Jag var i valet och kvalet om jag skulle skriva detta inlägg. Jag tänkte att det är en privat händelse och inte min sak att föra ut. Dock så är det redan ute på sociala medier, blogg osv så jag vill även informera er här i bubblan då det trots allt handlar om en person som hängt här med oss och tramsat en hel del. En person som varit en del av oss här inne. Det otroligt tråkiga har hänt, SysterDyster har lämnat oss.
Syster med sin humor, sina snabba repliker, sin medkänsla. Det känns fruktansvärt tråkigt. Jag fick veta det i går och det blev dåligt med sömn i natt. Jag hade en hel del kontakt med Karin privat men det höll vi tyst om av orsaker jag kanske går in på en annan dag. Vi kunde prata i ett par timmar åt gången. Om allt från bedrövelser och elände till roliga händelser. Hon var en snäll person som hela tiden fokuserade på andra. Även om hon hade något problem själv så låg fokus på andra. Vad de kunde tänkas behöva, hur de kunde tänkas må, vad hon kunde tänkas hjälpa till med. Sjuksyster in i själen alltså.
Nu känns det bara tomt och det gör ont i hjärtat. Ont för att jag sista tiden tänkt så mycket på att hon om någon förtjänade att få ha det bra nu. Få ha lugn och ro. Förtjänade att få åka på den där resan med sin vän och bara ha roligt. Förtjänade att få ha lite flyt i livet efter en massa oturliga händelser. Men så händer detta, och det känns så orättvist. Tankarna går förstås främst till hennes barn. De har förlorat sin stöttepelare och mamma. Jag hoppas de har någon som finns för dom nu.
Hon kommer att vara saknad här i bloggen också. Jag kommer sakna hennes tramsande och flamsande, hennes kloka kommentarer och hennes person, och jag vet att flera av er andra kommer göra det. Karin har gjort ett stort avtryck. Vila i frid kära SysterDyster…
Loading ...
Vilken fruktansvärt tråkigt besked!
Kontakten med SysterDyster sträcker sig endast till nätet för min del, men hon gjorde avtryck som kommer att saknas.
Varma tankar till nära och kära,.
Jag fick väldigt varma sköna känslor av mina kontakter från Syster Dyster. Hon var alltid vänlig och hade alltid något snällt att säga mig när vi har råkats här på nätet. Jag har många gånger varit inne på hennes blogg och önskat henne lycka till och önskningar att bl a hennes jobb skulle passa bättre än det tidigare. hon förtjänade som sagt att få det lite fint nu. Hoppas att min agnostiska själ har fel och hon har det fint i ett liv efter detta. ♡ ♡ ♡
KiaW; Ja det är fruktansvärt tråkigt. Jag har somnat och vaknat om vartannat i natt och tänkt på Karin. Jag hade så önskat att hon skulle få åka på sin resa och ha lite roligt, få slippa vardagen ett tag. Hon om någon förtjänade det. Och jag har tänkt på hennes barn, vilken enorm förlust de gjort.
Hmm: Karin var den första att maila när jag skrivit att jag skulle separera, alltid tillgänglig för alla som behövde. Precis så varm och snäll som hon framstod i bloggen. Hon kommer sannerligen lämna ett tomrum efter sig.
Kära Syster gullig!
Som alltid fanns där för alla andra utom sig själv.
Som hörde av sig direkt om något hänt.
Så saknad!
Vila i frid, karin.
Du kommer alltid finnas i mitt hjärta.
Det du gjort för mej den sista tiden kommer jag aldrig glömma.
Önskar bara så att jag fattade, men lite gjorde jag det.
Efter ett inlägg du gjort så ringde jag. Du svarade inte så jag sa på dintelesvarare
att ringer du inte upp mej bums, så åker jag hem till dej och slår in ett fönster.
Du ringde då och vi hade ett långt samtal.
Nu är du en ängel. Hoppas att finner ro och kärlek där du är.
Lena: Syster hade ett riktigt gott hjärta och alltid angelägen att finnas för andra så jag blir inte det minsta förvånad av det du skriver. Vem var först att maila mig när jag skulle separera? Jo Karin med ett "Hör av dig om du behöver prata av dig, när som helst". Den bild hon gav av sig själv i bloggen här var den sanna bilden av henne. Rolig, snäll och omtänksam.
Jo, Catta. Så var hon! Systergullig!
Vilken fruktansvärd förlust. För hennes barn och föräldrar först och främst men för många av oss andra också.
Jag vet inte hur många timmar vi babblat i telefon och hur många mail vi utväxlat genom åren men det är många. Vi pratade bl.a om hennes gudstro och saker som jag inte kunnat prata med nån annan om. Det känns oerhört tomt.
Det senaste halvåret hade vi inte lika mycket kontakt som förut och hon svarade inte på mail eller i telefon. Nu förstår jag varför och önskar att jag varit mer ihärdig.
Kära syster, jag kommer alltid att minnas dig.
...Jag är så dålig på det där när människor dör, huxflux. Kropp och knopp full av känslor men noll förmåga att förmedla. Förhoppningsvis har hon fått frid.
Kram till er som kände henne närmare. (Det var bara internetledes för vår del)
Aud: Ja det känns fruktansvärt sorgligt och tråkigt. Det kommer bli tomt utan henne och jag tänker som du på hennes familj och barn. Jag tror Karin hade en förmåga att göra avtryck på de människor hon träffade och/eller pratade med. Hon var speciell
Cordelia: Nej det är svårt att hitta ord, allt låter så futtigt hur man än säger det tycker jag. Men jag räknar med att Karin vet vad vi känner i alla fall, och jag hoppas hennes familj förstår hur omtyckt hon var av människor även i den här delen av "världen"
Beundrade hennes mod, lugn och klokhet när hon tog tag i saker som hon tyckte hon gjort mindre bra, är bara stora människor som klarar av det. Och tankar till hennes familj.
Viktoria: Ja det imponerade stort på mig också. Det krävs styrka och mod att göra en sån sak. Det krävs också att man har en bra moralisk kompass. Hon fick ett helvete för det men hon kunde i alla fall stå med rak rygg och rent sinne och det var det viktigaste enligt henne. Vi pratade en hel del om det där.
Världen vart helt plötsligt lite kallare. Hon var verkligen en Syster i ordets finaste betydelse. Saknaden blir stor efter henne.
Tråkigt att läsa.
Måtte hon fortsätta ta hand om vilsna tankar och vilsna själar där hennes själ fortfarande finns och att hon fortsätter att vaka över os som är kvar här.
Rättrådig som få och rak samt viljan att diskutera reda ut eller hjälpa. Vår tids Florence Nightingale.
Leroy
Jag gick in och läste det sista jag skrev till henne. Det var *kramar om*
Så oerhört tråkigt att hon inte kände att vi var betydligt fler som kramade om henne än de som inte gjorde. Att vi inte kunde väga upp bättre.
Tråkigt att läsa, satt och funderade för några dagar sedan vart hon tagit vägen då hon varit borta härifrån ett tag.
Och det är tråkigt att hon inte kan läsa vad folk skriver om henne eller att man inte sa det tidigare. Som vanligt så borde man lära sig att visa uppskattning och värme i nuet och inte efteråt, även om det kan vara fint också. Samtidigt förstår jag av kommentarer att hon haft mycket värme, omtanke och vänner i sitt liv.
(Kramar till Cordelia, läste din andra kommentar.)
Oerhört tråkigt, verkligen. Jag könde henne knappast men uppfattade henne som väldigt sympatisk. Jag har haft IRL-kontakt med henne en gång. Hon ringde mig en gång 2010 för att fråga mig om en sak och vi pratade kanske en timme. Det var ett mycket fint samtal.
2009, när jag var utsatt för en intensiv hetkampanj, skrev hon närmast demonstrativt en skämtsam kommentar på min blogg med denna text: "Var bara tvungen att göra ett avtryck på den här läskiga bloggen. Tänk, att jag vågade...
"
Jag uppfattade det som ett skämtsamt stöd i en utsatt situation.
Jag kände verkligen att hon hade hjärtat på rätt ställe...
Jag kan bara instämma med Hmm - jag hoppas att hon är någonstans där hon har det bra.....
Det var fint skrivet Catta.. Jag och Syster var ju också goda vänner!! Vi hade planer på att ses direkt efter hennes resa, (som ju aldrig blev av).. hon ville bjuda på lunch.. Och jag fick ett gulligt vykort med en svart katt, som hon måste ha skickat samma dag hon dog, för det dök upp här ett par dagar efter.. med ett glatt meddelande.. Det kortet kommer jag att spara!!!
Vi är många, många som tyckte om henne och som saknar henne nu!
Jag fick ett samtal igår och kan inte med ord berätta hur det kändes när jag fick veta att hon är död. Jag har ju bara för ca tre månader sedan mist min mamma och förstår den oerhörda sorg Syster Dysters familj känner nu. Jag kände inte henne, men vi har ju trots allt skrivit till varandra via bloggar.
Säger som Cordelia - svårt att veta vad man ska säga. Det finns en massa konstiga känslor hos mig. Jag kände inte SysterDyster mer än läst vad hon skrev - men samtidigt känns det som man kan lära känna människor på ett annat sätt genom det. Just nu tänker jag på hennes familj och vad de går igenom.
Vila i frid.
Viktoria: "Och det är tråkigt att hon inte kan läsa vad folk skriver om henne eller att man inte sa det tidigare." Säg inte det. Hon kanske kan se allt som händer därifrån hon är. Men visst brukar man ångra att man bara tänker saker om människor men inte lika ofta säger dom.
Erik: Haha, ja det är Karin i ett nötskal att skoja till det, så du uppfattade det nog helt rätt tror jag
Bitten: Tack. Ja bara att hon hade för vana att skicka vykort till folk säger en del. Hur många gör det i dag när vi har internet och mail? Det är så mycket lättare att bara dra iväg ett mail eller mess, men så mycket roligare att få ett vykort.
Madde: Ja men man får liksom en känsla för människor även om man bara har kontakt via mail och/eller kommentarer också. Det känner jag i bloggen att om någon av stammisarna är borta ett tag så blir dom saknade. Ja barnen har en jobbig tid framför sig, jag hoppas någon finns där för dom nu.
Raderade din andra kommentar, inte för att den var elak eller osann utan mest för att det får vara ett minnesinlägg detta. Det andra kommer i sinom tid.
Hur dör människor nuförtiden - är det via egen hand?
Observer: Vad är det för jävla fråga? Folk dör av cancer, hjärtinfarkter, Stroke, bilolyckor, självmord osv. Det är väl allmänt känt?
Tänkte bara ställa en fråga då det synbarligen blivit hårda tider i Sverige med en aldrig sinande flyktingström trots att människor är dödssjuka - http://www.driva-eget.se/cancersjuk-tvingas-jobba-for-att-han-varit-foretagare-5266319.
Observer: Jo men det har föga med Systerdyster att göra så vi lämnar det därhän
Catta, det är ju så. Man får en känsla om hur en person är genom texter, speciellt om den som skriver har en förmåga att förmedla det.
Även jag som läsare av en blogg undrar ibland vad som hänt när någon som brukar skriva kommentarer plötsligt inte gör det. Personen är saknad trots att vi inte har träffats irl. Vi lever ett annat liv nu än vad vi gjorde innan.
Jag hoppas också att någon finns för barnen nu...
Madde: Ja visst är det så. Man tycker att man känner varandra även om man aldrig träffats IRL. Är det någon som kommenterar i stort sett dagligen och försvinner några dagar så börjar man undra för samtidigt vet man att man sannolikt kanske inte får veta om något verkligen hänt såvida man inte är vänner på FB eller annat. Jag har träffat många bra människor genom bloggen, Karin var absolut en av dom.
Jag blev så oerhört ledsen då jag hörde att Syster Dyster inte längre finns hos oss .
När jag hade det som svårast då peppade hon mig alltid. Åh, vad jag saknar henne !Hon var en sådan fin människa !
Tatiana: Ja hon tycks ha funnits till för alla och fått alla att känna sig lika speciella. Det är en egenskap inte många har.
Läste just en kommentar på AHR blogg som va en väldigt elak o grym kommentar ang ngn som dött. Fy vilken elak människa ;(
Rosemarie: Jag kan inte annat än instämma. Bedrövlig människa hela vägen.
Åh vad tråkigt
Käfta på nätet kan man göra med varandra och kasta ur sig ditten och datten men något sånt här önskar man ingen.
Jättetråkigt Catta och jag beklagar verkligen.
Hoppas barnen har mycket stöd för att mista sin mamma är något av det värsta man kan råka ut för.
Sänder en stor styrkekram till hennes nära och kära.
Vila i frid syster dyster <3
Marita: Nej man kan vara ilsken och man kan vräka ur sig i ilska, och det är väl när sånt här händer som man också får sig en tankeställare ang det. Men som du säger, detta önskar man förstås ingen.
En ganska främmande fågel var du i ditt nattjobb, att det skulle utmynna i en bok
förvånar inte betraktaren, men anades ändå i mörk kavaj.
Märklig reaktion från folk att bli förbannade på "att nästan utöva världens äldsta yrke" -
vilket i sig borde väcka den högsta respekt....
Angående middagserbjudande.
Göran: Vet inte vad du pratar om, men ev fortsatt konversation får ske förslagsvis här http://cattasbubbla.se/fragor-funderingar-saga-hej-2/ då detta är ett inlägg till SysterDyster
Jag fick reda på detta idag och fick en fullkomlig chock!!
Jag hann aldrig träffa Karin IRL, men i mitt medvetande var det bara en tidsfråga innan hon skulle sitta i mitt rosa kök och fika och ge min vovve en av alla dom cyberrymdspussar hon gett henne på riktigt, och att jag skulle få krama om den här underbara människan som betytt så mycket för mig under så många år!
Tyvärr så hann jag inte det, MEN jag hann säga till henne hur mycket hon har betytt för mig i min kamp mot tillfrisknande och det är jag så oerhört glad för att jag hann göra! Att hon fick veta att hon har en STOR del i att jag står där jag står idag.
Om jag som ens aldrig träffat henne saknar henne så det gör ont så kan jag bara föreställa mig smärtan för hennes nära och kära
Men kanske kan det vara till någon tröst att veta hur mycket hon betytt för så många människor. Hennes barn kan vara oerhört stolta över sin mor!!
Karin, du är innerligt saknad och du kommer aldrig bli glömd!! Du var min vän, fastän jag ens aldrig hört din röst.
Jag hoppas vi ses på andra sidan, STOR varm kram från mig och många pyssar från Tindra!!!
Catta, vad fint du har skrivit och vilken vacker bild!!
Gullan: Jag visste att det var många som tyckte om Karin, men jag har nog aldrig riktigt förstått hur mycket hon betytt för så himla många! Men jag hoppas innerligt att hon förstod det. Det är svårt att förstå att en enda människa kan göra så stort intryck hos så många.
Men jag hoppas och tror att hon sitter där i sin himmel nu och ser allt fint så många har att säga om henne och att hon verkligen förstår vilken enastående person hon var.
Tack för det!
Så fruktansvärt sorgligt. Har aldrig haft någon kontakt med henne utanför nätet men har alltid uppskattat hennes värme och humor. Vila i frid!
Ulrika: Ja hon var himla rolig. Jag satt en dag och läste genom hennes kommentarer och skrattade för mig själv, hon var så rapp i sina svar och rolig så man fick alltid ett gott skratt. Vi pratade om att hon skulle komma hit en vecka på "semester" också men så hann det inte bli och det känns så tråkigt.