Bitterhetssyndrom

Jag snubblade över en artikel som fick mig att söka runt lite mer i ämnet  för det var intressant. Jag har inte ens hört talas om detta fenomen trots att det tydligen diskuterats i flera år. Artikeln handlade om bitterhet. Flera internationellt framstående forskare i psykiatri anser att långvarig djup bitterhet ska identifieras som en psykisk störning “Post-traumatic embitterment disorder” . PTED.

Bitterhet är en normal känsla när man råkat ut för något slags psykiskt trauma. Din partner kanske lämnar dig helt hux flux utan att du sett det komma, den vän du känner mest tilltro till av alla visar sig gå bakom din rygg, du kanske förlorar ditt jobb efter 20 års trogen tjänst. Det är då rimligt att bli bitter. Men de allra flesta klarar av att släppa de negativa känslorna efter en tid. De klarar av att hantera förlusten eller misslyckandet, de går vidare och kan se att livet fortsätter trots denna händelse.

Men så finns den här lilla procenten människor som fastnar i sin bitterhet, där bitterheten till slut tar över hela deras liv. De blir fientliga och hatiska. De tappar vardagen i alla aspekter, det enda de kan tänka på är den här händelsen som var startskottet till bitterheten. Den som har PTED inser inte att förändringen ligger hos dom själva utan de tror och tycker att omvärlden ska förändras, att det är någon eller något utanför dom själva som måste förändras för att de ska kunna må bra igen.  De hamnar i en negativ tankespiral som de inte tar sig ur.

hat

Och det är då det gått över från att vara en förvisso negativ men normal känsla till att bli ett sjukdomstillstånd. Precis som att ångest kan vara en normal reaktion, men när den hindrar dig att gå ut har den blivit ett sjukdomstillstånd.

Psykologen Carsten Wrosch har i många år forskat om negativa känslor och dess inverkan på människor. Han säger att långvarig bitterhet kan påverka personers psyke.

Han och hans partner Jesse Renaud har gjort en studie om just bitterhet, och varför vissa fastnar i bitterhet medan andra tar sig ur de känslorna. En av de främsta orsakerna till att man fastnar i bitterhet är en känsla av misslyckande säger dom. Och det är precis vad jag alltid sagt, att såna här evighetsbittra människor är bittra på grund av att de känner att de misslyckats. Att deras liv inte blev det dom ville, drömde om eller tycker sig förtjäna. Kanske till och med att de blivit en person de inte vill vara. Det har inte blivit som de tänkt och velat helt enkelt och de skyller det på allt och alla utanför sig själva och därför kan de aldrig komma vidare.

En intressant upptäckt är att man kan se ett mönster av biologisk dysreglering hos de sjukligt bittra. Alltså en fysiologisk funktionsnedsättning som kan påverka hjärta, blodtryck, ämnesomsättning och immunförsvar. Konsekvenserna av den sjukliga bitterheten kan alltså bli autoimmuna sjukdomar och kraftig viktpåverkan (upp eller ner), stroke eller hjärtattack. Det kan alltså leda till både allvarlig fysisk och psykisk ohälsa.

Man har gjort en lista för att skatta om man kan antas lida av PTED. Diagnoskriterierna ska då vara

(A) Att man utvecklat emotionella eller beteendemässiga symptom efter en negativ händelse
(B) Händelsen ska ha uppstått på något av följande sätt:
(1) Personen är medveten om händelsen och ser den som orsak till sin sjukdom
(2) Händelsen uppfattas som orättvis, en förolämpning och en förödmjukelse
(3) Personens respons på händelsen är känslor av bitterhet, ilska och hjälplöshet
(4) Personen reagerar med upprördhet när den påminns om händelsen
(C)Karaktäristiska symptom är påträngande minnen och en negativ förändring av det psykiska måendet
(D) Ingen uppenbar psykisk sjukdom som kan förklara det nuvarande tillståndet fanns innan händelsen
(E) Man presterar sämre i de dagliga aktiviteterna
(F) Symtomen ska finnas i minst sex månader.

KBT (Kognitiv beteendeterapi) anses vara en bra hjälp för den som kan antas lida av PTED. Och det är rimligt. Bitterhet kommer av ett negativt tankemönster, i KBT får du lära dig att förändra dina tankemönster, hitta andra sätt att se på saker. Där kan man peka på att det finns andra känslor man kan använda sig av än bitterhet, ilska, hat och hämnd. Att man kan förlåta, välja att lägga saker bakom sig och gå framåt, att man kan fokusera på glädjen över det man har istället för att fokusera på det man saknar och det som gör en bitter och hatisk.

tanke

Så summan av kardemumman. Tar hat,ilska, och hämndbegär upp en stor del av ditt liv, så stor del att du missar umgänget med dina barn, buset med dina barnbarn, tiden med dina släktingar och vänner och att du inte längre har tid att syssla med dina fritidsaktiviteter, sök hjälp, för det finns hjälp att få. Omvärlden kommer inte ändra sig för att du sitter hemma och är bitter, vill du ha en förändring så sök den själv. Ta ansvar över ditt eget liv och mående.

Wikipedia

This entry was posted in Lite av varje and tagged , , , . Bookmark the permalink.

21 Responses to Bitterhetssyndrom

  1. Väldigt intressant det här. Jag tror de flesta kan se situationer i sitt liv när det kunnat bli så här, och även situationer hos ens närstående. Jag tror det är väldigt viktigt att omgivningen ser och stöttar, det kan ju vara väldigt svårt att själv se det, när man är mitt uppe i det. Min gube, t ex, skulle ju mycket väl kunna sätta sig på baken och ge upp, efter de senaste årens vedermödor. Varför drabbar det här mig, liksom. Och visst har man rätt att känna så, men som du beskriver ovan, en dag måste man ta beslutet att antingen ge sig hän i negativa tankar, eller leva vidare. Och jag tror att när det gäller jobbiga och svåra situationer, så måste man göra ett aktivt val, för det händer inte av sig själv.

  2. Catta says:

    Jo så är det ju, jag tror att om man är ensam, kanske inte har någon familj som har tid  eller ens några vänner så är det nog lätt att fastna i bitterheten. Att känna att inte nog med att ”det här” hände utan ingen jävel bryr sig heller, också blir man än bittrare.

    Och visst är det så att man själv måste ta itu med saker och ting, inte minst sina egna känslor. Det finns ingen John Blund-figur som strör lyckoflingor över en liksom utan man måste själv agera för att ta sig ur bitterheten.
    Och jag tycker absolut att det ska in som en psykisk störning när det går så långt att hela livet påverkas av det. Det är ju inte friskt eller sunt att släppa allt och bara fokusera på det dåliga, mörka. Det ger ju konsekvenser för både dom själva och omgivningen.

  3. Ja, när det gått så långt så är det definitivt dags att göra något åt sitt liv, och i en positiv riktning. Nånstans så finns ju den där normalt fungerande människan, och det är väl den man måste hitta. När jag känner att jag håller på att sjunka ned i för mycket självömkan så går jag ut och gräver lite i trädgården, eller så handarbetar jag. Man kan inte vara bitter på livet när man ser något fint växa ur jorden eller ens egna händer 🙂

  4. Catta says:

    Precis så. I de här studierna har man kommit fram till att de som hamnar i det här blir hatiska och fientliga mot sin omgivning, så det är ju inte så att bara den sjuke drabbas, utan även människor utanför. Och då bör man ju faktiskt ta det på allvar, när beteendet skadar andra.

    Jag är nog inte alltid så psykologisk, jag blir ofta förbannad på människor som låter sin bitterhet gå ut över andra. Jag kan ta att de gnäller på att än den ene än den andre är skyldiga till ditten och datten, jag kan ta att de svär över hur jävligt livet är för just dom (för alla andra har det ju bra, det är bara den här personen som har ett helvete liksom), men när de fortsätter månad in och månad ut blir jag förbannad.

    INGEN får lycka, välgång, bra ekonomi, vänner, partners, karriär, givande fritid eller vad det nu må vara kastat i skallen. Man måste anstränga sig själv för att få livet att bli det man vill

  5. Hehe, vem kan vara pyskologisk och inkännande hela tiden? Det vore omänskligt att begära det av nån, men kruxet är ju att de flesta av oss går vidare. Om man ska gå runt och skylla andra för de val man själv gör, då blir ju livet jävligt jobbigt, och då ligger ju bitterheten väldigt nära. Själv blir jag tvärförbannad på folk som medvetet skadar andra och sen säger att de hade inget val. Wtf, liksom. Om man har förmågan att välja att skada nån annan, då har man också förmågan att välja att inte gör det. Då kan man ju dessutom klappa sig själv på axeln för ett gott val, och må lite bättre på kuppen 🙂

  6. Catta says:

    En del människor är ju åt andra hållet istället, de drabbas av alla tänkbara jävligheter i livet men kavlar upp ärmarna och går framåt bara.
    Om man har förmågan att välja att skada nån annan, då har man också förmågan att välja att inte gör det”


    Inget val kan man säga om nån står med en ”pistol mot huvudet” på en, annars har man alltid ett val. Men det är lite samma fenomen, det är alltid någon eller något utanför en själv som är orsaken till att man beter sig på ett visst sätt. Hade hon bara lyssnat hade jag inte behövt slå henne typ

     

     

     

     

  7. Karin says:

    Jag är inte bitter, jag är arg/ilsken. Antagligen finns det någon

    diagnos till det också.

    Varje dag får jag hålla ihop kroppen för att inte explodera

    av ilska över vad jag ser eller hör.  Det är tungt.

  8. Catta says:

    Är du arg/ilsken hela tiden? DET måste vara tungt, ja!
    Diagnos eller inte, men jag tror definitivt att det finns hjälp att få. Jag har ju själv ett jävla humör, blir jag väl arg så blir jag så jag kokar och nästan skulle vilja strypa nån, men det är sällan numer. Men jag kan tänka mig att känna så för jämnan….Nä livet är för kort för att man ska gå med negativa känslor i tid och otid, så iväg och sök hjälp istället

  9. T says:

    Jag har ett hetsigt humör men med åren har jag lärt mig att hantera sånt. Antingen undviker man sådana som gör att man exploderar eller så gör man något åt det, ungefär som KBT fungerar, att hantera situationer från ett annat perspektiv, att inte agera impulsivt. Man kan inte bara rusa genom livet för livet hinner ikapp dig och biter dig i arslet när du minst anar det. En del säger att jag har tur, jag brukar bara säga att ju mer jag tänker efter först och handlar därefter, desto mer tur har jag.

  10. Catta says:

    En del säger att jag har tur, jag brukar bara säga att ju mer jag tänker efter först och handlar därefter, desto mer tur har jag.”

    Haha, ja så är det ju 🙂
    Allvarligt, att ständigt gå omkring och ha negativa känslor påverkar både fysiskt och psykiskt, det kanske t.om är något läkare borde bli bättre att ta med i samtal med patienter som uppvisar olika fenomen som tex väldig viktuppgång/nedgång, problem med immunförsvar och blodtryck eller vid uppvisande av lindrigare psykisk ohälsa.

    Jag tror ju en hel del människor bär på alldeles för mycket negativa känslor. Och finns det hjälp att få så är det ju bra om man kan få det, och drabbas omgivningen av ens hat/aggressioner är det en skyldighet att söka hjälp

  11. Ann-Charlotte says:

    Ja jag har gått i KBT i ett års tid och det är det bästa jag gjort. När jag började i terapi var jag arg och till och med hatisk och eftersom jag är en känslig individ blir jag nästan sjuk fysiskt av att gå och bära på massa negativa tankar och känslor. Ett mörker hade jag inom mig. Sen började jag ta ansvar för mitt liv och de situationer jag valt i livet och insåg att mycket var mitt eget fel och att det var mina egna handlingar som fört mig dit jag var då. Och då var jag inte lika arg längre. Jag tänkte ”aha det där kunde jag gjort annorlunda”. Nu har jag ingen ilska eller något hat inom mig öht. Älskar nästan alla människor och speciellt Catta! Jag kan verkligen rekommendera KBT men det är tufft för man tvingas ta ansvar för sig själv och sitt liv till 100 procent.

  12. Catta says:

    A-C: Du har gjort ett makalöst jobb vad gäller den biten, ja andra bitar med för den delen. Och visst är det så att om man bara har öppna sinnen och vågar se sanningen även om den säger saker man inte gillar, så öppnar sig nya möjligheter och man mår så mycket bättre. Ingen mår bra av att leva i en lögn liksom.

    Det är aldrig kul att behöva medge varken för sig själv eller andra att man kanske gör/gjort fel. Inte heller är det kul att få höra att man kanske sitter på lösningen till stor del av sitt mående själv om man själv känt att allt ligger på någon/något utanför sig själv.

    Andra kan absolut ha del i att man mår som man mår, men oftast så har man själv också en del i det. Man kan aldrig styra vad andra gör för val, men sina egna styr man över. Och åter igen, du är makalös, det jobb du gjort är enormt. Jobbigt ja, men vilken förändring du fått. Och ja, du älskar typ ALLA, världen skulle nog bli en bra plats om det fanns fler som du 🙂

  13. Ann-Charlotte: Det krävs mod att ta tag i sitt liv, bra jobbat! Och att man kan bli fysiskt sjuk av att gå runt och vara arg och leva i ett mörker har du helt rätt i, sambandet mellan kropp och psyke är ju ofta större än man tror, med alla stresshormoner som rusar runt. Så good on you, girl 🙂

  14. T says:

    Jag är inte bitter eller naiv, men cynisk. Man kan bara styra över sig själv och när det gäller andra så är det bara att släppa kontrollen. Jag har varit egenföretagare i nästan hela mitt vuxna liv och där är man helt utelämnad åt sin egen överlevnad. Jag har lyckats köra slut på mig själv för ca 10 år sedan fast jag märkte vart de barkade och lyckades bromsa och vända på det. Den energi man hade innan kommer man sällan tillbaka till. När man har vänner som kämpar med olika diagnoser blir man medveten om hur lätt människors psyke kan brytas ned av olika orsaker. Det kan även hända den man minst anar. Egenskaper som är en tillgång när allt går bra kan bli ens värsta fiende i motgång. Att inte veta när det är läge att kasta in handduken och söka hjälp. Oavsiktligt ser jag mig själv som något slags medelvärde när man troligen är mer härdad än man tror sig vara. Att ompröva tagna beslut när man står inför nya förutsättningar. Mår man dåligt är det många som vill gömma sig men det är inget att skämmas över. Prata om det och ta itu med problemen i tid. När det har gått mycket långt utför och någon lägger sig i, sätter ner foten och frågar vad fan de håller på med är det sällan någon som hittar tillbaka. Många fler ser när något är på tok än man tror men få vågar säga något.

  15. Ann-Charlotte says:

    Catta

    Ja tack vare dig, min psykolog och min son och hans pappa har jag kommit en bit på väg. Det här med att ha ett öppet sinne och vara beredd att förändra sig och erkänna sina fel och brister är a och o. Man kan inte skylla sitt liv på andra människor för alla är inte dumskallar som man mött. I själva verket är de flesta människor innerst inne bra. Få är rakt igenom onda och vill andra illa. De flesta har empati. För mig har det viktigaste med terapin varit att förstå mitt eget värde och att jag duger som jag är. Att jag är djupt älskad av flera personer och att det finns en mening med mitt liv. Jag tror många mår dåligt i Sverige och känner sig ensamma på grund av vår kultur. I Sverige visar man inte känslor på samma sätt som på sydligare breddgrader. Vi är mer hämmade men det har blivit bättre tack vare nätet. Fler går ut och berättar om sina liv. Det är spännande!

     

  16. Ann-Charlotte says:

    White Lady

    Tack! Jag tror det är livsfarligt att under en längre tid gå runt med ilska och hat. Man blir ju sjuk fysiskt till slut. Jag hade en period när jag blev attackerad av negativa tankar. Jag var ute och gick och tankarna kom – mot min vilja! Hemskt var det. Riktigt mörka tankar. Tankar som man inte ville tänka eller ha i sitt liv. En medicinförändring gjorde i alla fall allting bra igen. Nu tänker jag förvisso också negativa tankar ibland men då ringer jag Catta eller pratar med någon annan som kan hjälpa mig att identifiera vad jag känner. Och framförallt känner jag smärtan, rädslan eller vad det kan vara till 100 % och accepterar den. Det är viktigt att identifiera vad man är arg, ledsen eller rädd för, för att kunna komma över ilskan, sorgen eller rädslan. Annars sitter man där, fast i ilskan och hatet, och mitt liv är för dyrbart för att jag ska kasta bort det på hat. Efter dåden i Paris var det en fransman som miste sin fru i en av attackerna och han gick ut till terroristerna och sa: ”Ni får inte mitt hat” och han gjorde ju rätt. Ska han slösa bort sitt eget och sitt barns liv på att ha mörker, hat och hämnd i sitt liv? Hans fru tror inte jag skulle ha velat det. Nej, känner man onormal ilska, ett extremt hat eller vad det nu kan vara så bör man söka hjälp. Det finns bra hjälp att få i Sverige.

  17. Ann-Charlotte says:

    T

    ”När det har gått mycket långt utför och någon lägger sig i, sätter ner foten och frågar vad fan de håller på med är det sällan någon som hittar tillbaka.”

    Tyvärr är det så tror jag och man blir mindre förändringsbenägen ju äldre man blir. När jag hade problem satte flera människor ner foten samtidigt. Hårt och skoningslöst, men det var det som fick mig på rätt kurs igen. Att flera personer gav mig åthutningar. Det var inte kul, verkligen inte, men idag är jag oerhört tacksam mot de människorna som lärde mig att ”veta hut”. Jag var totalt gränslös. Nu har jag i ett års tid bett alla som jag betett mig illa emot om ursäkt. Känns inte som jag gjort annat det senaste året än att be om ursäkt, men det känns otroligt bra i hjärtat och jag sover som en stock om nätterna.

  18. Catta says:

    T: Sant, men det är ofta svårt för en ”lekman” att komma en ultrabitter person in på livet vad gäller deras beteende. Eftersom det i deras värld alltid är någon/några andras fel och de vägrar inse att de förmodligen både har del i det själv och sitter på lösningen att skapa en förändring, så är det svårt att övertyga om annat. Det brukar sluta med att man får på pälsen själv och i den bittres värld blir en av de som krigar mot henne/honom.

    A-C: Precis, och även om det vore så att alla man mött är dumskallar så får man nu ta på sig då att man uppenbarligen haft dåligt omdöme och göra något åt den biten. Det mesta går att lösa om man vill, och jag tror alla människor skulle må bra av att gå i terapi ett tag, oavsett om de känner att de mår dåligt eller inte

     

  19. Ann-Charlotte says:

    Catta

    Exakt. ALLA människor är ju inte dumskallar. Det kan omöjligt vara så. Jag har en före detta vän på G+ och jag och en annan person har räckt ut vår hand, vi vill helt enkelt vara vän med honom, men han sitter där på plussen och menar att alla; familj och vänner, vänder honom ryggen men det är inte sant. Däremot tolererar jag/ vi inte vilket beteende från honom som helst. Hoppas han kommer till insikt. Han är värd mer än att vara så arg och att hata. Det är det som gör honom så ensam.

  20. Catta says:

    A-C: Det låter som bitterhet. Och hur det än är, som vän kan man bara ställa upp till en gräns om de inte vill ha en förändring själv. Man kan liksom inte trolla utan människor måste vilja själv också

  21. T says:

    Starkt gjort A-C. Jag lyfter på kepsen. Att sova gott om nätterna är A och O för hälsan.

    Catta: Man ska inte peta i ett getingbo helt impulsivt men folk är ibland så förbannat konflikträdda. Man får lita till sitt eget förnuft och inte utsätta sig själv för fara.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

<----Välj en bildfil (JPG)