Fiender som är lika som bär…

Har ni tänkt på vad många likheter i beteendet det finns mellan tokhögern och tokvänstern? Hur ytligt det engagemang i de grupper de säger sig värna är? Läste en tweet som passar in rätt bra i det jag ska skriva nu

Politisk agenda

När medierna skriver om en våldtäkt då ploppar tokhögern upp som svampar ur backen och pekar med hela handen mot “blattarna”. “Tacka sjuklövern. Vilket asylboende ska vi leta förövaren på. Ni ville ju ha det här mångkulturella. Tacka Mona Sahlin. “
Detta då innan det finns minsta fakta annat än orden våldtäkt och möjligen stad/område.

När medierna skriver om attacker på tiggare då ploppar tokvänstern upp som svampar ur backen och pekar med hela handen mot SD. “SDs kampanj har bidragit till detta. SD är ansvariga. Fy fan för dessa äckliga fascister. Vi måste stoppa SD. Tacka Jimmie Åkesson.”
Detta då innan det finns minsta fakta annat än orden attack mot tiggarläger/tiggare och möjligen stad/område.

Ibland får de rätt och ibland får de fel. Men den där självsäkra tonen, det där konstaterandet där det inte finns en chans i helvetet att det är några andra än blattarna/SD:arna är gemensam.

Så till nästa likhet de båda grupperna emellan.

Det kommer fram att våldtäktsmannen var en vit snubbe. De mest högljudda tystnar. Mumlar lite om att “Ja men i de flesta fall är det i alla fall blattar. Det var inte så konstigt att jag trodde det”. Sen försvinner de liksom ur debatten. Våldtäktsoffret har högre “tyck-synd-om-värde” om hon blivit våldtagen av en blatte. Var det en vit svenne så visst, det är illa men det finns inte så mycket att diskutera för man orkar inte gå djupare i ämnet. Är förövaren blatte så kan man ju gå vidare i migrationsdebatten och det sedvanliga “Tacka Mona Sahlin” i alla fall. Fenomenet våldtäkter och en djupare diskussion kring problem och lösningar är ganska ointressant.

Det kommer fram att han som attackerade tiggarlägret/tiggaren var en rivaliserande tiggare eller en romhatande iranier. De mest högljudda mumlar. “Ja men SD:s svans är ändå vidrig. Nästa gång så är det nån som agerar med våld mot tiggare pga deras kampanj”. Sen försvinner de ur debatten. Det är förvisso hemskt att tiggarna blivit utsatta men den attackerade tiggaren har högre “tyck-synd-om-värde” om den utsätts av en vit (bonus om den är SD:are). Är det en vit svenne så kan man ju gå vidare i fascistspåret och “Tacka Jimmie-diskussionen” i alla fall. Fenomenet tiggeri och en djupare diskussion om problem och lösningar är ointressant.

Om tokhögern varit det minsta intresserade av offren, om de verkligen känt det där djupa engagemanget och behovet av att skydda , hade de förstås fortsatt att agera och låta även när förövaren inte var blatte. Då hade de fortsatt att skriva om den där våldtäkten och diskuterat hur vi ska få stopp på att kvinnor blir våldtagna även när de får reda på att det var en vit snubbe. Men läskigt nog brukar en stor del av diskussionen totalt stanna av om det visar sig vara Ragnar från Säffle.

Om tokvänstern hade varit det minsta intresserade av tiggarna, 0ch känt att de verkligen hade ett djupt engagemang för deras situation, då hade de förstås fortsatt att agera och låta  även när förövarna inte var SD:are eller vita. Då hade de fortsatt att skriva om attacken och hur man ska få stopp på detta, även när det kommit fram att det var rivaliserande romer eller en romhatande iranier. Men läskigt nog blir det ofta knäpptyst även från det hållet när förövaren visade sig vara Muhammed från Iran eller Dimitri från tiggarlägret bortanför.

Också till den tredje likheten. När de då fått klart att våldtäktsmannen var vit eller han som attackerade lägret var rom/iranier etc då kör motståndarsidan i gång med raljerandet och gottandet. Tokhögern: Jaha nu tystnade visst vänstern. Nu var det inte kul att diskutera längre när det var deras skyddsobjekt som var förövare. Pinsamt att se! Tokvänstern: Oj då vad det blev tyst hos rassetrollen när våldtäktsmannen var vit! Vart ska vi utvisa honom då? Typiskt SD;are att alltid skylla på utsatta grupper.

Jag har tänkt på detta länge, hur jävla lite de här människorna egentligen bryr sig om de dom säger sig värna så djupt. Hur de tycks använda offren som sina egna politiska och ideologiska slagträn. De är precis likadana. Passar förövaren deras syften så jublar dom och skriver spaltmeter. “Titta här, vad är det vi har sagt hela tiden!” Är förövaren någon som inte passar deras syften så tycks attackerna/våldtäkterna/morden inte vara lika intressanta att diskutera.

Jag ger inte ett skit för deras låtsasengagemang i offren/de utsatta. Den dagen tokhögern lägger samma engagemang i debatten när en vit svenne våldtar eller den dagen tokvänstern skriker lika högt oavsett om förövaren är SD eller en annan tiggare, då kan jag seriöst tro att deras engagemang är äkta och genuint. Att de verkligen bryr sig om offren. Men till dess så kan jag bara se att de använder brottsoffer som slagträn i en ideologisk debatt, och det är lika äckligt oavsett vilket håll det kommer från…

This entry was posted in samhälle och politik and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

25 Responses to Fiender som är lika som bär…

  1. @skonaglomska says:

    Skönt att nikotinstoppet inte påverkat din skarpa hjärna och hjärta <3 Själv ångrar jag att jag slutade röka (på) när man försöker hänga med i debatten….

     
  2. Catta says:

    skonaglomska: Haha tack för det :) Kan bero på att jag tog en tjuvcig, eller så beror det på att utan nikotin så eldar jag upp mig mer och det jag inte orkat skriva tidigare för jag tänkt att det blir ett jävla liv som jag inte har tid att ta hand om, känner jag mer nu att “Bring it on då för fan” 😀

     
  3. Ulf T says:

    Jag håller med, men har en invändning:

    Att man vill lyfta diskussionen till en mer generell nivå betyder inte att man inte bryr sig. Du gör för övrigt detsamma: “Då hade de fortsatt att skriva om den där våldtäkten och diskuterat hur vi ska få stopp på att kvinnor blir våldtagna” – du talar inte längre om det enskilda fallet, utan om det generella problemet “kvinnor blir våldtagna”; samma argument skulle då kunna användas mot dig, eftersom du därmed ignorerar (?) problemet med att män våldtas*. Du skulle kunna försvara dig med att du visst bryr dig om män som våldtas, men att det inte är det problem som du själv brinner för att diskutera, så om det visar sig att offret var en man, förövaren var en kvinna, tystnar du då? Jag säger inte att just du skulle göra det, men principen är densamma: man väljer sina fighter.

    Sedan håller jag absolut med om att många debattörer lider svårt av “confirmation bias”. Det är nog rimligt att anta att de som gör det allra mest tenderar att inta extrempositioner, medan mer nyanserade och självkritiska personer dras mer mot mitten.

    Men jag vill påstå att det är mer oviljan att nyansera sin position som är problematisk, än att folk har olika hjärtefrågor som de slåss för.

    * Och jo, utgår man från studier av “sexual violence” och “sexual coercion” är det inte ovanligt att kvinnor rankar högre än män som förövare – åtminstone i frekvens, ungefär på samma sätt som med relationsvåld. En försiktig tolkning skulle vara att dessa fenomen är någorlunda jämnt fördelade mellan könen. Tittar vi på brottsstatistiken ser det dock helt annorlunda ut: män anmäler inte kvinnor som förgripit sig på dem (ofta medger de inte ens för sig själva att de är offer), och om de anmäler tas de sällan på allvar, alt. blir hånade eller själva anklagade. De som satt sig in i detta förhållande kanske inte alls håller med om att den stora och viktiga frågan är hur man skall hindra att kvinnor blir våldtagna, eftersom den frågan redan tar upp stort utrymme. Det är inte otroligt att den jämna fördelningen delvis kan förklaras med att det är stort fokus på att minska mäns våld mot kvinnor (och det tycks ha minskat), medan kvinnors våld mot män nästan alltid passerar utan vare sig kommentar eller åtgärd (och det tycks snarare ha ökat).

     
  4. Catta says:

    Ulf: Tror du förstår mig fel. Jag fattar att man kanske inte engagerar sig i världens alla slags brottsoffer, vissa brinner för en specifik fråga (våldtäkter, våld mot kvinnor/män, våld mot barn etc). Det jag syftar på är snarare att så länge man tror att förövaren är den man “hoppas” då är offret i fokus och man påtalar hur synd det är om offret, sen när man får veta att förövaren var “fel” då tappar man också intresset för offret.

    Och det får man väl göra, jag har inga åsikter att alla ska sitta och lida med offren, men det jag ifrågasätter då är om man verkligen bryr sig öht om offret, eller bara om den ideologiska poäng man kan vinna.

     
  5. J.G says:

    Jag tänkte precis på det här när jag läste om det vidriga knivmorden i Västerås. Nu när mördarna har fel hudfärg så varnar TT för att de kommer gå ut med etnicitet i sina telegram. Och tidningarna skriver knappt om offren, utan hur synd det är om förövarna och hur andra asylanter känner rädsla. Inget om hur folk känner rädsla för att gå till IKEA eller något sådant eller offrens släkt och vänner, för det skulle ju göra de “stakars” gärningsmännen till vad de är, vidriga monster.

     
  6. Catta says:

    Ulf igen:: Läste lite snabbt där, men ja fenomenet finns även i andra sammanhang. Det står i tidningen att “Våldtäkt, offret misshandlat” och det kommer vara en massa folk som diskuterar och engagerar sig. Framkommer det att offret var en man eller kanske en kvinna som våldtagits av en annan kvinna så kommer helt klart en viss grupp att tappa intresset för offret de tidigare sa sig värna så mycket, enbart för att offret inte var det primära, utan den ideologiska poäng de kunde göra på det.

    Jag tog i texten ett exempel (kvinna) men det går att omsätta i vad man nu vill förstås. Poängen var “offer”.

     
  7. J.G says:

    Och jag kan inte ens stava…

     
  8. Catta says:

    J.G: Jo det är samma åt det hållet. Färg har blivit en alltför viktig faktor i vårt samhälle. Både åt ena och  andra hållet.  Oavsett färg så är det människors beteende som är relevant. Ingen mördar för att han föddes svart, däremot kan han mörda för att han är svartsjuk, i ekonomisk knipa, psykiskt störd etc. Man är heller inte per automatik ett skyddsvärt offer som måste skyddas och försvaras för att man är svart (brun eller what ever)..

     
  9. J.G says:

    Något annat jag tänkt på är att det ju inte är så stor skillnad på nazister och vänstern. Nazister (National Socialister) och vänstern (olika sorters Socialister) skiljes bara på att ena ogillar judar och andra ogillar oliktänkande.

     
  10. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    Jag har själv en tendens att agera djävulens advokat och att ta vad jag ser som den underrepresenterade sidan, särskilt då den är kontroversiell och ses med oblida ögon. Sålunda tar jag mig gärna ton och försvarar nazisters rätt att demonstrera, men håller tyst om vänstermänniskors lika rätt att göra det. Inte för att jag anser att de har mindre rätt, men jag ser inget behov av att försvara deras rätt, den är allmänt vedertagen. Så ser jag att det är i de flesta av fallen du nämner där uppe. Jag ser att det är ett problem att rapporteringen i slaskmedia är förvrängd och osanningsenlig. En våldtäkt är givetvis precis lika fel oavsett om förövaren var vit eller “blatte”, men jag för min del känner att det finns ett behov av att lyfta “blattarna” i våldtäktsdebatten eftersom media gör precis tvärtom (man skall däremot inte peka åt något som helst håll innan man har korten på bordet). Jag känner inget behov av att lyfta den vita svennen, för det görs till övermåttan. Visst kan man säga att jag därmed driver en politisk agenda. Men då ska också sägas att jag i det individuella fallet inte bryr mig ett smack om vem eller vad den skyldige är, det enda som är av intresse är brottet och omständigheterna kring det.

    Skall också säga att jag inte försöker framställa mig som medkännande med offren. Jag har väldigt svårt att förstå “medkänsla” med en person som man aldrig har träffat eller haft något som helst att göra med, som de facto för mig personligen bara ett abstrakt begrepp i nyhetsflödet. Jag spar mitt medkännande för de människor jag själv kommer i kontakt med. Jag tror det behövs bättre och gör mer nytta där. Jag argumenterar inte utifrån medkänsla utan utifrån min känsla för rätt och etik (där medkänsla är en viktig komponent i insikten att andra i lika grad som mig själv utgör centrum i sitt subjektiva universum). Man brukar i sammanhanget för hur en stat är organiserad (särskilt den amerikanska) tala om “checks and balances” (spärrar och motvikter) som skall hindra det politiska systemet från att barka åt helsefyr. Jag intar nästan per automatik en motviktsposition i debatter för att jag ser att det finns ett behov av motvikter, och därav är jag också oftast tyst när majoritetens kör gör sin stämma hörd. Jag föredrar att vara en kontrapunkt.

     
  11. Ulf T says:

    <a href=”http://cattasbubbla.se/2015/08/11/fiender-som-r-lika-som-br/#comment-18374″>J.G.</a>:

    Lite intressant i sammanhanget kanske att folk skulle känna sig rädda för att besöka IKEA p.g.a. det som hänt. Inget har framkommit, vad jag har sett, som skulle indikera att det är farligare än förut på IKEA. De har snarare stärkt bevakningen och slutat sälja knivar (var det IKEA-knivar som användes vid morden?) Rent objektivt borde alltså IKEA vara en ännu tryggare plats än förut.

    Men så är det ju: folk hänger upp sig på detaljer som de kan relatera till på ett personligt plan. Att dådet skedde just på IKEA är högst sannolikt en irrelevant detalj. Ändå ges det relevans p.g.a. den känslomässiga kopplingen.

     
  12. Catta says:

    dolf: Jo du har poänger i ditt resonemang. Men det handlar inte om att ena sidan är mer accepterad än den andra (vilket är fakta i sak) etc utan om spelet att man bryr sig så jävla mycket när man egentligen bara använder offren som slagträn. För mig får folk vara hur ointresserade som helst av allehanda offer, man är olika, men jag avskyr när man utnyttjar människor som råkat illa ut i sina egna syften att vinna ideologiska poäng.

     

     
  13. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    Tillika har du poänger i ditt resonemang. Jag bara, min vana trogen, agerar motvikt. 😈

     
  14. Ulf T says:

    Dolf,

    Jag har väldigt svårt att förstå “medkänsla” med en person som man aldrig har träffat eller haft något som helst att göra med, som de facto för mig personligen bara ett abstrakt begrepp i nyhetsflödet.

    Jo, jag fungerar på lite liknande sätt. Även om jag kan förstå att medkänsla även från okända personer kan vara till stor hjälp ibland, är det inte riktigt min stil att bidra med ord som vare sig kostar något eller ens behöver vara sanna. Jag försöker hellre använda min analytiska förmåga för att förstå och beskriva förhållanden som kan ha bidragit till att dåliga saker sker. Det är inte gratis precis – jag lägger ned avsevärd tid på research för att faktiskt kunna bidra med substans i debatten. Bakom detta engagemang ligger en hel del medkänsla, vill jag påstå.

    Jag såg förresten nyligen en kommentar på den eminente Johan Grås blogg. Johan Grå kan nog framstå som torr, och inte direkt medkännande i klassisk bemärkelse, även om det framgår tydligt att han har för avsikt att hjälpa människor (tolka inte detta som kritik! Hans blogg är utmärkt och viktig). Uppenbart lyckas han emellanåt nå fram till människor:

    Jag hittade av en slump din blogg för en vecka sedan och du gav mig en livskris. Eller kanske snarare en mycket dramatisk aha-upplevelse. Du har just ryckt bort en liten trång låda som tydligen har suttit över mitt huvud hela livet – snacka om att jag känner mig förvånad!

    Du har träffat mig mitt i prick! Det känns som att det du skriver är riktat direkt till mig. De senaste dagarna har jag lustläst de flesta av dina inlägg flera gånger per dag. Vilket uppvaknande!

     
  15. T says:

    Jag vill nog helst stänga av när det blir för mycket, att inte ta in det eller ironisera först men främst vägrar jag godta dessa dårars världsbild som den rätta.  Det är som om deras grej är en enda lång LSD-tripp. Kokain är snart lika billigt som vetemjöl, till och med råttorna under marknivån blir ju påtända av avloppsvattnet.

     
  16. Catta says:

    Jag kan inte påstå att jag sitter dagarna i ända och känner med alla de offer som finns heller. Vissa människor känner jag mer med än andra (av olika skäl), vissa brott engagerar mig mer är andra, och så är det nog för de flesta. Men om det är ett brott där jag känner särskilt för offret, så kommer jag göra det oavsett vem förövaren är. Och där är väl skillnaden. Blir jag engagerad i ett brott så tappar jag inte engagemanget och intresset för att förövaren inte är den jag trodde (eller hoppades av ideologiska skäl).

     
  17. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    @UlfT

    Jag kanske uttryckte mig lite slarvigt, “känd/okänd” är inte i sig ett kriterium. Kanske snarare skulle ha sagt “en person som man inte har någon som helst koppling till”, vilket vore en viktig distinktion. Jag kan givetvis ha medkännande med en okänd person som blir knivskuren i en butik där jag befinner mig, och skulle då agera för att göra något för denna personen. Men vi har då en koppling i och med att vi befinner oss i samma utrymme och det är möjligt för mig att göra något aktivt i situationen. Men medkänslan är ganska bortkastad när det handlar om en person som blir knivskuren i andra änden av landet.

    Poängen med emotioner är att de är bränslet som driver handlandet. Emotioner har bara värde i den grad de på ett eller annat sätt kan omsättas i handling. Och visst, att man ger sig in i debatten är ju i sig en handling, så det finns ju en emotionell koppling där. Men det är ganska meningslöst att bara bli upprörd över något om man ändå inte kan göra, eller har för avsikt att göra, ett smack åt.

     
  18. T says:

    Catta: Vi har alla fått bördor att bära. Du också, extra mycket. Nånstans måste man dra gränsen för att engagera sig runt omkring annars äts man upp av det. På en 10-gradig skala så är det bäst att sikta på saker som är en 8 eller högre. Känner man att man vill ställa tillrätta för tidigare dumheter så kan man ha en lista med incidenter att bocka av som i My name is Earl. Fast sånt händer bara på TV 😀

     
  19. Svart-Malin says:

    Jag känner igen mig i mycket av det dolf skriver i sin första kommentar. Jag uppfattades säkert som mycket vänster under de nyliberala åren på 90-talet, och som mycket höger idag, trots att jag egentligen tycker ungefär likadant i sakfrågor. Kärringen mot strömmen kallar jag det.

    Men det är ju inte det inlägget handlar om som jag läser det. Utan mer om hur folk t.ex kan “rasa” vid diverse brott så länge man tror att det kan hjälpa till att övertyga folk om den egna världsbilden och gynna ens politiska rörelse.
    Som exempel minns jag en tråd på flashback om en våldtäkt där flashare gick på i värsta stilen och hojtade om att våldtäktsmän borde fan avrättas och att de gärna ställde upp och ut med namnet så vi kan ta hand om låglivet. Stackars stackars tjej hette det och så kom det nåt från någon annan om zoomalier (eller liknande uttryck) som borde skickas dit de hör hemma i djungeln, och bevisade därmed vilken idiot den var. Så höll det på ända tills det visade sig att den anklagade var en vanlig Anders Andersson från Anderstorp. Då tvärvände det totalt och nu tyckte samma personer att eftersom 90 % av alla våldtäktsanklagelser är falska så borde man kanske lugna sig. Bruden kanske hade ljugit ihop hela grejen, det vet man väl hur brudar är.

    Den vändningen är så typisk för hur det fungerar. Samma till vänster. Minns hur en svart man blev misshandlad och utslängd från en bro i Malmö. Oj vad det rasades och gräts över rasismen och vad hemskt det var att nynazister drog fram på gatorna igen. Så kom det fram att misshandlarna var araber och då var det inte intressant längre. En demonstration mot afrofobin drog tjugo pers när det inte längre gick att dölja att det inte alls var nynazister. Nu rasades det istället över att folk skrivit att det var araber, jävla rasister!

    “Aktivister” eller svansar som det heter nuförtiden 😀 agerar precis likadant på båda sidor.

     
  20. Catta says:

    T:: Man engagerar sig i det man orkar och tycker är viktigt/intressant, och jag har inga “krav” på att folk måste lida med brottsoffer eller “kämpa” mot vissa saker. Däremot avskyr jag när man utnyttjar människor som är de sista som borde utnyttjas.

    SM: Precis så, du har greppat exakt fenomenet. Och jag avskyr det! Som nu Ikea-dådet. TH “jublar” de har fått ännu ett vapen i sin ideologiska kamp. TV är knäpptysta och bekymrar sig mest om vilka rasistiska konsekvenser det kan få. Hade det varit det omvända hade TH varit knäpptysta och TV hade skrivit spaltmeter om rasismen (för det hade givetvis setts som rasistiskt oavs motiv).

     
  21. dolf (a.k.a. Anders Ericsson) says:

    @Sot-Maria

    Utmärkt exemplifiering av Cattas tes. Har inget att invända där.

     
  22. T says:

    Catta: Instämmer 100%  Friska män hjälper kvinnor, barn, sjuka och svaga. Sjuka män utnyttjar dem. Behöver jag tillägga mer?

     
  23. Catta says:

    T: Vi kan tillägga att friska människor (Så väl män som kvinnor i debatterna har det här beteendet) utnyttjar inte sjuka,svaga,brottsoffer,barn etc.

     
  24. T says:

    Catta: Jomenvisst, instämmer helt. Jag såg det först ur mitt perspektiv där vissa är så snabba att dra alla män över en kam.

     
  25. Catta says:

    T: Det är bara att konstatera att idioti inte har nåt särskilt kön, särskild hudfärg, särskild etnicitet eller ideologisk tillhörighet. Den finns överallt

     

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *


<----Välj en bildfil (JPG)