RFSU och barns sexualitet

Jag ramlade över en artikel på nyheter24 igår där Bianca Meyer skriver att RFSU uppmuntrar till sexövergrepp på barn. Bianca upprörs över RFSUs Anna Kosztovics uttalanden som hon tycker går över alla gränser. Jag var tvungen att googla lite på denna Anna för att se hennes resonemang, och jag kan bara hålla med Bianca. Hon går verkligen över vad jag anser rimliga gränser, det känns inte som att hon pedagogiskt försöker berätta om barns naturliga utvecklingsfaser, utan tycks ha ett behov av att sexualisera barn på ett överdrivet sätt.

Borra varandra i rumpan…
Jag tror att alla är överens om att ungar är nyfikna, pillar på sig själva, leker doktor eller frågar. Det är naturligt och vissa blir mer upptagna av det än andra. Vissa gånger får man säga ifrån, inte för att det har med kön eller sexualitet att göra utan för att det inte är okej, av olika anledningar. Anna tycks dock se att det mesta är normalt och sånt man ska tillåta. Här är några citat från henne:

– Barn leker sexuella lekar med dem de tycker om. De upptäcker varandra och provar sig fram, precis som barn ska göra. Jag vet två tjejer som provade att borra varandra i rumpan med en rosa leksaksborr. Det var ju ett hål som såg ut att passa perfekt för borren, utifrån ett barns sätt att tänka. Precis som barn som provar att stoppa in en vindruva i snippan. Det finns ju ett hål där och det känns kanske till och med skönt

För det första, det händer att barn gör saker med barn som inte tycker om dom också och det kan finnas alla möjliga anledningar att det ena barnet inte vågar/vill säga ifrån, så det är inte ens säkert att man vid en första anblick kan se eller förstå om barnet verkligen vill detta. Och oavsett om det “kanske kändes skönt” så är det väl för fan ingen lek som ska uppmuntras eller öht tillåtas att “borra någon i rumpan” ? Detta då av självklara skäl som att det är ett känsligt område, man kan skadas, det finns bakterier som kan ställa till problem, och framför allt att man inte kan veta att den utsatte verkligen vill.

Vi måste ha ord för kåta barn…
-Nu när små flickor äntligen har ett ord för sitt kön, snippa, är det dags att tänka ut ett ord för barns känslor när de är sexuellt stimulerade, menar hon.  Säger man att ett barn är kåt blir det ramaskri. Därför behövs ett nytt ord så att vi kan prata om vad barnen faktiskt känner.

Ja det blir ramaskri om man börjar prata om “kåta barn” av goda skäl. Det är ett ord som är förknippat med vuxen sexualitet som är något helt annat än ett barns vilja att utforska sig själv och sin kropp och deras känslor och ev pirr. Jag vet inte vad hon menar med att vi måste ha ett ord på det, i vilket sammanhang ska vi nyttja ordet? Ska barnet kunna säga att “Nu mamma känner jag mig *valfri synonym till kåt* ? I Annas icke tabubelagda värld ska vi då ge barnet förslag att gå och onanera eller vad är grejen med det?

Det ljuva 70-talet med sin klokskap…
-Barns sexuella lekar, som doktor eller familj, kan ställa till bekymmer för personalen. Det dyker upp frågor som: Är det okej att låsa in sig på toaletten ihop? Tänk om de ”stoppar upp” något? Vad tycker mina arbetskamrater och föräldrarna? Mitt råd har oftast varit – prata med varandra. Kan det vara så farligt att stoppa in en glasspinne i snippan? Dra nytta av personal som var med på 70- talet, då dessa lekar var mindre tabubelagda. Då fanns till och med krypin som kallades ”knullkojor” på sina ställen.

Ja ack det ljuva 70-talet när allt var så öppet och fint. När barnpornografi var tillåtet. Jag minns när jag och min kompis (vi var 4 & 5 år) blev inlurade till “farbror Alvar” som ville leka doktor med oss. Jag kände obehag och ville inte klä av mig, men min kompis som var 4  klädde av sig så Alvar fick leka. Våra föräldrar blev vansinniga när vi berättade vad som hänt, men det fanns andra vuxna som på allvar tyckte att dom var lite hårda mot Alvar, för SÅ allvarligt var det väl inte att han pillat en 4-åring mellan benen? Jag minns att det t.om fanns folk som tyckte att morsan var en riktig dramaqueen som tog upp det som ett problem. Det var 70-talet det när lite pillande på barn inte var en sån big deal för alla. Det var okej att titta på barnporr och det var okej med knullkojor. Vissa tyckte givetvis det var fel, men det var inte direkt tabu att tycka att det var okej heller.

Att öht tänka tanken att vi ska lyssna på och ta efter synen på barn och sexualitet som rådde då är inget annat än rent jävla imbecillt. Och det är väl känt att även bland barn i samma ålder finns ofta en hierarki, där någon är den som alltid bestämmer vad som ska lekas och inte, vem som ska vara vem.Och då är det ofta svårt för det andra barnet att värja sig, och det går med på saker det egentligen inte vill vara med på. Så den där “frivilliga sexleken” kanske inte alls är så frivillig även om det kan se ut så just då. Det ena barnet kan gå med på det för att kompisen inte ska bli sur eller arg, för att den är rädd att inte få vara med och leka annars osv. Det är barn vi snackar om.

Suger gärna bara det inte luktar kiss…
-Föräldrar frågar mig ofta vad som är normalt och om det finns många historier att berätta. En utspelade sig i slutet av 60-talet och handlar om två sjuåringar som tävlade i ishockeyspel. Efter varje match fick förloraren suga på vinnarens snopp. Killen som oftast vann tyckte om att vinna, mest för att han inte gillade lukten av kiss på kompisens snopp. Något annat problem än det fanns inte. Ingen av pojkarna hade kollat på porr (om någon nu undrade).

Nåja nu vet vi ju inte om det var kisslukten som var enda skälet till att han inte ville suga på sin polares snopp. Och det faktum att han inte ville (oavsett orsak) är väl ett problem i sig? Sen skulle jag tippa på att om man frågar en sjuåring om han tittat på porr så får man svaret “Nej” oavsett om han gjort det eller inte, vilken sjuåring vill erkänna det?

Så farmor, hur är det med fittan idag…
Men vi behöver ett ord för vuxna. Jag hoppas på fitta, ett ord vi kan kämpa för att ta bort allt det negativa kring och i stället ladda med positv kvinnlig sexualitet. Det känns lite barnsligt att prata om en 70-åring med – snippa.

Ja det känns ju jävligt fräscht och respektfullt att prata med en 70-åring om hennes “fitta”, ett ord som förmodligen för henne är väldigt fult….Är det ett problem att prata med henne om hennes “underliv” ?

Spädbarn gillar att åka bil för att dom blir sexuellt upphetsade…
I programmet Barnen:”(…) Alltså det är självklart att barn har en sexualitet, och från massa människor jag har träffat så är det en massa historier om 6 månaders bebisar som skiner upp när hon ser bilen för hon vet att ska sätta sig i bilbarnstolen och där det finns en rem mellan benen som de kan sitta och gnida sig emot”

Här ser man ju verkligen hur hon tolkar från sina egna fantasier snarare än att peka på ett faktum. Ett 6-månaders barn kan inte berätta varför h*n är glad när hon ser bilen. Kanske tycker h*n om att åka bil? Kanske tycker h*n om att se saker svischa förbi fönstret? Kanske tycker h*n om ljudet? Men Anna drar slutsatsen att barnet längtar efter att få gnida sig mot bältet, jag menar hur normalt är det?

Resonemanget känns inte friskt…
Sorry men jag tycker den här människan har en jävligt läskig syn på barns sexualitet och tycks gilla att gång på gång dra upp de mest märkliga exempel snarare än prata om de vanligaste frågorna. Att normalisera borrande i stjärtar, sugande på snoppar, knullkojor och annat känns ärligt talat inte friskt. Hon tycker inte att det är skadligt för en 10-åring att läsa “analpraktikan” heller. Nja skadligt vet jag inte, men är det något som bör uppmuntras? Om så, varför?

Och hon är inte ensam i RFSU att vara lite udda på den fronten. Här är några röster och reaktioner kring en programserie i radio. Okej, jag är med på att det kan vara bra att prata med föräldrar och personal om ämnet som sådant, men skippa att normalisera situationer som kan vara rena övergrepp, skippa tankarna på det fria 70-talet, ge fan i att pådyvla småbarn någon slags sexuell upphetsning för att de blir glada när de får åka bil…

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , | 25 Comments

Några av våldets konsekvenser

Alltså fan vad jag blivit skadad efter mordet på brorsan. Såna här små grejer som är ett direkt resultat av den händelsen. Det har ju gått ganska många år nu och själva händelsen som sådan tänker jag inte på jätteofta, men jag märker att jag har en massa grejer för mig.

I morse när jag slog igång datorn medan jag satte på kaffevattnet så ser jag en tweet från Aftonbladet.
Ung man

Direkt börjar hjärtat dunka snabbare. Det första som dyker upp i min skalle är sonen. Eftersom jag tränar på att få bort dom här ideerna så tänkte jag att nej, nu ska jag inte hysteriskt klicka mig in och läsa. Jag gick på toa och gjorde mig i ordning, hela tiden rusade tankarna “OM det är han då skulle ju nån ha ringt…Fast jag läste ju om brorsan flera timmar innan jag fick veta att det var han…så kanske dom inte identifierat honom än…nä nu får jag ge mig….Men han brukar ju inte ha ID på sig jämt….”.
Tog kaffe och satte mig och kollade, och det handlade om en helt annan del av landet.

Alltså så här är det varje gång jag ser såna rubriker. Och alla säger att ja men om det händer nåt så är ju du den förste att få veta. Nej det är inte alltid så. Det var precis så här det var när brorsan dog. Jag klev upp på morgonen och tog en kaffe och läste tidningen på datorn. Ser en rubrik om ett mord i Göteborg, läser att en “handikappad man” mördat en bekant. Tänker lite i förbifarten att “Det var väl nåt fylleslag”och läser vidare. Först senare mot eftermiddagen fick jag samtalet om att det handlade om brorsan.

När man en gång varit med om något hemskt så finns väl en inneboende rädsla att det kan hända igen. Ofta går vi ju genom livet och tror att vissa saker bara drabbar andra, men när vi väl upplevt en sak så inser vi att det faktiskt kan hända oss själva också, att vi inte är förskonade från livets jävligheter. Jag förmodar att många som förlorat en närstående i tex en tragisk olycka kan få samma katastroftankar.

Man blir rädd när det ringer från okänt nummer, när man ser en tidningsrubrik, när någon ringer och frågar “Har jag kommit till….”. Man blir rädd om personen inte svarar i telefonen på ett tag. Det blir som ett posttraumatiskt stressyndrom. I sommar, 12 år efter mordet, har jag för första gången varit ute i solen en hel del. Varje sommar sedan 2002 har jag alltid  haft samma känsla som jag hade då, stekande hetta när jag fick samtalet har renderat i en felkoppling i huvudet att stekande hetta är synonymt med att något hemskt kommer att hända. Ologiskt som fan, ja. Men inte desto mindre ett faktum.

Hur som så är det ganska påfrestande, både för mig och för sonen som får stå ut med mina nojor. Tidigare var han ju skittrött på mitt eviga kollande, nu är han ju så pass gammal att han förstår orsaken, att det inte handlar om att jag ska ha stenkoll på vad han gör utan att jag helt enkelt har en överdriven rädsla och ett onormalt katastroftänk. Men jag tränar på att få bort det, tränar på att försöka tänka logiskt och inte bara agera på impuls. Tränar på att inte tänka katastroftankar för att sonen inte svarar i telefonen. Och periodvis går det bra, andra perioder går det sämre.

Alla föräldrar är nog mer eller mindre oroliga för sina barn, men detta handlar alltså mer om totala katastroftankar där det inte bara handlar om oro utan det blir ren skräck, ofta flera gånger i veckan.En onormal och ologisk rädsla.

Men när jag lugnat ner mig och dragit en lättad suck, så tänker jag att det ju faktiskt är någon annan familj som precis fått eller kommer få beskedet att det var just deras son rubriken handlade om. Att deras mardröm precis har blivit sann. Och jag tänker att för många så är det bara ännu en i raden av tragiska händelser, för andra kommer det påverka resten av deras liv…

 

Posted in Brott & Straff, Livet hos oss | Tagged , , | 5 Comments

En till nyans av Susanne Eberstein

Nu när Susanne Eberstein eventuellt blir talman i riksdagen så gör man ju som alltid så att man gräver fram ofördelaktiga saker personen sagt eller gjort. I Susannes fall så handlar det då om att hon 1999 argumenterade mot homoadoptioner. Det VAR fortfarande ganska kontroversiellt då. Men tiderna förändras, det fanns en tid när man tyckte det var märkligt att man inte skulle få aga sina barn också.

En annan grej är att hon skrivit motioner om att stoppa polisers meddelarfrihet under pågående förundersökningar, detta då på grund av att läckor kan försvåra utredningsarbetet. Hon har en poäng i det för folk påverkas av vad dom läser, de får info som kan göra att vittnesmål inte får samma värde osv. Att tolka det som att hon vill tysta poliser lite hipp som happ blir därför orättvist att påstå, det handlar om att värna rättssäkerheten.

Och det sista nu då var att hon valde att plocka ner en tavla på en barbröstad kvinna från väggen i riksdagens gästmatsal då hon inte tyckte det var trevligt när tex utländska gäster kom. Det kan man ju tycka vad man vill om, personligen tycker jag det är tramsigt men å andra sidan så bryr jag mig föga.

Men jag har en egen bild av Susanne som visar att hon är engagerad även i “vanligt folk”. Efter att min bror mördats och mördaren sökt sig till Sundsvalls rättspsyk istället för att vara kvar i Göteborg där han hörde hemma, så försökte jag ju under flera månader få kontakt med verksamhetschefen på den rättspsykiatriska kliniken för att diskutera detta. Jag lämnade meddelanden till sekreteraren, jag pratade in på telesvar, jag mailade honom direkt. Till och med landstingsdirektören uppmanade honom 2 ggr att ringa mig, men han vägrade.

Susanne skrev i samma veva en debattartikel i Sundsvalls Tidning med rubriken “Alla har rätt att känna sig trygg i det svenska samhället”.

Jag mailade Susanne som då var vice ordförande i justitieutskottet (vill jag minnas) och hänvisade till hennes debattartikel och talade om hur vår situation såg ut och att det inte kändes särskilt tryggt men att jag inte ens hade en möjlighet att påverka det eftersom verksamhetschefen på kliniken vägrade ta kontakt med mig. Jag tror det tog en halvtimme så fick jag ett svar där hon beskrev att hon nu kontaktat honom och att han skulle komma höra av sig till mig snarast. Hon beklagade händelsen, upplyste om att han enligt lag var tvungen att faktiskt bemöta min kontakt, och bad mig hålla henne underrättad om fortsättningen. Eftersom hon kommer från Sundsvall så vet jag inte om hon rent av kände honom eller kanske träffat honom i andra sammanhang. Men hon påverkade inte i någon riktning utan konstaterade bara att han var skyldig att kontakta mig, och såg till att de fick den upplysningen.

Jag tror det var dagen efter som man ringde från kliniken och ursäktade sig och sa att verksamhetschefen ville ha ett möte med mig. Efter månader av tystnad så fick man eld i baken efter att Susanne ringt. Jag mailade åter Susanne och tackade för hjälpen, och jag fortsatte under en period att hålla henne informerad kring vad som hände. Hon tog sig denna tid att hjälpa mig, hon har lika gärna kunnat avfärda mitt mail med någon standardfloskel. Hon brydde sig i fortsättningen, hon hjälpte den “lilla människan” istället för som så många andra, försvara “överheten” eller bara blunda. De kommer jag alltid vara tacksam för och jag ser på henne som en person som trots att hon sprungit i maktens korridorer i massor av år, ändå inte tappat förmågan att se folket. Jag upplevde henne som en genuin person med ett äkta intresse och engagemang, någon som inte bara själv vill vara i makten, utan faktiskt använder sin makt till att hjälpa vanligt folk.

Så, nu har jag gett ännu en nyans av den ev blivande talmannen…..

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , | 17 Comments

Polisen skyddar nazister…

Jag diskuterade lite i går på ett annat ställe med en person som menade att polisen skyddar nazister. Bl.a på en icke tillståndsgiven demonstration som SMR höll i Sundsvall för ett tag sedan. H*n är inte ensam om att se det så, alltså att polisen kan om de bara vill, stoppa demos endera genom att inte ge tillstånd eller genom att avbryta en demo som inte sökt tillstånd.

Demonstrationsrätten och rätten att yttra sig är väldigt stark i Sverige, man får inte lite godtyckligt ge avslag för att man inte gillar någons åsikter, hur vidriga åsikter det än är.

Ett påhittat scenario: En grupp muslimer ska tala på ett torg. Polisen vet att det kommer leda till en (icke tillståndsgiven) motdemonstration då det finns ett antal invandrarfientliga i landet. De kan se i sociala medier att 3000 personer sagt att de ska komma på motdemonstrationen, varav 200 är att ses som högerextrema våldsverkare. Det kommer alltså bli tumult och upploppsstämning. Ska polisen neka muslimerna att tala då för att andra grupperingar vill förhindra yttrandefriheten pga att de anser att muslimerna har fel åsikter?

Jag har sett att många menar att polisen faktiskt kan stoppa en demo om det finns risk för allmän ordning och säkerhet, och att det då skulle vara tillämpligt vid tex SvPs demos eftersom det ofta blir kaos.  Skulle polisen välja att stoppa SvP att demonstrera för att andra grupper inte tycker de ska få tala, då skulle det i förlängningen innebära att vi accepterar att “om man bara är våldsam och stökig nog så kan man hindra den här *valfri grupp* från att tala i framtiden” och yttrandefriheten skulle bli ett minne blott. Då skulle tex de högerextrema kunna stoppa alla som håller antirasistdemos på samma sätt. Alltså genom att vid varje möte ställa till en jävla oordning så polisen inte ger tillstånd till antirasistiska demonstrationer i framtiden med hänsyn till ordning och säkerhet. Man måste se hela bilden och vad som i förlängningen skulle komma att ske genom ett sånt beslut.

Polisen har som uppgift att följa lagen, de kan alltså inte oavsett sina egna personliga åsikter om en grupp bara godtyckligt stoppa en demo eller vägra att skydda en grupp. Många tycks också tro att polisen hur som helst kan stoppa en demonstration som inte har tillstånd. Men så är det inte heller. Polisen kan i efterhand upprätta tex en anmälan om brott mot ordningslagen, men det krävs ganska mycket för att de ska få avbryta demonstrationen även om demonstranterna inte har tillstånd, åter igen så är yttrandefriheten i fokus. För om det vore så att man bara kunde avbryta en icke tillståndsgiven demo så skulle ju heller inte folk kunna ha motdemonstrationer när tex SD eller SvP talar, för de allra flesta har ju inte ansökt om att få ha denna motdemonstration.

Så när man kritiserar polisen för att de skyddar nazister eller inte stoppar/avbryter demonstrationer så är det fel personer man ger sig på. Det är lagstiftare och politiker man ska ge sig på, inte polisen. Det är nämligen inte polisen som stiftar lagarna, de har bara som jobb att se till att lagarna upprätthålls och följs.

Thomas Bodström förklarar det enkelt här.

Anna Troberg har skrivit om det här.

Posted in Brott & Straff | Tagged , , , , , | 6 Comments

Lydiga hundar och tingeltangel

Hundarna får ju inte vara i vardagsrummet nu, men nog tar de chansen att smyga in. Helst då Tony som förmodligen känner sig förnärmad då han tror han är människa och inte hund. Nyss upptäckte jag att han plötsligt låg på fällen, han smälter in rätt bra, det är bara några fläckar som avslöjar honom. Har aldrig varit med om en hund som är så duktig att smyga obemärkt förbi en.

Tony på fällen

I natt sov jag på soffan då sambon inte var hemma. Vaknade av att Tequila klev upp och la sig PÅ mig! Hon ser verkligen inte problemet i att 55 kilo hund lägger sig PÅ 50 kilo matte. Förvirrad insåg jag att Tony också låg i fotänden så det var väl därför hon skulle trotsa. “Ni har väldigt lydiga hundar” sa grannen i går. Jo tjena…

Köpte mig en ny ljuslykta att hänga på väggen för ett tag sedan också, väldigt fin om jag får säga det själv. Jag gillar ju krusiduller jag. Men nu får det vara färdigshoppat, jag har liksom inte utrymme för något mer tingeltangel nu. Men så mycket jag vill ha ändå…

Ljuslykta

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , | 6 Comments

Intressant om sexualisering

Sara la upp en film häromdagen som även jag vill dela med mig av för den var så bra.

Ett exempel som jag själv tog upp för några år sedan var korvbilden, alltså denna.

http://cattasbubbla.se/wp-content/uploads/2012/07/11.jpg

Det kom en del kommentarer, vissa tyckte den anspelade på sex, andra inte. Jag tyckte inte då och jag tycker inte nu att bilden är sexualiserad. Varför?

Det finns inget sexuellt sammanhang, det handlar om mat. Maten är i fokus och kvinnan har ett ytterst litet utrymme i bilden. Och normalt associerar jag inte korv till kön. Och om jag inte gör det så försvinner alla kopplingar till sex. Det är en mun, fingrar, korv med bröd. Ingenting annat. Allt annat är är föreställningar vi själva lägger in, sånt vi antar, tror att det ska anspela på. Skulle samma association göras om den som “suger på korven” vore en dam på 75 år? Eller en man? Om inte, är det då bilden som är sexualiserad eller handlar sexualiseringen om det vi själva väljer att se ?

Här är två likadana bilder (fast jag gjort ett uselt photohoppjobb på den ena, och bortse från politikerna på korven…). Om detta vore reklam, skulle någon anse att bild 1 är sexualiserad ? Förmodligen inte, men bild 2 påminner väldigt mycket om reklambilden i början på inlägget.

korvkorv 3

Filmen är en bra tankeställare tycker jag….

Posted in Lite av varje | Tagged , , | Leave a comment

Dagens fråga. Vem lägger man skulden på?

Ibland förstår jag verkligen inte hur människor tolkar texter för det är då jävligt annorlunda än hur jag tolkar det. I dag skrev YB Södermalm följande tweet

YB1

Kan ni  tala om för mig hur ni tolkar texten. Lägger man skuld på någon och i så fall på vem? Vad kan ni utläsa av den här texten, hur går era tankar?

Posted in Dagens.... | Tagged , , , , , | 32 Comments

IS vill visa “organisationens räckvidd”

För ca en månad sedan skrev jag inläggetJag är orolig på allvar”. Det handlade om IS och deras attacker. Jag skrev då bl.a “Låt säga att 50 IS-anhängare mobiliserar sig i någon av Stockholms finare områden och vill visa oss otrogna att vi har anledning att vara rädda, att de kan om de vill. De skär halsen av 50 barn och vuxna….. “
En kommentator menade att jag var naiv.

Så jävla naiv är jag inte…
Idag kan vi läsa om IS-anhängare som planerat att gå ut på gatan och skära halsen av random australier.

Enligt underrättelsetjänsten ska en högt uppsatt IS-medlem från Australien uppmanat till en offentlig halshuggning i landet för att ”visa organisationens räckvidd”, skriver Sydney Morning Herald.”

Det tycks också som att det var detsamma man hade planer på för ett tag sedan när Norge ökade sin terrorberedskap.

Titta hur IS beter sig runt om i världen. Deras tillvägagångssätt är bl.a att sätta skräck i folk och därmed få det psykologiska övertaget. De halshugger, våldtar, har och säljer sexslavar, halshugger barn. De har uttryckligen sagt att de ska ta Europa också, så varför skulle de inte visa även oss vad de är kapabla till? Det enda som är naivt är att tro att de inte kommer göra försök.

Islamofobin…
Och vad gör man i Sverige då? Tja politikerna har inte pratat så mycket om detta mer än konstaterat att det är “hemskt det som sker”, men då på ett sätt som om det inte rörde Sverige. Man har konstaterat att det är oroligt i världen och att vi kan få ta emot många flyktingar. Förmodligen pratar de internt men det skulle ju vara fint som medborgare att få veta att de ser det som bekymmersamt ändå.  Idag skriver Maimuna Abdullahi och Fatima Doubakil en debattartikel där de oroar sig för ett förstärkande av terrorlagen. De vill framhålla att det kommer slå mot oskyldiga muslimer. Att det är islamofobi.

Snicksnack. I den handlingsplan man hänvisar till så tas all form av extremism upp, allt från vit makt miljön till den autonoma och islamismen, så det är inte bara muslimer som pekas ut som potentiella hot eller som man vill rikta särskilda insatser emot. Men debattörerna företräder Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén, och hur flera av de här organisationerna fungerar har Johan Lundberg skrivit bra om. Även Per Gudmundsson har skrivit en bra artikel i ämnet. Ni kan också läsa om deras extrema syn här, hur de jämför Nalin Pekgul med Jimmie Åkesson. Jag förstår att de är oroliga för att man lägger upp handlingsplaner för att bekämpa extremism…

Koppla in hjärnan och sluta fjanta omkring
Det är i dessa och liknande organisationer vi hittar de radikaliserade, de bokstavstrogna, de som vill införa sharialagar, de som har hederskulturen. Tror ni dom här brudarna kommer att delta i den demonstration som på lördag kommer hållas för de ezydiska kvinnorna och barnen som är utsatta för IS terror? Jag tror inte det.
Åter till IS. Vi har dom i Sverige, vi vet att flera “svenskar” värvats och åkt för att strida med IS. Vi vet att de vill visa att de är även här, senast med att hänga upp flaggor. De är i allra högsta grad aktiva i sociala medier som twitter, de får spridning och lockar allt fler att delta.

Det vore extremt naivt av oss att tro att Sverige skulle vara förskonat från eventuella attacker. Och den flathet och tystnad våra politiker uppvisar är skrämmande. Vad vi borde göra? Jag är inte insatt nog i säkerhetspolitiken så jag klarar att väga in alla aspekter och komma med ett vettigt förslag på problemet. Men jag har några rimliga krav vi borde kunna ställa. INGA bidrag i någon form till organisationer  eller samfund som involverar sig med någon form av extremister. Varken höger-vänster-eller religiösa. Man har haft flera politiker i Sverige som får anses vara religiöst extrema, tex Abdirisak Waberi och Omar Mustafa. Man ger statliga och kommunala bidrag till extremister och man har på fullaste allvar lovat att samarbeta med organisationer som har en tydlig islamistisk inriktning. Man har vad jag vet inte ens någon plan för hur man ska bemöta de återvändande terroristerna, någon annan som hört något kring det?

I England har man diskuterat med imamer så de utlyst en fatwa , de har officiellt gått ut med att det är “haram” att gå med i IS. Varför har inte våra svenska politiker ett samtal med imamerna här? Vi har ju förvisso sett att en del imamer här i allra högsta grad är bokstavstrogna (och dessa moskeer får statliga bidrag…), men jag vill ju gärna tro att det finns de som inte är det…

Alltså det är så jävla frustrerande att se flera av våra politiker fjanta omkring och vara så skiträdda att ses som rasistiska att de inte ens klarar att titta på fakta utan viftar bort det som islamofobi. Fattar dom inte vad detta gör mot övriga muslimer i landet ? Att våra politiker genom att inte granska och sätta hårt mot hårt upprätthåller och accepterar hederskulturer, fysiskt och psykiskt våld mot kvinnor och barn,  hot och våld mot icke bokstavstrogna muslimer ? Jag är övertygad att vi på ett eller annat sätt kommer att få se IS (eller liknande gruppering) göra någon uppvisning/försök även här inom 1-2 år. Och har våra politiker tigit om problemen med islamism inför folket, och förhållit sig lika ryggradslösa fram till dess så kan ni ladda för “chocken” som kommer om 4 år när SD fördubblar sina röster igen….

En läsvärd artikel i samma ämne av Nalin Pekgul här.

 

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , , , , | 24 Comments

Hur kan ni vara så chockade?

Jag måste ärligt talat säga att jag är chockad över att andra är chockade över att SD fick så starkt stöd. Jag har sagt det i flera år och jag säger det igen: Så länge hippa medelklassjournalister,  korrekta politiker och medelklassvensson med sitt på det torra idiotförklarar och raljerar över människor som är oroliga för saker och ting, så kommer det slå tillbaka, och det borde väl en gång för alla vara bevisat nu.

“Jag gillar olika…men”
Att Sverige plötsligt blivit dubbelt så rasistiskt tror jag inte, visst finns rasister men inte meningen att alla som röstat SD är rasister. Om så vore borde SvP ha fått mer än några få hundra röster. Det har visat sig i mängder av intervjuer med människor att de som röstat på SD har otaliga skäl. Vissa är rädda för hur jobben ska räcka till alla. Andra är oroliga för islamism. Ännu andra tycker att SD är de enda som verkar bry sig om landsbygden. Sen finns det de som har sina 25-åriga barn hemma för att det inte finns lägenheter, samtidigt som Sverige tar hit ännu mer folk som behöver bostäder osv. Det är inte en ogrundad rädsla som bör viftas bort som främlingsfientlighet. Det är faktiska problem som människor lever med.

Sen har vi de här som är trötta på att de som ser sig som “lite mer bildade”, ska tala om för folk vad som är okej att tycka och inte trots att de lever helt olika liv med olika verklighet. Vi har de här som tröttnat på alla människor som visar hur goda de är genom att ta på sig en pin med “Jag gillar olika” samtidigt som de föraktar just de som inte tänker som de. De som öppet hatar rasister, men själva gnäller över att de inte “kan gå in på cafét och ta en latte utan att bli besvärad av tiggare”.

Behovet att visa hur god man är
Det tycks vara en tävling i att visa vem som är godast, men få gör något konkret. Hur många av dom har bjudit hem en flyktingfamilj på middag eller gått till en förläggning med kläder och leksaker? Jag som fler än en gång kallats högerspöke, smygrasse och SD-förespråkare skänkte kläder, pengar och leksaker till flyktingar i flera år. Jag tog hjälp av en invandrare som ofta sprang på flyktingboendena för att hjälpa, så vi kunde se vilka som hade störst behov. Jag bjöd hem flyktingar på middag eller kaffe för att de skulle få komma ut och träffa folk. Jag har tagit hem flyktingbarn för att de ska få kompisar (sonen). Och jag fick många nya vänner genom det. Men många av de här personerna, de som anstränger sig så pass att de trycker dit en jag gillar olika-pin på sin jacka och skriver långa texter om de obildade rasisterna, de kallar mig smygrasist. Förmodligen för att jag vägrar haka på tåget och hata mot SD eftersom jag anser det vara kontraproduktivt. Det får mig inte att röst på SD, men det får mig att tycka att det finns en jävla massa populister som i realiteten inte gör ett skit konkret för de som de säger sig värna om.

Värdelös taktik
Så ta nu och inse att den taktik som hitintills använts är totalt värdelös. Ni kommer inte få människor att sluta rösta på SD för att ni skriker, skramlar, hatar, våldar och raljerar. Tvärtom, folk blir förbannade att ni sätter er på höga hästar och förminskar frågan till att “de är rasister”. Det gör folk förbannade att ni pekar ut dom som obildade bonnläppar. Det gör folk förbannade när en människa som glassar med kändisarna i storstaden, ska sitta och raljera över människor som är oroliga för sin egen och sin bys/samhälles överlevnad. Det gör folk förbannade när medier och politiker anser att det finns ett finare hat och därmed totalt negligerar och förminskar de som drabbas av våld, hat och hot från “den rätta sidan”.

Vill man att SD inte ska få ännu större stöd nästa val då är man så illa tvungna att faktiskt börja lyssna på folk och tänka till. Vad är det SDs väljare anser att SD uppmärksammar som inte de övriga partierna bryr sig i? Man kanske måste erkänna öppet och för sig själv att det inte är rasism att ta tag i de faktiska problem som invandringen i delar medfört? Inse att Sverige är större än bara storstäderna, att den verklighet människor på landsbygden lever i är så mycket annorlundare än den som storstadsborna lever i. Fundera på om man kanske borde sluta behandla pensionärer som icke-personer? Alltså, börja använda det sunda förnuftet och logiska tänkandet istället för att bara gapa och skrika och vifta bort folk som idioter.

Kalla inte folk idiot och be om svar sen…
Jag ser också att många nu skriver typ “Ni som har röstat på SD, kan ni förklara varför ni gjorde det valet, jag är ärligt intresserad”. Men snälla, ni har ju skapat detta samhälle nu där alla som ens antyder att SD kan ha rätt i en fråga ska hängas som paria. Ni har ju talat om att alla som röstar SD är obildade idioter. Ni har ju visat att ni kartlägger människor som inte har rätt åsikter. Vad får er att tro att vanliga människor ska våga svara på en sån fråga öppet och därmed visa att de är “obildade rasistäckel”? Börja använda hela hjärnan och inte bara reptilhjärnan så kanske man kan diskutera ämnet och faktiskt få reda på vad det är som gör att folk väljer SD trots deras bakgrund och trots att det uppenbarligen finns rasister i partiet, för annars kommer det knappast ske några förändringar, tvärtom…

Tre läsvärda texter

Vi journalister har svikit landsbygden- Joakim Lamotte

Media knuffade väljarna i SD:s famn – Sakine Madon

Efterspelet går inte att ducka för- Cissi Wallin

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , | 30 Comments

Researchgruppens lågvattenmärke…

Nu har Researchgruppen gått ut med att de har tillgång till Flashbacks databas. Huruvida det är sant eller bara något slags försök att skrämma folk ska jag låta vara osagt. Oavsett vilket så är det ett rent svineri. Anna Troberg har skrivit mycket bra om det hela här.

Oavsett om RG sitter på några uppgifter eller inte så finns det nu alltså förmodligen massor med människor som är livrädda för att hemligheter ska avslöjas. Och jag hoppas verkligen att RG tar ansvar för konsekvenserna som kan komma av det. Folk har tagit livet av sig förr i rädsla att hemligheter ska avslöjas. På FB finns människor som berättar om homosexualitet, transsexualism, människor som inte “kommit ur garderoben” än. Det finns kvinnor som skrivit om sina våldsamma män, människor som är utsatta för hedersförtryck, människor som skrivit om sin psykiska hälsa, sjukdomar, hiv. Människor som alltså av olika anledningar redan mår dåligt, är sköra. Det är dom man skrämmer nu.

Detta med självmord och självcensur är ju tydligen något som RG bekymrar sig över. Men när de går ut med att de har FBs databas så riskerar de ju faktiskt att utsätta folk för just detta, människor med hemligheter och svaga psyken kan ta självmord, och folk kommer inte våga prata om allt de vill i rädsla att bli uthängda. Sicken dubbelmoral….

självmord

Detta är förstås en form av åsiktsregistrering och således vidrigt i ett demokratiskt land. Det enda positiva jag kan se med detta är att det nu borde bli uppenbart även för den mest imbecille vad Researchgruppen egentligen håller på med. För även om man jublat när SD-politikers åsikter hängts ut så måste man kunna tänka hela vägen. Om man gör allt för att komma över privatpersoners åsikter så är det liksom inte bara “fiendens” uppgifter man går igenom, utan hundratusentals privatpersoners också. Man åsiktsregistrerar människor.Det hör inte hemma i en demokrati med yttrandefrihet.

Det finns dock en sak som får mig att tvivla på RGs uppgifter

Martin Fredriksson på Researchgruppen säger till Aftonbladet att man fått databasen skickad till sig via mejl – vid flera tillfällen.– Det har kommit i flera omgångar. Jag tror att den har ganska stor spridning eftersom det har kommit från flera håll med olika mellanrum.”

Det är sannolikt att om den här databasen haft en spridning under ett halvår och dessutom kommit från flera olika håll, så är det inte troligt att det inte skulle läckt någonting ur den. Jag har svårt att tro att flertalet personer skulle klara att hålla käft utan att med diverse uppvisningar visa att de lyckats få tag på den. Det vore ju en riktigt stor grej att skryta med, så det får mig att tvivla på RGs uppgifter. Men som jag skrev, oavsett om det är sant eller inte så är det ett jävla svineri. Är det sant då sysslar man med åsiktsregistrering, är det inte sant då roar man sig med att skrämma folk för att visa att “Vi vet vad du tycker, vad du gör, var du bor. Nu har vi makten över dig. Vi kan visa din familj, din arbetsgivare dina grannar vad du tycker. Avslöja dina hemligheter. Passa dig”. Bägge alternativen hör hemma i diktaturer, inte i Sverige. Och Researchgruppens reaktion på allas oro?

lalala

Det mest imbecilla av allt är att det är precis sånt här som ger partier som SD röster, för folk har hellre en demokrati än en diktatur . Folk är rädda om yttrandefriheten och demokratin.Men det har man fortfarande inte fattat fast det är så uppenbart att SDs stöd bara ökar. Så den dagen SD hamnar i topp, då vet vi vilka vi kan lägga skulden på det för….

Att sedan ett antal journalister både i gammelmedia och på SVT inte fattar vidden av detta gör mig mest trött, alltså hur fan kan man försvara och förminska något dylikt, fattar man inte grejen? Här är Flashbacks tråd från förra året när RG gick ut och erbjöd 50.000 kr för den som kunde tillhandahålla FBs databas. Den är aktiv nu så man kan följa vad som händer. I ett inlägg där som skrevs ganska nyligt kan det finnas en förklaring, och stämmer den så TROR bara RG att de har den äkta databasen.Och det skulle onekligen kännas rätt bra om de var lurade av den fejkade listan som valsade runt för just ett halvår sedan….

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , | 118 Comments

Om hyckleri, hat, hot och våld

Igår skrev Hanif Bali följande tweets, den undre är den första.
Hanif Bali om att fista moderater

Hans flickvän (=kvinna) har alltså någon gång utsatts för ett överfall, ett överfall som uppenbarligen varit så pass allvarligt att hon blivit sjuk av det (PTSD). Här borde väl framför allt feminister då ha viss förståelse för att hon tyckte det var otrevligt. Men icke.
Fraux har roligt

Fraux skrattar änu mer

Sara tycker uppenbarligen att det är roligt när en ung kvinna som tidigare utsatts för överfall, blir upprörd över att feminister anlitar en grupp som sjunger om att fista moderater? Nu vet jag inte men eftersom Hanif är moderat så är det väl lätt att tänka att även flickvännen är det, det blir då alltså en “låt” riktad mot bl.a henne.

För den som inte vet vad “fista” är så är det när någon kör upp en hel hand eller knytnäve i underlivet på en kvinna (på man heter det “anal fisting”). Nåja en annan kvinna försöker få Sara att sluta flamsa bort det.

Fraux skrattar ihjäl sig

Som feminist borde Sara kunna greppa att låtar där det sjungs att folk ska fistas inte är särskilt främjande vare sig för feminismen, för arbetet mot sexuella trakasserier, mot våldtäkter eller det faktum att unga tjejer varje dag i skolorna får höra vilka horor och fittor de är. Hon borde inse att all form av sexuellt våld, oavsett om det är på bild, film eller i text, är något som i längden normaliserar det. Nu är jag inte särskilt mycket för att man ska censurera musik, men texter där folk ska slaktas, cuttas, våldtas osv ser jag inte som något positivt eller roligt alls. Nu har ju tydligen inte Sara någon åsikt alls mer än att hon verkar tycka att det är roligt, men vad är grejen i att håna en annan kvinna som med fog blivit ledsen? Vad vill man med det liksom? Kan man inte lika gärna hålla skrattet för sig själv då? Men Sara är absolut inte ensam om detta, tyvärr.

Lady Dahmer skrev dock något väldigt klokt igår. Dessa två tweets har inget med ovanstående “diskussion” att göra utan var riktade mot Sara som fikat med en “antifeminist” och skrev att han var trevlig. Men det är ett allmänt resonemang, därav att det kan användas även här.

Förtryckare

Det är så sant som det är sagt, och det visar ju mina första dumpar om inte annat. Att förakt, hat och hån mot kvinnor faktiskt till och med kan komma från feminister och andra kvinnor, de kommer ju som sagt i alla former. Jag kan ju hävda att jag är ateist men be till gud varje kväll. Det är ju bara ord som är fritt fram att använda för vem som helst.

Lady Dahmer vidriga troll

Precis så ja. Det finns de som hävdar att de är feminister men ändå hatar och hetsar mot polisen som grupp trots att den består av 29% kvinnor, det finns de som hävdar de är feminister men ändå älskar våldsvänstern som gett sig på flertalet kvinnor i sin ideologiska kamp. Det finns de som hävdar att de är feminister men hånskrattar åt kvinnor utsatta för övergrepp, det finns de som hävdar att de är feminister men sitter och lallar med män som stalkat flertalet kvinnor i åratal osv.

Så i dessa två tweets kan jag inte vara mer överens med Lady Dahmer. Bakom orden feminist, antirasist, rasist, kvinnohatare,manshatare osv kan man hitta vad som helst. Ytan säger ingenting. Det är bara ord och för att kunna avgöra vad någon verkligen är bör man titta på handlingarna.

Jennifer Wegerup skriver bra idag om den feministiska kampen, och hur den kapats av intoleranta “feminister”.

Irena Pozar berättar om hur hon nu mött sin näthatare i en rättegång, en man som skrivit om “uppskurna fittor och basebollträn som dränktes i feministers blod.” Det är vidrigt och inte okej någonstans och jag hoppas han får ett straff som känns. Men fatta också att det inte är ett “finare hat att  håna en kvinna som utsatts för överfall, hetsa mot kvinnliga poliser, uppmuntra våldsverkare som ger sig på kvinnor. De kvinnor som verbalt eller fysiskt får ta emot detta hån/hat/förakt/våld bryr sig nog föga var det kommer från, de känner bara effekten av det. Ska det vara så jävla svårt att förstå att hat och hot smittar? Att våld föder våld? Koppla in hela hjärnan och se inte bara möjligheten i att få egen uppmärksamhet för “coola tweets” liksom…

Tillägg: Det är bland annat just pga detta jag väljer att inte benämna mig som varken det ena eller andra, det är mina handlingar IRL som avgör, inte vilken etikett jag väljer att klistra på mig själv.

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , | 10 Comments

En äkta feminist uppmuntrar inte våld mot andra kvinnor

Nu när vi ändå är inne på varför det är fel, definitivt om man vill hävda att man är feminist, att skriva ACAB, använda uttryck som “snuthora” osv så ska jag ta upp en annan vinkling på det hela.

Av landets alla poliser så är ca 29% kvinnor. Kvinnor som slagit sig in i en typiskt manlig bransch, och därmed gjort något viktigt för jämställdheten. De har gått emot alla som menar att en kvinna inte kan vara polis och att kvinnor är för svaga på alla plan, de har bevisat att en kvinna kan vara lika stark och modig som vilken man som helst. När man då skriver tex “Snuthora” eller “ACAB” då är det också dessa kvinnor man sparkar på. För de är också snutar. De försöker bekämpa precis samma saker som sina manliga kollegor. Det man gör är att man hetsar även mot dessa kvinnor.

En annan sak feminister ofta tar upp är mäns våld mot kvinnor. Att under tex en demonstration hetsa mot polisen och jubla över hur mycket man älskar våldsvänstern innebär de facto att man även uppmuntrar mäns våld mot kvinnor. För det är ju inte så att våldsverkarna bryr sig om det är en manlig eller kvinnlig polis de drar en gatsten i huvudet på. Alltså har jag väldigt svårt att se att en äkta feminist skulle ställa sig bakom allmänt polishat och uppmuntra våldsvänstern.

En sann feminist skulle jubla över alla de kvinnor som trots misstro slagit sig in i en manlig bransch, och de skulle stötta dom till max, inte hetsa och hata mot dom.
En sann feminist skulle givetvis förakta män som kastar sten, flaskor eller vad det nu må vara på en kvinna, oavsett vilken politisk ideologi mannen har. För bakom uniformen är hon ju trots allt kvinna. Jag tror alltså att det är dags att börja analysera även den biten, för trots alla analyser som görs konstant av genus, kön, strukturer, patriarkat och allt vad det är, så har man tydligen missat detta enkla faktum.

Kanske någon snuthatande feminist kan förklara för mig varför man uppmuntrar hat och våld mot andra kvinnor? För ni kan väl ändå inte tro att just de kvinnliga poliserna inte påverkas direkt och indirekt av ert hat och er uppmuntran av våld?

Posted in Lite av varje | Tagged , , , , , , , , | 31 Comments

Journalister står inte längre för trovärdighet

2010 gjordes en undersökning på hur stort förtroende folk har för olika yrkesgrupper.
Förtroende yrkesgrupper

Som ni ser så ligger journalister bland de 5 sista. Att folk till och med har mer förtroende för politiker säger ganska mycket. Och trots mediernas ofta negativa skriverier om polisen så har de ett högt förtroende, även det säger en hel del.

Mätfel eller befogad kritik ?
Helena Giertta som är chefredaktör på tidningen Journalisten skriver 2012 bl.a att “Kanske kan siffrorna förklaras av mätfel i undersökningarna.” Kanske, men mest troligt är att medierna faktiskt inte har så mycket trovärdighet kvar på grund av att de inte är objektiva och trovärdiga i sin rapportering. Jag känner själv att jag inte längre litar på nästan något som står i medierna. Läser jag en artikel om en händelse då går jag in på nätet och googlar om samma händelse. När det är gjort och man granskat källorna med kritiska ögon får man inte sällan fram en helt annan sanning som medierna undanhållit. Då pratar jag alltså enbart om bevisade fakta.

Ivar Arpi har skrivit om ett av de trovärdighetsproblem medierna har, nämligen att det anses som fult att skriva om det vänsterextrema våldet, att det ska tystas ned. Medierna undanhåller alltså att det finns ett stort demokratiproblem där unga politiker utsätts för våld av extremvänstern. Inte bara unga Sverigedemokrater, utan moderater och liberaler också. Det i sin tur gör förstås att vanligt folk börjar tvivla på mediernas objektivitet och trovärdighet.Via sociala medier får vi ju veta att detta förekommer, att medierna då är tysta om det ger ju känslan av att det är viktigare för journalistkåren att värna sina privata nätverk och sin ideologiska ståndpunkt än att faktiskt leverera fakta till sina läsare. Inte minst så förminskar man de utsatta genom att låtsas som att det är en icke-händelse.

Att använda medieutrymme för personliga vendettor
Medierna låter också krönikörer få utrymme att skriva krönikor fyllda av hat, märkliga utpekanden, lögner och anklagelser och man börjar givetvis undra om det verkligen är rimligt att pressen ska vara megafon för upplevda personliga oförrätter.

Senast i raden var Fredrik Virtanens upplevda oförrätt, Joakim Lamotte skrev dock ett bra inlägg i den debatten. Och vem minns inte Babitz falsarier i en krönika. Den fick stå som en sanning. Hur som så fick hon ju även breda ut sig i tidningen journalisten, men efter mycket lallande (och stöd från twittrare!) fick jag in ett bemötande. Men då fick Babitz sen bemöta mitt bemötande med ÄNNU fler lögner? Det är vansinne. Jag tycker att medierna bör fundera på om man öht ska låta krönikörer använda sitt mediala utrymme till att bedriva personliga vendettor.

Nätverk och ideologier styr
För mig personligen känns det som att media nu består av en slags massa där “alla känner alla” mer eller mindre, man håller varandra om ryggen, blundar för vissa saker, hetsar mot andra. Det blev inte minst tydligt nu när man trots att tusentals protesterat mot Kakan Hermanssons uttalanden om polisen ändå inte skriver en enda rad om det i media, men man hakar på direkt när det visar sig att en polisanställd fyllt på en artikel om henne i wikipedia. Inte med lögner utan med fakta. Men man nämner inte med ett ord vad som föranledde detta.Kakan är nämligen allt man behöver vara för att få frikort i media: Kvinna, feminist och rejält vänster.

Detsamma minns jag längre tillbaka när Monica Antonsson skrev boken “Sanningen om gömda”, det blev uppenbart att Lisa Marklund inte hållit sig till sanningen, men ändå så stod medierna på den betydligt mer etablerade Lisas sida. Det är inte att vara objektiv, det är inte att vara trovärdig. Vi läsare skiter i journalisters ideologiska och politiska ståndpunkter, vi skiter i deras kamratrelationer till andra journalister, vi vill inte ha vinklad information, vill vill ha fakta. Vi vill veta om unga politiker misshandlas i ett försök att tysta deras politiska engagemang. Det är nämligen för de allra flesta minst lika viktigt att få läsa om misshandeln mot den unga liberala politikern som misshandeln mot den unga vänsterpolitikern.

Förtroende r något man förtjänar
Så om journalister vill ha förtroendet tillbaka, då bör de lägga sina personliga åsikter och ideologiska tankar åt sidan och börja arbeta utifrån de pressetiska regler de förbundit sig att följa. Några punkter känns särskilt relevanta.

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

Avslutningsvis ska sägas att det fortfarande finns ett antal journalister som har hög trovärdighet och tar de pressetiska reglerna på allvar. Men utvecklingen är oroande…

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , | 13 Comments

Varför även historia kan vara relevant

“Varför gräver man fram en två år gammal tweet från någon”, frågade en person igår. Svaret är enkelt. Om en person hävdar att den ångrar ett uttalande och det visar sig att uttalanden med ungefär samma innebörd skrivits under flera år, då kan man med det slå fast att det är en ganska fast åsikt och inte ett dumt misstag.

Sen är det också så att i vissa fall har historia inte någon större betydelse. Låt säga att jag idag lever med en afrikan,någon gräver fram en gammal tweet där jag skrivit att jag hatar afrikaner för att visa att jag är en hycklare. Det vore irrelevant eftersom det bara visar att jag ändrat åsikt av någon anledning.

Alltså är historia viktig ibland för att visa en poäng, och ibland är den helt ointressant. I går skrev medierna t.ex om SD-tjejen som städade med armbindel och twitter var full med gamla referenser om hur SD startade osv. Det är av vikt för att visa ett genomgående mönster genom åren. Att plocka fram gamla Flashbackinlägg från en person som mördat kan vara relevant för att kanske visa att han haft tankar på att döda i flera år, att han kanske påstår sig ha sökt hjälp men inte fått någon eller vad det nu må vara.

Det är alltså ganska enkelt att förstå varför även gamla åsikter, tankar och ageranden kan vara relevanta idag. För skulle vi inte “gräva” i något som är äldre än några månader, då skulle vi heller inte kunna använda oss av bilden på SD-kvinnan för att visa att det finns rasistiska tendenser i partiet. Den var nämligen precis som Kakans Malexandertweet 2 år gammal. Kvinnan i fråga har dock avgått nu ska sägas, hon insåg att hennes beteende inte var förenligt med hennes uppdrag…

Posted in Lite av varje | Tagged , , | Leave a comment

Nej, alla poliser är inte “fascistsvin”…

Med tanke på all skit polisen generellt får ta så tänkte jag att jag ska tala om varför jag faktiskt är jävligt glad att de finns. Nu är det ju inte så simpelt att alla poliser är lämpade för sitt jobb, eller alltid beter sig som de ska, men det är inte heller så att alla poliser är fascistiska svin som njuter av att få slå på folk. Jag menar, vem av oss andra vill ta ansvar för vad alla inom vår yrkesgrupp gör?

Är det verkligen någon som har en sån bomullshjärna att dom tror att polisen generellt bara lallar runt och jagar fortkörare, pucklar på oskyldiga civila och skriver ut böter? Nej givetvis inte. De får i sitt yrke se sånt som de flesta av oss tack och lov slipper.

Misshandlade barn, spädbarn som utsatts för grovt våld, ungdomar och vuxna som hängt sig. De får se människor som blivit överkörda av tåg, människor som legat i vatten i månader. De får se styckade människor och människor som tagit överdoser. De får se blåslagna och våldtagna kvinnor. De får se människor som blivit skjutna och knivhuggna. Det de får se kan vi som slipper aldrig ens kan sätta oss in i.

De får knacka på dörren hos människor och tala om att deras anhörige blivit mördad eller tagit livet av sig. De får trösta personen de precis lyckades rädda från att ta sitt liv. De får försöka övertala kvinnan som blivit misshandlad av sin kille för 17.e gången att hon måste lämna honom, för att sedan upptäcka att hon aldrig gjorde det och att dom nu har ett mord att utreda.

De sätts att skydda människor vid torgmöten och får bengaler, gatsten, knallskott, soffor, kravallstaket, ammoniak, flaskor och piss kastat på sig. Deras hundar och hästar blir misshandlade. De sätts att göra en nykterhetskontroll efter vägen och någon påtänd/full förare försöker köra på dom.

De rings ut på våldtäktslarm och när de åkt en bit så märker de att bilens däck är sönderskurna. De vet att en kvinna är i nöd, men allt de kan göra är att försöka få någon annan förhoppningsvis ledig patrull att åka dit. Sedan skriver medierna att “Kvinna utsatt för våldtäkt, polisen dröjde för länge”, och polisen, inte vandalen, får skiten.

Varje dag, 365 dagar om året, så finns polisen där för att hjälpa och skydda de som behöver. Det är inte alltid de hinner i tid, det är inte alltid de lyckas ta förövaren, det är inte alltid utredningarna går så fort som man kunde önska. Men du har någon att ringa när en galning med yxa står utanför din dörr, när någon kör i fyllan på din gata och håller på att meja ner dina barn, när du utsatts för rån eller misshandel.

Jag är jävligt glad att polisen fanns när min bror blev mördad. De tog direkt gärningsmannen. De stod på min sida när rättspsyk redan efter en kort tid släppte ut honom på stadsvandringar. Jag är jävligt glad att polisen kom hit förra året när vi hade en psykotisk, påverkad okänd man på vår inglasning. Jag är jävligt glad att polisen i flera år skyddat min väninna som lever under mordhot.

Visst har jag träffat poliser som varit både otrevliga, dumma och våldsamma också i olika sammanhang. Men de är en liten promille av alla de jag mött i olika sammanhang. Det finns enskilda poliser jag tycker är helt jävla körda i huvudet, men som sagt, den absoluta majoriteten jag mött (och det är många!) är bra.

Så innan ni hetsar/hatar mot polisen generellt, ställ er då frågan: “Om det står en galning med yxa utanför min dörr, kommer jag ringa polisen då?” Om svaret är ja, ge fan i att hetsa mot polisen då. Tänk också “Om mitt barn sitter med sin mobil ensam i huset och det springer en påtänd galning med machete ute på gatan, vill jag att barnet ska ringa polisen då?” Om svaret är ja, ge fan i att hata och hetsa mot polisen. Simple as that. Vill du ändå hata och hetsa mot polisen, tja då tycker jag faktiskt att du kan ta hand om yxgalningar, machetemän och psykopatiska våldtäktsmän själv också utan gnäll…

 

Posted in Brott & Straff | Tagged , , , | 21 Comments