Psykisk ohälsa bland kvinnor ökar

Den psykiska ohälsan för kvinnor “mitt i livet” fortsätter att öka kraftigt och leder till sjukskrivningar, skriver SvD i dag. Kvinnor har dubbelt så hög sjukfrånvaro som männen. Och nu ska det utredas vad det kan bero på.

Utredningen som ska vara klar före årsskiftet ska även ge svar på vilka yrkesgrupper som är värst drabbade, exakt vilka åldrar det handlar om och hur långa sjukfallen är. Och hur mycket som är arbetsrelaterat.

Jag tror ju att privatlivet är en minst lika stor bov i dramat som arbetet, om inte större många gånger. I dag ska vi arbeta heltid. Ta hand om småbarn. Stressa med trötta ungar på morgonen innan man kommer  iväg på skola/dagis. Komma ihåg gympakläder, skolutflykter och läxor. Sedan ska man jobba en hel dag. Stressa iväg efter jobbet och hämta ungarna. Se till att det kommer mat på bordet, att det är hyfsat städat hemma, handla, diska, tvätta. Skjutsa på fritidsaktiviteter, och för att vara en riktigt bra förälder måste ju ungarna ha åtminstone två fritidsaktiviteter. Sen ska man förstås vara konstant tillgänglig på telefonen, ha stenkoll på mailen och inte att förglömma tala om på Facebook för hela världen vad man gör,vad man ätit och hur bra man har det .

Livet

Sen måste man förstås se till att vara lite attraktivför sin partner också. Inte för trött, inte på dåligt humör av all stress, se fräsch ut och hitta på lite överraskningar så inte förhållandet dör ut helt. Kanske har man en förälder eller mor/farförälder som behöver hjälp också. Också ska man få ekonomin att gå ihop för det kostar ju att köpa allt det här man måste ha också som stor tv, snygg bil och moderiktiga kläder. För att inte tala om att ens hem bör se ut som det är taget ur en inredningstidning. Extra plus i kanten får man om man är engagerad i något ideellt arbete eller någon styrelse. Också ska man sitta och avundas allt det där man önskade att man hade, avundas de andra som alltid verkar ha det mycket bättre. Ett bättre jobb, en bättre partner, snällare ungar, mer städat hemma. De som verkar ha hur mycket ork som helst, som alltid tycks vara så jävla nöjda. De som inte alltid är slutkörda och trötta.

Och detta tycks vara oavsett om man har enhjälpsam partner eller inte. Folk måste lära sig att tagga ner. Det viktiga i livet är familjen och vännerna, allt annat är en bonus eller en belastning. Du dör inte om du inte har telefonen igång 24/7. Inte heller om du skiter i att kolla mailen på en vecka. Du dör definitivt inte om du inte uppdaterat din Facebook med senaste middagen eller kloka ordspråk. Och inte heller om du inte har stenkoll på vad alla dina (oftast ytliga) Facebook-vänner gjort eller ska göra. Ingen kommer dö av att du inte lägger upp bilder på ungarna eller husdjuren på Instagram varje dag heller, eller knappar in fyndiga ramsor på Twitter, Du behöver inte vara tillgänglig och synlig för hela världen dygnet runt. Du behöver däremot vara tillgänglig för dig själv och dina närmsta.

Där tror jag en stor del av den psykiska ohälsan kommer in. Det är en massa totalt onödig stress som du själv skapar många gånger i din strävan att vara och ha allt som “alla andra” har. Jag tror de sociala medierna har en stor del i det också. Man ser hur bra alla andra verkar ha det, hur fint de har hemma, hur nöjda med livet alla verkar vara. Man undrar vad man gör för fel själv som inte kan ha det så. Varför man själv inte orkar när alla andra verkar ha en outtömlig energi. Så vad skulle jag vilja säga till folk då? Jo:

  • Många visar upp en fasad på tex Facebook . Allt är inte vad det ser ut att vara.
  • Ytterst få vill visa att de inte orkar med alla krav, det är ett tecken på svaghet och vem vill medge det? I dagens samhälle ska man vara stark och energisk.
  • Bakom fotot på de glada barnen i soffan så finns förmodligen ungar som tjatar, bråkar, trotsar och stökar, precis som dina.
  • Bakom den fina tallriken med mat och de levande ljusen så har det förmodligen stått en “kock” och svurit för att h*n brände sig, för att såsen kokade över, för att nån har snott alla tändare igen.
  • Bakom den nya bilen finns ofta en stor skuld där folk sliter med avbetalningarna
  • Bakom orden “Min älskade make/maka” finns förmodligen samma trubbel i förhållandet som hos alla andra
  • Bakom det glada “ Åh idag har jag städat heeela huset” följt av en stor smilegubbe,  finns förmodligen en helt utpumpad människa.
  • Bakom den där konstant positiva människan så finns troligen en massa bekymmer som hos alla andra, skillnaden är att för vissa är fasad viktigt, medan andra inte orkar ha en fasad

Det handlar om att prioritera för att inte bränna ut sig och hamna i depressioner, ångesttillstånd och annat. Det viktigaste bör vara familj och vänner. Att ha en inkomst så man klarar sig. Att ge sina barn det de behöver för att må bra, inte bry sig så jävla mycket vad alla andra verkar ha. Resten kan man bry sig i om man har tid, lust och ork. Livet är ingen tävling i vem som har mest, vem som ser bäst ut, vem som bor finast eller har lyckats bäst karriärmässigt. Ingenting av det kan du ta med dig när du dör vilket som. Däremot har du att välja på att leva ett bra liv utan stress, eller bränna ut dig i din strävan att ha en både materiellt och socialt snygg fasad att visa upp.

Det här inlägget postades i Lite av varje och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

<----Välj en bildfil (JPG)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.