Torolf Jonsson har Asperger, en diagnos han fick för tre år sedan. Redan som liten pojke var han enormt intresserad av tåg och noterade alla nummer på tågen som for förbi där han bodde.
När han blev äldre så förverkligade han sin dröm och blev lokförare, ett jobb han skött klanderfritt i 28 år. Ett jobb som dessutom passar honom perfekt då det dels är strikta rutiner och inte ett arbete som innebär att man måste socialisera överdrivet mycket.
Men Transportstyrelsen har nu förbjudit honom att köra tåg, han har ju för allt i världen Asperger! Att han klarat av sitt arbete i 28 år (längre än de flesta är på samma arbetsplats) tas ingen notis om. Inte heller att SJ gärna ser att han får vara kvar. Nej han har Asperger och det måste ju betyda att han är alldeles snurrig i kupan och opålitlig.
Gud så förbannad jag blir på sånt här. Det är alltså viktigare med några bokstäver på ett papper än vad han uppvisat under 28 år? Med detta så säger man också att det är rent av farligt att få en diagnos då det kan leda till att man bedöms utifrån diagnosen rent generellt och inte utifrån den individuella förmågan. Sen är det ju också så att oavsett diagnos så kan du ha mer eller mindre problem av den. Jag känner människor där det knappt märks att de har en diagnos och andra där det är supertydligt, så det går ju för fan inte att dra alla över en kam, det är helt klart individuellt.
Men har Torolf klarat att vara lokförare i 28 år så är det väl ganska tydligt att han är fullt förmögen att sköta det arbetet? Hans ärende ligger nu hos Förvaltningsrätten i Falun och ska avgöras inom kort. Jag hoppas verkligen att de ändrar beslutet så han får återgå till sitt jobb. Jag tycker man inte kan visa mer tydligt att man är lämpad än att visa upp 28 års prickfritt arbete. Hoppas nu att Förvaltningsrätten inser att även när det handlar om diagnoser så finns det grader och är individuellt och att man måste utgå från individen, inte diagnosen.
Borde inte detta förresten gå att anmäla till DO ?
Loading ...
*hytter med näven*
Hmm: Ja verkligen *kan inte göra gubbar men här ska det vara en med knallrött ansikte och dubbla horn*.
Ibland får man verkligen bekräftat att vissa är paragrafryttare/pappersmänniskor och saknar förmåga att tänka och dra slutsatser själv
Det är ju helt sanslöst att dom gör sådär, om han nu under så lång tid har klarat sitt arbete utan klander så kan han väll få fortsätta sköta samma arbete eller? Ska det då i framtiden bli så att personer som blir amputerade eller så man tack vare proteser osv kan återgå till sitt arbete inte får göra det för att de har ett funktionshinder och således omöjligt kan utföra ett arbete eller? Det blir värre för varje dag på alla fronter verkar det som
A-L: Ja man kan inte utgå från diagnosen i första hand utan vad den individen har för ev problem på grund av sin diagnos. De problem Toralf har påverkar ju uppenbarligen inte just detta yrke, kanske hade det påverkat honom i en annan yrkesroll (där man måste vara jättesocial eller något annat som inte passar honom). Precis som att alla yrken inte passar människor utan diagnoser heller. Det finns odiagnosticerade människor som definitivt inte bör arbeta ex inom vården för att de är elaka och allmänt empatilösa också
Ofta klarar man av arbetet bättre om man har specialintresse och fördjupar sig mer inom detta. Många med dignos upptäcks aldrig
de blir proffesorer o forskare. Har man hittat rutiner och struktur så brukar det gå bra. Man borde lära av dessa personligheter inte
riva...
Leroy
Leroy: Ja men eller hur. Ofta är det bara svårigheterna som tas upp inte fördelarna som faktiskt också finns.
Catta: Ja precis, bättre att se till vad personen i fråga klarar oavsett om denne har diagnos eller inte i stället för att hindra dem från att arbeta. Själv har jag skador på handlederna som hindrar mig från att lyfta tungt ofta/hela tiden och att jobba med vibrerande maskiner samt dyskalki och bara det får arbetsgivare att dra öronen åt sig utan att det är några direkta hinder. Dyskalkin löses ju mycket bra med miniräknare och lite mer stöd från omgivningen/arbetsgivare/kollegor och skadorna på handlederna lever jag ju med jämt och klarar mig så det är ju inte heller nått hinder för att arbeta men det sjuka är att folk ser ner på en för att det inte syns på utsidan
Leroy: Bra sagt
A-L: Ja det är tråkigt att folk hellre tittar till svårigheterna än möjligheterna. Det mesta går att lösa. Människor utan skador eller handikapp är ju inte fullkomliga på allt för det. Som jag sa åt en kille med ett lindrigt förståndshandikapp, han beklagade sig alltid att han var dum för han hade ju gått särskola. Jag hade ju inga problem för jag var ju inte dum. Då förklarade jag att han kunde allt om lantbruk, det kunde inte jag. Om jag är bättre än han på matte så hjälper det inte mig om dom sätter mig i en ladugård eller på ett fält som ska harvas. Lika lite som hans lantbrukskunskaper hjälper honom om han ska lösa en mattegåta. Vi har olika brister och olika kunskaper, men det finns alltid en plats för alla där dom kan göra ett bra jobb.
Catta: Så sant så, känns dock så jobbigt för mig och även andra att det finns folk som ser ner på de med hinder/handikapp
Jag gör mitt bästa för att låta bli att se ner på någon men allt som oftast blir det så att jag ser ner på de som beter sig som arslen på ett eller annat sätt mot folk eller fä. Men det är väll kanske mer normalt än att se ner på människor för att de inte kan lyfta eller räkna osv 
A-L: Arslen är det okej att se ner på tycker jag
Catta: Ja då behöver jag int eha dåligt samvete då