Ur askan i elden…

Två små barn 4 och 6 år gamla placerades i jourhem då det misstänktes att de biologiska föräldrarna misshandlade dom. Den 57-åriga jourhemspappan ska sedan ha begått flera fall av grov våldtäkt, våldtäkt och sexuella övergrepp. Man har även hittat över 900 barnpornografiska bilder samt en film i mannens dator. Mannen har erkänt brotten men motsätter sig att övergreppen och våldtäkterna ska ha pågått under så lång tid som åklagaren hävdar. Den åtalade mannen har under flera år haft jourhemsplacerade barn, och frågan är hur många av dessa barn som utsatts? I åtminstone ett fall så har han anmälts för misshandel av ett barn men friades.

Dessa barn berättade vid en träff med sin mamma om de våldtäkter mannen ska ha begått. Mamman kontaktar polis och en anmälan upprättas. Man ringer också socialjouren. Men socialjouren anser uppenbarligen inte att de akut behöver ta barnen därifrån utan låter dom stanna en natt till med jourfamiljspappan.Redan där begår man ett fel som borde vara straffbart. Kommunerna kritiserades också på en rad punkter, bland annat för att man inte gjort en djupintervju med familjen innan barnen placerades där.

Socialnämndens ordförande Maria Fälth säger att de troligtvis fått klartecken ändå eftersom de hade ett gott rykte, goda referenser och var utan anmärkningar.Men hon menar att det behövs mer explicita  frågor i en djupintervju. Hon ger som exempel ”utnyttjar ni barn sexuellt?” och ”ägnar ni er åt misshandel av barn?” på frågor som borde läggas till.

Men alltså är kärringen helt bakom flötet? Vilken förövare skulle svara ja på de frågorna?

Jourfamiljer och familjehem behövs absolut och det normala är inte att man våldtar eller misshandlar barnen. I de fall jag kommit i närheten av så har man kontrollerat familjerna så långt det är möjligt. Man har gjort flera intervjuer med familjerna och de har fått lämna referenser. De har fått lämna utdrag ur belastningsregistret. De har fått vända ut och in på sina liv.  Man har gjort hyfsat täta besök och pratat med både “fosterföräldrar” , biologiska föräldrar och barn. Jag vet faktiskt inte vad man ska kunna göra mer för att säkra upp så man minimerar risken att barn i placeringar far illa. Det enda jag kan tänka mig är väl att prata oftare  och mer i enrum med barnen. Göra oannonserade besök. Lyssna NOGA när barn ger signaler om att något inte är bra.

Angående dessa små stackare så är bioföräldrarna fortfarande under utredning för misshandel. Möjligheten är att barnen togs från misshandlande föräldrar, de placerades definitivt hos en familj där mannen begick grova övergrepp. Nu bor de i ett annat jourhem hos nya människor. Endera visas det att föräldrarna är oskyldiga och då får barnen komma hem, eller så kommer de att placeras i ett mer bestående familjehem om föräldrarna befinns skyldiga. Barn ska inte behöva utsättas för detta hattande heller. Ett jourhem ska finnas för akuta mycket kortvariga placeringar. Inte placeringar som drar ut i månader. Kan man misstänka att barnen kan komma att behöva stadigvarande bo i familjehem så ska de så snart som möjligt få komma till en familj där de också får stanna om det visar sig behöva. Där är en brist. Jag vet en 3-årig pojke som fick bo ett år i ett jourhem för att sedan placeras i ett bestående familjehem, det är inte okej.

ABExpressen, DN, SvD,

Det här inlägget postades i Brott & Straff och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.