En svag människa sparkar på den som redan ligger
En stark människa hjälper den liggande upp
En liten person trampar på andra för att ta sig upp
En stor person lyfter andra så de också blir större
En missnöjd person försöker lyfta fram fel hos andra
En nöjd person försöker lyfta fram det positiva hos andra
En elak person skrattar åt andra
En snäll person skrattar med andra
En avundsjuk person gottar sig i andras olycka
En välvillig person gläder sig åt andras lycka








På nätet finns det gott om avundsjuka, missnöjda och elaka människor som lever för att skratta åt och gotta sig i andras olycka. Dessa personer projicerar dessutom gärna sitt eget beteende på andra. Ingenting är aldrig dessa personers fel. När dom under glada tillrop trampar på och mobbar andra, görs det under förespeglingen att dom alltid har rätt till det. Att själva utmåla sig som offer för näthat är ett av dessa människors bästa förklädnader. Möjligen är det även ett omedvetet försvar för att rationalisera sitt eget vidriga beteende. För om någon säger minsta lilla knäpp tillbaks så blir dom genast ytterst förnärmade och svarar genom att bli ännu värre.
Att dessa personer innerst inne känner sig små, svaga och obetydliga är orsaken till deras vidriga beteende. En självföraktande människa gör oftast sitt bästa för att visa omvärlden att hon har rätt. Detta är dock ingen tröst för dom som drabbas av denna sorts människor. För deras offer är oftast inga mobbare. Dom gläder sig inte åt andras olyckor på samma sätt.
Något försvar mot dessa människors terror finns inte. Dom är ytterst manipulativa och experter på att ljuga trovärdigt. Lever man med en så bör man snarast lägga benen på ryggen. Men har man fått dom efter sig på nätet finns inget annat att göra än att tyst uthärda deras påhopp och mobbing, Det handlar nämligen inte om huruvida man svarar eller inte. Oavsett vad mobbarna säger. Det handlar om människor vars hobby det är att trakassera, angripa, såra och baktala. När deras offer lessnar och det kommer en reaktion så låtsas dom bli arga, medan dom jublar inombords, ty detta är just vad dom vill ha. En ursäkt att fortsätta sina vidriga kampanjer. Då tjuter dom av ilska (lycka) och pekar genast finger mot dig under självömkande tirader om hur mobbade dom är. Buhuuuu...ser ni nu hur mobbad jag är, jag bara försvarar mig..buhuuuu...
Exakt var felet på dessa människor sitter är svårt att säga. Men att dom lider av ett patologiskt självhat är helt klart. Ingen människa som tycker om sig själv skulle sysselsätta sig med att få andra att må dåligt.
Men försök inte hjälpa eller älska bort deras självhat, det går inte. Stöter du på en av dessa människor, var tyst, vänd om och spring. Att hamna i deras klor, antingen som "vän" eller fiende är fullständigt vidrigt på ett sätt som inte går att förstå för en människa som aldrig upplevt det.
Detta är givetvis en allmän beskrivning av människor med denna typ av beteende och riktar sig alltså inte åt något särskilt håll.
I morse var jag otroligt irriterad över att internet inte fungerade där jag befinner mig nu. Under dagen surade jag för att inte solen var framme. Efter att nyss ha läst en blogg om en mamma som förbereder sin död i cancer genom att bl.a. fixa presenter till sin dotters framtida stora ögonblick känner jag mig liten, futtig och gnällig.
Man borde nog oftare tänka på att vara den bästa människa man kan vara och njuta av livet.
Min förra kommentar hamnade visst i spammen.
Det var bra.
Leroy
Daddy: Nej jag har väl känt extra mycket ett tag att jag är så innerligt trött på allt nedvärderande, hat, pikar, påhopp, jävelskaper. Och jag satt och funderade på varför man gör så? Nog har jag också skrivit saker som sannolikt har sårat eller ibland t.om varit menade att sticka en kniv i någon som jag ansett förtjänar det. Men vad hjälper det. Jag väljer själv om jag vill vara den som trycker ner eller lyfter upp, den som hjälper eller stjälper osv.
Man kan bara förändra sig själv, och välja om man vill vara den där som skrattar åt andras elände, som vrider om kniven, eller om man vill vara den där som kanske plåstrar om såret. Man väljer faktiskt om man vill vara en bra människa eller inte, sen kan man bara göra så gott man kan för att leva upp till det.
Viktoria: Ja men precis. Det är så lätt att bli den här lilla, svaga, ynkliga människan som kastar giftpilar åt höger och vänster istället för att faktiskt försöka vara så bra man kan, oavsett hur andra väljer att vara. Man kan bara ändra på sig själv, inte på andra.
Leroy: Jo det är ju faktiskt så som det står. Vem ser man upp till, den lille som trampar på folk eller den store som lyfter upp andra? Den som är avundsjuk på andras lycka eller framgång, eller den som kan glädjas med andra ?Tänker man efter vilka människor man själv ser upp till så är det ju faktiskt de vänliga, rättvisa, snälla, omtänksamma. De som har sån självkänsla att de kan ge och lyfta upp istället för tvärtom.
@ Catta det är tänkvärt om man tänker efter och läser på åtminstone ett par gånger.
Fina ord som jag hoppas mnga tänker på innan som skriver eller trycker på enter knappen utifrån dne kunskap och respekt dom borde visa att dom besitter eller har.
Leroy
Leroy: Jag tror faktiskt inte att människor som trivs med sig själva, är nöjd med sin tillvaro och har lite självkänsla har något behov av att vara elak. Man märker direkt vilka som är osäkra, svaga, är missnöjda med livet och sig själv. För de är ofelbart elaka, missunsamma, avundsjuka och bittra. Man måste försöka se till vad som är bra, vad man har snarare än vad man saknar.