Jo man släpper ut människor som löper risk att återfalla i brott

Oisin Cantwell har skrivit en krönika om att allt färre mördare döms till vård även om de anses vara sjuka, och att detta leder till att de sitter ett antal år i fängelse helt utan vård för sina djupa störningar och då kommer ut troligen farligare än innan de åkte in. Jag vet inte om han har några belägg för det senare, att de skulle komma ut och vara farligare än innan de åkte in. Men det känns väl som att det är ganska mycket beroende på vilket sätt de anses sjuka och vilket motiv de haft att döda (svartsjuka, gängbråk, ekonomiskt etc).

Men sen kommer det här som jag verkligen avskyr när folk påstår:Rättspsykiatrisk vård en fördel

Jag hatar det där påståenden för att det helt enkelt inte är sant. Patienter inskrivna i den rättspsykiatriska vården släpps ut på permissioner, frigångar, hemgångar och fan allt vad det är även om man anser att de har en hög återfallsrisk i brott. Sen kan det kanske stämma med just Hagamannen att han blivit fortsatt inlåst, det vet jag inte, men det är heller inte så självklart som görs gällande att han skulle varit fortsatt inlåst. Han har lika gärna kunnat släppas ut för två år sen.

Men jag ska visa vårdförloppet på den person jag känner till bäst och som jag har all dokumentation kring. Min brors mördare JB.

JB dömdes till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning 2003 efter att ha slagit ihjäl min bror med minst 18 yxhugg i huvudet när han sov. Detta skedde efter åtta års planering och väntan på tillfälle. Jag har ju otaliga domar från förvaltningsrätten (FR) men jag ska försöka korta ner det till ett fåtal utlåtanden som är intressanta för frågan. Det blir ändå långt så jag lägger det i spoiler. Citat i kursiv stil.

Klicka här
I december 2004 informerar klinikens läkare förvaltningsrätten (FR) om att “Någon förändring av JBs psykiska tillstånd kommer rimligen aldrig att ske. Vården innefattar inte någon terapeutisk behandling eller liknande. Det handlar istället om ren omvårdnad. “

Detta bekräftade också läkaren i ett samtal med mig. Han sa att JB aldrig kommer att kunna bli frisk då hans störningar och hjärnskador inte går att bota. Att han alltså alltid kommer vara lika sjuk som han var vid tiden för mordet.

I mars 2005 ansöker läkaren om sk långtidspermission till ett boendekooperativ (alltså att han ska vara inskriven i vården men i praktiken bo i ett kooperativ). Han uppger att JB har en stationär hjärnskada och att “han varken blir sämre eller bättre. Det är därför rimligt att han får gå vidare till en annan boendeform”. En annan läkare uppger att det inte finns något speciellt riskbedömningsinstrument för patienter med hjärnskada. Och att “eftersom hjärnskadan inte kommer förändras så är det meningslöst att låta honom vara kvar på kliniken”.

Han är alltså lika sjuk som när han begick mordet, man konstaterar att han inte kommer bli friskare och att man inte kan bedöma risken för återfall, så därför är det meningslöst att låta honom fortsätta vara inlåst för vård?

I augusti 2005 beviljas JB en permission för att med familjen närvara vid ett dop.

I september 2005 nekas JB permission efter att jag påtalat att JBs familj ansåg att han var oskyldig till brott och att han heller inte var psykiskt störd. Jag ansåg att detta dels försvårade ev behandlingsinsatser och dels att det var en risk med tanke på att de inte tycktes förstå hur sjuk och farlig han de facto var. Läkaren medgav att det jag sa stämde men att de ansåg det vara ointressant, något FR inte alls höll med om och därför nekade permission.

I oktober 2005 ansöker kliniken om frigång för JB. Man uppger att man gör kontinuerliga riskbedömningar, detta då trots att man i mars påtalat att det inte går att göra riskbedömningar på patienter med hans störningar. Man påtalar att det faktum att han fortfarande förnekar sitt brott ligger honom till last, men att denna faktor aldrig kommer kunna påverkas (?) så får man göra riskbedömning utifrån andra faktorer.

Man uppger också att han hotat en annan patient 2004 men att det var en “normal reaktion efter att ha utsatts för enerverande patienter”. Man beskriver att “hans behandlingsbarhet är god, om man utgår från att målet är att han ska komma ut i tidigare föreslaget boende (boendekooperativ). Men att den inte är god om man tittar på möjligheten att tillgodogöra sig behandling av personlighet”. FR ger tillåtelse till frigång.

I augusti 2006 vid en prövning för fortsatt vård uppger chefsöverläkaren att vården bör fortsätta. Att “risken för återfall i brott är nedtonad, risken är i alla fall mycket svårbedömd”. Så risken är nedtonad, men å andra sidan är det svårt att bedöma? Man ansöker också om fortsatta permissioner 2 timmar två dagar i veckan till en närliggande butik, chefsöverläkaren anser det oproblematiskt.

I mars 2008 anför chefsöverläkaren att “ JB lider av en allvarlig psykisk störning. Under inflytande av den psykiska störningen begick han de brott för vilka han dömdes till vård. Det går inte att negligera den risk som kan uppstå om vården skulle avbrytas.” Man konstaterar alltså åter igen att den psykiska störningen var det som fick honom att begå mordet, och man har tidigare konstaterat att störningen inte går att bota.  FR beviljar trots detta JB permission två timmar två gånger i veckan till Ica och fyra timmar en gång i veckan till Sundsvalls stad.

I oktober 2008 uppger kliniken att “En bild av en allt tydligare lättkränkthet har framträtt. Detta i kombination med att JB förnekar sin skuld till det brott han helt uppenbarligen begått gör att risknivån får anses ligga ganska högt. Risk för återfall i allvarligare brottslighet föreligger om vården skulle upphöra”. FR gör bedömningen att JB i trängda lägen kan bli upprörd, men permissionerna tillstyrks.

I november 2008 ansöker JB åter igen om permissioner. Chefsläkaren tillstyrker detta. Åklagaren avstyrker då det pågår en förundersökning mot JB rörande olaga hot (det var alltså när JB försökt leja folk att ta död på bl.a mig), och han menar att det finns starka skäl till restriktivitet medan denna pågår. Det kan nämnas att detta hot inte var något kliniken upplyste FR om. FR beviljar trots detta fortsatta permissioner.

I april 2009 anför chefsöverläkaren följande: “JB lider av en allvarlig psykisk störning i form av hjärnskada. Han är dömd för allvarlig brottslighet som han dock förnekar att han gjort sig skyldig till. Brottsbearbetning har förekommit men utan resultat. Då allvarlig psykisk störning alltjämt föreligger finns risk för återfall i allvarlig brottslighet. “ Man fortsätter med att han dock är skötsam och följer alla regler, men att “en viss uppladdningstendens vid enstaka tillfällen noterats”.

21 juni 2009 flyttar man JB till Karsuddens sjukhus då man ansåg att det pga “offrets anhöriga” (läs mig) var svårt att slussa ut honom i Sundsvall. Alltså för att jag upplyste FR om sånt rättspsyk undanhöll som var viktigt för riskbedömningen.

Här kan noteras att jag omgående ringde verksamhetschefen på Karsudden och berättade om hur han försökt leja folk att ta död på mig och två andra. Det gjorde jag i förhoppningen att den nya kliniken skulle ta det på allvar. Jag fick svaret “Jaha och vad vill du jag ska göra åt det då…..”

15 Juli 2009 ansöker CHÖL på Karsudden om att få ge JB frigång på sjukhusområdet under två månader. Man tillstyrker en månad. Detsamma sker och beviljas flera gånger under resterande året i olika omfattning.

I oktober 2009 vid ansökan om fortsatt vård gör FR bedömningen att det finns risk att JB återfaller i brottslighet av allvarligt slag och att det med hänsyn till hans psykiska tillstånd och personliga förhållanden i övrigt är påkallat att han är intagen på sjukvårdsinrättning för vård som är förenad med frihetsberövande.

I mars 2010 beviljas JB tio dagars permission till sin införskaffade lägenhet i Sundsvall. Det beviljas trots att man alltså 5 månader tidigare ansett att det fanns en risk för återfall i brott av allvarligt slag, trots att man genom åren ansett att hans störning är lika allvarlig som vid mordtillfället och att den aldrig kommer att kunna botas eller ens behandlas.

I april 2010 ansöker man om fortsatt vård och CHÖL uppger då att vården är okomplicerad (tro fan det om han varken får terapeutisk eller medicinsk omvårdnad) . Man uppger att “återfallsrisken bedöms som låg under strukturerade förhållanden men ur riskhanteringssynpunkt är det viktigt att utslussning sker i ordnade former med skydd av rättspsykiatrisk vård”. FR anser att det finns risk att han återfaller i brottslighet av allvarligt slag och fastlår fortsatt vård men att frigång beviljas. Man beviljar också en fjorton dagar lång permission i Sundsvall (50 mil från kliniken alltså) till JBs lägenhet.

Han får allt fler permissioner till Sundsvall och jag får bakvägen höra att man tänker skriva ut honom inom kort. Med tanke på att han försökt leja folk att ta död på mig så beslutar sambon och jag oss för att flytta från Sundsvall trots att vi nyligt köpt hus.

Den 12 november får jag mail från Karsudden kl 12. 59 att han skrivs ut på öppen vård till Sundsvall kl 13.00….

Hovrättens dom kom alltså den 12/2-2003.  Det tog fyra månader innan han fick börja vara ute. Åka till mamma, gå på stan osv. Efter tre år försökte man få ut honom på ett öppet boendekooperativ. Det tog sju  år innan han var helt fri, trots att han fortfarande ansågs lika sjuk som när han begick mordet….. Så visst släpper rättspsykiatrin ut människor som fortfarande anses löpa risk att återfalla i brottslighet. De får permissioner. De skrivs ut. JB är inte ett udda undantag. Men sen finns också de som får sitta i en evighet för att ha stulit en chokladkaka. Rättspsykiatrin är extremt godtycklig.

Oisin skriver också detta:

Naiv Oisin

Den inventering Socialstyrelsen gjorde som Oisin hänvisar till visar att 2005 hade 9 personer vårdats längre än 30 år (3 st längre än 40) men bara 2 av dom är dömda för mord, de andra sitter för andra brott. Så de siffror han nämner i krönikan är ganska irrelevanta för att påvisa att mördare sannolikt sitter inlåst längre om de döms till vård. Socialstyrelsen gjorde en utredning mellan 1995 och 1999 som visade att vårdtiden för en mördare var i snitt 4,6 år. Alltså betydligt kortare än de som döms till fängelse. Däremot så är tiden ofta längre för de som döms för andra brott som stöld eller misshandel.

Det man också måste ha med  beräkningen är att vårdtiden inte slutar att räknas förrän du är definitivt utskriven.  Trippelmördaren i Göteborg var tex redan efter två år ute i det fria med egen bostad, skola osv, men på pappret var han inskriven för vård. JB fick redan fyra månader efter domen börja vara ute bland folk flera gånger i månaden, något som inte händer om du är dömd till fängelse.Och eftersom man ändå ansåg att det var meningslöst att ge JB vård så hade det varit rimligare om han dömts till fängelse.

Skulle någon journalist orka sätta sig och gå igenom domar från FR kring de patienter som dömts till vård för grova brott så skulle de också se hur många som anses löpa risk att återfalla i grov brottslighet som faktiskt ändå frekvent släpps ut på permissioner, frigång, långpermissioner osv….

Det här inlägget postades i Brott & Straff, samhälle och politik och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Jo man släpper ut människor som löper risk att återfalla i brott

  1. Svart-Malin skriver:

    Jag håller med och jag blir så irriterad på folk som (medvetet?) pratar i nattmössan.
    Här är ett annat exempel på en bestialisk trippelmördare, ena offrets knäskålar spikades fast i golvet. Det gick två år mellan det första mordet och de två andra där han slutligen åkte fast. Han dömdes till rättspsykiatrisk vård och fick sin första obevakade permission efter ett år! – och nio år senare var han fri.
    https://www.flashback.org/p31065049

    Här är två andra exempel på gossar som släpptes från rättspsyk fast de borde suttit kvar och då har jag knappt letat.
    http://www.expressen.se/kvp/slapptes-fri—mordade-igen/
    http://www.vk.se/736078/mordmisstanktes-psyke-ska-utredas?

    Sen är jag också väldigt skeptisk till dessa ”experter” och undrar hur pass mycket experter de verkligen är, det verkar ju vara rena lotteriet vad de kommer fram till. Ofta är de oense och några reserverar sig, och Rättsliga Rådet som har sista ordet är ofta i sin tur oense med de första.
    I ett fall som jag följt noga – dubbelmordet i Dalby stenbrott på fru och 8-månaders baby – är dessutom personalen oense med experterna i den första bedömningen. De som hade  hand om monstret dagligen ansåg honom inte sjuk eller störd till skillnad från psykiatrikerna som utgick från samtal där mördaren drog sina eviga litanior om ”röster”. RR höll inte heller med de första utan han dömdes till livstid. Psykopat är han säkert däremot men då är det ju så att psykopati är en störning och inte en sjukdom. Och hur ”vårdar” man någon för ondska? – ja ondska sa man ju förr om många av dem som vi kallar psykopater idag och i vissa fall tycker jag det är mer ackurat.

  2. Catta skriver:

    SM: Det finns hyfsat många som släppts ut som definitivt inte varit friska öht. Jag skrev ju bara för ett tag sen om killen i Sundsvall som flera ggr försökt döda folk de senaste åren men som ändå släpps ut på permissioner.

    Problemet är väl att man får utgå från samlad kunskap om beteendemönster, upplevelser, erfarenheter osv. Det är ju inte som med ett brutet ben att man ser att det är brutet och fixar det genom en gipsning. Man kan ge medicin mot psykoser, men man kan aldrig förutspå om det kommer komma fler episoder. Man kan hitta en fungerande medicin men aldrig garantera att personen fortsätter ta den när han kommer ut.

    Det finns instrument man använder för att i den mån det går identifiera risker. Så det är ju inte alldeles enkelt. Men när man ser på tex det jag skrivit om JB här ovan så ser man ju att de VET att han är lika sjuk som vid mordet, de VET att han har medel till hög risk att återfalla, man VET att han laddar upp, att han är lättkränkt. ÄNDÅ släpper man ut honom. Hur många fler patienter gör man så med? Vad har stått i pappren på snubbarna ovan?

    Om jag ska tycka så tror jag inte ett skvatt att Dalby-aset är sjuk på det sättet att han ska ha vård. Som du säger är han säkert psykopat men det går inte att bota så då ska han inte ha vård. Jag upplever honom som oerhört manipulativ och medveten.

  3. Trollan skriver:

    Jo, jag kände väl lite som dig när jag läste de där raderna hos honom. Det är väldigt försåtligt och låter så bra så det kan nog lura en hel del att det är så. Fast har man läst på bloggar och sett samlingen som visar att detta inte stämmer så blir man bara förbannad. Medvetet eller omedvetet? Det är ofta jag funderar på journalister och deras alster idag. Framförallt när man läser Aftonbladet.

  4. Catta skriver:

    Trollan: Ja jag trodde helt klart att det var så innan jag fick lära mig den hårda vägen att det har föga med verkligheten att göra. Jag tycker OC skrivit så mycket om brott och straff så jag har himla svårt att förstå att han inte skulle ha vetskap om detta. Men å andra sidan kan jag inte se varför han skulle vilja undanhålla den sanningen heller. Det är bara märkligt

  5. Pingback: Vad är vitsen med särskild utskrivningsprövning… | Cattasbubbla - Just read it !

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

<----Välj en bildfil (JPG)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.