Lady Dahmer skrev ett inlägg som lyder så här:
Är det nån skillnad på att döda barn och att döda vuxna? Jag blir liksom inte speciellt ledsen om jag läser om “Bengt 42 mördades utanför sin trappuppgång” men jag kan fullkomligen bryta ihop och må skitdåligt i veckor av att ett barn far illa. Jag vet inte vad det beror på men jag tycker egentligen inte det är relevant. Känslor behöver inte ha en rationell förklaring.
De flesta tycks instämma vilket även jag kan göra till viss del. Nog reagerar jag starkare om en 4 åring blir mördad än en 74 åring, eller om en hund blir plågad än om en vuxen person får en smäll på käften. Förmodligen handlar det om att barn och djur är mer skyddslösa och att en vuxen kan förstå varför saker händer (olycka, psykisk störning etc) medan barn och djur oftast inte riktigt gör det.
Men jag tänker ett steg till. Jag läste någonstans att 22% av män mellan 40-45 år är barnlösa, det innebär att den största delen faktiskt har barn. Så om Bengt 42 hittas mördad på en trapp så är sannolikheten väldigt stor att han har barn. Tänker man steget längre så är det alltså förmodligen flera barn som far illa av att Bengt 42 blir mördad.
Min bror Tomas 41 år, hade 5 barn . De for och far illa av mordet. Det starkaste minnet jag har är när ena pojken som var 7 år säger lite hoppfullt på begravningen att
“-Faster, ska vi lyfta på locket på kistan och se om det verkligen är min pappa som ligger där. Det kanske är någon annan”. Så visst är sannolikheten stor att det finns barn som far riktigt illa av mordet på “Bengt 42” eller “Tomas 41”.
Det kan vara offrets barn, syskonbarn, sambos barn. Eller det kan vara gärningsmannens barn. En rubrik i tidningen omfattar oftast så mycket mer än det som framkommer i artikeln. Tomas barn var livrädda att en mördare skulle mörda deras mamma också. Min son var livrädd att mördaren skulle komma hem till oss. Det har gått 9 år men barnen far fortfarande illa av det på olika sätt. Dödar man någons förälder så dödar man en del av dennes barn också. Så viss finns det all anledning att bli ledsen om man läser om “Bengt 42” tror jag, även om man bryr sig mest om barn som far illa. För få är de vuxna människor som inte har barn omkring sig…
Loading ...
wow, prata om samma tankar. Jag och min partner pratade om just detta i går när hyheten om dom skjutna skolbarnen i Frankrike kom.
Jag är den grupp som reagerar oerhört starkt när det är just barn och djur osm far illa.
Bra ex. är väl machetemannen du skrev om. Jag kan ärligt säga att jag inte ägnade den skadade kvinnan någon större tanke, men hunden berörde mig
Det sitter nog inbyggt i att man värnar om de "försvarslösa" - barn och djur kan inte försvara sig på samma sätt som vuxna kan.
För några veckor sen så stötte jag på en man här i området som riktigt pryglade sin hund, fan for mig och jag for på mannen och knuffade undan honom och sa exakt vad jag tyckte och bad en annan kvinna som såg det hela att ringa polisen. Hon & jag såg till att mannen ej kunde gå iväg med hunden. Han gick dock iväg och polis fick våra vittnesuppgifter och körde den stackars hunden till ett hundhem. Om han fått tillbaka den vet jag inte, men det skulle inte förvåna mig :/
Barn & djur är något speciellt.
Har du läst om fallet Babby P som utspelade sig här i UK för några år sedan ? Fortfarande när jag läser om det börjar tårarna rinna. Det är nog bland det vidrigaste jag läst i barnmisshandelsfall.
LM: Jo visst tänkte jag på hunden i machetemannens attack, jag tänkte mer på att kvinnan ändå nånstans förstår vad som hände. Det var ju hemskt men hon begriper ju att det handlar om en sjuk människa, medan hunden måste vara helt frågande vad den gjort för fel.
Jag önskar fler reagerade när dom såg andra (även hundar) bli misshandlade, men tyvärr är det för mycket av "sköt dig själv och skit i andra", åtminstone när det är skarpt läge, att sitta och kackla går ju bra. Jo den bäbisen minns jag, det var ju fruktansvärt
Men tänker du som LD när du läser om Bengt 42, eller går du steget längre och tänker på de barn som finns omkring och hur illa de far av det också och kan därmed se att i kölvattnet av Bengt så finns dom där barnen som man värnar om?
Erik: Nej det kan nog finnas de barn som kan se det som en lättnad om de har en osedvanligt grym förälder förvisso, men de flesta barn älskar även elaka, missbrukande och dumma föräldrar märkligt nog.
Sen tror jag det är en katastrof vilket som om en förälder blir mördad just pga att det är en traumatisk händelse för ett barn. De får på nära håll se att det finns riktig ondska ute i världen, att en nära kan försvinna på ett kick.
Antalet barn har med saken att göra att 3 barn blir faders/moderslösa i och med mordet. Mördaren har inte bara tagit en vuxen man/kvinnas liv, utan även skadat tre barn. Jag skulle tro att det är en förkrossande liten del barn som inte skulle fara illa av att den ena föräldern dör.
Catta
"Jag skulle tro att det är en förkrossande liten del barn som inte skulle fara illa av att den ena föräldern dör."
Liten del, ja, förkrossande liten, nej.
Erik: Hur många barn känner du till som inte farit illa/mått dåligt (sörjt,saknat, blivit traumatiserade etc) av att en förälder dött och vad har gjort att de tagit sig igenom det utan att må dåligt/fara illa ?
Jag känner till många barn som hela tiden önskat att den ena eller i några enstaka fall båda föräldrarna ska dö.
Nu gick inte önskan i uppfyllelse redan under barndomen hos några av de jag känner till, så det är svårt att avgöra vad som hade hänt om de verkligen dött.
Däremot känner jag till många som när föräldern ifråga verkligen dog (när barnet hunnit blivit vuxet) såg det som en oerhörd lättnad, den största lättnad de någonsin varit med om...
Erik: Jag känner 9 barn vars ena förälder dött och alla har farit illa av det på olika sätt. Jag har aldrig hört ett enda barn (då har jag både jobbat med barn och har mycket barn omkring mig) säga att dom önskar att en förälder ska dö, annat än möjligen under ett ilskeutbrott. Man måste väl ändå säga att de allra flesta barn skulle må dåligt/fara illa av att en förälder dör och definitivt om det sker hastigt och oväntat? Sen finns förstås undantagen hos de som kanske plågas/plågats våldsamt av en förälder .
Catta
"Sen finns förstås undantagen hos de som kanske plågas/plågats våldsamt av en förälder ."
Just det, det är sådana fall jag talar om.
Erik: Jo undantag finns alltid, men inlägget handlar om att om man läser att en vuxen person tex blivit mördad och menar att man far mer illa av att läsa om barn som drabbats/farit illa, så glömmer man att det oftast finns barn kring den mördade också som far illa.
Och där kan man väl säga att i de allra flesta fall (med undantag) så far barn illa av att få en förälder mördad och att det blir lite tokigt att tänka att man blir mer ledsen om barn far illa när sannolikheten är ganska stor att det finns barn som far illa just av att en vuxen (förälder, morbror, moster etc) blir ihjälslagen, fryser ihjäl eller vad det nu må vara.
Catta
OK, jag har haft ovanligt stor erfarenhet av "undantagen" och det färgar nog mina reaktioner på olika sätt.
Catta!
Lady Dahmer är, precis som Erik Rodenborg, en typisk manshatande feminist. Feminister ser män som onda. Feminister anser att pappor är relativt oviktiga för barnen. Speciellt de biologiska papporna. Om en pappa dör eller tvingas bort från barnet på mammans initiativ, så kan han enkelt ersättas av någon annan man som mamman för tillfället har en relation med. Då är det i deras värld heller inte så farligt om en man eller en pappa dör. Det är inget att bry sig om. Tvärtom tycker många feminister, som Erik Rodenberg, att det bara är bra att män dör. Därav också alla hyllningar av "SCUM-manifestet" och dess budskap om massmord på män från feministernas sida.
Även om ett barn/tonåring önskar att en förälder dog pga övergrepp, misshandel etc så har jag ett fall där det var just så
men där barnet ändå sörjde för att den aldrig hade fått upprättelse, eller rett ut någonting.
Att påstå att det är många barn som inte hade blivit traumatiserade på ett eller annat sätt är nonsens.
Sen har det inget med feminister att göra, löjligt, jag är nämligen också feminist.
MBX: Att LD är feminist vet jag men jag har aldrig uppfattat henne som manshatande faktiskt.
Freja: Ja jag tror nog också att det kan finnas många skäl att ett barn far illa även om en "ond/elak" förälder dör, som du säger kanske om inte annat för att det tar bort alla möjligheter att nånsin få svar på frågor eller få upprättelse. Sen är det ju så att barn inte förstår dödsbegreppet fullt ut i tidig ålder heller.
Medborgare X
Sov du när man lärde sig att läsa innantill i grundskolan?
PS.
Att just Medborgare X tar upp SCUM Manifest är ju lite vågat, eftersom det var just han som blev ökänd efter att ha lagt ut både namn och adresser till de som låg bakom pjäsen och direkt uppmanat till att döda dem. Själv skrev jag om saken på min blogg och försökte sätta manifestet i någon form av rimligt perspektiv.
http://kiremaj70.blogspot.se/2011/11/scum-manifest.html
Se också http://fittstimm.wordpress.com/2011/11/11/medborgare-dags-for-en-valerie-kur/
Erik: Nu minns jag inte ordagrant vad MBX skrev och jag har heller inte läst/sett Scum, men gjorde inte MBX egentligen samma sak som SCUM fast vände på det ?
Jag såg en bra kommentar i ditt blogginlägg, där någon skrev att om man skulle skriva in ordet neger eller jude istället för män så blev det genast osmakligt. Och där håller jag med, oavsett om det skrivs extrema texter om män, kvinnor eller barn.
Adressutläggningar däremot är jag som de flesta känner till dock helt emot, oavsett.
Catta
Det finns väl en skillnad mellan att i någon form av sf-story måla upp ett ogenomförbart projekt om att alla, säger alla, män ska utrotas och ersättas med partenogenetisk befruktning som förstadium till att barn ska sluta födas och alla kvinnor ska få evigt liv, till att säga att fyra namngivna kvinnor ska dödas (och bifoga adresser!) .
Ingen vettig människa kan känna sig hotad av det första, men för de som pekas ut i det andra måste det vara milt sagt obehagligt.
Relevanta stycken från MBX text finns i det ovan länkade inlägget från Fittstim.
Tyvärr är det möjligt i vissa lägen att starta utrotningkampanjer mot minoritetsgrupper som svarta och judar, och det har också skett i historien, men det är helt omöjligt att ens påbörja något liknande mot gruppen "män". Därför är det inte direkt jämförbart.
Erik: Som jag sa, det är riktigt illa att lägga ut folks adresser och kanske ännu mer i detta sammanhang. Det tar jag absolut avstånd ifrån oavsett vem som gör det och i vilket syfte.
Jag ser varken Scum-manifestet eller MBXs uttalande som något som ska hyllas på något sätt, det är stört vilket som att jubla över den typen av uttalanden oavsett vilka det riktas emot. Att gömma sig bakom att Scum är en teater är lite fel också, det var trots allt en kvinna som faktiskt minst en gång (men fler har jag för mig) försökte mörda en annan, som skrev det och just därför så känns det som att man hyllar en störd människas störda tankar om män.
Men jag är för dåligt insatt i själva saken och kan därför inte uttala mig så mycket mer än utifrån det lösryckta jag sett.
Jag förstår inte riktigt Eriks invändningar, de är så bisarra. Först pratar Catta om barn som traumatiseras av att en förälder blir mördad. Då dyker Erik upp med en kvick invändning: "Men ALLA barn blir inte ledsna!" utifrån nån sorts resonemang att om att OM barnet skulle ha en pedofilpappa eller en misshandlande psykopatpappa så skulle ju barnet inte bli ledset!! Typ. Jo, det har ju Erik rätt i i och för sig. Men å andra sidan: man kan punktera ALLA allmänna sanningar med såna där extrema undantag, eller hur? T ex: Om någon påstår att ett barn nog blir ledsen om deras mamma mördas , kan ju Erik hoppa in : "APP APP APP! Det finns faktiskt barn vars mödrar misshandlar dem och säljer dem som sexsslavar! DE BLIR JU INTE LEDSNA OM DERAS MAMMA DÖR!". Ja, det stämmer ju Erik, det gör det. Fin poäng där. Eller om man säger att barn kan känna sig otrygga om de behöver flytta till en ny stad en gång om året, och ständigt måste bryta upp och byta skola och kamrater: "APP APP.. Det finns ju barn som måste fly från HP Lovecraft-dyrkande satanistkulter! DE BARNEN KANSKE BLIR MER OTRYGGA OM DE INTE FÅR FLYTTA!". Osv. Osv. Osv.
vonoben
Ja, ja, min invändningar var ganska så speciella, skrivna utifrån väldigt specifika erfarenheter. Jag borde inte ha skrivit dem på det sätt jag gjorde. Det insåg jag ganska snart, men man kan ju inte radera sina kommentarer här.
OK?
Replik på:
"Det kan vara offrets barn, syskonbarn, sambos barn. Eller det kan vara gärningsmannens barn."
Du Catta, jag inser att du snöat in på just det där men det kan lika gärna vara Offrets mamma, pappa, faster/farbror, moster/morbror, farmor/farfar.... Ja du Fattar...
Du som har lite koll, kan inte du förklara hur man kan aktivt förnedra en bio mamma i ett fall men i ett liknande ( i mina ögon) fall förnedra en fosterhems mamma...
Ge dig inte in i pseudo diskusioner nu eller försök hänvisa till separata fall.
Jag vill ha möjliga anledningar till att man beter sig på det sättet, utöver pengar.
Säger du känslor kommer jag nog kräkas. Det skall vara mätbara skillnader, du vet sådant som svensson läser aftonbladet för.
@Test: Har du glömt något ord i följande stycke?...
..."hur man kan aktivt förnedra en bio mamma i ett fall men i ett liknande ( i mina ögon) fall förnedra en fosterhems mamma…
Jag förstår i alla fall inte din fråga.
@Hmm?
Nix den meningen ser bra ut i mina ögon... Hej föresten...
@Test: Ja frågan var ju inte ställd till mig så det spelar kanske ingen roll.
Hej
Test: Inlägget handlade ju om barn som far illa så varför skulle jag dra in vuxna som drabbas då? Ska du diskutera så häng då åtminstone med i det som diskuteras.
Prata klartext om du vill ha klara svar. Vilka syftar du på och vad har det med detta inlägg att göra?
Jag har respekt för allas personliga erfarenheter och de tragedier som inträffat i vars och ens liv. Måste dock hålla med Erik Rodenborg lite här. När ett barn råkar ut för något så vet man med 100% säkerhet att det handlar om ett oskyldigt offer i underläge. Är det en vuxen person och man inte vet några detaljer så är det liksom inte lika stor ide att bli upprörd för egen del, eftersom den tragiska händelsen kan vara mer komplicerad än så. Däremot är det väl ingen som tror att mord och död oftast är något positivt, men det har ju framkommit. Sen kan jag också tänka att ett barns död är en tragedi för de allra flesta, medan man i ett dödsfall med en vuxen har möjlighet att tolka efter sina personliga erfarenheter vilket ju de flesta av oss gör.
Anna L: Ja fast vad jag reflekterade över var ju att även barn drabbas när en vuxen mördas i väldigt många fall. Alltså även om man inte tycker det är någon big deal eller bryr sig nämnvärt om vuxna mördas utan bara bryr sig när det handlar om barn så måste man se steget längre. Hur drabbas ett barn vars mamma eller pappa blivit mördad? Vad sätter det för spår i det långa loppet. Normalt så drabbas även barnen jävligt hårt och om man då är oroad för barns välbefibnnande så reagerar man även när deras föräldrar mördas (dör i olyckor eller vad som helst) . OCh även om kriminelle Kalle 43 blir mördad och har barn så kommer med största sannolikhet även hans barn må riktigt dåligt av det då även den sortens människor är värda något i sina barns ögon, förutom i de få undantagsfall då som Erik pratar om där barn blir glada att deras föräldrar dör...