken i efterföljd! Märker att det puttrar i surkålsgrytan…
Det är billiga priser nu på läsglasögon!
@Alexis: “Är väl” är på inga sätt ett påstående. Ta bort “väl” så lämnar det kvar “är” och då är det ett påstående.
@Alixis igen:Tordes mynnar från tör som betyder möjlighet eller förmodan. Jag syftade till det senare.
@Catta: Jag skulle inte gå på skirvarkurs hos Alexis då jag antar att du skulle bli lurad på pengarna.
För ngn annan som kanske undra så är torde en hövlig uppmaning. Inte så konstigt att ngn som inte är hövlig inte känner till detta uttryck Möjligen böjde jag fel, men det är jag långt ifrån säker på att jag gjorde.i:twisted:
Japp efter en snabb koll så har jag troligen böjt torde fel, men hade vilja funnits så hade förståelse ändå funnits. Inte konstigare att jag allt som jämnt inte får med mig alla bokstäver etc.
Jag har i alla fal inga problem med att erkänna att jag är långt ifrån felfri.
Oj vad det var livat här då…Och en svensklärare har vi fått med i debatten. Det var väl….givande.
En reflektion från min sida är väl att det är svårt att vara objektiv när man själv har upplevt något, vilket gör att jag kan förstå hur Babydoll resonerar.
Men tänker på det Catta skriver: “MEN det finns dom som är jävligt känsliga för kritik mot föräldrarna också oavsett hur sann kritiken är. Man kan som sagt säga saker på olika sätt och ändå få fram ett budskap. Så om jag talar om för dig att jag tycker ditt barn är en ouppfostrad skitunge, blir du inte kränkt då?”
Om jag går till mig själv där så reagerade jag hårdare på saker som jag upplevde faktiskt tyckte att det låg något i. Det gäller väl även mig som person. Familjen är även något man vill försvara i många lägen, vad man än själv kan säga om dem, och därför hamnar man mer i försvar av någon när föräldern kritiseras.
Jag tror inte att barnens känsla för föräldern ändras bara för att man säger att “mamma vill hellre supa än att vara med dig”, innerst inne vet barnet det. Men däremot så ogillar barnet den som säger sanningen. Därför är det bättre att prata om sjukdom då det kan ge en förklaring som barnet kan acceptera. Då kan man ha en relation med barnet och stödja utan att barnet känna att de behöver vara defensiva. För om barnet inte har det bra hos föräldern – och känner att de måste försvara familjen i relationen med den som ska hjälpa så blir det ännu mer otrygghet för barnet.
Men detta är då mina tankar och det beror väl helt på barnet och vad som hänt. Det finns grader i helvete och hur misskötsel kan se ut. Det är också skillnad på olika barn. Vissa har själv distanserat sig från familjen så att de inte har problem med att föräldrarna kritiseras.
Alexis: Men det var väldigt vad svårt du hade att förstå en enkel mening? Frågan var alltså inte OM någon fråntagits något, utan om ordet fanns med i dokumentet. Förstår ännu inte varför du ska lägga dig i när du uppenbarligen inte förstår poängen med inlägget? Så citat ska vara korrekta men annat behöver inte vara korrekt som tex sånt du hävdar är sanning? Märklig syn du har på saker.
Hmm: Tack för att du tog nattpasset. Själv la jag mig hyfsat tidigt och försökte klura ut vad en man som är 70+ finner roande i att fara runt och tramsa istället för att delta i en normal diskussion någon gång. Kom dock inte fram till någon vettig slutsats för alla män (och kvinnor) jag känner i den åldern har liksom haft andra sorters liv. De har umgåtts med sina vänner och i de fall alla vänner gått hädan så har de haft en hobby som till exempel stickat, pysslat i garaget, läst en bok, umgåtts med sina barn eller barnbarn osv. Mycket märkligt.
Trollan:Ja jag kommer vara evigt tacksam för att någon tar sig den dyrbara tiden att rätta mina texter, jag har haft någon här tidigare från samma nät-umgängeskrets som varit här och gjort detsamma och sedan hoppat in på en annan sida och berättat att nu har man minsann satt mig på plats. Nå väl man får väl vara tacksam så länge det bara handlar om att dom korrekturläser texter dom inte har med att göra, det har ju kunnat vara värre.
Babydoll har absolut rätt att känna som hon vill i detta, det jag reagerar på är attackerna på andra. Att ha en åsikt är helt okej, men inte att vara otrevlig för att man själv missförstår.
Ja det tror jag också, alltså att man reagerar hårdare på saker som det ligger något i. Och visst är det en annan sak om JAG säger att min mamma är “dum” eller om någon annan säger det.
Jag tror inte heller att barnens känsla för mamma ändras, bara att det kan vara sårande för barnet om andra vuxna säger “elaka” saker om föräldrarna. Ett budskap kan man få fram på olika sätt och oavsett vad man som vuxen känner så finns ingen anledning att säga något som kan såra/kränka barnet.
Precis, min fosterbror tex mådde riktigt dåligt av att behöva fara till sin mamma och det var mycket tydligt. Han kunde svära över henne och säga att han hatade henne men om någon annan sa något om henne så blev han vansinnigt arg.
@Trolla: Jag kan också förstå vad det är Babydoll Karlsson menar. Jag har t o m i kommentar # 157 citerat en fråga från h*n och skrivit att jag är helt enig med h*n.
Vad jag lackade ut på var att jag redan från min första kommentar i tråden till h*n så blev Babydoll “trött” + vad värre var tillskrev mig åsikter som jag inte har och än mindre skrivit.
När det sista som jag skrev till h*n var i # 157 (vilket alltså var ett trevligt medhåll till Babydoll) sedan följdes av en haranga om hur fånig etc jag var för att applådera Catta när h*n dessutom inte fatta vad det handlade om så brast mitt tålamod. Då är man överkänslig bortom allt tålamod alternativt så självcentrerad att man inte ens ids att läsa vad som står, och om man nu inte fattar istället för att ställa en fråga om vad jag menade så utgår man från att det är en attack mot en själv.
*Hejdar min lust att skriva vad vissa borde göra för att få bukt med sitt sätt att se på omvärlden*
Hmm, vad lustigt, i fråga om att ta till sig faktiska argument upplever jag precis detsamma om dig, dvs att du är en vägg. Märkligt va?
Ärligt så skiter jag i vad du tycker om mig nu, den här frågan är för viktig för det.
Catta, om du läst mitt inlägg, så ser du att jag inte avser kränkthet i en sådan situation då någon har som avsikt att kränka föräldrarna, utan att tala om ett problem soim är reellt. Så- kan du kanske släppa det här med din far är en skitstövel mm mm.
Du rör dig i cirklar i din argumentation, inte konstigt om man blir vansinnig tillslut för det är som att tala till en vägg. jaa, såhär tråkig kan jag också vara. Tyvärr.
Ok, Hmm, jag inser att missförstod applåderna. Erkänner detta, så var det. Och visst är frågan känslig för mig.
@Babydoll: Ok jag ska ge dig extra svängrum då det är en känslig fråga för dig. Vad jag istället ber om är att du försöker se att jag i stort tycker som du och även om jag inte gjorde det så skulle det inte falla mig in att attackera dig för att du känner som du gör. Om vi kan enas att stå där så kanske vi kan fortsätta att diskutera?
Alltså, ja visst vet barn om vad som är fel. Och ja man ska inte försöka intala att ngt som är fel är rätt. Men man ska kanske på samma sätt som man låter barn få känna trygghet i sin nalle, vilket de själv har hittat på, låta dem fortsätta att få känna sig älskade av sina biologiska föräldrar om det nu är de de tror. Sant eller falskt. När man sedan är vuxen så kan man lättare ta itu med svåra känslor när man börjar detaljstudera vad som hänt.
Värden är inte svart/vit. Även diktatorer och andra hemska människor har fina sidor, såvida man inte är psykiskt sjuk. Att få lov att hänga kvar vid de fina sidorna när man är ung kan kanske vara livsviktigt. Det är ju trots allt deras arvsanlag som man bär på. Man kanske t o m är rädd för att växa upp till att bli lika dåliga som dem. Då kan det vara en tröst att det finns ngt bra och att det är kanske det som man kommer att brås på.
Sammanfattning: Lägg inte dit trygghetskäsnlor om de inte finns där, men ta inte bort dem om de finns. Förklara tydligt men med neutrala ordalag vilka områden som föräldern inte kan litas på, men lämna det andra därhän.
Babydoll: Men ser du inte att det är du som hela tiden missförstår vad andra skriver? Du missförstår inte bara mig utan fler och då kanske det är du som rör dig i cirklar och svarar på något helt annat än det som diskuteras? Tråkig är inte rätt ord, du har varit rent otrevlig i den här tråden. Du har pådyvlat mig och andra åsikter vi inte har och i stort sett idiotförklarat de som inte tycker som du.
Det absolut lägsta var att jämföra mitt resonemang med hederskulturens och antyda att sånt resonemang är vanligt även i alkoholistfamiljer. Hur ska jag tolka det?
Det finns alltid flera sidor av ett mynt, dina personliga upplevelser kanske inte är stommen för vad som är rätt fel. Inte mina heller. Man kan ha olika åsikter utan att bli otrevlig mot folk.
Passande rubrik till debatten….
Viktoria: Haha, ja precis. Men till största del så, man får ha i åtanke att det är ett känsligt ämne och nivån kanske är lite hetsigare än en diskussion om vilken kaffebryggare som är bäst men visst borde den sansas
Jo jag vet, har själv fått ta rätt tuffa beslut för att skydda mitt barn.
Alexis, har du något att säga så gör det, men sluta tramsa. Jag vet att det finns andra sidor där man uppskattar ditt trams så håll dig där då. Ska du skriva här får du mumla ur skägget. Nån gång måste väl även du våga stå för din åsikt? //Catta
Viktoria: Ja ibland måste man göra det. Var och en måste göra det man är övertygad om är det bästa för barnen. Därför ser jag heller inte att systern i detta gjorde fel, trodde hon att övergrepp förekom då gjorde hon helt rätt som anmälde. Sen är det som jag alltid säger, att man inte blir dömd för ett brott behöver inte betyda att man är oskyldig, bara att det inte finns bevis för det, och samtidigt måste det vara väldigt svårt i ett “luddigt” ärende att försvara sig också om man är oskyldig. Det är en knivig situation för alla. Främst för de barn som faktiskt utsätts men tvingas leva med sina förövare för att det inte finns bevis
Här har vi f.ö ett mycket tydligt exempel på vad jag menar med att allt inte är svart eller vitt. Och att det faktiskt kan vara damn if you do and damn if you dont när det gäller omhändertaganden också. Man kan reagera både på att de agerar för drastiskt utan speciellt säker grund, och att de inte agerar i självklara fall.
http://cattasbubbla.se/2011/10/24/att-leva-med-sin-forovare/
Okay, Catta, du stryker alltså en kommentar där man visserligen skämtsamt/ironiskt men helt klart säger sin åsikt om ditt agerande, som motvikt till dina försåtliga cirkelresonemang. Bra så. Verkligt talande. Slå nu inte sönder spegeln.
Alexis: Nej då jag censurerar ingenting, men var då tydlig och stå för det du tycker istället för att dölj det bakom någon märklig gud eller vad du nu hade för dig. Men säger du att det är din personliga åsikt så ska jag absolut lägga upp den igen. Det du skrev är alltså din åsikt där du kan svara på följdfrågor och inte gömma dig bakom att det var nån slags “saga” ?
Catta, ja, jag är hysterisk och aggressiv, och personligt involverad. Om vi nu kan lägga det lilla faktum åt sidan så kanske argumenten kan få komma i förgrund.
Jag menar fortfarande att din jämförelse med att någon kallar mig en skitstövel eller påstår att jag luktar illa, och att prata med ett barn om en pappa/mamma som behandlar det illa är felaktig och utgår från DINA föreställningar om vad det innebär att prata öppet om kränkningar mot barn.
Du väljer att se det som att BARNET blir kränkt av själva pratandet om föräldrarna, jag menar att kränkningen ligger i det som föräldrarna gjort sig skyldig till. Att syftet inte är att kränka ett barn, medan det är det om man säger åt någon att denna nå¨gon luktar illa(!) Vilken jämförelse. Säger allt om dig.
Du frångår helt vad jag försöker säga till dig, och dessa två är helt vitt skilda ting. Du framhärdar ändå och säger att de är samma sak, att påstå något om ett verklighetsbaserat faktum, och däreigenom bekräfta barnets känslor, och att rikta sig direkt emot någons jag i syfte att sänka. Syfte är nyckelordet. Man kränker inte ett barn om man vågar tala om barnets bakgrund, sen att detta innefattar att föräldrarna får sig en känga, det är sekundärt, och att barnet vill hålla sig väl med föräldrar och vill tro det är bra, men man kan inte säga att barnet BLIR kränkt av detta. Känner sig olustig, kanske inte BLIR kränk.
Jag ser det som att man stöttar barnet i det hela, även om man råkar väcka ngt hos barnet som känns obehagligt.
Medan du tolkar det som en kränkning av själva barnet(!)
I rest my case, hävdar att det handlar om hur du tolkar saker.
Jo, man blir faktiskt vansinnig för mindre, det är som att tala med en vägg att tala med dig, och man kan ju undra då denna attityd uppstod hos dig?
@Babydoll,
Snälla ge dig. Allt är inte svart eller vitt. Ser du inte att Catta håller med dig i stort. Räcker inte det?
Själv skulle jag inte prata om kränkning av barnet (tycker det går inflation i begreppet kränkning) men jag kan heller inte se att barnet mår så mycket bättre av att tala om att föräldrarna är idioter. Man borde kunna kommunicera på ett bättre sätt.
Självklart ska barn som far illa omhändertas. Det tycker Hmm, Catt & jag med. Det vi kanske efterfrågar är hur man ska hantera barnen efteråt, från fosterfamiljens sida. Och att sitta och tala om att din “jävla farsa är bara en alkoholist” jag få barn att reagera på olika sätt. De kan (som du tycks gjort) ta det som en bekräftelse och se det som positivt. De kan reagera och bli defensiva och försöka försvara, eller de kan oroa sig för hur mycket de själv är påverkade med generna.
Jag tycker Catta har förklarat ganska tydligt på vad hon baserar sina erfarenheter på och hon har presenterat fall av barn som vanvårdats av föräldrar. Jag vet inte riktigt vad du vill att hon ska säga mer. Det känns som du i denna fråga vill ha ett enda klart svar att det är på det här sättet. Men det finns inte sådana svar. Det finns så mycket saker som kan väga in i dessa frågor.
Vadå ge dig? Vad ska jag ge mig i??? Är det jag som håller igång diskussionen enkom? Catta har svarat mig, då tycker jag gott att jag kan få svara tillbaka. Lägg av själv Trollan.
Trollan, läser återstoden av ditt svar. Du säger åt mig att lägga av, samtidigt som du svarar. Hur ska jag tolka?
Jag ser det du skriver, och ber dig läsa mitt inlägg med ambitionen att förstå denna gång. Kan det vara så att det är ni som missar vad JAG menar? Jag tycker ju det.
FÖR SISTA GÅNGEN: JAG HAR INTE SAGT NÅGOT OM ATT MAN SKA “TALA OM FÖR “BARNET ATT DERAS FÖRÄLDRAR ÄR IDIOTER#”!!!!!!!!!!!!!!!!!
@Babydoll,
Jag menar ge dig med dina attacker på folk. Det är inte ett konstruktivt sätt att diskutera. Istället för att läsa igenom och se att du skriver vettiga saker (också) så fastnar man lätt på din attityd.
Bra, då är vi överens om att vi inte ska dissa föräldrarna till barnen. Så vad är det vi diskuterar då?
Det är tydligt att vi talar lite förbi varandra – men som sagt det är svårt att förstå när du skriver hur idiotiska alla andra är som inte fattar något.
Babydoll: Skrik inte, det blir inte mer sant eller osant för det. Tycker du att du har tolkningföreträde på allt som rör vad barn tycker eller ej? Varför ska inte både Catta och alla andra utgå från de föreställningar de själva har om detta? Ska man fråga dig först innan man uttrycker en åsikt, eller?
Babydoll: Jag har fortfarande inte sagt att man inte kan prata med barn om att deras föräldrar inte är lämpliga av olika orsaker, det enda jag sagt är att barnen ska ha rätt att tycka bra om sina föräldrar oavsett vilka skitstövlar de må vara, att de ska ha företrädesrätt till sina känslor inför föräldrarna (bra eller dåliga) och att vuxna inte ska demonisera föräldrar inför barnen. Och jag har sagt att man kan säga saker på olika sätt. Man behöver inte kränka en unge med att prata illa om deras föräldrar, vill ungarna göra det så fine. Det är vad jag sagt hela tiden. Ingenting annat.
Jag har aldrig någonstans påstått att man inte skulle kunna prata med barnen om bakgrunden, du är ju inte ens med vad diskussionen handlade om. Vi började prata om att inte demonisera föräldrar och du flög i taket. Det är väl en jävla skillnad att prata med ett barn om dess bakgrund och att demonisera en förälder? Givetvis kan man förklara för en unge att mamma/pappa är sjuk eller vad nu anledningen är, men om man demoniserar en förälder så handlar det om att man talar om för barnen vad dålig föräldern är. Du pratar ju om något helt annat än det diskussionen handlade om.
Vad betyder ordet kränkt, kan du beskriva det?
Nu vet jag inte om du är rätt person att prata om min attityd. På vilket sätt har jag haft en otrevlig attityd här inne? Eller vad är det för attityd jag har?
Läs igenom det du skrivit till folk här istället så tror jag du inser att du kanske inte är rätt person att prata om min attityd. Det är ju faktiskt du som hoppat på flera stycken här, lagt på dom åsikter dom inte har, totalt missförstått vad som skrivit och varit nedlåtande. Det är du som har menat att jag diskuterar som folk i alkoholistfamiljer, med det förmodar jag att du antyder att jag lever eller har levt i en sån?
Vad har det tagit åt dig ?
Nu börjar diskussionen mellan Babydoll och Catta och några till bli oerhört tjatig, nu handlar det mest om prestige dem emellan.
>”Jag har rätt!”
>”Nä! jag har mest rätt”
>”Va! erú inte riktigt klok!”
>”Jo, det är du som är felskrynklad i hjärnan”.
Ni passar nog väldigt bra som tjänstemän vid familjeärenden hos Soc.
@Babydoll Karlsson: Jag skrev till dig i kommentar # 187. Skulle vilja veta hur du ser på det jag skrev?!
Whitelady, jag har sagt det flera gånger om. Tillslut skriker man.
I övrigt förstår jag inte vad du pratar om, vadå “får inte ha en åsikt?” Vem, vadå? vilket? hur? Jag har aldrig påstått att någon inte få ha en åsikt.
Det är isf din tolkning.
Trollan, om man inte tycker att “det är ett konstruktivt sätt att diskutera” dvs. hur jag gör, så behöver man inte diskutera med mig alls.
Ändå är det många här som framhärdar i att göra det.
Kan bara tolka det på ett sätt.
man finner det i någon mån konstruktivt att föra en diskussion med mig.
Babydoll: Just precis, det är min tolkning av det du skriver. Att om man inte skriver och uttrycker sig precis som du vill att man ska uttrycka sig, då har man fel,fel,fel, och ska endast hålla truten? Precis så tolkar jag det du skriver. Sen kan jag ju inte låta bli att undra, varför skriker man till slut? Blir det bättre då?
Whitelady, är det så du tolkar mina inlägg?
Nej, så menar jag inte.
Möjligtvis uppfattas det så.
Från mitt håll känns det som om man vägrar att ens försöka förstå vad jag menar, och ja, det väcker frustration hos mig.
Det leder inte till en sansad debatt att “skrika” kanske, men väl att man kanske förstår hur jag känner det, vilket gör att man iaf byter spår. Och inser att “väggen “inte är framkomlig i längden. Så på ett sätt hjälper det att säga ifrån, ibland. Och jag upplever det inte så hemskt att någon blir arg, men det tycks du göra, WL?
Säg istället vad du är så sårad över, istä’llet för att referera till ett “alla andra”, så kan jag korrigera mig om så är nödvändigt..
Ja, Hmm, jag håller inte riktigt med dig. Jo, visst det är en överlevnadsmekanism att hålla fast vid förälderns goda sidor, speciellt för ett barn, men den ställer också till besvär ska du veta. Om man gör detta, kan man framhärda ett helt liv i att ljuga för sig själv och andra, att leva kvar i allvarliga anknytningsproblem och felaktiga idealiseringar av förä’ldrar som är rent livsfarlig för ens egna psykiska välmående. Finns de som hellre än att någonsin rikta en enda anklagelse mot sina föräldrar tar livet av sig och går in psykoser, så man ska inte förringa effekterna av att aldrig våga titta på sin barndom. För mig är ett liv så mycket värt, att jag inte tycker det är värt det, att idealisera mera, alltså.
Men visst, en del tycker det viktigaste är att tro att föräldrarna kan ändra sig med tillräckligt mkt kärlek och tar på sig att skydda för’ldrar na från allt lidande och skuld genom att ta på sig detta själv, omedvetet naturligtvis, i syfte att hålla illusioner om kärlek levande. det får ju konskevenser för den egna hälsan, och andras, t.ex det egna barnets. Vad jag vet är det ganska vanligt att idealisera föräldrar, både bland barn och vuxna barn. det anses fortfarande vara en dödssynd att verkligen kritisera sina egna föräldrar, vilket hela den här hysteriska debatten om omhändertaganden handlar om. hur fruktansvärt SYND det är om föräldrarna som belv mistänkta för detta, men om det är någon som det ska vara synd om är det väl i så fall BARNEN. Ändå är det föräldrarnas snyftande som fyller våra vardagsrum, och det är i denna debatt vi hör toner om det felaktiga i att ta barn från deras föräldrar, generellt sett, vilket signaturen Kj gjort sig skyldig till. det är hela tiden ett föräldraperspektiv, som gör sig gällande här.
Konsekvenserna av denna idealisering, är ett förspillt liv, dvs ett liv i lögner genom helt felriktad energi. nej, det är inte värt det.
Ja, och jag vet att jag kanske går för hårt åt föräldrarna, det är inte att DE är ledsna som är fel, utan att det ENDAST är deras kränkthet det refereras till. Vi är inte mognare än så, då vi inte kan se vem det är som är verkligt utsatt.
Babydoll:Att säga ifrån är en sak, att skrika en annan. Att vinna gehör för det man vill få fram går lättare om man inte skriker, eller hur? Nej, jag tycker inte det är hemskt alls att någon blir arg, jag tycker bara det är slöseri med energi, och att man inte vinner något på det. Men du tycks ju anse att man gör det, så då får du väl fortsätta gorma då, så slutar jag läsa. Lite synd är det ju, för en del av det du säger är både viktigt och vettigt, men det försvinner tyvärr i dina utfall av frustration. Men sånt är livet, hoppas du uppnår det du vill med det du skriver.
@Babydoll,
“Trollan, om man inte tycker att “det är ett konstruktivt sätt att diskutera” dvs. hur jag gör, så behöver man inte diskutera med mig alls.
Ändå är det många här som framhärdar i att göra det.
Kan bara tolka det på ett sätt.
man finner det i någon mån konstruktivt att föra en diskussion med mig.”
Fast det känns som mycket av diskussionen går ut på att folk försöker förstå vad du menar – och eventuellt tolkar dig fel – och du tolkar fel tillbaka och blir otrevlig.
Själv tycker jag det är intressant att diskutera med andra människor och få andra perspektiv på saker och ting, men det kräver att jag förstår vad någon menar. Jag känner mig mer och mer förvirrad på vad du egentligen diskuterar nu och vad som upprör dig av det som sägs och varför du blir upprörd.
@Babydall Karlsson: Jag tror att vi tycker samma sak. Det du skrev till mig håller jag helt med om. Vad jag menar är att barnet själv i sin egen takt får komma fram till vad de känner utan inblandning från vuxna. Det är komplicerade problem som man inte är mogen att syna förrän man blivit lite äldre. Ingen utomstående ska försöka berätta åt ngt håll hur barnet ska tycka om sina föräldrar. KBT när man närmar sig tonåren kan nog vara den rätta vägen. Fram till dess så får man prata om bio-föräldrana på barens villkor. För just som du säger, det ät inte de vuxna det handlar om och hur placerings-föräldrar och soc ser på bio-föräldrnan, utan hur barnen känner inför dem.
Tror att det jag skriver här är det alla som diskuterat med dig här försöker säga
Hmm: Ja det är ungefär det jag försökt säga i alla fall
Mig hjälpte det att sombarn få höra att min pappa svek mig. Det fick mig att inse att skulden inte låg hos mig. Jagkunde frigöra mig från en dålig självbild på ett ombud sätt. Så nej. Jag håller ej med dig. Hmm.
@Babydoll Karlsson: Då tror jag att du hade tur som tog det helt rätt och att personen som pratade med dig lyckades med att inte få dig att känna som att du behövde försvara din pappa. Låter bra att det blev så.
Förlåt för att jag blir personlig.Men om vi ska döma av hur känsligt det här är för dig så verkar det som att det finns mer att bearbeta. Kanske känslan av att ha blivit sviken satt sig djupare än vad du vill att det skulle göra.
Så för mig kvarstå det att det ät mellan två onda ting man väljer och att det måste bli på barnets premisser som man agerar.
Kanske det. Vi har alla saker att bearbeta. Allas åsikter är alltså färgade av detta här. Förlåt om jag säger det, men det visar de många reaktionerna på det jag säger, (ja, din, lite inkluderat ) tyda på.
Jag betackar mig för din klappa på huvudet attityd till mig, den är inte alls empatisk och fin, utan du visar tydligt att du har behov av att definiera mig som “alldeles för känslomässigt involverad”, för…ja för vadå, hmm?
Inställningen att barn är för känsliga och små för att man ska kunna tala med dem, är alltså ett uttryck för den vuxnes ångest inför att närma sig saken, inte något annat än det.
Förlåt mig Hmm, men man får intrycket av att du ha en massa grejer du inte dealat med riktigt som kommer ut på olika sätt.
Hmm, har du tänkt på att jag kanske faktiskt frigjort mig från sådana föreställningar som du tar för givna, och att det därför känns provocerande för dig, och något du måste fånga in, kontrollera och definiera?
Om vi nu ändå ska gå in på personliga och ovidkommande fakta, så som du gör då du pratar om vad jag har obearbetat och inte i en sakdebatt.
@Babydoll Karlsson: “utan du visar tydligt att du har behov av att definiera mig som “alldeles för känslomässigt
Eeeh nu är det inte jag som slå vilt omkring mig så fort ngn annan tycker lite lite olika än vad jag gör.
Jag har inge behov alls att definiera dig. Det är du själv som valt att dela med dig av dina erfarenheter (och att dessutom presentera dem som representativa för alla andra barn också.) Om du inte vill att man ska diskutera dig som person och hur du verkar vara så ta inte upp dig själv och framför allt så gå inte igång med personangrepp och sitt och skrik för minsta lilla obefogade grej. När du själv skriver om det så blir det liksom lite svårt att bara gå runt det utan att nämna det.
Att du sedan uppfattar det som att jag klappar dig på huvudet visar ännu tydligare på att du är übersensitiv. Eller jag tror faktiskt jag gör en ny analys av dig. Jag gav dig svängrum och bad i retur om att du inte skulle se mig som att jag går till angrepp på dig. Eftersom att du helt väljer att ignorera det (du bemötte inte ens min fråga/önskan om ömsesidig förståelse tidigare) så blir min nya bedömning av dig att du vill ha bråk . Och att bråka inte är min grej så lämnar jag dig nu till att ensam dansa den dansen.
När man dansar så brukar det vara ngt som man med fördel gör framför en spegel, så då blir min rekommendation till dig att dansa just där. Kanske får du syn på ngt som du inte sett tidigare.
Edit: När man dansar ensam så brukar det vara ngt som man med fördel gör framför en spegel. (skulle det stå)
Men nu får du väl för fan lägga av Hmm…
Jag berättar om mina erfarenheter JA, men det betyder inte att jag inte gjort upp med händelser i det förflutna! Det är irrelevant att påstå detta, och det stämmer inte det minsta.
Jag betackar mig för hobbyanalyser om att jag inte bearbetat det ena och det andra. Då måste man isf ödmjukt bjuda på att man själv kanske inte är världens lämpligaste att tala om för andra hur de lever med sitt förflutna, efter att inte ens känna dessa personer. Men si det gör inte du alls…
Och så försöker du elegant att dra dig undan, med ett “den dansen får du dansa själv”och påstå att JAG bråkar….
Jaha. Så det var jag som gick till personangrepp?
Det var ju du som påstod saker om mig?
“Jag har inge behov alls att definiera dig”
Sluta gör det då.
Hmm, har du märkt att du endast talar om mig och min person i dina inlägg? Du kommer med en ny analys av mig säger du,
jag är ubersensitiv, jag ska dansa ensam, framför en spegel så kanske jag “får syn på mig själv”. Jag gör andra barn representativa för mina upplevlser.
var har jag gjort detta?
Du påstod i ditt inlägg att barn inte kan ta viss information förrän de är vuxna.
Jag svarade att så är det inte, jag kunde det.
Det betyder just detta.
Inte att alla måste uppleva precis samma sak som jag.
Bara att jag faktiskt kan tala ur egna erfarenheter, och dessa motsäger din generalisering om barn.
I rest my case.
Sjunger en sång och trallar en truddetlutt så att du har ngt att svänga runt till ♪♬
Ja, Hmm, nu har barnsligheten nått nya nivåer…och argumentationsbristen också ser jag.
Nä, jag svänger inte runt alls.
Jag bara svarar på dina inlägg riktade till mig!
Tack för mig.
*visslar en snutt*