Jag är ju ofta och traskar omkring här i stan med Tony. Och jag känner ju till de flesta av “bänkpojkarna” med tanke på min tidigare praktik så ofta får vi stanna och prata en stund, dom blir ju så glada när man gör det.
Sonen har ju sagt att jag inte får binda fast Tony utanför affären när jag handlar för nån kan ju stjäla honom. Nu är risken ganska liten för det i den här stan men han är i alla fall orolig för det. Men nu behöver vi inte oroa oss mer. I går när jag kom ut från affären så ser jag att Tony sitter med ryggen emot dörren (han brukar annars sitta och stirra efter mig).
Bredvid Tony sitter en man på backen med benen rätt ut och också ryggen mot dörren. Jag tänkte “men vad är det där för stoll nu då” och gick fram. Då ser jag att det är en av bänkpojkarna, vi kan kalla honom X. Han är väl några år äldre än mig, riktigt alkoholiserad, alltså på ett sätt som gör att han förmodligen inte lever så länge till. En snäll kille som alltid kommer med glada tillrop när man är ute. Där sitter han alltså sida vid sida med Tony. X med sin öl bredvid sig och i full färd att stoppa sin pipa med allehanda tobak, och Tony med sin stulna handske, bägge två lika glada.
- Men hej X, är det du som sitter här på backen
- Heej! Ja jag kände igen hunden. Jag tänkte jag måste hålla honom sällskap och vakta honom så ingen tar han. Så vi har pratat nu och busat med handsken. Det är en snäll hund (jo tjena!) och fan om NN (en annan alkis) kommer då vet man inte om han tar den, han snor ju för fan allt han ser!
Jag blev så full i skratt. Där sitter gammel Tony med sin handske bredvid ett fyllo och bägge två ser så nöjda och glada ut. Jag tackade ödmjukast för vakten och omtanken, gav honom en tjuga jag hade i fickan och skulle gå.
- Öhhh..du. Vad hette hunden nu då igen?
- Tony heter han
- Okej. Tony vi syns en annan dag…jag backar upp dig…det vet du..ingen kommer tjola dig
så länge jag är med, det kan du lita på…Dom kan ju försöka..då jävlar…
Det blev tragikomiskt på något vis. Tragiskt att veta att den här killen förmodligen inte lever så länge till då hans inre organ är helt körda pga all supning. Där satt han och hade lite trevligt sällskap en stund och Tony gör inte skillnad på folk. Men nog sneglade annat folk när dom såg det udda paret.
Loading ...
De gjorde båda en dagens goda gärning där då Tony och X
De höll varandra sällskap och ingen dömde den andre på något sätt vilket väll var något som X behövde.
A-L : Ja men precis, jag tror det var lika nöjda bägge två Tony struntade i Xs fylla och sjaskiga yttre, X struntade i Tonys skelande öga och hängöra.
Catta: Ja precis de tog varandra som de är och var helt nöjda över det, Tony fick en kamrat att fördriva tiden med i väntan på matte och X fick ett gott sällskap som inte såg ner på honom samt kände att han fyllde en uppgift om än självpåtagen
Brukar resonera som så (om jag tex hjälper en tant över gatan eller nått annat som är till gagn för någon annan) att jag har gjort en god gärning den dagen iaf och därmed kan sova gott om natten. Är en skön känsla när man kan göra en god gärning om det så bara handlar om att säga ett par ord till en frågande turist eller att hjälpa Agda 86 hem med varorna för att hon ska slippa bära tungt och är rätt trevlig att prata med 
Ibland kan något så enkelt som att säga god morgon eller vi har fått vackert väder idag lyfta en ensam människas hela dag, med det lilla kan man uträtta underverk.
A-L: Ja det är så sant, det behövs så lite för att förgylla någons dag. Ett vänligt ord ett leende, en hälsning. Jag såg X satt på stan igen och han vinkade febrilt och sken som en sol
Jag minns en äldre herre som var väldigt ensam. Han söp till rejält 2 ggr i veckan men var nykter däremellan. Han var alltid ensam, släkten ville inte veta av honom för att han drack ibland. Han fick vara ensam på jul och allt. Han älskade hundar och jag hade min mosters hund några veckor. Så jag hittade på att jag verkligen behövde hundvakt och frågade gubben om han kunde ställa upp. Han blev så överlycklig att jag litade på honom så pass. När jag kom tillbaka efter en timme så satt hunden vid hans sida och han klappade henne hela tiden.
- Hon tycker om mig hunden!
- Ja hon känner väl att du är snäll
- Ja hon sitter med mig hela tiden, hon tycker om mig
Denna timme med hunden pratade han om under jättelång tid, att HAN hade fått vara hundvakt, att han fått vara det för att jag visste att han var snäll och bra med djur, att hunden tyckte om honom. Det lilla levde han på länge. En jul var jag och sonen dit med några små julklappar, bara småsaker som tex en chokladtomte. Då blev han tårögd och det levde han också på i en evighet. Så det är så lite som behövs för de mest utsatta
Catta: Ja precis så lite kan göra så mycket för någon, är själv dålig på att ta emot komplimanger osv men ack så varmt det känns när man får ta emot dem ändå även om man är ytterst osäker på om de är seriösa
Där jag är på praktik nu så kommer folk in bara för att få prata ett par ord med någon som har lite tid, ibland har man inte riktigt det men vill inte kasta ut folk heller så då står man där och ser glad ut tills de går för att vara artig och snäll. Man tänker att ja man gör ju en god gärning den lilla stunden för att den människan kanske inte har någon annan att prata med 
Pingback: Det här är kärlek | Cattasbubbla - Just read it !