Jag mår illa av att läsa att den skjutne 17-åriga flickan i Sollentuna avled. Även om man förstod att det var kritiskt så hoppades jag ändå att hon på något sätt skulle klara sig ändå. 17 år och hela livet framför sig och på en sekund så tas allt i från henne. Inte bara henne utan även hennes familj. De har nu upplevt det värsta jag kan tänka mig att man som förälder kan gå igenom, att ens barn dör. Så jävla onödigt, det ska inte behöva hända. Det är oklart om killen som sitter i förvar hos polisen är den skyldige, och om det var en olyckshändelse eller hon blev skjuten med avsikt. Även den killen har ju en familj och de lär inte heller må bra just nu. Var just ute med Tony och såg sonen sitta med en kompis och två tjejer i parken här borta och tänkte på tjejen. Så skulle hon sitta, skrattande i en park med goda vänner. Inte ligga på ett sjukhus skjuten och nu död. Vart fan är världen på väg?
Uppdatering: Enligt media i dag så har den 18-årige pojkvännen erkänt att han höll i pistolen men att det var ett vådaskott. Då vittnen sagt att han ska ha skrikit till polisen att “Jag ska ta den jäveln” osv så känns det väl som att han ändå var kall nog att planera för att skylla på någon annan. Tragiskt, en död flicka, en ung kille som förstört sitt och andras liv. Två familjer som på olika sätt lider. Allt för att en tonåring var en gangstha-wannabe och skulle vifta med en pistol .
Jag läste också i tidningarna att en kvinna jag arbetade med för många år sedan sannolikt blivit mördad i Sundsvall i går. Jag kände henne inte privat eller så utan vi pratade när vi jobbade tillsammans eller morsade på stan om vi möttes. Men hon var jättetrevlig, positiv och glad. Jag minns efter ett rätt hårt arbetspass (jobbade på krogen då) så var vi alla helt utpumpade när folket väl gått och vi fått stänga igen. Men kvinnan som var ca 10 år äldre än oss andra hade fortfarande samma tempo, energi till tusen. Hon ska ha utsatts för grovt våld enligt medierna och jag undrar hur man är skapt om man kan kliva in i ett hus och bara brutalt slå ihjäl en annan människa. Att det händer i den kriminella världen är inte lika chockerande men här handlar det om en kvinna som sköter sitt. Jobbar, lever för sina hundar, är trevlig och har en bra personlighet.
Nej fy man blir deprimerad när man läser om all ondska som finns, hur människor får sätta livet till helt utan anledning. Hur efterlevande får leva resten av sina liv med sorg och saknad. Hur lite ett liv blivit värt. Och man vet inte hur det ska komma tillstånd en ändring heller. Man känner sig maktlös. Det har gått 10 år sedan brorsan blev mördad men jag tänker på honom om inte varje dag så nästan i alla fall. Man har frågor som aldrig kommer få svar. Man har saker man inte hann säga. Man känner att det värsta är att det inte var en olycka som var oundviklig, det var inte en sjukdom man inte kunde rå på. Det var en annan människa som bestämde att så skulle det bli, han skulle dö den dagen pga nån jävla inbillad oförrätt.
Samma gäller för flickan och kvinnan. Andra människor bestämde att de skulle dö. Inte för att de förtjänade det (om man nu kan göra det), inte för att det måste ske, inte för att det var oundvikligt. Utan endast för att gärningsmännen bestämde att det skulle bli så. I bland känns världen riktigt ond…
Loading ...
Så sorgligt och så fruktansvärt onödigt. Varje gång jag läser om sånt här så vill jag mest gråta.Livet har ju så mycket att ge, och de får aldrig chansen till dessa upplevelser, de här ungdomarna. FEL är det!
WL: Ja så mycket skada det gör, till vilken nytta? Jag har enormt svårt att se att gärningsmännen i dessa båda fall kommer att må bättre på något vis av detta. Att deras liv kommer att bli bättre. Att de kommer sova bättre. Att de kommer trivas med sig själv bättre. Att det kommer lösa deras problem. Så till vilken nytta??
Det betyder väl bara att herofilkarln som låg och bräsade och visade ändan i trånga avslöjande kallingar med antydan till "sladdspår" - via bild vid polisingripandet visar att "Önskvärd" utlevd heterosex -kvinna- man förhållanden har sina uppenbara genitala risker- om de utlevs.
Här finns det ingen äcklig bög - i parken att bibelkonvenat skylla på. Däremot en misstänkt fittpipper - med fläckar i kallingarna. Som försökt skada kvinnor.
Usch inte roligt alls inte det där, människan är en vidrig varelse egentligen eller iaf delar av dess släkte är det.
Hallå har Leif bytt namn här i bubblan eller vad med tanke på den sista kommentaren från någon jag inte kan se hela nicket på?
A-L: Ja det är sorgligt att se, det kan gå så fort från att ha en familj till att en rycks bort. Det är tragiskt oavsett anledning till det men det blir lite speciellt när de försvinner pga att nån annan bestämt att de ska dö för då hade det kunnat undvikas.
Nej det är nån annan
Catta: Ok jag bara antog att det var Leif under annat nick då det är skrivet på ungefär samma sätt om man bortser från att det inte var något om påsar och snablar med
ja precis som du skriver de dog för att någon annan tog makt över deras liv med våld/ett vapen och avslutade det med detsamma. Folk kan tycka hur synd de vill om de "stackars" gärningsmännen (förlåt gärnings hen-en) men faktum är att de hållit någon annans liv i sina händer, och klämt åt tills det inte finns kvar. Sen tar jag för givet att de inte vill ta ansvar för det de gjort och skyller på någon annan/olyckliga omständigheter/olycklig barndom/offret som föll på kniven dyl. Vår (Svenska samhällets) ovilja att lägga ansvar för uppkommna situationer på den som utför sådana gärningar är det som äcklar mig mest. Mördare finns och har alltid funnits och det är fint att vi försöker förstå motivet men glöm aldrig bort de maktlösa offren för dessa förövare, de kunde inte skydda sig själva och dog kvar finns mördaren som vi ska ägna så mycket omtanke för... Sverige är mjukt mot de hårda personerna och omvänt ett hårt samhälle de svaga personerna..tyvärr.
Pelle: Jo det ska alltid letas orsaker utanför gärningsmännen själva. Uppväxt, diagnoser, taskig potträning osv. Givetvis kan man hitta orsaker utanför dom också, saker som bidragit, men i slutänden så är det en själv som gör valet oavsett hur livet i övrigt ser ut. Förutsatt att man inte är kraftigt psykotisk eller gravt förståndshandikappad då, då kanske man inte är riktigt medveten om rätt och fel. Och visst r det ofta så att gärningsmännen oftast får hjälp och stöttning från dag 1 medan de efterlevande får söka sig sin hjälp själv om dom vill ha någon
"medan de efterlevande får söka sig sin hjälp själv om dom vill ha någon"
Och betala för den själv...
Hmm: Ja dessutom det. Skadeståndet man (ev) får ska ju bl.a kunna användas för att gå till psykolog eller liknande. Det är 10 år sedan jag tilldömdes 25.000 kr. Jag har fått kanske 10-15.000 av dom, alltså 1500 per år. Vad räcker det till om man ska snacka psykologtaxa...
Det är bara fel, så j-a fel, kan knappt utrycka mig hur fel det är utan att bli seriöst ledsen. 25 000 är nästan en förolämpning, det är vad en familj lägger på en semester inte på vad någons liv är värt, utöver straffet (som gärningsmännen får 2/3 rabatt på ett redan lågt pris) så ska skadeståndet vara någon slags upprättelse... Det finns stora risker med att samhället är för snällt mot mördare och andra brottslingar och jag tror tyvärr vi är på väg dit.
Pelle: Skadeståndet handlar enbart om "den psykiska skada" man lider vid beskedet av dödsfallet. Detta innebar för vår del att brorsans son som var 4 månader inte tilldömdes något skadestånd eftersom han var för liten att förstå vad som hände. De andra 4 barnen (även han som var 1 1/2 år) fick däremot 50.000 kr var i skadestånd. Det är ju liksom inte bara vid beskedet det får konsekvenser. Det fanns 4 småpojkar som miste sin far och som får leva med det resten av livet med allt vad det innebär, men det räknas inte.