Ikväll sänder Uppdrag Granskning ännu ett program om “Fanny & Rasmus”, de två barn som slets från de som de kallade mamma och pappa, från den familj där de tillbringat sina första 4 år i livet. Jag har fått en förhandstitt och tycker det är ett ganska förklarande program om hur det kan gå så snett som det gjort i detta fall. Turerna har varit många och helt vansinniga och de som fått betala och förmodligen även i framtiden kommer få betala för det är barnen.I dag har det gått två år sedan barnen togs från sin familj. Vid de tillfällen de träffats vidhåller barnen att de vill komma hem, alltså hem till Eva och Anders. 
Det spelar ingen roll, det viktigaste för kammarrätten är att det nya familjehemmet har ett bättre samarbete med den biologiska mamman, hon som förmodligen aldrig kommer att få ta hand om sina barn. Det går före barnens bästa och barnens önskan.
Anders Broberg, professor i klinisk psykologi säger att man inom psykologin de senaste 50 åren pratat om att blod inte är tjockare än vatten nödvändigtvis. Att de psykologiska föräldrarna mycket väl kan vara viktigare för barnens bästa än de biologiska. I min värld är väl det ganska självklart också.
Föräldrars rätt starkare än barnens
Det finns två lagar. Dels den där man ska överväga om en vårdnadsöverflyttning till familjehemsföräldrarna om barnet varit placerat 3 år i ett familjehem och dels har vi LVU (Lagen om vård av unga) där man ska arbeta för att de biologiska föräldrarna ska kunna få tillbaka sina barn. Vårdnadsöverflyttningar används förhållandevis sällan och LVU är en starkare lag vilket resulterar i att barn som knutit an till sina familjehemsföräldrar inte ges tryggheten att ha ett stadigt hem där de kan växa upp. Alltså är de olämpliga föräldrarnas rätt starkare än barnens.
Jag kan ju se att det kan vara lite olika. Ett barn som flyttar till familjehem när barnet är 10 år har förmodligen sin anknytning till de biologiska föräldrarna. Ett barn som hamnar i familjehem som spädbarn har sin anknytning till familjehemsföräldrarna och det är väl då man bör använda sig av vårdnadsöverflyttning mer frekvent. Dock med tanke att man ändå i den mån det är möjligt ska ha kontakt med de biologiska föräldrarna.
Man menar att barn har rätt till kontakt med sina föräldrar. Ja visst ska dom ha det i den mån de vill. Men ska man utgå från myndigheternas syn på vilka som är föräldrar eller på barnens syn på vilka som är det? Vad är viktigast för barnen? 
Att Fanny & Rasmus har det bra i sitt nuvarande familjehem må vara sant, men då kan man också då säga att då ska vi inte flytta på några barn som har det bra i sina familjehem och återföra dom till sina föräldrar ? I detta fall är Eva och Anders barnens föräldrar. I barnens värld är dom det. Psykologiskt är dom det.
Man behandlar inte ens djur som man behandlar barn i den här situationen. Vanvårdar ägaren ett djur så omhändertar man djuret och man kan sätta djurförbud på personen. Det är inga diskussioner om att djurägaren ska få tillbaka djuret efter att uppvisat att h*n “bättrat sig”. Man ser till djurets bästa. Man tar hänsyn till att ett djur skulle bli väldigt stressat av att flyttas fram och tillbaka. Det gör man inte när det gäller barn. Då är “ägarens” önskan viktigast…..
Missa inte Uppdrag Granskning ikväll!!!
Mina tidigare inlägg om fallet:
De förlorade barnen, Marks kommun, en skam för Sverige, Mammans perspektiv
Markbarnen är inga trasdockor, Rasmus & Fanny får komma hem, För barnens bästa
Markspolitiker med i tvivelaktig Facebookgrupp, I Mark har man inte lärt sig ett skit
Marks kommun överklagar till kammarrätten
Loading ...
Jag vet inte om jag orkar titta på det ikväll. Jag blir bara förbannad och gråtfärdig när jag tänker på hur de här två barnen behandlas.
Då jag följt turerna i Evas blogg hela tiden så tycker jag mig vara väl insatt i det hela och jag tycker fortfarande att barnens vilja borde väga tungt. Speciellt som de fortfarande efter så pass lång tid vill hem och umgänget med Eva och Anders varit tunnsått. Som mest har de träffats en gång per månad (var tredje vecka) och fortfarande gråter barnen och vill följa med hem.
När det gäller umgänge med biologiska mamman så går det säkert att lösa även om barnen får flytta hem till Eva och Anders igen. och dessutom vill ju deras pappa att barnen får bo hos Eva och Anders. Hans vilja har heller ingen tagit hänsyn till.
Nej, jag anser att det gått prestige i ärendet något som inte borde få förekomma i myndighetsutövningen. Barnens bästa ska styra – inte de vuxnas åsikter.
Ett lika upprörande fall är ju det där migrationsverket vill skicka två små barn, som rotat sig i familjehemmet i Boden, till Italien där de inte har någon som helst trygghet. Pappan i fängelse i Eritrea, mamman övergav dem och försvann…. Nej, hänsyn till barn och deras känslor är inget som myndigheter i Sverige tar.
Jag orkar inte se mer av övergrepp mot barn. Hur ska det gå för dessa barn som svikits av vuxenvärlden. Eva och Anders är fantstiska som orkat.
Kicki: Nej man blir onekligen lika upprörd varje gång man tittar på det. Och då ska man ju ha i åtanke att detta är ETT fall av sannolikt många fler. Jag tror att för de allra flesta så är det solklart att man behandlat dessa ungar fruktansvärt illa, och jag är förvånad att man aldrig beslutar sig för att rätta till det. Ska sanningen fram så skiter jag fullkomligt i vad biomamman “känner” i detta läge. Jag tror att när dom här ungarna växer upp så kommer dom uppvisa olika beteenden som visar att dom tagit stor skada av detta.
Budapest: Eva och Anders får trösta sig med att ungarna aldrig kommer känna tvivel att de verkligen var älskade där och att Eva och Anders gjort allt i sin makt för att få tillbaka dom.
Nu blev dte för mycket Z så det blev oläsligt. Skärpning Leif, skriv vanlig svenska please//Catta
Så fruktansvärt ledsamt och ärligt talat oerhört upprörande. Ett litet beslut och 2 liv bara förstörda. Sådär bara.
Mest frustrerad blev jag av att få veta att marks Kommun, som har en ganska stor del i orsaken till barnens situation, nu väljer att inte överklaga den senaste domen. Hur f-n resonerar de när de nu ger upp?! Vem betalar det priset? Att göra det för att ge barnen ro är ju rena skitsnacket – de är dömda till ett liv i ovisshet och det kommer knappt hinna bli vår igen innan det är dags att igen ifrågasätta deras trygghet igen. Mammans advokat var ju tydlig, 2 år…hon lär ju försöka få tillbaka dem.
Hur kan Marks kommun ge upp? Barnen kan ju själva inte göra något. Helt obegripligt! Det gör mig så frustrerad och helt tokig. Nu kan vi, efter att ha suttit framför TV:n och gråtit en skvätt over dessa stackars barn, stänga av, pussa våra egna barn med en tacksam suck och sedan fortsätta våra liv i lugn och ro. Under tiden kommer 2 små barn gå med en ständig sorg, en ständig längtan efter sin mamma och pappa i sina kroppar och själar. Idag. Imorgon. På torsdag, hela kommande helg och varenda dag därefter. När vi firar jul. När vi dansar kring midsommarstänger. Fan va grymt. Förmodligen är varenda person i hela Marks kommun tacksamma att det inte var deras barn som drabbades…
Och INGET kan man göra. Vansinnigt frustrerande.
Louice: Ja det har gått två år och barnen säger att de fortfarande vill “hem” under besöken så visst borde de ha överklagat. Även om barnen funnit sig tillrätta i sitt nya hem så är det inte detsamma som att vara på rätt plats. Barn har en förmåga att anpassa sig men de kan ändå gå med en ständig längtan.Som jag förstår det är det fortfarande turbulent i Marks kommun. Socialchefen har sagt upp sig, ordföranden har fått kritik, man har anmält gryning vård osv så att man fortfarande har stora problem är väl belagt. Ja detta är verkligen ett skräckexempel på hur man slafsar omkring med små barns liv.