I skogen bryr sig ingen vem du är

 

I går blev det en söndagsutflykt i vanlig ordning. Det är ju så tradigt på söndagar så då brukar det bli att vi åker ut och “kollar lite”. Vi hittade oss ett berg att åka upp på med en makalös utsikt.

Utsikt berget 1

Utsikt berget 3

Jag vet inte om det har med åldern att göra men jag känner att jag uppskattar naturen och omgivningarna mycket mer nu än förr. Kanske har det också att göra med hur världen ser ut. Allt kaos, allt våld, all otrygghet. Här på landsbygden kan man fortfarande känna lugnet. Även om det på senare år blivit allt vanligare med drägg som åker omkring och bryter sig in i hus och stjäl folks grejer även på landsbygden så finns ändå möjligheten att åka ut så här och fly från allt elände.

Skogsväg

Att åka in på nån skogsväg och hitta en gammal sten eller en bänk och bara sätta sig och spana om man ska se något djur eller lyssna på tystnaden. Där man inte behöver oroa sig att man ska bli rånad eller våldtagen utan det läskigaste som kan hända är om det skulle komma en sur-älg, en björnmamma med ungar eller en brunstig tjäder som går till attack. I skogen är alla lika, djuren skiter fullkomligt i vem du är, de bryr sig bara vad du gör.

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , , , | 5 Comments

Var tar vårt ansvar som föräldrar slut?

 

Jag har följt en intressant diskussion på Facebook nu mellan bland annat Ola Lindström som föreläser för ungdomar och vuxna om mobbing, näthat och en massa annat, och STs ledarskribent Sofia Mirjamsdotter (Mymlan).

Korta versionen är att Ola tycker att föräldrar har ansvar att kolla sina ungar och då även deras mobiler/datorer om så krävs, med eller emot deras vilja då det är föräldrarna som är ansvariga och bestämmer i slutänden. Sofia tycker det är kränkande mot barnen/ungdomarna att snoka i deras privata. Att kontroll i så fall ska ske efter en överenskommelse mellan barn och förälder, att det är en förtroendefråga. Här ett utdrag från Sofias FB.

Sofia

Visst kan man skaffa ett konto på själva tjänsten, men det är ju inte så att allt skrivs öppet, dessutom så är det enkelt att blocka föräldern eller göra vissa inlägg osynliga för just föräldern. Sen brukar näthat och mobbing ofta förekomma från fejkade konton och anonyma nick, de flesta ungar (och vuxna!) vill ju inte stoltsera med det då de vet att det är fel och kan få konsekvenser. Och hur ska en förälder få veta om ens ungar har ett fejkkonto om den inte “snokar”? De lär knappast berätta det självmant.

Prata med sina barn ska man göra, och visst bör man fråga vad de gör på nätet och vilka sajter de hänger på, men hur många mobbare/hatare skulle erkänna att de sysslar med det? Hur många ungar skulle visa om de hänger på en sajt där man lär sig skära sig på bästa sätt eller där man kan köpa billiga droger? Hur många tjejer som lägger ut lättklädda bilder på sig själv skulle visa det för mamma och pappa?

Ömsesidigt förtroende i all ära. Det bästa är förstås om vi kan lita fullt ut på våra barn, om de känner att de alltid kan komma till oss om de har problem, om vi vet att de alltid kommer berätta om de gjort något dumt/fel. Om vi vet att de kommer komma till oss om något händer. Men det är rent naivt att tro att alla barn skulle funka så, eller ens att de flesta barn skulle funka så. Vissa saker berättar man bara inte oavsett hur bra föräldrar man har.

Jag vet inte någon flickförälder som inte pratat med sin dotter om att aldrig lägga ut/skicka foton på sig själv där dom är nakna/lättklädda. Som inte pratat med henne om riskerna, vad som kan hända. Som inte pratat med henne om att om någon skulle hända så måste hon berätta. Ändå sker det hela tiden att flickor i olika åldrar gör det. Helt enkelt för att barn inte alltid gör som vi säger. Helt enkelt för att barn inte har ett fullt utvecklat konsekvenstänk. När den där snygga killen skickar lite smickrande ord så är mamma och pappas ord jävligt lätta att glömma.

Och tänk då den flicka som gör det och det får konsekvenser. Den där snygga killen som hon skickade bilden till visade sig vara en gubbe som hotar att sprida bilden om han inte få fler. Den där snygga killen i paralellklassen som hon trodde var kär i henne och som hon på uppmaning skickade ett nakenfoto till, men som nu skrattar åt hur jävla dum hon är, har spridit bilden bland sina vänner. Tror man att det är så lätt då för flickan att gå till föräldrarna och berätta? Även om hon har stort förtroende för dom?

Det finns tusen skäl att hon kanske inte vill berätta trots att hon litar på sina föräldrar, trots att hon vet att de inte skulle skälla på henne eller döma ut henne. Trots att de otaliga gånger talat om att vad som än händer så kan hon berätta. Hon kanske skäms för att hon var så dum och inte lyssnade på vad de varnat henne för. Hon kanske känner sig äcklad av sig själv för att hon skickat en bild till en gubbe. Hon kanske inte vill oroa föräldrarna. Hon kanske är rädd att inte får vara på nätet mer. Hon kanske tror det ska kunna lösa sig utan att föräldrarna får veta.

Ibland går det så långt som med trettonåringen som hoppade framför tåget. Även hennes föräldrar hade pratat med henne om detta, men det räckte inte. Hade de “snokat” i hennes dator hade de kanske sett vad som pågick, att en fullvuxen man hotade henne, att han hetsade henne mot hennes död. Av någon anledning ville/vågade inte flickan berätta och det fick ödesdigra konsekvenser. Så att förlita sig på att man gjort klart för dom att dom alltid kan komma om det är något är inte bara naivt, det kan vara rent farligt.

En unge som blir mobbad tar ofta på sig skulden. Den kan känna skamkänslor och känna att om den inte varit så usel så skulle den förstås inte bli mobbad. Den kan vara orolig för att det ska eskalera om den är en morsgris och skvallrar för mamma. Den kanske inte vill oroa föräldrarna och tror att det ska sluta av sig själv. Det kan finnas tusen orsaker att den inte vill berätta. Oavsett hur bra föräldrar den har.

Jag blir faktiskt lite irriterad av resonemangen att prat och diskussioner skulle vara en mirakelkur, för vore det så enkelt så skulle vi inte ha de problem vi har med ungdomsfylla, kaos på skolor, ungdomar som missbrukar, ungar som mobbar, som mobbas. För ingen kan väl tro att alla dessa förövare eller offer har oengagerade föräldrar som inte pratat med sina barn? Att inga av dessa barn känner förtroende för sina föräldrar?

Alla ungar är olika, fungerar olika, har olika problem. Alla ungar har olika mognad, har olika förmåga att ta till sig saker, har olika impulskontroll, olika konsekvenstänk. Jag skulle tro att de ungar som berättar allt för sina föräldrar är lätträknade.

Vet jag att min unge konstant hänger på nätet, ja då är det där jag ska ha koll, vare sig h*n vill eller inte. Vet jag att min unge hänger nere i centrum, ja då är det där jag har koll vare sig h*n vill eller inte.

Även jag har precis som Ola och Sofia föreläst om detta, och jag visade upp för föräldrar (maskerade) skärmdumpar på vad ungdomar skrivit på nätet. Hur en elvaårig flicka visade upp sig i underkläder och erbjöds småpengar för att visa mer, hur en ung tjej skrev till en kille om hur ledsen hon var för att han haft sex med henne mot hennes vilja, hur väldigt unga personer snackade om droger och brott. Det var många föräldrar som blev rätt chockade. De hade ingen aning om hur det kunde se ut på nätet.

Och man kan inte ge det man inte har, men det minsta vi som vuxna kan göra är att förklara hur det kan se ut för de som inte vet. Och att de inte bara ska tänka på att deras barn kan bli ett offer, utan också att deras barn kan vara förövare även om de är trevliga och gulliga hemma.

Hur hade det sett ut om Kumlaflickans föräldrar varit på en föreläsning av Ola och hört att de bör kolla genom sina barns devices? Hade de gått hem och kollat igenom hennes dator då? Hade de sett vad som pågick? Hade de kunnat få stopp på detta innan det gick så långt att hon hoppade framför ett tåg, tretton år gammal?

Det får vi aldrig veta, men det jag vet är att äcklet som utsatte henne och flera andra småflickor aldrig kunnat hålla på så länge om någon vuxen kollat i flickornas datorer. Med eller mot deras vilja…..

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , , | 21 Comments

Vad som triggar en stalker…

 

Jag skrev för nån vecka sen i en kommentar att det tycks som att mina stalkers triggas igång extra när jag skriver att jag gjort något roligt, mår bra, att jag har något som jag ser fram emot. Som att de blir störda och irriterade över att jag inte sitter i nån misär och lider. Och det verkar inte bättre än att jag har rätt.

Nu har jag skrivit tre inlägg på raken om att jag trivs med tillvaron ( i olika ordalag), och nog tycks det trigga. Först ut var Charlotta Lena som under mitt inlägg om en resa jag ser fram emot plötsligt rasslar in kommentarer om att jag nog är psykiskt sjuk, undrar om jag ens har något människovärde och alla de där vanliga anklagelserna och lögnerna om att jag lever på bidrag, att jag skriver under en massa anonyma nick, förtalar hederliga intelligenta kvinnor osv osv.

För det första så undrar man ju förstås vad detta har med mitt inlägg om en kommande resa att göra. Om det nu är så att jag brukar sitta och förtala oskyldiga, hederliga, intelligenta kvinnor i min blogg, varför då inte skriva dessa kommentarer under de inläggen? Är det svårt att hitta de inläggen kanske? Eller är det som jag misstänker att det är så djävulskt störande att min tillvaro inte består av misär och elände att det kokar i huvudet på en del av att se att jag känner mig nöjd och glad och de kan helt enkelt inte tygla sig?

Den andre som högg är min evige följeslagare Lennart Gagerman/Verutschkow. Hans kommentarer har jag inte tagit in på flera år då jag inte tänker ge honom utrymme förrän han slutar stalka olika kvinnor, något han hållit på med i åratal. Han är uppenbarligen lite upprörd också. På honom märker man det på två olika sätt. Endera stavar han mitt namn med K, alltså “Katta” då han förmodligen tror det upprör mig, eller så drar han in  min bror i något försök att komma åt mig känslomässigt. Han följer alltid samma mönster.

Detta (och en massa annat trams) har jag då fått av honom under mitt inlägg om resan. Han har alltså bemödat sig att leta upp var min bror ligger begravd, skulle jag inte veta det eller vad menar han egentligen?

Lennart Gagerman

Sen blir han lite hysterisk att jag inte tar in hans kommentar tydligen

Lennart Gagerman 4

För nåt år sedan hade han bemödat sig att leta upp vem som mördade min bror och skrev en kommentar med mördarens namn och adress. Vad vill han säga med det? Jag skulle på fullaste allvar inte bli det minsta förvånad om han snart skickar ett foto där han står och pissar på graven faktiskt. Helt ärligt….

Det som stör mig mest är att de är så medvetna om att det de gör är fel, men de tar sig ändå rätten att bete sig som arslen. Som Lennart, om han ansett att det han skriver till mig är helt i sin ordning så skulle han förstås skriva under sitt eget namn. Det har han ALDRIG någonsin gjort. Charlotta skriver ju numer ofta under sitt eget namn, men de vidrigaste kommentarerna har hon skrivit under olika nick, och det är ju för att hon vet att det är fel, för annars hade hon skrivit dom under eget namn. Det är ganska fegt om jag får säga, har man nåt att säga så säger man det, vågar man inte för man är rädd för konsekvenserna då håller man käft helt enkelt.

Hur som, de är förvisso irriterande och det är tröttsamt att ha de här människorna i hasorna år efter år, men de har inte förmågan att förändra det faktum att jag trivs rätt bra med mitt liv. Så kämpa på, ju mer ni skriver desto tydligare blir det hur stolliga ni är och desto mer har jag att visa upp den dagen jag fått nog av er på riktigt.

Ett annat förslag är ju att ni skaffar er en tillvaro där ni trivs med er själv och ert liv, för om ni gjorde det så skulle ni inte hålla på så här år efter år. Skaffa en hobby, knyppla, sjung i kör, virka pannlappar. Jobba lite mer, Lennart du kan nog få ett jobb också om du slutar uppföra dig så illa. Umgås med vänner, bjud ut en kompis på fika, bjud hem er själv till någon på middag. Promenera, simma, styrketräna. Läs böcker, släktforska, kolla på Glamour från början till slut.

Det finns massor av saker att hitta på istället för att fastna i tillvaron och fixera sig vid människor och händelser i åratal. Det lär ju inte kännas kul när ni blir 70 år och börjar fundera på vad ni egentligen gjort för roligt de senaste 20-30 åren. Så kämpa på, ni hittar nog rätt om ni bara försöker…

Posted in Stollar på nätet | Tagged , , , | 24 Comments

Reseplaneraren

 

Sambon och jag har suttit och planerat inför hösten, vi är nämligen bjudna på bröllop i Tyskland då och ska bo på ett jättefint slott. Det ska bli kul! Tror dock jag måste ta en snabbkurs i tyska !

slottet

Vi ska vara ledig ett par veckor så vi kommer förmodligen att åka runt lite även i södra sverige. Det blir ett stopp i Stockholm på nån dag i alla fall, jag har lite folk jag tänkte vi ska göra ett överraskningsbesök hos. Sen förmodligen till Göteborg där jag förhoppningsvis får ihop det så man kan träffa brorssönerna och gå på graven. Sen kanske till Malmö en sväng och sen vidare till Tyskland, kanske blir det Polen också. Det ska bli riktigt roligt att få se något nytt. Det känns som man kan dom här vägarna i norra Sverige nu och även om de har sin charm så är jag måttligt less på att kuska runt i bil här.

Fast den här årstiden när det börjar bli grönt så gillar jag landsbygdsnorrland också, öppna åkrar, nån lada och nåt hus här och där. Det ser så idylliskt ut på något vis.

landsbygd

Nu har jag något kul att planera för och se fram emot, det känns bra! Också har jag anledning att köpa mig en riktigt snygg klänning också…..

Catrin Fahlgren – med rätt att planera och drömma

PS. Vad kul att min besöksräknare slagit över till 2 miljoner nu förresten! Tack alla som tittat in här :)

Posted in Livet hos oss | 34 Comments

Tuppar och gungstol

 

I dag har jag hälsat på min allra äldsta vän, eller hon är inte gammal så, men hon har hängt med i över 40 år. Vi träffades när hon var 4 och jag 5 år. På den tiden lekte vi fina damer och gick omkring med väskor fulla i sockerbitar och hot dogs, ritade teckningar och plockade sten som vi försökte prångla på folket i grannskapet. Nu blir det mest att vi dricker kaffe och pratar skit, men det är inte fy skam heller.

Dom har så fina höns och tuppar, det är en massa olika raser. Och jag vågade faktiskt gå in till dom. Dom är inte små de här tupparna, några djävulska fötter har dom.
Höna 3 
Kolla fötterna på dom prickiga hönorna, dom har nästan som tofflor på sig.

Tupp 4 
Den här tuppen var bra nog så stor, tur dom är snälla….

Tupp 2

Och tur som en tok hade jag idag. Vi “råkade” ramla in på en loppis och där stod den, gungstolen jag letat så länge. Den bara väntade på mig och jag halade upp 275 kr och fick ta hem den! Vilket kap!

IMG_8267

Nu ska den få stå under luftvärmepumpen så kan jag sitta där och låta det blåsa varmluft (eller kalluft till sommaren) på mig, gunga, läsa och må gott…

Catrin Fahlgren – med rätt att shoppa

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , | 4 Comments

Nu är det raksträcka…

 

Jag känner mig rätt nöjd och tillfreds med tillvaron nu. Sambon och jag har varit på turné och jag har träffat så mycket folk som jag inte sett på evigheter. I går var vi tex och överraskade min gamla fosterfar som jag var fosterhemsplacerad hos i början på 80-talet. Jag har varken sett eller pratat med honom på kanske 20 år så det var otroligt roligt och jag tror han tyckte detsamma. Det fanns lite gamla minnen att skratta åt. Han berättade tex att jag var ju “en himla go och snäll tjej, men satan så stor i käften du var när du var på det humöret!”. Förmodligen var det inte lika roligt då, men idag kan man ju skratta åt eländet.

Och jag påminde honom när han skrämde skiten ur mig för han skulle lära mig en läxa när jag varit och festat nånstans och supit bort min nya moppe som han köpt åt mig. Nån hade ringt honom och talat om att den låg i nån slänt där jag då tydligen kört omkull, han for och hämtade den och gömde den bakom en lada. På morgonen när jag vaknade bakis och eländig så hade jag ingen aning var moppen var eller hur jag tagit mig hem, och jag var livrädd för vad han skulle säga om han visste att jag kört i fyllan med den och tappat bort den.

Så jag satt där och försökte ljuga ihop nån story och han visste hela tiden var den fanns. Ja fy vad de fick stå ut med mycket när jag bodde där. Men det blev ju folk av mig också och jag tror den familjen hade en rätt stor del i att det blev det, för de tog hand om mig när jag verkligen var vid ett vägskäl, och hade jag inte hamnat hos dom då vete fan var jag varit idag.

Sen har jag träffat en massa gamla vänner. Och en riktig sann vän måste ju
vara när man plötsligt efter 20 år träffas och man liksom bara tar vid där man slutar. En snabb genomgång kring vad som hänt i våra liv sen 1995 och sen är det liksom som vanligt, inga konstigheter alls. Vi har babblat i timmar om allt mellan himmel och jord och det är så himla kul!!

Så nu känner jag mig himla tillfreds med det mesta faktiskt. Man må ha ett fint hem, en bra partner, vara glad att man själv och närstående är åtminstone i det väsentliga ganska frisk, men utan att ha goda vänner att kunna sitta och snacka och skratta med så är det något som saknas ändå. Men nu känns det bra, detta har jag längtat efter rätt länge, att få träffa vissa människor som jag inte sett på så många år. Så även om vägen varit lite krokig ibland och till och med varit näst intill okörbar emellanåt, så känns den rätt rak nu…

IMG_0813_thumb.jpg

Posted in Livet hos oss | 4 Comments

Flickan vid vägkanten

 

Flickan vid vägkanten är hittad, det var en kisspaus och pappan var iväg och vände bilen så jag tar bort inlägget. Men kanske blev det en tankeställare ändå. Något i samhället är fel om man inte vågar eller orkar stanna bilen för att kolla varför en liten flicka står ensam efter vägen sent på kvällen. Förmodligen har man inte vågat med tanke på vägpirater, och då har vi fått ett vidrigt samhälle om vi inte ens ska våga hjälpa människor i ev nöd för att det drar runt drägg som beter sig som svin….

Posted in Lite av varje | Tagged | 6 Comments

Med rätt att söla…

 

Idag blev det en spisdag och några nya lärdomar, jag är ju som ingen matlagningsmänniska jag.

Först skulle jag göra en paj, gammal som jag är har jag bara gjort en paj i hela mitt liv (ja förutom smulpaj då) så nu skulle jag slå på stort och göra en köttfärspaj. Jaha när jag hade förgräddat skalet så hade det plötsligt glidit ner från kanterna så det var bara pajskal i botten. Kan ju säga att det var MYCKET svårt att få bitarna att hålla ihop när jag skulle skära upp den, men smaken var kanon. Men ska man vika degen över kanterna och nypa fast den eller?

IMG_8184

Sen hade vi några potatisar som började till och skulle få skott så då kom jag på att jag skulle göra potatisbakelser av dom, det har jag aldrig heller gjort men dom blev i alla fall skitgoda.

IMG_8185

Och sist så skulle jag göra köttfärsrullar inlindade i bacon, dom har jag av förklarliga skäl inte kunnat smaka på så det överlåter jag åt sambon, men visst ser det gott ut? Läxan jag lärde mig där var att INTE ha dom på en platt plåt (givetvis!!) jävlar hur ugnen såg ut efter att det runnit ner på botten, och köksgolvet för den delen. Jag klafsade väl runt i fettet som rann ut dessutom så det var spår i hela köket. Så det blev till att skura efteråt…

IMG_8186

Nu har jag satt mig med en kopp kaffe och en påse godis, tänker inte göra ett skit mer idag. Men jag är mycket nöjd över mig själv som till och med lagat flera rätter som jag aldrig gjort förut. Med tanke på att jag hatar att laga mat så är jag än mer nöjd över min insats!

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , , | 8 Comments

“Peter” med numret 073-557 57 69

 

Inte vet jag hur mina stalkers funderar men jag funkar i alla fall så att jag föredrar att veta vem det är jag ska ha sex med. Men jag kanske är kräsen, andra kanske bara är glad om dom får ligga med nån öht?

Jag har nu fått ett antal SMS från “någon” som erbjuder mig att få ha sex med denne. Jag har givetvis försökt ringa det här numret vid flera olika tidpunkter från hemligt nummer, helg som vardag, kväll som dag. Men uppenbarligen används det enbart för att skicka dessa SMS till mig (och kanske nån annan?) då telefonen alltid tycks vara avstängd i övrigt.

Här är lite av vad “Peter” skriver till mig, hens i grått, mina svar i grönt

1 2 3

En riktig lustigkurre. Nåja men är det nån som känner igen detta nummer kanske? Eller kan luska reda på det på något sätt?  I så fall maila mig gärna.

Det är alltså 073-557 57 69

Min tanke är ju att “Peter” läser min blogg ganska frekvent, och om så: “Peter” du förstår ju att jag åtminstone vill prata med folk innan jag ligger med dom, så slå mig gärna en signal istället så ska vi träffas. Jag lovar!

Posted in Lite av varje | Tagged , , | 29 Comments

Loppis, soffor och äckel-kista…

 

Här har det varit fullt upp. Mitt senaste inlägg fick bra spridning (2600 delningar på Facebook just nu) så det har kommit en hel del mail från allehanda håll. Uppenbart är att många känner samma oro om än att man har oro för olika saker. Vissa för skolan, andra för vården, ännu andra för invandringspolitiken. Och på förekommen anledning, nej jag hade verkligen inte bett Exponerat lägga ut mitt inlägg på sin sajt. Jag har nu mailat dom och fått svar att de kommer att ta bort det. Så nu är allt i sin ordning igen.

Också har jag förstås varit runt och “kollat lite”, hittade en loppis där dom hade verkligt gamla saker. Jättegamla tidningar, stolar och allt möjligt. Bland annat hittade jag en skyltdocka från 30-talet, hon hade lite problem med armarna dock . Jag köpte den inte men kanske jag gör det sen. Fast då får jag klä på henne, hon ser onekligen lite lösaktig ut på bilden.

skyltdocka

Däremot köpte jag en gammal kista som står i garaget nu för rengöring, också en liten gammal besticklåda i trä. Kistan tänker jag ha i skafferiet och ha typ mjölpåsar, socker och sånt i. Och den där besticklådan har jag ingen plan för nu, men jag hittar nog på nåt.

Också har mina soffor kommit och god damn vad sköna dom är, som att sitta på marshmallows!

Vardagsrum

Den gamla soffan åkte ner i källaren och där passar den perfekt. Det är ju liksom slö/dricka whiskey/kolla tv/vara ifred-rummet, och hur less jag än är på den soffan så är den döskön att halvligga i. Nu ska jag bara hitta ett passande bord också, jag fick ta in ett gammalt ful-bord dit så länge. Eller så tapetserar/målar jag det eller nåt kanske.

Källarrum

Planen för dagen är att skrubba ren äckel-kistan i alla fall. Jag hoppas att den inte drar med sig nå spöken hit. Jag får ju såna ideér att om man drar hem riktigt gamla saker så kanske det åker med nåt gammalt spöke som haft den innan. Nåja, spöket må ju vara glad då att jag gör den ren och fin och att den kommer till användning igen. Den har stått på en gammal skola länge och dammat nu.

Ha en bra helg alla hälsar Catrin Fahlgren (ni vet den där snygga trevliga tjejen…)

Posted in Livet hos oss | 10 Comments

Jag börjar känna en allvarlig oro för sverige

 

Jag har aldrig förr känt någon direkt oro för landet Sverige. Visst, jag har inte varit nöjd med allt, det har alltid funnits politiker jag tyckt varit osedvanligt dumma. Beslut jag tyckt varit galna.  Men jag har aldrig haft den här oron att landet kommer att krascha totalt. Men nu har jag det. Alltså jag känner det så starkt att jag på allvar så smått börjat tänka tanken att flytta nån annanstans.

Inget land är fläckfritt, alla har sina problem och sina negativa bitar. Men det Sverige jag ser nu är skrämmande. Vi har politiker som uppför sig som nötter såväl inne i riksdagshuset som utanför. Politiker som inte tycks begripa att det är rimligt att räkna på vad saker kostar innan man kommer med vilda löften, utan helt lever i nån slags ideologisk bubbla. Continue reading

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , , , , , , , | 79 Comments

Walk in closet-projektstart

 

Nu har jag pysslat på lite i garderoben. Det slutade med att jag målade en hel byrå i guld. Insåg att spegeln jag målade inte gick att hänga upp då hängena var trasiga. Det är ju sånt en rimlig människa kollar INNAN den börjar måla den. Nåja, då målade jag byrån också så får den stå på den.

walk in closet 4

Jag ska ju dit med högre madrasser sen så det är bara tillfälligt uppstyrt för att se hur det blir. Och så här har jag gjort med kläderna, jag tog bort tre garderobsdörrar och flyttade runt lite hyllor och hängpinnar. Garderoben längst in gick det inte att få bort dörren på så där stoppade jag strumpor, koftor, kavajer och sånt som inte behöver synas. Det är så otroligt skönt att kunna hänga det mesta och ha överblick, och jag är så glad att det finns rum över så jag kan göra så!

walk in closet 1

Också hittade jag en gammal guldram där spegeln gått sönder så där får det hänga lite krimskrams

walk in closet 3

Nu lär jag väl ska fortsätta att stoppa in och ta bort grejer, flytta runt och ändra en massa innan jag blir nöjd, men jag är på G i alla fall. Men jag är färdig där för idag, nu tänker jag baka. Ha en bra dag!

Catrin Hälsar Catrin Fahlgren

Posted in Livet hos oss, Pyssel | 7 Comments

Impuls is my middlename

 

I går stod målning med den inköpta guldfärgen på tapeten och jag fick i alla fall klar spegeln.

IMG_8088

Jag tror det blir bra med guld mot den bruna väggen, planen är att ha guld och mörkt trä där inne. Sen har jag tänkt mig att lägga två 80´s duxmadrasser på varandra, klä dom med något och göra som ett slags schäslong som jag kan ha mitt på golvet, liknande denna. Det är egentligen mest för att vi har så många såna madrasser så jag måste försöka använda dom till nåt.
SCHÄSLONG, art deco, 1920-30-tal.

Så nu har jag massor med ideér igen, det är kul att ha lite projekt på gång. Men i går när jag skulle köpa färgen så “råkade” vi gå in på möbelaffären och provsitta en soffa som var det fluffigaste jag nånsin suttit i. Makalöst skön. Så vi slog till och köpte den och den kommer hit i morgon så idag ska vi flytta ned divansoffan i källaren. Jag är så less på den så det ska bli läskigt skönt att slippa ha den här uppe!

Men nog är det likt mig att gå ut för att köpa en liten burk färg och det slutar med att jag köper en soffa. Helst när jag stod och muttrade om att färgen var så dyr (253 kr). Kan ju säga att soffan kostade betydligt mer än det. Nåja det är första soffan i hela mitt liv som jag köper ny, så jag försöker försvara impulsen med det. Och vi behövde en soffa till rummet i källaren så då löste vi ju det “problemet” också. Nu är det (åter igen) köpförbud i några månader. Fast det kommer jag förstås inte hålla….

Posted in Livet hos oss | 9 Comments

Rättspsyk i rampljuset igen

 

Rättspsykiatriska kliniken i Sundsvall är i rampljuset igen, för vilken ordning vet jag inte.

Den här gången uppmärksammar Sundsvalls Tidning en patient på kliniken som utsattes för mordförsök av en annan patient. Gärningsmannen (hädanefter gm) lurade in offret på sitt rum och tog ett rakblad och skar honom över halsen. Detta är bara ett av flera våldsdåd han gjort sig skyldig till de senaste åren, så han är sannolikt mycket sjuk.

GM försökte döda en vårdare på psykakuten i Östersund i februari 2011 genom att hugga honom i ryggen med en kniv. Han sa efteråt att han skulle ha dödat honom.

I april 2012 stack han en medpatient på flera olika ställen med en vässad tandborste samt slog honom ett femtontal gånger i huvudet.

En månad senare körde han ännu en gång in en vässad tandborste i magen på en medpatient. Anledningen till att gm flyttats till offrets avdelning samma dag var för att man hittat en vässad tandborste på hans rum. Så samma dag han förflyttas för att man hittat en vässad tandborste så lyckas han alltså endera slipa till en ny eller smuggla med sig en befintlig till nästa avdelning?

I mars 2013 sker alltså rakbladsattacken, och gm säger på rättegången att han önskar att offret dött.

Domstol beslutade efter rättegången att de båda patienterna (gm och offer) inte ska ges permissioner vid samma tidpunkt men den här helgen har gm obevakad permission tillsammans med en anhörig samtidigt som offret har helgpermission.

För det första så undrar man ju hur i helvete han överhuvudtaget kan få ha permisson efter att under flera år haft tankar på  att döda andra människor, och dessutom de facto försökt att göra det flera gånger. För det andra så undrar man förstås hur de kan få permis samtidigt när det finns domstolsbeslut på att det inte är tillåtet?

Men det är inte första gången den där kliniken är i blåsväder. Det Sundsvallan uppmärksammar idag är då att offret i historien nu ska förflyttas till en annan klinik medan gärningsmannen får vara kvar. Offret som har sina anhöriga i Sundsvall vill absolut inte därifrån, men kliniken har bestämt sig. Jag tror att det helt enkelt handlar om att offret har kritiserat kliniken i media för att dom inte kan skydda patienterna. Han är inte den första patient som blir flyttad eller får sina permissioner indragna  efter att ha pratat med medierna.

Det jag tänker är ju att när jag bönade och bad att de skulle flytta JB (min brors mördare) då jag bodde 4 minuter från kliniken så menade dom att deras uppgift var att se till patientens bästa, inte mitt. Och att JB hade sina anhöriga i Sundsvall och han behövde deras stöd. Anhöriga han knappt träffat de senaste 20 åren då han bott i Göteborg.

Den här killen då, gäller inte samma för honom? Om han blivit utsatt för ett mordförsök och har fått svåra problem efter det, kan man tänka sig att han behöver stöd och uppmuntran av sina anhöriga också kanske? Eller är det nya regler nu? Gm kanske har sina anhöriga i krokarna också, men det är ju ändå han som misskött sig å det grövsta och således borde vara den man flyttade på. Inte minst för att de andra patienterna som sett detta ska slippa vara uppe i honom också efter att ha bevittnat våldet.

Nej dom är ena jävla hycklare på det där stället. Och varje gång jag läser nåt sånt här så far jag tillbaka i tiden till dom år när jag fick bråka med dom om ta mej fan de mest självklara saker.

Som att jag ville veta när JB hade permission så jag skulle slippa springa på honom oförberedd på stan. Att jag ville att de skulle flytta honom efter han försökt leja folk att ta död på mig. Att jag bad att JB inte skulle få åka till sin syster på permis då min brorson bodde på samma gård. Att jag bad att de skulle hålla honom inlåst den vecka mina yngsta brorsöner skulle komma och hälsa på mig för att det skulle bli otroligt traumatiskt för dom om vi sprang på honom. Ingenting kunde dom vara lite flexibel med, de sket fullkomligt i de hot som framfördes (han hade ju inga pengar att betala mördaren med menade dom), dom sket fullkomligt i småbarnens skräck att möta honom. Efter sex år flyttade de honom äntligen, men det var enbart för att de inte kunde slussa ut honom i Sundsvall eftersom jag genom länsrätten lyckades stoppa det. Så då flyttade man honom till Karsudden där man släppte ut honom ganska snabbt istället.

Så ja, jag tycker rättspsyk i Sundsvall är ett jävla skitställe och det är för mig en gåta att det anses vara en av landets säkraste kliniker. För det är inte säkert vare sig för patienter, anhöriga eller personal….

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , | 1 Comment

Blommor och jag = Stor suck…

 

Hur längesen är det jag köpte den här pelargonen, två veckor sen? Då var det små fina rosa blommor på den och nu ser den ut så här. Jag vet inte ens om jag sett såna här som inte blommar. ALLA som har såna här har blommor på dom!

IMG_2723 

Några torkade (eller ruttna?) knoppar syns nu på min, inte en blomma. Jag ville specifikt ha en blomma som var svår att förstöra eller ta död på, men som blommade lätt, och denna skulle vara så bra. Nåja inte hemma hos mig i alla fall. Den ser bedrövlig ut. Tips?

Men eftersom jag har sån tur och har en så snäll sambo så hade han köpt med sig så fina blommor när han kom hem!

IMG_2722

Det är bara att inse, jag och krukväxter går inte ihop. Det är så fint när folk har mycket blommor hemma tycker jag så jag skulle gärna ha i fönstren, men jag vet att efter några veckor så ser dom förjävliga ut. Fattar inte, alla i familjen är duktiga med blommor. Jag tror syrran har typ 60 stycken och alla ser välmående yviga och fräscha ut. Jag börjar misstänka att morsan hittade mig i nån sopkorg eller nåt och tog hem mig i all välmening….

Nej nu ska jag försöka hitta mig nån guldfärg och måla lite, ska fixa till i min walk in closet tänkte jag. Nu ska det bli mycket guld också vill jag hitta en mindre kristallkrona dit sen. Ha en bra dag!

långkjol Hälsar Catrin Fahlgren, här med mammas egensydda långkjol….

Posted in Livet hos oss | Tagged , , | 15 Comments