Hej jag heter Catrin Fahlgren !

 

Jag vet inte vad det är för dille som vissa får för sig att jag försöker dölja mig bakom anonymitet? Redan 2009 gick jag ut med mitt namn i samband med ett inlägg på newsmill. Jag har också lagt ut flera foton på mig själv i bloggen och det känns väl urbota dumt om jag skulle försöka vara anonym? Det finns till och med ett foto på mig och Tequila till höger på bloggen.

Jag misstänker att det har att göra med att jag i starten (2008) inte ville skriva ut mitt namn i bloggen. Men det berodde ju då på att jag inte ville att yxmördar-token skulle kunna googla det och hitta bloggen. Av samma anledning undvek jag också att skriva var jag bodde. Inte för att det är särskilt svårt att ta reda på, men jag tänkte att om han ska ta död på mig tänker då inte jag underlätta, då får han leta upp det själv.

Men det var som sagt ganska längesen. Men trots det så uppskattar jag förstås inte att min adress och foton på mitt hus läggs upp på nätet av andra, jag vet inte vad det ska syfta till. Men förutom att jag inte vill fladdra med min adress här så är det inget som är särskilt hemligt eller anonymt med mig faktiskt.

Men om någon känner att dom missat vad jag heter och känner att det är viktigt för att kunna läsa här så heter jag Catrin Fahlgren. Jag har till och med rotat fram några foton som jag kan lägga upp här. Det finns inte så många foton på mig dock då jag föredrar att stå bakom kameran och egentligen hatar att vara med på foton. Men håll till godo, så här ser den riktiga (“Riktiga” då det ligger foton ute på någon stackare som inte är jag men som påstås vara jag) Catrin Fahlgren  ut i alla de möjliga situationer. Ganska gullig om jag får säga det själv….

När hon målar utomhus
Catrin Fahlgren

När hon skottar
Catrin Fahlgren

När hon är glad
Catrin Fahlgren

Bakifrån
Catrin Fahlgren

När hon dricker kaffe
Catrin Fahlgren

När hon målar inomhus
Catrin Fahlgren

När hon sitter i soffan
Catrin Fahlgren

När hon är arg och sur
Catrin Fahlgren 1

Och för att inte på något sätt vara anonym och hemlig så kan ni kolla detta inlägg också, där ligger foton på mig genom åren. I alla stilar och utstyrslar. Så…kan vi vara överens nu om att jag inte försöker vara anonym eller hemlig?

Mvh

CATRIN FAHLGREN

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , , | 16 Comments

Varsågod Charlotta Lena Andersson

 

Allvarligt, jag har försökt nonchalera Charlotta Lena Andersson under ett par år nu. Gett fan i att bemöta hennes hatiska kommentarer och mail (till och med under julhelgen satt hon och skrev till mig). Struntat i att hon suttit och pekat ut mig som en “kriminell subba”, hora, luder, knarkare. Hennes hån mot min (mördade) bror, mot min son. Hon har hållit på i flera år, inte bara mot mig utan mot många, både kvinnor och män. Jag har precis som alla andra försökt diskutera vuxet, försökt bemöta sansat, försökt bemöta argt och slutligen totalt nonchalerat under ett par år.

Om hon inte ger upp trots detta så känns det ju som att hon fastnat nånstans i ett oerhört stört beteende. Hon är vuxen, hon är inte omyndigförklarad, hon driver ett företag (redovisningsbyrå) och ska hon vara så ansvarsfull att hon får hantera andra människors ekonomiska förehavanden så bör hon kunna ta ansvar för sitt beteende på nätet också. Nu har jag fått nog av henne och nu får hon fan i mig ta konsekvenserna av det.

Jag har varnat henne förut att en vacker dag kommer jag få nog och då kommer hon få stå för sin skit om hon inte lägger av. Droppen är nu att hon dels ännu en gång namngivit mig i sin blogg och pekat ut mig som skyldig till allehanda fabulerade ting och det börjar bli jävligt tröttsamt. Och dels att hon är i full gång och attackerar Trollan igen nu trots att hon är väl medveten om att Trollan nyligen förlorat sin man. Kan man bli vidrigare än så??

Nedan kan ni se hur hon flängt runt i kommentarsfälten både hos mig och andra under flera år. Det här är alltså bara en liten liten del av all skit hon vräkt ur sig till och om folk. Jag har maskerat en del namn, i vissa fall även nick av olika skäl. Givetvis kan allt bevisas om hon skulle neka till att ha skrivit det, men jag har valt här att inte ta med IP och mailadresser.

Charlotta skriver ofta om hur hatad hon är pga att hon inte tolererar att man trampar på kvinnor. Nåja, detta är hur hon själv skriver om och till andra kvinnor.

Charlotta Lena Andersson 2
Charlotta Lena Andersson 3
Charlotta Lena Andersson 5
Charlotta Lena Andersson 6
Charlotta Lena Andersson 7
Charlotta Lena Andersson 1
Charlotta Lena Andersson 8
Charlotta Lena Andersson 10
Charlotta Lena Andersson 11
Charlotta Lena Andersson 12

Hon har inga som helst problem att dra in sina hatobjekts barn i sina texter, något som verkligen tyder på att hon har en empatistörning som heter duga. En funtad människa ger sig inte på barn. Punkt.

Charlotta Lena Andersson 13
Charlotta Lena Andersson 14
Charlotta Lena Andersson 15

Och den allra vidrigaste dumpen. Här har jag maskat alla namn då det är så vidrigt. Vilken normalt funtad människa skriver nåt sånt här om barn ?

Charlotta Lena Andersson 16

Något annat hon gör konsekvent är att peka ut folk som kriminella, knarkare, pedofiler mm

Charlotta Lena Andersson 17
Charlotta Lena Andersson 18
Charlotta Lena Andersson 19
Charlotta Lena Andersson 21

Ibland hamnar hon i könsords-mode, då är det kuk, fitta, röv, suga, kåt, knulla för hela slanten.

Charlotta Lena Andersson 22
Charlotta Lena Andersson 23
Charlotta Lena Andersson 4
Charlotta Lena Andersson 24
Och sen har vi den här typen av kommentarer där hon går full gangsterstyle

Charlotta Lena Andersson 25
Charlotta Lena Andersson 26
Charlotta Lena Andersson 27
Charlotta Lena Andersson 28

Så hon pekar alltså ut andra som pedofiler, samtidigt som det är hon som hotar att våldta små barn. Hon pekar ut andra som kvinnohatare, samtidigt som det är hon som kallar andra kvinnor för luder, fnask, horor, snoppsugare osv. Hon pekar ut andra som näthatare samtidigt som hon i flera år skrivit kommentarer likt ovanstående. Mest patetiskt blir det förstås med tanke på att hon skrivit en bok (Totalt oläslig för övrigt) “Bakom dolda ansikten” som då ska slå emot näthat och anonyma kommentarer på nätet, där hon också ger lite “juridiska tips” vad man kan göra om man är utsatt….Det märkliga är att i klippet där hon intervjuas om boken så framstår hon ju som alldeles normal.

Det hon gafflar om med mig är då att jag ska ha hängt ut hennes företag med nedlåtande kommentarer, hennes personnummer, kallat henne psykiskt sjuk, samt begått dataintrång och på så sätt fått reda på hennes namn och företagsnamn. Så vad är öht sant i det?

Jag har aldrig öht kommenterat nedlåtande om hennes företag av den enkla anledningen att jag bryr mig föga i det. Det hon hakat upp sig på är att en annan kommentator påpekade (faktiskt i all välmening) till henne att det var något som var felstavat/särskrivet på företagets hemsida och att hon borde kolla över det , det är alltså det hon syftar på när hon säger att jag/nån härinne förtalat och pratat nedlåtande om hennes företag…..*suck*

Jag har aldrig någonsin lagt ut varken hennes eller nån annans personnummer. Så det är ännu en lögn/vanföreställning. Jag tror heller inte jag skrivit att hon är psykiskt sjuk, däremot att det är nåt fel på henne, vilket är ett rimligt antagande med tanke på hennes texter. Ang dataintrånget så skrev hon så här (Hon var då anonym och kallade sig Lena Lillie)

Charlotta Lena Andersson dataintrång

Jag har för det första inte kompetensen att ta mig in i någon annans dator, för det andra är jag knappast beredd att ta ett straff för att få reda på vem någon stolle på nätet är. Men som ni ser så medger hon att hon alltså skrev vilken tid hon gick i mål på sin blogg. Går man då in på deras sida och söker på den tiden så får man upp namnet, och hon har även skrivit sitt företagsnamn där. Så något dataintrång som hon nu tjatat i tre år om har aldrig ens skett. Det var hennes eget skryt om tiden som avslöjade henne, ingenting annat. Det var dessutom inte jag som “avslöjade” det.

Charlotta lena Andersson HAlvmaran

Så nu visar jag helt enkelt upp vem hon verkligen är och att hennes jävla snyfthistorier om hur utsatt hon är för näthat, kvinnohat, dataintrång och annat bara är fabler.

Innebär det att nuvarande eller potentiellt blivande klienter/kunder till hennes företag drar sig undan så är det hennes eget beteende som är skuld till det. Inte att jag samlar ihop och visar upp vad hon de facto skrivit i öppna fora. Hon har fått flera år på sig att sansa sig, men valt att fortsätta. Det finns liksom inte någon kontext eller något sammanhang som det är rimligt att man ska få bete sig så här utan att det får konsekvenser.

Så varsågod Charlotta Lena Andersson, du har gapat länge efter detta, nu får du det. Hoppas du är stolt över dig själv och det du skrivit. Och anser du att detta är ett normalt beteende så ta och visa upp detta för din släkt och dina vänner, eller varför inte de som anlitar dina tjänster så kanske nån kan ge dig ett litet uppvaknande och talar om för dig att du behöver söka hjälp, för något är allvarligt fel med dig…

Posted in Stollar på nätet | Tagged , , , , , | 132 Comments

Rosor och trasig TV…

 

Jag fick mig blommor av sambon när han kom hem, jag älskar blommor! Det blev så fint med dom här rosa mot det vita,

IMG_8068

Igår skulle vi sätta upp en av de stora Tv-apparaterna på väggen, vad hände då? Jo medan sambon stod och höll i TV:n och jag skruvade på baksidan så måste det ha blivit nåt tryck eller nåt så när den äntligen var uppe och vi slog på den så såg det ut som en stor spricka i bildskärmen, alltså inte i själva glaset utan det såg ut som en spricka inuti och det blev som ingen bild

Men det är så typiskt oss på nåt vis så vi liksom bara tittade på varann och konstaterade att “Nåja, det blev ju rakt i alla fall…”. Nån som vet om det bara är att gilla läget eller om det kan bli så där om det blir tryck/spänningar och att det är något som går att fixa på nåt vis?

Posted in Livet hos oss | Tagged , , | 5 Comments

Dagens tanke om att dela texter och foton för att hjälpa

 

Här i dagarna såg jag en efterlysning av en stulen motorcykel som spreds i en rasande fart. Vid närmare koll så var efterlysningen tre år gammal och i kommentarsfältet stod det att man hittat den redan efter en vecka. Men folk ser bara själva statusen om att MC:n är stulen, läser inte kommentarerna, kollar inte när den är skriven, utan delar i tron att det är aktuellt och man vill hjälpa till.

Omsätt det i ett foto på en människa, ett foto med texten “Den här kvinnan/mannen misshandlade mitt barn i lekparken igår. Snälla hjälp till att sprida denna bild och varna andra!!!” Samma där, folk delar utan närmare eftertanke. Det är klart att man ska varna så inte andra barn råkar illa ut? Få känner personen som lagt ut bilden, de vet alltså inte om h*n är mytoman, har anledning att jävlas med personen på bilden, är sjuk i hela huvudet. Och folk har nån slags naiv tro på att ingen ljuger om sånt. Så bilden delas, ibland till hundra eller tusentals andra.

Låt säga att personen på bilden redan efter en vecka bevisar att det är en lögn och att den som lagt ut bilden är en sjuk stalker. Den anklagade skriver ett blogginlägg om att man inte ska tro på det där, den skriver i kommentarsfälten att det inte är sant och bevisar det. Den skriver Facebookstatusar om det. Det spelar ingen roll, för precis som med bilden på motorcykeln så läser inte alla i kommentarsfältet, helst inte om det är hundratals kommentarer. Och periodvis så kommer bilden få förnyad spridning, år efter år, och det är omöjligt för den oskyldigt utpekade att stoppa det.

Folk måste bli bättre på att inte köpa alla jävla historier från okända människor. Man måste sluta sprida all skit som en absolut sanning. Man måste inse att världen är full av störda människor som är kapabla att hitta på vad helst. Om det dyker upp en text med ett foto på en person eller att personen är namngiven, tillsammans med grova anklagelser. Om ni vill hjälpa till så se då till att ta reda på sanningshalten först. Finns det en polisanmälan på detta? För har någon misshandlat, våldtagit, hotat ditt barn, sambo, mamma etc så finns det en polisanmälan. Och har man inte gjort en polisanmälan men lägger ut det på nätet då är det något som inte stämmer. Och orkar du inte ta reda på det så ge då fan i att dela.

Det är samma med de här historierna som sprids typ “I dag på tunnelbanan så hörde jag två killar prata om hur de skulle våldta någon på festen ikväll. Det var givetvis två negrer/nazister/judar så jag blev inte förvånad”. Också sprids det som en sanning av folk som hatar just negrer/nazister/judar för att det är liksom beviset för deras tes om hur såna beter sig. Herregud, jag kan hitta på vilken jävla historia jag vill för att det passar min agenda, det betyder inte att det är sant!!

Ibland har jag tänkt att jag ska fabla ihop en historia under fejkat namn bara för att se hur stor spridning det kan få, hur många som blint kommer tro på en person som inte ens finns. Det skulle vara ett intressant experiment faktiskt.

Och nog har jag gått på storys också som inte varit sanna, vissa människor är jävligt manipulativa och duktiga att ljuga helt enkelt. Men jag delar aldrig foton på människor som anklagas för brott eller efterlysningar på personer såvida det inte kommer från Polisen, Missing people eller Efterlyst . Det är ett jävla otyg helt enkelt som kan förstöra oskyldiga människors liv…

Posted in Dagens.... | Tagged , , | 4 Comments

Patrik Nyberg – Offren för oseriösa psykoterapeuter

 

Om några timmar meddelar förvaltningsrätten om vården av Sture Bergwall (Tidigare känd som Tomas Quick) ska upphöra. Jag menar att det finns värre exempel än Bergwall att lyfta fram som offer för psykoterapeutiska övergrepp. Men att han på senare tid kommit att lyftas fram som själva symbolen för rättsrötan som blev en följd av psykoanalytikers pseudovetenskapliga behandlingar.

Under 1990-talet och även tidigare råkade en hel del svenskar ut för grymma myndighetsövergrepp. Psykoanalytiska terapeuter hade lyckats få monopol på tolkningsföreträdet och resultatet blev att oskyldiga fick sina liv förstörda och skyldiga gick fria. Nu uppmärksammas Quickfallet igen då förvaltningsrätten ska ta ställning till om fortsatt vård krävs. Självfallet förtjänas det att uppmärksamma hur en person felaktigt kunde dömas för åtta mord. Men före Quick fanns det så många fler oskyldigt drabbade som inte hade Quicks bakgrund. ( Quick hade barnporr på Säter, Quick försökte mörda min son )

Det var kvinnor och män som råkade ut för vansinniga terapeutiska idéer. En av de drabbade var Umeåpappan i ett uppmärksammat fall från början av 1990-talet.

I dag vet de flesta att han och de andra männen och kvinnorna som anklagades för att ha ritualmördat små barn är oskyldiga. Detta är en betydligt större skandal än Quickfallet då Umeåpappan är en vanlig medborgare som inte gjort sig skyldig till någon brottslighet tidigare. Att utredarna granskade Bergwall är förståeligt, men att de lät sig luras är på grund av den idag av många avfärdade teorin om bortträngda minnen. Pseudovetenskapliga psykoanalytiker hade ännu fritt spelrum över personer i beroendeställning.

Historien om Quick är i grunden en vårdskandal och det är konstigt att inte tidigare vårdövergrepp med psykoanalytiska förtecken gjort sig påminda i debatten. Till exempel alla de pojkar och flickor med autism som råkade ut för psykoterapeuternas märkliga “behandlingsmetoder”. Psykoanalytikerna skuldbeläggande av mammorna till autistiska barn är riktigt upprörande. Ett av de mest uppmärksammade vårdövergreppen mot en autistisk person är fallet Elisabeth.

Den otäcka behandlingen av kvinnan avslöjades 1977. Bloggaren Trollhare beskriver psykoanalytikernas inställning till personer med autism på följande sätt.

Det är nämligen ointressant att hjälpa autister att utvecklas på något sätt; det går inte ihop med den psykoanalytiska teorin. Det enda de verkar vara intresserade av är att lägga så mycket skuld de bara kan på mammorna.”

Skuldbeläggningen av mammor är en röd tråd inom psykoanalysen. Den svenska vården och rättsväsendet mår idag bättre då inflytandet från flummiga psykoterapeuter är obefintligt. Men det är stor synd och skam att Bergwall blev symbolen för övergreppen från ovetenskapliga psykoterapeuter då det finns offer utan något mörkt förflutet. Offer som inte gjort något fel utan bara hamnat i vägen för karriärlystna terapeuter som aldrig fick stå till svars. Umeåpappan och Elisabeth är bara två exempel på personer som är större offer än Bergwall för psykoanalysens skadeverkningar. Och det finns fler än Umeåpappan och Elisabeth. Många fler.

Den som har tid och intresse kan gärna titta på SVTs dokumentär “Barn, lögner och terapeuter”. Del 1, 2, 3 . Det är en intressant dokumentär för att förstå vad som skedde hos oseriösa terapeuter och vilken skada det gjorde för många familjer.

Posted in Lite av varje, samhälle och politik | Tagged , , , , , , , , , , | 17 Comments

Skafferi och vardagsrum på G

 

I går satte jag upp några hyllor inne i mitt blivande skafferi. Alldeles själv. Jag brukar överlåta det åt sambon eftersom jag väldigt ofta får det snett oavsett hur mycket jag mäter och kollar med vattenpass. Men han var inte hemma och allt ska ju ske i samma sekund som tanken kommer. Men jag lyckades i alla fall. Så nu har jag början på skafferiet!

skafferiet

Och så här blev det med lite ommöblering i vardagsrummet, nya stolsöverdrag, nya mattan ( otroligt att jag kan ha ljusa mattor igen förresten!) och krimskramset jag shoppade. Fula blåa fondväggen är borta vilket glädjer mig enormt! Fast jag skulle ha haft en rund matta att ha under gamla matbordet tror jag?
VArdagsrummet

Nu börjar det bli som jag vill ha det här. Jag måste få dit lite mera färg bara.

Posted in Livet hos oss | Tagged , , , | 8 Comments

Energi, lyktor och att ge sig till tåls

 

Solen skiner och jag (vi) har stått i som stoll. Har fått vårenergi nu, så i går provade jag till och med att göra en morotskaka för första gången, och tro´t eller ej, den blev i det närmaste perfekt! Sen har vi varit iväg och småshoppat så jag hittade en jättefin lykta på ÖB.  Det är jättefint när det är lite mörkt och den lyser.

IMG_7986

Och jo, jag har lyktmani. Små och stora lyktor överallt. Jag tror det började med att jag inte kunde ha ljus nånstans för Tequila viftade med svansen eller sprang in i borden så allt välte, så jag ville ha en lykta så det skulle bli lite säkrare om hon välte något. Sen fortsatte det. Här är några av dom…

Lyktor

Sen hittade jag äntligen vita stolsöverdrag till de svarta stolarna, det kändes inte som det passade med skinnstolar till gammelbordet jag köpte. Och en ljus matta. Och nya gardiner. Jag köpte till och med en blomma. Jag sa att jag ville ha en som inte dör om jag råkar glömma den en månad, så då fick jag denna. Återstår att se hur lång tid det tar innan jag lyckas ta kål på den…

IMG_7981

Så nu har jag shoppat färdigt för ett tag igen. Fast jag hittade ett gammalt skåp som skulle passa himla bra i mitt skafferi, man vill ju göra klart när man har en idé ! Men det känns som jag förbrukat mina spenderar-pengar för den här månaden (och nästa…) nu så jag måste tygla mig lite. Och det där att ge sig till tåls och vänta är ju inte direkt min specialité. Även om jag sällan handlar svindyra grejer så blir det några hundra här och några hundra där, och plötsligt så är man uppe i några tusen.

Det finns ju de som köper ansiktskrämer för 6-700 kr i månaden också, eller går till frissan varannan månad och kostar på håret 1500 kr. Går på restauranger, köper en massa smink och märkeskläder. Så jag brukar försöka övertyga mig själv att det är helt okej att shoppa så här emellanåt eftersom andra gör såna saker istället. Vad nu deras liv skulle ha med mig att göra…

Posted in Livet hos oss | Tagged | 4 Comments

Patrik Nyberg – Vad samhället sådde…

 

När Thomas Kangers dokumentär Stulen barndom visades i SVT i november 2005 exploderade debatten om vanvården på de svenska barnhemmen, en vanvård som drabbat en stor del av samhällets olycksbarn. Kangers dokumentär ledde till att en vanvårdsutredning tillsattes.

Utredningen blev klart hösten 2011 och sedan dess har före detta barn-och fosterhemsbarn kunnat söka pengar för den vanvård de utsatts för hos ersättningsnämnden. Dock har ungefär hälften fått avslag. Detta trots att övergreppen de varit offer för präglat deras liv i stor utsträckning.

Före dokumentären sågs vanvård av barn-och fosterhemsbarn som en ickefråga av medierna.

När jag gick journalistutbildningen ifrågasattes mitt ämnesval om barnhemsbarn av läraren, som inte ansåg att det hade något nyhetsvärde. En person som betytt väldigt mycket för att sätta sökarljuset på de ofattbara övergreppen på institutionerna var Kent Sänd. 2004 startade han föreningen ”Samhällets styvbarn” i syfte att få till stånd en ursäkt från ansvariga myndigheter, samt skadestånd för honom och andra olycksbröder och -systrar.

I en intervju som jag gjorde januari 2005 berättade han om hur det gick för dem som växte upp på de barn-och fosterhem som präglades av pennalism. ”Sanningen är att flertalet gick vidare till ungdomsvårdsskolor, fängelser, psykiatriska kliniker, blev narkomaner eller tog livet av sig”, sa han.
I september samma år tog Kent sitt liv. Han hade dessförinnan försökt döda sin fru som han låg i skilsmässa med.

Lite drygt en vecka efter Kents självmord publicerade tidningen Broderskap min artikel om Kent ”Vad samhället sådde fick Kent skörda”, där jag redogör för de samtal jag hade med honom. Det handlade om hur han sattes i tvångsbälte redan som liten pojke, och hur han blev sängvätare på grund av den ständiga oro han kände för vuxenvärldens återkommande bestraffningar. Han hade varit ett vettskrämt barn.

Bild från Örby barnhem på 50-talet

Som straff för att han var sängvätare tvingade personalen honom att som 4-åring bära klänning. Mina avslutande ord löd: ”Kents kamp för upprättelse mot Göteborgs kommun föreföll mig vara en kamp för hans mamma. Han ville att någon skulle erkänna att det var fel av samhället att beröva en mamma sina barn, och honom och hans bror en kärleksfull och trygg barndom. Det är ett arv som Kent Sänd nu, dessvärre, lämnat vidare till sina barn”.

Av de nordiska länderna var Norge först ut med en vanvårdsutredning. Till skillnad från Sverige där hälften av dem som sökt ersättning inte har fått någon, fick endast 7 procent avslag i Norge. Detta ställer frågan om hur rigida ersättningskraven är i Sverige. Det är svårt att tänka sig ett värre hån än att först utsättas för våld i sin barndom och sedan i vuxen ålder nekas ersättning eftersom kränkningarna inte anses ha varit tillräckligt grova.

Om anledningen till tvångsomhändertagandet av Kent och brodern Bengt, sa Kent till mig: ”Hon [mamman, min anm] straffades för att hon var en fattig ensamstående kvinna från arbetarklassen”.
I Thomas Kangers bok “Stulen barndom” kan vi läsa att ”risken för ett barn som föds av en gift, anställd och högutbildad mor att bli omhändertaget av samhället är mindre än en på tvåtusen. För det barn som i stället råkar födas av en ensamstående, arbetslös och bidragsberoende mor väntar ett samhälleligt ingripande i ett fall av sju”.

Ändå är detta en död fråga för vänstern i Sverige. Lojaliteten riktas i stället mot socialtjänsten och tjänstemän högre upp i hierarkin. Det som nu sker är en skam.
Allt det lidande som skapades när sexualförbrytare och sadister gavs tillträde till unga pojkar och flickor på institutioner, ledde givetvis till ett utanförskap i vuxen ålder hos många av de drabbade.

Bengt Sändh har i en intervju berättat om sin vän Leif Peters som satt på barnhem samtidigt som Bengt. Leif Peters skulle senare bli känd som polismördaren i Handen. Norge har visat ett mänskligare ansikte än Sverige genom att vara generösa med ersättningar till dem som utsatts för vanvård och övergrepp.

Det är min förhoppning att de som fått avslag åter får sin sak prövad. Det kan inte vara rätt att först se utsatta barn-och fosterhemsbarn som personer utan ”nyhetsvärde”, för att efter Kangers dokumentär plötsligt lyssna på offren, starta en smärtsam process hos de utsatta som försökt glömma sitt barndomshelvete – bara för att sedan avslå hälften av vittnesmålen.

De drabbade kom ofta från fattiga förhållanden och i många fall hade samhället kunnat ha hjälpt t ex den ensamstående mamman ekonomiskt istället för att ta till drastiska åtgärder som placering på fängelseliknande institutioner för barn som Vidkärrs barnhem. Idag sker också felaktiga beslut av socialtjänsten som slår hårt mot unga. Ekonomiskt utsatta grupper drabbas oftare av myndighetsövergrepp men politisk korrekthet har också varit en anledning till att barns rättigheter åsidosätts i uppmärksammade ärenden.

I en intervju med mig för ETC sa Begt Sändh såhär om hur livet kunde gestalta sig på barnhemmen.

Personalen tvingade min bror att gå i klänning för att han var sängvätare. Vi fick örfilar så det susade i skallen i flera dygn. En stor procent av oss barnhemsbarn blev kåkfarare, våldsverkare och missbrukare. Många tog livet av sig bland annat min bror“.

Det är offer för ovanstående som staten valde att svika.

Kontroversiell statytext sattes tillbaka

Bengt Sändh om sin vän polismördaren

Kvinnorna som socialtjänsten inte kunde knäcka

Patrik Nyberg är idéhistoriker och journalist

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , , | Leave a comment

Få saker är förmildrande vid mord

 

En 24-årig man mördar en 35-åring med 16 knivhugg. Han döms till 12 års fängelse ( i realiteten åtta år) då det finns några förmildrande omständigheter. En av de förmildrande omständigheterna är att gärningsmannens flickvän varit otrogen med offret (som också är hennes ex) ett antal dagar innan mordet.

Så gärningsmannens val av reaktion på att hans flickvän knullat runt ska alltså vara förmildrande i straffet? Han hade kunnat kasta ut flickvännen, bett henne dra åt helvete, bett offret dra åt helvete. Han hade massor av val att göra förutom att hugga ihjäl honom. Om han nu var så upprörd, varför valde han och flickvännen att åka hem till offret för att titta om flickvännen glömt sin väska där? Fanns det möjligen i hans (deras, känns inte som flickvännen var helt oskyldig i detta heller) hjärna redan då att han ville skada offret? Det känns väl rätt sannolikt att han inte bara tänkte knacka på och snällt fråga om flickvännens väska fanns där om han nu var så upprörd.

Och om upprörda känslor rent allmänt ska vara en förmildrande omständighet som kan påverka straffet vid mord, då bör ju det stora flertalet gärningsmän komma lindrigare undan. De flesta som dödar är upprörda av den ena eller andra anledningen. Någon har blåst dig på en massa pengar och satt dig i knipa. Någon har sagt “jag ska knulla din mamma, din dotter och din syster”, vilket kan uppfattas både kränkande, upprörande och hotfullt. Frugan säger att du under hela deras äktenskap varit en värdelös skit, det är säkert upprörande också. Upprörda blir vi ganska ofta av olika anledningar. Men de flesta dödar inte för det.

Människor är dessutom olika. Vissa blir sällan kränkta/upprörda, andra är mer lättkränkta och blir upprörda över sånt de flesta skulle se som småsaker. Vem ska avgöra vad som är rimligt att bli upprörd över? Om någon skulle kalla min mamma för hora så skulle jag förmodligen låta dennes dumhet tala för sig själv. En annan skulle bli fruktansvärt kränkt och upprörd över detsamma. Vems känslor är mest legitima? Kan man sätta en nivå på vad som är rimligt att bli upprörd över när alla människor är olika? Har jag mer rätt att bli upprörd över att min partner varit otrogen än att XX blåste mig på mitt livs besparingar ? Det kan finnas gånger när det kan vara tillämpligt att ta hänsyn till känslor.

Du kommer in i ett rum och någon förgriper sig på ditt barn. Du kommer hem och ser din svåger i full färd att misshandla din syster grovt. Ett rattfyllo kör ihjäl din partner och vinglar sen ut ur bilen. Det är exempel på tillfällen när det kan vara rimligt att ta hänsyn till att du reagerade rent känslomässigt i stundens hetta. Men om någon självmant väljer att åka hem till den person flickvännen varit otrogen med, då är det ett medvetet val man gjort. Mördar man ska det kosta, det är få saker som är förmildrande vid ett mord, upprördhet över en flickväns otrohet är inte en av dom kan jag tycka…

Posted in Brott & Straff | Tagged , , , , | Leave a comment

Dagens projektplan…

 

Det blev några bullar igår i alla fall trots avsaknad av kavel. Vinpava modell Black Tower rekommenderas dock om man tappat bort brödkaveln

bullar

Nu har jag en plan (igen). Jag har ett litet rum alldels intill köket som jag ska göra till ett walk in skafferi tänkte jag. Jag ska hitta mig nåt större skåp som ska målas svart, också ska jag ha svarta hyllor, småbord och grejer. Tanken är då att jag ska ha alla skafferivaror där och även micro, brödrost, sodastream och allt sånt så man slipper ha det i skåp i köket eller framme på köksbänkarna.

Jag tror det kommer bli himla bra. Har testat nu med tillfälliga hyllor för att se om det känns bra eller blir bökigt, men det är kanon att bara gå in och hämta det man ska ha.

IMG_7968 

Jag vill ju ha allt i bukar i den mån det går (får ju för mig att det kryper in “saker” i påsar…), så jag har bl.a  sparat massor med kaffeburkar. Jag ska göra lite finare etiketter på dom så tror jag det blir kanon att använda i mitt framtida skafferi.

IMG_7970

Nu har jag nåt att sysselsätta mig med ett tag igen!

Posted in Dagens.... | 16 Comments

Tillbaka på banan…

 

Tillbaka på banan igen och tack till Patrik Nyberg som fick ta över som ställföreträdande bubblare ett tag!

Jag har hållit mig sysselsatt kan man säga. Jag har gjort storkok, bakat sockerkakor och matbröd (jo det är faktiskt sant!) Möblerat, renoverat, städat och pysslat. I går hade jag besök av G som jag varit vän med sedan hon var fyra år och jag fem. Det är säkert 20 år sedan vi sågs så det var ju otroligt roligt. Det är märkligt det där, man har inte träffats på så länge men ändå så är det inga konstigheter, det är som att man tar vid där man slutade bara. Det fick mig verkligen på gott humör, och fina blommor hade hon med sig i en lika fin vas också.

IMG_7937

I dag ska jag slå till och baka bullar, det kryper i kroppen och finns ingenting mer att städa så då får jag väl baka då. Hittar dock inte kaveln men det borde funka att kavla med en vinpava. Solen skiner, snön är snart helt borta, jag börjar komma till rätta med livet utan hårbollarna. Det tar sig helt enkelt. Ha en bra dag alla!

Posted in Livet hos oss | 10 Comments

Patrik Nyberg – Medievänstern bäddade för övergrepp

 

Magnus Utviks bok Tuktad till frihet om sexsektens ledare Hans Scheike är en skakande redogörelse om manipulativa personers agerande. Men författaren borde ha lyft fram kändisarna och medievänstern som möjliggjorde övergreppen.

1988 skrevs spaltmeter om Hans Scheike och hans kvinnor. Då hade tre barn rymt från deras gård och avslöjat övergreppen som pågick där. Medierapporteringen var givetvis fördömande mot sekten, men med åren har Scheike kommit att ses som en harmlös och udda figur och det är det Utvik vänder sig emot.
En av de flickor (nu 40 år) som rymde från lägret 1988 berättar att hon ”känner en djup besvikelse över att vanligt folk och media har glömt eller struntar i det”, syftande på sektens sexuella övergrepp på barn. Hon kritiserar Kanal 5s program Outsiders där Scheike och hans kvinnor firade ”Glad Pisk”.

Att Hans Scheike och kvinnorna runt honom kommit att betraktas som ofarliga New Age-kufar är märkligt med tanke på deras agerande mot värnlösa barn genom åren.
Utvik är uppenbart tagen av sitt ämne. Han visar tydlig sympati för alla de flickor som utnyttjades av sekten. Tuktad till frihet är ett skakande dokument som inte lämnar läsaren lång tid efter att man lagt ifrån sig boken. Mitt betyg blir fyra av fem möjliga. För att ha nått upp till en femma skulle Utvik gått djupare i sina avslöjanden av Scheike.

Till exempel borde han ha tagit med något om de kända personer som lyfte upp Scheikes grafologi till stort vetande. Exempelvis använde sig Leif Boork, som då var tränare för Djurgårdens IF Hockey, av Scheike. I tidskriften 3 Nio Nio från 1984 kan man läsa att ”grafologen Hans Scheike är en av dem som Boork tar till hjälp för att få kunskap om sina spelare”.

Scheike/BoorkScheike/Boork

Övergreppen på barn kunde pågå ostört under många år. Förklaringen kan vara att det under 1970- och 1980-talen fanns en övertro på världsfrånvända ”analyser” av personer inom New Age-miljön. Många trodde att det fanns positiva saker med Janovs primalskrik och Scheikes risterapi. Genom att inte namnge kända personer som frotterade sig med Scheike minskar förståelsen för hur den destruktiva sekten ostört kunde våldföra sig på små flickor under många år.

Utvik borde ha lyft fram de personer som såg Scheike som en guru och därmed beredde vägen för övergreppen. Men det som är otänkbart nu lyfte den tidens skönandar fram som ”progressivt”.

Några exempel på dåtidens syn på barn och sexualitet:

  • 1981 publicerade tidningen ETC en bild på en liten pojke med erektion liggandes bredvid en vuxen kvinna. I samma nummer kunde man läsa en ”sexnovell” där en nio-årig flicka onanerar åt en vuxen man, enligt instruktioner från sin mamma. Johan Ehrenbergs tidning ETC polisanmäls med anledning av bilden på pojken men frikänns i rättegången. Vänsterpartiet Kommunisternas Jörn Svensson och publicisten Olof Lagercrantz ryckte ut till tidningen försvar och såg inga problem med ETC syn på barn och sexualitet.
  • Aftonbladet ansåg inte heller att sex med minderåriga var tabu. 1980 publicerade de en bilaga om ”Barnens Sexliv”, där det rekommenderades att barnen skulle vara med när vuxna hade samlag.
  • Så sent som 1991 utgav Norstedts boken Sexualitet med texter av Nina Yderberg och bilder av Caroline Roosmark. Några av bilderna är av barnpornografisk karaktär. Yderberg intervjuar bland annat en pojke om hans sexuella fantasier.

När samhället ser ut som beskrivits i ovanstående blir det mer begripligt hur sexsekten kunde undgå upptäckt under så lång tid. När det onormala upphöjs till eftersträvansvärt och progressivt blir det så – och de som fick betala priset den gången var barnen. Det ska också tilläggas att det kan gå fel åt båda hållen. Scheike var en udda figur som var skyldig men som med åren kommit att beskrivas som harmlös.

Den sk skelettkvinnan uppfattades som udda av många men trots all mediehets och uthängningar på Flashback så visade det sig att hon var oskyldig. Varje fall är unikt och det måste man ta i beaktande. Kanske säger förföljelsen av skelettkvinnan något om fördomarna i vår tid. Hade en man anklagad för samma brott blivit lika utsatt? Knappast. Nättrollen provocerades av att anklagelserna riktades mot en kvinna.

Patrik Nyberg är idéhistoriker och journalist

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , | 16 Comments

Tomt och fler brutna saker….

 

En liten uppdatering. Tomt i huset efter hårbollarna och så många vanor man skaffar sig med åren. Häromkvällen så låg jag och funderade på om jag stoppat undan chokladkakan innan jag la mig, men kom på att det inte längre behövs tänkas på det. Man tappar något på golvet och ska precis ropa på Tony så han ska “städa”. Man låser balkongdörren varje gång man kommer in så inte Tequila ska öppna den och smita ut.

Rätt vad det är så knackar det på dörren och man bara väntar på att det ska börja tok-skällas. På kvällen när man lägger sig så väntar man på att höra först Tonys småtassar trippa in i sovrummet, och sen Tequilas klafsande och en duns när hon lägger sig. Det tar väl tid att vänja sig av med alla såna här små grejer.

Tony och Tequila vilar

Förutom det så har jag lyckats klanta mig igen så nu har jag brutit stortån. I vanlig ordning hade jag inte “tid” att vänta på att sambon skulle komma hem och hjälpa mig utan tog det kloka beslutet att flytta en tung möbel själv genom att dra den. I full fart mot tån. Så nu är tån orörlig, svullen och alldeles blå och det är oskönt kan jag säga. Jag tog på mig ett par tjocksockar nu så jag liksom kan glida fram på golvet :)

Inte vet jag hur lång tid det tar innan sån här skit läker ihop heller. Fingret tog det ju en evighet med, det är ju inte riktigt bra än fast det gått flera månader. Sånt här ställer ju onekligen till problem. Jag kan inte ha några skor och ni som känner mig vet att jag inte gillar att hasa fram i tillvaron, fort ska det gå och det kryper i mig när det inte går tillräckligt fort. Men det är bara att gilla läget.

Ha nu en trevlig påsk alla, på återseende!

Posted in Livet hos oss | Tagged , | 6 Comments

Patrik Nyberg- Allt näthat är inte politiskt

 

Ingen har väl undgått att ta del av de uthängningar av näthatare som skett i Aftonbladet, Expressen och Trolljägarna. Föga förvånande har tangentbordskrigarna mestadels visat sig vara fega män som troligtvis aldrig skulle våga höja rösten och stå för en åsikt utanför ett anonymt forum. Fokuseringen på näthatarna har ofta haft en politisk agenda. Rasism och kvinnohat har exponerats för läsarna/tittarna.

Självfallet är det inget fel att ge upprättelse till offer för hatiska texter samt avslöja näthatarnas identitet. Men den ensidiga fokuseringen på ovanstående gör att stora grupper av personer som hänger sig åt förtal och hotelser går fria. Risken är att näthat kommer att ses av majoriteten av befolkningen som något som alltid är politiskt betingat i form av rasism eller antifeminism. Men sanningen är att drev på nätet kan ta sig många olika uttryck och att det inte nödvändigtvis behöver finnas någon politisk agenda hos de personer som förödmjukar och hetsar.

I t ex fallet med barnen i Mark råkade bloggägaren ut för många osmakliga och obehagliga angrepp för att hon tog ställning för barns rätt att inte utsättas för övergrepp. Ingen annan bloggare och få i media vågade rapportera om ärendet förrän Uppdrag Granskning i flera program avslöjade Marks kommuns myndighetsövergrepp mot två små barn och deras familjehem. De som tystade förnuftets röst under lång tid var två författare. Båda försökte göra ärendet till en fråga om rasism och genom aggressiva påhopp och smutskastning lyckades de fram till Uppdrag Gransknings reportage vinkla debatten till att det var rätt att tvinga två romska barn att ryckas upp från de personer som barnen räknade som sina föräldrar.

Media var oroliga för att anklagas för antiziganism och lät de två författarna med resandebakgrund stå oemotsagda. Det ska tilläggas att ingen romsk organisation ställde upp på författarnas försök att politisera det tragiska Markfallet. I Filipstadsfallet hånades en flicka och en pojke som anklagade sin mamma för misshandel och övergrepp. Näthatarna lyckades tysta de röster som annars påstår sig stå upp för barns rätt i samhället. Inte heller i detta fall går det att placera in skrivbordskrigarna i den kontext som media skapat. Snarare kom attackerna mot ungdomarna från folk som kallar sig feminister.

Det var i många fall inte arga unga män som postade hot utan kvinnor som förstod att här rörde det sig om två sköra individer som samhället svikit. Istället för att sträcka ut en hjälpande hand engagerade sig ett stort antal personer i att skriva det ena grova påhoppet efter det andra. I dokument som postades om Filipstadsfallet framgick det att flickan och pojken mådde mycket dåligt psykiskt och kanske var pöbelns avsikt att driva offren till suicid.

Jag tror inte att det är någon politisk åskådning som är det sammanhållande kittet för de som vräker ur sig vad skit som helst på olika forum. Snarare är det så att många av dessa bär den klassiska mobbarens kännetecken. De skulle aldrig våga gå emot strömmen och de provoceras av folk som har det som de saknar, nämligen civilkurage. När de vittrar blod som i Filipstadsfallet blir angreppen än mer intensiva. Signaler om att offren för näthatet riskerar ända sina liv triggar bara dessa sorgliga existenser att fortsätta. Det som upplevs som svaghet gör att mobbaren känner sig säker.

För några år sedan trakasserades en dömd mördare på forumet Flashback. Jag uppmärksammade det hela bl a på Crime News. Även detta fall följer pöbelns logik. Ingen av de som hetsade mot mannen på forumet eller fotograferade utanför hans bostad skulle våga sig på något liknande mot en traditionell våldsbrottsling. Men näthatarna förstod att den som utfört de fruktansvärda brotten var en man de kunde rå på. En person som de kunde lyckas knäcka.

De som år ut och år in skriver påhopp och framför hot i syfte att förstöra livet för den utsatte är av samma skrot och korn som de som mobbade i skolan. Samma fega ursäkter till människor som aldrig skulle våga stå upp för något. Att tro att näthat och mobbning alltid har en politisk grund är att göra det för enkelt….

Patrik Nyberg är idéhistoriker och journalist

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , | 1 Comment

Tråkig dag…

 

I går var en otroligt tråkig dag. Båda hundarna är borta nu. Det visade sig att Tequila hade problem med hjärtat så hon fick gå tillsammans med Tony. Vi hade misstänkt att det kunde vara nåt sånt då hon varit himla trött och flåsig ett par månader. Nu pallar jag inte skriva mer om det än att det är väldigt tyst och tomt här.

Jag kommer att ta in en gästbloggare till nästa inlägg för omväxlings skull.

Posted in Livet hos oss | 21 Comments