Jag köpte ett stycke DN-historia

 

Jag har äntligen hittat en sån här lampa som är precis i det stuk jag velat ha. Jag och syrran var på en loppis (vad annars) och hittade två stycken, och de såldes bara i par då loppismannen inte ville sära på dom på grund av deras historia. Tack och lov var syrran lika sugen som jag så vi slog till.

De ska ha hängt i receptionen i  gamla DN-huset som revs nån gång på 60 talet. Vaktmästaren fick med sig dessa två när huset revs. Men sen dog han och hans dotter ärvde dom. Men då hon inte hade plats för dom så packade hon ner dom och de har legat nedpackade i ca 50 år tills dottern kom på obestånd och behövde låna pengar. En person sa att han kunde köpa lamporna av henne och det fick han då. Senare beslutade köparen sig för att skänka dom till den här loppisen då han tyckte de jobbade för en god sak (något socialt projekt). Och sen kom vi och köpte dom.

Så nu är jag ägare till ett stycke DN-historia. Just för tillfället vet jag dock inte om det är något att skrävla med, men jag gillar ändå tanken på nåt vis. Det syns inte riktigt bra på bilden hur fin den är, men jag lär fota igen när det kommer upp.

Lampa

Posted in Livet hos oss | Tagged , | 3 Comments

Lite slöbloggande…

 

Kort resumé av senaste tiden då jag varit slö att vardagsblogga:

Jag har haft så jävla ont i nacken och huvudet på senare tid, jag har inte ens klarat att plocka lite krusbär utan att få grisont. Jag vete sjutton vad det är för problem (mer än diskbråcket då) men det har varit värre än nånsin nu ett bra tag här. Jag har inte ens pallat att sitta ute i solen just trots att det varit kanonväder eftersom jag alltid mår illa när jag får så här ont.

Vi har i alla fall varit iväg och hälsat på min gamla vän och de hade en sån här äggkläckningsmaskin så det hade nyss kläckts en kyckling bara nån timme innan, den var så liten och gullig! Nere i högra hörnet ligger en precis nykläckt men den ser bara läskig ut så den ville jag inte ens ha med på bild…

kyckling 

Jag har hunnit få mig en makalöst fin blombukett också, sambon skickade med blombud i lördags så jag blev så glad. Jag älskar blommor!

blommor

Annars är det bra segt nu när jag inte kan aktivera mig så himla mycket. Mörkret har i alla fall kommit nu på nätterna och det tycker jag är rätt skönt. Man kan tända smålampor och ljus, man ser stjärnorna ute, nu drar norrskenssäsongen igång igen. Jag gillar mörkret faktiskt. Ja förutom att dom där vidriga nattfjärilarna yr omkring då.

IMG_9879

På kvällarna har jag suttit och roat mig med att måla naglarna, jag har ju köpt en massa tejper, glitter och allt vad det är. Så det blir nya färger och mönster var och varannan dag. Det är som ett slags terapi för det är enda gången jag känner att jag får lite ro i kroppen och knoppen. Jag tycker det är så pass kul att hålla på att jag faktiskt funderat på att utbilda mig till nagelteknolog. Det kostar lite men livet är kort så man ska göra det man kan och vill tänker jag.

IMG_2847

Nu ska jag vila skallen ett tag så jag är pigg när sambon kommer hem. Tjing så länge…

Posted in Livet hos oss | 1 Comment

Det rasistiska Sverige slår till igen…

 

Så nu är det full uppvisning i att Sverige är ett rasistiskt land igen då. Den här gången handlar det om att Sverige (medier och vita människor) inte bryr sig om 14-årige Ali som hittades död för två dagar sedan efter att ha varit försvunnen några dagar.Detta då för att Ali var svart.

Man “bevisar” alltså hur rasistiskt Sverige är genom resonemanget “Lisa Holm fick massor av uppmärksamhet medan Ali typ inte fick nån”.
Inte hört nåt allsNotiser

Nu har det stått om Ali´s försvinnande och död i Expressen, GP, Aftonbladet, LT, Sydsvenskan, Växjö nyheter, HD, Skd, Jkpg24, Ekuriren, Smålänningen, Flashback, DN, m.fl. Och hörts på Tv-nyheterna och radio. Man kan inte kräva att folk ska komma hem till dörren och leverera nyheterna.

Sverige sörjdeMen aliskillnaden

Skillnaden är att Lisa blev mördad när hon var på väg hem. Någon annan valde att ta hennes liv. Ali´s dödsorsak är drunkning och således en olycka, (eller möjligen självmord) och eftersom man konstaterat att han var ensam på platsen så var det alltså inget brott.

+-100 personer drunknar varje år i Sverige och det är ytterst sällan man skriver något mer än just att personen är funnen drunknad, ibland blir det inte ens en notis. Oavsett färg på offret. Mellan 10-15000 personer i alla de kulörer anmäls försvunna varje år. De flesta får inte ens en tidningsnotis. Oavsett färg på den försvunne.

Ali jämställdhetenståhej

Medierna kan inte ägna sig åt att skriva dödsrunor över folk. Det måste finnas något att berätta.  Är det så att Ali tjatat att få simundervisning i skolan men nekats och han kunnat leva om han bara kunnat simma, då finns något att berätta. Är det så att hans familj var utvisningshotade och drunkningen är ett självmord, ja då finns något att berätta. Är det så att familjen vill prata ut i medierna och berätta om Ali, ja då finns något att skriva om. Men finns det inget att berätta så kan man heller inte skriva. Oavsett hur sorgligt det är. Oavsett hudfärg.

Vart är ali

Ja och var är taggen över det ettårige barnet som drunknade för ett tag sen, eller den unga kvinna (den vita) som nyligen mördades på ett hotell (som det dessutom knappt skrivits något om)? Och var är hashtaggen för de tre ungdomar som sköts i en bil? Var ÄR alla hashtags, varför bryr sig ingen?

tyst om ali

Och de bruna, svarta, beiga som inte skrev om Lisa men nu skriver om Ali, går det att lita på dom måntro?

rasismen är tydlig

RIP

Rashid ali

NEJ det finns ingen rasism i detta överhuvudtaget. Det är rent sinnessjukt att påstå det och det är fruktansvärt smaklöst att utnyttja en ung pojkes död för detta tramsande.

Men inte nog med att folk på twitter håller på, nyheter24´s journalist kör på samma tema.

image

Var Vatchareeya Bangsuan vit och blond? Nej hon var från Thailand och hennes försvinnande engagerade mängder med människor och det skrevs spaltmetrar i medierna. Var Bobby vit och blond? Nej han var brun men hans öde engagerade hela landet. Var Linda Chen vit och blond? Nej hon var asiat och hennes försvinnande och död engagerade massor av folk. Var Pela och Fadime vita och blonda? Nej men deras öde engagerade hela landet och engagerar fortfarande.

Så nej, nej och åter nej, gör inte detta till en fråga om rasism!

Nu direkt till er som menar att ingen bryr sig för att han var svart (rasism), försök med lite självrannsakan en stund:

Var ni själva med och letade efter Ali, om inte, varför? Brydde ni er inte ?

Har ni skrivit om, taggat och offentligt sörjt alla personer som drunknat i år? Om inte, varför? Är inte de värda lika mycket?

Ni som klagar att det inte ligger blommor eller tänts ljus på fyndplatsen, har ni varit dit och tittat om det verkligen är så eller gissar ni? Har ni själva lagt några blommor eller tänt några ljus där? Bor ni långt ifrån så kan ni ju faktiskt skicka ett blombud dit. Om ni inte gjort det, varför? Bryr ni er inte ? Tycker ni inte det är sorgligt?

På kvällen när Ali hittats så hölls en ljusceremoni vid Kvarnaholms kraftverk.Hur kan det komma sig att ni inte visste om det? Och ni som visste varför tweetade ni inte om det så infon skulle spridas? Kan det möjligen vara så att ni faktiskt inte egentligen är så intresserade? Om så, varför? Är det för att han är svart?

Har ni protesterat över att medierna inte skriver om alla de unga som dör i olyckor varje år? Om inte, varför, är inte de lika viktiga som Lisa eller Ali?

Alla ni som skrivit om Ali, skrev ni om Lisa Holm också, om inte, är inte hon lika mycket värd som honom bara för att hon var vit?

Ni som säger att ingen bryr sig om Ali, vad har ni själva gjort för att visa att ni bryr er på riktigt? Har ni skickat ett kort eller blommor till hans familj? Om inte varför, bryr ni er inte på riktigt eller handlar det om att man inte får några retweets och gilla på faktiska handlingar?

Ni som inte uppmärksammat Ali´s död förrän efter över ett dygn, varför skrev ni inte tidigare utan först när det gjordes till en fråga om rasism? Bryr ni er inte om ni inte kan göra någon poäng på ett dödsfall?

Fundera över dessa frågor en stund….

Ps. Ja det är jättesorgligt när en ung människa dör, oavsett hudfärg. Ali´s och Lisas familjer går igenom precis samma sak och de har nog betydligt större saker att tänka på än om deras barn fått en hashtag eller inte, eller hur många för dom totalt okända personer som “sörjer” på nätet. Och jag är nästan säker på att ingen av dom vill att deras döda barn ska utnyttjas i ohederliga syften av låtsasgoda på nätet.

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , | 20 Comments

Eva Franchell sparkar vilt men träffar fel

 

Eva Franchell skriver idag i Aftonbladet att “Offer för våldet känner inte hat”. Hon tar upp John Hrons föräldrar som ett exempel på offer som inte hatar tillbaka. Nu är det sig både ett osant påstående och fruktansvärt slött att inte ens orka kolla upp det påståendet. Johns pappa Tony hatar de som tog hans barns liv. Johns mamma kommer aldrig förlåta mördarna.  Detta från en intervju 2008

image

image

Som avslutning kan vi ta pappa Tonys uttalande i Veckans brott

image

Franchell skriverDe reste runt i landet i stället för att tala mot hat, våld och nazism”, som om det är ett handlande som gör det omöjligt att de hatar sin sons mördare? Jag skulle snarare se det som att det var för att hitta ett sätt att inte göra Johns död så meningslös. Att om de på minsta sätt kunde påverka en endaste ungdom så kunde de ändå låta något gott komma ur tragedin. Det har föga med om de hatar förövarna eller inte att göra. Hon fortsätter

image

Gynna? Som anhörig så gynnas man varken av det ena eller den andra, däremot har jag hört många anhöriga beskriva att de fått ett livstidsstraff och att de önskar att gärningsmannen ska få samma straff som de fått. Att de vill att gärningsmannen ska få lida på samma sätt som de fått lida. Att h*n ska få sitt liv förstört på samma sätt som offren fått det. Huruvida de drabbas igen är helt irrelevant i den tankeprocessen, däremot kan många ha tanken att man inte vill att mördaren/våldtäktsmannen/våldspersonen ska få en chans att skada fler. En annan aspekt är förstås att det i många fall finns en rädsla för förövarna. Ibland befogad, ibland inte.

Anhöriga” är heller inte en homogen massa som alla reagerar, tänker, sörjer, förlåter, hatar på samma sätt. Människor reagerar olika. Uttalandet “anhöriga när inte hämndkänslor, de känner sorg”, hur ska det tolkas? Som hon formulerar det så går dessa känslor alltså inte ha samtidigt. Endera sörjer du eller så när du hämndkänslor. Okej…

Jag har stundvis hatat min brors mördare, men mestadels har jag faktiskt inte gjort det av olika skäl. Däremot kommer jag aldrig förlåta honom, möjligen om han skulle stå för vad han gjort och visa genuin ånger. Sen har jag en vän som hatar sin mammas mördare så innerligt att h*n flera gånger sagt att h*n inte skulle tveka att vrida på strömmen till den elektriska stolen om han satt i den. Vi är olika. Men jag skulle ALDRIG se mig själv som en godare människa än h*n utifrån det. Vi är olika, vi drabbas olika, vi har olika sätt att se på livet och döden, vi har olika bagage och olika liv.

Det finns de som hittar i sitt hjärta att förlåta de mest vidriga handlingar, Nathalie Rönnqvists föräldrar klarade det.  De har förlåtit mördaren (Nathalies ex-pojkvän) men inte hans handling. Men jag tror ändå att det vanligaste är att man faktiskt hatar den som våldtagit en, den som förgripit sig på ens barn, den som misshandlat en så grovt att man blivit hjärnskadad, den som mördat ens barn etc. Och jag kan tycka att Franchell på något sätt ond-förklarar de som gör det. Talar om att bara dåliga människor hatar.

Jag vet inte ens vad tanken med hennes text är, okej jag förstår att det har något med att våld och hat föder våld och hat att göra. Men det känns sannerligen orimligt att då ta anhöriga och offer för vålds/sexualbrott som exempel på de som inte bör hata.

Här ännu ett inlägg om hur Eva Franchell sprattlar hej vilt utan att fatta var sparkarna tar

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , | 6 Comments

Fiender som är lika som bär…

 

Har ni tänkt på vad många likheter i beteendet det finns mellan tokhögern och tokvänstern? Hur ytligt det engagemang i de grupper de säger sig värna är? Läste en tweet som passar in rätt bra i det jag ska skriva nu

Politisk agenda

När medierna skriver om en våldtäkt då ploppar tokhögern upp som svampar ur backen och pekar med hela handen mot “blattarna”. “Tacka sjuklövern. Vilket asylboende ska vi leta förövaren på. Ni ville ju ha det här mångkulturella. Tacka Mona Sahlin. “
Detta då innan det finns minsta fakta annat än orden våldtäkt och möjligen stad/område.

När medierna skriver om attacker på tiggare då ploppar tokvänstern upp som svampar ur backen och pekar med hela handen mot SD. “SDs kampanj har bidragit till detta. SD är ansvariga. Fy fan för dessa äckliga fascister. Vi måste stoppa SD. Tacka Jimmie Åkesson.”
Detta då innan det finns minsta fakta annat än orden attack mot tiggarläger/tiggare och möjligen stad/område.

Ibland får de rätt och ibland får de fel. Men den där självsäkra tonen, det där konstaterandet där det inte finns en chans i helvetet att det är några andra än blattarna/SD:arna är gemensam.

Så till nästa likhet de båda grupperna emellan.

Det kommer fram att våldtäktsmannen var en vit snubbe. De mest högljudda tystnar. Mumlar lite om att “Ja men i de flesta fall är det i alla fall blattar. Det var inte så konstigt att jag trodde det”. Sen försvinner de liksom ur debatten. Våldtäktsoffret har högre “tyck-synd-om-värde” om hon blivit våldtagen av en blatte. Var det en vit svenne så visst, det är illa men det finns inte så mycket att diskutera för man orkar inte gå djupare i ämnet. Är förövaren blatte så kan man ju gå vidare i migrationsdebatten och det sedvanliga “Tacka Mona Sahlin” i alla fall. Fenomenet våldtäkter och en djupare diskussion kring problem och lösningar är ganska ointressant.

Det kommer fram att han som attackerade tiggarlägret/tiggaren var en rivaliserande tiggare eller en romhatande iranier. De mest högljudda mumlar. “Ja men SD:s svans är ändå vidrig. Nästa gång så är det nån som agerar med våld mot tiggare pga deras kampanj”. Sen försvinner de ur debatten. Det är förvisso hemskt att tiggarna blivit utsatta men den attackerade tiggaren har högre “tyck-synd-om-värde” om den utsätts av en vit (bonus om den är SD:are). Är det en vit svenne så kan man ju gå vidare i fascistspåret och “Tacka Jimmie-diskussionen” i alla fall. Fenomenet tiggeri och en djupare diskussion om problem och lösningar är ointressant.

Om tokhögern varit det minsta intresserade av offren, om de verkligen känt det där djupa engagemanget och behovet av att skydda , hade de förstås fortsatt att agera och låta även när förövaren inte var blatte. Då hade de fortsatt att skriva om den där våldtäkten och diskuterat hur vi ska få stopp på att kvinnor blir våldtagna även när de får reda på att det var en vit snubbe. Men läskigt nog brukar en stor del av diskussionen totalt stanna av om det visar sig vara Ragnar från Säffle.

Om tokvänstern hade varit det minsta intresserade av tiggarna, 0ch känt att de verkligen hade ett djupt engagemang för deras situation, då hade de förstås fortsatt att agera och låta  även när förövarna inte var SD:are eller vita. Då hade de fortsatt att skriva om attacken och hur man ska få stopp på detta, även när det kommit fram att det var rivaliserande romer eller en romhatande iranier. Men läskigt nog blir det ofta knäpptyst även från det hållet när förövaren visade sig vara Muhammed från Iran eller Dimitri från tiggarlägret bortanför.

Också till den tredje likheten. När de då fått klart att våldtäktsmannen var vit eller han som attackerade lägret var rom/iranier etc då kör motståndarsidan i gång med raljerandet och gottandet. Tokhögern: Jaha nu tystnade visst vänstern. Nu var det inte kul att diskutera längre när det var deras skyddsobjekt som var förövare. Pinsamt att se! Tokvänstern: Oj då vad det blev tyst hos rassetrollen när våldtäktsmannen var vit! Vart ska vi utvisa honom då? Typiskt SD;are att alltid skylla på utsatta grupper.

Jag har tänkt på detta länge, hur jävla lite de här människorna egentligen bryr sig om de dom säger sig värna så djupt. Hur de tycks använda offren som sina egna politiska och ideologiska slagträn. De är precis likadana. Passar förövaren deras syften så jublar dom och skriver spaltmeter. “Titta här, vad är det vi har sagt hela tiden!” Är förövaren någon som inte passar deras syften så tycks attackerna/våldtäkterna/morden inte vara lika intressanta att diskutera.

Jag ger inte ett skit för deras låtsasengagemang i offren/de utsatta. Den dagen tokhögern lägger samma engagemang i debatten när en vit svenne våldtar eller den dagen tokvänstern skriker lika högt oavsett om förövaren är SD eller en annan tiggare, då kan jag seriöst tro att deras engagemang är äkta och genuint. Att de verkligen bryr sig om offren. Men till dess så kan jag bara se att de använder brottsoffer som slagträn i en ideologisk debatt, och det är lika äckligt oavsett vilket håll det kommer från…

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , | 25 Comments

Plåstergate och nu skriker vi i kör…

 

När man ser vissa debatter så förstår man också varför det ser ut som det gör i detta land. Vi kan börja med “Plåsterdebatten”. För er som missat det så handlar det alltså om att debattörer i P3  diskuterade att det inte finns hudfärgade plåster för alla. Hudfärgade plåster är ju som bekant beiga i olika kulörer, men eftersom alla har olika hudfärg så….ja ni förstår. DET FINNS INTE PLÅSTER I ALLA NYANSER!

Nu är ju inte det hudfärgade plåstret i min eller många andra “vita” människors nyans heller, för vi är oftast inte så brungulbeiga som det (By the way så finns transparenta plåster…). Och visst får man tycka det är ett problem, precis som jag får tycka att ett program med nedan programbeskrivning torde ha tusen betydligt viktigare saker att diskutera idag när granater kastas hej vilt, ungdomar skjuts, polis, brandkår och ambulans blir attackerade och förhindrade när de ska rädda liv osv osv. DET berör unga människor och händer i Sverige…

p3

Men det stoppar inte med att detta då ses som en viktig grej, utan det görs till en fråga om rasism, utanförskap och….granater i Malmö.

plåster

Nej, nej och åter nej. INGEN börjar kasta handgranater, skjuta varandra eller blir yrkeskriminell för att de inte fick rätt färg på plåstret när de var barn. Jag ska försöka tolka tweeten så generöst jag bara kan. Utanförskap, att inte känna sig inkluderad pga hudfärg är grund till bl.a kriminalitet. Ok, ja det är klart att känner man sig inte hemma/välkommen/inkluderad så kan man vilja fucka med systemet och visa samhället fingret. Det köper jag.

Och färg på plåstret anses då tydligen vara en av många saker som exkluderar människor som inte har samma nyans som det hudfärgade plåstret. Och skribenten kanske då menar att plåstergrejen är en liten del av många delar som får dessa granatkastande gossar att känna utanförskap.

Nu kan ju jag tycka att det är att frånta dessa jävla gangsters ansvaret om man ska hävda att det är samhällets fel snarare än deras eget val att råna, skjuta, misshandla och bete sig som grottmänniskor. Det är många människor av alla de kulörer som lever i utanförskap. Det kan vara för att de är feta, för att de har en diagnos, för att de inte är coola nog. Men alla som lever i utanförskap börjar inte kasta handgranater eller sten på polis, ambulans och brandkår. Så att härröra det beteendet till utanförskap i alla jävla lägen är inget annat än att ta ifrån dom deras egna ansvar och lägga skulden för deras fria val i händerna på någon annan.  Och jag skulle våga sätta rätt mycket pengar på att ingen av dessa gossar ens reflekterat över färgen på de plåster de använt i sitt liv…

Här är nästa rent sinnessjuka debatt som förts senaste dagarna. Efter mordet på den unga tjejen i elljusspåret så talar boende som brukar springa där om att de är rädda och oroliga då mördaren fortfarande inte är fast. Polisen uttalar då detta:

Vi vill inte skapa en allmän paniksituation men jag tycker att man alltid ska iaktta sund försiktighet och varsamhet. Gå eller spring inte med hörlurar i öronen. För då har man skurit bort ett viktigt sinne som gör det svårare att vara observant.

Rimligt tips. Precis som vi varnar våra äldre när vi läser att det finns dörrknackare i området som rånar äldre människor, eller när vi varnar kvinnor för att gå ensamma när en våldtäktsman är lös. Men så här har det alltså tolkats

22 33

Ja för det var ju precis vad polisen sa, att “Skyll er själv om ni blir mördad”….Och det är klart att om polisen bara talar om för mördare, våldtäktsmän och andra att de ska sluta mörda och våldta så slutar de ju, för just de avarterna bryr sig ju så jävla mycket vad folk tycker, och allra helst vad polisen tycker…..

Seriöst? Om vi alla skriker i kör nu på twitter, i medier, på Facebook och i bloggar “MÖRDARE OCH VÅLDTÄKTSMÄN, SLUTA GENST MÖRDA OCH SLUTA VÅLDTA!!” så har vi ju löst ett stort problem. Och när vi skrikit klart då kan vi sluta vara försiktiga. Vi kan sluta låsa dörren på natten, vi kan lägga plånboken på cafébordet när vi går på toaletten, vi kan sluta varna våra gamla för att öppna dörren för vem som helst osv, för då har vi ju sagt åt buset att de ska sluta vara kriminella.

Eller så kan vi leva i verkligheten och inse att vår värld ser inte ut så. Världen är full av dårar, av kriminella, av onda, barbariska, vidriga, sjuka, störda  människor. Vi kan leva i verkligheten och inse att vi måste göra vad vi kan för att skydda oss själva och våra nära från dessa avarter, och vi kan ta emot tips på hur vi kan skydda oss.

Eller så kan vi dra det ännu ett steg och koppla ihop det med plåsterdebatten och konstatera att mördarna och våldtäktsmännen har nog levt i ett utanförskap, och det är utanförskapet som får dom att begå dessa handlingar och därför måste vi bland annat skaffa plåster som passar alla, för alla bäckar små…Orkar fan inte med all idioti….

Posted in samhälle och politik | Tagged , , , , , , , | 21 Comments

Dag för dag…

 

Håller ju på att sluta röka (igen), förra gången höll det i fyra månader innan jag var så dum i huvudet att jag började igen utan att ens vara särskilt sugen…Nu tänker jag sluta för gott. Jag är inne på tredje dagen och det har gått ganska bra men idag känner jag mig hyfsat irriterad. Men nu har sambon kommit hem med lite mer trall så vi kan fortsätta med altanen, så jag får försöka ta ut min ilska genom arbete.

Jag har i alla fall haft en massa småfåglar här vid fågelhuset, alltid nåt som muntrar upp att sitta och titta på dom.

IMG_9762

Också fick jag besök av en vän och hennes nya kompis Loffe, han var lika liten som ett marsvin och hade lätt fått plats i fågelhuset om det bara fanns en öppning. En valp som var blandning mellan Chihuahua och Papillon, hur gullig som helst!

IMG_9735

Nu tänker jag gå ut och arbeta lite snart och hoppas den här dagen går fort. För varje dag som går blir det lättare förmodar jag så jag ser gärna att de går snabbt ett tag nu…

Posted in Livet hos oss | 7 Comments

Nyläst: Oskulden som fick nog

 

För några dagar sedan fick jag hem Calle Abrahamssons debutroman “Oskulden som fick nog”. Och jag satt hela dagen igår och sträckläste boken från början till slut. Det är ett bra betyg med tanke på att jag haft oerhört svårt de senaste åren att koncentrera mig på att läsa överhuvudtaget och därför oftast bara påbörjat böcker men inte orkat läsa klart.

IMG_9755

Bokens huvudperson är Leo, en kille som vid 19 års ålder fortfarande är oskuld. Och Tuppen, hans dryga polare som drar till sig brudar som en sockerbit drar till sig flugor, och som inte missar en chans att trycka upp i nyllet på Leo hur värdelös man måste vara om man inte fått knulla en enda gång när man är 19 år.

När Leo ska flytta till en annan del av landet för att gå i skola så bestämmer sig Tuppen för att trycka till Leo en sista gång. Han utmanar honom i “KNULLKAMPEN”. En tävling som ska pågå i 10 månader och där man räknar poäng utifrån olika liggvariabler, där man också måste ta med sig en trofé från varje ligg. Först till 1000 poäng vinner. Leo antar utmaningen och man får följa honom i kampen för att klå Tuppen i hans egen paradgren.

Boken växlar mellan nutid och tillbakablickar i Leos liv och man får möta olika karaktärer som den feta hårdrockaren Harry som mest rapar och fiser, och som inte gillar att duscha. Poeten Heinz som är lång, smal som ett sugrör, sävlig och ruskigt intelligent. Milf-Mona, lärarinnan som är Leos drömskjut. Farmor som inget hellre vill än att Leo ska hitta en bra tjej (gärna med raggsockor) som kan laga mat och ta hand om honom.

Genomgående i boken har jag skrattat åt meningar, uttryck och ord. Jag är förvisso rätt lättroad (sägs det) och jag har en förmåga att se bilder framför mig när jag läser. Så när jag läser hur Leo ser på sitt kön som ett “fläsksvärd” då börjar jag gapskratta. Eller när jag läser att Leo tar med sig ett par glittriga pumps som trofé från en erövring så kan jag se det framför mig och börjar skratta högt för mig själv trots det egentligen ganska tragiska scenariot.

Leo är ett riktigt praktarsel. Omogen, svinig och sexistisk. En kille som blivit matad med att endera är man en riktig jävla fucker eller så är man en  looser. Men ändå kan man inte avsky honom för man inser efter ett tag att hans beteende är ett sätt för honom att överleva. Ett sätt att försöka hitta sig själv i en värld där bara den som skriker högst och syns mest är värd att räknas.

Boken är späckad med sex och erövringar. Men det finns en andemening i den och den är (som jag ser det) att du aldrig långsiktigt kan hitta dig själv, din självkänsla eller ditt människovärde i någon annan, än mindre i ett tillfälligt ligg. Jag skulle lätt rekommendera även unga tjejer och killar att läsa denna bok som en tankeställare. Gärna som en “läxa” med diskussion efteråt. Men det är en bok för alla åldrar.

Om detta är Calles debutbok så ser jag fram emot många fler böcker, talangen att skriva har han definitivt.

IMG_9753

 

Här kan ni köpa boken

Adlibris

Bokus

Posted in Kändisar och Nöjen | Tagged , , , | 14 Comments

Altanbygget går framåt…

 

Här har det varit tidiga mornar och sena kvällar. Ett evigt sågande och skruvande. Tack och lov kom en kollega till sambon hit i går och hjälpte till så sambon har burit, kollegan sågat och jag skruvat. Men nu ser man att det börjar närma sig något av ett slut i alla fall, i början när det bara var en stor lerpöl där nere så kändes det hopplöst långt borta

IMG_2808

Flera stycken har sagt att det måste vara segt att sommaren är slut (nåja vi har ju inte direkt haft nån sommar) när den blir klar så vi inte hinner nyttja den just. Men jag tycker det är rätt bra ändå, då har jag vintern på mig att fundera hur det ska se ut med möbler och grejer. Jag måste tänka mig för lite där så det inte blir små duttar bara utan att man lyckas sy ihop allt möblemang till en helhet.

Och nu har jag skruvat ihop en ställning som orkar hålla upp fågelhuset också, och eftersom vi var i altan-tagen så gjorde jag en liten altan till dom också. Men jag ska snickra lite utemöbler till dom som ska stå där också tänkte jag. Störande är att det är ett gäng skator som är där, jag vete sjutton hur jag ska skrämma bort dom utan att småfåglarna skräms. Tips någon?

IMG_2802

Nu blir det att slöa några timmar, orkar inte dra i en enda skruv till idag ! Ha en bra dag!

Posted in Livet hos oss | Tagged , | 15 Comments

Musik musik musik

 

Jag är emellanåt värsta youtube-nörden, kan sitta och titta på klipp efter klipp, ofta musik men också roliga klipp. I går kväll hade jag en sån dag, så nu delar jag med mig av några favoriter. Det blir långt så jag lägger dom i spoiler.

Klicka här
Posted in Kändisar och Nöjen, Lite av varje | Tagged , , , , , , , , , , , | 3 Comments

Villkorlig frigivning, hänsyn och straff

 

Den som hamnar i fängelse släpps, om det inte finns synnerliga skäl, efter 2/3 av strafftiden ut på villkorlig frigivning. De “synnerliga skälen”  handlar framför allt om skötsamhet under fängelsetiden, att följa regler och föreskrifter. Om du missköter dig så har man alltså en möjlighet att skjuta upp den villkorliga frigivningen en tid.

Jag har på olika sätt, genom olika yrken och åtaganden haft med kriminella (både småbus och grovt kriminella) att göra i massor av år. Jag har aldrig hört att en enda av dom inte släppts ut efter 2/3, detta oavsett om de ertappats med droger, misshandlat någon eller deltagit i upplopp på anstalten. Så det där tycks vara något som ytterst sällan används utan man släpper slentrianmässigt ut i stort sett alla efter 2/3.

Så vad fyller egentligen den villkorliga frigivningen för funktion? Jag vet inte vad tanken var men man kanske kan tänka att det skulle vara en motivation för de intagna att sköta sig under fängelsetiden. Men uppenbarligen så har det slagit fel i såna fall då man premieras med detta oavsett skötsamhet. Ett annat faktum är ju att det är dyrt att ha folk inlåsta på institution. Kostnaderna är lite olika beroende på anstalt och grad av säkerhet, men det handlar om tusenlappar varje dygn. Det är förstås mer ekonomiskt att kunna släppa ut folk så tidigt som möjligt med “övervakning” istället.

Något jag tror irriterar folk i allmänhet är detta att de döms till låt säga nio år, men man vet att de behöver ändå inte sitta längre än sex år, kan de bara bete sig under den villkorliga frigivningen så är de fria. Det är klart att det är stötande för de som drabbats av brottet och även allmänheten i stort.

Men om vi nu ändå ska ha villkorlig frigivning, vilka krav bör då finnas? Jag kan tycka att villkorlig frigivning kan finnas, men då som en motivation för de som verkligen vill förändra sig. Det innebär att den som skippar jobbet på anstalten emellanåt för att den inte har lust, den som vägrar gå på olika program som kan hjälpa till att minska återfallsrisken, den som hotar/använder våld osv bör anses ha förverkat sin chans att friges tidigare. Den villkorliga frigivningen ska enbart vara för de som visar att de vill förändras och sköter sig. Det ska vara en möjlig “belöning” snarare än en ett slentrianmässigt förfarande.

De som likt Hagamannen anses löpa hög risk att återfalla i brott då? Det är ingenting man tar hänsyn till i dag vad gäller de villkorliga frigivningarna. För oss som reagerar mer känslomässigt snarare än sitter och analyserar vad en sån tillämpning skulle kunna leda till i förlängningen så är det förstås helt vansinnigt att någon som anses vara en risk ändå släpps ut villkorligt.

Men det är precis som Bengt Ivarsson skriver, riskbedömningar är snäppet säkrare än att singla slant. Visst finns det vissa individer där man kanske kan vara mer säker på att de kommer återfalla än andra. Men man måste ändå ha en gemensam linje för alla, vi kan inte ha individuella regler för olika interner. Endera tar man hänsyn till bedömningar som inte är särskilt träffsäkra, eller så gör man det inte. Oavsett hur mycket vi föraktar vissa brott eller vissa brottslingar så måste vi ha samma regler för alla intagna.

Summan av kardemumman blir att jag anser att vi ska ha möjlighet till villkorlig frigivning kvar, men det ska användas för att motivera internerna till att ändra sitt liv och sitt beteende, inte användas slentrianmässigt oavsett om du sköter dig eller inte, vill sluta med brottslighet eller inte. Vad gäller de interner man anser löper hög risk för återfall så är som sagt träffsäkerheten inte särskilt stor och då får vi helt enkelt förlita oss på att polis och kriminalvård har ett samarbete kring dessa personer och att polisen försöker hålla ett extra öga på dom. Dock vet jag inte om ett sånt samarbete finns eller är juridiskt möjligt, jag vet att vad gäller rättspsyks patienter så är samarbetet med polisen nästan obefintligt. Om det beror på juridiska hinder eller annat vet jag dock inte.

Så till offren, hur mycket hänsyn ska tas till dessa? För många år sedan stred jag rätt bra för att få brorsans mördare flyttad från kliniken som låg 4 minuter från mig. Som icke drabbad är det nog svårt att förstå att man kan vara livrädd trots att personen är inlåst. Att man kan känna sig extremt otrygg trots att man blivit lovad att få info direkt om personen rymmer. Själv låg jag på soffan halvt påklädd varje natt under lång tid för att jag skulle ha uppsikt över ytterdörren.

Jag gjorde ju en anmälan om detta till JO och man skickade vidare utredningen till justitiedepartementet, socialdepartementet och nationella psykiatrisamordnaren för att man ansåg att det var en viktig fråga att diskutera framgent. Jag vet faktiskt inte om man öht diskuterat detta eller om något hänt på området.

Men oavsett hur jävligt det är för offren/anhöriga så kan hänsyn bara tas till viss gräns. Jag tycker man ska kunna kräva att förövarna inte placeras på en anstalt i närheten av offren om det är möjligt att undvika. Det är rimligt att offren åtminstone får känna sig trygga så länge strafftiden pågår.

Sen finns specialanstalter och det gör att det ibland inte är möjligt att undvika, men i den mån det går ska man ta denna hänsyn. Som det ser ut idag så går tyvärr ofta förövarnas rättigheter före offrens. JBs rätt att få vård i närheten av sin familj gick före vår rätt att slippa springa på honom på stan. Hans rätt att bo var han ville när han väl släpptes ut på öppen vård, gick före min rätt till säkerhet (då han försökt leja folk att ta död på mig). Det blev således jag som tvingades flytta. Så jävligt är det och där är det svårt.

Men, är man fri så är man fri och då kan inte staten fortsätta straffa med olika begränsningar baserat på andra människors känslor av rädsla/oro/ilska. Endera är vi fria efter avtjänat straff eller så är vi inte. Endera har vi en rättssäkerhet som ser till att alla medborgare döms efter samma regler, eller så har vi ett rättsväsende som lite godtyckligt kan avgöra lite hipp som happ beroende på person. Det kan finnas saker som vid första tanken ser plättlätt ut att åtgärda men som vid närmare eftertanke skulle vara rättsosäkert.

Posted in Brott & Straff | Tagged , | 10 Comments

Jo nog är jag bortskämd…

 

Nawww…Kolla vilken fin tröja sambon kom till mig med  igår :)

IMG_9701

Nu skulle jag i och för sig vilja påstå att han är världsmästare i att skämma bort mig också. Varje morgon när jag kliver upp kommer han med en kopp kaffe till mig. Han överraskar mig med små semestertripper som tex  till Ishotellet i Jukkasjärvi och Kittelfjäll. Han kör till Tyskland istället för att ta flyget, för jag gillar inte att flyga. Han hänger med mig när jag får mina nycker och kommer på att jag vill ut och titta om det blir nåt norrsken i 30 graders kyla.

Han köper med sig blommor hem eller skickar om han är borta. När syrran och jag tog in på hotell för vi skulle på spa så såg han till att det stod en korg med champagne och snacks på rummet när vi kom dit. Jag minns inte ens när jag behövde tanka eller besiktiga en bil sist. Grejen är att jag aldrig behöver be om något, det absolut mesta han gör, gör han på eget initiativ. Så jo, han skämmer bort mig massor i ärlighetens namn. Så skulle tröjan vara i mer överensstämmelse med verkligheten skulle det stått “Bortskämd men det är för att min man älskar mig” :)

Posted in Livet hos oss | Tagged , | 10 Comments

Hagamannen fri

 

Idag är Hagamannen en fri man och känslor är upprörda överallt. Och visst vore det fint om vi kunde ha vissa människor som anses ha hög återfallsrisk eller anses vara särskilt farliga, inlåsta längre tid, åtminstone inte släppas på den sedvanliga villkorliga frigivningen (2/3). Men det skulle nog bli ganska rättsosäkert då undantag kan missbrukas på olika sätt. Hagamannen satte skräck i en hel stad med sina brutala överfall. Han påverkade samhället stort. Och jag har fullkomlig förståelse för att framför allt de kvinnor som utsatts för honom är livrädda att möta honom på Ica eller ute en kväll efter krogbesöket. Och det är inte en helt obefogad rädsla.

Eva Franchell skriver idag i Aftonbladet attI själva verket finns det villkorligt frigivna fångar över hela landet och för majoriteten brukar det faktiskt gå bra.”Enligt BRÅs statistik så återfaller ca 22% av de sexualbrottsdömda inom tre år efter villkorlig frigivning. Jag frågade Niklas Långström på twitter och han säger att de siffrorna gäller återfall i brott av olika slag, men att återfall i just sexualbrott ligger kanske på 4-5%.  Det är förvisso en majoritet det går bra för då, men det är samtidigt inte så att återfall är så ovanligt att man inte alls behöver oroa sig. Och framför allt kan man inte stirra sig blind på statistik, det är helt beroende på brottsinsikt, förmåga till empati, drifter, stöd och annat som spelar in för de enskilt dömda.

Och det som oroar mig vad gäller Hagamannen är faktiskt att han kämpat för att få komma tillbaka till Umeå och därmed platsen för sina brott, platsen där hans brottsoffer finns. Hade han känt stor ånger och empati för sina brottsoffer hade han sökt sig någon annanstans, oavsett vad hans egna önskan varit. Då hade han skämts oerhört för sina brott och inte velat utsätta offren för risken att springa på honom. Att han kämpat för att få komma tillbaka dit tycker jag tyder på att han har en empatistörning och faktiskt inte bryr sig så jävla mycket.

Han överklagade också (men fick avslag)  den fortsatta behandlingen för sexualbrottslingar samt ett speciellt behandlingsprogram för sitt missbruk som övervakningsnämnden ansåg att han skulle tvingas gå på. Han har tydligen genomgått ett antal behandlingar på kåken, men om han verkligen tar detta på allvar borde han vilja suga åt sig ALLT som skulle kunna minska risken förr återfall. Men tydligen så har han annat att göra. Nej tyvärr, jag tror inte att Hagamannen hör till de här 78% som kommer klara sig utan återfall.

Sen till detta om att han inte borde få återvända till Umeå. Jag har fullständig förståelse för skräcken framför allt hans offer lär känna. Och jag fattar varför ingen rent allmänt vill ha honom dit. Men samtidigt, det spelar ju ingen roll var han befinner sig i landet så riskerar kvinnor att utsättas. Oavsett var han flyttar så kommer kvinnor där att vara rädda och om han återfaller så drabbas det ev offret lika illa oavsett om hon bor i Abisko, Malmö eller Umeå. Men som sagt, jag har full medkänsla med offren.

Nu har vi de här lagarna i Sverige. Det är så jävla illa att man ofta tar större hänsyn till brottslingarnas rätt till frihet än offrens (ja hans närvaro kommer begränsa offrens frihet på olika sätt). Det är så illa att vi släpper ut människor efter 2/3 även om vi anser att dom löper hög risk att återfalla. Och det är inte så enkelt att bara säga att de inte borde få komma tillbaka dit de begick brotten, eller att de ska vara inlåsta tills återfallsrisken är borta, det finns massor av saker i de tankarna som blir komplicerade. Men det är en annan fråga.

Oavsett var han hamnar (tycks dock som att han ska bege sig till Norrbotten) så tror jag i alla fall att kvinnor där kommer vara rädda, män kommer vara arga, polisen kommer försöka ha stenkoll. Kanske kommer han få stryk, kanske händer något än värre. Men jag tror inte det är det sista vi hör om honom. Jag hoppas dock att hann hör till de 78% sexualbrottslingar som inte återfaller i brott med tanke på hur våldet i hans överfall eskalerade innan han åkte fast…

 

Posted in Brott & Straff | Tagged | 6 Comments

Altanbygge och lysande moln

 

Catrin Fahlgren
Nu är altanbygget påbörjat och jäklar vilket projekt. Jag tänkte ju att det är väl lite brädor, lite skruvande och tjoff tjoff så är det klart, men riktigt så enkelt är det inte om det ska göras riktigt tydligen. Det har grävts, borrats, hamrats och fan vet allt och för tillfället ser det ut som ett slagfält på baksidan.

IMG_2776

Tur att grabbarna inte är gjorda av socker nu när de får stå ute i regnet och jobba idag (Ska regna HELA dagen dessutom…). Jag bidrog med vad jag kunde igår och drog i ett par hundra skruv i alla fall, det där bärandet och grävandet kan jag inte bidra särskilt mycket i så idag sköter jag markservicen och det känns rätt ok faktiskt….

Men igår kväll var det en väldigt märklig himmel ute. Jag såg att det blev som ett rosa sken i vardagsrummet och när jag tittade ut så var det som lysande rosa moln över stora delar av himlen. Det var inte så där som det kan bli när solen går ner och det blir rosa, utan det var mer som verkligen lysande moln som lyste upp i regnet. Har aldrig sett nåt liknande. Hade varit kul att åka iväg till ett öppnare ställe och se hur det såg ut, men jag stog ju där i mina pyjamasbyxor så det blev inte så.Kvällshimmel

Ha en bra dag alla och hoppas ni har bättre väder än oss!

Posted in Livet hos oss | Tagged , | 7 Comments

Ohederlig debatteknik

 

Jag läste ett bra inlägg idag av Katarina Barrling om att ohederliga debattekniker kortsluter debatterna. Detta är något jag ofta tänker på och få saker kan göra mig så irriterad som ohederliga debattekniker, det känns liksom så jäva lönlöst att diskutera med någon som medvetet väljer att missförstå, som läser in saker som inte står, som pådyvlar en åsikter man inte har osv.

Det finns massor av olika sätt att trasha en diskussion. Du kan använda dig av guilt by association. Istället för att svara på frågor eller diskutera så skiftar du fokus och får det att handla om vilka som följer dig eller favvar/RT/berömmer din text. Typ “Titta här vilka som håller med dig, det säger allt om dig!” En människa som i personens ögon anses vara “dålig” har samma åsikt i en fråga som mig alltså är jag också dålig. Det är ju ganska ologiskt för jag skulle tro att varenda människa delar en eller flera åsikter med Hitler, Stalin, Hagamannen eller vem det nu må vara.

Sen har vi det här att pådyvla någon åsikter denne inte har. Vi kan ta en fras ur mitt manshatsinläggDet här (generella) kvinnohatet, finns det ens i en utsträckning så det är att anses som ett samhällsproblem”. Jag är förvånad att det fortfarande inte (vad jag sett) kommit något som “Så Catta anser att kvinnor inte får ta emot hat, snyggt!”. Men det är den typen av åsiktspådyvlingar som sker hela tiden, man tar ett litet stycke, läser det på det värsta tänkbara sätt man kan, också pådyvlar man skribenten en åsikt den aldrig gett uttryck för.

Också har vi det här med de som konstant väljer att medvetet missförstå. “ Jag kan se problem också med att pedofiler hängs ut, även de har ju anhöriga som kan råka illa ut”. En enkel mening som inte borde gå att missförstå. Men då kommer “Så du tycker vi ska skydda pedofilerna? Snyggt!”.

Och de här som placerat dig i ett fack baserat på slutsatser de dragit själva snarare än efter diskussioner med dig. Till dom är det nästan omöjligt att ställa en ärlig (och artig) fråga utan att bli “attackerad”. Direkt så möts du med “Sluta gör dig dum” eller “Jag vet vilken sida du står på” eller “Jag pratar inte med troll”.

Också slutligen det här påklistrandet av epitet (extremt vanligt numer). Du är nazist, fascist, rasist, extremist, politiskt korrekt skitnödig, moralist. Du har en åsikt, meningsmotståndaren tycker den är fel, men istället för att diskutera varför den tycker den är fel så klistrar den på dig något epitet för att tydliggöra för alla ev läsare av diskussionen att du är en dålig människa och därför bör ingen med förnuftet i behåll bry sig i vad du skriver.

Så ja det finns massor av ohederliga debattekniker. Och jag håller med Katarina Barrling när hon skriver “För vad är det jag visar om jag följer ogenerositetsprincipen? Jo, att jag inte klarar en diskussionsmatch med justa spelregler.”

Om man står för och tror på sina egna åsikter så klarar man att argumentera för dom utan att använda sig av ohederlig debatteknik. Då behöver man inte använda sig av guilt by association, pådyvlande av åsikter, påklistranden av epitet eller medvetet missförstå. Då lägger man fram vad man tycker och varför utan att idiotförklara sin meningsmotståndare. Simple as that…

Posted in Lite av varje | Tagged | 19 Comments