Trötthetsattacken slog till igen…

Har absolut ingenting att skriva nu, eller jag har massor i tanken men orkar fasiken inte. Sedan jag brände ut mig för en si så där 100 år sedan så har jag liksom inte blivit helt återställd och kommer förmodligen aldrig att bli det.

Forskning har visat att man får förändringar i hjärnan när man bränner ut sig. Det är oftast en viss typ av människor som blir utbrända, de som är ambitiösa, noggranna, har hög arbetsmoral och viss tjurskallighet (ger inte upp så fort det blir jobbigt). Jag har sedan jag började jobba  alltid jobbat mycket och oftast varit väldigt engagerad. Ibland har jag kunnat ha två-tre jobb samtidigt, och alltid lagt hela min själ i arbetet. Varit den som ofta varit först på plats och sist därifrån. Men så har jag bränt ut mig tre gånger också. Nej, vissa lär sig aldrig…..

Nu sista gången så gick jag ju rejält in i väggen och jag har trots att det gått åtta år inte hämtat igen mig helt och jag tror inte jag blir bättre än så här heller. Det jag märker av är ju att jag dels sällan sover en hel natt utan vaknar oftast några gånger. Jag får sjukliga trötthetsattacker på dagtid och de kan komma när som helst. Jag kan vakna klockan 8 och halv 10 kan det komma en attack på sekunden där jag blir akut trött, så där trött som man kan bli om man varit vaken ett dygn och allt blir som en dimma och man mår nästan illa.

Det går inte att hålla sig vaken och om jag lägger mig och ska ”vila” så sover jag som en stock i tre timmar. Jag kan sova två såna långpass om jag har en dålig dag, och ändå vara lika trött på kvällen. Det i sig är stressande för jag tycker jag missar så mycket tid när jag kunnat göra en massa grejer.

En annan grej är att jag har svårt att koncentrera mig och har ett uselt minne. Vissa totalt oviktiga och onödiga saker tycks jag kunna minnas hur länge som helst, men viktiga saker kan jag glömma på en sekund. Man känner sig ju onekligen lite trög då.

Eftersom jag har väldigt svårt att acceptera att det är som det är så drar jag på ibland med alla mina projekt så jag bli alldeles slut, och jag hatar att jag inte kan hålla på så mycket som jag vill. Jag blir vansinnigt irriterad på den här tröttheten!

Men det är som det är och det är bara att gilla läget. För mig har det inneburit att jag inte längre kan jobba med det jag vill, men är glad att jag kan jobba överhuvudtaget.

Men nu har jag en sån här tröttperiod igen. All energi går åt till att jobba, ta hand om fåglarna och göra det absolut nödvändigaste hemma. Ja så ser det ut här i det Fahlgrenska huset för tillfället. Men I´ll be back as always, i morgon, om tre dagar eller om en vecka. Tills dess: Ta hand om er!

This entry was posted in Lite av varje and tagged , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to Trötthetsattacken slog till igen…

  1. Ta hand om dig! Sånt där är inte att leka med, fast det vet du nog vid det här laget… Jag tror jag åkt på nåt liknande efter gubens insjuknande, känner igen symptomen du beskriver. Fast fördelen för mig är ju att jag är van att sova på alla möjliga tider, och tycker det är helt normalt för mig 🙂  Man får lära sig att vara snäll med sig själv! Jag tror många i dagens hektiska samhälle har svårt att ta sig tid att bara vara, utan måsten och krav på effektivitet i alla lägen. Att göra ingenting är en konst som man måste  träna på, om man ska må bra av det.

  2. Catta says:

    ”Att göra ingenting är en konst som man måste träna på” Precis! När jag brände ut mig så jag till nån KBT:are och då skulle jag träna på att bara sitta stilla och tyst i 10 minuter. Det var som tortyr för mig, gud så irriterad jag kände mig! Jag försöker fortfarande träna på det ibland men jag känner bara att ”guuuud jag slösar tid, nu hade jag kunnat göra ditten och datten!” Jag KAN fasiken inte vara still i tystnaden, det går inte 😀

    Jag tänkte på det när gubben din var sjuk och det var som mest stök att nu kraschar du nog snart. Du hade mycket då!!

  3. Du kanske behöver åka ut till havet och träna. Det är svårt att stressa när man lyssnar på havet, och ser vattnets oändlighet. Man får lite perspektiv på något sätt.

    Jo, det var lite hektiskt då, men det värsta har nog kommit nu, när det värsta lagt sig med honom. Då orkade jag hur mycket som helst, det fanns ju inget val. Nu, när det finns tid till mig själv och annat, då blir det mest ingenting. Märkligt det där 🙂 Men jag tänker att när livet förändras drastiskt, så förändras man ju själv, och det tar nog ett tag innan man landar i sig själv igen.

  4. Catta says:

    Jag brukar faktiskt kunna sitta still och bara stirra om jag är vid vatten eller vid en brasa, men det är enda gångerna. Då kan jag bara sitta och titta och njuta av tystnaden. Pratade just med min chef om detta idag, han har jobbat (minst) 12 timmar om dagen de senaste 30 åren i ett stressigt och tungt yrke. Men han har en förmåga att helt koppla av när han väl är ledig. Och det är väl därför han klarar sig. Jag kan ju inte koppla av, det ska hända nåt hela tiden!

    Det brukar vara så märkligt nog, så länge man måste så går man på autopilot, men när allt lugnar sig då finns det tid att känna efter på nåt sätt och då kan det smälla till om man har otur.

  5. A-L says:

    Jo jag har varit och knackat på den berömda väggen, läkaren som konstaterade att jag var på väg att bli utbränd sa att vi ger din chef chansen att förändra situationen i en vecka annars sjukskrivning.

    Hade då jobbat 14-23 4 dagar i veckan med 30 minuters rast och 14-20 varje fredag i 9 månader.  Lägg till en timme färd till jobbet och en timme färd hem på det, mao kom jag hem kl 21 varje fredag kväll och resten av helgen blev mest till för att försöka vila inför nästa vecka.

    Jag är en av de där som är noggrann, hög arbetsmoral och tjurskallig sä nanting 🙂 så det är väl inte konstigt att jag nästan brände ut mig men läkaren fångade det och min allt annat än bra chef gjorde faktiskt förändringar så på fredagar kunde jag sluta 17 som alla andra kollegor. Var inte direkt kul att sitta helt ensam från 17-23 4 dagar i veckan i ett arkiv där allt var ödsligt.

    När jag sedan blev avskedad för att jag vägrade återgå till de gamla tiderna som gjorde mig sjuk efter att ha haft bättre tider i 3 månader anställde de en tjej som jobbade en vecka med mina första tider. Sedan vägrade hon jobba de tiderna för hon fick inget liv 🙂 då blev mina kollegor förvånade över skillnaden i arbetsmoral osv då jag hade jobbat så länge med samma tider och bristen på liv osv.

    Än idag ser jag dock inte varför jag skulle jobba de tiderna, vi fick inte mer gjort och när jag ordnat så vi låg en månad framför schema med det jobb jag gjorde tog det en vecka när jag var sjuk för ersättaren att ordna så vi låg en månad back istället 🙁

  6. T says:

    Jag är 10 år före dig och åldern gör sig påmind om man tar på sig för mycket. Man orkar aldrig mer 100%. Jag försöker dela upp dagen i 2 halvor. Före lunch, skrivbordsjobb. Efter lunch, produktiva saker. Innan jag brände ut mig jobbade jag 9-21 alla veckodagar med 2 timmeslånga raster. Sett i backspegeln var det vansinnigt psykiskt sett, men ekonomiskt lönsamt.

  7. J.G says:

    A-L: Konstiga arbetstider du hade? Själv jobbade jag 1430-2400 mån-tordsdag, också med en halvtimmes lunch. Det blir en 36h vecka, och med arbetstidsförkortning samt att det var ett kvällsskift så räknades det som en heltid. När vi fick jobba övertid även fredagar så kan jag säga att man vart jäkligt seg i huvudet, men det var ju onormalt.

    Allmänt tror jag att chefer tror att alla har ett liknande jobb som de. Där de har flex och kan planer lite som de vill. Det är just friheten att kunna planera sin dag som gör att man orkar mera, och när man inte har kontrollen så blir det hundra gånger jobbigare!

  8. Catta says:

    A-L: Med såna tider så försvinner ju hela dagarna för då väntar man ju egentligen bara på att gå på jobbet kan jag tänka. Man jobbar för att överleva men det är ju bra om man får tid att leva också liksom.

    T: Jag tror att man kan klara mycket mer om man är en viss typ av människa, de här som alltid är superengagerade och lägger själ och hjärta i jobbet har nog lättare att bränna ut sig tror jag än de som går dig och gör det dom absolut måste för att få en lön. Och det är ju som du säger, för stunden kan ju pengarna locka också, men det är aldrig värt det i längden.

    JG: Ja fast vissa arbeten går ju liksom inte att planera så mycket, det är ett visst antal saker som måste göras inom en viss tid och det går inte att rucka på. Men jag tror man skulle tjäna mycket på att göra om systemet inom vården tex, det är ett ställe många bränner ut sig på

  9. A-L says:

    J.G: Jo tiderna var konstiga, först sa chefen att om jag bara tog 15 minuters rast må-to så jobbade jag in 4 timmar varje fredag. Sedan ändrade hon till att jag fick 30 minuters rast och jobbade in 30 minuter må-to så jag fick kortare fredagar.

    Men det blev ju inte så bra ändå, under en veckas tid så var jag pga bilstrul tvungen att ta bussen och då passa de tiderna, då fick jag jobba 6 timmar utan rast som straff varje dag. Tycker det var sjukt för jag skötte ju jobbet och for dit fast jag på måndagen kommit hem ca 2 på natten efter att ha fått hjälp av en kompis att bogsera hem bilen som gick sönder.  Klev upp kl 6 morgonen efter, rusade till bussen och ringde chefen medan jag satt på bussen och förklarade läget.

    Råkade ut för en bilolycka också på väg till jobbet en dag, en kompis var först på plats och då jag var oskadd skjutsade han mig till jobbet. Jag förklarade för chefen varför jag var sen och sedan frågade jag om jag kunde få sluta samtidigt som kollegorna då jag inte ville vara ensam ifall chock osv kom ikapp under kvällen. Det var inte populärt att jag bad om det fast jag inte ens hade behövt fara dit och jobba efter olyckan.

  10. A-L says:

    Catta: Ja visst är det så, allt blev ju som förstört så inte undra på att jag höll på att gå in i väggen. Vi kunde ju som inte umgås med vänner, fara till svärmor osv pga så skumma tider. Men jag överlevde det och vet vad jag ska se upp med för varningstecken 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Time limit is exhausted. Please reload the CAPTCHA.

<----Välj en bildfil (JPG)