Så till det som gjorde mig så väl äcklad som förbannad häromdagen. Det började 1999. En far avled. Han hade två döttrar. På den sidan fanns fortfarande farmor, farfar och faster kvar. Ganska omgående efter att fadern avled så gav de gamla bort en sommarstuga till fastern. Så väl fastern som de gamla ringde till barnen och talade om att hon nu fått sommarstugan (ett värde av ca 2 miljoner idag) men att barnen givetvis skulle få faderns del när de gamla gick bort. Eftersom barnen har lite folkvett så sitter de inte och diskuterar med de gamla vad de ska få och inte när de dör, det känns liksom lite osmakligt och gamigt.
Hur som så skrivs ett gåvobrev rörande stugan. Faster får överlämna en revers på lite mindre än taxeringsvärdet (som är lågt). Ingenstans står det i gåvobrevet att detta inte ska ses som ett förskott på arv. Och det är ju klart eftersom barnbarnen skulle få pappans del vid framtida arvskifte. Ena barnbarnet pratar några år senare med de gamla och frågar om de saknar stugan. Åter igen säger de gamla att barnbarnet och systern ska få pappans del när de går bort. Och det var liksom självklart eftersom de gamla alltid var rättvisa och ville att rätt skulle vara rätt. 2005 så rivs reversen då gåvoskatten försvinner. Fastern har då betalat av några mindre summor.
Nå väl, de gamla blir äldre och till slut så avlider farfadern. Något år senare avlider farmodern. Barnbarn 1 ringer då till fastern och frågar om det nu kommer bli problem för henne när barnbarnen ska ha sin faders del av stugan. Fastern svarar då att “Nej men det måste ni har missförstått, det har aldrig sagts att det ska vara så. Jag har papper på allting”. Barnbarnen vet dock med säkerhet vad som sagts genom åren av så väl fastern som de gamla. Andra människor vet.
Vid farmoderns bouppteckning så dyker plötsligt ett tilläggsbrev till det första gåvobrevet upp. Ett tilläggsbrev som är handskrivet av fastern. På det brevet står att stugan inte ska ses som ett förskott på arv. Givetvis. Okej,människor kan ändra sig.
Dock kan man se det som lite märkligt att det tillägget inte skrevs under tiden de gamla var förmögna att skriva det själv, kanske rent av 2005 när reversen revs. Istället skrivs det 3 månader innan farfadern avlider. Efter att han haft två TIA-attacker. När han är 88 år gammal och knappt orkar sitta upprätt på en stol.
När farmodern som är lika gammal haft en medicinutlöst psykos och är lite småvirrig. Det undertecknas av fasterns två bästa vänner. Fotot ovan är taget en månad efter att farfadern skrev under dokumentet. Någon som tycker han ser ut att vara en man som är förmögen att ta större beslut, eller en man som kanske är lättpåverkad (inte minst då han stod i beroendeställning till gåvotagaren) ? Det finns foton på farmodern också två dagar efter att dokumentet skrevs under. Hon sitter då med haklapp och gapar med vidöppen mun. Kan någon förstå varför jag blir så förbannad, varför jag anser att det handlar om att utnyttja två gamla människor?
Vad är det som gör barnbarnen så förbannade då, att de går miste om en del pengar? Nej. Det är att man kan utnyttja två gamla människor så utstuderat och fult. Att man kan gå emot det de sagt i alla år. Att man kan pissa på sina egna föräldrar som ställt upp i alla år, pissa på sin döde bror. Att man så iskallt kan sitta och räkna ut att “Nej nu ser det ut som att pappa ska kola vippen snart så det är bäst jag skyndar mig så jag får deras underskrifter”. De som känner de gamla och den avlidne fadern säger att de aldrig skulle velat detta, att de var rättskaffens och alltid var noga med att det skulle vara rättvist och att “rätt ska vara rätt”.
Jag tror ju att även om man är död och borta från jordelivet så är man ändå med, man ser vad som händer, man hjälper till och man protesterar. Jag tror på karma, att gör du något du vet med dig är fel för att det gynnar dig, då kommer det att bita dig i arslet förr eller senare. Jag tror att de gamla och fadern kommer att visa sitt missnöje på ett eller annat sätt. Om det är genom att det låter i väggar, att ett ljus blåses ut, att det känns kallt i rummet på kvällen, att de susar förbi som en skugga eller vad det nu må vara vet jag inte, men de kommer att visa på något sätt att de är missnöjda, det är jag säker på.
Det sägs att den enes död är den andres bröd. Men för vissa räcker det inte med frukostmackan utan de ska ha hela limpan. Om de så måste stjäla den eller lura av någon stackare den. Fastern sitter med en stuga värd ca 2 mille, men det räcker liksom inte utan hon vill ha mer. Hon vill det så gärna att hon gärna kliver över det föräldrarna uttryckt sig önska under den tid de var helt klara i huvudet och utnyttjar deras åderdom, svaghet och sjukdom. Och det gör mig förbannad, riktigt förbannad. De är värda mer respekt än så, både de gamla och fadern/brodern. Men som sagt, man ska inte förakta karma….
Och ta lärdom gott folk. Även om man har så pass med folkvett att man inte sätter sig och diskuterar med människor över vad man ska få när dom dör så är det uppenbarligen ett nödvändigt ont om man vill att deras vilja ska ske efter deras död. Vad ni än må tro om era nära och kära så ska ni veta att när det handlar om pengar så kommer folks rätta jag fram. Det finns dom som skulle sälja sina föräldrar för att få åt sig. Så ta direkt och prata med era föräldrar, mor-farföräldrar etc. Moralen är inte lika hög hos alla så det kan lika gärna vara så att trevliga syster/bror/faster/farbror eller vad det nu må vara, kan visa sig vara en riktigt ful fisk.
Loading ...
Ja, det är sorgligt hur pengar och arv kan påverka saker. Märkte av detta i midsommar när jag pumpade min mormor om hennes första man (min riktiga morfar) för att få lite information till min släktbok. Tydligen var min morfar och hans pappa inte överens, så att när morfars pappa dog ett par år senare så lyckades han se till att mamma inte fick någonting från honom. Andra i släkten var då mer generösa så hon fick när en faster dog en skänk som hon bad om som hon visste att mormor önskade. Denna skänk står nu i mormors sommarstuga. Men mormor anser då att hon fick den, inte mamma och det blev en isande stämning vid bordet. Samtidigt så kändes det för mig ganska "so what". Mamma kommer inte vilja ha den så länge mormor lever. Och min moster (ogift, barnlös) har jag mycket svårt att se kommer bråka om denna. Så varför?
Nu ska väl erkännas att det kanske inte handlar om arvet i det här fallet, utan det faktum att min mormor aldrig, aldrig vill få reda på att hon kan ha fel.
Trollan: Ja det är märkligt hur folk kan låtsas i ett helt liv vara en person de inte är och när någon dör så kommer det rätta jaget fram. Jag skiter i pengar och saker, när pappa dog ville jag inte ta emot pengar för hälften av inventarierna då jag tyckte det var han och hans sambosom köpt dom och jag tyckte inte sambon skulle ge mig pengar för möbler och saker de köpte för 100 år sedan. Men hon var också så där att rätt ska vara rätt så hon i stort sett tvingade på mig dom. Jag mår fortfarande illa av det. I fallet jag skriver om nu är det annat för då handlar det om att någon har klivit över gamla människors vilja för att få åt sig, och det gör mig så förbannad.
Catta: Sånt gör även mig förbannad. Dessutom har syskonet och jag råkat ut för samma beteende. Vi struntar också i grejerna - fullständigt men inte i det avundsjuka missunsamma beteendet som vi utsattes för.
Det som fanns kvar av pengarna kunde de inte lugga oss på. Och att det över huvud taget fanns pengar kvar berodde på att jag gick in och stoppade en person som passade på att under en längre period sko sig på en demenssjuk åldring.
Upphör inte att förvånas över hur god släkt förvandlas när så döden hälsar på.
Tänkte omedelbart när jag förstod vart du ville komma samma som du, visade det sig.
Karma.
mvh
Törnrosa: Ja dementa är ju lätta offer, man vill bara spy!
Jag har ju alltid sagt att man får se människors rätta jag när det handlar om pengar, men ingen har någonsin varken på den ena eller andra sidan varit på det här viset. Jag har varit med om fem dödsfall i närmsta familjen och det har aldrig varit några fulheter, tvärtom så har alla varit mer att "Nej men ta det du, du behöver det bättre, det är viktigare för dig" osv. Men nån gång ska väl vara den första. Man får väl se det som så att jag har något som inte går att köpa för pengar: Familj, vänner och hälsa och det är värt betydligt mer än pengar. Om man säger så, det är inte jag som kommer få sitta ensam när jag blir gammal eller sjuk, och det är inte mig folk kommer att titta på och viska om att "Där går hon som lurade sina gamla föräldrar"...
Hon var tvungen att ge stålarna åt dig, annars hade du kunnat stämma skiten ur henne längre fram. Eller din son om du dör.
Det finns ett bra ordspråk:
När gud kommer med döden, kommer djävulen med arvingarna.
Vidare, man ska alltid ha ett testamente. Jag har inga barn, men jag har skrivit testamente.
@Cobra: Nej man kan avsäga sig rätten til arv. Det är bara att skicka in ett litet brev som är bevittnat till skatteverket (tror jag det är). Inga stämningar då inte + när det skulle vara sonens tur så är det preskriberat.
@Alla: Jag propagerar för att alla ska ha testmenet om man har minsta lila önska om att något ska gå annat än till sina barn. Och om det finns dessutom finns önskemål om hur lösöret ska fördelas mellan barnen, skriv testament.
Cobra & Hmm: Det finns ju en massa regler och kryphål. Man kan alltid stämma om man anser att ett testamente inte ska vara giltigt av olika orsaker eller om man anser att det är en laglottskränkning mot bröstarvingarna, det kostar en hel del så det beror ju på om det ekonomiskt är värt det och vilka värden det handlar om. Men i övrigt så bör man absolut skriva sin vilja och lämna det till en advokat så ingen gamig person kan ta pappret och helt enkelt hiva det.
Ja, det är ledsamt och rent bedrövligt att se hur människor förändras när det handlar om pengar. Jag ser det ofta på jobbet, att anhöriga t.ex. inte vill köpa nya kläder eller halksockor som ska förhindra fallolyckor. Inte ens småsaker som schampo och tandborste köps eftersom det är i onödan om personen ifråga snart ska dö.
Girigheten uppnår oanade höjder och jag slutar aldrig att förundras. Syskon som kommer till mig och snackar bakom ryggen om något annat syskon, vägrar att lämna någon handkassa, försöker att mygla med namnteckningar. Ett av de grövsta fallen var en dotter som kom med en namnteckning som hon ville ha bevittnad. För det första så får vi som personal inte bevittna någonting och för det andra var kvinnan totalförlamad efter en stroke och hade inte rört en hand på månader. Här kom då dottern med en snyggt skriven namnteckning....
...man skäms å hennes vägnar. De där människorna brukar vara totalt skamlösa.
Nurse: Ja vad fan är det som händer med människor när det kommer till pengar? Jag har skrivit om det förr, att folk kan sälja sin morsa eller brorsa för att få åt sig pengar. Skäms dom inte, får dom inte dåligt samvete, känner dom sig inte hemska när dom vet att dom går emot de dödas vilja? Jag skulle dels aldrig kunna göra så även om det kostade mig varenda krona, men sen skulle jag fan inte våga för jag tror att det kommer tillbaka och biter en i arslet på ett eller annat sätt. Och jag som tror på att de döda finns med oss tror ju också att de kommer visa sitt missnöje så jag skulle inte våga lägga mig och sova på kvällen av rädsla för att "nu kommer dom och gör något för att visa mig att det är fel".
Catta: Klart att det finns kryphål men det gör det mycket svårare att föröka blåsa + alla vet svart på vitt vad som är viljan.
Behöver inte kosta en förmögenhet. Finns standardformulär som du själv kan upprätta att köpa eller t o m ladda ner från nätet. Behövs inte alls kopplas in en advokat. Men en advokat tar ca 5000 kr för att upprätta ett testament så det kan det lätt vara värt när hus etc är värda flera miljoner kronor. Däremot så är det sällan som advokater förvarar testamenten åt dig. Kanske finns det de som har den tjänsten, men vad man kan göra är att tillhandahålla flera kopior till dem som är berörda eller åtminstone instruktioner om var testamente finns. Kan vara hemma eller hos en depå i banken eller ett bankfack (som nästan ingen har mer).
Hmm: jag menade att det kostar om man vill tvista om ett testamentes giltighet. I normala fall så finns inte mycket att tvista om men tex om det går att ifrågasätta testatorns mentala kapacitet eller något annat som kan ha påverkat personen så kan det ju vara idé om det handlar om större summor. Men går allt rätt till så är ju testamente bra.
Usch och fy fan!! Mår illa när jag läser sånt här. Finns det ingen som helst heder i folk när pengar finns i närheten? Saker som vi (mina syskon o jag) har behållit efter våra anhöriga har vi kommit överens om att ha gemensamt, om alla har fina minnen av ex farmor o farfars byrå så får den byta hem mellan oss ibland. Säljs ngt så delar vi. Det ska inte vara ngt som helst tjafs!
Tyvärr tror jag att gamla är ganska utsatta för allsköns människor. När jag var i 20-års åldern arbetade jag på ett ålderdomshem och det hände att en något förvirrad dam ville ge mig sina smycken. Jag tackade så mycket, tog emot smyckena o gav henne en klapp på kinden. Damen sken upp som en sol över att ha gjort ngn glad. Innan jag gick därifrån lade jag tillbaka smyckena på sängbordet. Tror hon hann ge mig smyckena åtminstone ett par ggr, lika glad varje gång. Jag berättade detta för föreståndaren o tror att anhöriga vart informerade om damens givmildhet så att dom kunde hålla lite koll på smyckena, nästa gång kanske ngn annan hade tagit emot smyckena på riktigt.
Ulrika: Nej det har aldrig någonsin varit minsta tjafs med någon tidigare från min sida heller av den enkla anledningen att det aldrig är någon som ljugit och försökt föra någon bakom ryggen . Jag fattar inte hur man klarar det, jag skulle skämmas så fruktansvärt att jag inte ville visa mig ute sen. Dels skulle det vara otrevligt att möta den man blåljugit för och dels skulle man aldrig veta vilka som visste om vad man gjort och då skulle det vara pinsamt som fan. Fast det förutsätter ju att man har förmågan att känna skam.
Jo jobbar man med äldre så vill dom som är tacksamma och/eller förvirrade gärna ge bort en massa och då får man ju hoppas att det är ärliga människor som jobbar som inte drar nytta av dom.
Testamenten löser inte alltid problem så länge de inte registreras i domstol
och det är borttaget för några decennier sen.
De kan försvinna - rivas - inte helt jävla ovanligt
Det kan upprättas nyare testamenten av senare datum - falska eller äkta
Testemente löser bara problemen om de förvaras av önskade arvinge
och inga nya upprättas
Testamenten är bra om dom är korrekta och det inte missgynnar någon arvinge för då kan det bli dyrt istället