David och Sorina

David 24 år och hans flickvän Sorina 20 år sitter på varsin plats och tigger. De är två människor som vissa känner medlidande med, andra förmodligen hatar för att de förstör gatubilden. De har åkt från Rumänien till Sverige för att försöka tigga ihop pengar så de kan försörja sig själva och sitt barn. Jag har en bekant från Rumänien som berättat en hel del för mig hur det ser ut där. Hur de allra fattigaste bespottas och rent av hatas. Hur svårt det är att få jobb och att det precis som beskrivs i artikel är så att även om man får ett jobb några månader så är det inte säkert att man ens får betalt i slutänden. Så även om viljan att arbeta finns så är det inte säkert att man får några pengar.

[heading style=”1″]Å här sitter jag i värmen[/heading] Här sitter jag i mitt varma hus och dricker nykokt kaffe. Läser Expressen på nätet och ser artikeln om David och Sorina. Tänker att Sorina är lika gammal som min son, tänk om han skulle vara tvungen att sitta ute i kyla och tigga för att överleva? Jag tänker att jag haft tur som föddes i Sverige, landet där ingen behöver svälta oavsett om de har jobb eller inte, där ingen behöver frysa ihjäl eller tränga ihop sig med 10 släktingar i en utfryst etta. Där arbetslösa kan ägna sin tid åt att sitta på nätet och diskutera huruvida håriga ben är okej eller inte, eller bara chatta med polarna på Facebook. Landet där man inte behöver kämpa för sin överlevnad även om man är utan arbete.

[heading style=”1″]De är också människor[/heading] Texten i artikeln är ingenting som är nytt för mig, jag har hört så mycket om just de fattiga i Rumänien tack vare min bekant. Men så tittar jag på de foton Martin von Krogh tagit och ser en äldre parant “dam” trippa omkring med solglasögon, skinnhandskar, pälsbollar kring halsen och handväskan dinglande, och damen ger David fingret. Jag ska inte ens tala om vad jag skulle vilja säga åt den där människan. Jag bara önskar och hoppas att hennes omgivning talar om för henne vilken jävla skithög hon är.

Jag blir lite generad, så klart, men försöker glömma bort det, att det hänt. Jag försöker tänka att hon inte vet vilket situation jag är i. Men det är klart att det känns, det var ju en äldre kvinna, hon kunde ha varit min farmor, som visade mig fingret, säger David efteråt.

[heading style=”1″]Jag går emot mina principer[/heading] Jag brukar alltid säga att jag inte vill ge tiggare pengar för jag vet ingenting om dom. Jag vet inte om det står någon bakom som kommer ta vartenda korvöre, jag vet inte om det handlar om någon som har ett missbruk. Däremot så kan jag köpa mat, dricka, glass eller vad det nu må vara. Detta för att oavsett bakgrund, oavsett anledning till att de står där, så är det människor som på ett eller annat sätt inte har det bra, och mat behöver alla.

Nu ska jag dock gå emot mina vanliga principer då artikeln och det unga paret berörde mig starkt. Den ouppfostrade äldre damen ville visa David att han var en simpel tiggare utan något som helst värde, och jag säger bara up yours ditt eländiga vrak, du hjälpte honom just, för du gjorde mig förbannad!!

Jag har kontaktat journalisten som skrev artikeln och frågat henne om hon kan hjälpa mig att hjälpa paret. Jag har ett bättre betalt arbete nu och får alltså mer pengar över varje månad. Jag har tak över huvudet, mat på bordet, jag kan shoppa och slösa bevisligen. Som en start tänker jag ge dom det jag fick över från förra lönen, ett par tusen kronor. För mig kommer det inte förändra något, jag kommer fortfarande kunna hjälpa min egen son med det han kanske behöver, jag kommer inte behöva offra något livsviktigt för egen del.

Varje månad dras det några hundra från mitt konto till “välgörande ändamål”, jag kan lika gärna själv välja ut en specifik familj som jag vill ge dessa pengar till. Att ta en ung familj som har alla möjligheter att skapa sig ett bättre liv genom att kanske utbilda sig och på så sätt sätta ett långsiktigt mål för en framtida försörjning känns som vettigt. Det ska dock finnas en dialog så jag inte bara skickar pengar och inte har en aning om vad som händer. Det tycks dock som att paret har lite kämpaglöd och försöker skaffa sig en bättre tillvaro med de medel de ser står till buds. De är unga, de har ett litet barn. Ja det skulle kännas riktigt bra att kunna bidra till att de får det lite bättre.

Så nu hoppas jag på att journalisten svarar mig och att hon har möjlighet att hjälpa mig med att få till en kontakt så jag kan föra över ett startbidrag och sedan bidra med en fortsättning. Om inte annat får jag kontakta någon bekant i storstaden som får leta upp dom åt mig. Så…nu känns det bättre igen. Och för den fingerpekande damen har jag bara en önskan : Må du drabbas av mardrömmar om ett liv i fattigdom de närmsta 20 åren….

This entry was posted in Lite av varje and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

<----Välj en bildfil (JPG)