Sonen höll på att ta död på mig ikväll. Jag ringde honom och frågade om han var på väg hem (från stan) så jag visste om jag skulle låsa eller inte. Jodå han var på väg. Jag frågade om det var kallt (han brukar gå flera kilometer). Nej då, det var 19 grader eftersom han åkte bil. Okej. Det tar ca 7-8 minuter att åka in ifrån stan och hit.
Det är snorhalt idag så jag sa att dom skulle köra försiktigt. När han inte kommit efter en halvtimme började jag jaga upp mig men jag tänkte att, nej jag ska inte ringa. Han är 19 år jag kan inte jaga honom med blåslampa. Dom har säkert stannat och käkat, stött på någon polare eller nåt. När det gått tre kvart började jag bli ännu mer orolig men ringde inte. När det gått en timme och han inte dykt upp kunde jag inte hålla mig utan ringde. Inget svar!
Då blev jag riktigt orolig. Jag ringde efter en kvart igen men inget svar då heller. Jag var övertygad att dom kört åt helvete bara väntade på att det skulle komma en polis och knacka på och försökte förbereda mig för det värsta. Jag ringde igen efter ännu en kvart men inget svar. Jag sprang här fram och tillbaka som ett stoll, 100% övertygad att något hänt vid det här laget. Så öppnas plötsligt dörren och där står sonen glad i hågen.
“Var har du varit ? Varför svarade du inte när jag ringde? Jag har ju sagt att du måste svara på kvällen!! Det tar några minuter att åka från stan nu har det gått nästan två timmar!!!” tjatade jag med behärskad men halvt hysterisk röst.
“Ja men vi åkte ju inte från stan, vi åkte från XX (8 mil bort)”
Herregud vad ungar kan skrämma livet ur en, det värsta är att det lär inte spela någon roll om dom är 15 eller 25 år heller, man lär vara lika orolig hela livet för att något ska hända. Jag tänker att när ungdomar är ute och kör i första halkan så är det lätt till att man vill testa lite, sladda runt och kanske tror att man är en stensäker chaffis eftersom man haft körkort i ett halvår. Det händer så jävla mycket olyckor som skadar människor för livet. Jag tror jag ska förbjuda sonen att någonsin åka bil med nån annan än mig. Ja i kväll slog verkligen katastroftankarna till med full kraft kan jag lova!
Loading ...
Ja det spelar ingen roll hur gamla dom än är. Man blir som en hönsmamma oavsett.
Jag har en fobi gällande flygplansolyckor. Var gång sonen flyger mellan England - Sverige så blir jag nästan kallsvettig att planet skall krascha. Ja det gäller oavsett vart han flyger såklart. Har ingen aning om vart ifrån detta kommer och jag är inte ett dugg flygrädd när jag själv flyger. Detta gäller bara när mina nära & kära och är ute och flyger.
Det är såpass att jag inte går in och läser några nyhetstidningar förräns jag får ett sms som talat om att han är framme och att allt gått väl
ja dom kan våra älskade söner =0) var som att läsa om mig själv. tror dom är lite glad att du & jag inte längre bor för nära varann hahah!nu var det längesen vi hade en pratstund i luren.
LM: Det där känner jag igen! Jag vågade inte gå in och läsa lokaltidningen igår för jag tänkte jag skulle få se om en bilolycka. Också bygger man upp olika scenarion: Jaha hur gör jag om jag inte fått svar inom en timme, ska jag ge mig ut och leta? Men tänk om jag ser ett bilvrak, då dör jag!
Morsan sa jämt att "Fan hade man vetat att detta kom med föräldraskap då vete sjutton om man skaffat några ungar" när hon oroade sig för nån av oss, och jag förstår henne betydligt bättre nu
Maddi: Ja dom kan konsten att skrämma livet ur en. Jag minns när din son skulle följa mig på fritids och hämta min son och din son lyckades smyga iväg. Jag fick panik när jag inte hittade honom för han var ju alltid lugn och gjorde ju aldrig något han inte fick. När jag väl hittade honom i min bil på andra sidan vägen och höjde tonfallet i ren panik så sa han bara : " Jag ville bara sitta i bilen" och såg så olycklig ut
Jo det var ett tag sedan nu. Vi kanske kan höras senare idag?